Verkställighet av ändring i bolagsordningen

Av jur.kand. ULF NILSSON och jur.kand. ANDERS MALMSTRÖM

I aktiebolagslagen anges att beslut om ändring av bolagsordningen inte får verkställas förrän beslutet har registrerats. Artikeln behandlar vad som gäller för tiden mellan beslut och registrering samt vad som händer om den nya bolagsordningen tillämpas före registrering. En genomgång görs av rättspraxis och den diskussion som förts i doktrinen. Avslutningsvis diskuteras olika tolkningsalternativ mot bakgrund av den rättsutveckling som skett framförallt i förvaltningsrättslig praxis och förarbeten.


Inledning

Bolagsordningen är det bolagsavtal som ligger till grund för ett aktie
bolag. I princip är bolagsordningen ett civilrättsligt avtal men parternas avtalsfrihet är i stora delar beskuren. I aktiebolagslagen (ABL) ges regler såväl om formerna för upprättandet av en bolagsordning som om avtalets rättsverkningar. I bolagsordningen måste anges bl.a. bolagets firma, säte, verksamhetsföremål, aktiekapital, styrelsesammansättning och räkenskapsår. Ett aktiebolag kan inte bildas om inte lagens krav uppfylls och bolagsordningen måste registreras hos Patent- och registreringsverket (PRV). Vad beträffar ändring av bolagsordningen kräver lagen beslut av bolagsstämma med viss kvalificerad majoritet. En ytterligare regel avseende ändring av bolagsordningen finns i 9:35 ABL som har följande lydelse.

Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får, utom i fall som avses i 18 kap. 6 §,1 inte verkställas förrän registrering har skett.

Vad som avses med att en ändring verkställs och vilken följd det får om verkställighet sker i strid med regeln anges inte närmare. Frågan kan få särskild betydelse då ett aktiebolag snabbt vill tillämpa en ny bolagsordning eller PRV:s handläggning i registreringsfrågan drar ut på tiden. Det förekommer att bolag försummar att göra registreringsanmälan och således under lång tid följer en bolagsordning som inte är registrerad. En i praktiken vanlig situation är att bolaget vill ändra

1 Enligt 18 kap. 6 § ABL skall registrering av beslut om ändring av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalet, maximikapitalet eller minimikapitalet eller om aktiernas nominella belopp ske samtidigt med registrering av beslut om ökning eller nedsättning av aktiekapitalet, om ändringen av bolagsordningen eller ökningen eller nedsättningen av aktiekapitalet är nödvändig för aktiekapitalets storlek skall bli förenlig med bolagsordningen. För övriga ändringar gäller huvudregeln.

696 Ulf Nilsson och Anders Malmström SvJT 2000bolagsordningens bestämmelse om antalet ledamöter i styrelsen. Fråga uppstår då om styrelsen under tiden före registreringen skall vara sammansatt enligt den nya eller den gamla bolagsordningen. Ett annat exempel är att bolagsstämman tar bort en hembudsbestämmelse till förmån för bestämd aktieägare ur bolagsordningen. Kan hembudsbestämmelsen åberopas fram till dess att ändringen registreras? Svaren på dessa frågor beror bl.a. på hur verkställighetsregeln i 9:35 ABL tolkas och syftet med denna artikel är att i ljuset av doktrin och praxis diskutera några tänkbara tolkningsalternativ.
    Verkställighetsregeln infördes i aktiebolagslagen 1910 och i moti
ven till bestämmelsen fanns endast följande uttalande av lagrådet.

I likhet med gällande lag saknar förslaget motsvarighet till den i främmande lagstiftning vanliga bestämmelsen, att beslutad ändring i bolagsordningen icke äger verkan, förr än den blifvit registrerad. En dylik bestämmelse synes dock vara en gifven följd af den i lagstiftningen antagna principen, att registrering och därmed följande pröfning af bolagsordningens lagenlighet utgör villkor för bolagets erkännande som rättssubjekt. Att ett registreradt bolag skulle kunna med något slags laga verkan antaga regler, hvilka, om de influtit i den ursprungliga bolagsordningen, skulle utgjort hinder för bolagets registrerande, lärer ej kunna anses riktigt. Sant är, att om en ändring af bolagsordningen strider mot lag, beslutet kan på aktieägares eller styrelseledamots klagan upphäfvas av domstol, samt att, äfven om beslutet skulle hafva vunnit laga kraft, styrelseledamot eller aktieägare, som medverkat till dess tillämpning, kan ådraga sig skadeståndsskyldighet och i vissa fall äfven ansvar. Men nämnda påföljder innebär tydligen intet korrektiv i fall, där ändringens olaglighet icke inses af dem, som däraf beröras, utan dessa tvärtom anse sig förpliktade att ställa sig ändringen till efterrättelse, och hvad beträffar skadeståndsskyldigheten kunna omständigheterna mången gång vara sådana, att någon skada för viss person ej kan ifrågakomma genom den lagstridiga ändringens tillämpande. Erinras må äfven, huru, i saknad af regeln om registrering såsom villkor för ändringsbeslutets giltighet, svårigheter lätt uppkomma däraf, att sedan beslutet vunnit laga kraft, den äldre ändrade bestämmelsen, äfven i de fall, där den nya måste anses lagstridig och därför icke bör tillämpas, dock är att betrakta som upphäfd genom beslutet. Med hänsyn till det sålunda anförda hemställes, att i 91 § måtte införas en föreskrift av här förut angivna innehåll.2

Verkställighetsregeln har därefter bibehållits i nyare aktiebolagslagstiftning med endast redaktionella ändringar och utan närmare kommentarer. Den praxis som finns är mycket knapphändig medan en tämligen livlig diskussion har förts i doktrinen. Nedan skall därför först ges en kortare översikt över doktrinen innan vi går in på tillämpningen av stadgandet i praxis.

