Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv

 

 

Av avdelningsdirektör MIKAEL BERGLUND

1. Inledning
Denna uppsats avser i huvudsak att kortfattat belysa den inverkan och betydelse som den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen) har på det internationella verkställighetsområdet. Luganokonventionens indirekta betydelse i konkurs behandlas även i uppsatsen.
    De informationer som lämnas i uppsatsen rör rättsläget som det kan beskrivas per den 16 februari 1995.
    Luganokonventionen är både en doms- och verkställighetskonvention och är en parallellkonvention till och närmast identisk med Brysselkonventionen från 1968. Luganokonventionen gäller både mellan staterna ingående i den europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) samt mellan EFTA-staterna och staterna ingående i den europeiska gemenskapen (EG). Brysselkonventionen gäller enbart mellan EG-staterna dock för närvarande ännu inte inklusive Sverige, Finland och Österrike.
    Sverige kommer i egenskap av medlemsstat i den europeiska unionen (EU) formellt att förhandla om tillträde till Brysselkonventionen och den kan, sannolikt om ett par år, förväntas bli tillämplig mellan Sverige och samtliga övriga EU-stater. Luganokonventionen blir i sådant fall endast tillämplig mellan Sverige och till konventionen anslutna EFTA-stater, för närvarande Norge och Schweiz.
    Bland de stater som visat intresse för att tillträda Luganokonventionen men för närvarande inte gjort det kan nämnas Belgien, Danmark och Grekland.
    Brysselkonventionens tillkomst skall ses mot bakgrund av artikel 220 i Romfördraget där det bl. a. nämns att medlemsstaterna skall inleda förhandlingar syftande till;

 

”— förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och skiljedomar.”

 

Med hänsyn till att innehållet i Lugano- och Brysselkonventionerna närmast är identiskt kan de principiella resonemang som förs i

482 Mikael Berglund SvJT 1995 denna uppsats om Luganokonventionen i allt väsentligt överföras till att gälla motsvarande bestämmelser i Brysselkonventionen.
    Genom lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen införlivades konventionen (intagen som bilaga till lagen) med svensk lagstiftning.1 Regeringen föreskrev att lagen skulle träda i kraft den 1 januari 1993 i förordningen (1992:973) om ikraftträdande av viss lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen samt att ytterligare sex till lagen anslutande författningsändringar skulle träda i kraft samma dag.

 

2. Ikraftträdande i konventionsstater, särskilda reservationer och förklaringar
Luganokonventionen trädde i kraft i följande konventionsstater vid nedan angivna tidpunkter.2

Finland 1 juli 1993
Portugal 1 juli 1992
Frankrike 1 jan. 1992
Schweiz 1 jan. 1992
Italien 1 dec. 1992
Spanien 1 nov. 1994
Irland 1 dec. 1993
Luxemburg 1 feb. 1992
Storbritannien och Nordirland 1 maj 1992
Nederländerna 1 jan. 1992
Sverige 1 jan. 1993
Norge 1 maj 1993
Tyskland 1 mars 1995

 

Vissa stater har avgett särskilda reservationer och förklaringar till konventionen.

 

3. Tidpunkten för tillämplighet mellan konventionsstaterna
För att Luganokonventionens regler om erkännande och verkställighet skall gälla krävs det enligt huvudregeln i konventionens artikel 54 att det rättsliga förfarandet inletts efter den tidpunkt då både rättegångs- och verkställighetsstaterna tillträtt den. Av nämnda artikels andra stycke framgår emellertid ett par betydelsefulla undantag från denna huvudregel. Om det rättsliga förfarandet inleddes innan konventionen gällde mellan rättegångs- och verkställighetsstaterna blir verkställighetsreglerna ändå tillämpliga om domstolen i rättegångsstaten grundat sin behörighet på en bestämmelse som är godkänd enligt konventionen eller om domstolen grundat sin behörighet på bestämmelser i en annan konvention som vid denna tidpunkt redan gällde mellan staterna.

 

1 Konventionstexten finns publicerad i sin helhet i bilagan till lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen, se SFS 1992:794. 2 Se tillkännagivande av staters tillträde till Luganokonventionen, SFS 1995:155.

 

 

SvJT 1995 Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv 483 För att undantagsreglerna skall gälla krävs vidare att både rättegångs- och verkställighetsstaterna har tillträtt Luganokonventionen vid tidpunkten för domens meddelande.

 

4. Tillämpningsområdet och Luganokonventionens indirekta betydelse i konkurs
Luganokonventionens tillämpningsområde framgår av artikel 1, vilken har följande lydelse.

 

Denna konvention är tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Den omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor. Konventionen är inte tillämplig på: 1. fysiska personers rättsliga ställning, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden, arv och testamente; 2. konkurs, ackord och liknande förfaranden; 3. social trygghet; 4. skiljeförfarande.

