Société de législation comparée och Sverige

 

 

Av t.f. professor BILL W. DUFWA

”Il n’est, comme on dit, pire eau que l’eau qui dort.” Molière1

 

A. Bakgrunden
1. Frankrike är en stormakt även på den rättsjämförande forskningens område.2 Detta gäller inte minst den mera övergripande och självständiga — ej vid tillfälliga alster bundna — komparativa analysen. Såsom ansvariga för den romanska rättsfamiljens utveckling och spridning i världen känner de franska juristerna säkerligen ett behov av klarhet i vad som gäller på andra håll.
    Vittnesbörden om den komparativa rättens tidigt framskjutna ställning i Frankrike är många. Redan under 1800-talet inrättades en rad lärostolar med direkt inriktning på rättsjämförelse. 1832 tillkom en professur i främmande rätt.3 Härefter följde mera specificerade tjänster rörande främmande rättssystem, nämligen beträffande straffrätt (1846), sjö- och handelsrätt (1892), statsrätt (1895) och civilrätt (1902). 1876 inrättades i det franska justitiedepartementet en särskild avdelning med uppgift att följa upp och analysera andra länders rättsordningar och då särskilt lagstiftning. Den första världskongressen rörande komparativ rätt ägde rum 1900; det skedde naturligtvis i Paris. Institut för komparativ rätt, knutna till universitet, inrättades i Lyon 1920–1921, i Paris 1932.
    Några fransmän är för alltid förknippade med komparativ forskning. Nämnda kongress leddes av Raymond Saleilles, ryktbar också för sina stora insatser för den franska skadeståndsrätten.4 E.
1 Le Tartuffe, Första akten, första scenen.
2 Även på andra rättsområden måste Frankrike räknas som en stormakt. Detta är exempelvis fallet när det gäller skadeståndsrätten. Svaga punkter saknas dock inte. Åke Frändberg har i SvJT 1990 s. 473 påpekat, att Frankrike inom den allmänna rättsläran och rättsfilosofin sedan länge spelat en undanskymd roll på den internationella scenen i jämförelse med många andra länder; Frankrike har ”utifrån uppfattats som något av ett isolat”. Enligt Frändberg tycks isoleringen nu dock vara på väg att brytas.
3 Motsvarande årtal för Storbritanniens del torde vara 1948, då Harry Lawson tillträdde den första ordinarie professuren i komparativ rätt, se Dufwa, SvJT 1986 s. 39.
4 Saleilles lät bygga sköna kastell av rättspolitiska tankar till de skadelidandes fromma och dessa bidrog starkt till införandet av det allmänna strikta ansvar för skada orsakad av saker (art. 1384 st. 1 code civil) som den franska skadeståndsrätten blivit så berömd för, jfr Dufwa, SvJT 1984 s. 480 och 1986 s. 351 f.

Lerminier, förste innehavare av professuren i jämförande rätt 18325 (se ovan), Edouard Lambert, skapare av l´Institut de droit comparé i Lyon (se ovan), hans kollega Lévy Ullman, föreståndare för motsvarande institut i Paris (se ovan) och, från modern tid, René David är andra stora namn på den franska jämförande rättsvetenskapens himmel. Den senares initierade och eleganta verk Les grands systèmes de droit contemporains, som har fängslat en hel värld, läses alltjämt ehuru numera utgiven i av andra experter bearbetat skick.6 Davids budskap var enkelt. Rättsvetenskapen var den enda av vetenskaper som trodde sig kunna vara enbart nationell; detta måste ändras. Fransmännen fick stark konkurrens av tyskar och österrikare efter 1933, då Hitlers blodiga välde utlöste en flykt av rättsvetenskapsmän till andra länder. De som inte redan var komparatister — såsom Friedrich Kessler,7 Ernst Rabel8 och Max Rheinsten9 — blev det i sin nya miljö. Hit brukar räknas Ernst J. Cohn (jfr 2 nedan), Albert Ehrenzweig, Wolfgang Friedmann, Otto KahnFreund, Kurt Lipstein, Arthur Nussbaum, Clive Schmitthoff och Josef Unger, män som gjort ovärderliga insatser för förståelsen av världens olika rättsordningar när det gäller civilrätt.10 Denna konkurrerande aktivitet förmådde dock inte försvaga den franska verksamheten. Tvärtom tycks denna ha sporrats till nya stordåd. 2. Till den alltmer starka ställning som den komparativa rätten kom att få i Europa över huvud under slutet av 1800-talet bidrog starkt uppkomsten av tidskrifter och sällskap som verkade till förmån för densamma. 1869 utkom Revue de droit international i Belgien. Knappt ett decennium senare — 1878 — startade Franz Bernhöft och Cohn (jfr 1 ovan) i Tyskland Zeitschrift für vergleichende Rechtswissenschaft. I samma land grundades 1893 Gesellschaft für vergleichende Rechts- und Staatswissenschaft och ett år senare var här dags för Internationale Vereinigung für vergleichende Rechtswissenschaft und Volkswirtschaftslehre. I