2 Prop. 1910:54 s. 113 f.

SvJT 2000 Verkställighet av ändring i bolagsordningen 697Diskussionen i doktrinen3
Holmbäck har 1930 kommenterat dåtida aktiebolagslags verkställig
hetsregel. Han noterade att det var i princip först vid ett aktiebolags registrering som bolagsordningen trädde i verksamhet. Enligt honom medförde verkställighetsregeln att motsvarande gällde för en ändring av bolagsordningen och att ändringen således var gällande först från registreringen.4 På senare tid har Lindskog diskuterat verkställighetsregeln och framförallt kommenterat frågorna om omläggning av räkenskapsår och ändring av antalet styrelseledamöter.5 Den situation han utgår från är att bolagsordningsändringen är beslutad av bolagsstämman men ännu inte registrerad hos PRV. Han granskar vilken inverkan verkställighetsregeln då har på beslut som grundar sig på den nya lydelsen av bolagsordningen. Utifrån lagrådets yttrande vid stadgandets tillkomst anför han beträffande verkställighetsregelns syfte att PRV:s laglighetsprövning tänkts ske före den av bolagsstämman beslutade ändringen genomförs för att en olaglig ändring skall kunna upptäckas på ett tidigt stadium. Regelns rättsverkningar måste emellertid enligt honom ges vissa begränsningar. Som exempel anför han det fallet att antalet styrelseledamöter ändras i bolagsordningen. Enligt Lindskog utser bolagsstämman av hävd en styrelse i enlighet med den nya bolagsordningen. Han anser därför att verkställighetsregeln inte kan medföra att beslut av den nya styrelsen blir ogiltiga. Däremot anser han att om ändringen av antalet styrelseledamöter vägras registrering skall man "se bort" från den nya styrelsens beslut. Detta skulle dock närmast bero på att den nya lydelsen av bolagsordningen är olaglig och inte på verkställighetsregeln. Han anför vidare att verkställighetsregeln ”inte kan utan vidare tillämpas så att den ’förtida verkställighet’ av ett bolagsstämmobeslut som innefattar en ändring av bolagsordningen skall anses overksam”. I fråga om ändring av räkenskapsår anser han att verkställighetsregeln är en ordningsregel, ”vars åsidosättande inte verkar (ens klanderbar) ogiltighet” av stämmans beslut att fastställa årsredovisning i enlighet med den nya bolagsordningen. Om verkställighetsregeln skall tillmätas någon ogiltighetsverkan, anser han att denna är begränsad till att avse en rätt för aktieägarna att inom i 9:17 ABL (numera 9:39 ABL) stadgad tremånadersfrist klandra

3 Avsikten är här endast att genom några ytterst korta sammanfattningar ge en överblick över de centrala problemställningarna. I en så pass komprimerad framställning som denna är det inte möjligt att göra varje refererad författare rättvisa utan framställningen utgörs ytterst av våra egna tolkningar av respektive författare. Det är möjligt, för att inte säga troligt, att vi åtminstone på någon punkt missförstått vad som skrivits. För en mer rättvisande bild hänvisas läsaren därför till originalkällorna.4 Holmbäck, Spridda handelsrättsliga ämnen samt associationsrätt jämte banklagstiftning och försäkringsbolagslagstiftning, Uppsala 1930, s. 164 f.5 Lindskog, Advokaten 1992 s. 152–154. Jfr även Advokaten 1991 s. 390–391, Aktiebolagslagen — 12:e och 13:e kapitlet: Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. Stockholm 1995, s. 31 och s. 363 samt Aktiebolagslagen — 6:e och 7:e kapitlet: Aktiekapitalnedsättning och egna aktier, Stockholm 1995 s. 77.

698 Ulf Nilsson och Anders Malmström SvJT 2000bolagsstämmans beslut. Lindskog synes vidare anse att åtminstone i vissa fall utgör verkställighetsregeln inget hinder mot verkställighet om samtliga aktieägare står bakom ändringen.6 Meltz har noterat att HD i rättsfallen NJA 1979 s. 635 och s. 655 godtagit att vissa registreringspliktiga beslut av ett aktiebolag kan ha rättsverkningar innan registrering skett. De av Meltz åberopade målen gällde dock inte bolagsordningsändringar varför verkställighetsregelns betydelse aldrig aktualiserades i nämnda mål. Enligt Meltz torde motiven bakom verkställighetsregeln dock vara likartade med motiven bakom 18:3 ABL. Registreringen av bolagsordningsändringen skulle enligt honom främst fylla en ordnings- och bevisfunktion, och en beslutad och verkställd ändring av bolagsordningen skulle kunna ha rättsverkningar om dessa intressen inte träds för när. Sker verkställighet innan registrering torde dock enligt honom ”någon form av ogiltighet föreligga”. Enligt Meltz blir bolagsstämmobeslutet inte ogiltigt utan det är verkställigheten av beslutet som är ogiltig.7 Enligt Johansson kan skälen bakom verkställighetsregeln utläsas ur yttrandet av lagrådet vid tillkomsten av 1910 års aktiebolagslag. Johansson anser att skälen som anfördes av lagrådet har full giltighet än i dag. En konsekvens härav blir enligt honom att verkställighetsregeln är en ogiltighetsregel. Han anser det inte möjligt för en styrelse att verkställa ett ändringsbeslut före registrering.8 En liknande ståndpunkt förefaller Nial inta. Nial har beträffande handelsbolag uttalat att en ändring av bolagsavtalet visserligen skall registreras men att dess giltighet inte är — såsom när det gäller ändring av bolagsordningen — beroende av registreringen.9 Åhman hävdar att en bolagsordningsändring inte är giltig förrän den registrerats efter vederbörlig prövning om den är laglig. Han synes anse att detta följer redan av kravet på att bolagsordningsändringen skall registreras. Därutöver gäller enligt honom kravet att ändringen inte får verkställas. Verkställighetsregelns funktion anser han vara att den förhindrar att den gamla bolagsordningen åsidosätts med stöd av samtliga aktieägares samtycke. Verkställighetsförbudet hindrar alla åtgärder med anledning av ändringsbeslutet som inte ryms inom den gällande (gamla) lydelsen av bolagsordningen. Dock bör bolaget kunna företa åtgärder som visserligen inte är förenliga med gällande bolagsordning men som inte ger upphov till definitiva rättigheter eller förpliktelser. Sanktionen mot överträdelser av verkställighetsförbudet bör enligt Åhman vara ogiltighet av verkställighetsåtgärden om tredje man inte känt till eller bort känna till överträdelsen.1 0

