Litteratur

 

 

MATS MELIN och GÖRAN SCHÄDER, EU:s konstitution — Maktfördelningen mellan den europeiska unionen, medlemsstaterna och medborgarna, Publica/Fritzes, 1994, 167 s.

 

Det skall med en gång sägas att det här är en mycket bra bok. Som titeln anger är det inte fråga om en övergripande framställning om EG och gemenskapsrätten i hela dess vidd utan boken begränsar sig till att ta upp de rättsliga grundprinciper som styr samarbetet inom den europeiska unionen. Dessa principer redovisas med utgångspunkt i de grundläggande fördragen och de preciseringar som har gjorts i domstolspraxis. Efter en inledning, med en kort översikt av gemenskapens uppbyggnad efter Maastricht, tas i det första kapitlet upp frågan om maktfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna. Här behandlas olika aspekter på det för gemenskapens natur avgörande förhållandet att makt har överlåtits från medlemsstaterna till gemenskapen och vilka konsekvenser detta har för relationerna dem emellan. Bland de särskilda frågor som berörs märks — för att nämna några — de ofta uppmärksammade och diskuterade principerna om direkt tillämplighet och direkt effekt samt EG-rättens företräde framför nationell rätt. Också subsidiaritetsprincipen behandlas och i ett avslutande avsnitt ställs — och besvaras — frågan om överlåten makt kan återtas. Det följande kapitlet handlar om gemenskapens institutioner och innehåller med utgångspunkt i maktfördelningsperspektivet en redogörelse för rådet, kommissionen och parlamentet. Också EG-domstolens roll i detta sammanhang tas upp liksom vissa aspekter på den politiska beslutsprocessen. I samband härmed berörs bl. a. den hos oss uppmärksammade frågan om allmänhetens möjligheter till insyn. Det tredje kapitlet ägnas åt unionens makt och den enskildes rätt. Här redogörs för de allmänna rättsprinciper som gäller inom EG-rätten (t. ex. legalitetsprincipen, proportionalitetsprincipen och rätten till domstolsprövning) och för vilken ställning skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har inom gemenskapen.
    I det fjärde kapitlet behandlas kontrollmakten inom gemenskapen, dvs. EG-domstolens uppgifter att kontrollera såväl institutionerna som medlemsstaterna, liksom EG-parlamentets roll som kontrollorgan. Det femte kapitlet innehåller en redogörelse för EG:s traktatmakt. Boken avslutas med ett kapitel i vilket först redogörs för den kraftmätning som kan sägas ständigt pågå mellan gemenskapen och medlemstaterna om hur makten skall vara fördelad, och kapitlet innehåller också ett avsnitt om debatten i Sverige angående den bestämmelse i regeringsformen genom vilken det gjordes möjligt att överlåta maktbefogenheter till gemenskapen.

Bokens inriktning är som sagt begränsad. Och redan häri ligger en av dess stora förtjänster. Samtidigt som redogörelsen är uttömmande är den nämligen såväl överblickbar som koncentrerad och fri från onödiga utvikningar eller djupdykningar i detaljer. Vidare är framställningen klar och vederhäftig och präglad av en i de här sammanhangen ovanlig men välgörande distans till ämnet. Denna sansade och nyanserade inställning har således medfört att EG och dess rättsliga system framträder, inte som något väsensskilt från vad vi redan är vana vid, utan snarare som en förhållandevis rimlig och förutsebar och alls inte främmande eller särskilt svårtillgänglig rättslig miljö. Kort sagt bekräftas att EG-rätten för sin tillämpning är beroende av de olika nationella rättssystem i vilka den för övrigt har sitt ursprung. Vad som inte sällan beskrivs i omotiverat respektfulla ordalag har här på ett förtjänstfullt sätt avdramatiserats och givits rimliga proportioner. Allt detta i förening med ett enkelt och rättframt språk och en redig disposition gör boken osedvanligt lättläst och lättillgänglig, samtidigt som den är helt igenom givande och intressant. Har man en gång börjat läsa, är det svårt att avbryta innan man har nått slutet. Sammanfattningsvis har boken sådana kvaliteter att den är väl ägnad att leva upp till författarnas förhoppning att kunna vara till nytta för svenska jurister av alla de slag, och detta kanske inte minst i ett läge där Sverige — som författarna uttrycker det — ”än så länge går i förberedelseklass och försöker bilda sig en uppfattning om hur det går till i den riktiga skolan”.
Hans Frennered