807 Marie Svendenius SvJT 1991 Ersättning till offer för sexualbrott — en översikt av brottsskadenämndens praxis
Inledning
I två tidigare artiklar (SvJT 1988 s. 64 ff. och 1990 s. 386 ff.)har jag redogjort för brottsskadenämndens (BrN) praxis vad gäller ersättning för ideell skada till offer för sexualbrott. Sedan BrN genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 1988, fått möjlighet att lämna ersättning även för annat lidande än sådant som utgör personskada, har ersättningen till sexualbrottsoffer kraftig höjts. Den del av den ideella ersättningen som utgår enligt den nya regeln, 2 § 2 st. brottsskadelagen (=1 kap. 3 § skadeståndslagen), rubriceras i BrN som ersättning för kränkning och utbetalas vi sidan av den sedvanliga ersättningen för sveda och verk (= fysisk och psykiskt lidande under akut sjuktid). BrN:s inställning är att ett sexualbrottsoffer nästan alltid drabbas av såväl personskada som en allvarlig kränkning av den personliga integriteten. För personskada lämnas ersättning för sveda och värk och eventuellt lyte och men samt olägenheter i övrigt. Härutöver lämnas separat ersättning för kränkning. Denna ersättning har — på ett annat sätt än övrig ersättning för ideell skada — klara inslag av upprättelse för den kränkande och nesliga behandling som skadehandlingen utgjort. BrN är inte bunden av domstols domar utan har att självständigt pröva de framställda yrkandena enligt skadeståndsrättsliga regler. Det är dock endast undantagsvis som BrN frångår ett belopp som prövats och utdömts utav en domstol. I de fall ersättning inte lämnas i enlighet med dom är det betydligt vanligare att BrN lämnar högre ersättning än vad som dömts ut i domstol än tvärtom. I juni 1990 beslutade BrN om en kraftig höjning av ersättningarna till offren för sexualbrott. Ersättningen vid våldtäkt höjdes från 30 000 kr till 50 000 i ”normalfallet” varav 10 000 kr avsåg ersättning för sveda och värk och 40 000 kr ersättning för kränkning av den personliga integriteten. Ersättningen för grova sexuella övergrepp mot barn inom familj höjdes från 65 000 kr till 100 000 kr, varav 30 000 kr för sveda och värk samt 70 000 kr för kränkning. I varje fall sker en individuell prövning och ersättningen kan därför bli såväl högre som lägre än ”normalbeloppet” beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Ersättningsbeloppet för lyte och men samt olägenheter i övrigt höjdes samtidigt med 50 procent. Under budgetåret 1990/91 avgjordes 173 sexualbrottsärenden i vilka utbetalades cirka 11,5 milj. kr för ideell skada, varav 8 milj. kr enbart för kränkning. Totalt utbetalades nästan 20 milj. kr i brottsskadeersättning för personskador. Budgetåret innan avgjordes 120 sexualbrottsärenden. Den sammanlagda ersättningen för ideell skada vid sexualbrott uppgick då till nästan 5 milj. kr varav drygt 3 milj. kr enbart för kränkning. Totalt utbetalades detta år knappt 12 milj. kr i brottsskadeersättning för personskador.

 

Våldtäktsbrott
Av de under budgetåret 1990/91 avgjorda sexualbrottsärendena avsåg 72 våldtäkter, 11 försök till våldtäkt, 67 grövre sexualbrott mot barn inom