6 Lindskog, Aktiebolagslagen — 12:e och 13:e kapitlet: Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. Stockholm 1995, s. 31 och s. 363.7 Meltz, Skattenytt 1989 s. 211–219.8 Johansson, Bolagsstämma, Stockholm 1990, s. 474 f.9 Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 3:e uppl. Stockholm 1992, s. 117 f. 1 0 Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, Uppsala 1997, s. 261– 269 och s. 661–664.

SvJT 2000 Verkställighet av ändring i bolagsordningen 699Flera olika åsikter har således framförts i litteraturen men enligt vår mening träder två möjliga tolkningar av verkställighetsregeln i förgrunden. Enligt den ena tolkningen innebär verkställighetsregeln att den nya (dvs. den ändrade) bolagsordningen träder i kraft först vid registreringstidpunkten och att den gamla bolagsordningen äger full giltighet fram till dess. Enligt den andra tolkningen utgör verkställighetsregeln ett förbud mot att före registrering vidta åtgärder vilka innebär att den nya lydelsen av bolagsordningen verkställs. I fortsättningen kommer vi att tala om detta som ett åtgärdsförbud. Om verkställighetsregeln tolkas som ett åtgärdsförbud i här använd mening besvarar den inte frågan om vilken lydelse av bolagsordningen som för tillfället är gällande. En överträdelse av ett åtgärdsförbud är således något annat än en överträdelse av den för tillfället gällande bolagsordningen och kan därför leda till andra rättsverkningar. Utöver dessa två tolkningar skulle ett tredje alternativ kunna anföras. Eftersom ingen sanktion stadgats för överträdelse av verkställighetsregeln vore det möjligt att enbart se regeln som en ordningsregel som saknar betydelse såväl för ikraftträdandet av bolagsordningsändringen som för tillåtligheten av verkställighetsåtgärder. Vi skall härefter gå över till att undersöka i vilken mån de olika tolkningarna har stöd i rättspraxis.

Rättspraxis
Rättspraxis i ämnet är mycket sparsam och från HD har vi endast fun
nit ett fall där verkställighetsregeln uttryckligen åberopats, NJA 1931 s. 667. Omständigheterna i målet var följande. A hade sålt en fastighet till ett aktiebolag. Enligt då gällande rätt kunde ett aktiebolag inte utan särskilt tillstånd förvärva en svensk fastighet om bolagets bolagsordning saknade förbehåll mot utländskt ägande. Vid A:s konkurs yrkade A:s konkursbo att försäljningen av fastigheten skulle förklaras ogiltig eftersom köparbolaget vid tidpunkten för överlåtelsen saknade s.k. utlänningsförbehåll i bolagsordningen. Överlåtelsen hade skett i november 1921. Genom två bolagsstämmor i februari 1922 hade utlänningsförbehåll införts i bolagsordningen och ändringen registrerades i april samma år. Konkursboet anförde bl.a. att besluten om ändring av bolagsordningen inte kunnat gå i verkställighet före registreringen. Köpet hade således blivit ogiltigt dessförinnan och ej kunnat återupplivas genom registreringen. HD fann emellertid att eftersom köpare och säljare fick anses ha bekräftat köpet efter registreringen skulle konkursboets ogiltighetstalan ogillas. Domen har tolkats så att om parterna bekräftar avtalet efter det att ogiltighetsgrunden avhjälpts medför det att avtalet i efterhand blir gällande mellan parterna redan från och med avtalets ingående, oaktat att det ursprungligen varit ogiltigt.1 1 Intressant i nuvarande sammanhang är att HD bestämde tidpunkten för ogiltighetsgrundens upphörande (dvs. tid-

1 1 Bergström, Ogiltighet ur civilrättslig och skatterättslig synvinkel, Stockholm 1984, s. 70.