 

5 Vid Collège de France.
6 Den franska utgåvan utkom 1988 i nionde upplagan, bearbetad av Camille Jauffret Spinosi. I Tyskland har — uppmuntrade av David själv — flera specialister, däribland Günther Grassmann, förenat sig och utgett Einführung in die grossen Rechtssysteme der Gegenwart; andra upplagan utkom 1988.
7 Se dennes studie Die Fahrlässigkeit im nordamerikanischen Deliktsrecht unter vergleichender Berücksichtigung des englischen und des deutschen Rechts. Berlin, Leipzig 1932 (Beiträge zum ausländischen und internationalen Privatrecht. Herausgegeben im Gemeinschaft mit E. Heymann m.fl. von E. Rabel. Heft 6).
8 Rabel grundade 1927 Zeitschrift für ausländisches und internationales Recht, sedermera omdöpt till Rabels Zeitschrift für ausländisches under internationales Recht (”RabelsZ”).
9 Se särskilt dennes arbete Die Struktur des vertraglichen Schuldverhältnisses im anglo-amerikanischen Recht. Berlin 1932.
10 Se Grassmann m. fl., i not 6 ovan a.a. s. 16.

England bildades 1894 Society of Comparative Legislation and International Law. B. Société de législation comparée
3. Den tidiga startpunkt för denna utveckling som Belgien kan uppvisa, 1869, kan även Frankrike göra till sin. Då skapades nämligen också Société de législation comparée. Detta är ett sällskap, med säte i Paris, vars syfte är att studera och jämföra olika länders rättssystem och att arbeta för ”des moyens pratiques d’améliorer les diverses branches de la législation”. Till dess konkreta uppgifter hör att organisera konferenser och kongresser samt att utge en tidskrift. Den senare har blivit Revue internationale de droit comparé, en ansedd tidskrift som utkommer i Paris med fyra stadiga häften per år och som innehåller det mesta som rör sig i världen på det komparativa området.
    L´Assemblée générale, som består av alla sällskapets medlemmar, väljer president (på två år) och andra ledamöter av en styrelse (Conseil de direction).11 Det är detta senare organ som prövar inval av medlemmar (”membres titulaires”). Sådana finns i dag från 45 länder. Till kretsen kan Sverige — som ende representant — inte utan stolthet räkna Stig Strömholm; det blir allt svårare att träffa en jurist från andra länder som inte häpnat över den lätthet och vighet varmed denne tar sig fram i den internationella rättsvetenskapliga djungeln.
    Société de législation comparée är fast förankrat i franskt och europeiskt rättsliv över huvud. Den franske poeten Louis Aragon sade, att han hade ”réinventé le passé pour voir la beauté de venir”. Han skulle med det perspektivet säkerligen ha sett ljust på sällskapets framtid. Mera anmärkningsvärt är att upphovsmännen, som inte hade någon möjlighet att se bakåt, tycks ha varit så segervissa när det gällde att bedöma eftervärldens sätt att behandla deras skapelse. ”Sa durée est illimitée” står det i statuterna.12 Ingenting motsäger att denna trumpetstöt riktad mot evigheten i vart fall kommer att ljuda länge till.
4.Kongresser och konferenser arrangeras över hela världen i form av ”Journées juridiques”. Den första särskilt tryckta utgåvan av de handlingar som utgjort underlag för dessa juristdagar utkom — med förord av rättsvetenskapsmannen Henri Solus — 1965 och avsåg möten hållna under 1960 och 1961. Den andra publicerades 1968 och gällde 1960, 1962 och 1963; förordet var skrivet av Marc Ancel, president i la Cour de cassation. Ett uppehåll följde. Från