 

Konventionen är som framgår begränsad till privaträttens område och omfattar således inte straffrätt, skattefrågor, tullfrågor och liknande offentligrättsliga frågor. I den delen en brottmålsdom innefattar ett beslut i en skadeståndsfråga, exempelvis beträffande ett enskilt målsägandeanspråk, skall dock detta delavgörande erkännas och verkställas enligt konventionen. Ett civilrättsligt grundat skadeståndsanspråk som faller inom ramen för ett brottmål omfattas således av konventionen vilket även framgår av rättspraxis till Bryssel- och Luganokonventionerna.3Konventionen är inte i övrigt tillämplig på avgöranden i en brottmålsdom.
    En dom som grundas på brott mot civilrättsligt grundade associationsrättsliga bestämmelser, exempelvis mot bestämmelserna i 12 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), ABL, (påföljder av olaga utbetalning av bolagets medel till aktieägarna) eller mot bestämmelserna i 15 kap. 1–4 §§ ABL (skadeståndsansvar för stiftare, styrelseledamot, VD, revisor och aktieägare) torde även kunna erkännas och verkställas enligt konventionen. Ytterligare bestämmelser i ABL torde här vara av intresse liksom när det gäller brott mot korresponderande bestämmelser i annan associationsrättslig lagstiftning. Däremot omfattas inte en dom grundad på 19 kap. ABL (straff och vite) av konventionen.
    En dom grundad på en talan om företrädaransvar för en juridisk persons betalningsskyldighet för skatter, exempelvis enligt 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt och sedan den 1 juli 1994 i

 

3 Se artikeln Nyare rättspraxis till Bryssel- och Luganokonventionerna i SvJT 1994 s. 597 f. av Lennart Pålsson.

 

484 Mikael Berglund SvJT 1995 stället 16 kap. 17 § mervärdesskattelagen (1994:200), mot en bolagsföreträdare omfattas sannolikt inte av konventionen, eftersom den rör ett underliggande offentligrättsligt anspråk och inte rör tillämpningen av en bestämmelse på privaträttens område. Principiellt hade detta resonemang även kunnat föras i anslutning till Högsta domstolens avgörande NJA 1994 s. 231, i vilket avgörande en bolagsman enligt utslag i mål om betalningsföreläggande ålagts betalningsskyldighet för handelsbolagets mervärdesskatt med stöd av 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, om avgörandet i stället hade materialiserats i en dom. Principiellt torde även detta resonemang kunna överföras på avgöranden som formellt grundar sig på bestämmelser i ABL men där det underliggande rättsanspråket är offentligrättsligt, exempelvis skatteanspråk. Det bör emellertid noteras att frågan för närvarande inte varit föremål för domstolsavgörande vid verkställighetsprövning utomlands vare sig när det rör tillämpningen av Lugano- eller Brysselkonventionerna. Det är därför för närvarande svårt att ha någon definitiv uppfattning i denna fråga.
    Utslag i mål om betalningsföreläggande och handräckning omfattas inte av Luganokonventionen. Se vidare under avsnitt 7.4 nedan.
    Arbetsrättsliga mål är normalt privaträttsliga och omfattas därmed som regel av konventionen.
    Konventionen är inte heller tillämplig på hela privaträttens område. Tvister om underhållsbidrag omfattas men flera andra familjerättsliga frågor är undantagna liksom konkurs och skiljeförfaranden.
    Konventionen kan emellertid indirekt få betydelse i konkurs på så sätt att en konkursförvaltare kan tänkas driva en civilrättslig talan i en mängd olika situationer i egenskap av företrädare för konkursboet mot någon utomstående part i Sverige eller annan stat som tillträtt Luganokonventionen och som tidigare rättshandlat med konkursboet. Konkursförvaltaren kan sedan åberopa domen vid verkställighet i Sverige eller utomlands beträffande en förlorande parts tillgångar som finns i de stater som tillträtt konventionen.
    Luganokonventionen medger även en generös tillämpning av kvarstad i konventionsstaterna. Se vidare angående detta ämne avsnitt 5.5 nedan.
    I vilken utsträckning en svensk konkursförvaltare erkänns ha möjlighet att agera i ovannämnda avseende i praktiken varierar från fall till fall i olika främmande stater. De flesta främmande sta-

 

 

SvJT 1995 Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv 485 ter torde emellertid erkänna ett svenskt konkursbos rätts- och partshabilitet vid domstol, med andra ord den svenske konkursförvaltarens uppträdande som legal företrädare för det svenska konkursboets räkning vid ansökan om kvarstad och väckande av talan vid tvist inför främmande domstol.
    För att konventionen skall träda i tillämpning krävs en internationell anknytning, vilket framgår av följande uttalande i förarbetena till konventionen.4

