God miljö — en mänsklig rättighet?*

 

 

Av jur. kand. ANNELIE GUNNERSTAD

”Human dependence on environmental quality is becoming so evident that it seems assured that it will begin to be treated as a dimension of human rights in the 1980’s.”1

Så skrev en optimistisk R. Falk i slutet av 70-talet. Fick han rätt, eller var han kanhända överdrivet optimistisk? Faktum är att man idag allt oftare talar om rätten till en god miljö som en mänsklig rättighet. Innan vi vidare undersöker existensen av en sådan rättighet ska vi emellertid börja med att kort säga några ord om de mänskliga rättigheterna och deras natur i allmänhet.
    De traditionella mänskliga rättigheternas uppgift har alltid varit att reglera relationen mellan den enskilde och staten.2 Just detta förhållande, att det är individen och inte kollektivet som är bärare av rättigheterna, är signifikativt för denna rättighetskategori,3 något som kan vara värt att hålla i minnet då de s. k. tredje generationens mänskliga rättigheter diskuteras. Mänskliga rättigheter varken kan eller behöver förvärvas och de kan heller inte förloras.4 De är alltså inte, vilket annars är det vanliga beträffande rättigheter, resultatet av en föregående rättshandling, ens egen eller någon annans. Vad som skiljer de mänskliga rättigheterna från andra rättigheter är enligt Sieghart deras inneboende,5 oförytterliga och jämlika karaktär.6 Andra har beskrivit dem som till sin natur viktiga, moraliska och universella rättighe-

 

* Denna artikel har belönats med första pris i Svensk Juristtidnings pristävling 1994 i juridiskt författarskap för yrkesverksamma yngre jurister (se SvJT 1994 s. 941). 1 Falk, R., ”Responding to Severe Violations” i ”Enhancing Global Human Rights”, Domínguez, J., Rodley, N., Wood, B., Falk, R., New York 1979, s. 227. 2 Weiss, E. B., In Fairness to Future Generations: International Law, Common Patrimony, and
Intergenerational Equity, New York 1989, s. 114. 3 Danelius, H., Mänskliga rättigheter, Stockholm 1989, s. 273. 4 För undvikande av missförstånd bör det emellertid betonas att de mänskliga rättigheterna för sin existens är beroende av den kollektiva statsviljan och de kan följaktligen såväl utökas som begränsas, precis som folkrätten i övrigt. 5 Termen ”inneboende” (eng. inherence) skall sannolikt inte ges en naturrättslig tolkning utan bör i stället anses beteckna sådant som tillkommer individen uteslutande till följd av hans ställning som medlem av människosläktet. 6 Sieghart, P., The Lawful Rights of Mankind, Oxford 1985, s. 43.

SvJT 1995 God miljö — en mänsklig rättighet? 113 ter.7 Den naturliga följdfrågan, i vems makt denna kategorisering skall ligga, lämnas dock obesvarad.
    Precis som rätten i övrigt måste även de mänskliga rättigheterna, för att kunna fullgöra sin uppgift, följa med i samhällsutvecklingen. Det sker helt naturligt bl. a. till följd av nationella domstolars och myndigheters tillämpande verksamhet. De rättigheter som skyddas är ofta allmänt formulerade och de kännetecknas av en mängd vaga, svårdefinierade begrepp såsom ”ordre public”, ”nationell säkerhet”, ”restriktioner nödvändiga i ett demokratiskt samhälle” och dylikt. För att dessa abstrakta rättigheter ska kunna tillämpas rent praktiskt krävs att de kompletteras med en tids- och rumsaspekt som ger dem nödvändig precisering. Ehuru det kan tyckas näst intill ogörligt att ge en allmängiltig definition av ordre public förefaller det fullt möjligt att vid en viss tidpunkt i ett visst samhälle precisera begreppet tillräckligt för att göra det brukbart.8 Det ska tilläggas att Europadomstolen i ett flertal domar accepterat just ett sådant förfaringssätt.9 På detta vis ges de mänskliga rättigheterna möjlighet att gradvis utvecklas och anpassa sig till nya behov och värderingar i samhället. Detta är särskilt viktigt att framhålla, då de mänskliga rättigheterna är det område inom vilket den naturrättsliga idén om möjligheten av att en gång för alla skapa ett evigt giltigt, oföränderligt rättssystem hängt kvar längst, och där den dessutom visat sig märkligt seglivad.10 Beträffande ren nybildning höjs i dag allt fler röster till stöd för ett accepterande av vad som brukar kallas den tredje generationens mänskliga rättigheter. Det har även tillsatts en expertkommitté för att utreda möjligheten av en utvidgning av Europakonventionens rättighetskatalog.11 Samtidigt är många mycket kritiska mot denna utveckling. Betecknande för tredje generationens rättigheter, eller solidaritetsrättigheter som de ibland kallas, är att de inte längre är individuella utan kollektiva. Det innebär att den enskilde saknar möjlighet att själv göra dem gällande, vilket strider mot själva grundtanken med de mänskliga

