Aktuella frågor

 

 

Bevisvärderingsfrågor: Juristers och psykologers svårigheter att förstå varandra

•Det är ett klassiskt problem att experter inom olika ämnen har svårt att kommunicera. När det gäller jurister och psykologer tillkommer en komplicerande omständighet. Många psykologer har i tryck och vittnesmål detaljerat redovisat fakta, slutledningsprocedurer och slutsatser. Motsvarande saknas i juridisk litteratur och domslut. Justitierådet Torkel Gregows artikel i SvJT 7/96 måste därför välkomnas som ett steg i rätt riktning.
•Först skall dock nämnas att psykologer och psykiatriker inte utgör en enhetlig grupp. Det bör dock inte vara mycket svårt för domare att avgöra om en bestämd sakkunnig tillhör en spekulativ eller en vetenskapligt förankrad grupp, därest domaren omsorgsfullt granskar det logiska sammanhanget i intyg, utredningar och vittnesmål.
•Den tes i Gregows framställning som jag framför allt vänder mig mot, är att inga andra bevisvärderingsmetoder står till buds för domstolarna i incestmål, än att bedöma målsägandens trovärdighet. Om tesen är falsk, är det svårt att se hur detta skulle kunna visas utom med hjälp av ett konkret exempel. Utgångspunkten skall därför tas i ett dylikt.
•15-åriga Betsy (pseudonym) var depressiv. Skolsköterskan gjorde tolkningen att depressionen berodde på sexuella övergrepp. Det är dokumenterat i socialjournalen hur sköterskan tillsammans med skolkuratorn och en socialsekreterare under sju veckor nästan dagligen försökte och småningom lyckades förmå Betsy att ”erkänna”. Hon uppgav slutligen att fadern våldtagit henne 6–8 gånger. Den sista våldtäkten ägde rum på kvällen. Dagen därpå gick hon i skolan. När hon kom hem från skolan var hon så förtvivlad att hon försökte ta livet av sig med ett rakblad. •Självmordsförsöket ägde bevisligen rum och medger en nästan exakt datering av den sista uppgivna våldtäkten. Den 9 september besökte Betsy nämligen socialtjänsten tillsammans med skolsköterskan. Det var första gången som hon fick reda på att hon misstänktes vara ett incestoffer, och detta datum inledde sjuveckorsperioden. Då hade hon ännu varken ett ärr på eller ett bandage runt handleden. Den 12 september bytte skolsköterskan bandage för första gången. Det mest centrala faktum i hela målet är emellertid att den 9 september var en fredag. Om vi nu försöker utröna vilka konkreta händelseförlopp som är logiskt förenliga med Betsys utsagor, så finner vi att de till antalet är två och endast två — och att båda är oförenliga med säkra yttre fakta. Det ena mönstret innebär att flickan

våldtogs på fredagskvällen, gick i skolan på lördagen, och försökte ta sitt liv efter lördagens skolslut. Det andra innebär en dags förskjutning med skolgång på söndagen.
•Därutöver hade Betsy flyttat till en fosterfamilj den 8 september av en helt neutral anledning. Flickans konfirmationspräst och fosterfamiljen har kartlagt vad hon gjorde under hela helgen. Det är fastställt att hon alls icke har träffat fadern. Med tanke på det intensiva sambandet mellan självmordsförsöket och den sista våldtäkten, håller inte förklaringen att flickan kanske bara har misstagit sig på tidpunkten.
•Trots mycket stora fluktuationer i berättelsen har flickan alltid hållit fast vid att den första våldtäkten ägde rum omedelbart efter föräldrarnas skilsmässa, samt att hon efter varje övergrepp skrivit ett brev till sig själv. Likväl är det första brevet daterat två år före skilsmässan, medan handstilen bevisligen är den som Betsy använde två år efter skilsmässan. I tingsrätten förklarade hon att fadern stulit och bränt upp hennes dagböcker, medan dessa i själva verket fanns inlåsta i åklagarens kassaskåp. Dessa sista uppgifter kastar visst ljus över Gregows nedan angivna regler om huruvida en målsägares berättelse är sann. Men den detaljerade analysen av tidsrelationerna klargör framför allt att fadern inte kan ha begått den sista våldtäkten.
•Många incestmål innehåller omständigheter som tydligt visar att det uppgivna händelseförloppet inte är autentiskt. Beklagligtvis förbises dessa omständigheter ej sällan av domstolarna — bland annat av de sex nämndemän och 19 domare på alla nivåer som fattat beslut i Betsyfallet. 