Konventionens tillämpningsområde är begränsat till att avse tvister med internationell anknytning. Det internationella momentet är uppenbart när det gäller konventionens regler om erkännande och verkställighet av utländska domar. Men även när det gäller reglerna om domstols behörighet krävs det att tvisten innehåller ett internationellt element för att konventionens regler skall gälla. Detta framgår inte uttryckligen av konventionstexten men kan utläsas av bl. a. preambeln som talar om domstolars internationella behörighet. Konventionen blir alltså normalt inte tillämplig när båda parterna har hemvist i en och samma stat. Innehåller tvisten ett internationellt moment, t. ex. att svaranden har hemvist i en konventionsstat eller att domstol i en annan konventionsstat är exklusivt behörig att pröva tvisten, blir dock konventionens bestämmelser tillämpliga på rättegången.

 

Tvisten skall således innehålla ett internationellt moment för att konventionen skall tillämpas. Detta behöver emellertid inte alltid vara fallet på rättegångsstadiet. Den kan även uppkomma i verkställighetsskedet genom att en part flyttar utomlands och domen skall verkställas där.
    Luganokonventionens statsterritoriella omfattning beträffande vissa europeiska och utomeuropeiska territoriers tillhörighet till konventionsstaterna finns kommenterad i den juridiska litteraturen.5

 

5. Domstols behörighet
Med hänsyn till att Luganokonventionens tyngdpunkt ligger på reglerna om domstols behörighet finns det anledning att här beröra dem kortfattat och översiktligt. För mer ingående kommentarer se förarbetsuttalandena.6 I konsekvens med att behörighetsreglerna är väl genomarbetade har reglerna för verkställighet kunnat göras förhållandevis okomplicerade. Se vidare avsnitten 8 och 9 nedan.
    Enligt den allmänna behörighetsregeln skall tvister som faller inom konventionens tillämpningsområde prövas i den stat där sva-

 

4 Prop. 1991/92:128 s. 109. 5 Se Lennart Pålsson, Luganokonventionen s. 35 f., Norstedts Juridik 1992. 6 Prop. 1991/92:128 s. 109 ff.

 

486 Mikael Berglund SvJT 1995 randen, oberoende av medborgarskap, har sitt hemvist (artikel 2), jämför 10 kap. 1 § rättegångsbalken (RB). Av artikel 52 i konventionen framgår att det är den nationella rättsordningens hemvistbegrepp i den konventionsstat där talan är väckt som skall tillämpas. I Sverige avser det en persons vanliga vistelseort.
    Enligt konventionens artikel 3 faller ett avgörande i en svensk rättegång grundat på förmögenhetsforum inte in under konventionen (10 kap. 3 § första stycket första meningen RB). Inte heller kan kontraktsforum enligt 10 kap. 6 § RB användas i mål där konventionen avses bli tillämplig om gäldenären har hemvist i annan konventionsstat än Sverige.7 Samma sak torde även gälla i sådant fall i fråga om gäldsforum enligt 10 kap. 4 § RB. I dessa fall bör rättegången i stället normalt äga rum i svarandens hemviststat. Artikel 18 i konventionen tillåter emellertid s. k. tyst prorogation, vilket innebär att domstolen i vissa fall blir behörig ändå om svaranden som har hemvist i en konventionsstat går i svaromål utan att göra invändning om domstolens behörighet.

 

5.1 Alternativa forumregler till svarandens hemvist
Käranden kan välja mellan svarandens hemvistforum och de alternativa fora som framgår av artiklarna 5 och 6 i Luganokonventionen.
    Artikel 5.1 i konventionen innehåller en särskild behörighetsregel som medger att tvister om avtal prövas vid domstol i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas, s. k. uppfyllelseforum. Undantag från denna bestämmelse gäller i förhållande till Luxemburg och Schweiz.
    Vidare behandlas i konventionens artikel 5 bl. a. fora för följande anspråk;

 

— tvister om underhållsbidrag, vid domstolen i den ort där den underhållsberättigade har sitt hemvist eller vanliga vistelseort, artikel 5.2. — utomobligatoriskt skadeståndsanspråk, vid domstolen i den ort där skadan inträffade, artikel 5.3. — talan om enskilt anspråk i anledning av brott vid den domstol där brottmålet är anhängigt, artikel 5.4. — tvister som rör verksamhet vid en filial, agentur eller liknande, vid domstolen i den ort där den är belägen, artikel 5.5.

 

 

7 Prop. 1991/92:128 s. 109 f.

 

 

SvJT 1995 Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv 487 I artikel 6 behandlas särskilda behörighetsregler för bl. a. mål med flera svarande, för återgångskrav, regress och liknande samt om genkäromål.

