Allmänna villkor för skuldsanering*

 

 

Av jur. stud. JOHAN ROSÉN

1. Inledning
Den 1 juli 1994 trädde den nya skuldsaneringslagen i kraft,1 i fortsättningen endast förkortad SSL. Med detta berikades den svenska rättsordningen med en ny rättsfigur kallad skuldsanering. För många privatpersoner som ej klarar av sin skuldsituation kan lagen komma som en räddning. Detta poängteras av lagrådet som inleder sitt yttrande över lagrådsremissen på följande sätt:2

I remissen föreslås en lag som skall ge fysiska personer möjlighet att helt eller delvis bli befriade från betalningsansvaret för sina skulder. Sådana möjligheter har sedan länge efterlysts i den allmänna debatten och förväntningarna på den nya lagen är stora. Det är många som i fastighets- och finanskrisens spår sitter fast i en skuldfälla som de på grund av arbetslöshet och andra omständigheter inte kan ta sig ur av egen kraft.

 

Skuldsanering enligt den nya lagen är uppbyggd i tre steg. Det första steget som ej är reglerat i lagtexten innebär att gäldenären skall söka nå frivilliga uppgörelser med sina borgenärer. I ett andra steg skall kronofogdemyndigheten kunna besluta om frivillig skuldsanering. Detta under förutsättning att gäldenären och hans borgenärer är överens. Är parterna ej överens kan kronofogdemyndigheten i ett tredje steg överlämna ärendet till tingsrätten vilken kan besluta om tvingande skuldsanering mot någon eller några av borgenärernas vilja.3 Rättsverkningarna av ett beslut om skuldsanering framgår av 26 § SSL där det stadgas:

 

En skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias gäldenären från ansvar för betalningen av fordringar som inte är kända i ärendet, om inte fordringen är sådan som avses i 6 § tredje stycket. Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot en borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för fordringen.

 

 

* Denna artikel har belönats med första pris i Svensk Juristtidnings pristävling 1994 i juridiskt författarskap för yngre jurister i kategorin juris studerande(se SvJT 1994 s. 941). 1 SFS 1994:334. 2 Prop. 1993/94:123 s. 301 (i fortsättningen citerad prop.). 3 Prop. s. 79 ff.

Skuldsanering innebär alltså ett ingrepp och en förändring av parternas civilrättsligt bindande avtal i det att betalningsförpliktelser ändras. För de skulder som sätts ned skall en betalningsplan upprättas som i normalfallet löper på fem år. Det belopp som skall fördelas mellan borgenärerna räknas fram på så sätt att gäldenären under fullgörandet av betalningsplanen lever på existensminimum,4 se närmare 8 § SSL. Inom borgenärskollektivet skall till skillnad från konkursinstitutet en likabehandlingsprincip gälla.5 Alla fordringar ges enligt 7 § SSL lika rätt med undantag för om borgenären samtycker om sämre rätt samt för fordran om mindre belopp.
    För att en gäldenär skall erhålla skuldsanering krävs det att han först och främst uppfyller tre kriterier. Det första är ett allmänt lojalitetskriterium vilket innebär att gäldenären själv skall ta initiativ och medverka till en fullständig och korrekt utredning. Det andra är ett kvalificerat insolvenskriterium som kräver att gäldenären är insolvent och ej inom överskådlig tid bedöms kunna infria sina förpliktelser. Det tredje kriteriet som måste vara uppfyllt är ett allmänt skälighetskriterium vilket innebär att en skuldsanering ej får verka stötande.6Dessa kriterier återfinns i 4 § SSL. För att beslutet om skuldsanering ej skall omprövas krävs dessutom att gäldenären varit lojal under själva utredningen, följer den uppgjorda betalningsplanen och att hans ekonomiska förhållanden ej väsentligt förbättras, se närmare 27 § SSL. I stort sett kan sägas att beslutet om skuldsanering är svävande i fem år från dagen för skuldsaneringen om ej betalningsplanen löper under längre tid. I så fall gäller tiden för betalningsplanen i stället.7

Syftet med denna uppsats är att analysera de allmänna villkor för skuldsanering som lagen ställer upp, se 4 och 5 §§ SSL. Dessa allmänna villkor är på många vis löst formulerade. Därigenom lämnas över till rättspraxis att avgöra vilket genomslag rättsinstitutet kommer att få i framtiden.

 

2. Vem kan erhålla skuldsanering?
2.1 Inledning
Enligt den nya lagen får skuldsanering beviljas en gäldenär med hemvist i Sverige som är fysisk person och inte är näringsidkare, se 4 § 1 st. 1 p. SSL. Gäldenären får ej heller vara ålagd näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsförbud eller, om ej synnerliga skäl föreligger, tidigare ha beviljats skuldsanering, se 5 § SSL. 4 Prop. s. 110 ff. 5 Prop. s. 75 f. 6 Prop. s. 75. 7 Prop. s. 106.

