ULF BERNITZ. EG-rättens grunder [med Romfördraget]. Juristförlaget i distribution, Stockholm 1992. 243 s.

 

Den svenska EG-debatten pågår för fullt med diverse mer eller mindre sakkunniga inlägg. Riksdagen arbetar som bäst med ratificeringen av det omvälvande EES-avtalet. Regeringskansliet går på föredömligt högvarv med bland annat fortsatt kartläggning och implementering av de nyheter, som aktualiseras genom Sveriges accelererade närmande till ett integrerat Europa. De juridiska fakulteterna har på regeringens uppdrag utrett den juridiska forskningens framtidsbehov. I offentlig och privat regi anordnas kurser i allmänna och speciella EG-ämnen. Särskilda informationsmedel ställs till förfogande för att bredda svenskarnas kunskaper om EES och EG.
    I det läget är det tacksamt, att en framstående kännare av EG-rätten, Stockholmsprofessorn Ulf Bernitz, i dagarna utkommer med en bok i ämnet. Medan omvärlden sedan länge kan förse oss med rejäla handböcker om EG-rätt på engelska, tyska, franska och — inte att förglömma — danska, har vi i Sverige inte sett någon faktisk konkurrens till Göran Lyséns i sig utmärkta framställningar, sedan Lennart Pålssons klassiker fallit för åldersstrecket och enligt uppgift inte kommer att moderniseras. Eftersom Lysén lägger tyngdpunkten på EG-rättens institutionella sida, kunde man vänta sig att Bernitz med sin marknadsrättsliga inriktning skulle komplettera med en fyllig behandling av EG-rättens materiella innehåll. Men riktigt så förhåller det sig tyvärr inte.
    Bernitz’ volym är mindre diger än vad sidantalet (243) ger vid handen. Halva boken tas nämligen upp av EEG-fördraget in extenso — tyvärr används oftast termen Romfördraget, som alltmer kommer ur bruk inom EG och inte underlättar det internationella umgänget — i den nya svenska översättningen av dess genom Europeiska enhetsakten 1987 nu aktuella version. Skälet att spatiöst återge hela fördragstexten, särskilt sedan UD nyligen publicerat den i en behändig volym, klarläggs inte. Bernitz understryker själv, att flera artiklar numera är obsoleta. Bättre hade varit att återge de centrala bestämmelserna, helst med parallella versioner på flera EG-språk för att öva läsaren i främmande terminologi.
    Kvar är alltså blott ca 120 sidor text kring det stora ämnet EG-rättens grunder. Det är inte mycket, särskilt som boken är ovanligt rikt illustrerad för att vara en juridisk framställning (jag ställer mig tveksam till nyttan av vissa bilder, inte minst de textlösa noterna till körtemat i fjärde satsen ur Beethovens nionde symfoni i pianosättning för absoluta nybörjare). Frågan inställer sig därför, vilka adressater Bernitz vänder sig till. Han säger själv, att boken är avsedd för ”grundläggande kurser inom universitet och högskolor och i skilda slag av vidareutbildningsverksamhet”. Förlaget tillägger, att den inte kräver särskilda juridiska eller ekonomiska förkunskaper.
    Jag drar från juristutbildningens synpunkt den slutsatsen, att boken är tänkt endast för den första terminens introducerande moment. I det sammanhanget kommer dock läsarna att stöta på vissa komplicerade juridiska frågor, särskilt inom konkurrensrätten, som inte är helt lättforcerade utan ytterligare kunskaper. För sådan orientering om EG-rätt,

