Inledningsanförande

 

 

Av justitieminister LAILA FREIVALDS

 

Jag vill inledningsvis tacka för att jag fått tillfälle att komma hit och inleda detta symposium, tillägnat en jubilar som under de gångna årens lopp utövat stort inflytande på oss alla.
    Om jag säger Särö tror jag att flera av er kommer att le igenkännande. Varför då kan kanske någon undra, men säkerligen inte så många i det här sällskapet. Rättegångsbalken, given Särö den 18 juli 1942, är rubriken som är väl bekant för oss alla som samlats här i dag. Otaliga gånger har den mött oss när vi i — mer eller mindre väl tummade — lagböcker slagit upp denna för alla jurister så fundamentala lagstiftning.
    Efter 1942 dröjde det ytterligare några år innan balken togs i bruk, närmare bestämt till den 1 januari 1948. I år är det alltså femtio år sedan rättegångsbalken trädde i kraft och därför har vi samlats här i två dagar för att hylla jubilaren. Den som har studerat programmet kan konstatera att vi kommer att få avnjuta såväl historiska tillbakablickar som visioner om framtiden. Men innan jag lämnar över ordet till våra inbjudna talare vill jag passa på att själv säga några ord.
    Femtio år är en lång tid. När rättegångsbalkens bestämmelser utformades såg världen inte ut som den gör i dag. När man tänker efter så är det egentligen rätt fantastiskt att rättegångsbalken fortfarande fungerar så väl som den gör med tanke på utvecklingen och förändringarna som skett i samhället under den här femtioårsperioden. Visserligen har det gjorts många ändringar i rättegångsbalken, men principerna om omedelbarhet, muntlighet och koncentration utgör fortfarande utgångspunkterna för regleringen.
    Om man begränsar sig till den senaste tioårsperiden kan man snabbt konstatera att utvecklingen på det informationstekniska området har gått oerhört snabbt. För tio år sedan — kanske även kortare tid än så — var exempelvis datorstöd vid domstolarna något som tillhörde undantagen. Förhållningssättet mellan rättsväsendet och allmänheten har också förändrats. I dag finns det en större förståelse för det faktum att rättsväsendet är till för medborgarna och inte tvärtom. Den ökande internationaliseringen innebär att vi måste vara beredda på att hantera alltfler nya frågor inom rättsväsendet.

Ett av regeringens mål är att rättsväsendet och dess arbetsformer skall anpassas till nya och förändrade förhållanden. I linje härmed har Domstolsverket nyligen inlett ett projekt som syftar just till att modernisera rättsväsendet. Det är bra att det pågår ett utvecklingsarbete inom våra myndigheter. Rättsväsendet kan inte isolera sig utan måste följa med samhällsutvecklingen i övrigt. Jag tror att det finns mycket att göra som innebär att rättsväsendet kan moderniseras utan att det är nödvändigt att tillgripa lagstiftningsåtgärder. Men självklart krävs det även sådana åtgärder för att vår processordning skall kunna motsvara de krav det moderna samhället ställer. Möjligen är det så att vi måste se närmare på hur principerna om omedelbarhet, muntlighet och koncentration förhåller sig till de typer av mål som förekommer i våra domstolar i dag. Kanske är det så att det finns vissa mål som hade varit betjänta av att det hade funnits möjlighet att göra vissa avsteg från de grundläggande principerna, att det hade funnits mer flexibilitet.
    I den mån vi ska göra några förändringar av vår processordning så är det emellertid enligt min mening nödvändigt att domare, åklagare och advokater är delaktiga i förändringsprocessen, så att vi får en reglering som tillkommer i samförstånd mellan beslutsfattare och utövare. Och det är ju ni som sitter här — tillämparna, ni som dagligen kommer i kontakt med rättegångsbalkens bestämmelser — som sitter inne med kunskapen om vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Genom att ta del av er kunskap får vi inom Justitiedepartementet möjlighet att åstadkomma förändringar som gagnar rättsväsendet. Det är ett utmärkt tillfälle nu när så många av landets främsta jurister är samlade, att diskutera vår jubilar. Byta erfarenheter med varandra. Diskutera idéer för att förfina rättegångsbalken så att den kan fortsätta att fungera som vår goda processordning.
    Justitiedepartementet är väl representerat här under dessa två dagar och jag räknar med att få en utförlig redogörelse för vad som har avhandlats. Med dessa ord förklarar jag symposiet öppnat.