 

7 Shestack, J. J., ”The Jurisprudence of Human Rights” i Human Rights in International
Law, Vol. I, Meron, Th. (ed.), Oxford 1984, s. 74. 8 Kiss, A. & Shelton, D., International Environmental Law, New York 1991, s. 23. 9 Ibid. 10 Se exempelvis Alfredsson, G. och Ovsiouk, A., ”Human Rights and the Environment” i Nordic Journal of International Law, Vol. 60, 1991, s. 20 f. 11 Corell, H., ”The European Convention on Human Rights: Swedish Experiences — Thoughts for the Future” i Festskrift till Lars Hjerner. Studies in International Law , Stockholm 1990, s. 115.

 

114 Annelie Gunnerstad SvJT 1995 rättigheterna.12 I själva verket handlar det oftast mer om politiska programförklaringar än om konkreta normer att tillämpa i juridiska sammanhang.13 Naturligtvis kan dessa kollektiva rättigheter vara i högsta grad önskvärda, allmänt accepterade och fullt giltiga, men så länge de tillfaller andra än enskilda individer bör de inte klassificeras som mänskliga rättigheter.14 Det många fruktar, om den tredje generationens rättigheter skulle införlivas med det befintliga regelkomplexet, är att hela systemet skulle degenereras till skada för de ursprungliga, ”äkta” mänskliga rättigheterna.15 Det skulle också kunna leda till uppfattningen att de kollektiva rättigheterna är viktigare och mer berättigade än de äldre individuella. En sådan syn skulle få förödande konsekvenser för de traditionella mänskliga rättigheterna, då individens och kollektivets rättighetsanspråk ofta står mot varandra. Låter man då de förra stå tillbaka har man ryckt undan själva grunden för den mänskliga rättighetsläran.16 Sammanfattningsvis kan de mänskliga rättigheterna beskrivas som en grupp regler som styr relationen mellan den enskilde och staten, där den förra ges vissa rättigheter som det åligger den senare att skydda. Rättigheterna är mycket abstrakt hållna, något som ger utrymme för en viss vidareutveckling av det materiella innehållet inom ramen för befintliga regler. De kan på så sätt anpassas till nya situationer allt eftersom behov uppstår. När det gäller ren nybildning kan det vara på sin plats med en viss försiktighet. För det första bör det röra sig om verkligen grundläggande mänskliga rättigheter, annars riskerar man att urvattna hela systemet.17 För det andra kan det vara motiverat att se på de s. k. tredje generationens rättigheter med en viss skepsis; ofta utgör de inget annat än till intet förpliktigande politiska principuttalanden.
    För att återgå till denna artikels huvudsyfte — att söka utröna huruvida det idag existerar en mänsklig rättighet till en god miljö — måste vi börja med att fråga oss var en sådan rätt ska sökas; är den hänförlig till de medborgerliga och politiska rättigheterna eller knyter den närmare an till de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna? Är det över huvud taget en ny, självständig mänsklig rättighet vi söker eller utgör rätten till en god miljö

 

12 Sieghart, a. a. s. 161. 13 Corell, a. a. s. 115. 14 Sieghart, a. a. s. 161. 15 Corell, a. a. s. 115 ; Weiss, a. a. s. 117. 16 Shestack, a. a. s. 99. 17 Corell, a. a. s. 116.