700 Ulf Nilsson och Anders Malmström SvJT 2000punkten för att bolagsordningen kom att innehålla ett utlänningsförbehåll) till registreringstidpunkten och inte till tidpunkten för stämmans ändringsbeslut. HD förefaller således ha beaktat verkställighetsregeln och bolagsordningens nya lydelse har inte godtagits före registreringen.
    I NJA 1983 s. 229 var det fråga om en firmatecknare i ett aktiebolag
kunde göras personligt betalningsansvarig för en beställning av ett elabonnemang. En förutsättning för ett sådant ansvar var enligt 94 § i 1944 års aktiebolagslag (numera 16:3 ABL) att ställföreträdaren inte tecknat bolagets firma och att det inte heller framgick av handlingens innehåll att den utfärdats för bolagets räkning. Vid tidpunkten för abonnemangsanmälan hade bolaget anmält ändrad styrelse, firmatecknare och firma till PRV, men dessa beslut hade inte registrerats. Ändå hade den nyvalda styrelsen (Björn S) undertecknat beställningen med den nya firman (Restaurant AB Elektra). Hovrätten anförde följande beträffande betydelsen av de fattade, men inte registrerade, besluten.

Av protokollen framgår att Björn S valts till styrelse i bolaget, att han ensam ägt teckna bolagets firma samt att bolagets firma skulle vara Restaurant AB Elektra. Oaktat registrering av angivna ändringar ej skett när abonnemangsanmälan gjordes d 29 april 1976 utgjorde Björn S vid denna tidpunkt styrelse i bolaget, vars firma då rätteligen var Svetskonsult M. Eriksson AB, och tecknade bolagets firma.

Med hänsyn till att bolagets registreringsnummer angivits i anmälan fann hovrätten att det fick anses framgå att denna utfärdats på bolagets vägnar. Att felaktig firma hade angivits föranledde inte annan bedömning. HD fastställde hovrättens dom. Domstolarna synes ha förutsatt att firmaändringen inte blev gällande förrän den registrerats, till skillnad från ändringen av styrelsen. En förklaring härtill skulle kunna vara att verkställighetsregeln beaktats — en firmaändring kräver till skillnad från en ändring av styrelsen en bolagsordningsändring. I detta sammanhang kan också nämnas det snarlika rättsfallet RH 1986:7. Även i det målet hade en beställning gjorts under en beslutad men inte registrerad firma. Hovrätten anförde att det vid beställningen angivna bolaget fick antagas vara identiskt med det registrerade bolaget. Uttalandet tyder på att hovrätten inte ansåg att firman ändrats redan genom bolagsstämmobeslutet. Annars hade bolagets rätta firma varit den nya firman och det hade inte funnits anledning att antaga att samma bolag avsågs. Tingsrätten var i målet ännu tydligare på denna punkt, där anfördes att den rätta firman för bolaget vid tidpunkten för beställningen var den gamla firman.
    Ytterligare ett rättsfall av intresse är RH 1991:49. I målet var fråga
om ett aktiebolag skulle tvingas träda i likvidation på grund av att årsredovisning inte inom föreskriven tid efter bokslutsdagen ingivits till

SvJT 2000 Verkställighet av ändring i bolagsordningen 701PRV. Bolaget invände att det inte varit skyldigt att inge årsredovisningen vid den tidpunkt som PRV hävdade, eftersom bolaget hade ändrat sin bolagsordning och bytt bokslutsdag. Därmed hade räkenskapsåret förlängts. Hovrätten uttalade följande.

Eftersom ett beslut om ändring av räkenskapsår inte får verkställas förrän registrering har skett, finner hovrätten att bedömningen i förevarande mål skall göras på grundval av de uppgifter om bolagets räkenskapsår som framgår av registreringsbeviset.

Hovrätten ansåg således att bolagsordningen inte ändrats och att den gamla bolagsordningen skulle tillämpas. Något åtgärdsförbud omtalades inte.
    Slutligen kan från allmän domstol anföras ett mål rörande bostads
rättsförenings stadgar. I 9:25 bostadsrättslagen finns en bestämmelse om ändring av föreningens stadgar som motsvarar 9:35 ABL. I NJA 1999 s. 171 hade en bostadsrättsförening (S:t Erik) i sin stadga intagit en bestämmelse om att en viss årlig avgäld skulle betalas till en annan förening (HSB Stockholm). Den i målet aktuella avgälden förföll till betalning den 1 maj 1992 och fråga i målet var bl.a. om HSB Stockholm nu kunde åberopa fordran på avgälden till kvittning av en skuld till S:t Erik. Föredragande i målet anförde bl.a. följande.

S:t Erik antog nya stadgar, utan bestämmelse om avgäld, genom föreningsstämmobeslut d 23 okt och 26 nov 1991. Registrering kom emellertid inte att ske förrän d 24 aug 1995. Enligt 9 kap. 25 § bostadsrättslagen skall ett beslut om ändring av stadgarna genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett. S:t Erik har därför att följa de gamla stadgarna för den tid kvittningsyrkandet avser.

Föredragande gjorde därmed samma bedömning som hovrätten tidigare gjort i fråga om verkställighetsregeln. HD fann å sin sida inte skäl att i målet ta ställning till verkställighetsregelns betydelse utan anförde följande.

Skyldigheten att enligt stadgarna betala avgäld upphör … när bestämmelsen därom ändras … Genom stämmobeslut under hösten 1991 togs avgäldsbestämmelsen bort ur S:t Eriks stadgar, såvitt framgått med avsikten att ändringen skulle bli verksam vid S:t Eriks utträde ur HSB Stockholm vid utgången av år 1991. En ändring av en bostadsrättsförenings stadgar kräver enligt 9 kap. 25 § bostadsrättslagen (1991:614) för verkställighet att den registreras hos Patent- och registreringsverket. Så skedde i detta fall först d 24 aug 1995. Förhållandet har emellertid inte åberopats av HSB Stockholm och ändringen bör därför i målet anses verksam från årsskiftet 1991/1992, då avgäldsskyldigheten sålunda upphörde. S:t Eriks överklagande skall därför bifallas.

