Kvalitetsgarantier inom kommunal verksamhet
Av universitetslektor TOM MADELL
Flera svenska kommuner har under senare år börjat använda sig av s.k. kvalitetsgarantier eller liknande utfästelser för att precisera innehållet i den service som kommunen tillhandahåller. Föreliggande artikel är ett inledande försök att beskriva hur dessa kvalitetsgarantier kan se ut och att peka på några av de rättsliga frågeställningar som kan uppkomma till följd av att den typiskt sett privaträttsliga termen garantier används inom den kommunala verksamheten.
1. Bakgrund
Utvecklingen av den kommunala sektorn i Sverige de senaste decennierna har präglats av en minskad detaljstyrning. Samtidigt har den kommunala verksamheten expanderat och en rad nya uppgifter tillförts kommunerna. Decentraliseringen av beslutsfattandet har ökat och allt fler beslut rörande enskilda fattas idag på lokal nivå.1 Den kommunala verksamheten har under 1990-talet dessutom kommit att präglas av konkurrensutsättning, privatisering och avreglering.2 De senaste årens utveckling där allt fler offentliga tjänster tillhandahålls i mer marknadsliknande former har också inneburit att uppmärksamheten i allt större omfattning än tidigare fått en civilrättslig prägel och kommit att fokusera på brukarens eller kundens ställning.
Utvecklingen i Sverige följer härmed i stor utsträckning den utvecklingstendens som kunnat skönjas i Storbritannien. Där inleddes privatiseringsvågen i början av 80-talet och redan 1991 infördes bestämmelser om standardregler för allmännyttiga tjänster som kallas The Citizen’s Charter för att förstärka brukarintressena. I regelverket uppställs bl.a. följande — relativt allmänt hållna — preciseringar av de krav man bör kunna ställa på olika typer av offentliga tjänster och avreglerade tjänster.3
— Det skall finnas uttryckliga normer för hur en viss tjänst skall utföras. Dessa skall finnas tryckta och tillgängliga för brukare av tjänsten.
1 En återgång till detaljstyrning har dock föreslagits under senare år och även ägt rum på vissa områden, bl.a. inom socialtjänsten och skolområdet, se närmare SOU 1996:169 bilaga II och SOU 2001:52. 2 Vad t.ex. gäller försök med kundvalssystem, se Svenska Kommunförbundets skrift, Valfrihet och kundvalssystem i kommunal verksamhet — underlag för lokala bedömningar, 2001. Samtidigt har olika rättsliga lösningar föreslagits för att öka medborgarnas insyn i verksamhet som överlåtits på enskilda, se t.ex. SOU 2001:48. 3 För en utförlig redogörelse, se t.ex. Chandler (ed.), The Citizen’s Charter, 1996 och Connelly, Citizens, Charters and Consumers, 1993. Se även SOU 2000:29 s. 355 f.