 

SvJT 1995 God miljö — en mänsklig rättighet? 115 endast ett underordnat moment i redan befintliga rättigheter med andra primära skyddsområden? Till sin natur står rätten till en god miljö de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna mycket nära. Denna grupp av rättigheter kräver för sitt förverkligande aktiva, ofta mycket kostsamma åtgärder från statens sida,18 något som i högsta grad gäller också för miljöskyddande åtgärder. Å andra sidan uppvisar rätten till en god miljö vissa likheter med några av de medborgerliga rättigheterna, såsom rätten till liv, egendom m. fl. Vad som ur ett miljöskyddsperspektiv ter sig problematiskt är att det i dessa fall vanligen inte krävs några positiva åtgärder för rättigheternas förverkligande utan att de snarast förutsätter avhållsamhet från varje form av statliga ingripanden.19 En annan fråga är om man ska se rätten till en god miljö som en självständig mänsklig rättighet eller om den endast ska ses som ett moment i en annan rättighet, som ett sätt att förverkliga den senare. Det förra synsättet har onekligen stora fördelar — man skulle t. ex. direkt kunna åberopa en sådan rättighet inför domstol — samtidigt som det senare förefaller mer realistiskt på ett stadium där rättighetens rättsliga status ännu måste anses osäker.
    Ett erkännande av en god miljö som en mänsklig rättighet skulle innebära en garanti för bevarandet av densamma20 och därigenom också tillhandahålla en grund för förhindrandet av materiell skada på en stats interna miljö.21 Det ska dock betonas att det inte är en rätt till den ideala miljön det handlar om. Vad som tillförsäkras är endast rätten till nuvarande miljöstandard, dvs. ett skydd mot avsevärda försämringar samt i vissa fall en rätt till en förbättrad miljö.22 Mot rätten till en god miljö svarar skyldigheten att bidra till att denna rätt förverkligas. Denna skyldighet åvilar inte bara staten utan också varje enskild individ. Härvid förutsätts att staten gör det möjligt för individen att uppfylla sin skyldighet.23 Varför är då rätten till en god miljö så viktig? Ett skäl är att den skulle komplettera och förstärka andra grundläggande mänskliga rättigheter. En otjänlig miljö kan helt förta värdet av grundläg-

 

18 Danelius, a. a. s. 270. 19 Ibid., s. 269. 20 Kiss & Shelton, a. a. s. 26. 21 Smith, B. D., State Responsibility and the Marine Environment, Oxford 1988, s. 102. 22 Kiss & Shelton, a. a. s. 25. 23 Ibid., s. 26. För exempel på de möjligheter som bör tillförsäkras den enskilde, se UN/GA Res. 7(XXXVII), World Charter for Nature (1982), art. 23, i International Environmental Law. Primary Materials , Molitor, M. R. (ed.), Deventer 1991, (cit. Molitor), s. 12.

 

116 Annelie Gunnerstad SvJT 1995 gande rättigheter såsom rätten till liv och hälsa, eftersom en majoritet av världens befolkning i dag saknar de ekonomiska möjligheterna att fly undan miljöproblemen genom att förflytta sig till ännu oskadade områden.24 Utan rätt till en god miljö kan de mest grundläggande rättigheterna reduceras till tomma ord.
    Ett annat skäl är att rätten till en god miljö så intimt hänger samman med erkännandet av kommande generationers intressen,25 ett erkännande som bekräftas av så gott som varje text på den internationella miljörättens område från de senaste två decennierna.26 I en otjänlig miljö ges kommande generationer ingen möjlighet att komma i åtnjutande av grundläggande mänskliga rättigheter. Rätten till en god miljö utgör därför en nödvändig förutsättning för att de mänskliga rättigheterna ska kunna garanteras också i framtiden.27 Ett problem i detta sammanhang gäller terminologin. Miljöbegreppet är i sig mycket vitt och kan ges en mängd tolkningar av varierande innehåll.28 Därtill kommer att det är ett i sig värdeneutralt begrepp. Följaktligen är det alltför opreciserat att bara tala om en ”rätt till miljö”.29 Väljer vi i stället att tala om ”rätten till en adekvat/acceptabel/ god miljö” kan detta begrepp i sin tur kritiseras för att vara alltför subjektivt. Denna invändning är emellertid relevant endast när vad som avses är en materiell rätt till en på ett visst sätt definierad miljöstandard. Talar vi om en processuell rätt, är kritiken däremot obefogad. Rättigheten behöver här inte definieras materiellt utan tillförsäkrar i stället individen bl. a. rätt till information om kommande projekt eller beslut med potentiella miljökonsekvenser, tillgång till beslutsprocessen i form av locus standi , överklaganderätt m. m. Det leder till en mer flexibel rättighet vars innehåll lätt anpassar sig till nya förhållanden där bl. a. den tekniska och ekonomiska utvecklingen får påverka vad som vid varje tid på en viss plats kan anses utgöra en ”adekvat/acceptabel/god miljö”.