Eftersom den uteblivna registreringen inte åberopats ansågs stadgeändringen ha trätt i kraft redan vid den tidpunkt stämman hade be-

702 Ulf Nilsson och Anders Malmström SvJT 2000slutat om. HD:s uttryckssätt antyder att om den uteblivna registreringen hade åberopats skulle bedömningen ha blivit den motsatta. Frågan om underlåtenheten att betala avgälden skulle kunnat vara en otillåten verkställighetsåtgärd berördes över huvud taget inte i målet.
    I förvaltningsdomstolarna har verkställighetsregeln aktualiserats i
samband med omläggning av räkenskapsår. När ett aktiebolag ändrar bestämmelsen om räkenskapsår i bolagsordningen kan det enligt 12 § bokföringslagen använda sig av ett förlängt eller förkortat omläggningsår. I fall när bolagsordningsändringen inte registrerats före utgången av det gamla räkenskapsåret har fråga uppstått om bolaget ändå kunnat taxeras för det begärda omläggningsåret. I RÅ 1962 Fi 1185 godtogs inte en redovisning enligt det nya räkenskapsåret medan utgången i RÅ 1967 Fi 1383 blev den motsatta. Emellertid är notiserna ytterst kortfattade och ger inget klart besked om grunderna för Regeringsrättens beslut. Från senare tid har problemet behandlats i RÅ 1993 ref. 17 där omständigheterna var följande. Ett aktiebolag beslöt på extra bolagsstämma den 28 juni 1988 att ändra sin bokslutsdag så att räkenskapsåret skulle omfatta kalenderår från att tidigare ha avsett tiden 1 juli–30 juni. För att åstadkomma omläggningen förlängde bolaget räkenskapsåret 1987-07-01–1988-06-30 till att omfatta tiden 1987-07-01–1988-12-31, dvs. en förlängning till 18 månader. Beslutet om ändring av bolagsordningen togs av bolagsstämman den 28 juni 1988 och registrerades den 6 oktober samma år. Taxeringsnämnden godtog inte bolagets deklaration för det förlängda räkenskapsåret eftersom ändringsbeslutet avseende bolagsordningen inte registrerats före utgången av det löpande räkenskapsåret. Regeringsrätten konstaterade att förlängningen var förenlig med bokföringslagen och kommunalskattelagen och anförde därefter följande beträffande verkställighetsregeln.

Varken av lagtexten eller av dess motiv framgår närmare vilken innebörd det har att ett beslut ej får ”verkställas” förrän registrering skett. Det torde inte heller vara möjligt att i alla hänseenden varom bolagsordningen skall ge besked ge uttrycket en och samma innebörd. När de bolagsrättsliga reglerna inte ger klart utslag åt något håll får frågan om registreringens betydelse bedömas med beaktande av syftet med registreringen, dvs. förutom laglighetsprövning främst möjlighet till insyn och kontroll. Vid en sådan bedömning finns det enligt Regeringsrättens mening ingen anledning att anlägga ett strikt formellt synsätt så att hinder skulle möta mot att vidta varje åtgärd som grundar sig på en ändring i bolagsordningen som beslutats men ännu ej registrerats. I den nu aktuella frågan om registreringens betydelse vid ändring av räkenskapsår bör verkställighetshinder anses föreligga endast när fråga är om att i enlighet med en beslutad men ej registrerad ändring vidta åtgärder som har i princip definitiv karaktär, t.ex. att färdigställa — eller underlåta att färdigställa — ett årsbokslut e.d. Den ifrågavarande ändringen av bolagsordningen har beslutats före utgången av det då löpande räkenskapsåret 1/7 1987–30/6 1988. Ändringen — som då annat inte påståtts får antas genast ha anmälts för registrering till

SvJT 2000 Verkställighet av ändring i bolagsordningen 703PRV — har registrerats hos verket den 6 oktober 1988. Det har inte framkommit något som i enlighet med det tidigare anförda utgör hinder mot att, såsom bolaget avsett, tillämpa det nya räkenskapsåret så att bolaget vid 1989 års taxering får redovisa ett till 18 månader förlängt räkenskapsår.

Denna dom är inte lika kortfattad som domarna från 1962 och 1967 men ändå lämnar den flera viktiga frågor obesvarade. Vad Regeringsrätten anför om hinder mot att vidta åtgärder tyder på att rätten tolkar verkställighetsregeln som ett åtgärdsförbud. Vilken följd det skulle kunna få att ett bolag företar en otillåten verkställighetsåtgärd framgår emellertid inte. Eftersom Regeringsrätten godtog bolagets omläggningsår framgår det inte under vilka förutsättningar rätten kunnat tänka sig att underkänna bolagets deklaration. Det är dock värt att notera att Regeringsrätten inte diskuterar om bolagsordningsändringen är civilrättsligt ogiltig i något avseende. Inte heller diskuteras giltigheten av bolagets beslut att tillämpa det förlängda omläggningsåret. I aktiebolagslagen stadgas att bolagsordningen skall ange vilket räkenskapsår (i praktiken bokslutsdag) bolaget har och i bokföringslagen anges vilka bokslutsdagar och omläggningsår bolaget kan välja. Inte desto mindre är det ett civilrättsligt beslut vilket räkenskapsår bolaget väljer. Det är bolagsstämman som fattar beslut om bolagsordningens lydelse medan det torde falla under styrelsens allmänna förvaltningsrätt att besluta om vilket omläggningsår som skall gälla. I princip skall skatterätten följa civilrätten, varför det kan tyckas att den civilrättsliga giltigheten av de fattade besluten var själva kärnfrågan i målet. Regeringsrätten går emellertid direkt på frågan om verkställighetsregeln medför att bolaget skall taxeras för annat räkenskapsår. Det förefaller därför som om rätten inte ifrågasatt den civilrättsliga giltigheten utan endast gjort en skatterättslig bedömning. I föredragningspromemorian anfördes att frågan i målet var vilken betydelse verkställighetsregeln hade ”ur skatterättslig synvinkel”. Föredragande poängterade att PRV godkänt bolagets årsredovisning och anförde vidare följande.