 

11 Nuvarande president är Jacques Boutet, eljest president för Conseil supérieur de l'audiovisuel. 12 Dessa är återgivna i Revue internationale de droit comparé 1991 s. 161 ff.

och med 1979 utger sällskapet härefter årligen Journées de la Société de législation comparée. Hittills har 11 volymer (1979–1989) utkommit. Det är fråga om överlag tämligen omfattande verk som utgör specialnummer till sällskapets nyss nämnda tidskrift Revue internationale de droit comparé. De utomnordiska länder med vilka Frankrike på detta sätt har haft utbyte13 har varit Bulgarien, Grekland, Italien, Japan, Jugoslavien, Kina, Latinamerika, Polen, Rumänien, Schweiz, Sovjetunionen, Tyskland, Ungern, USA och Österrike.

 

De ämnen som behandlats vid dessa möten är följande. Bulgarien. Vol. 1: Modèles de sociétés et d’entreprises publiques et internationales (C.E.E.-C.A.E.M.). Vol. 4: La procédure législative: A. Initiative législative, B. Délibération parlemantaire, C. Contrôle de l’élaboration des lois. Vol. 7: Sources et méthodes du droit commercial international: A. Le rôle des usages en matière d’arbitrage, B. La loi applicable aux transports internationaux de marchandises, C. La loi applicable aux contrats internationaux, D. La contribution des organisations internationales à l’unification du droit commercial. Vol. 9: (I) Les problèmes juridiques du divorce (droit de garde des enfants); (II) Participation des travailleurs à la gestion de l’entreprise et autogestion du collectif de travail; (III) Problèmes juridiques du transfert de technologie. Vol. 11: (1) Tendances actuelles du droit des sociétés; (2) La responsabilité de l’État pour des dommages causés aux citoyens. Grekland. Vol. 3: L’influence de la Constitution sur le droit positif: A, L’influence de la Constitution sur le droit public, B. L’influence de la Constitution sur le droit privé, C. L’influence de la Constitution sur le droit pénal. Vol. 6: L’illicéité comme élément de la responsabilité: A. Aspects de droit constitutionnel, B. Aspects de droit administratif, C. Aspects de droit civil, D. Aspects de droit social, E. Aspects de droit pénal. Vol. 8: La protection des biens culturels: A. Droit public, B. Droit pénal, C. Droit privé, D. Droit international privé. Italien. Vol. 3: Les problèmes juridiques de la recherche scientifique: A. Les droit intellectuels liés à la recherche, B. Les problèmes de financement de la recherche, C. L’administration de la recherche. Vol. 6: Aspects juridiques de la communication audiovisuelle: A. Monopole ou liberté? B. Publicité, droit d’auteur et droit de réponse; C. Aspects européens; D. Limites pénales de la communication. Vol. 9: L’effet des décisions des juridictions constitutionnelles à l’égard des juridictions ordinaires. Japan. Vol. 1: L’évolution du droit des contrats. Vol. 10: L’administration de la justice: A. La notion et le régime de la conciliation en droit civil et commercial, B. La notion et le régime de la conciliation en droit du travail, C. Les juges et les grands choix politiques et administratifs de l’État en droit constitutionnel, D. Les juges et les grands choix politiques et administratifs de l’État. Droit administratif. Jugoslavien: Vol. 1: (1) L’extension de la technique contractuelle dans les relations avec l’État; (2) L’extension à des tiers des effets d’un accord

13 I volym 3 finns ett undantag. Här återfinns handlingar från ett franskt möte: Études sur les problèmes juridiques des grandes agglomérations en France.