 

5.2 Tvingande behörighetsregler till skydd för försäkringstagare och konsumenter
Artiklarna 7–15 i Luganokonventionen innehåller tvingande behörighetsregler till skydd för försäkringstagare och konsumenter i försäkrings- och konsumenttvister. Reglerna lämnar emellertid i stor omfattning alternativa forumvalsalternativ för försäkringstagarna och konsumenterna.

 

5.3 Tvingande exklusiva behörighetsregler
Artikel 16 i Luganokonventionen innehåller tvingande exklusiva behörighetsregler som skall tillämpas oberoende av var parterna har hemvist. Detta gäller bl. a. fora för följande anspråk;

 

— talan avseende sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom, domstolarna i den konventionsstat där egendomen är belägen, artikel 16.1. a). — talan om giltighet, ogiltighet eller upplösning av bolag eller andra juridiska personer eller beslut av deras organ, vid domstolarna i den konventionsstat där den juridiska personen har sitt säte, artikel 16.2. — talan om ogiltigheten av inskrivningar i offentliga register, vid domstolarna i den konventionsstat där registret förs, artikel 16.3. — talan om verkställighet av domar, vid domstolarna i den konventionsstat där domen har verkställts eller skall verkställas, artikel 16.5.

 

5.4 Avtal om domstols behörighet
Enligt artikel 17 i Luganokonventionen är ett avtal om att en viss domstol eller domstolarna i en konventionsstat skall vara behörig att pröva en redan uppkommen tvist eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande giltigt om en av parterna har hemvist i en konventionsstat under vissa förutsättningar och om det inte strider mot de tvingande forumreglerna. I viss utsträckning är således ”forumshopping” möjligt, dvs. att genom avtal välja forum i den konventionsstat där de materiella och processuella rättsreglerna är mest tilltalande, domstolsprocessen är snabb och processkostnaderna är låga.

 

 

488 Mikael Berglund SvJT 1995 5.5 Säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder
Enligt artikel 24 i Luganokonventionen får en domstol i en konventionsstat meddela de säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder som följer av dess nationella lagstiftning även om den enligt konventionens bestämmelser skulle vara obehörig att pröva målet i sak. Käranden kan med stöd av denna bestämmelse exempelvis utverka kvarstad i den stat där svaranden har sina tillgångar. När sedan dom meddelats i den andra staten kan tillgångarna tas i anspråk för verkställighet.
    Se vidare under avsnitt 9 nedan angående verkställighet i Sverige angående säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder.

 

5.6 Arrestkonventionen (4 kap. sjölagen om kvarstad på fartyg i internationella rättsförhållanden)
Luganokonventionen innehåller några artiklar som behandlar olika sjörättsliga frågor. Av artikel 57.1 i konventionen framgår att Luganokonventionen inte skall inverka på andra speciella konventioner som konventionsstaterna har tillträtt eller kommer att tillträda och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet eller erkännande och verkställighet av domar. Bestämmelsen i artikeln innebär att specialkonventionerna gäller fullt ut och har företräde framför Luganokonventionen när konventionsreglerna sammanfaller.
    Sverige tillträdde 1952 års konvention om kvarstad och liknande säkerhetsåtgärder på havsgående fartyg (arrestkonventionen) den 30 oktober 1993. Denna konvention har i egenskap av specialkonvention företräde vid tillämpningen framför Luganokonventionen.
    Arrestkonventionen finns numera införlivad i svensk lagstiftning genom sjölagen (1994:1009), 4 kap. om kvarstad på fartyg i internationella rättsförhållanden, vilken trädde i kraft genom förordning (1994:1139) den 1 oktober 1994. Genom denna lag upphävdes lagen (1993:103) om kvarstad på fartyg i internationella rättsförhållanden i vilken arrestkonventionen ursprungligen införlivades med svensk lagstiftning.

 

6. Erkännande av avgöranden från domstolar och vissa nordiska myndigheter. Hinder för erkännande
Luganokonventionen bygger på principen att de materiella avgörandena i konventionsstaternas domstolar skall erkännas och inte på nytt får överprövas i sak, se artikel 26 jämfört med artikel 29 i konventionen.