•Experimentalpsykologin har mycket att lära oss om människans funktionssätt. Den normala strategin vid stora mängder information, är att göra ett begränsat urval och basera sina slutsatser på detta. Dessutom måste all information ha befunnit sig i korttidsminnet under viss tid, innan det kan fastna i långtidsminnet. Men under domstolsförhandlingarna trängs innehållet i korttidsminnet oavlåtligt undan av ny information.
•Ännu svårare är det för domarna att bearbeta den emottagna informationen. Domarnas situation är jämförbar med uppgiften för en man som står intill en framrusande flod under en översvämning i hopp om fiska upp någonting av värde. Allehanda saker flyter förbi i snabb takt. Det mesta är värdelöst bråte. Men då och då kommer det någonting av annan karaktär. Det gäller att ha blicken för att just det här är värdefullt, och att gripa det i flykten.
•Under domstolsförhandlingarna flyger orden förbi. Om man inte inser betydelsen av någonting just när det framkommer, så kan det ofta vara borta för gott ur minnet och därmed ur målet.1

 

1 Scharnberg, Max (1994): Domstolars faktiska beslutsfattande, med tyngdpunkt på irrationella mekanismer. Anförande vid Områdesgruppen för kognition och beslutsfattande (Umeå Universitet), HumanistisktSamhällsvetenskapliga Forskningsrådet.

 

•Människan har också mycket svårt att kombinera mer än två tidsrelationer. Men kombinationen av tre tidsrelationer kan ibland visa att den åtalade har ett perfekt alibi. Detta illustreras väl av fallet Betsy.
•Gregows regler. Syftet anges vara att redovisa godtagbara principer för bevisprövning och bevisvärdering. Gregow upprepar ett stort antal gånger att ”höga beviskrav” måste tillämpas. Det måste framstå som ”uteslutet att den åtalade är oskyldig”. Ifall ”det finns någon som helst tvekan” skall den åtalade frias. Domaren måste vara ”fullständigt övertygad”.
•Denna övertygelse skall vara baserad på ”en objektiv metod”. Denna objektiva metod anses dock förenlig med att olika domare tillmäter bevisningen olika styrka beroende på rent idiosynkratiska omständigheter. Och när Gregow kommer till konkreta angivelser av vad den objektiva juridiska metoden skulle innebära, så får vi ringa vägledning. Bl. a. förklaras en beskyllning i sig utgöra tillräckligt bevis, om den bara är ”vederhäftig”. Men människans förmåga att bedöma sanningsenlighet, trovärdighet och vederhäftighet är ytterst begränsad2. Vidare finns det specifika lögntekniker och beteenden som framkallar en nästan oemotståndlig men illusorisk känsla av att talaren berättar

sanningen3. Hit hör ”det övertygande tonfallet”, tekniken att backa upp en lögn med en annan lögn, föregiven överraskning, och formuleringar såsom ”Jag förstår inte hur han kan neka när han vet att han har gjort det.”
•Till Gregows indikatorer hör främst (a) att målsäganden i väsentliga avseenden har lämnat likartade uppgifter vid olika tillfällen, eller (b) oriktiga eller (c) osannolika uppgifter, eller (d) har motiv att ljuga, eller (e) har gjort ett tillförlitligt resp. otillförligt intryck.
•Reglerna är vaga och saknar nära relation till den faktiska rättstillämpningen. Dessutom har talrika notoriska svindlare gjort ett exceptionellt tillförlitligt intryck, och har noggrant hållit sin berättelse konstant.4 Det är också den ”tillförlitliga” personlighetstypen som främst utnyttjer rättssystemet för falsk tillvitelse. Och att uppgifter var oriktiga samt motiven för dem upptäcker man ofta först när det är för sent.
•Det är en komplicerad och tidskrävande uppgift att gräva fram mänskliga motiv, och i de flesta rättsfall görs ingen genuin sökning efter dem. Ej sällan förbises ett intensivt hat till den åtalade, kronisk mytomani, eller