2.2 Kravet på hemvist i Sverige
Skuldsaneringslagens hemvistbegrepp skiljer sig från vad som normalt gäller inom den svenska internationella privat- och processrätten. I 4 § 2 st. SSL stadgas nämligen att den som är folkbokförd i Sverige vid tillämpningen av 4 § 1 st. SSL skall anses ha hemvist här i riket. Gällande rätts ståndpunkt är att uppgifter i svensk folkbokföring eller motsvarande utländska register är relevanta men i sig inte avgörande för fastställande av en persons hemvist.8 I skuldsaneringslagen torde svensk folkbokföring vara en tillräcklig men inte en nödvändig förutsättning för hemvist.9 Detta innebär att svensk hemvist kan anses föreligga på grund av andra omständigheter än en svensk folkbokföring i linje med det traditionella hemvistbegreppet. De fall där en gäldenär har svag anknytning till Sverige, till exempel där gäldenärens enda anknytning är en svensk folkbokföring, kommer enligt propositionen att fångas upp vid den allmänna skälighetsbedömningen, se nedan under 4.10 Kritik mot den nya lagens sätt att manipulera med hemvistbegreppet har framförts av Michael Bogdan som gör följande uttalande i en aktuell artikel i Juridisk Tidskrift:11

Jag finner det beklagligt att lagen anser gäldenärens svenska folkbokföring tillräcklig för svensk skuldsaneringsjurisdiktion, även om detta behörighetskriterium säkerligen är lättare att tolka och tillämpa än det allmänna internationellt privat- och processrättsliga hemvistbegreppet. Själva folkbokföringen är enligt min mening en helt otillräcklig anknytning till Sverige för skuldsaneringens behov. Vidare anser jag det beklagligt att man har valt att åstadkomma denna effekt genom att manipulera med ett etablerat rättsbegrepp, vilket alltså just i fråga om skuldsanering får en annan betydelse än vad det har i den övriga svenska internationella privat- och processrätten.

 

Bogdans kritik synes mig berättigad då han även ifrågasätter om skuldsaneringslagens användning av hemvistbegreppet över huvud taget utgör någon förenkling vid prövningen. Det man vinner vid jurisdiktionsprövningen förloras vid den allmänna skälighetsbedömningen enligt Bogdan.12

 

 

8 Se Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 4 uppl., 1992, s. 135 samt NJA 1965 s. 172, NJA 1965 s. 351 och 1980 s. 340. 9Bogdan i JT 1993–94 s. 678. 10 Prop. s. 91 och s. 196. 11 Bogdan a. a. s. 679. 12 A. a. s. 679.

2.3 Kravet på att gäldenären skall vara fysisk person som inte är näringsidkare
Vad som utgör en fysisk person torde inte ställa till några tillämpningsproblem. Däremot kan skuldsaneringslagens krav på att gäldenären inte får vara näringsidkare skapa viss oklarhet. Syftet med denna begränsning är att skapa en tydlig gräns mellan skuldsaneringsinstitutet å ena sidan och konkurs- och ackordsinstitutet å andra sidan.13 Något hinder för före detta näringsidkare att erhålla skuldsanering ställer däremot inte lagen upp. Dock får gäldenären ej vara ålagd näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, se 5 § 1 p. SSL. I vissa fall kan stora skulder från en tidigare bedriven näringsverksamhet vara en omständighet som talar för att en gäldenär skall erhålla skuldsanering, se nedan under 4.2.2.14 Termen näringsidkare skall vid tillämpningen av lagen fattas i vidsträckt mening och omfatta var och en som yrkesmässigt på hel- eller deltid driver någon verksamhet av ekonomisk art. Det ställs inga krav på verksamhetens omfattning eller att den bedrivs med vinstsyfte.15 Denna bestämning av näringsidkarbegreppet förekommer i andra sammanhang.16 Enligt departementschefen skall regeln om att aktiva näringsidkare ej skall kunna komma i åtnjutande av skuldsanering tillämpas strikt. Departementschefen uttalar i propositionen:17

Inte ens personer som är näringsidkare på deltid eller i blygsam omfattning kan komma i fråga för skuldsanering. Den närmare avgränsningen blir ytterst en fråga för rättstillämpningen att lösa.

