JOSEF ESSER & HANS-LEO WEYERS, Schuldrecht. Band II. Besonderer Teil. 7., völlig neubearbeitete Auflage, Heidelberg 1991 (Ein Lehrbuch begründet von Esser, fortgeführt von Weyers). 707 s.

 

1. Den tyska civilrättsliga litteraturen är synnerligen omfattande. För den utländske jurist som snabbt vill sätta sig in i vad som gäller ligger det nära till hands att ta del av de många berömda kommentarerna till Bürgerliches Gesetzbuch (BGB). Dessa kan emellertid erbjuda alltför stark tobak; de är ofta omfattande och ibland mycket detaljerade. En genväg kan vara att i stället ta del av läroböcker eller andra liknande allmänna verk. Inom den centrala förmögenhetsrätten finns två grupper av sådana.
    Den ena består av framställningar med inriktning på särskilda områden. Exempel från skadeståndsrätten är ett arbete av Hein Kötz, betitlat Deliktsrecht1, och ett par av Erwin Deutsch, det ena med namnet Haftungsrecht I2 och det andra, en slags förkortad version härav: Unerlaubte Handlungen und Schadensersatz, Ein Grundriss.3 Den andra gruppen är sådana med generell inriktning på förmögenhetsrätten. Ett mycket ansett arbete hörande till denna kategori är Karl Larenz' Lehrbuch des Schuldrechts.4 Ett annat verk, som gärna citeras, är Schuldrecht av Wolfgang Fikentscher.5 Ytterligare två är Bürgerliches Recht6 samt Schuldrecht,7 båda av Dieter Medicus, Tysklands i dag förmodligen ledande civilist.8
2. Till arbeten av allmän förmögenhetsrättslig karaktär hör också en lärobok som tyska jurister emellan brukar kallas ”das Esser'sche Schuldrecht”. Verket utkom i sin första upplaga 1949 och dess författare var juris professorn Josef Esser.9 Flera nya upplagor av denna lärobok har sedan dess sett dagens ljus (se 3 nedan).
    Det är fråga om ett tungt bidrag som det egna landets experter ofta fått anledning att konsultera. För forskare i andra länder har framställningen blivit en ofta utnyttjad vägvisare, och detta har inte minst gällt svenska rättsvetenskapsmän.10

 

1 4. Auflage, Frankfurt am Main 1988. (Juristische Lernbücher 8). 2 Erster Band: Allgemeine Lehren. Köln, Berlin, Bonn, München 1976. 3 Köln, Berlin, Bonn, München 1987. (Academia Iuris. Lehrbücher der Rechtswissenschaft). 4 Denna har i sin senaste version utkommit i tre band: I: Allgemeiner Teil, 14. Auflage, 1987; II: Besonderer Teil, 12. Auflage, 1981; II/1, 13. Auflage, 1986; samtliga med München som utgivningsort. Om detta verk, se vidare under 10 nedan. 5 7. Auflage, Berlin, New York 1985. 6 14. Auflage, Köln, Berlin, Bonn, München 1989 (Academia Iuris. Lehrbücher der Rechtswissenschaft). Undertiteln till boken är: Eine nach Anspruchsgrundlagen geordnete Darstellung zur Examensvorbereitung. 7 Verket består av två volymer. Den ena är Schuldrecht I: Allgemeiner Teil. Ein Studienbuch. 3. Auflage, München 1986. Den andra är Schuldrecht II: Besonderer Teil. Ein Studienbuch. 2. Auflage, München 1985. (Båda ingår i serien Kurzlehrbücher für das juristische Studium). 8 Medicus är en av ledamöterna i den lagkommission som har i uppdrag att reformera BGB och en centralgestalt över huvud i dagens tyska rättsliv. 9 Utgivningsort: Karlsruhe. 10 Hit kan sålunda räknas Jan Hellner (se dennes Om obehörig vinst särskilt utanför kontraktsförhållanden. Ett civilrättsligt problem i komparativ belysning, Uppsala 1950), Bertil Bengtsson (se dennes Om ansvarsförsäkring i kontraktsförhållanden. I. Den ska-