 

 

SvJT 1995 Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv 489 De domar som omfattas av och är verkställbara enligt konventionen är, enligt artikel 25, varje avgörande som har meddelats av domstol i en konventionsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader.8 Av protokoll nr 1, artikel Va, vilket utgör en integrerad del av Luganokonventionen, framgår att med uttrycket domstol avses i mål om underhållsbidrag även de danska, isländska och norska administrativa myndigheterna samt på privaträttens område finsk överexekutor.9 Något motsvarande undantag finns inte i konventionen för kronofogdemyndighetens utslag i den summariska processen, varför dessa inte är verkställbara utomlands med stöd av konventionen.
    Av artiklarna 27 och 28 i konventionen framgår vissa omständigheter som utgör hinder för erkännande av ett avgörande.
    Av artikel 27 framgår att en dom inte skall erkännas;

 

1. om ett erkännande skulle strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där domen görs gällande; 2. om det är en tredskodom eller en annan dom som har meddelats mot en utebliven svarande och svaranden inte på rätt sätt har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid för att kunna förbereda sitt svaromål; 3. om domen är oförenlig med den dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter i den stat där domen görs gällande; 4. om domstolen i ursprungsstaten i sin dom har tagit ställning till en fråga om en fysisk persons rättsliga ställning, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden, arv eller testamente i strid med en internationellt privaträttslig bestämmelse i den stat där domen görs gällande, såvida inte resultatet skulle ha blivit detsamma om domstolen hade tillämpat sistnämnda stats internationellt privaträttsliga bestämmelser; 5. om domen är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en icke-konventionsstat mellan samma parter och rörande samma sak, såvida den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den stat där domen görs gällande.

 

Vidare framgår av artikel 28 att en dom inte heller skall erkännas om den avkunnats i strid med vissa formregler i konventionen. Detta gäller bestämmelserna i avsnitt 3, 4 och 5 i avdelning II, och inte heller i de fall som avses i artikel 59 i konventionen.
    Erkännande av en dom får också vägras i de fall som avses i artikel 54 B punkt 3 och artikel 57 punkt 4.

 

8 Se vidare angående artikelns tolkning, Lennart Pålsson, Luganokonventionen a. a., s. 196 ff. 9 Genom ändrad finsk lagstiftning har dessa ärenden sedan den 1 juli 1993 överförts till finsk allmän underrätt.

 

490 Mikael Berglund SvJT 1995 Vid den behörighetsprövning som åsyftas i de föregående styckena är den domstol eller myndighet som prövar frågan om erkännande bunden av de faktiska omständigheter som domstolen i ursprungsstaten har grundat sin behörighet på. Domstolens behörighet i ursprungsstaten får inte omprövas på andra grunder än som avses i första och andra styckena: behörighetsreglerna omfattas inte av de i artikel 27 punkt 1 åsyftade grunderna för rättsordningen.
    Ovannämnda hinder för erkännande prövas i Sverige av Svea hovrätt.

 

7. Luganokonventionens tillämpning i förhållande till vissa andra verkställighetslagar
Luganokonventionens införlivande i svensk lag har medfört en del författningsändringar i vissa andra verkställighetslagar. Detta gäller lagen (1977:595) om erkännade och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område, lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av Österrikiska domar på privaträttens område samt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Nedan följer en genomgång av hur konventionen inverkar på tillämpningen av dessa lagar.

 

7.1. Lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område, m. m.
Av 7 § lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område (NEVL) framgår bl. a. att denna lag inte skall tillämpas om lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen är tillämplig.
    Detta innebär att de nordiska domar vilka meddelats efter den tidpunkt då respektive nordisk stat tillträtt Luganokonventionen (för närvarande Finland den 1 juli 1993 och Norge den 1 maj 1993) och som omfattas av både NEVL och Luganokonventionen inte längre är direkt verkställbara efter ansökan hos kronofogdemyndigheten. I ett sådant fall måste ett beslut om verkställighet, exekvatur, från Svea hovrätt bifogas ansökan om verkställighet till kronofogdemyndigheten. Detta följer av Luganolagen jämfört med artiklarna 31 och 32 i konventionen. Om det saknas ett exekvaturbeslut från Svea hovrätt har kronofogdemyndigheten rätt att avvisa ansökan med stöd av 2 kap. 5 § utsökningsbalken om sökanden inte avhjälpt bristen efter föreläggande från kronofogdemyndighe-

 

 

SvJT 1995 Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv 491 ten. Se beträffande ansökan till Svea hovrätt och exekvaturförfarandet avsnitt 9 nedan.
    NEVL fortsätter att gälla fullt ut i förhållande till Danmark tills dess denna stat tillträtt konventionen. I förhållande till Finland och Norge fortsätter NEVL att gälla på de områden som faller utanför Luganokonventionens tillämpningsområde samt när det gäller de avgöranden som har meddelats före konventionens ikraftträdande mellan Sverige och Finland respektive mellan Sverige och Norge. Detta följer av artikel 56 i konventionen.
    NEVL:s vidare tillämpningsområde i förhållande till Luganokonventionens tillämpningsområde framgår vid en jämförelse mellan å ena sidan 2, 5 och 6 §§ NEVL och å andra sidan 7 § NEVL samt konventionen.
    Vid Sveriges framtida tillträde till Brysselkonventionen upphör för Sveriges del konventionsbindningen genom Luganokonventionen till Danmark och Finland, men kvarstår i förhållande till Norge. Detta kommer att aktualisera förändringar i NEVL.
    I förhållande till Island gäller lagen (1932:540) om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge eftersom Island fortfarande inte tillträtt 1977 års nordiska konvention.