Enligt min uppfattning bör man inte i förevarande fall skatterättsligt åberopa en civilrättslig bestämmelse när man vill förhindra skatteplanering vid omläggning av räkenskapsår. Detta bör ske genom skatterättslig lagstiftning. Viss betydelse har även det samband mellan redovisning och beskattning som finns. Härigenom undviks bl.a. den olägenheten med dubbla bokslut. Mot RSV:s argumentation skulle kunna anföras att — när väl registrering skett — måste utomstående intressenter kunna utgå ifrån att de registrerade uppgifterna är riktiga.

Även Kammarrätten i Jönköping har prövat en omläggning av räkenskapsår i mål nr 6585-1993 den 21 december 1995 (ej prövningstillstånd i Regeringsrätten). Kammarrätten hänvisade till RÅ 1993 ref. 17 och anförde bl.a. följande.

704 Ulf Nilsson och Anders Malmström SvJT 2000Med hänvisning till syftet med registreringen — förutom laglighetsprövningen främst möjligheten till insyn och kontroll — fann Regeringsrätten att hinder inte förelåg att verkställa en beslutad förlängning1 2 av räkenskapsåret, trots att ändringen inte registrerades av PRV förrän mer än tre månader förflutit från tidpunkten för bolagsstämman. Av Regeringsrättens domskäl får emellertid anses framgå att en förutsättning för att verkställighet skall kunna ske, är att ändringen av bolagsordningen — såsom anges i 9 kap. 14 § tredje stycket ABL [numera 9:35 ABL] — genast anmäls för registrering. — Kammarrätten gör följande bedömning. — Bolaget beslutade på extra bolagsstämma den 20 december 1987 genom ändring av bolagsordningen förlänga det aktuella räkenskapsåret med fyra månader till att gälla tiden 1 januari 1987–30 april 1988. Ändringen anmäldes för registrering hos PRV först den 2 mars 1988. Vid sådant förhållande har bolaget enligt 9 kap. 14 § tredje stycket ABL inte ägt rätt att på sätt som skett verkställa ändringen av bolagsordningen. Vid taxeringen för 1988 hade bolaget således att redovisa räkenskapsåret den 1 januari–31 december 1987.

Här säger kammarrätten, utan reservationer, att verkställighet av bolagsordningsändring inte kan ske om ändringsbeslutet inte genast anmäls för registrering. Något undantag för den situationen att ändringen ändå har registrerats av PRV nämns inte och kammarrätten fastställer inte om verkställigheten skett före eller efter registrering. Av målet framgår att registrering hos PRV skedde före den sista dagen för bolaget att avge deklaration enligt den gamla bokslutsdagen. Det kan verka som att en följd av kammarrättens ståndpunkt blir att en ändring av bolagsordningen förfaller om anmälan för registrering inte sker genast; i vart fall kommer den aldrig att kunna verkställas. Ett bolag som försitter tiden för registreringsanmälan skulle således bli tvunget att fatta ett nytt ändringsbeslut och PRV torde rimligen vara förhindrat att registrera ett för sent anmält ändringsbeslut. Eftersom PRV:s nuvarande praxis är att registrera även bolagsordningsändringar som inte genast anmälts för registrering, skulle aktiebolagsregistret innehålla ett stort antal overkställbara bolagsordningar. En sådan tolkning av verkställighetsregeln har inte tidigare förordats vare sig i förarbeten eller i doktrin och följer inte heller av RÅ 1993 ref. 17. Det bör dock noteras att kammarrätten liksom Regeringsrätten inte uttryckligen tar ställning till den civilrättsliga giltigheten av aktuella beslut utan ger verkställighetsregeln den direkta sanktionen att bolaget taxeras för annat räkenskapsår. Att en regel i aktiebolagslagen skulle reglera vilket beskattningsår ett bolag skall taxeras för får anses uteslutet, varför kammarrättens dom snarast förefaller ge uttryck för en rent skatterättslig regel av angivet innehåll. Ett aktiebolag skulle således under de i målet aktuella omständigheterna taxeras för ett annat räkenskapsår än det som följer av civilrättsliga regler.

1 2 Här förefaller kammarrätten ha gjort en felskrivning, det är inte förlängningen av räkenskapsåret som inte får verkställas utan ändringen av bolagsordningen. Bolagsordningen anger egentligen endast vilken bokslutsdag bolaget har och vilket omläggningsår ett bolag väljer vid ett byte av bokslutsdag torde få beslutas av styrelsen. För sådant beslut gäller inte verkställighetsregeln.

