Litteratur

 

PAUL KRÜGER ANDERSEN, Studier i dansk koncernret, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, 1997, ca 800 s. Under utgivning.

 

Paul Krüger Andersen är ett välkänt namn i danska och nordiska bolagsrättsliga sammanhang, inte minst genom läroboken Aktie- og anpartsselskabsret (Munksgaard). När Krüger Andersen nu lägger fram en doktorsavhandling i ämnet koncernrätt kommer inte heller det som en överraskning. Hans intresse för och mångåriga arbete med koncernrättsliga frågor har varit välbekant inom den akademiska världen. Krüger Andersen har valt att ge ut avhandlingen i bokform, innan disputationen ägt rum. Studier i dansk koncernret skall, säger Krüger Andersen, vara ett bidrag till en ny bolagsrättslig disciplin, nämligen en dansk koncernrätt. Framställningens syfte är i första hand att klarlägga vad som är gällande rätt, men också att ta ställning till den framtida utvecklingen av koncernrätten.
    Boken omfattar närmare 800 sidor fördelade på åtta kapitel. Det första kapitlet innehåller en inledande presentation av ämnet, en metoddiskussion och vissa avgränsningar. Här slås bl. a. fast att det är de aktiebolagsrättsliga aspekterna av koncernförhållanden som står i centrum för framställningen. Det innebär inte att Krüger Andersen helt förbigår exempelvis skatterättsliga infallsvinklar, men de har en mer undanskymd plats i framställningen.

    Bokens andra kapitel innehåller en intressant diskussion om koncernrätten som självständigt rättsområde. För att utveckla ett nytt rättsområde krävs, skriver Krüger Andersen, att detta område innehåller några gemensamma och i förhållande till andra rättsområden självständiga problemställningar, som på ett meningsfullt sätt kan beskrivas och analyseras inom en överordnad teoretisk ram. Den rättsliga analysen bör kunna leda till en ökad förståelse av rättsområdet som ett sammanhängande system. Koncernrätten uppfyller enligt Krüger Andersen väl dessa krav. I likhet med många andra författare betonar Krüger Andersen den motsättning som i fråga om koncernstrukturer råder mellan ekonomiska realiteter och juridisk fiktion. I näringslivet är koncerner och koncernstyrning sedan länge väl etablerade fenomen, medan den rättsliga regleringen alltjämt fokuserar det enskilda företaget och vägrar att erkänna den övergripande koncernstrukturen. Krüger Andersen tillhör emellertid inte dem som menar att gapet mellan verkligheten och rätten på detta området kan slutas endast genom nya lagregler. Det handlar i minst lika stor utsträckning om att tolka och tillämpa redan existerande regler på rätt sätt i koncernsammanhang. Den primära målsättningen för en koncernrätts-

lig teori måste vara, säger han, att bidra till förståelsen av de bolagsrättsliga reglera som ett led i ett bolagsrättsligt system som på en gång tillgodoser de krav som näringslivet ställer på att kunna verka inom flexibla men väldefinierade juridiska ramar och samtidigt håller fast vid grundläggande principer om aktieägar- och borgenärsskydd.
    Det tredje kapitlet i boken redogör för koncernrätten i Storbritannien och Förenta staterna, Tyskland samt de nordiska länderna. Tonvikten ligger på Storbritannien och Förenta staterna, medan rättsläget i Tyskland behandlas mer kortfattat. Framställningen rörande de nordiska länderna är åter mer omfattande. I kapitlet finns också en genomgång av EG-rättens påverkan på koncernrätten, framför allt såvitt avser förslaget till nionde bolagsdirektiv.
    Forskellige koncerner — typologi och motiver, är rubriken på bokens fjärde kapitel. Det innehåller något i den koncernrättsliga litteraturen så ovanligt som en utförlig genomgång av företagsekonomisk teori och forskning av betydelse för att förstå drivkrafterna bakom koncernbildningar. Det handlar framför allt om teorier rörande företagstillväxt och verksamhetskoncentration, om organisationsteorier och om finansiell teori. Kapitlet innehåller dessutom en av författaren själv utförd empirisk undersökning rörande olika koncerntyper i det danska näringslivet. Det är inte heller något man är bortskämd