 

Departementschefens uttalande tyder på att det i princip är omöjligt för en näringsidkare att erhålla skuldsanering men att det kan finnas en liten öppning för undantag vid avgränsningen av näringsidkarbegreppet. Enligt min mening bör det finnas möjlighet till undantag för en gäldenär som idkar näring i mycket blygsam omfattning när det saknas realiserbara tillgångar i rörelsen och gäldenärens skulder ej härrör från dennes rörelse. Det synes mig obilligt att i dessa fall tvinga gäldenären att upphöra med sin verksamhet för att kunna erhålla skuldsanering. För detta talar att syftet med skuldsanering är att det skall vara ett renodlat privatekonomiskt institut och ha ett annat tillämpningsområde än andra

 

13 Prop. s. 87. 14 Prop. s. 89 och s. 100. 15 Prop. s. 88 och 196. 16 Se prop. 1984/85:110 s. 141 och prop. 1989/90:89 s. 60 för termen näringsidkare i konsumentlagstiftningen. Se även Fitger, Domstolsprocessen, 1993, s. 55 för termens innebörd i processrättsliga sammanhang. 17 Prop. s. 196.

insolvensrättsliga institut, såsom exempelvis konkursinstitutet.18 Skulder och tillgångar från en av gäldenären driven rörelse bör avvecklas med hjälp av konkurs eller ackord som utgör rättsinstitut som är speciellt utformade för detta ändamål och inte tynga utredningen av skuldsaneringsärendet.19

 

2.4 Tidigare skuldsanering
I 5 § 2 p. SSL föreskrivs att en gäldenär som tidigare beviljats skuldsanering inte får beviljas skuldsanering om ej synnerliga skäl föreligger. Ett tänkbart fall där synnerliga skäl skall kunna föreligga är, enligt propositionen och Insolvensutredningens delbetänkande, att någon i unga år erhåller skuldsanering och långt senare i en helt annan livssituation åter blir aktuell för skuldsanering, till exempel på grund av förtidspensionering.20 Hindret för en gäldenär att erhålla en andra skuldsanering har ej gjorts absolut i lagtexten men departementschefen uttalar i propositionen att det endast är i sällsynta undantagsfall en andra skuldsanering kan komma i fråga.
    En fråga som ej berörs i propositionen eller i Insolvensutredningens delbetänkande är om en tidigare utländsk skuldsanering skall inverka på gäldenärens möjligheter att erhålla skuldsanering i Sverige. Det måste antagas att användningen av begreppet skuldsanering i den svenska lagen är konsekvent och endast syftar på det svenska rättsinstitutet.21 Detta innebär att 5 § 2 p. SSL ej utgör något direkt hinder för en gäldenär som tidigare erhållit skuldsanering enligt ett liknande utländskt rättsinstitut. Däremot torde detta, enligt min mening, vara en omständighet som bör inverka vid den allmänna skälighetsbedömningen enligt 4 § 1 st. 2 p. SSL. Därvid måste dock hänsyn tas till de utländska skuldsaneringsinstitutens särart.22 Detta är kanske en inte helt opraktisk fråga med tanke på den ökade rörligheten på bland annat arbetsmarknaden med anledning av EES-avtalet och en eventuell svensk EU-anslutning.

 

2.5 Brottslig verksamhet
En annan omständighet som hänför sig till gäldenärens person och i många fall torde förhindra skuldsanering är att gäldenären ägnat sig åt brottslig verksamhet. Något absolut hinder mot att bevilja skuldsanering i dessa fall har dock inte införts i SSL utan

18 Prop. s. 89. 19 Se SOU 1990:74 s. 216 ff. ( i fortsättningen citerad bet.) och prop. s. 88 f. 20 Prop. s. 90 f. och bet. s. 218 f. 21 Jfr Hellner, Lagstiftning inom förmögenhetsrätten, 1990, s. 234. 22 Se prop. s. 44 ff. och bet. s. 105 ff. för utländska förhållanden.

detta utgör en omständighet som skall vägas in vid den allmänna skälighetsbedömningen, se nedan under 4. På detta sätt uppnås ett flexibelt system där hänsyn kan tas till egenarten i varje enskilt fall enligt propositionen. 23

 

3. Det kvalificerade insolvensrekvisitet
3.1 Inledning
I 4 § 1 st. 1 p. SSL stadgas:

 

1. han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid ...

 

Detta uttrycker det i inledningen under 1 nämnda kvalificerade insolvenskriteriet. Kravet på att gäldenären skall vara insolvent är en nödvändig men inte en tillräcklig förutsättning för att han skall kunna erhålla skuldsanering. Därtill kommer ett krav på att gäldenären skall sakna förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.

 

3.2 Kravet på obestånd
I propositionen uttalar departementschefen att samma insolvenskriterium som tillämpas i konkurslagen24 bör gälla vid tillämpningen av skuldsaneringslagen.25 I 1 kap. 2 § 2 st. konkurslagen stadgas att:

 

Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig.

 

Konkurslagens insolvenskriterium kan i och för sig skapa tillämpningsproblem26 men när det gäller skuldsanering torde dessa fångas upp av det kvalificerade insolvensrekvisitet eller vid den avslutande skälighetsbedömningen.

