JAN NORMAN, Medling och andra typer av ADR — alternativ konfliktlösning —; introduktion och handbok. Iustus förlag, 1999, 203 s
Alternativa tvistlösningsformer, ADR (efter engelskans Alternative
Dispute Resolution) har fått ökad aktualitet under de senaste åren, såväl i Sverige som på många håll utomlands. I takt med att domstolarnas arbetsbelastning har ökat, har behovet av alternativ till domstolarnas tvistlösning blivit tydligt. Härtill kommer att många företag har insett de ekonomiska fördelarna med tidig förlikning och nackdelarna med rättsprocess. Förlikning kan rädda etablerade affärsrelationer och även på andra sätt vara avsevärt lönsammare än en tids- och kostnadskrävande process. Som en konsekvens av detta har ett ökande antal jurister kommit att inrikta sin tvistlösande verksamhet på medling och andra former av alternativ till domstols- och skiljeförfarande. Ett led i denna utveckling är tillkomsten år 1999 av Stockholms handelskammares medlingsinstitut. Institutet biträder tvistande kommersiella parter med bl.a. utseende av medlare. Jan Norman är jurist och verksam som lärare vid Luleå tekniska universitet samt driver sedan år 1991 juristfirma specialiserad på konflikthantering. Syftena med den anmälda boken anges i förordet vara att ge en översikt av ämnet alternativ tvistlösning och tillhandahålla en handbok i medling. Enligt baksidestexten är den skriven för ”en vid krets av ’Fredsmäklare’ — såväl jurister som poliser, socialarbetare, företagsledare med flera”. I ett kapitel beskrivs i vilka sammanhang medling tillämpas. Här nämns medling i skolor, i familjer, i arbetslivet, i konflikter mellan allmänheten och t.ex. olika markexploatörer samt i
internationella, nationella och regionala konflikter. Jan Normans fokusering är således utomordentligt vid. Även om medling i olika sammanhang — t.ex. i en kommersiell tvist och i en familjekonflikt — erbjuder delvis sammanfallande problem, finns så stora skillnader att fallen bör behandlas var för sig. I boken görs inte tillräcklig åtskillnad mellan de olika situationer i vilka medling används. Den vida fokuseringen framstår därmed som bokens största nackdel. Boken har två delar. Dess första del (70 sidor) ger en översikt av vad som avses med konfliktlösning. Här finns bl.a. en redogörelse för den internationella utvecklingen avseende ADR och synpunkter på konfliktlösningens huvuddelar, presenterade under rubrikerna människa, problem och process. Här finns också avsnitt om förhandlings- och medlingsteori. Bokens andra del (drygt 110 sidor) behandlar medling i praktiken. Här redogörs i detalj för hur medling kan gå till. Vidare behandlas vilka krav som ställs på en bra medlare och hur ombuden bör förbereda sig för medlingen och agera vid den. I stor utsträckning kan vi instämma i vad som anförs. Men ganska ofta vill vi tillfoga reservationer. Huruvida framställningen har fog för sig beror i många fall på i vilken situation den aktuella medlingen utförs; avses en tvist mellan affärsdrivande parter, en tvist mellan två kompanjoner, ett möte mellan brottsling och brottsoffer eller rentav en tvist mellan stater? Ett tydligt exempel är att det — utan anknytning till viss situation — anges (s. 71) att vid medling per telefon de första samtalen brukar ta ungefär 45 minuter till