med i (koncern)rättsliga framställningar. I bokens femte kapitel analyserar Krüger Andersen koncernbegreppet i den danska aktiebolagslagen, sådant det ser ut efter anpassning till EG:s krav som skedde för ett par år sedan. Motsvarande ändringar har nyligen genomförts i den svenska aktiebolagslagen, vilket gör att framställningen har omedelbart intresse även för en svensk läsare. Här finns en utförlig diskussion om innebörden av koncernbegreppets olika delar med rikhaltiga hänvisningar till dansk och nordisk doktrin. Det är välskrivet och intressant, men det hade nog varit på sin plats att här ge den EG-rättsliga dimensionen ett större utrymme. Tolkningen av det nya koncernbegreppet i den danska (och svenska) lagstiftningen är ju trots allt ytterst en fråga om tolkning av EG:s sjunde bolagsdirektiv och det däri upptagna koncernbegreppet. Koncernrättens grundläggande frågeställning är under vilka förutsättningar ett moderbolag skall kunna ge ledningen för ett dotterbolag direktiv att handla i koncernens övergripande intresse, utan hänsyn till det egna bolaget och dess intressenter. Frågeställningen berör framför allt skyddet för dotterbolagets minoritetsägare, om det finns några sådana, och dotterbolagets fordringsägare. Krüger Andersen behandlar respektive intressentgrupp i avhandlingens sjätte och sjunde kapitel. Det sjätte kapitlet ägnas minoritetsskyddet. Det inleds med en intressant diskussion om vad

 

Krüger Andersen kallar koncernstiftelsekontroll. Vilka möjligheter har aktieägarna i ett fristående aktiebolag att skydda sig mot att bolaget förvandlas till ett dotterbolaget i en koncern? Och vilka möjligheter har aktieägarna i ett potentiellt moderbolag att skydda sig mot att deras inflytande över verksamheten tunnas ut genom dotterbolagsbildningar? Krävs det kanske redan enligt gällande rätt att koncernbildningar beslutas av bolagsstämman? Vad kan uppnås i dessa hänseenden genom bolagsordningsbestämmelser och aktieägaravtal? Det är några av de frågor som tas upp i kapitlets början. Därefter följer en utförlig genomgång av aktiebolagslagens organisationsregler och en diskussion om hur dessa skall tolkas och tillämpas i koncernsammanhang. Det handlar om majoritetsprincipen för bolagsorganens beslutsfattande, om företagsledningens lojalitetsplikt, om olika informationsregler och inte minst om explicita minoritetsskyddsregler, exempelvis likabehandlingsprincipen. Kapitlet avslutas med en genomgång av olika typer av inlösenbestämmelser dels i aktiebolagslagen, dels i den börsrättsliga lagstiftningen och en diskussion om dessa bestämmelsers betydelse i koncernsammanhang.
    Det sjunde kapitlet behandlar borgenärsskyddet. Krüger Andersen tar där först upp de regler till skydd för aktiebolagets kapital som är av särskilt intresse i koncernförhållanden. Det är bl. a. reglerna om aktie-

bolags förvärv av egna aktier, lån till aktieägare och vinstutdelning. Resterande del av kapitlet ägnas en diskussion om moderbolags ansvar för dotterbolags skulder, i första hand som en följd av ansvarsgenombrott. Här finns bl. a. en intressant och utförlig diskussion om betydelsen av underkapitalisering och andra förhållanden, som i litteraturen brukar åberopas till stöd för att moderbolag genom ansvarsgenombrott skall kunna hållas ansvariga för dotterbolags förpliktelser. I bokens åttonde och sista kapitel sammanfattar Krüger Andersen resonemangen i de tidigare kapitlen och tydliggör de resultat och slutsatser han kommit fram till. Paul Krüger Andersens Studier i dansk koncernret är en tung bok. Den är omfångsrik, på något ställe på gränsen till svåröverskådlig. Men framför allt präglas den av gedigen sakkunskap om koncerner och om koncernrätt, i Danmark och en rad andra länder. Det känns att detta är ett arbete som vuxit fram under lång tid med betydande eftertanke. Här finns mängder av frågor, men inte några enkla svar. Det gör Studier i dansk koncernret till obligatorisk läsning för var och en som vill uppnå mer än en ytlig förståelse av koncernrätten.