 

24 Kiss & Shelton, a. a. s. 22. 25 Ibid. 26 Se t. ex. UN/GA Res. 7(XXXVII) World Charter for Nature (1982), ”in the interest of present and future generations”; Declaration of the United Nations Conference on the Human Environment (STHM Decl.)(1972), ”for present and future generations”, ”for the benefit of all the people and for their posterity”; konvention som reglerar Antarktis mineralresurser (1988), ”the interest of all mankind”; samtliga hos Molitor, a. a. s. 8, 80, 503. 27 Kiss & Shelton, a. a. s. 22, 30 f. 28 Ibid., s. 22 ; se även Mahmoudi, S. ; ”Some Private International Law Aspects of Transboundary Environmental Disputes” i Nordic Journal of International Law , Vol. 59, 1990, s. 128. 29 Kiss & Shelton, a. a. s. 22.

 

SvJT 1995 God miljö — en mänsklig rättighet? 117 Vi ska inleda med att undersöka huruvida man de lege lata kan tala om en självständig mänsklig rättighet av innebörden att varje individ har rätt att leva i en dräglig miljö.
    Första gången en god miljö nämndes i anslutning till de mänskliga rättigheterna var i Stockholms-deklarationens första princip, vilken lyder:

 

”Man has the fundamental right of freedom, equality and adequate conditions of life, in an environment of a quality that permits a life of dignity and well-being, – – –”. Det finns de som menar att man därigenom tagit det avgörande steget mot ett erkännande av en självständig, mänsklig rättighet till en god miljö.30 De flesta avvisar emellertid en sådan tolkning. För det första är texten i sin egenskap av deklaration inte bindande, och för det andra är det mycket osäkert om avsikten verkligen varit att skapa en fristående rätt till miljö; läser man texten noggrant förefaller den i stället utgöra ett underordnat moment i de föregående rättigheterna, dvs. ”– – – the fundamental right to freedom, equality and adequate conditions of life, – – –”.31 Det finns emellertid även formellt bindande dokument som bekräftar rätten till en god miljö som mänsklig rättighet. Gemensamt för dessa är att de alla har tillkommit efter 1980. Dessförinnan reglerades rätten till miljö uteslutande av nationell rätt.32 Det första juridiskt bindande dokumentet om mänskliga rättigheter innehållande en rätt till en god miljö var 1981 års ”African Charter of Human and Peoples’ Rights”, vars 24:e art. stadgar:

 

”All peoples shall have the right to a generally satisfactory environment favourable to their development.”33

En annan regional konvention, ”the American Convention on Human Rights in the Area of Economic, Social and Cultural Rights”, utarbetad inom OAS, kompletterades 1988 med ett tilläggsprotokoll, ”the Protocol of San Salvador”, som också det föreskriver en rätt till god miljö. Dess elfte artikel, med rubriken ”The right to a healthy environment”, föreskriver att:

 

”1. Everyone shall have the right to live in a healthy environment (– – –)

 

2. The States Parties shall promote the protection, preservation and improvement of the environment.”

30 Smith, a. a. s. 102. 31 World Commission on Environment and Development. Experts Group on Environmental Law, ”Environmental Protection and Sustainable Development”, London 1987, (cit. WCED’s Experts Group), s. 39. 32 Kiss & Shelton, a. a. s. 27. 33 Ibid.; Sieghart, a. a. s. 167.