de volonté; (3) La protection pénale de l’autogestion (Yougoslavie) et La protection pénale du chef d’entreprise. Vol. 4: A. La condition des étrangers en droit du travail, B. La coopération industrielle, C. La mise en mouvement de l’action publique par la partie lésée. Vol. 7: A. La législation des baux d’habitation, B. La réparation de l’erreur judiciaire, C. Rôle et fonctions de la seconde chambre parlementaire: Problème du bicaméralisme. Kina. Vol. 11: État actuel et avenir du système de l’administration et du droit administratif: (1) Le droit administratif, (2) Le contrôle administratif, (3) Le statut des fonctionnaires, (4) Le contentieux administratif. Latinamerika. Vol. 8: Aspects juridiques du commerce international: A. Droit privé, B. Droit international privé, C. Arbitrage, D. Droit public, E. Droit économique international, F. Droit pénal. Vol. 11: Les pouvoirs du chef de l’État: régime parlementaire ou régime présidentiel; (2) Le pouvoir discrétionnaire en droit administratif; (3) Grèves et services publics; (4) Les groupes de sociétés; (5) La société unipersonnelle. Polen. Vol. 1: A. Les réformes de l’administration locale; B. Les tribunaux de la famille; C. Le tribunal de la famille et les délits d’ordre familial. Vol. 3: Les problèmes juridiques du tourisme: A. Les droits du touriste, B. Structures administratives générales et moyens d’action de la politique du tourisme, C. Le tourisme international et le droit international. Vol. 5: A. Les conventions bilatérales de coopération juridique ou judiciaire entre États occidentaux et États socialistes, B. Les nouvelles tendances du régime des peines, C. Le domaine public maritime. Vol. 8: Nouvelles tendances dans l’organisation juridictionnelle: A. En matière civile, B. En matière administrative, C. En matière financière, D. En matière de litiges du travail. Vol. 10: 1. Le rôle et la participation des associations/ organisations sociales dans l’action en justice en matière civile, 2. Le rôle et la participation des associations dans l’action administrative, 3. Le rôle des associations dans la protection des personnes en état de danger, 4. La juridiction constitutionelle. Rumänien. Vol. 2: A. Sanctions privatives et non privatives de liberté; B. Obligations du chercheur dans le contrat de recherche; C. Techniques de déconcentration financière et administrative dans la gestion des services publics (France) et Autogestion et autofinancement des unités économiques (Roumanie). Vol. 5: A. Planification, aménagement du territoire et décentralisation, B. L’évolution du droit pénal des mineurs, C. La réglementation de l’arbitrage international. Schweiz. Vol. 11: (1) Le Traité franco-suisse de 1869 à la lumière de la Convention de Lugano; (2) La responsabilité du fait des produits; (3) La procréation artificielle. Sovjetunionen: Vol. 1: (1) La Constitution en tant que base du système juridique; (2) Droit et utilisation rationelle des ressources matérielles et naturelles en agriculture; (3) Méthode historique dans la science comparative. Vol. 4: A. Droit comparé et droit international public, B. Méthodes logique et sociologique en droit comparé appliquées à un thème de droit de la famille: le divorce, C. Contrat de travail et évolution technologique. Vol. 6: A. Connaissance du droit; aspects juridico-sociologiques et application du principe ”Ignorantia juris neminem excusat”; B. Droit comparé et droit international privé; C. Responsabilité de l’administration. Vol. 8: A. Le rôle de la jurisprudence dans le développement du droit, B. Aspects nouveaux de la responsabilité internationa-

le, C. Droit du travail. Vol. 10: A. Codification et autres formes de systématisation du droit à l’époque actuelle, B. Le contrôle de constitutionnalité des lois, C. Le rôle des juridictions de deuxième instance: appel en droit français et cassation en droit soviétique. Tyskland: Vol. 2: Le contrôle des constatations de fait par le juge de cassation: A. Aspects de droit civil, B. Aspects de droit public, C. Aspects de droit pénal. Vol. 6: Le précédent judiciaire: A. Aspects de droit civil, B. Aspects de droit pénal, C. Aspects de droit public. Vol. 9: Le droit de la concurrence. A. Les institutions chargées de la mise en œuvre du droit de la concurrence, B. Les abus de puissance d’achat, C. Le contrôle des concentrations: Droit national et perspectives européennes. Ungern. Vol. 2: Les principes généraux du droit: A. Aspects de droit international public, B. Aspects de droit administratif, C. Aspects de droit privé, D. Aspects de droit pénal. Vol. 7: La protection des malades mentaux: A. Aspects de droit civil, B. Aspects de droit public, C. Aspects de droit pénal. Vol. 11: Le système des voies de recours: (1) Droit administratif; (2) Droit civil. USA. Vol. 1: A. La Constitution et le droit pénal; B. La protection des consommateurs (Approches de droit privé); C. L’évolution récente du droit international privé. Vol. 5: A. L’administration au grand jour: Gouvernment in the Sunshine, B. La participation des travailleurs à la gestion des entreprises, C. Le rôle du pouvoir judiciaire et de l’administration dans la détermination de la durée de la sentence. Vol. 10: A. Compétence et devoirs des dirigeants sociaux, B. Les réformes récentes en matière de procédure civile. Y a-t-il convergence? C. L’arbitrage international devant les juridictions nationales. Österrike: Vol. 3: A. La structure du régime matrimonial légal, B. La codification de la procédure administrative.

