Notiser
European Association of Legislation (EAL)
Den europeiska lagstiftningsföreningen, EAL, (om denna se SvJT 1994 s. 589) höll sin andra kongress i mars 1995 i Rom. Den anordnades med stöd av Italiens parlament och ägde rum i deputeradekammarens bibliotek med anor från medeltiden. Kongressen hade lockat över 250 deltagare från drygt 20 länder (däribland Estland, Litauen, Slovenien) och olika institutioner inom EU.
Kongressens tema var Nationell lagstiftning i ett europeiskt perspektiv, och under fyra halvdagssessioner behandlades Italiensk lagstiftning — en fallstudie, Förhållandet mellan nationell lagstiftning och EU:s normgivning, Lagstiftningsmaktens tre nivåer: EU, statlig och delstatlig/regional samt Frågor om lagstiftningsteknik.
Kongressen öppnades av deputeradekammarens talman Irene Pivetti. Hon underströk den ökande betydelsen för EU:s medlemsländer av direkt tillämplig europeisk lagstiftning och vikten av att övrig EU-normgivning införlivas med medlemsländernas rättsordningar. Både talmannen och föreningens ordförande, prof. Ulrich Karpen, pekade i sina inledningsanföranden på hur införlivandet påverkas av ländernas olika rättstraditioner och av skillnader i lagstiftningsstil. Båda talarna oroade sig för den tilltagande takten i lagstiftandet och knöt förhoppningar till subsidiaritetsprincipen som remedium.
Den italienska lagstiftningen presenterades av prof. G. Amato, tidigare premiärminister, och prof. A. Pizzorusso (Pisa). Särskilt uppmärksammades det ökade bruket av regeringsförordningar som för sin fortsatta giltighet kräver att de godkänns av parlamentet inom viss tid. — Förhållandet mellan nationell lagstiftning och EU:s normgivning belystes av prof. J. L. Bergell (Aix Marsielle). Han lyfte särskilt fram den kontroversiella frågan om medlemsstatsparlamentens deltagande i det europeiska lagstiftningsarbetet. Allmänt framhölls behovet av motkrafter till ”Superstrukturen Europa” och önskemålen om utjämning av det ”demokratiska underskottet” i Strasbourg. Prof. R. Wägenbaur (EU) påvisade vägar till en bättre efterlevnad av EU:s normgivning och EU-domstolens avgöranden; bl. a. enklare och klarare lagstiftning samt kännbara påföljder. Från Portugals och Englands horisont belystes motsvarande problem av prof. M. de Sousa (Lissabon) respektive prof. St. J. Bates (Isle of Man).
Behandlingen av lagstiftningsmaktens tre nivåer kom att särskilt illustreras från länder med etablerat delstatssystem (Tyskland, Österrike) och från länder med stark utveckling av regioner (Italien, Spanien, Belgien). Särskilt påvisades de problem som en tendens till centralisering medför. Prof. J. Schwarze (Freiburg) utvecklade härtill betydelsen av subsidiaritetsprincipen som politisk riktlinje och juridiskt begrepp. — Inläggen om lagstiftningsteknik anknöt till temat från EAL:s kongress år 1993 i Liège och berörde frågor som avfattandet av lagtext, begreppsbildning