 

 

2 Kahneman, D. & Slovic, P. & Tversky, A. (1982): Judgement Under Uncertainty. Cambridge, Massachusetts: Cambridge University Press. Wagenaar, Willem A. & Dalderop, Annemarie (i tryck): Remembering the Zoo: a comparison of true and false stories told by pairs of witnesses.

3 Ekman, Paul (1991): Telling Lies.
Clues to Deceit in the Marketplace, Politics and Marriage. New York: Norton. Scharnberg, Max (1994): Lögnens psykologi — med tillämpningar inom affärsvärlden. Stockholm: Handelshögskolan. (Studier i ekonomisk psykolig no. 122). 4 Se t. ex. Gerald Sparrows böcker, alla utgivna av Long i London, The
Great Swindlers (1959), The Great Imposters (1962), The Great Forgers (1963), The Great Deceivers (1967).

 

en minnesåtervinningsterapeuts indoktrinering. I många domar betecknas målägandens berättelse som utförlig, sammanhängande, motsägelsefri och likartad genom de olika förhören — trots tydliga tecken på motsatsen.
• Gregow ställer krav på att bevisning och trovärdighetsbedömning måste brytas ned i delar. Det vore lärorikt att erhålla en tillämpning av Gregows uppdelningsmetoder på ett konkret mål.
• Menar Gregow att domstolen enbart bör beakta bevisning som talar emot den åtalade, eftersom åklagaren har bevisbördan? Detta vore en riskabel ståndpunkt. Och en åtalad som under många timmars pressande polis- och domstolsförhör har lämnat en utförlig, sammanhängande, permanent och trovärdig version, vilken bekräftas av omfattande stödbevisning, kan uppleva det som kränkande att domstolarna överlag bör utgå ifrån att det överhuvudtaget inte föreligger någon utsaga från hans sida.  
• Domstolarna bör enligt Gregow se en indikation på att målsäganden (ej den åtalade) har talat sanning, i att hon har ”lämnat likartade uppgifter vid skilda förhörstillfällen”. Men samtidigt vänder han sig emot att vittnespsykologerna granskar hela bevisningen, och därvidlag eventuellt kan visa att målsäganden har lämnat ett flertal sinsemellan höggradigt oförenliga versioner. Det rätta tillvägagångssättet, vilket även sägs vara påbjudet av rättegångsbalken, skulle vara att begränsa sig till den version som framkommer vid den muntliga förhandlingen. Men i så fall kan en domare inte avgöra huruvida uppgifter vid olika förhörstillfällen varit likartade eller motstridiga. Därutöver tolkar flera hovrätter rättegångsbalken så att skuldfrågan mycket väl kan baseras på bl. a. polisförhörsmaterial.
• En vittnespsykolog eller textanalytiker har nästan alltid lagt ned mångdubbelt mer tid på hela materialet i ett mål, än en domare. Detta kan ibland rättfärdiga mer säkra slutsatser. Och medan felaktiga minnen av vad som framkommit är vanliga i skrivna domslut, är de sällsynta i vittnespsykologiska utredningar.
• Gregow nämner möjligheten att en målsägare kan göra ett falskt återkallande p. g. a. tryck från omgivningen. Men han är tystlåten om det i den vetenskapliga litteraturen väl dokumenterade mönstret, där en falsk beskyllning härrör från trycket från mödrar, kliniska psykologer, socialarbetare m. fl. 5 Skenbevisning. Det är av stor vikt att få skenbevisning fastslagen som ett fundamental begrepp

