Litteratur

 

 

ANDERS AGELL, Testamentsrätt, En lärobok om rättshandlingar för dödsfalls skull, Iustus Förlag, Uppsala 1996.

 

Anspråkslös till formatet men stor till innehållet. Så kan man enkelt sammanfatta intrycket av Anders Agells nya bok om testamentsrätt. Det är glädjande att se en ny bok på familjerättens område — familjerätten då tagen i dess vida bemärkelse innefattande även successionsrätten. Det är inte så tätt mellan utgåvorna. Kanske beror det på att familjerätten visat sig svårtillgänglig, något som avspeglar sig både i lagstiftning1 och i rättspraxis. Så mycket roligare då när den med familjerätten så väl förtrogne Anders Agell utkommer med ännu en produkt på området.
    Boken, som har sitt ursprung i det av Åke Malmström på sin tid utgivna kompendiet ”Testamentsrätt”, har en pedagogisk uppläggning med ett inledande avsnitt om huvudprinciperna inom testamentsrätten och en historisk exposé, innan de materiella bestämmelserna behandlas närmare. Framställningen avslutas med ett avsnitt om arvsavtal och ett om förmånstagarförordnanden vid livförsäkring.
    Till framställningens fyllighet hör att den är till viss del problemorienterad, låt vara att läsaren emellanåt lämnas utan klart besked. Osäkerheten är dock

inte författarens utan materians. Många av de frågor som tas upp till behandling och som höjer framställningens värde är föranledda av refererade rättsfall. Det är i regel lätt att instämma med författaren i hans resonemang.

 

 

1 Se t. ex. min uppsats ”Bodelning med efterlevande make etc” i Festskrift till Anders Agell, Uppsala 1994, s. 271 ff.

    På en punkt har vi emellertid skilda meningar och det gäller efterlevande makes testationsrätt i fall då maken fått egendom med fri förfoganderätt på grund av arv eller testamente. Utgångspunkten för våra meningsskiljaktigheter är rättsfallet NJA 1995 s. 303, behandlat av Agell på s. 90. Fråga var där huruvida efterlevande make ägde testamentera över egendom — konkreta objekt — som under äktenskapet tillhört den först avlidna maken. Efterlevande makes testationsrätt är som bekant uttryckligen begränsad genom regeln i ÄB 3:2 första stycket sista meningen sålunda, att efterlevande maken inte får genom testamente bestämma över egendom som skall tillfalla den först avlidnes arvingar. Klart är att testationsrätten därmed inte omfattar den andel av boet som skall tillfalla de senare. Men hur förhåller det sig med de konkreta objekten i boet? Jag har hävdat2 att det bestäms genom den delning som skall äga rum enligt ÄB 3:5. Där ges huvudre-

2 I en uppsats betitlad ”Efterlevande makes testationsrätt” i Festskrift till Bertil Bengtsson, Stockholm 1993, s. 247 ff.

geln, att vardera makens arvingar äger på sin lott erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört den maken. Vad som därvid faller på den först avlidna makens arvingars (sekundosuccessorernas) lott är enligt min mening undantaget från efterlevande makens testationsrätt. Agell åter menar att efterlevande makens testationsrätt är inskränkt enbart till den kvotdel, dvs. i princip hälften, som faller på hans lott men att efterlevande maken inom denna värderam får testamentera över alla egendomsobjekt i boet, alltså även sådana som tillhört den först avlidna maken. HD gick i det nämnda fallet på Agells linje. Jag har kritiserat ståndpunkten i en uppsats med titeln ”Ny arvsrätt för efterlevande make” i JT 1995–96 s. 989 ff., en kritik som av Agell benämnts både häftig och överdriven (s. 90, not 69). Det hade varit mera klädsamt om Agell försökt förklara innebörden av fri förfoganderätt och av den först avlidna makens arvingars sekundosuccessionsrätt, när — såsom Agell menar — efterlevande maken äger fritt testamentera över den först avlidna makens egendom (bara han håller sig inom värdegränsen, i princip hälften). Om andelarna är lika stora, kan ju efterlevande maken till sina egna arvingar eller andra testamentera all den först avlidnes egendom. För den först avlidna makens arvingar återstår då bara den sist avlidnes egendom. Vad är det för sekundosuccessionsrätt? Med Agells ståndpunkt sätts delningsregeln i ÄB 3:5 ur spel. Det får t. ex. till följd att den i paragrafen intagna speciella lottläggningsregeln angående fast egendom blir helt värdelös. I själva verket förändras den först avlidna makens arvingars rätt helt. De förlorar sin sekundosuccessionsrätt och därmed sin ställning som arvingar till den först avlidna maken och får i stället ställning som arvingar till den sist avlidne med vad man skulle kunna kalla laglottsrätt till i princip hälften av boet. Boken har — förutom litteraturförteckning — både rättsfallsregister och ett alfabetiskt sakregister. Tryckfelsnisse har varit framme då och då, men det lär inte störa annan än den som vanligen sysslar med korrekturläsning. På ett par ställen har insmugit sig små förargliga fel, såsom ”den som är under 16 år” i stället för ”den som fyllt 16 år” på s. 21 sista st. angående testationsbehörigheten och ”försäkringstagaren” i stället för ”försäkringsgivaren” på s. 104 tredje st. i fråga om underrättelse om förmånstagarförordnande. I anslutning till det förstnämnda kan göras den anmärkningen, av föga praktikst värde dock, att kravet på 16 års ålder inte gäller den som är eller varit gift.
Olle Höglund

 

 

275