 

7.1.1 Verkställighet av nordiska avgöranden enligt lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område
Bland annat följande nordiska exekutionstitlar omfattas inte av Luganokonventionen och är direkt verkställbara i Sverige med stöd av NEVL efter ansökan till kronofogdemyndigheten;

 

— av norsk åklagarmyndighet utfärdat föreläggande av ersättningsskyldighet, vilket har godkänts av den som avses med föreläggandet, 2 § första stycket, punkten 3 NEVL. — danskt ”udenretligt forlig” enligt viss bestämmelse i dansk lag, om förlikningen har träffats och får verkställas i Danmark samt gäldenären hade hemvist där när den ingicks, 5 § punkten 2 NEVL. — skuldebrev som enligt dansk lag utgör grund för verkställighet utan rättegång, om skuldebrevet har undertecknats av gäldenären i Danmark och han då hade hemvist i Danmark, 5 § punkten 3 NEVL. — skuldebrev som enligt norsk lag kan utgöra grund för verkställighet utan rättegång, om skuldebrevet har undertecknats av gäl-

 

492 Mikael Berglund SvJT 1995 denären i Norge och han då hade hemvist i Norge, 5 § punkten 4 NEVL. — beslut av finsk exekutiv myndighet varigenom köpare eller säljare har ålagts betalningsskyldighet i samband med återtagning av gods som har sålts på avbetalning, om den betalningsskyldige vid tidpunkten för återtagningen hade hemvist i Finland, 5 § punkten 5 NEVL.

 

7.1.2 Nordiska exekutionstitlar som faller utanför lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område och Luganokonventionen
När det gäller vissa exekutionstitlar som faller utanför både NEVL, och delvis motsvarande lagstiftning i övriga nordiska länder, samt Luganokonventionen, pågår överläggningar mellan de nordiska justitiedepartementen för att finna en lösning. Detta gäller svenska mål om betalningsföreläggande och handräckning beträffande Finland och Danmark samt beträffande danska och norska växlar samt checkar när det gäller Sverige.
    Som framgår av 7.4 nedan har Norge genomfört en lagändring som medger verkställighet av svenska utslag i mål om betalningsföreläggande och vanlig handräckning. I övrigt har överläggningarna för närvarande inte resulterat i några ytterligare nordiska lagstiftningsåtgärder. Finland och Danmark har emellertid sedan tidigare förklarat sig positiva till att vid lämpliga tidpunkter ändra sina lagstiftningar för att tillmötesgå de svenska önskemålen när det gäller mål om betalningsföreläggande och handräckning.

 

7.2 Lagen om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i
Schweiz
Av 12 § lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz (SEVL) framgår bl. a. att denna lag inte gäller om dom eller förlikning skall verkställas enligt Luganokonventionen. Detta innebär att sådana schweiziska avgöranden vilka meddelats efter den 1 januari 1993 och som omfattas av både SEVL:s och Luganokonventionens tillämpningsområden enbart är verkställbara med stöd av konventionen efter ansökan hos kronofogdemyndigheten om det till ansökan bifogas ett beslut om verkställighet, exekvatur, från Svea hovrätt. Detta följer av lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen jämfört med artiklarna 31 och 32 i konventionen. Se beträffande ansökan till Svea hovrätt och exekvaturförfarandet avsnitt 9 nedan.

 

 

SvJT 1995 Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv 493 SEVL fortsätter att gälla på de områden som faller utanför Luganokonventionens tillämpningsområde (familjerättsliga frågor) och när det gäller de verkställbara avgörandena som meddelats före konventionens ikraftträdande den 1 januari 1993 mellan Sverige och Schweiz. Detta följer av artikel 56 i Luganokonventionen.
    Redan tidigare gäller att ansökan om verkställighet av ett schweiziskt avgörande skall göras, enligt 9 § SEVL, hos Svea hovrätt. Därefter är det möjligt att söka verkställighet av exekvaturbeslutet hos kronofogdemyndigheten.

 

7.3 Lagen om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område
Av 1 § lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område (ÖEVL) framgår bl. a. att denna lag inte skall tillämpas om lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen är tillämplig. Den svensk-österrikiska konventionens tillämpningsområde sammanfaller i princip med Luganokonventionens tillämpningsområde. Den svensk-österrikiska konventionen kan därför förväntas upphöra att gälla, när Luganokonventionen alternativt Brysselkonventionen träder i kraft mellan Sverige och Österrike.
    Redan tidigare gäller att ansökan om verkställighet av ett österrikiskt avgörande skall göras, enligt 13 § ÖEVL, hos Svea hovrätt. Därefter är det möjligt att söka verkställighet av exekvaturbeslutet hos kronofogdemyndigheten.

