EFTA-domstolen
Inledning
Enligt avtalet mellan de sju EFTA-staterna, EG och EG:s tolv medlemsländer om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall EFTA-staterna genom en särskild överenskommelse sig emellan inrätta en domstol (EFTA-domstolen). EES-avtalet skall enligt planerna träda i kraft den 1 januari 1993 och vid den tidpunkten skall också EFTA-domstolen börja sin verksamhet. Detta innebär att det tillskapas en helt ny domstol på internationell nivå.1 I det följande redogörs översiktligt för domstolens uppgifter, organisation och arbetsformer. Men först några ord om bakgrunden.

Bakgrund
En stat kan enligt traditionell folkrätt inte lagföras för folkrättsöverträdelser vid en internationell domstol annat än om staten själv har samtyckt till det. I samband med anslutningen till EG:s grundfördrag har EG:s medlemsstater accepterat att underkasta sig en obligatorisk rättskipning av EG:s judiciella organ, dvs. främst EG-domstolen och dess första instans. Detta har ytterst sin grund i att EG har övertagit normgivningskompetens från medlemsländerna på vissa i fördragen angivna områden, vilket innebär att innehållet i sådan lagstiftning bestäms av EG och i viss utsträckning t. o. m. är direkt tillämplig i medlemsländerna utan någon mellankommande nationell lagstiftningsåtgärd. Även om det inte har varit aktuellt för EFTA-staterna (eller EG) att inom EES-avtalets ram överlåta normgivningskompetens till ett gemensamt EES-organ, så var parterna i EES-förhandlingarna tidigt överens om att det också inom EES måste finnas en mekanism för judiciell tvistlösning. Anledningen härtill är att EES-avtalet går vida längre än sedvanliga frihandelsavtal genom att innebära omfattande och långtgående förpliktelser för de avtalsslutande parterna samtidigt som det genom sitt materiella innehåll är av stor betydelse också för enskilda. Länge var parternas uppfattning att det borde inrättas gemensamma EES-domstolar med i huvudsak samma uppgifter som domstolarna inom EG.2 Den slutliga lösningen har emellertid blivit en annan. Vad som förändrade situationen var att EG-domstolen i ett yttrande över en preliminär (men överenskommen) version av avtalet i december 1991 uttalade att en ordning med särskilda EES-domstolar var oförenlig med de grundläggande EG-fördragen. Som har nämnts skall enligt EES-avtalet i stället inrättas en för EFTA-staterna gemensam EFTA-domstol, medan EES-rättskipningen på EG-sidan skall skötas av EG:s båda redan befintliga domstolar.

1 I själva verket kommer EFTA-domstolen folkrättsligt att utgöra en egen internationell organisation, eftersom den saknar organisatorisk inramning; jfr Internationella domstolen (FN) och Europadomstolen (Europakonventionen). 2 Se Sven Norberg i SvJT 1990 s. 121 f och Leif Sevón i Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland 1991 s. 286 f.