SvJT 2000 Verkställighet av ändring i bolagsordningen 705Enligt vår uppfattning är det svårt att urskilja några klara linjer i ovan redovisad praxis. Domskälen är genomgående kortfattade på de avgörande punkterna. Det framgår dock tydligt att verkställighetsregeln inte bara är en osanktionerad ordningsregel. De allmänna domstolarna betonar främst den gamla bolagsordningens giltighet fram till registreringen, medan förvaltningsdomstolarna snarare synes luta åt att upprätthålla ett åtgärdsförbud. Det kan dock inte uteslutas att förvaltningsdomstolarna, trots domarnas generella formuleringar, endast gjort en skatterättslig bedömning och inte tagit ställning till den civilrättsliga betydelsen av verkställighetsregeln.

Diskussion
Verkställighetsregeln infördes redan i 1910 års aktiebolagslag men
har under lång tid inte ägnats någon större uppmärksamhet. Såsom framgår av det i inledningen citerade lagrådsuttalandet förefaller regelns ursprungliga syfte ha varit att bolagsordningens nya lydelse skulle träda i kraft först vid registreringen. Denna åsikt framfördes, som ovan anförts, även av Åke Holmbäck 1930. Förarbetena till 1944 års aktiebolagslag är kortfattade beträffande verkställighetsregeln, men det framgår att lagberedningen ansåg bolagsordningsändringar vara gällande först efter registrering.1 3 Vid tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag gavs det inte heller några direkta anvisningar om hur verkställighetsregeln skulle tolkas. Det går att ana tanken på ett åtgärdsförbud bakom vissa uttalanden, men några klara besked gavs inte.1 4 I slutet av 1980-talet uppmärksammade skattemyndigheterna verkställighetsregeln och valde att åberopa den i syfte att förhindra retroaktiva omläggningar av räkenskapsår.1 5 I den diskussion som följde var Meltz den förste att uttryckligen framföra åtgärdsförbudet som en möjlig tolkning av regeln.1 6 Efter RÅ 1993 ref. 17 har denna tolkning vunnit vidare spridning, och i prop. 1997/98:99 förefaller man utgå från att nyssnämnda rättsfall äger generell tillämplighet dvs. även utanför skatterätten och även avseende andra bolagsordningsändringar än ändring av räkenskapsår. I propositionen anförs bl.a. följande beträffande 9:35 ABL.

Att ett beslut inte får ”verkställas” förrän registrering har skett innebär inte hinder mot att vidta varje åtgärd som grundar sig på en beslutad, men ännu inte registrerad ändring i bolagsordningen. Vid ändring av räkenskapsår bör sålunda verkställighetshinder anses föreligga endast när fråga är om att i enlighet med en beslutad men inte registrerad ändring vidta åtgärder som har en i princip definitiv karaktär, t.ex. att färdigställa — eller underlåta att färdigställa — ett årsbokslut (jfr RÅ 1993 ref. 17).1 7

1 3 NJA II 1945 s. 60 och s. 64. 1 4 Prop. 1975:103 Aktiebolagslag m.m. s. 408 och SOU 1971:15 Förslag till aktiebolagslag m.m. s. 240. 1 5 RSV:s skrift Aktuella redovisningsfrågor 6/1988. 1 6 Meltz, Skattenytt 1989 s. 215. 1 7 Prop. 1997/98:99 Aktiebolagets organisation, s. 253.

706 Ulf Nilsson och Anders Malmström SvJT 2000Svensson delar denna uppfattning och även Åhman har, som vi anfört ovan, i sin avhandling 1997 argumenterat för en egen variant av åtgärdsförbudet.1 8 Slutligen finns uttalanden i förarbetena till avskaffandet av bankaktiebolagslagen som tyder på att man även där utgått från åtgärdsförbudstolkningen.1 9 Ett åtgärdsförbud synes således vara på väg att få fotfäste i svensk rätt. Detta sker utan någon utförlig diskussion — vare sig i förarbete, doktrin eller praxis — om syftet med och verkningarna av ett sådant förbud. Endast Åhman har analyserat verkställighetsregeln ur ett litet bredare perspektiv. Enligt vår mening kan en rad invändningar anföras mot ett upprätthållande av ett generellt åtgärdsförbud.
    Till att börja med är det oklart vad som menas med en verkställig
hetsåtgärd och Regeringsrättens precisering med en ”mer definitiv karaktär” förtar inte denna oklarhet. Bolagsordningen skall ge besked om en rad olika förhållanden varför frågan om vad som är en verkställighetsåtgärd måste besvaras i ett mycket stort antal situationer. Utöver de i inledningen av denna artikel uppräknade obligatoriska bestämmelserna kan bolagsordningen innehålla bestämmelser om t.ex. hembud, likvidation, vinstutdelning och annat syfte med bolaget än vinstsyfte. Dessa bestämmelser är av väldigt skiftande karaktär och 9:35 ABL ger inte någon konkret vägledning i de olika situationerna. Det förefaller därför troligt att bedömningen av vad som är en verkställighetsåtgärd i praktiken måste göras för varje enskilt fall för sig.
    En annan viktig fråga är vilken sanktion som följer om ett aktiebo
lag agerar i strid med åtgärdsförbudet. Detta torde vara det största problemet med att upprätthålla ett åtgärdsförbud. Den sanktion som ligger närmast till hands är någon form av ogiltighet. Enligt Åhman måste en överträdelse av åtgärdsförbudet innebära att rättshandlingar som utgör verkställighetsåtgärder inte kan göras gällande mot bolaget och dessutom anser han att något slags godtrosskydd för tredje man måste gälla.2 0 Även Meltz anser att verkställigheten av bolagsstämmobeslutet blir ogiltig.2 1 Det är emellertid inte säkert att alla verkställighetsåtgärder är rättshandlingar, varför ogiltighet av verkställighetsåtgärden knappast kan förväntas förhindra alla åtgärder i strid med förbudet. Det förefaller t.ex. meningslöst att ogiltigförklara en underlåtenhet att upprätta bokslut. Ogiltighet är dessutom inget entydigt begrepp utan leder genast till nya frågor, t.ex. om ogiltigheten skall ha nullitetsverkan eller medföra klanderbarhet. Det är inte heller klart om en myndighet ex officio skall bortse från en ogiltig verkställighetsåtgärd. Enligt vår mening blir det ytterst svårt att finna en enhetlig och klar sanktion som är lämplig för alla fall av förtida verkställighet av en bolagsordningsändring.