 

3.3 Skuldsaneringslagens kvalificerade insolvensrekvisit
Skuldsaneringslagens krav på att gäldenärens insolvens skall antas bestå inom överskådlig tid uttrycker flera saker. Det innebär för det första att prövningen om det kvalificerade insolvensrekvisitet är uppfyllt bygger på en prognos som sträcker sig långt fram i tiden. I Insolvensutredningens delbetänkande nämns en tidsperiod om 5–

 

23 Prop. s. 89 f. 24 Se t. ex. prop. 1975:6 s. 75 och prop. 1986/87:90 s. 400 samt Welamson, Konkurs, 7 uppl., 1979, s. 20. 25 Prop. s. 91 ff. och s. 197. 26 Se t. ex. NJA 1981 s. 395.

10 år.27 I propositionen uttalar departementschefen att det i princip inte skall vara möjligt att se att insolvensen någonsin skall komma att upphöra. Detta innebär också att skuldsanering ej kan beviljas i de fall det inte är möjligt, eller förenat med stora svårigheter, att göra en någorlunda säker prognos. Ett typexempel då sådana svårigheter i normalfallet torde föreligga är, enligt departementschefen, en konjunkturbetingad arbetslöshet.28 Det torde krävas att en någorlunda säker prognos kan göras som sträcker sig så långt fram i tiden som den uppgjorda betalningsplanen, enligt 8 § SSL, skall löpa. Detta innebär i normalfallet minst fem år.29 Även i de fall då gäldenären helt saknar betalningsförmåga och ingen betalningsplan upprättas, eller de fall där en betalningsplan som löper över en kortare tid än fem år upprättas, torde krävas att prognosen sträcker sig minst fem år fram i tiden. Detta med tanke på att beslutet om skuldsanering kan omprövas inom denna tid om gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättras, se 27 § 1 st. p. 5 och 27 § 2 st. SSL.
    För det andra uttrycker det kvalificerade insolvensrekvisitet ett krav på nettoskuldbördans storlek. Här är av vikt att observera att det är nettoskuldbördan som skall beaktas. Detta innebär att det är den återstående skuldbördan efter det att gäldenären har realiserat egendom som han och hans familj inte är i oundgängligt behov av som är relevant.30 Departementschefen gör följande uttalande i propositionen vad gäller skuldbördans storlek:31

Enligt min mening är det varken önskvärt eller ens möjligt att i lag fastställa en beloppsgräns. Det som är en orimligt stor skuldbörda för den ene är inte en anmärkningsvärt stor skuld för den andre. Varje fall måste, utifrån de rekvisit som anges i lagen, bedömas individuellt.

 

I propositionen anges dock som ett riktmärke att en skuldbörda som inte uppgår till mer än ett par hundratusen kronor för en person med fast och regelbunden inkomst i normalfallet torde vara för liten för att skuldsanering kan komma i fråga. Detta överensstämmer med tidig dansk praxis men betydande avvikelser åt bägge hållen har även förekommit.32 Något schablonbelopp på skuldbördans storlek torde ej kunna fastställas utan denna utgör endast ett, om än viktigt, element vid prövningen av det kvalificerade insolvensrekvisitet. Förutom en onyanserad rättstillämpning skulle

 

27 Bet. s. 275. 28 Prop. s. 92 f. 29 Prop. s. 107 ff. 30 Prop. s. 93. 31 Prop. s. 93. 32 Prop. s. 93.

ett schablonbelopp kunna leda till att en gäldenär skuldsätter sig ytterligare för att komma över schablonbeloppet för att därigenom beviljas skuldsanering. Ett sådant förfarande torde kunna angripas vid den allmänna skälighetsbedömningen och gäldenären förnekas skuldsanering, se nedan under 4.2.2. I det läget har dock skadan redan skett i och med att gäldenären skuldsatt sig ytterligare vilket inte kan anses vara önskvärt.
    För det tredje uttrycker det kvalificerade insolvensrekvisitet ett krav på att gäldenären försöker maximera sin inkomst. Detta innebär att prognosen över gäldenärens betalningsoförmåga skall bygga på att han jobbar heltid i ett arbete som motsvarar hans utbildning även om så inte är fallet. Undantag från detta torde kunna göras endast om medicinska eller tungt vägande sociala skäl föreligger. Arbetslöshet torde ofta utgöra ett tungt vägande socialt skäl såvida den ej är konjunkturbetingad, se ovan.33 I detta sammanhang måste även gäldenärens möjlighet att komma ur sin insolvenssituation genom att skaffa sig ny kredit beaktas. Detta kan låta orealistiskt då det är just överskuldsättning som är gäldenärens problem. I vissa fall torde dock en omläggning av gäldenärens krediter vara en tillräcklig åtgärd för att lösa dennes problem.34

 

4. Skälighetsbedömningen
4.1 Inledning
I den avslutande skälighetsbedömningen ryms de under 1 omtalade lojalitets- och allmänna skälighetskriterierna. I 4 § 1 st. 2 p. SSL stadgas att:

 

2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering skall beviljas honom.

