Om omöjligheten att testamentera bort sin egendom eller om möjligheten att testamentera bort annans egendom.
I denna tidnings spalter har jag tidigare tillåtit mig att kritisera äktenskapsbalken ur en viss synpunkt: För dispositioner över sådant giftorättsgods, som är fast egendom, krävs medgivande från ägarens äkta make, oavsett egendomens värde. Däremot kan den gifte ägaren till ett helt fastighetsimperium fritt förfoga över detta bara det är ”satt på aktier”. Det är också så, sett ur teknisk synvinkel, att det är den betydelselösa åtgärden att ta ut pantbrev hos inskrivningsmyndigheten som kräver äktamakemedgivandet — inte den betydelsefulla pantförskrivningen. Både materiellt och formellt är således reglerna misslyckade och det på en ganska viktig punkt.
    Jag skall nu ta upp en annan sida av giftorätten, nämligen hur möjligheterna att göra testamentariska förordnanden påverkas. Det skall med en gång påpekas, att giftermålsbalkens regler i dessa stycken i princip bara överförts till äktenskapsbalken. Det har skett en viss nyansering i äktenskapsbalken såtillvida, att man numera rör sig med två kategorier av enskild egendom och att bodelningsreglerna vid makes död kommit att innefatta en möjlighet för den efterlevande att helt eller delvis få ställa krav på att få behålla sitt giftorättsgods vid bodelningen. Dessa nyanseringar ökar valmöjligheterna på ett huvudsakligen positivt sätt, men rör inte direkt den i rubriken anmärkta problematiken.
    Vad jag vill belysa är sålunda inte något nytt fenomen; jag vill bara rikta uppmärksamheten mot något som sällan eller aldrig debatteras av jurister och som för lekmän ter sig ganska obegripligt. Det kan för övrigt med fog hävdas, att innebörden av giftorätten fortfarande efter alla dessa år ännu inte står klar för flertalet av medborgarna. Pröva själva hos omgivningen! Nu till saken: Antag att en äkta man äger behållet giftorättsgods till ett värde av, säg 900 000 kr., medan hans hustru har sådant till ett värde av 100 000 kr. Kan nu denne äkta man med rimliga utsikter till framgång testamentera sina 900 000 kr. till Röda Korset? (Vi antar att han inga barn har). Nej, inte med någon större sannolikhet för att hans testamente kommer att effektueras. Vid bodelning i anledning av hans död kommer sannolikt endast 500 000 kr. att falla på hans lott, och därmed reduceras Röda Korsets lott ganska rejält. — Detta är elementärt och bestrids troligen inte av yrkesjurister. En annan sak är, att den efterlevande hustrun i exemplet skulle kunna till sin egen nackdel kräva, att vardera sidan vid bodelningen skulle behålla sitt giftorättsgods. I så fall kommer testamentet att verkställas, men det är inte speciellt sannolikt att så sker.
    Nu kan man ju med fog tycka, att den ovan angivna konsekvensen av giftorättens innebörd är rimlig. Men om testator i det angivna exemplet istället för penninglegat eller kvotdelar testamenterar bort vad som brukar kallas saklegat — hur går det då? Låt oss anta, att förmögenheten på 900 000 kr. består av ett antal fastigheter, 9 stycken med ett värde av vardera 100 000 kr. Kan han då med rimlig utsikt till framgång testamentera någon eller några av dem till Röda Korset? Väljer han ut en av fastigheterna kan han inte vara

säker på, att den vid bodelningen hamnar på hans lott. Den efterlevande maken kan ju kräva, att just den fastigheten skall falla på hennes lott. Det finns såvitt jag kan se ingen regel som hindrar ett sådant krav. Om inte Röda Korset gjorts till universell testamentstagare blir man alls inte representerad vid bodelningen. En ytterligare komplikation ligger däri, att någon formlig bodelning troligen inte alls kommer till stånd i den skisserade situationen. Vem skall den efterlevande makan alls bodela med? Reglerna härom är minst sagt knapphändiga och leder i regel till, att ingen bodelning kommer till stånd. (ÄktB 9:6 och ÄB 23:1).
    Regeln i ÄB 22:1 att legat skall utgivas av oskifto kan, såvitt jag förstår, endast styra vad den avlidne efterlämnat. Detta kan fastställas först sedan bodelning kommit till stånd. Det är här knuten ligger: Ett testamentes bestämmelser kan såvitt gäller en gift person endast avse den avlidnes kvarlåtenskap sådan den förefinnes efter bodelning.1 Endast om testator i exemplet i sitt testamente anger så många av fastigheterna, att efterlevande makan inte kan göra anspråk på alla de angivna fastigheterna kommer testamentet att kunna verkställas — på vilken eller vilka kan testator inte vara säker.
    Är detta en rimlig ordning? Finns någon utbredd kunskap härom hos den allmänhet som reglerna angår? Min uppfattning är, att svaret på båda frågorna är nekande. Så över till det andra ledet i rubriken: Kan man med rimlig utsikt till framgång testamentera bort något som man inte äger? Ja visst, det går utmärkt om man är gift. I det givna exemplet kan vi göra den förändringen, att den fattiga makan dör först. Om hon då i sitt testamente föreskrivit, att makens fastigheter skall tillfalla hennes kusin så, att han ärver dessa tillsammans med hennes 100 000 kr., så finns det i vart fall en viss möjlighet att testamentet verkställs även beträffande fastigheterna. Om nämligen den efterlevande maken inte kräver, att vardera sidan skall behålla sitt giftorättsgods, så utfaller bodelningen ju så, att den efterlevande får behålla fem fastigheter à 100 000 kr. kr.vardera och på den avlidnas lott kommer fyra fastigheter à 100 000 kr. vardera + 100 000 kr. Möjligheten för efterlevande make att kräva att få behålla sitt giftorättsgods infördes genom ÄktB; dessförinnan fanns inte ens denna utväg och den var knappast tänkt att råda bot på den här påtalade bristen på kongruens mellan ÄktBs och ÄBs regler.
    Ty detta är egentligen vad det handlar om: Att regelsystemen i de två olika balkarna inte är avstämda mot varann, ÄktB och ÄB.
    Man kan möjligen acceptera att giftorätten beloppsmässigt lägger en hämsko på en gift testators möjligheter att genom testamente disponera över sin egendom men det är svårt att acceptera att inskränkningarna är så långtgående. Vad som saknas är en regel som framtvingar en lojalitet från den efterlevandes sida med testamentets regler. Det är heller annor-

1 I sin kommentar till Ärvdabalken skriver Gösta Walin: ”Legat av oskifto skall utges före kvarlåtenskapens delning. Legatets verkställande behöver däremot ej föregå bodelning, om sådan behövs. Eftersom legatet endast belastar den dödes lott i makarnas giftorättsgods kan det tvärtom vara lämpligt att företa bodelning innan testamentariska förordnanden överhuvud verkställs.”

lunda uttryckt inte rimligt, att den tekniska utformningen av testamentet skall få en så avgörande betydelse beroende på bristen på samordning mellan ÄktB och ÄB.
    Att en gift person kan testamentera bort något som denne inte äger kan väl accepteras som ett utflöde av giftorätten, även om de flesta troligen harmset avvisar tanken som absurd. Det gör de eftersom giftorättens natur fortfarande efter alla de år som följt efter dess införande inte trängt in i medvetandet. Det sistnämnda gäller även yrkesverksamma jurister; ställs frågorna på det sätt här har gjorts svävar även yrkesjurister på målet beträffande svaren.
Arne Arstam