 

5. Om man så vill kan man se de franska mötena med andra länders jurister från ett EG-perspektiv. Åtminstone i den mån EG-länderna engageras — men delvis även i övrigt — blir det fråga om ett väsentligt bidrag till den europeiska gemenskapen. Det brukar sägas att Sverige befinner sig långt från det egentliga Europa och att vi förstår föga av den process som äger rum i EG. Men just i de Journées juridiques som Société de législation comparée arrangerar har Sverige i alla fall på ett högst påtagligt sätt haft ett finger med i spelet. Alltsedan 1971 har det ägt rum inte mindre än åtta Journées juridiques franco-nordiques. Den drivande kraften bakom arbetet har inte oväntat varit Stig Strömholm. Denne, som också personligen ledde de sex första mötena, har här gjort ytterst väsentliga insatser för de goda relationerna mellan de nordiska länderna och Frankrike. Även de nordiska samfunden för jämförande rätt har bidragit till genomförandet av de fransk-nordiska juristdagarna.
    Eftersom det blev ett uppehåll i utgivningen av handlingarna från Journées juridiques 1963–1979 (se 4 ovan), ingår ej materialet från de fyra första fransk-nordiska mötena (Uppsala 1971, Paris

1973, Helsingfors 1975, Paris 1978) i sällskapets tryckta samlingar. Kontinuerlig information om vad som då tilldrog sig har dock lämnats till Svensk Juristtidnings läsare. Ämnena för dessa fyra kollokvier var 1971 skyddet för den mänskliga integriteten,14 1973 marknadens rättsliga reglering från civilrättslig, offentligrättslig och straffrättslig synpunkt,15 1975 familjerätten16 och 1978 krediträttsliga problem från civilrättsliga, straffrättsliga och offentligrättsliga aspekter.17 Rapporterna från de femte, sjätte och sjunde mötena återfinns däremot i Journées de la Société de législation comparée. Av densamma kan härom utläsas följande. 6. De femte fransk-nordiska juristdagarna försiggick i Köpenhamn den 14–16 oktober 1981 (vol. 3).18 Huvudtemat var medbestämmanderätten i den privata och offentliga sektorn. Rapporterna är uppdelade i tre skikt:

(1) medinflytandet i arbetslivet,

(2) företagets skadestånds- och straffansvar samt

(3) förhandlingsrätten inom den offentliga sektorn. Olof Bergquist19 och Bertil Wennergren20 författade rapporter till dessa dagar, den förre beträffande ämne (1) ovan och den senare såvitt avser frågan under (3) ovan.21 7. Det sjätte mötet tog plats i Paris den 11–12 oktober 1984 (vol. 6).22 Ämnet var konkurs och likvidation i företag. På detsamma anlades fyra aspekter: (1) handelsrättsliga, (2) sociala, (3) offentligrättsliga och (4) straffrättsliga. Till den sociala delen (2) bidrog från Sverige Bergqvist med en rapport från arbetsrättslig synpunkt.23

 