 

Detta utgör det allmänna skälighetsrekvisitet. I 4 § 3 st. SSL anges dessutom vad som särskilt skall beaktas vid prövningen. Där stadgas att:

 

Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

 

 

33 Bet. s. 275 f. 34 Bet. s. 276 f.

Först och främst är det av vikt att framhålla att det vid prövningen av det allmänna skälighetsrekvisitet är fråga om en totalbedömning där samtliga omständigheter vägs samman.35 Nedan kommer under 4.2 de omständigheter som påverkar prövningen av det allmänna skälighetsrekvisitet och som anges i lagen och dess motiv analyseras. Slutligen kommer den troligen största svårigheten vid tillämpningen av skuldsaneringslagen behandlas under 4.3. Den avslutande intresseavvägning som måste göras där alla omständigheter, som är relevanta i det enskilda fallet, skall vägas mot varandra.

 

4.2 Omständigheter som påverkar prövningen av det allmänna skälighetsrekvisitet
4.2.1 Skuldernas ålder
En omständighet som särskilt skall beaktas vid prövningen av det allmänna skälighetsrekvisitet enligt lagtexten är skuldernas ålder, se 4 § 3 st. SSL. I propositionen görs ett uttalande där det sägs att om skulderna inte är äldre än tre à fyra år skuldsanering i normalfallet bör vara utesluten. Att närmare ange hur gamla skulderna måste vara låter sig dock inte göras.36 Avgörande för hur gamla skulderna måste vara är att kravet på gäldenärens skuldsituation måste vara hopplös, se ovan under 3.3 angående det kvalificerade insolvensrekvisitet, kräver att det förflutit ett antal år innan problemen med överskuldsättning först visade sig. Det allmänna lojalitetskriteriet, vilket bland annat kräver att gäldenären försökt lösa sina ekonomiska problem på egen hand, kräver också att skuldsituationen måste bestått en längre tid, se ovan under 1 och nedan under 4.2.3.37 I gäldenärens skuldbörda torde det i normalfallet finnas skulder av varierande ålder. Enligt min mening bör i dessa fall bedömningen göras utifrån den tidpunkt gäldenärens problem med överskuldsättning först visade sig om det inte står klart att en majoritet av skulderna härrör från en viss tidsperiod.
    Skuldsaneringsförfarandet är inte tänkt att användas för att jämka oskäliga avtalsvillkor eller tolka innebörden i gäldenärens förpliktelser. Ej heller skall skuldsaneringsförfarandet värdera hur pass noggrann kreditprövning kreditgivaren gjort. För detta finns annan lagstiftning, exempelvis 36 § avtalslagen och konsumentkreditlagen.38 I detta sammanhang måste dock framhållas att skuld-

 

35 Prop. s. 102. 36 Prop. s. 98 f. 37 Prop. s. 99. 38 Prop. s. 99.

saneringslagen även har till syfte att verka preventivt genom att försvåra för privatpersoner att erhålla kredit.39 4.2.2 Omständigheterna vid skuldernas tillkomst I ett skuldsaneringsförfarande skall alltså helt och hållet ett insolvensrättsligt synsätt anläggas. Det som är relevant i detta sammanhang är omständigheterna kring hur och varför en skuld uppkommit. Här finns också ett klart samband med skuldernas ålder. Ovan under 3.3 har sagts att de fall där gäldenären skuldsätter sig ytterligare för att uppfylla det kvalificerade insolvensrekvisitet fångas upp här. Härrör skuldsättningen från ”onödig lyxkonsumtion” kan detta vara en omständighet som talar mot skuldsanering. Om skulderna däremot härrör från ett misslyckat försök att starta en egen rörelse kan detta vara en omständighet som talar för skuldsanering. I båda dessa fall samverkar omständigheterna vid skuldernas tillkomst med skuldernas ålder.40 En ytterst viktig fråga är hur man ska ställa sig till skadeståndsfordringar i ett skuldsaneringssammanhang. För fordringar som uppkommit på grund av kontraktuellt skadestånd, vilket förväntas vara ovanligt i skuldsaneringssammanhang, finns ingen anledning till särbehandling enligt departementschefen.41 Detta uttalande är ägnat att förvåna. Dels torde det inte vara ovanligt med fordringar avseende kontraktuellt skadestånd bland skulderna hos en före detta näringsidkare. Dessa skall ju enligt propositionen omfattas av lagen och i många fall behandlas särskilt gynnsamt, se strax ovan samt ovan under 2.3. Dels kan kontraktuellt skadestånd grundas på culpa, se till exempel 40 § 3 st. köplagen,42 vilket är en omständighet som tillmäts relevans vid utomobligatoriska skadeståndsfordringar, se nedan. Har gäldenären dragit på sig kontraktuella skadeståndsfordringar vilka grundar sig på grovt culpöst handlande måste detta, enligt min mening, vara en omständighet som inverkar negativt på gäldenärens möjlighet till skuldsanering.
    Fordringar på utomobligatoriskt skadestånd som inte har uppkommit i anledning av brott utgör i sig inte något absolut hinder mot skuldsanering men är i vissa fall en omständighet som talar mot skuldsanering. Här inverkar grunden för skadeståndet på bedömningen. Är grunden grovt vårdslöst handlande talar det mot skuldsanering i vidare mån än om grunden är strikt ansvar. Omfat-