 

7.4 Lagen om betalningsföreläggande och handräckning
Utslagen i mål om betalningsföreläggande och handräckning betraktas enligt Luganokonventionen inte som domar och kan därför inte verkställas med stöd av konventionen utomlands. Utslagen utgör däremot rättegångshinder om borgenären skulle väcka talan vid svensk domstol för att erhålla ett internationellt verkställbart avgörande. Dessa förhållanden är viktiga för en borgenär att från början ha klart för sig om det kan komma att bli aktuellt med verkställighet av ett svenskt avgörande utomlands. Det återstår att se om denna grundläggande problemställning går att lösa under Sveriges formella förhandlingar om ett tillträde till Brysselkonventionen. Detta skulle eventuellt kunna ske genom införandet av ett undantag i Brysselkonventionen motsvarande regleringen i artikel Va i protokoll nr 1 till Luganokonventionen innebärande att utslagen i mål om betalningsföreläggande och handräckning jämställs med uttrycket dom i Brysselkonventionen. På

 

494 Mikael Berglund SvJT 1995 sikt bör även en sådan lösning eftersträvas beträffande Luganokonventionen.
    I 5 § andra stycket lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning regleras två situationer med anknytning till konventionen vilka utgör grund för beslut om avvisning av sökandens ansökan till kronofogdemyndigheten. Bestämmelsen lyder enligt följande.

 

Bestämmelserna om betalningsföreläggande och vanlig handräckning gäller inte om svaranden vid tidpunkten för ansökan har hemvist i en främmande stat som har tillträtt den i Lugano den 16 sept. 1988 antagna konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område eller om det i en sådan stat pågår rättegång om samma sak och denna rättegång kan leda till ett avgörande som är verkställbart i Sverige.

 

Detta innebär således att om svaranden vid tidpunkten för ansökan till kronofogdemyndigheten har hemvist i någon av de främmande stater som då tillträtt Luganokonventionen eller om det i en sådan stat pågår rättegång om samma sak, dvs. som utgör processuellt hinder att samtidigt pröva saken i Sverige, skall kronofogdemyndigheten avvisa sökandens ansökan om betalningsföreläggande eller om vanlig handräckning. Däremot finns det inget hinder mot att kronofogdemyndigheten behandlar en ansökan om särskild handräckning eftersom den inte omfattas av ovannämnda bestämmelse.
    När det gäller Norge genomfördes en lagändring i den norska nordiska verkställighetslagstiftningen, vilken trädde i kraft den 1 augusti 1993 och som även tillades retroaktiv verkan med avseende på norskt erkännande av svenska utslag i mål om betalningsföreläggande och vanlig handräckning meddelade under 1992 och 1993 före ikraftträdandet. Utslag i mål om särskild handräckning är dock fortfarande inte verkställbara i Norge.
    Enligt uppgift pågår liknande lagstiftningsarbete i Finland och Danmark. Några lagförslag i ämnet har dock för närvarande ännu inte lagts fram i dessa länder.

 

8. Ansökan om verkställighet av svensk dom till domstol i främmande konventionsstat. Exekvaturförfarandet
När ett svenskt domstolsavgörande skall verkställas enligt Luganokonventionen utomlands gör sig bl. a. följande synpunkter gällande:

 

1. Tvisten skall innehålla ett internationellt moment för att konventionen skall tillämpas. Detta behöver inte vara fallet på rätte-

 

 

