Aktuell debatt

 

 

Sjölagens befraktningsregler än en gång
Trond Solvang återkommer till min kritik. Kort svar för att undvika käbbel: Det håll från vilket befraktningsreglerna lär vara inspirerade är Nordisk, där Solvang har sin normala gång.
    Beträffande port & berth charter. Det är skillnad mellan en dispositiv regel och en som ger något en annan betydelse än det har. Congestionrisken lägger lagen på befraktaren även där redaren är bäst insatt. ”Rättstekniskt bättre,” sa Solvang. Order clause tolkas bättre efter internationell praxis än nordisk pekpinne. Gränslös demurragetid. Den angivna hotbilden (ex. Schofield s. 372 f.) avhåller från fix demurragetid vare sig den är riktig eller inte. Breach är varje bruk av demurrage. Obestämd demurragetid. Vi talar om skilda frågor. Beträffande kortlast & kvarhållet restkvantum, se Margaronis v. Peabody (1964). Problemet partlast kvarstår.
    Beträffande fristsättning vid samlad tid. Inget svar att en dålig regel ej kan utformas så att den undgår olyckliga konsekvenser. Hävningsvalsen drar jag ogärna om från början, men 14:32 stadgar ej hävning, bara skadestånd vid frånträdande och kortskeppning. Beträffande fristsättning är källorna motstridiga. Tendentiöst är något ensidigt, t. ex. negativt. I den meningen är all kritik tendentiös, men ifråga om nya sjölagen har jag sannerligen svårt att hitta några balanserande moment.
Hugo Tiberg