14 Se SvJT 1972 s. 75 f. 15 Se SvJT 1974 s. 167 f. 16 Se SvJT 1976 s. 77. 17 Se SvJT 1979 s. 78. 18 Se en kortfattad anteckning om detta möte i SvJT 1985 s. 421. 19 La participation dans le droit du travail des pays nordiques. Contestation ou collaboration sociale. Le cas de la ”MBL” suédoise. S. 323 ff. 20 La concertation dans le secteur public en Suède. S. 427 ff. 21 Övriga rapporter: (1) Gérard Couturier, La participation en droit du travail français, s. 305 ff; (2) Yves Reinhard, La responsabilité civile et pénale des entreprises en France, s. 343 ff; P.O. Träskman, La responsabilité civile et pénale des entreprises dans les pays nordiques; (3) Pierre Laroque, La concertation dans le secteur public en France, s. 377 ff.; Peter Lødrup och Eivind Smith, La concertation dans le secteur public en Norvège, s. 405 ff. 22 Se SvJT 1985 s. 421. 23 La faillite et la liquidation des entreprises en Suède (Quelques aspects de droit du travail), s. 441 ff. I övrigt: (1) Yves Guyon, Le droit français des entreprises en difficulté (Aspects de droit commercial), s. 387 ff.; Bernhard Gomard, L'institution de la faillite en droit civil et en droit procédural danois, s. 403 ff; (2) Pierre Rodière, Les aspects sociaux du droit français de la ”faillite”, s. 425 ff; (3) P. Delvolvé, La faillite et la liquidation des entreprises (Aspects de droit administratif français), s. 451 ff.; Ian Francke, Faillite des entreprises (Aspects de droit public suédois); (4) Bernard Bouloc, La faillite et la liquidation des entreprises (Aspects de droit pénal français); Hans Kristian Bjerke, La faillite des entreprises (Aspects du droit pénal norvégien), s. 515 ff.

8. Den sjunde sammankomsten av franska och nordiska jurister ägde rum i Oslo den 9–13 september 1987 (vol. 9).24 Det ämne som nu diskuterades var de rättsliga spörsmål som är förenade med läkarens verksamhet (”Le médecin et le droit”). Dessa i sin tur sönderföll i fyra avdelningar: straffrätt, civilrätt, offentlig rätt och socialförsäkring.
    Två bidrag återfinns under den straffrättsliga avdelningen. Det ena är författat av Bernhard Gomard och har titeln Traitement et soins médicaux dans la perspective de la responsabilité médicale en droit danois.25 Det andra är skrivet av Martine Ract-Madoux och heter: La responsabilité pénale du médecin en droit français.26 Gomards bidrag innehåller emellertid mer än blott straffrättsliga frågor. Det kan ses som en utmärkt översikt över hela ämnet för mötet. Här behandlas testaments- och förvaltningsrättsliga frågor men särskilt också skadestånds- och försäkringsrättsliga spörsmål. Även det franska bidraget har skadeståndsrättsliga inslag.
    Dessa båda rapporter måste ha varit en utmärkt upptakt till mötet. All den dramatik som är förbunden med frågan om ansvar för läkaren blottläggs. Hit hör inte minst ett fall, som hade skakat den franska allmänheten strax innan och som innebar att en ung kvinna fick sätta livet till på grund av en operation som hade misslyckats till följd av en konflikt mellan medlemmarna i ett läkarlag.
    I den civilrättsliga avdelningen återfinns två tunga bidrag, som båda gäller läkarens skadeståndsansvar. Det ena, som är författat av Georges Durry, gäller fransk rätt.27 Det andra, skrivet av Peter Lødrup, angår norsk rätt.28 Utöver dessa båda rymmer den civilrättsliga avdelningen även ett bidrag av Jean Savatier.29 En jämförelse mellan fransk och norsk rätt har ett särskilt intresse. Franska och norska domstolar får nämligen räknas till de mest aggressiva i Europa, när det gäller att självständigt, oberoende av lag, införa rent strikt skadeståndsansvar. Durrys och Lødrups framställningar ger en utomordentligt god bild av hur rättsutvecklingen på området ägt rum i de båda länderna.
    Den avdelning av Le médecin et le droit som angår socialförsäkring innehåller ett bidrag av Bo von Eyben beträffande ansträngningarna att skapa en patientförsäkring i Danmark.30

 

24 Se SvJT 1988 s. 166. 25 S. 149–192. 26 S. 181–192. 27 La responsabilité civile du médecin en droit français, s. 195 ff. 28 La responsabilité civile du médecin en droit norvégien, s. 219 ff. 29 Le médecin de groupe en France, s. 245 ff. 30 Assurance-responsabilité du patient. La version danoise du modèle nordique. S. 361 ff.

9. Det åttonde mötet ägde rum i Paris den 17–20 oktober 1990.31 Ämnet var avreglering och privatisering. Det finns skäl räkna med att handlingarna från detta möte en dag kommer att återfinnas i volym 12 (1990) av Journées de la Société de législation comparée. Detta är lyckligt. Talade ord flyger bort, det skrivna består. Men det finns ytterligare ett skäl.