 

39 Prop. s. 73. 40 Prop. s. 99 f. 41 Prop. s. 100. 42 Se även Hellner-Ramberg, Speciell avtalsrätt 1, 2 uppl., 1991, s. 158, samt Hellner, Skadeståndsrätt, 4 uppl., 1985, s. 58, angående det faktum att skadeståndslagen även kan komma att tillämpas i kontraktuella förhållanden.

tar en skuldsanering även skadeståndsfordringar skall dessa behandlas enligt likabehandlingsprincipen, se ovan under 1.43 Slutligen skall skadeståndsfordringar som grundar sig på brott behandlas. Sådana fordringar bör normalt hindra en skuldsanering men något absolut hinder föreligger inte. Skuldens ålder är här en omständighet som bör tillmätas avgörande betydelse. Andra relevanta omständigheter är skuldens storlek i förhållande till den totala skuldbördan, vilken typ av brottslighet gäldenären gjort sig skyldig till, den skadelidandes inställning och om gäldenären fullgjort en del av sin betalningsförpliktelse. Det får inte heller bortses från det faktum att en skuldsanering kan innebära att den skadelidande faktiskt får en del av skadeståndet betalt.44 I detta sammanhang måste erinras om jämkningsregeln i 6 kap. 2 § skadeståndslagen (SkL) vilken kan innebära att hänsyn till gäldenärens ekonomiska förhållanden redan tagits.45 Detta torde dock, enligt min mening, inte påverka skuldsaneringsförfarandet nämnvärt då skuldsaneringslagen avser att hantera en skuldtyngd gäldenärs ekonomiska situation i ett helhetsperspektiv. Däremot bör skuldsaneringslagen kunna påverka tillämpningen av 6 kap. 2 § SkL i restriktiv riktning.46 Den säkert inte ovanliga omständigheten att gäldenärens skulder härrör från gäldenärens spel- eller drogmissbruk nämns inte i detta sammanhang i vare sig propositionen eller Insolvensutredningens delbetänkande. Detta är dock omständigheter som knappast kan tala för att en skuldsanering beviljas gäldenären. Mer om detta nedan under 4.2.5.

 

4.2.3 Lojalitetskriteriet
I lagtexten, se 4 § 1 st. p. 2 samt 4 § 3 st. SSL, har här det under 1 nämnda lojalitets- och allmänna skälighetskriteriet blandats ihop i så måtto att gäldenärens lojalitet utgör en omständighet som särskilt skall beaktas vid prövningen av det allmänna skälighetskriteriet. Kravet på att det är gäldenären som skall ta initiativ till och aktivt medverka under utredningen av skuldsaneringsärendet torde i princip vara absolut.47 Detta är den ena sidan av lojalitetskriteriet. Den andra sidan är den lojalitet gäldenären visat sina borgenärer. Omständigheter som här talar mot skuldsanering är om gäldenären aktivt försökt hålla sig undan sina borgenärer, överlåtit egendom på närstående, försökt spela ut borgenärerna

 

43 Prop. s. 102. 44 Prop. s. 100 ff. 45 Se Hellner, Skadeståndsrätt, 4 uppl., 1985, s. 324 ff. 46 Jfr Kleinemann i JT 1993–94 s. 791. 47 Prop. s. 73 f.

mot varandra eller på något annat sätt uppträtt illojalt. Å andra sidan kan den omständigheten att gäldenären vid tidigare indrivningsförsök öppet redovisat sina skulder och tillgångar tala för att skuldsanering beviljas.48

 

4.2.4 Gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering
Med tanke på det ovan under 3 behandlade kvalificerade insolvensrekvisitet torde gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering aldrig kunna ifrågasättas vid prövningen av det allmänna skälighetsrekvisitet. Dessa två rekvisit skall vara kumulativa och den allmänna skälighetsprövningen skall göras efter den kvalificerade insolvensprövningen.49

 

4.2.5 Socialt perspektiv
I propositionen uttalas att skuldsanering ej skall användas som ett universalmedel mot sociala problem.50 Gäldenärens eventuella drog- eller spelmissbruk torde förhindra en skuldsanering om ej gäldenären aktivt medverkar till att lösa dessa problem.51 Enligt min mening bör även krävas att gäldenären visar en längre tid att dessa problem fått sin lösning. Detta främst med tanke på skuldsaneringsinstitutets engångskaraktär. Självklart kommer en skuldsanering att innebära att gäldenärens sociala situation förbättras men detta är något som bör väga lätt vid prövningen, bland annat av hänsyn till den allmänna betalningsmoralen.52 Arbetslöshet är en omständighet som främst bör påverka bedömningen av det kvalificerade insolvensrekvisitet, se ovan under 3.3.

