BERT LEHRBERG, I aktiebolagens skymningsland. En studie rörande upplösta aktiebolags rättskapacitet, med beaktande även av rättsläget vid handlande för ett nybildat, ännu ej registrerat aktiebolag. Iustus Förlag. Uppsala 1990. 297 s.

 

Frågor som berör aktiebolagens grundstruktur har under de senaste åren alltmer lyfts fram i debatten. Som exempel kan nämnas frågan om aktieägares personliga betalningsansvar i vissa fall för aktiebolags skulder, s. k. ansvarsgenombrott. En fråga som kan föras till denna kategori är frågan om upplösta aktiebolags rättsställning. Ämnet är av stor praktisk betydelse. Detta gäller speciellt nu då konkursdomarna jobbar för högtryck. Lehrbergs bok är således välkommen. I framställningens inledande avsnitt (s. 20) anför författaren bl. a. att syftet med arbetet är att undersöka gällande rätt i anslutning till följande frågor:

 

1) I vad mån prekluderas ett aktiebolags rättigheter och förpliktelser i samband med att bolaget avvecklas och blir upplöst? 2) I vad mån svarar aktieägarna för skulder, som kvarstår eller uppkommer efter upplösningen? 3) Hur påverkas aktiebolagets rättskapacitet av att bolaget blivit upplöst? 4) I vilken utsträckning är efterföljande likvidation möjlig efter upplösning genom likvidation, avregistrering eller konkurs? 5) Vilka personer är behöriga att företräda ett aktiebolag i samband med efterföljande likvidation?

Lehrberg anger också att ett annat syfte med framställningen är att försöka utreda vad som bör gälla för framtiden, de lege ferenda. I det inledande avsnittet redogörs även för den vetenskapliga metod som används i arbetet. Det är en metod som ligger mycket nära Per Olof Ekelöfs teleologiska metod. Efter det inledande avsnittet presenterar Lehrberg grunderna för upplösning av aktiebolag. Läsaren får här en översiktlig redogörelse för hur aktiebolagslagen behandlar denna fråga. Nästa avsnitt behandlar upplösning av aktiebolag i vissa utländska rättssystem. De rättssystem som Lehrberg närmare har analyserat är de danska, norska, engelska och tyska. Detta avsnitt får bl. a. ses mot bakgrund av den metod som Lehrberg använder för framställningen. Lehrberg anför att då man försöker få uppslag till alternativa lösningar kan det vara av stort värde att ha kunskap om hur ett juridiskt problem regleras i utländska rättssordningar. Efter dessa avsnitt av mera introducerande karaktär behandlar Lehrberg frågan om handlande på bolagets vägnar före registreringen. Lehrberg anför (s. 85) att det kan finnas anledning att även uppmärksamma de bestämmelser som reglerar aktiebolags bildande då man behandlar frågan om aktiebolags upplösning och då speciellt frågan om aktiebolags rättskapacitet. Jag är något tveksam till denna inställning och har uppfattningen att dessa regler endast har ett visst jämförande intresse. Man kan diskutera huruvida frågan förtjänar ett eget avsnitt. Det femte avsnittet behandlar framställningens huvudfråga, nämligen: När kan ett upplöst aktiebolag äga rättskapacitet? Lehrberg ger en inträngande genomgång av principerna för ett upplöst aktiebolags rätts-

kapacitet. Han behandlar denna fråga i tur och ordning på aktiebolag som blivit upplösta genom likvidation respektive avregistrering och slutligen efterföljande likvidation efter upplösning genom konkurs. I analysen behandlar Lehrberg bl. a. ett antal rättsfall. Av stort intresse är rättsfallet NJA 1970 s. 700 som innebar en omsvängning av HDs praxis. Mot bakgrund av detta rättsfall anför Lehrberg (s. 161) följande:

 

”Först i och med detta beslut, kan med bestämdhet sägas, att ett nytt sätt att se på upplösta aktiebolags rättskapacitet vunnit insteg i gällande svensk rätt. Högsta domstolen har så att säga bytt perspektiv. Huvudprincipen är inte längre att ’upplösningen’ är en formsak och att det ’upplösta’ aktiebolagets rättskapacitet består, så länge och i den mån det behövs för avvecklingen av bolagets rättsförhållanden. I stället är huvudprincipen att upplösningen har en mycket långtgående verkan och innebär en principiell upplösning av aktiebolaget som juridisk person. Och bolagets förlust av rättskapacitet innefatter, såvitt man kan förstå, även åtgärder för avvecklingen av bolagets rättsförhållanden.”

HDs inställning i denna fråga har därefter ytterligare preciserats i några efterföljande rättsfall. Detta avsnitt är det intressantaste i framställningen. Nästa avsnitt behandlar behöriga företrädare för upplösta aktiebolag. Vad jag saknar i detta sammanhang är en utförligare behandling av bolagsorganet revisorn. Framställningens efterföljande kapitel återger dels en väl genomförd ändamålsdiskussion, dels ett de lege ferenda resonemang. Mot bakgrund av ovan lämnade redogörelse vill jag avslutningsvis framföra följande synpunkter. Framställningen behandlar ett mycket intressant ämne. Analysen av gällande rätt är välgjord. Detta gäller även de lege ferenda resonemangen. Det metodologiska perspektivet är intresseväckande och binder ihop bokens olika delar. Från praktikerhåll har jag erfarit att boken är mycket användbar och uppskattad. Krister Moberg