SvJT 2002 Anm. av Petter Asp m.fl. (red.) Flores juris et legum. 849lischef och EU- eller departementstjänstemän.
Det är inte möjligt — inom ramen för en anmälan av festskriften — att kommentera samtliga bidrag; i detta fall tillåter utrymmet inte ens att de nämnas.2 Här nöjer jag mig med att beskriva festskriftens huvudsakliga innehåll. Härmed har jag försökt att placera bidragen i olika kategorier, även om vissa överlappningar är oundvikliga.
Övervägande delen av författarna har valt att behandla frågor som berör kriminalpolitiken i stort. Under denna rubrik ser man främst uppsatser om brotts- och straffideologier, men åtskilliga bidrag behandlar även mer konkreta frågor rörande brottspåföljd, inklusive principer för straffmätning samt brottets straffvärde. Straffrättsdogmatik utgör en annan huvudkategori, under vilken är det främst straffrättens allmänna lära som behandlas; endast ett fåtal bidrag berör specialstraffrätten, och i dessa fall har uppsatserna haft i större eller mindre utsträckning anknytning till den s.k. ekonomiska brottsligheten. Inom den allmänna delen av straffrätten återfinns uppsatser som behandlar grundläggande frågor om brottsbegreppet, tillräknelighet, gärningslära, dolus och culpa, underlåtenhet, fördelning av straffansvar och ansvarsbefriande grunder. En tredje huvudkategori är den internationella straffrätten i vid mening. På detta område har författarna behandlat frågor såsom den internationella organiserade brottsligheten, grova kränkningar av den internationella humanitärrätten samt straffrätten och straffrättsligt samarbete inom Europeiska union. Det bör också påpekas att under samtliga kategorier har många uppsatser haft ett kompara-
2 För en förteckning över bidragen se förlagets webbplats på ”www.iustus.se”.
tivt perspektiv; åtskilliga uppsatser behandlar rentav främmande rätt. Dag Victors bidrag, som behandlar Högsta domstolen och prejudikaten, kan dock inte placeras i någon av de ovannämnda kategorierna. På ett sätt kan festskriften ses som en barometer för vad som är aktuella inom den straffrättsliga debatten. Om barometern är rättvisande kan man konstatera en fortsatt oenighet i frågor om påföljder, ett förnyat intresse när det gäller tillräknelighet, en fokusering på ekonomisk eller organiserad brottslighet och ett närmande av de internationella frågorna från straffrättens periferi till dess kärnområde. Det är notoriskt att festskriftsartiklar är svårtillgängliga. De moderna elektroniska verktygen för sökning omfattar ofta enbart monografier och tidskriftsartiklar och inte bidrag i festskrifter. Det framgår redan av beskrivningen ovan att det nu anmälda verket innehåller mycket för en forskare att inhämta. Det går inte att peka ut några bidrag som är särskilt intressanta just för forskare; hela verket är läsvärt. Förutom uppsatser av andra forskare är det värdefullt att läsa bidrag av jurister som arbetar i en annan kapacitet, t.ex. Sten Heckschers ”Tillräknelighet på nytt?” och Fredrik Wersälls ”Politik och juridik — vad är vad i tredje pelaren? Några tankar kring symbolpolitik kontra rationalitet”. En annan förtjänst av festskriften är att den innehåller koncisa artiklar som ger insikter i främmande rätt. I detta sammanhang kan nämnas Karin Cornils komparativa uppsats om påföljdsreformen i Sverige och Tyskland, Wolfgang Frischs inlägg om straffmätning, Dan Frändes lektion om det tyska begreppet ”objektive Zurechnung” och Heike Jungs redogörelse om den tyska ”Straftatlehre”. Flera artiklar kan