 

118 Annelie Gunnerstad SvJT 1995 Det ska tilläggas att detta protokoll ännu inte har trätt i kraft.34 Trots att det alltså finns ett mindre antal traktat som uttryckligen ger människor rätt till en tillfredsställande miljö är det ännu för tidigt att göra gällande att denna rätt har utvecklats till en väletablerad folkrättsregel.35 Den saknas t. ex. i de två globala FNkonventionerna om mänskliga rättigheter liksom i Europakonventionen på samma område. Vad gäller den senare gjordes inom ramen för Europarådet ett försök att på 70-talet komplettera sagda konvention med ett tilläggsprotokoll innehållande en rätt till en god miljö. Samtidigt undersöktes möjligheten av att genom en ändring införa den i Sociala stadgan. Dessvärre erhöll inte något av alternativen det för en sådan utvidgning av konventionerna föreskrivna stödet.36 Övergår vi sedan till att undersöka huruvida rätten till en god miljö är på väg att utvecklas till en självständig mänsklig rättighet eller ej kan det vara lämpligt att börja söka i nationell lagstiftning. Grunden för en rättighet under bildande står inte sällan att finna i staternas konstitutionella regler och ibland även i lagar av annan karaktär.37 Beträffande miljön kan man konstatera att så gott som varje konstitution tillkommen efter 1970 innehåller någon form av föreskrifter av innebörden att staten har en grundläggande skyldighet att skydda miljön.38 Av dessa konstitutioner är det emellertid endast ett fåtal som uttryckligen ger individen rätt till en god miljö och som därmed uppfyller kriterierna för en mänsklig rättighet. Konsekvensen av detta är att det inte heller kan sägas existera en rätt till god miljö i form av en allmän, av de civiliserade folken erkänd rättsgrundsats så som denna rättskälla definierats i ICJ:s stadga, art. 38(1)(c).39 Av det ovan sagda kan vi sluta oss till att det ännu är för tidigt att hävda att den självständiga rätten till en god miljö tillhör den grupp av grundläggande mänskliga rättigheter som mognat och övergått i sedvanerätt; det är tveksamt om den idag ens kan sägas vara allmänt accepterad. I de fall där den faktiskt förekommer i traktatstexter har den oftast formulerats som en tredje generationens rättighet, vilket har väckt en inte obefogad kritik.40 Det vore

 

34 Kiss & Shelton, a. a. s. 27 f.; för ytterligare exempel, se ibid., s. 28 ff. 35 WCED’s Experts Group, a. a. s. 40. 36 Ibid. 37 Ibid., s. 42. 38 Kiss & Shelton, a. a. s. 27 ; WCED’s Experts Group, a. a. s. 42. 39 WCED’s Experts Group, a. a. s. 42. 40 Se Sieghart, a. a. s. 167.

 

SvJT 1995 God miljö — en mänsklig rättighet? 119 naturligtvis i högsta grad önskvärt att de mänskliga rättigheterna utvidgades till att omfatta också rätten till en god miljö, men detta ställer långtgående, ännu långt ifrån uppfyllda, krav på rättighetens utformning.
    Det finns emellertid andra sätt att se på rätten till en god miljö. Om vi för ett ögonblick återvänder till den ovan citerade Stockholms-deklarationens första princip kunde vi konstatera att det snarast verkar som om den stödjer det synsätt som ser rätten till en god miljö som ett moment i vissa andra grundläggande mänskliga rättigheter, som ett av flera sätt att förverkliga dessa på.41 De rättigheter som oftast nämns i detta sammanhang är rätten till liv,42 rätten till hälsa43 och rätten till en tillfredsställande levnadsstandard44,45 men även rätten till egendom46 torde kunna åberopas. Vi ska i det följande närmare undersöka relationen mellan rätten till miljö och de två första av ovan nämnda rättigheter.
    Rätten till liv utgör utan tvekan den allra mest grundläggande mänskliga rättigheten. Den skyddas bl. a. av Europakonventionens art. 2 och av FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, art. 6. Den mot rättigheten svarande skyldigheten att garantera varje individs rätt till liv anses inte uppfylld redan genom att staten, via sina organ, underlåter att beröva enskilda livet; det krävs därutöver att den vidtar positiva åtgärder till skydd för den enskildes liv.47 Uppenbart är att det finns miljötillstånd som, på grund av den sammantagna föroreningssituationen eller förekomsten av vissa specifika ämnen, är direkt livshotande och som därför torde kunna omfattas av skyddsplikten.
    Ser vi till kommande generationers möjlighet att göra rätten till liv gällande, visar det sig att också miljötillstånd som visserligen inte är direkt livshotande för nuvarande generationer ändå måste anses strida mot rätten till liv. När människor i sin livsmiljö konstant utsätts för vissa kemiska ämnen eller för ständig radioaktiv strålning, ökar frekvensen av så allvarliga mutationer eller andra kromosomskador att det i längden måste anses utgöra ett hot mot

