Litteratur
GABRIELLA STRÖMQUIST, Funktionsgarantier, Om garantins betydelse vid köp av konsumentkapitalvaror, Iustus förlag, Uppsala 1995, 135 s.
Efter konsumentköplagens ikraftträdande den 1 januari 1991 upphörde vissa branscher med sedvanan att lämna garantier. I stället började man erbjuda konsumenterna andra åtaganden som benämndes trygghetsförsäkringar och liknande. För åtagandena fick konsumenterna i en del fall utge särskild ersättning. Från näringslivshåll motiverades åtgärderna med att ett garantiansvar i konsumentköplagen gav ett alltför långtgående säljaransvar. Särskilt kritiserades att reglerna inte medgav näringsidkare att i en garanti friskriva sig från skadeståndsansvaret. Den nya konsumentköplagen befarades från flera håll medföra att säljare av kapitalvaror som en följd av förpliktelserna enligt den nya lagen helt skulle upphöra med att lämna sedvanliga garantier (se Anders Agell, SvJT 1991, s. 404 och lagutskottets betänkande 1990/91:LU22, s. 37). Även om ett flertal branscher numera återgått till att lämna garantier i ungefär samma utsträckning som tidigare kvarstår dock en mängd frågor om garantiansvaret i konsumentköplagen. Utredningen om konsumenträttsliga frågor har i sitt betänkande (SOU 1995:11) Nya konsumentregler, som överlämnades i början av år 1995, föreslagit ändrade bestämmelser om garantier i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Också inom EU pågår en diskussion om köprättsliga garantier. EGkommissionen har i slutet av år 1993 presenterat en rapport i ämnet, Green Paper on Guarantees for Consumer Goods and After-Sales Services, Kom (93) 509 (se Lena Olsen i Festskrift till Agell, s. 477).
Det är således ett aktuellt och kontroversiellt ämne som Gabriella Strömquist, numera fiskalsaspirant i Svea hovrätt, behandlade i sitt år 1992 framlagda examensarbete, Funktionssvikt hos varan — vilket skydd ger NKKL (nuvarande konsumentköplagen, anmälarens anmärkning), säljgarantier respektive trygghetsförsäkring? Arbetet föreligger nu uppdaterat och något omarbetat i boken Funktionsgarantier — Om garantins betydelse vid köp av konsumentkapitalvaror.
I bokens inledande avsnitt redovisas och kommenteras relevanta rättsregler, varvid även den gamla köplagen och konsumentköplagen behandlas. Vid genomläsningen av de inledande avsnitten kan tyckas att redovisningen av äldre rätt borde ha begränsats. Framställningen framstår emellertid som motiverad när man har tagit del av de följande två avsnitten — det ena innehåller en redovisning av hur vissa branschgarantier kommit att ändras efter konsumentköplagens ikraftträdande och det andra en beskrivning av trygghetsförsäkringarna. De flesta avsnitt avslutas med sammanfattande synpunkter och kommentarer. Sammantaget lyckas författaren väl med att klargöra garantiernas betydelse från konsumentsynpunkt. Samtidigt får säljarnas motvilja mot att lämna