 

C. Sverige
10. I en av de mest omskakande artiklar som kanske någonsin skrivits i Svensk Juristtidning skisserade Sten Heckscher i april 1991 den framtid som den svenska rättstillämpningen går till mötes genom närmandet till EG.32 Svenska domare kan inte längre begränsa sitt arbete till den svenska rätten. Redan ett EES-avtal kommer att kräva mera. Ej blott EG-domstolens avgöranden utan även rättspraxis från de särskilda medlemsländerna måste beaktas. Det kan enligt Heckscher alltså bli nödvändigt att i framtiden ta del av exempelvis franska, tyska eller italienska domar.33 Samma börda kommer givetvis att vila på ombuden i målen. 11. Omställningen blir total. Bundesgerichtshof i Tyskland, la Cour de cassation i Frankrike och the House of Lords i Storbritannien — alla har de vid olika tillfällen gjort anteckningar om förhållandena i andra länder, låt vara att detta inte har skett särskilt ofta. Den svenska Högsta domstolen har varit lyhörd för signaler från de andra nordiska länderna. Men tid och resurser har vanligtvis inte räckt till för att i domskälen kunna ange kompassriktningen i de tre stora rättsfamiljerna: den romanska, den germanska och den angloamerikanska. Att advokater i detta läge inte har funnit mödan värt att bedriva forskning i utomnordisk rätt är förståeligt; det har i vissa fall i Sverige rentav kunnat framstå som löjligt att åberopa rättsläget utanför Norden. Nu kommer förändringens vind att kanske som en orkan svepa över det svenska rättslandskapet. Det blir fråga om en plågsam självprövning. Förmodligen dock inte utan varje inslag av angenäma känslor. ”Il y a dans tout changement quelque chose d’infâme et d’agréable à la fois, quelque chose qui tient de l’infidélité et du déménagement”.34 I dagsläget finns inget val. Men orkaner är besvärliga. Man kan ställa den självrannsakande frågan om det inte hade varit bättre, om den öppenhet det nu är fråga om hade kommit tidigare. Det

 

31 Se Revue internationale de droit comparé 1991 s. 157 f. 32 EG och de svenska domstolarna. SvJT 1991 s. 221 ff. 33 A. a. s. 230. 34 Charles Baudelaire, Œuvres posthumes et Correspondances, Mon cœur mis à nu, journaux intimes, VII (1887).

finns, som Molière understryker i den devis som inleder denna artikel, inget farligare vatten än det vatten som sover. Harry Lawsons35 uppmaning till engelska jurister har hela tiden på motsvarande vis kunnat riktas till svenska: ”One can be a very much better English lawyer for knowing some French law”.36 12. De båda verk som utges av Société de législation comparée — Revue internationale de droit comparé (se 3 ovan) och Journées de la Société de législation comparée (se 4 ovan) — blir mot denna bakgrund ytterst väsentlig färdkost för Sveriges jurister på väg mot den europeiska gemenskapen. Detta gäller såväl globalt som mera speciellt vårt förhållande till just den romanska rättsfamiljen. På många rättsområden anses Sverige tillhöra denna senare. Det gäller exempelvis skadeståndsrätten. Att förbise detta och plötsligt åberopa regler och grundsatser, som är hämtade från andra rättsfamiljer och kanske rentav avvisats såsom främmande i den egna rättskretsens moderland — ett exempel kan för skadeståndsrättens del vara doktrinens upptagande av en allmän princip om ”skyddat intresse” — kan vara att göra saken alltför lätt för sig. Det är naturligtvis fullt tänkbart att den svenska rätten på ett särskilt område skulle må bra av att helt eller i ett eller annat avseende bryta sig ur en rättskrets och acceptera regler och grundsatser i en annan. Men detta kräver en noggrann undersökning av konsekvenserna härav. Särskilt när det kan bli fråga om stora förskjutningar i det rättsliga mönstret — som är fallet med allmänna grundsatser — blir forskning av det slaget nödvändig. 13. Ansvaret vilar tungt på domstolarna. Resurser måste friställas för att dessa skall kunna fullgöra sin nya uppgift. Högsta domstolens bibliotek måste ges en kraftfull förstärkning för att kunna möta dagens situation. Det kan naturligtvis inte bli möjligt att i varje ögonblick veta exakt hur rättsläget är i de stora rättsordningarna. Någon plikt att känna till vad som gäller, när parterna ej åberopar rättsregler i EG-länder, kommer väl i princip heller inte att finnas. Men likväl blir det i framtiden angeläget att en domstol åtminstone i stora principiella rättsfrågor är någorlunda insatt i vilken riktning vägen går i de tre stora rättsfamiljerna. Detta sätt att arbeta blir en viktig ingrediens i Sveriges bidrag till en europeisk rättsgemenskap samtidigt som egna intressen kan tillvaratas på ett helt annat vis än som eljest skulle kunna ske. 14. Lagstiftaren står inför samma typ av problem. Utredningar måste internationaliseras i en helt annan utsträckning än tidigare.