 

41 Kiss & Shelton, a. a. s. 22. 42 Se t. ex. FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, art. 6(1) ; Europakonventionen, art. 2. 43 Se t. ex. FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, art. 12(1) ; europeiska sociala stadgan, art. 11. 44 Se t. ex. FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, art. 11(1). 45 WCED’s Experts Group, a. a. s. 41. 46 Se t. ex. Tilläggsprotokoll till Konventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, (20.3.52), art. 1. 47 Danelius, a. a. s. 82.

 

120 Annelie Gunnerstad SvJT 1995 den mänskliga reproduktionen. Därmed förhindras också de som under gynnsammare förhållanden skulle ha kommit att utgöra kommande generationer att göra rätten till liv gällande.
    Beträffande FN-konventionen kan man invända att den enligt sin ordalydelse endast gäller godtyckliga kränkningar av rätten till liv och därför inte berättigar till ett generellt skydd för miljön.48 Samtidigt framhålles att texten inte får tolkas alltför snävt. Det anses t. ex. önskvärt att staterna vidtar åtgärder som möjliggör en minskning av barnadödligheten och en ökning av människors livslängd. Som medel för att uppnå detta anges framför allt bekämpandet av undernäring och sjukdomar,49 men det är inte otroligt att även reducerade föroreningshalter och andra miljöförbättrande åtgärder skulle kunna omfattas. Den oftast åberopade källan till skydd mot miljöförstöring finner vi i rätten till hälsa. Starka skäl talar för att rätten till en god miljö verkligen ligger implicit i nämnda rättighet; sambandet mellan en individs hälsotillstånd och kvaliteten på den omgivande miljön är uppenbart.50 Detta samband har också uttryckligen fastslagits i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vars art. 12(2)(b) anger ”[t]he improvement of all aspects of environmental and industrial hygiene” som en väsentlig åtgärd nödvändig för att tillförsäkra individen den bästa fysiska och psykiska hälsa som kan uppnås.51 Trots denna direkta hänvisning till den miljörelaterade faktorn i individens sammantagna hälsotillstånd förnekar Brunnée att artikeln skulle innebära ett tillerkännande av en rätt till en god miljö. Grunden för hennes invändning utgörs av det faktum att konventionens art. 2(1) endast förpliktigar konventionsstaterna att vidta åtgärder, framför allt legislativa, i syfte att förverkliga den därpå följande rättighetskatalogen; den enskilde ges följaktligen inte någon omedelbart tillämpbar rätt till miljöskydd.52 Detta är visserligen korrekt, men vad som avses med art. 2(1) är endast att fastslå att staterna vid tillträdet inte omedelbart behöver kunna garantera alla i konventionen upptagna, ofta mycket kostsamma rättigheter. Därefter ska staterna emellertid använda tillgängliga resurser till rättigheternas gradvisa, men i sinom tid fullständiga,

 

48 Brunnée, J., Acid Rain and Ozone Layer Depletion: International Law and Regulation, New York 1988, s. 123. 49 Danelius, a. a. s. 82. 50 Smith, a. a. s. 102. 51 Ibid. 52 Brunnée, a. a. s. 123; samma kritik kan riktas mot den europeiska sociala stadgan, art. 11 (rätt till hälsa), se ibid., s. 124.