3. Redan den andra upplagan (1960) kom att innehålla två avdelningar: en allmän och en speciell.11 Det var dock alltjämt fråga om en enda volym. Med den tredje upplagan (1968–1969) sönderföll verket i två band: Allgemeiner Teil och Besonderer Teil. Nya upplagor har härefter avlöst varandra: den fjärde (1970), den femte (Allgemeiner Teil 1976; Besonderer Teil: Teilband 1 1977, Teilband 2 1980) och den sjätte (Allgemeiner Teil 1984; Besonderer Teil 1983). 1991 har även den sjunde upplagan av Besonderer Teil utkommit.
    4. Esser, i dag över de åttio, kan se tillbaka på en imponerande insats med internationell räckvidd. Han har även utanför Schuldrecht gjort betydande insatser för den tyska civilrätten12 och har i sitt rättsvetenskapliga författarskap lagt en inte oväsentlig grund för civilrättens utveckling i ett europeiskt perspektiv.13
5. Från och med den femte upplagan har Esser som medarbetare vid utgivningen av Besonderer Teil av Schuldrecht haft Hans–Leo Weyers, rättsvetenskapsman från Frankfurt am Main med modern profil och med skadeståndsrätten som specialområde. Det är nu denne som i princip ensam ombesörjer utgivningen av nya upplagor av denna del av Schuldrecht. I förordet till den sjunde upplagan framgår Weyers' budskap. Han understryker, ”dass es gegen die andrängende Fülle und Komplexität des Stoffs immer wieder unternommen werden muss, die Zusammenhänge im Blickfeld zu halten: zwischen einerseits historischen Entstehungsbedingungen und sozial–wirtschaftlichem Hintergrund, andererseits positivem Gehalt der Norm, zwischen Teleologie und Dogmatik, zwischen Methodenlehre und Einzelergebnis, und schliesslich unter den verschiedenen Teilsystemen der Rechtsordnung und des Zivilrechts selbst”.14
6. Hela den speciella kontraktsrätten liksom regler om obehörig vinst och skadestånd i utomobligatoriska förhållanden är i Besonderer Teil av Schuldrecht samlad i ett nötskal. I stort sett följer verket den uppläggning som Bürgerliches Gesetzbuch (BGB) har i dess andra bok: Recht der Schuldverhältnisse (§§ 241–853).15 I denna del av BGB återfinns under det sista avsnittet, det sjunde, bestämmelser om särskilda fordringsförhållanden (Einzelne Schuldverhältnisse, §§ 433–853). Dessa är indelade i 25 titlar. Den första gäller köp och byte (§§ 433–515), den sista skadeståndsrätt (§§ 823–853). Det är kring reglerna under dessa många titlar som Besonderer Teil har byggts upp.

 

deståndsrättsliga bakgrunden. II. Försäkringsskyddet. Sthlm 1960) och Anders Agell (se dennes Samtycke och risktagande. Studier i skadeståndsrätt. Sthlm 1962). 11 Schuldrecht. Allgemeiner und besonderer Teil. Ein Lehrbuch. Karlsruhe. 12 Se till exempel hans arbete Grundlagen und Entwicklung der Gefährdungshaftung. Beiträge zur Reform des Haftpflichtrechts und zu seiner Wiedereinordnung in die Gedanken des allgemeinen Privatrechts. 2. Auflage, München 1969. Berömd är hans artikel i Juristenzeitung 1953 s. 129 ff.: Die Zweispurigkeit unseres Haftpflichtrechts. 13 Se till exempel hans monografi Grundsatz und Norm in der richterlichen Fortbildung des Privatrechts. 3. Auflage, Tübingen 1974, samt hans artikel Responsabilité et garantie dans la nouvelle doctrine allemande des actes illicites, Revue internationale de droit comparé 1961 s. 481 ff. Jfr även Dufwa, SvJT 1986 s. 41. 14 S. V. 15 Övriga böcker innehåller, den första: Allgemeiner Teil (§§ 1–240), den tredje: Sachenrecht (§§ 854–1296), den fjärde: Familienrecht (§§ 1297–1921), den femte: Erbrecht (§§ 1922–2385).

