Aktuella spörsmål

 

 

Två juristjubileer
Året 1996 är ett jubileernas år i den europeiska rättshistorien. I Sverige högtidighåller man Upplandslagens 700-årsjubileum och 400-årsdagen av Johan Stiernhööks födelse. Två franska juristjubileer förefaller betydelsefulla nog att bringas i åtanke även i vårt land.
    I Lyon och Paris håller man internationella symposier till minnet av Jean Bodin, som föddes år 1530 och som dog 1596. Bodins främsta verk, La République, som utkom 1576, kom att bli en av de intellektuellt mest betydelsefulla argumentkällorna till stöd för den absoluta furstemakten både inom och utanför Frankrike. Verket är alltjämt vida känt, om ock föga läst, och under de senaste tio åren har särskilt amerikanska statsteoretiker och idéhistoriker ägnat det omfattande studier. Som så ofta när det gäller äldre författare, som spelat en avgörande roll i århundradenas offentliga debatt, har bilden av Bodins statsrättsteorier tenderat att alltför mycket förenklas och slätas ut.
    Bodin tog sina juridiska examina i Toulouse och inledde sin advokatbana i Paris. Tidigt tog han del i den konstitutionella diskussion som skjutit fart i Frankrike under intryck av religionskrigens spänningar och öppna konflikter. År 1566 ger han ut ett historiskt arbete, Méthode pour la connaissance facile de l'histoire, där han ger uttryck åt en traditionell senmedeltida konstitutionalism: furstemakten skall balanseras av korporationers och ständers inflytande; genom maktfördelning säkras samhällelig harmoni. Mellan detta verk och den stora boken om La République ligger tio år av tilltagande och alltmer nedbrytande samhällelig oro med alltmer brutala konfrontationer — Bartholomeinatten 1574 är den mest kända — och det kan inte råda något tvivel om att det är erfarenheterna av denna utveckling som gör Bodin till uttalad anhängare av en stark, i vissa delar oinskränkt furstemakt. Det är nyttigt, säger han på ett berömt ställe, ”att den suveräne fursten för att kunna styra en stat väl har lagarnas makt under sin egen”.
    Furstens makt över lagarna var det mest långtgående och klara uttrycket för en brytning med medeltida konstitutionellt tänkande — ett tänkande vars accent på de styrdas delaktighet i lagstiftningsprocessen hade förstärkts inte minst av 1400-talets kyrkliga reformsträvanden, där konstitutionella och representativa idéer kommit att formuleras och framföras med särskild kraft och med en juridisk skärpa, som under 1500- och 1600-talen kom den utomkyrkliga, världsliga debatten till godo.
    Bodins bekännelse till enväldet var emellertid, som forskare under de senaste åren framhävt, långtifrån obegränsad. På två viktiga punkter vill han tillerkänna ständerna en egen beslutanderätt: folkrättsliga åtaganden av fursten kräver enligt Bodin för sin fulla giltighet ständernas bifall, och på samma sätt anser han inte att härskaren kan upptaga skatter utan att ha inhämtat undersåtarnas medgivande i de former som stod till

buds, dvs. i det franska exemplet genom de tre stånden. Det kan vara nyttigt att erinra sig att även den — vid sidan av Thomas Hobbes — mest långtgående förfäktaren av en stark statsmakt i det gamla, förrevolutionära Europa i själva verket aldrig släppte idén om en styrelse genom konsens i viktiga hänseenden. Att den politiska och administrativa verkligheten kom att slå in på mer radikalt absolutistiska vägar hade mer med de föreliggande konkreta maktförhållandena och reella styrnings- och förhandlingsmöjligheterna att göra än med den politiska teori till vars pionjärer Bodin är att räkna.
    År 1696 avled Jean Domat, advokat och åklagare i Ludvig XIV:s Frankrike, nära vän och även religiös trosfrände till Blaise Pascal, men berömd framför allt genom det stora civilrättsliga verket Les loix civiles dans leur ordre naturel, som började utkomma 1694. Boken tillkom ursprungligen som en privat lärobok, avsedd att hjälpa författarens son och dennes vänner i deras juridiska studier, men ryktet om dess förträfflighet spreds vida, och inflytesrika vänner till Domat förmådde honom att framlägga sitt arbete för Ludvig XIV, som var framsynt nog att tilldela författaren en livstidspension för att han skulle kunna ägna sig helt åt att fullborda verket. Det förelåg också färdigt när Domat avled.
    Domats framställningssätt, metod och även många av hans praktiskjuridiska lösningar kom att utöva ett utomordentligt stort inflytande på fransk rättsutveckling under det århundrade som skulle förflyta fram till utarbetandet av Code civil 1804, och 1600-talsjuristen brukar också ofta betecknas som en av det stora lagverkets främsta andliga fäder. Hans juridiska produktion kännetecknas av en balanserad, klart katolsk naturrättslig uppfattning och av en praktisk-pragmatisk, givetvis romerskrättsligt präglad syn på den rättsliga systematiken; någon systembyggare i den rationalistiska naturrättens anda blev aldrig Domat, och det har ansetts att han — liksom den under 1700-talet verksamme Pothier — avgörande influerade den franska rättens måttfulla prägel i fråga om legislativa och doktrinära systematiseringsambitioner. Ett avsnitt ur Domats Traité finns i svensk överssättning i antologin Rättsteoretiska klassiker (utg. Strömholm och Frändberg, Sthlm 1988).
Stig Strömholm