808 Marie Svendenius SvJT 1991 familj samt 23 övriga sexualbrott. Av de 72 våldtäktsfallen utgavs normalersättningen 50 000 kr, i 36 fall. I 21 ärenden lämnades högre ersättning och i 12 lägre ersättning. BrN lämnade ingen ersättning i 3 fall beroende på att försäkringsbolag ersatt skadan eller på att nämnden inte ansett att skada till följd av brott styrkts. Ersättningen för sveda och värk bestämdes nästan alltid — i brist på sjukskrivningstid och annan medicinsk utredning — till ”normalbeloppet” 10 000 kr, vilket motsvarar cirka ett halvt års sjukskrivning. Vid bestämmandet av kränkningsersättningens storlek ser BrN i första hand till graden av det tillfogade lidandet och inte till graden av skuld hos skadevållaren. I praktiken sammanfaller ofta dessa saker. Har offret fått utstå en speciellt kränkande och neslig behandling utgår ersättning för kränkning med högre belopp än 40 000 kr. Så är ofta fallet i de ärenden där gärningsmannen — förutom våldtäkt — också utsatt kvinnan för andra brott, såsom misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot m. m. Kränkningsersättningen i sådana fall bestäms ofta till 50 000 kr eller 60 000 kr. I ett mycket extremt fall lämnade BrN ersättning för kränkning med 130 000 kr. Detta belopp hade också — efter prövning i sak — dömts ut av hovrätten. Ärendet avsåg en kvinna som under två års tid hade utsatts för sexuella övergrepp, olaga frihetsberövanden, misshandel och olaga hot av sin sambo. Sambon hade ett ”sjukt” sexualliv vilket bl. a. yttrade sig i att han band henne och tatuerade henne på könsdelarna. I detta ärende återstår för BrN att ta ställning till hur stor ersättning för sveda och värk samt lyte och men som skall lämnas. I två fall lämnade BrN ersättning med belopp som kraftigt understeg ”normalersättningen”. I det ena fallet lämnades ersättning med 20 000 kr varav 10 000 kr för sveda och värk samt 10 000 kr för kränkning. Fallet gällde en magdansös som hade utsatts för sexuellt tvång och ersättningen hade prövats och dömts ut av tingsrätten. I det andra fallet lämnades ersättning med 30 000 kr varav 10 000 kr för sveda och värk samt 20 000 kr för kränkning. Gärningsmannen var okänd och omständigheterna sådana att BrN bedömde kvinnans kränkning inte vara av allvarlig art. Vid försöksbrotten har i princip hälften eller drygt hälften av ”normalersättningen” utgått. Fortfarande är ersättning för lyte och men samt olägenheter i övrigt sällsynta i våldtäktsfallen. I 4 av de avgjorda våldtäktsärendena bestämdes ersättningen till lägre belopp än vad som utdömts i domstol. De av domstolarna utdömda beloppen var i dessa fall prövade i sak och låg klart över de ersättningsbelopp som BrN fann utgöra skälig ersättning. I cirka 25 fall gav BrN högre ersättning — och ibland mycket högre ersättning — än vad som dömts ut i domstol. Här förekom dock en del domar av äldre datum varför jämförelsen haltar något.

 

Incestbrott
Incestärendena har under senare år blivit allt fler och numera avgörs nästan lika många sådana ärenden av BrN som våldtäktsärenden. Man skall då komma ihåg att incestoffren nästan aldrig har möjlighet att — såsom våldtäktsoffren — få ersättning från överfallsskyddet i hemförsäkringen. Villkoren i överfallsskyddet undantar nämligen fall där offer