1 8 Svensson, Aktiebolagslagen — en lagkommentar, Göteborg 1999, s. 146. 1 9 Prop. 1997/98:166 Ny associationsrätt för bankaktiebolag, m.m., s. 87 f. 2 0 Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, Uppsala 1997, s. 268. 2 1 Meltz, Skattenytt 1989 s. 215.

SvJT 2000 Verkställighet av ändring i bolagsordningen 707Ytterligare ett problem med åtgärdsförbudet är att det inte ger besked om vilken bolagsordning som gäller under den tid då verkställighet inte får ske. Närmast till hands ligger väl att anse bolagsstämmans ändringsbeslut gällande och godta att den nya lydelsen har trätt i kraft, oaktat att den inte får verkställas. Detta skulle dock vålla problem i två situationer. För det första skall bolagsordning ge besked om bolagets status i vissa hänseenden, t.ex. bolagets firma, aktiekapital och säte. Sådana uppgifter kan behöva läggas till grund för beslut och åtgärder av myndigheter och andra, oavsett om bolaget företar någon verkställighetsåtgärd eller inte, t.ex. är sätet ibland avgörande för vilken skattemyndighet eller tingsrätt som är beslutsbehörig. Om bolagsordningen anses ändrad redan genom stämmans ändringsbeslut kommer sätesuppgiften i aktiebolagsregistret att vara inaktuell vilket medför en risk för att fel domstol eller myndighet fattar beslut rörande bolaget. Det andra problemet hänger samman med att PRV kan vägra registrering, t.ex. på grund av att registreringsanmälan inte är komplett i något avseende. Handläggningen kan tänkas pågå under lång tid och under tiden skulle då åtgärdsförbud råda. Om man anser bolagsordningen ändrad (och därmed den nya lydelsen införd) genom bolagsstämmobeslutet kan bolaget bli tvunget att bryta mot gällande bolagsordning för att inte bryta mot åtgärdsförbudet. Detta vore en besynnerlig ordning.
    Åhman förespråkar ett åtgärdsförbud samtidigt som han hävdar att
registreringen är en förutsättning för att den nya bolagsordningen skall kunna tillämpas. Godtas denna ståndpunkt kan det ifrågasättas om åtgärdsförbudet alls behövs; verkställighet av den ändrade lydelsen skulle ju då redan strida mot den registrerade, gällande bolagsordningen. Enligt Åhman behövs åtgärdsförbudet ändå för att förhindra att bolaget med samtliga aktieägares samtycke tillämpar den nya lydelsen innan den registrerats. Det är dock svårt att förstå varför bolagsordningen skall ha ett starkare skydd just vid en ändring än den har före och efter ändringen.
    Enligt vår mening talar sammantaget starka skäl mot åtgärdsförbu
det. I stället anser vi att verkställighetsregeln bör tolkas som en regel om att bolagsordningens nya lydelse träder i kraft först vid registreringen. Lagstiftaren ställer krav på registrering för att ett aktiebolag över huvud taget skall kunna bildas. Tanken bakom detta system är att bolag utan personligt ansvar måste förhandsgranskas och att det inte räcker med att bolagsordningar som inte uppfyller lagens krav kan angripas samt förklaras ogiltiga. Mot denna bakgrund faller det sig naturligt att aktieägarna inte kan förfoga över bolagsordningen fritt. Om bolagsordningen ändras alltför ingående kan det vidare tänkas att bolaget inte längre kan anses utgöra ett aktiebolag. Detta skulle innebära att aktiebolagsavtalet har upphävts och att ett nytt bolagsavtal trätt i dess ställe.

708 Ulf Nilsson och Anders Malmström SvJT 2000Om verkställighetsregeln endast anses reglera vilken lydelse av bolagsordningen som för tillfället är gällande erhålls en klarare och enklare regel. Före registreringen gäller den gamla lydelsen av bolagsordningen och efter registreringen gäller den nya. Ett försök av bolaget att tillämpa den nya lydelsen före registreringen kan innebära ett brott mot gällande bolagsordning och skall då behandlas på samma sätt som andra brott mot bolagsordningen. Vilken rättsföljd det får att en åtgärd företas i strid med bolagsordningen är beroende av en rad omständigheter, bl.a. syftet med bestämmelsen och om åtgärden sanktionerats av samtliga aktieägare. Att en åtgärd inte är förenlig med den gällande bolagsordningen utgör därför inte i sig något absolut hinder för bolaget att vidta åtgärden.
    Avslutningsvis anser vi att de senare årens utveckling mot ett åt
gärdsförbud är olycklig och saknar egentligt stöd i rättskällorna. Den oklarhet om verkställighetsregelns omfattning och rättsföljder som får anses råda påkallar stor försiktighet vid tolkning av de rättsavgöranden som finns och en fortsatt diskussion om verkställighetsregeln är behövlig. Att som i prop. 1997/98:99 dra långtgående slutsatser av uttalanden i enstaka rättsfall är inte att rekommendera.