SvJT 1992 EFTA-domstolen 422

Uppgifter m. m.
I själva EES-avtalet anges endast att en EFTA-domstol skall inrättas av EFTA-staterna och vilka huvudsakliga uppgifter som det särskilt skall ankomma på den domstolen att fullgöra (artikel 108.2).3 I enlighet härmed har EFTA-staterna i ett särskilt avtal (övervakningsavtalet) kommit överens om att inrätta en sådan domstol och där också närmare angett vilka uppgifter som domstolen skall ha och hur den skall vara sammansatt. Härutöver finns bestämmelser om EFTA-domstolen i två protokoll till övervakningsavtalet: ett med statuter (stadgar) för domstolen och ett med regler om immunitet och privilegier. Enligt övervakningsavtalet skall EFTA-domstolen: — pröva frågor där EFTA:s övervakningsmyndighet4 anser att en EFTA-stat inte har fullgjort sina åligganden (artikel 31), — slita tvister mellan två eller flera EFTA-stater (artikel 32), — på begäran av nationella domstolar i EFTA-staterna avge yttranden om tolkningen av EES-avtalet (artikel 34), — överpröva påföljder som övervakningsmyndigheten har förordnat om (artikel 35), — på talan av en EFTA-stat eller — under vissa förutsättningar — en enskild pröva om övervakningsmyndigheten har överskridit sina befogenheter eller handlat i strid med eller underlåtit att vidta åtgärd enligt EES-avtalet eller övervakningsavtalet (artiklarna 36 och 37), — pröva mål där talan om skadeståndsansvar riktas mot övervakningsmyndigheten (artikel 39). I domstolen skall finnas sju domare (artikel 28). Det är EFTA-staternas regeringar som enhälligt skall utnämna domarna för en tidsperiod om sex år (artikel 30). I likhet med vad som gäller för EG-domstolen skall den som utses till domare i EFTA-domstolen vara en person vars oavhängighet är oomtvistad och som uppfyller sitt hemlands krav för innehav av de högsta domarämbetena eller som är jurist med allmänt erkända kvalifikationer (artikel 30). Något krav på viss nationalitet ställs inte och även om det således är möjligt för en EFTA-stat att till domare föreslå en person från ett annat land så kan man nog utgå från att domstolen kommer att bestå av en domare från varje EFTA-stat. Domarna skall bland sig välja domstolens ordförande för en tid om tre år. Domstolen skall avgöra sina mål i plenum. Därvid skall domstolen vara domför endast med ett ojämnt antal (minst fem) ledamöter. På begäran av domstolen kan EFTA-staterna besluta att domstolen skall vara indelad och döma i avdelningar (artikel 29). Detta får alltså övervägas i sinom tid mot bakgrund av hur domstolens arbetsbörda utvecklar sig. Att EFTA-domstolen prövar exempelvis ett överklagat beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet innebär inte att verkställbarheten av det överklagade beslutet därmed uppskjuts. Emellertid skall domstolen i en

3 I en gemensam deklaration till avtalet har EFTA-staterna förklarat sig beredda att — om det visar sig nödvändigt — inrätta också en första domstolsinstans (för konkurrensärenden). 4 Den myndighet som för EFTA-staternas räkning skall fullgöra sådana kontrolluppgifter (inte minst på konkurrensområdet) som inom EG fullgörs av kommissionen.

SvJT 1992 EFTA-domstolen 423

sådan situation ha möjlighet att besluta om inhibition (artikel 40) och kunna förordna interimistiskt även i andra frågor (artikel 41). Enligt det förslag till EES-lag som nyligen har förelagts riksdagen skall övervakningsavtalet i sin helhet inkorporeras med svensk rätt. De nu redovisade avtalsbestämmelserna om EFTA-domstolen kommer därmed att bli gällande som lag här i landet.5