Uppdelningen i en allmän och en speciell del av Schuldrecht går naturligtvis inte att göra vattentät. Många av de regler som BGB innehåller i den andra bokens sjunde avsnitt kan inte läsas separat. De måste förstås med hänsyn tagen till andra bestämmelser, särskilt de allmänna obligationsrättsliga. Detta har också beaktats i verket.
    Vilket utrymme har getts de olika delar av förmögenhetsrätten som behandlas i Besonderer Teil? Störst uppmärksamhet har ägnats skadeståndsrätten;16 drygt en femtedel av hela arbetet ligger här. I storleksordning är det härefter Veräusserungsverträge som fått mest svängrum; till dessa räknas framför allt köp men även gåva och byte. Nästan lika stor omfattning har avsnitten om Überlassungsverträge — till vilka hör hyra (Miete), arrende (Pacht), utlåning (Leihe) och inlåning (Darlehen)17 — tjänster18 och obehörig vinst.19 Därefter i tur kommer ett avsnitt angående säkerställande av förpliktelser och till vilket hör regler om borgen och förlikning.20 Endast marginell vikt har lagts vid deposition21 samt vid det avsnitt i vilket ingår regler angående försäkringsavtal och spelskulder.22
7. Knappt sju år har gått sedan den förra upplagan av Besonderer Teil utkom. Åtskilligt vatten har sedan dess runnit genom det tyska regelmaskineriet och Weyers kan inte ha lämnat någon möda ospard vid omarbetningen av den förra upplagan. Den största revisionen tycks ha kommit reglerna rörande obehörig vinst till del. Det är här fråga om en nyorientering i metodhänseende. Weyers har på ett välgörande sätt lyckats avlägsna många dogmatiska spår och fått en realistisk, rationell och praktisk inriktning på hela ämnet. Ändock har han arbetat med varsam hand. Han har som den gode herden klippt fåren men inte flått dem.
    8. I den avdelning som gäller skadeståndsrätt har inarbetats två centrala nya tyska lagar: produktansvarslagen (Produkthaftungsgesetz; i kraft sedan den 1 januari 1990) och miljöskadelagen (Umwelthaftungsgesetz; i kraft sedan den 1 januari 1991). Tidpunkten för utgivningen av en ny upplaga av ett verk rörande tysk förmögenhetsrätt kan knappast ha varit besvärligare. Åtskillig lagstiftning var på väg när denna upplaga skrevs men har likväl i viss utsträckning kunnat beaktas. 9. Läsningen av ett omfattande verk av det slag det här är fråga om kan emellanåt bli tung. Men detta är inte författarnas fel. Snarare ligger problemet i den svårtillgänglighet som ett regelsystem byggt på BGB gärna drabbas av. Den tyska förmögenhetsrätten har ett abstrakt drag och är onödigt tillkrånglad, allt på ett sätt som känns främmande för svenska jurister. Dessa skulle vid en jämförelse känna sig betydligt mera hemma i den franska förmögenhetsrätten, som är enklare och, vill det synas, mera konsekvent uppbyggd; ren och rak som en flamma

16 Kapitel 9: Deliktsrecht: Einführung (s. 519–540); Kapitel 10: Deliktsrecht: Die unerlaubte Handlungen (s. 541–636); Deliktsrecht: Die Gefährdungshaftung (s. 637–666). 17 Kapitel 2: Überlassungsverträge. S. 127–228. 18 Kapitel 3: Dienst– und Werkleistungsverträge. S. 229–332. 19 Kapitel 8: Ungerechtfertigte Bereicherung. S. 415–518. 20 Kapitel 5: Schuldsicherung und –feststellung. S. 341–374. 21 Kapitel 4: Aufnahmeverträge (avsnittet sönderfaller i två delar: Verwahrung och Die Sacheinbringung bei Gastwirten). S. 333–340. 22 Kapitel 6: Risikogeschäfte. S. 375–386.

genomborrar den även de tyngsta och mest hotfulla molnen på den juridiska himmelen. 10. En annan sak är att det kan föreligga skillnader mellan olika slag av läroböcker. Den internationellt så rastlöst verksamme skadeståndsexperten Basil Markesinis antecknade 1990 att Schuldrecht av Esser och Weyers i sin dåvarande version var svårare att tillgodogöra sig för utländska läsare än Larenz' motsvarande arbete (se 1 ovan).23 Delvis kunde Markesinis ha rätt häri och någon förändring i detta hänseende inträder i så fall ej med den nya upplagan såvitt avser Besonderer Teil. Men förklaringen till den olikhet som påpekats av Markesinis kan ha att göra med ambitionsgraden. Weyers arbetar på djupet och har, som framgår av hans budskap (se 5 ovan), velat tillgodose många drag i utvecklingen. Rättspolitiskt är han synnerligen väl bevandrad;24 detta höjer temperaturen åtskilligt i boken och därmed läsarens engagemang. Men inte minst är, såvitt framgår av de båda verk varom nu är fråga, beläsenheten väl så stor hos Weyers som hos Larenz. Den förre, en gång doktor på en avhandling rörande spansk familjerätt, är en framstående kännare av utländska rättssystem. I september 1991 promoverades Weyers till hedersdoktor vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Svenska jurister, som gärna vill skaffa sig bättre kunskaper om vad som gäller i EG-länderna,25 har anledning uppmärksamma den nya upplagan av Besonderer Teil av Schuldrecht.
    Bill W. Dufwa

23 B.S. Markesinis, A Comparative Introduction to the German Law of Torts. 2nd edition. Oxford 1990. S. 29. 24 Se sålunda Weyers' arbete Unfallschäden. Praxis und Ziele von Haftpflicht– und Vorsorgesystemen. Frankfurt a. M. 1971. 25 Jfr. S. Heckscher, EG och de svenska domstolarna, SvJT 1991 s. 221 ff. och B. W. Dufwa, Société de législation comparée och Sverige, SvJT 1991 s. 528 ff.