 

4.2.6 Ekonomiskt perspektiv
Skuldsanering skall bygga på ett ekonomiskt perspektiv. Borgenärerna måste tillförsäkras ett utbyte av skuldsaneringen som åtminstone motsvarar vad de skulle ha erhållit om gäldenären försatts i konkurs i stället. Gäldenären skall heller aldrig kunna tjäna på att direkt begära skuldsanering i stället för att gå igenom ett konkursförfarande.53 En annan sida av det ekonomiska perspektivet är att skuldsaneringslagen förväntas ge upphov till en mängd positiva samhällsekonomiska effekter.54

 

48 Prop. s. 98. 49 Prop. s. 197. 50 Prop. s. 97. 51 Bet. s. 224. 52 Prop. s. 97. 53 Prop. s. 97. 54 Prop. s. 189 ff.

4.2.7 Övriga omständigheter
De fall där gäldenären utnyttjar skuldsaneringslagens hemvistbegrepp i syfte att åstadkomma svensk skuldsaneringsjurisdiktion torde fångas upp vid prövningen av det allmänna skälighetsrekvisitet, se ovan under 2.2.55 Även tidigare utländsk skuldsanering torde vara relevant i detta sammanhang, se ovan under 2.4.
    Den omständigheten att gäldenären själv är utblottad men att hans maka eller sambo är välbeställd bör medföra att skuldsanering ej beviljas.56 Spekulationer om framtida arv bör ej tillmätas någon relevans såvida det ej rör mycket närliggande och uppenbara förhållanden. Det faktum att gäldenären efter beslut om skuldsanering erhåller ett arv, lotterivinst eller på annat sätt får en förstärkning av sin ekonomi kan dock leda till en omprövning av beslutet enligt 27 § 1 st. 5 p. SSL.57 Slutligen skall den omständigheten att gäldenären har ett brottsligt förflutet behandlas, jfr ovan under 2.5 samt under 4.2.2. Denna omständighet utgör inget absolut hinder mot skuldsanering. Brottslighetens art är här relevant. Ekonomisk brottslighet är en omständighet som starkt talar mot att skuldsanering beviljas medan brottslighet som saknar ekonomisk anknytning ej torde påverka skuldsaneringsärendet i någon större utsträckning om denna ej gett upphov till skadeståndsfordringar, se ovan under 4.2.2.58 Även tidpunkten för brottsligheten bör, enligt min mening, ha betydelse för i vilken utsträckning den skall påverka prövningen.

 

4.3 Intresseavvägningen vid den avslutande totalbedömningen
4.3.1 Inledning
Som tidigare påpekats, ovan under 4.1, skall prövningen av det allmänna skälighetsrekvisitet bygga på en totalbedömning där samtliga omständigheter vägs samman. De i 4 § 3 st. SSL särskilt angivna omständigheterna torde enligt departementschefen ge tillräcklig vägledning i de flesta fall.59 Det kan dock ej vara ovanligt att det i det enskilda fallet finns vissa omständigheter som talar för en skuldsanering samtidigt som andra omständigheter talar mot. Det torde även finnas åtskilliga omständigheter som ej beaktats av lagstiftaren men som kommer att påverka bedömningen i det enskilda fallet. Vid den intresseavvägning som i dessa fall måste

 

55 Se även Bogdan i a. a. s. 679. 56 Prop. s. 97. 57 Prop. s. 102 f. 58 Prop. s. 89 ff. 59 Prop. s. 95 f

göras skall gäldenärens intresse av ekonomisk rehabilitering ställas mot borgenärernas intresse av att kunna göra sina fordringsrätter gällande. Till detta kommer samhällets intresse av att upprätthålla den allmänna betalningsmoralen och de möjligheter till samhällsekonomiska vinster som SSL förväntas ge upphov till.60 Grundsynsättet vid prövningen är att skuldsanering skall tillämpas restriktivt. Kritik mot lagen har framförts där den befaras vara en kompromiss där de som inte vill ha en fungerande skuldsaneringslag vunnit.61 Det är därför enligt min mening viktigt att ta fasta på följande uttalande av departementschefen:62

Även om det är viktigt att skuldsaneringsinstitutet vid denna avvägning får en restriktiv tillämpning, får detta givetvis inte innebära att kravet på skälighet ställs alltför högt. För att institutet skall kunna tjäna sitt rehabiliterande syfte är det viktigt att de avvägningar som görs i tillämpningen görs på ett verkligt nyanserat sätt, så att skuldsanering verkligen kommer till stånd i de fall som uppfyller kraven.