som numera måste anses nödvändig för varje jurist, är framställningen alltför grund. Det gäller alltså också bokens användbarhet i vidareutbildning av redan verksamma. Framställningen saknar i stora delar ett probleminriktat perspektiv. Den blir ofta alltför regelbeskrivande och undanhåller läsaren de fascinerande dragen i EG-rätten.
    Det hittills sagda bör inte uppfattas som kritik. En författare väljer själv sitt framställningssätt och sin publik. Det är snarast ett uttryck för besvikelse över att Bernitz med sin gedigna kunskap i ämnet inte haft tid och tillfälle att redan i denna första upplaga visa upp hela sitt register. För EG-rättens grunder har redan som den föreligger åtskilliga förtjänster. Dit måste räknas den smidiga behandlingen av de viktigaste rättsfallen från EG-domstolen, även om det inte ges utrymme för en närmare spegling av Domstolens och generaladvokatens resonemang. EG-rättens grunder inleds med en historisk bakgrundsteckning av integrationssträvandena och något om den internationella handelns villkor. Därefter följer en beskrivning av EG:s målsättningar och organ jämte några principiella frågor om EG-rättens källor och EG-rättens förhållande till nationell rätt (s. 13–59). Framställningen är klar, redig och lättillgänglig. Beskrivningen blir emellertid ganska slätstruken, och det är svårt att riktigt inse hur annorlunda rättsanvändningen är i jämförelse med svenska förhållanden. Domstolen, dess arbetssätt och tolkningsmetoder måste ägnas större sammanhållet utrymme för att ge både nybörjare och erfarna jurister den rätta förståelsen av de följande praxishänvisningarna.
    Ett annat mycket komplicerat fält är gränserna för EG-rättens omedelbara tillämplighet och direkta effekt i medlemsstaterna. Även här är den kortfattade framställningen besvärande för begripligheten. I det följande återkommer Bernitz dock med väl valda exempel särskilt i anslutning till frågan om den direkta effekten. Men för den som då inte riktigt fått upp ögonen för komplexet finns det ingen fullständig förklaring att gå tillbaka till.
    Ett par randanmärkningar till detta parti: Bernitz använder märkligt nog nästan aldrig den även på svenska inarbetade termen ”EG:s institutioner” för Rådet, Kommissionen, Parlamentet och Domstolen. Deras särställning i förhållande till övriga organ blir därför inte klarlagd. När det gäller övriga organ, saknar jag ett omnämnande av den mängd under Rådet och Kommissionen arbetande ad hoc-kommittéer, som är så viktiga för utformningen av EG:s konkreta policy i flertalet frågor. När Bernitz säger att Domstolen inte publicerar skiljaktiga meningar, som yppats inom detta internationella domarkollegium, borde det ha kompletterats med upplysningen att så är det vanliga i de kontinentala jurisdiktionerna och alltså inget EG-specifikt.
    Två kapitel (s. 60–81) behandlar den speciella eller materiella EG-rätt, som berör de fyra friheterna för varor, tjänster, kapital och arbetskraft, följda av en beskrivning av EG:s konkurrensrätt (s. 82–94). Här visar Bernitz ett rappt, säkert och övertygande handlag. Den koncentrerade framställningen ger verkligen goda konturer till vad EG-rättens kärna faktiskt innehåller. Samtidigt är det just på dessa områden, som en svensk publik ivrigt väntar på en vida fylligare handbok.

Partiet om lagharmonisering (s. 82–108) väcker intresse, även om dispositionen inte alltid är helt klar. Vissa frågor som upptas där kunde lika gärna eller kanske hellre ha förts till beskrivningen av de fyra friheternas rättsregler. Med den valda uppläggningen får Bernitz anledning att beröra de utvidgade dimensionerna av EG-samarbetet, exempelvis skyddet av mänskliga rättigheter, den sociala tryggheten, konsumentskyddet och tryggandet av en god miljö. Varför han satt det sistnämnda under rubriken ”annan civilrätt” är svårförklarligt; regleringen står från svensk utgångspunkt närmare förvaltningsrätten. Just sammansmältningen av vad vi betraktar som privat- respektive förvaltningsrätt i många av EG-rättens normer borde ha poängterats tydligare som en av många nödvändiga varningssignaler för den som lättvindigt tror sig kunna betrakta EG-rätt enbart genom svenska läsglas. Utan tvekan kommer Bernitz bäst till sin rätt i avslutningskapitlet om Sveriges förhållande till EG (s. 109–128). Här möter den erfarne och slagkraftige juridiske författaren. Han fångar väl åtskilliga av de svårigheter och brister i rättssäkerheten, som förorsakas av den svenska dualistiska inställningen till ingångna folkrättsliga förpliktelser: utan lagimplementering ingen rättsgrund vid svensk domstol. Han berör vidare vissa av de många problem EES-rätten kommer att medföra genom att vara EG-rätt materiellt sett utan tillgång till EG-rättens hela arsenal av tolkningsstandarder och rättsskyddsfunktioner.
    Särskilt i slutkapitlet låter Bernitz framskymta en positiv och entusiastisk inställning till att Sverige närmar sig EG och dess rättsordning. Som jag läser honom, ser han med tillförsikt fram mot att dessa friska fläktar får svepa in över en i sina stycken mossig rättsordning. Det stimulerar alltid läsaren att finna en författarpersonlighet bakom även juridiska framställningar. Det är bara att hoppas, att vi får läsa mera Bernitz och mindre fördragstext i nästa upplaga av EG-rättens grunder.

Ulf Göranson