5 Underwager, Ralph & Wakefield, Hollida (1990): The real World of Child
Interrogation. Springfield Illinois: Thomas. Scharnberg, Max (1996): Textual Analysis: a Scientific Approach for
Assessing Cases of Sexual Abuse. Almqvist & Wiksell International. Ofshe, Richard & Watters, Ethan (1994): Making Monsters. False Memories,
Psychotherapy, and Sexual Hysteria. New York: Simon & Schuster. Wakefield, Hollida & Underwager, Ralph (1994): Return of the Furies. An Investigation into
Recovered Memory Therapy. Chigago: Open Court, Crews, Frederick (1995): The Memory Wars. Freud´s Legacy in
Dispute. New York: New York Review Imprints.

 

inom bevisvärderingen. Ty när man har förstått hur svårt det är att skilja mellan bevis och skenbevis, inser man också hur lite det faktiska skeendet i domstolarna har att göra med föreställningen att åklagaren har bevisbördan. Skenbevis är illusoriska: de ser ut som om de har ett bevisvärde som de saknar.6 De kan förekomma på alla områden, t. ex. när olika symptom presenteras som stödbevisning för sexuella övergrepp. Men i synnerhet de rättsmedicinska intygen illustrerar hur objektiva och subjektiva omständigheter kan flätas ihop, så att mönstret blir svårt att genomskåda. Be- greppet skenbevis kan bäst klar göras med ett konkret exempel.
• Man ansåg sig ha funnit ett fullständigt ejakulat i en tvåårings slida. Men när provet granskades under mikroskop, fann tre läkare inga spermier. Med tanke på att spermier är mycket lätta att upptäcka, får detta tas som en säker indikation på att inga fanns. Därefter färgade man provet. Detta skedde på ett fertilitetslaboratorium, som aldrig tidigare befattat sig med kriminella fall. Efter färgningen fann man ett fåtal spermier, dock ett omöjligt litet antal om provet verkligen hade bestått av ett ejakulat; däremot ett helt naturligt antal ifall penseln inte rengjorts fullständigt efter att dessförinnan ha använts att färga ett äkta ejakulat. När det här tagna provet skic-

kades till England för DNA-analys, kunde det brittiska laboratoriet inte finna spår av spermie-DNA, en omständighet som likaledes talar för att penseln hade överfört vad som observerats. Två rättsläkare försäkrade emellertid att spermierna utgjorde ett ”helt säkert” bevis för övergrepp, och fadern fälldes. Det kan knappast förväntas att den som saknar medicinska kunskaper, skall kunna analysera fram den verkliga innebörden av detta skenbevis.
• Återvunna minnen. Enligt Gregow talar sunt förnuft mot äktheten av minnen som framkommer under terapi efter vad som kallas hävd bortträngning. Det kan tilläggas att hans uppfattning vilar på fast vetenskaplig grund. Emellertid har ett flertal fäder ådömts upp till tio års fängelse på grundval av minnesåtervinningsterapi, och flera har friats med minsta möjliga marginal. Gregow förkastar visserligen minnesåtervinningsterapi. Men därefter betecknar han som ”vederhäftigt håll” de svenska företrädarna för densamma (Frank Lindblad, SvenÅke Christianson) — och ifrågasätter kompetensen hos de psykologer vilkas uppfattning han delar (Astrid Holgerson, Nils Wiklund).
• Källkritik. Med beklagande måste noteras att Gregow inte alltid är noga med faktakontroll. Enligt hans artikel har det ”från några håll hävdats” att incestövergrepp alls icke förekommer. Men denna ståndpunkt har jag inte träffat på i vetenskapliga eller populära uttalanden gjorda under de senaste 200 åren. Gregow tycks

 

6 Scharnberg, Max (1993): The Non
Authentic Nature of Freud´s Observations. Almqvist & Wiksell Internationel. Scharnberg, Max (1996): Textual Analysis: a Scientific Approach for Assessing
Cases of Sexual Abuse. Almqvist & Wiksell International.

