Aktuella frågor
Bevisvärderingsfrågor: Juristers och psykologers svårigheter att förstå varandra
•Det är ett klassiskt problem att experter inom olika ämnen har svårt att kommunicera. När det gäller jurister och psykologer tillkommer en komplicerande omständighet. Många psykologer har i tryck och vittnesmål detaljerat redovisat fakta, slutledningsprocedurer och slutsatser. Motsvarande saknas i juridisk litteratur och domslut. Justitierådet Torkel Gregows artikel i SvJT 7/96 måste därför välkomnas som ett steg i rätt riktning.
•Först skall dock nämnas att psykologer och psykiatriker inte utgör en enhetlig grupp. Det bör dock inte vara mycket svårt för domare att avgöra om en bestämd sakkunnig tillhör en spekulativ eller en vetenskapligt förankrad grupp, därest domaren omsorgsfullt granskar det logiska sammanhanget i intyg, utredningar och vittnesmål.
•Den tes i Gregows framställning som jag framför allt vänder mig mot, är att inga andra bevisvärderingsmetoder står till buds för domstolarna i incestmål, än att bedöma målsägandens trovärdighet. Om tesen är falsk, är det svårt att se hur detta skulle kunna visas utom med hjälp av ett konkret exempel. Utgångspunkten skall därför tas i ett dylikt.
•15-åriga Betsy (pseudonym) var depressiv. Skolsköterskan gjorde tolkningen att depressionen berodde på sexuella övergrepp. Det är dokumenterat i socialjournalen hur sköterskan tillsammans med skolkuratorn och en socialsekreterare under sju veckor nästan dagligen försökte och småningom lyckades förmå Betsy att ”erkänna”. Hon uppgav slutligen att fadern våldtagit henne 6–8 gånger. Den sista våldtäkten ägde rum på kvällen. Dagen därpå gick hon i skolan. När hon kom hem från skolan var hon så förtvivlad att hon försökte ta livet av sig med ett rakblad. •Självmordsförsöket ägde bevisligen rum och medger en nästan exakt datering av den sista uppgivna våldtäkten. Den 9 september besökte Betsy nämligen socialtjänsten tillsammans med skolsköterskan. Det var första gången som hon fick reda på att hon misstänktes vara ett incestoffer, och detta datum inledde sjuveckorsperioden. Då hade hon ännu varken ett ärr på eller ett bandage runt handleden. Den 12 september bytte skolsköterskan bandage för första gången. Det mest centrala faktum i hela målet är emellertid att den 9 september var en fredag. Om vi nu försöker utröna vilka konkreta händelseförlopp som är logiskt förenliga med Betsys utsagor, så finner vi att de till antalet är två och endast två — och att båda är oförenliga med säkra yttre fakta. Det ena mönstret innebär att flickan