 

SvJT 1995 God miljö — en mänsklig rättighet? 121 förverkligande.53 I den mån en stat kan anses ha de ekonomiska förutsättningarna härför skall rättigheterna garanteras den enskilde.
    Det kan också tilläggas att FN:s två rättighetskonventioner anses utgöra en detaljerad kodifikation av de mänskliga rättigheterna,54 dvs. en uppteckning av på annan grund gällande rätt.
    Den inom FN:s ram slutna barnkonventionen, 1989 års konvention om barnets rättigheter, innehåller inga regler som explicit tillerkänner barn en självständig rätt till en god miljö. Däremot bekräftas barns rätt till hälsa och beträffande åtgärder för att förverkliga denna rättighet sägs att dessa ska vidtagas ” – – – taking into consideration the dangers and risks of environmental pollution”.55 Detta torde kunna uppfattas som en bekräftelse på att rätten till hälsa numera även ska anses inbegripa rätten till miljöskydd, till frihet från hälsovådlig miljöpåverkan, också i de fall där detta inte klart framgår av konventionstexten.
    Som vi ovan kunnat konstatera är det ännu för tidigt att hävda att en självständig rätt till en god miljö utgör en del av det universella mänskliga rättighetskomplexet. Mycket talar emellertid för att det för närvarande pågår en snabb utveckling i just den riktningen.
    Hösten 1983 tillsatte FN:s generalförsamling en ”World Commission on Environment and Development” med uppgift att vända det negativa mönstret beträffande miljö-, resurs- och utvecklingsproblem, att försöka få till stånd förnyade åtaganden från världssamfundets sida och ett ökat internationellt samarbete i dessa frågor.56 Kommissionen utarbetade en rapport, ”Vår gemensamma framtid”, och, på grundval av vad som framkommit under detta arbete, ett utkast till en ”Convention on Environmental Protection and Sustainable Development” innehållande 22 artiklar vilka syftar till att upprätta en rättsordning med kapacitet att snabbt bryta den nuvarande, destruktiva trenden inom detta område. Meningen är att detta utkast ska ligga till grund för generalförsamlingens utarbetande av i första hand en allmän deklaration och därefter en global konvention över sagda ämne.57 Den första av de 22 artiklarna har titeln ”Fundamental human right” och lyder:

 

 

53 Danelius, a. a. s. 19. 54 Brownlie, I., Principles of Public International Law, 4 ed., Oxford 1990, s. 572. 55 Kiss & Shelton, a. a. s. 28. 56Världskommissionen för miljö och utveckling, ”Vår gemensamma framtid” , Stockholm 1988, (cit. WCED), s. 5 f. 57 WCED’s Experts Group, a. a. s. XX.

 

122 Annelie Gunnerstad SvJT 1995 ”All human beings have the fundamental right to an environment adequate for their health and well-being.”58

Här framgår med önskvärd tydlighet att artikelns direkta syfte är att upprätta och, vid behov, återskapa en adekvat miljöstandard.59 Den enskilde ska inte längre behöva gå via tolkning av andra mänskliga rättigheter för att kunna göra sin rätt till en god miljö gällande utan får i stället en klar och otvetydig rättighet att stödja sig på. Rätten till en rimlig miljöstandard är alltför viktig för att sättas på spel genom att göra den beroende av domstolarnas mer eller mindre välvilliga tolkningar av andra grundläggande mänskliga rättigheter.
    I kommentaren till konventionsutkastet försöker WCED:s expertgrupp, som utarbetat texten, också att definiera vad som i detta sammanhang avses med begreppet ”miljö”. Det ska här anses omfatta inte bara den miljö där människor lever utan även sådana områden som innehåller för mänskligheten viktiga naturresurser, som t. ex. den marina miljön, eller områden som, om de försämras eller förstörs menligt kan inverka på de områden som normalt befolkas av människan. Här utgör ozonskiktet ett talande exempel.60 Det ska noteras att expertgruppen valt en vidare definition än brukligt, då man med ”miljö” vanligen menar biosfären, dvs. endast den zon i höjd- och djupled där levande organismer förekommer. I ljuset av vår ökande kunskap om effekterna på såväl människa som natur av ett uttunnat ozonskikt framstår denna utvidgning av miljöbegreppet inte bara fullt motiverad utan snarast som en ren nödvändighet, också för miljörätten i stort.
    Är då den föreslagna rätten till en god miljö av materiell eller processuell karaktär? Expertgruppens avsikt är uppenbarligen att den ska omfatta bådadera. Denna grundläggande mänskliga rättighet medför en internationell förpliktelse för staterna att på ett tillfredsställande sätt bevara och beskydda miljön till förmån för den enskilde. Förpliktelsen gäller i första hand gentemot andra stater, men expertgruppen antyder att den även skulle kunna tänkas gälla gentemot enskilda individer.61 Det konkreta innehållet i den materiella delen av rätten till en miljö lämpad för hälsa och välbefinnande kommer i stor utsträckning att variera allt efter diverse regionala och lokala faktorer.62 Utrymmet för sådana variationer växlar givetvis med frågans art och i vissa frågor av glo-

