Aktuell debatt
Rätt och fel i båtmål
Per Sundström och Walter Matz tycks i senaste SvJT ha retat upp sig ordentligt över att jag bland illustrationer till tokiga domar i båtmål (Båtmål och rätt, SvJT 1995 s. 726) tagit med deras avgörande om en kappseglingsbåts grundstötning i Göta kanal. De menar att oriktiga uppgifter om sakfrågorna jämte en ”häpnadsväckande brist på kunskaper i processrätten” skulle ha lett till galna slutsatser. Nåja, det är bara att titta på domen för att se hur det förhåller sig med både det ena och det andra. Men då får man förstås utgå från de omständigheter som herrarna själva angett i reciten.
Jag har inte, som Sundström och Matz påstår, skrivit att grundstötningen skett vid ett med prick markerat grund i leden, utan att den skett invid en prick. Det stöds av angivna fakta. Det drygt 16 meter långa fartyget (i domen ”Luffe”) grundstötte enligt av rätten godtagna uppgifter rätt väster om ”von Platens klippa”, som enligt rätten ligger ca 7 meter sydost om prickläget. Eftersom leden bär nordligt måste tydligen platsen ha varit mindre än 7 meter söderöver från pricken, enligt Pythagoras’ sats ganska exakt 5 meter. Det betyder att nordgående Luffe, såsom modern kappseglare med kölen på mitten, måste haft sin stäv förbi pricken, ca 3 meter om grundstötningsplatsen avser ett konstaterat grund, och mer om den avser rorsmans iakttagelse vid grundstötningsögonblicket. Det var då märkvärdigt om inte ett sådant läge måste upplevas som ”invid” pricken.
Mer avgörande än terminologin är grundets antagna läge i sidled. Rätten säger att pricken var förskjuten endast 1,5 meter i sidled och menar att man från kärandens egna angivelser inte kan veta om Luffe undgått grundet om pricken stått rätt och fartyget därmed förts 1,5 meter längre västerut. Kärandens egen uppgift är att han siktat 4–5 meter innanför pricken, och så långt innanför prickens rätta läge skulle han alltså möjligen ha gått på grund; ja, med hänsyn till båtbredden 4,4 meter borde den grundstötta kölen ha gått sammanlagt väl 6–7 meter innanför prickens läge enligt sjökortet. Men om Luffe grundstött så långt in i farleden på ett grund endast 5 meter söderöver från pricken kan väl kanalbolaget inte undgå ansvar? Det för oss in på processrätten. Som grund för talan anges i domen att kanalbolaget inte gjort erforderlig kontroll och brustit i underhållsplikt under farledens öppettid, så att pricken inte stod på sin rätta plats. Det är tydligen prickens förskjutning från dess läge enligt sjökortet som rätten uppfattat som grund för talan. Och det är enbart den påstådda förskjutningen som anges som diskuterad i målet. Inte kan väl då domstolen införa en hypotetisk grundstötningspunkt i själva farleden och avslå käromålet på grund av att denna möjlighet inte anförts! Även av Sundström och Matz får man väl begära så mycket processledning att alternativet framkommer innan det läggs till grund för dom.