 

35 Jfr n. 3 ovan. 36 Citatet återfinns i Grassmann m. fl., i not 6 ovan a.a. s. 35.

Särskilt på områden, där EG-länderna redan är bundna av direktiv eller på väg mot sådana, måste ett klarläggande av vart vindarna blåser äga rum. 15. Och på världens ruiner sitter, för att tala med Alfred de Musset, en bekymrad ungdom.37 Svensk kurslitteratur om vad som gäller på olika områden i andra rättsordningar står inte utan vidare till förfogande. Om språkkunskaperna tryter, och den utländska juridiska litteraturen därför inte kan begagnas, blir situationen mycket besvärlig för alla parter.
    Juristutbildningen måste internationaliseras. Det sker också. Vid den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet ingår numera i utbildningen en kurs i komparativ rätt. I viss utsträckning kan nu svenska juris studerande läsa vid universitet i Frankrike, Storbritannien, Tyskland och U.S.A. — och få tillgodoräkna denna utbildning i sin svenska juris kandidatexamen. 16. Men kanske vilar ansvaret tyngst på rättsvetenskapen. Svenska doktorsavhandlingar innehöll ända in på sjuttiotalet ofta systematiska genomgångar av ej blott angloamerikansk och tysk rätt, utan även fransk. Särskilt under åttiotalet har det emellertid varit tunnsått med arbeten av denna karaktär. Till följd härav har den svenska rätten i många undersökningar bara kommit att konfronteras med en eller två av de tre stora rättsfamiljerna. Det har uppstått en ”obalans” i vårt förhållande till andra rättssystem.
    Rimligtvis bör nu ske en omprövning. I framtiden måste det vetenskapliga värdet i snävt nationella juridiska doktorsavhandlingar helt enkelt ifrågasättas. René David, som ständigt gisslade provinsialismen inom rättsvetenskapen,38 hade på sikt den enda hållbara inställningen. Han underströk, att forskare på andra håll, exempelvis i teologi, medicin, kemi och astronomi, skulle rodna över blotta tanken att förbise de framsteg som deras vetenskap gör i andra länder.39 Varför skulle inte en sådan ordning också gälla på det juridiska fältet? Rudolph von Jherings harm över den rättsvetenskap som vägrar vara gränsöverskridande är vid nittiotalets begynnelse mer aktuellt

 

37 Alfred de Mussets ord i La Confession d'un enfant du siècle, Première partie, chap. 2, ställer dagens situation i blixtbelysning: ”Alors s'assit sur un monde en ruines une jeunesse soucieuse. Tous ces enfants étaient des gouttes d'un sang brûlant qui avait inondé la terre; ils étaient nés au sein de la guerre, pour la guerre. Ils avaient rêvé pendant quinze ans des neiges de Moscou et du soleil des Pyramides. Ils n'étaient pas sortis de leurs villes; mais on leur avait dit que, par chaque barrière de ces villes, on allait à une capitale d'Europe. Ils avaient dans la tête tout un monde; ils regardaient la terre, le ciel, les rues et les chemins, tout cela était vide, et les cloches de leurs paroisses résonnaient seules dans le lointain.” 38 Se under 1 ovan efter not 6. 39 Se det citat som återges i Einführung in die grossen Rechtssysteme der Gegenwart, i n. 6 ovan a.a. s. 1.

än någonsin tidigare: ”Die Rechtswissenschaft erniedrigt sich, wenn sie zur Wissenschaft des nationalen Rechts wird”.40

40 Citatet återgivet i a. st.