 

4.3.2 Gäldenärens intresse av ekonomisk rehabilitering
En genomläsning av lagtexten, 4 § 1 st. 2 p. ger vid handen att detta intresse skall väga tungt. Enligt min mening är dock så inte fallet. Har man kommit så långt som till den avslutande intresseavvägningen torde så gott som undantagslöst gäldenärens intresse av ekonomisk rehabilitering vara mycket stort. Skuldsaneringsinstitutets exekutionsrättsliga inslag talar dock för att detta intresse skall väga ganska lätt i förhållande till borgenärernas intresse av att kunna göra sina fordringsrätter gällande. Borgenärerna får aldrig förlora på att gäldenären beviljas skuldsanering.63 I de fall där borgenärerna varken tjänar eller förlorar på en skuldsanering bör dock gäldenärens intresse av ekonomisk rehabilitering bli utslagsgivande. I vissa fall bör dock, enligt min mening, gäldenärens intresse av ekonomisk rehabilitering medföra att skuldsanering ej beviljas. Detta med tanke på skuldsaneringsinstitutets engångskaraktär. Skuldsaneringen måste innebära en vändpunkt i gäldenärens ekonomiska situation då det så gott som aldrig ges någon andra chans, se ovan under 2.4.

 

4.3.3 Borgenärernas intresse av att kunna göra sina fordringsrätter gällande
Detta intresse är enligt min mening det primära. Borgenärerna skall inte ha något att förlora på en skuldsanering jämfört med om

60 Prop. s. 96 ff. 61 Bengtsson i Advokaten, 1994, s. 147. 62 Prop. s. 96. 63 Prop. s. 97.

någon annan exekutionsform väljs.64 Skuldsanering är först och främst ett insolvensrättsligt institut, om än dock ett slags ”konsumentkonkurs”, och därför står borgenärernas intresse i centrum. Några omständigheter på de enskilda borgenärernas sida är dock ej relevanta utan det som är av intresse är det ekonomiska utfallet för borgenärskollektivet.

 

4.3.4 Samhällets intressen
Samhällets intressen vid en skuldsanering är flera. För det första är troligen i de flesta fall samhället en av borgenärerna då offentligrättsliga fordringar omfattas av en skuldsanering på samma villkor som övriga borgenärers fordringar.65 För det andra förväntas skuldsaneringsinstitutet ge upphov till samhällsekonomiska vinster.66 Det intresse som dock härvidlag bör inverka vid den allmänna skälighetsbedömningen är samhällets intresse av att den allmänna betalningsmoralen upprätthålls. En skuldsanering får ej verka stötande. Detta intresse måste väga tungt vid prövningen av det allmänna skälighetsrekvisitet. Detta betonas av departementschefen genom att hon väljer ett positivt i stället för ett negativt formulerat skälighetsrekvisit, vilket förordas av lagrådet, i det slutgiltiga förslaget till skuldsaneringslag.67

 

5. Slutord
I uppsatsen har gjorts ett försök att analysera de allmänna villkoren för skuldsanering som föreskrivs i den nya skuldsaneringslagen. Dessa krav kommer aktualiseras när den nya lagen skall tillämpas av kronofogdemyndigheterna och domstolarna. Lagens utformning med allmänt lösa formuleringar gör att rättspraxis kommer att spela en avgörande roll för det nya rättsinstitutets genomslagskraft. En alltför restriktiv inställning kan leda till att skuldsanering endast blir en parentes i den svenska rättsordningens historia medan en nyanserad tillämpning bör leda till att en persons privatekonomiska problem kan få en för alla parter fördelaktig lösning. Att det nya rättsinstitutet behövs belyses av följande tänkvärda uttalande av en konsumentverksföreträdare uppsnappat av Kleinemann vid ett seminarium:68

 

64 Prop. s. 97. 65 Prop. s. 115 ff. 66 Prop. s. 189 ff. 67 Prop. s. 94 ff. och 302. 68 Kleinemann i JT 1993–94 s. 791, not 6.

... det fanns en betydande skillnad vad gäller konsekvenserna för ”vanligt folk” som drabbades av 1930-talets depression och de som drabbades av 1990-talets skuldfälla. Medan de förra visserligen var utfattiga när krisen var överstånden, men i vart fall tämligen skuldfria och trots allt kunde se framtiden an med den tillförsikt som följer om man beaktar en framtida intjäningsförmåga i ett bättre konjunkturläge, har de senare en skuldbörda som knappast kunde åstadkommas av ”vanligt folk” på 1930-talet.