809 Marie Svendenius SvJT 1991 och gärningsman tillhör samma hushåll. Incestärendena remitteras alltid till BrN:s medicinske rådgivare som har att bedöma sambandsfrågan, akuttidens längd och om eventuell invaliditet föreligger och i så fall hur hög invaliditeten är. Vad gäller akuttiden bedöms den vanligtvis uppgå till ett eller två år vilket resulterar i att ersättningen för sveda och värk lämnas med 15 000 kr respektive 30 000 kr. Om invaliditet föreligger uppskattas invaliditetsgraden oftast till 10 procent vilket numera ger en ersättning för lyte och men samt olägenheter i övrigt om 30 000 kr. Vid 20 procent invaliditet, vilket är den hittills högsta åsatta invaliditetsgraden, uppgår ersättningen till 60 000 kr i dessa delar. Vad gäller kränkningsersättningens storlek ger den medicinske rådgivarens yttrande ingen vägledning utan BrN får utifrån omständigheterna i det enskilda fallet försöker komma fram till en skälig ersättning för kränkningen. I de fall där offret, oftast en flicka, under lång tid regelmässigt utnyttjats av sin far eller styvfar brukar ersättningen för kränkning bestämmas till 70 000 kr. Av de under budgetåret 1990/91 avgjorda 67 incestfallen fann BrN:s medicinske rådgivare i 22 fall att det förelåg bestående psykiska skador och uppskattade den medicinska invaliditeten till 20 procent i 3 fall, 10 procent i 17 fall och 5 procent i 2 fall. Ersättningen för hela den ideella skadan bestämdes i det allvarligaste fallet till 175 000 kr varav 30 000 kr för sveda och värk, 80 000 kr för kränkning och 65 000 kr för lyte och men samt olägenheter i övrigt (20 procent invaliditet samt ett ärr). I en tvistemålsdom hade det ideella skadeståndet bestämts till 47 000 kr. I ärendena med 10 procent invaliditet bestämdes ersättningen i 15 fall till 130 000 kr (30 000 kr i sveda och värk, 70 000 kr i kränkning samt 30 000 kr i lyte och men samt olägenheter i övrigt) och i 2 fall beslutades om högre ersättning, 140 000 kr (30 000 kr i sveda och värk, 80 000 kr i kränkning samt 30 000 kr i lyte och men samt olägenheter i övrigt) respektive 160 000 kr (30 000 kr i sveda och värk, 100 000 kr i kränkning samt 30 000 kr i lyte och men). I 23 fall utan åsatt invaliditet utbetalades normalersättningen 100 000 kr (30 000 kr + 70 000 kr) och i 19 fall lämnades lägre ersättning. Den lägsta ersättning som detta år utbetalades i ett incestärende var 10 000 kr för kränkning. Någon personskada bedömdes inte föreligga varför någon ersättning för sveda och värk inte kunde lämnas. Omständigheterna i ärendet var följande. En moder dömdes för medhjälp till sexuellt umgänge bestående i att hon lät sina döttrar, 3, 5 och 7 år gamla, utnyttjas sexuellt av olika män i den egna bostaden. Något åtal väcktes inte i fallet med den 3-åriga flickan men BrN fann trots det med tillräcklig grad av säkerhet styrkt att treåringen liksom sina syskon utsatts för sexuella övergrepp och bestämde ersättningen för kränkning till 10 000 kr. Hennes syskon fick — i enlighet med sakprövade domar — ersättning med ”normalbeloppet” 100 000 kr (30 000 kr + 70 000 kr). I det fall där ersättning lämnades med 175 000 kr hade en pojke under den tid han var mellan 15 och 18 år gammal utsatts för sexuella övergrepp av sin styvfar. Styvfadern försökte flera år efter dessa övergrepp mörda styvsonen. Brottsrubriceringen var otukt med barn, otukt med ungdom samt försök till mord.

810 Marie Svendenius SvJT 1991 I 15 av de av BrN avgjorda 67 incestärendena hade inte någon skadeståndstalan förts i domstol. I 38 fall lämnade BrN högre ersättning, i 8 fall lika hög och i 3 fall lägre ersättning än av domstol utdömt skadestånd. När domstolen dömde ut högre skadestånd än vad som beslutades i BrN var beloppen sakprövade av rätten och låg betydligt över de av BrN såsom skäligt ansedda ”normalersättningarna”.

 

Övriga sexualbrott
I gruppen övriga sexualbrott totalt 23 stycken budgetåret 1990/91 var brottsrubriceringen oftast sexuellt umgänge med barn, ibland i kombination med andra brott. Omständigheterna i dessa fall är mycket olikartade och ersättningarna har därför varierat kraftigt och legat på mellan 10 000 kr och 130 000 kr.

 

Avslutning
Jämfört med tidigare år är min iakttagelse att det i domstolar nu allt oftare förs skadeståndstalan i sexualbrottmålen. Ersättningsbeloppen till offren har stigit och domstolar hänvisar inte så sällan till BrN:s praxis vid bestämmandet av det ideella skadeståndet. Även uppdelning av den ideella ersättningen i sveda och värk, kränkning samt lyte och men börjar bli allt vanligare. Något vägledande domstolsavgörande finns dock ännu inte. Den statliga utredning som sedan en tid ser över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med personskada planerar att inom kort lämna ett delbetänkande avseende ersättning för lidande enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen. Vid BrN:s praxismöte i juni 1991 bestämdes att de i juni 1990 fastställda ”normalersättningarna” i de olika sexualbrottsärendena för närvarande inte skulle höjas ytterligare.
Marie Svendenius