SvJT 1995 Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv 495 gångsstadiet utan kan uppkomma därefter genom att t. ex. en part flyttar utomlands och domen skall verkställas där.
    2. Domstol som meddelat avgörandet skall på begäran intyga att domstolsavgörandet är äkta och om så är fallet verkställbart. Sådant bevis tecknas av domstolen på urkunden. Intyget är kostnadsfritt.10
3. För att verkställighet skall kunna medges i andra konventions
stater krävs att domen är verkställbar i ursprungsstaten. Domen behöver i princip inte ha vunnit laga kraft för att kunna verkställas i andra konventionsstater. Om gäldenären begär det kan emellertid exekvaturmålet vid en prövning enligt artikel 37.1. i konventionen förklaras vilande intills dess att domen vunnit laga kraft enligt konventionens artikel 38 första stycket. I praktiken krävs det därför som huvudregel att domen skall ha vunnit laga kraft.
    4. När det rör sig om en dom som meddelats mot en utebliven svarande, tredskodom, måste det kunna styrkas inför domstolen att svaranden delgivits stämningsansökan, genom exempelvis en bestyrkt kopia av delgivningen av stämningsansökan eller motsvarande handling, samt att svaranden haft tillräcklig tid på sig för att förbereda sitt svaromål innan målet avgjordes. Om detta inte har iakttagits i domsstaten kan erkännande komma att vägras, enligt konventionens artikel 27.2 jämfört med artikel 20 i konventionen, i verkställighetsstaten.
    5. Kopia av domstolsavgörandet med intyg enligt punkt 2 ovan inges därefter till den domstol som ansvarar för verkställighetsprövningen, dvs. exekvaturförfarandet, i respektive stat enligt artikel 32 i konventionen. I vissa stater skall ansökan om exekvaturprövning inges till en för hela staten gemensam särskilt utsedd domstol, i andra stater till den lokala allmänna domstolen.
    6. Den domstol som prövar ansökningen skall göra detta skyndsamt, motparten hörs inte och omprövning i sak får inte ske.
    7. Beslut meddelas enligt de regler som gäller i den aktuella staten. Om verkställighet medges kan motparten söka ändring av avgörandet en månad efter det att han delgavs detta. Fristen är två månader om motparten inte har hemvist i den stat där verkställighet söks. Var ändring söks framgår av artikel 37 i konventionen.
    8. Även sökanden kan ansöka om ändring i det fall ansökan avslås. 9. Om inte hela domen är verkställbar kan delvis verkställighet begäras. 10. Om sökanden hade rättshjälp skall han inge handlingar som visar detta och skall då i största möjliga utsträckning vara

 

10 Se angående sådant intyg Domstolsverket informerar, nr 4, 31 mars 1994.

 

496 Mikael Berglund SvJT 1995 berättigad till motsvarande ersättning enligt lagen i verkställighetsstaten.

 

9. Ansökan om verkställighet av avgörande från främmande konventionsstat till Svea hovrätt. Exekvaturförfarandet. Verkställighet hos kronofogdemyndigheten
När ett utländskt avgörande skall verkställas i Sverige med stöd av Luganokonventionen gör sig bl. a. följande synpunkter gällande:

 

1. Angivna handlingar enligt avsnitt 8 ovan inges till Svea hovrätt som prövar ansökan om verkställighet, dvs. exekvatur, av den utländska domen. Huvudregeln är att erkännande skall ske utan särskilda åtgärder. Beviljas erkännande skall motparten underrättas. Ansökan om ändring görs hos Svea hovrätt som en andra gång prövar frågan. Därefter kan avgörandet överklagas (dispenskrav) till Högsta domstolen.
    2. Annan domstol än Svea hovrätt kan komma att pröva om en dom skall erkännas på så sätt att den kan anses utgöra rättegångshinder i Sverige. Detta kan aktualiseras i en process då det görs invändning att saken redan avgjorts i en av konventionsstaterna. Domstolen skall då ta ställning till om ett erkännande av detta avgörande utgör rättegångshinder utan att frågan hänskjuts till Svea hovrätt.
    3. I övrigt gäller, i tillämpliga delar, motsvarande som angetts ovan under avsnitt 8.

 

Enligt 6 § lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen skall, om hovrätten medger verkställighet, den utländska domen verkställas på samma sätt som en svensk lagakraftvunnen dom. Hovrättens beslut om verkställighet anses enligt 7 § samma lag även innefatta ett beslut om kvarstad eller annan åtgärd som avses i 15 kap. RB. Hovrättens beslut vinner i normalfallet laga kraft två månader från delgivningen av beslutet med svaranden, jämför artikel 36 andra stycket Luganokonventionen. Om således den utländska exekutionsurkunden inkommit till kronofogdemyndigheten för verkställighet innan den vunnit laga kraft kommer den under denna tid att behandlas och verkställas som ett kvarstadsärende vid myndigheten, jämför artikel 39 i konventionen. De säkerhetsåtgärder och andra interimistiska åtgärder som är möjliga för kronofogdemyndigheten att vidtaga är de som följer av 16 kap. 13 § utsökningsbalken.

 

 

 

SvJT 1995 Luganokonventionen i ett verkställighetsperspektiv 497 10. Utväxling av domar
För att möjliggöra en ömsesidig hänsyn till avgörandena i konventionsstaterna skall vissa domar som grundar sig på Luganokonventionen samlas centralt. I Sverige är det främst Högsta domstolens domar men även andra instansers avgöranden om de är av särskild betydelse. Domstolsverket har hand om utväxlingen av dessa avgöranden och svarar för att en sammanställning sprids i landet. 11

11 Se rättsfall med anknytning till Luganokonventionen 1992 och 1993, rättsfall från EG-domstolen, m. fl. publikationer från Domstolsverket.