 

58 Ibid., s. 38; Weiss, a. a. s. 115. 59 WCED’s Experts Group, a. a. s. 39. 60 Ibid. 61 Ibid., s. 40. 62 Ibid., s. 39.

 

SvJT 1995 God miljö — en mänsklig rättighet? 123 bal karaktär kan några större avvikelser knappast accepteras om vidtagna åtgärder alls ska ha någon effekt.
    Den processuella rätten till en god miljö avses tillfalla individen. Staterna är skyldiga att ge den enskilde tillgång till de rättsmedel som behövs för att han ska kunna göra sin rätt gällande och skydda sina intressen mot kränkningar från statens eller från andra juridiska och fysiska personers sida.63 Den refererade artikeln utgör visserligen bara ett förslag till reglering och är givetvis inte bindande, men den kan ändå ge en antydan om åt vilket håll utvecklingen är på väg. Den utgör heller inte det enda exemplet på uttalanden i den riktningen från en FNkommissions sida. ”United Nations Subcommission on the Prevention of Discrimination and Protection of Minorities”, som sedan 1989 har antagit flera resolutioner rörande förhållandet mellan miljön och de mänskliga rättigheterna, förklarar i en av dessa resolutioner att förflyttandet av giftiga och farliga produkter hotar grundläggande mänskliga rättigheter så som rätten till liv, rätten till hälsa och rätten att leva i en sund och hälsosam miljö.64 Man antyder här att rätten till en god miljö redan utgör en del av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Huruvida detta är en korrekt tolkning eller ej kan givetvis diskuteras, men detta och andra liknande uttalanden bekräftar en pågående utveckling av staternas inställning i frågan.
     En av de viktigaste konsekvenserna av ett erkännande av en god miljö som mänsklig rättighet är att den på ett tidigt stadium skulle ge den enskilde rätt till information samt tillgång till de instanser som behandlar och beslutar i frågor som kan väntas påverka hans miljö, vilket i sin tur möjliggör en ökad prevention. I dag är man alltför ofta inriktad på ekonomisk kompensation för sådana materiella skador som redan har uppkommit. Det vore därför mycket värdefullt om individen, genom att tillerkännas en rätt till en god miljö, gavs möjlighet att på ett tidigt stadium ingripa så att skada aldrig behövde uppkomma, eller så att den åtminstone kunde minimeras. Det förefaller rimligt att tro att det inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att bli allt vanligare att rätten till en god miljö inkorporeras också i formellt bindande internationella dokument.65 Detta är viktigt, inte minst med tanke på kommande generationer. Just i denna rättighet, rätten till en god miljö, finns ett tidsperspektiv som kan komma att bli av avgörande betydelse

 

63 Ibid., s. 40. 64 Kiss & Shelton, a. a. s. 29. 65 Ibid., s. 30.

 

124 Annelie Gunnerstad SvJT 1995 för om man också i framtiden ska kunna åtnjuta övriga rättigheter, vilka garanteras varje individ utan några tidsrelaterade begränsningar. Framtidsperspektivet skulle också göra det möjligt att stoppa nuvarande generationers resursslöseri genom att ålägga oss att i skälig omfattning spara åt dem som en dag ska efterträda oss.66

 

66 Ibid., s. 30 f.