SvJT 2001 Anm. av Sveriges konstitutionella urkunder 727Sveriges konstitutionella urkunder, SNS förlag 1999, 453 s. med Nils Stjernquists inledning Land skall med lag byggas — Sveriges författningshistoria.
Som recensent av denna urkundssamling, som ju till innehållet talar väl för sig själv och därför inte lämpar sig för någon egentlig recension vill jag sätta ett magistralt men fint motto: ”Grundsatsen för allt konstitutionellt regemente, för allt civilt framåtskridande, för all lagbunden både styrelse och frihet. Det är: lydnad för gällande lag, men öppen rätt att fordra en bättre och en fri diskussion om medlen därtill.”
Erik Gustaf Geijer, Litteratur-Bladet, 1838
Ja, den grundsatsen har fortfarande giltighet. Den konstitutionella debatten har nu vaknat till liv i Sverige igen efter en rätt lång törnrosasömn. Debatten har blivit ganska bred. En hel del medborgare deltar i den men den domineras av politiker, statsvetare, jurister och journalister. Begrepp som folkstyre, maktdelning och konstitutionalism ser man nu nästan dagligen i spalterna. Men också det ökade historieintresset och insikten att tidens frågor bäst ses i utvecklingsperspektiv hör millennieskiftet till.
Vi har med det nya millenniets inträde fått en ny samling av svenska konstitutionella texter genom tiderna. Den förra samlingen kom ut år 1891 och finns nog inte kvar som handbokslitteratur i så värst många bokhyllor. Den nya boken är därför särskilt välkommen. Den ger en praktisk tillgång till viktiga referenser och vidgar perspektiven. När alla talar om Axel Oxenstierna som den svenska förvaltningsmodellens fader kan det ju vara bra att själv kunna syna påståendet i sömmarna och helt enkelt gå till källan, 1634 års regeringsform. Den texten finns mycket riktigt med bland urkunderna i boken. Avtrycken av Locke och
Montesquieu är mindre tydliga i svenska konstitutionella texter men också de kan låta sig anas. I Sverige har den konstitutionella historiska utvecklingen knappast varit central i vår uppfattning av vad som är Sveriges historia — varken Heidenstam, Grimberg, Englund eller Lindqvist har haft någon större ambition att inspirera läsarna i den delen. Herlitz mycket detaljerade och Andréns översiktliga böcker ingick under mina studieår i ämnet rättshistoria.1 Men inte heller deras arbeten eller statsvetarnas och fackhistorikernas intensiva vetenskapliga diskussion om detta område har väl livat sinnena hos en bredare läsekrets. Ändå innehåller den svenska konstitutionella historien båda glansfulla och mindre ärorika inslag. Där finns både dramatik och en principiell diskussion. Forskarnas uppfattningar har brutit sig livligt bl.a. i frågan om 1809 års statsskick skall anses inspirerad av tidens ideologiska strömningar eller vilar på inhemsk grund. Pontus Fahlbeck formulerade den nationella linjen år 1910 med orden att 1809 års regeringsform är Sveriges historia omsatt i lagparagrafer, den mogna frukten av de närmast föregående århundradenas inre och yttre erfarenheter och ytterst av svenska folkets hela utveckling.2
1 Sveriges konstitutionella urkunder innehåller en fyllig förteckning över grundlagseditioner och litteratur. Här är en ytterligare hänvisning: Nils Andrén, Från kungavälde till folkstyre, 1966. En aktuellare översikt finns i Stig Hadenius, Riksdagen En svensk historia, 1994.2 Pontus Fahlbeck, Regeringsformen i historisk belysning, 1910. Om denna diskussion se vidare bl.a. Carl Arvid Hessler, Regeringsformen och den ut-