Stadgar och arbetsordning
I domstolens stadgar, som är uppbyggda efter förebild i motsvarande regler för EG-domstolen, finns närmare bestämmelser om EFTA-domstolens organisation och arbetsformer. Där finns till en början föreskrifter om bl. a. domared, bisyssleförbud, jäv och avsättning av domare. Utöver domarna skall det finnas en registrator (som skall ha administrativa uppgifter på chefsnivå och även ansvara för målens skriftliga handläggning) samt andra tjänstemän i den omfattning som behövs. Exempelvis är tanken att till varje domare skall knytas en (eller flera) personliga medarbetare, ”legal secretaries”.6 Domarna och registratorn skall enligt en uttrycklig bestämmelse i stadgarna vara bosatta där domstolen har sitt säte. Reglerna om förfarandet bygger på att processen skall vara kontradiktorisk. Sålunda innehåller stadgarna ingående bestämmelser om skriftväxlingen mellan parterna. Det skall råda advokattvång för enskilda parter och processen skall vara indelad i en skriftlig och en muntlig del. I likhet med vad som gäller för EG-domstolen skall tyngdpunkten ligga i den skriftliga delen. I linje härmed kommer de hos oss knäsatta principerna om bevisomedelbarhet och koncentration inte till uttryck i EFTAdomstolens procedurregler. Över huvud taget kännetecknas dessa av att det skall finnas möjligheter att anpassa handläggningen efter omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolen skall kunna höra vittnen och sakkunniga och också ha möjlighet att begära att sådana förhör äger rum inför en domstol i det land där vittnet eller den sakkunnige har sitt hemvist. I en särskild bestämmelse föreskrivs bl. a. att ett vittne eller en sakkunnig som begår mened inför EFTA-domstolen skall kunna lagföras i en EFTA-stat på samma sätt som om meneden hade begåtts vid en nationell domstol i EFTA-staten. I stadgarna finns vidare bestämmelser om bl. a. offentlighet, intervention och särskilda rättsmedel. I en särskild föreskrift sägs också att domstolen skall besluta i fråga om rättegångskostnader. På flera ställen i stadgarna hänvisas till bestämmelser i domstolens arbetsordning (rules of procedure). Arbetsordningen skall beslutas av EFTA-staterna på förslag av domstolen. På samma sätt som beträffande stadgarna finns det anledning räkna med att arbetsordningen kommer

5 Propositonen beslutades av regeringen den 27 maj 1992 (prop. 1991/92:170) Till grund för propositionen låg departementspromemorian (Ds 1992:14) EES-avtalets införlivande m. m. 6 En påtaglig skillnad i förhållande till EG-domstolen är att det i EFTA-domstolen inte skall finnas några generaladvokater, dvs. sådana befattningshavare som i EG-domstolen — med samma status som domarna — avger motiverade yttranden till domstolen om hur målen bör avgöras.

SvJT 1992 EFTA-domstolen 424

att utformas efter förebild i den arbetsordning som gäller för EG-domstolen.

Förberedelser för att inrätta domstolen
EFTA-domstolen skall alltså börja sin verksamhet samma dag som EESavtalet träder i kraft, dvs. den 1 januari 1993.7 Efter svenskt mönster har EFTA-staterna därför uppdragit åt en organisationskommitté att förbereda domstolens inrättande. En förstahandsuppgift för denna kommitté är att utarbeta ett förslag till arbetsordning; ett förslag som domstolen för övrigt måste underställa EFTA-staterna för godkännande redan på sin första arbetsdag. I arbetsordningen skall detaljregleras ett flertal frågor som kommer att styra verksamheten vid domstolen och därmed vara av betydelse också för domstolens organisatoriska uppbyggnad och för vilka resurser som kommer att krävas i olika hänseenden. En viktig sådan fråga är de språkregler som skall gälla för domstolen. Utgångspunkten för kommittén är här att om möjligt åstadkomma regler som är enklare och mindre resurskrävande än de språkregler som gäller för EG-domstolen. En tanke är därvid att grundspråket i domstolens handläggning skall vara engelska med vissa begränsade möjligheter att använda även andra språk, t. ex. i mål om tolkningsyttranden till nationella domstolar.
    Andra uppgifter för organisationskommittén är att rekrytera personal och sörja för att det finns lokaler och andra tekniska förutsättningar så att domstolen kan fungera redan den 1 januari 1993. En komplikation i det sammanhanget är att EFTA-staterna ännu inte (i mitten av maj) har kommit överens om var domstolen skall ha sitt säte8 och en annan att EFTA-staterna av olika skäl förmodligen inte är beredda att utse sina domarkandidater förrän relativt kort tid före det att EES-avtalet skall träda i kraft. Hans Frennered

7 Det kan dock inte uteslutas att avtalet kommer att träda i kraft först något senare beroende på fördröjningar i godkännandeproceduren hos någon av de 20 avtalsslutande parterna. 8 Enligt beslut av EFTA-staterna skall verksamheten vid EFTA:s övervakningsmyndighet vara uppdelad mellan Genève och Bryssel.