 

ha förväxlat andrahandsreferat med vad som faktiskt sagts. Ty de som ifrågasatt att incest har en mycket hög frekvens, har av sina motståndare beskyllts för angivna uppfattning.
• Vidare skriver Gregow: ”Åtminstone någon gång har jag i psykologutlåtanden sett att det, som ett skäl för att målsägandens uppgifter inte är tillförlitliga, anförts att målsäganden lämnat identiska uppgifter (min kursivering) vid olika förhörstillfällen.” Beskrivningen är inte korrekt. Gregow refererar till ett fall som jag har beskrivit mycket utförligt under pseudonymen Violet7, och där jag även har gjort en omfattande utredning för en resningsansökan. Vad var det som hände?

• På ett ställe lägger hon i hovrätten spontant till ett par betydelselösa ord. Men just därmed bryter hon associationskedjan. Hon hackar och stammar med enstaka stavelser alternerande med långa pauser, tills hon får tag i ett senare avsnitt. Efter att ha hoppat över två ämnessektioner om 78 ord, fortsätter hon flytande enligt tingsrättsmonologen.
• När hon efteråt får frågor som hon inte hade förberett svaren på, så visar hon sig mestadels vara oförmögen att svara, hur enkla frågorna än må vara. Det blir en härva av motsägelser, dvs. raka motsatsen till ”identiska uppgifter”.

• Vid 18 års ålder anmälde Violet sin styvfader för sexuellt missbruk. Den slutliga versionen var att regelrätta samlag skulle ha pågått när hon var 11– 17 år. Men vid det första polisförhöret kunde hon inte besvara en enda fråga. I bjärt kontrast härtill började hon båda förhören i tingsrätten och hovrätten med en monolog på 2481 ord, vilkens verbala formuleringar var mer eller mindre identiska, t. o. m. beträffande felsägningarna. Och ett icke helt ringa antal av meningarna hade lånats ur ett TV-program.

• Hos en människa med ett normalt minne skulle nära nog identiska monologer av denna längd inte kunna uppkomma, om inte själva de verbala formuleringarna hade instuderats efter en skriftlig förlaga. Det är en långsökt hypotes att ett äkta incestoffer skulle träna in sitt domstolsförhör på detta sätt.
•Resningsfrågor och utblick. Många hovrättsdomar bryter kraftigt mot Gregows bevisregler. Måste slutsatsen inte bli att ett antal åtalade har fällts felaktigt?

• Det har aldrig varit Riksdagens mening att oskyldigt fällda skulle förmenas rättvisa av formella skäl. Ifall allmänheten trodde att dylika regler gäller för närvarande, skulle man kräva en lagändring.

 

7 Scharnberg, Max (1993): The Non
Authentic nature of Freud´s Observations.
Almqvist & Wiksell International. Scharnberg, Max (1996): Textual Analysis: a Scientific Approach for Assessing
Cases of Sexual Abuse. Almqvist & Wiksell International. Scharnberg, Max (1996): Textual analysis: an approach for assessing the truth value of allegations of sexual abuse. Issues in
Child Abuse Accusations, 8:1–21.

•Gregow skriver att ”HD inte kan förväntas över lag eller ens i någon större omfattning korrigera fall då åtal har bifallits på alltför tunn bevisning”. I praktiken beviljas resning nästan ute-

 

slutande på den grund att nya fakta har framkommit. Men hur skall man förfara, ifall alla relevanta fakta redan har framlagts, och problemet i stället ligger i att hovrätten har förbisett dem eller inte förstått deras innebörd?
•Då måste det utformas andra vägar till upprättelse. Det effektivaste vore att inrätta en

expertkommitté som skulle granska samtliga fall av sexuella övergrepp, exempelvis sedan 1985, där den åtalade fällts mot sitt nekande. Många domskäl som mycket ofta åberopats 1995, var helt främmande för domstolarnas resonerande 1975.
Max Scharnberg