Arbetsrätt och konkurrensrätt
I en replik (SvJT 2003 s. 1130 ff.) har Per Norberg kommenterat min kritik av hans avhandling, Arbetsrätt och konkurrensrätt (SvJT 2003 s. 395 ff.). Innehållet i Norbergs replik är inte av sådant slag att det förändrar min kritiska inställning till hans avhandling. Tvärtom synes det mig klart att Norberg inte förmått ta till sig av den kritik som jag riktade mot hans arbete. Istället anförs samma argumentation, nu med tillägget att jag har en aversion mot Norbergs metod vilket gör att jag inte ser förtjänsterna i hans arbete.
    I en recension, eller för den delen i en replik till en replik på en recension, finns det knappast anledning att betygssätta en författares kompetens mer allmänt. Jag gjorde det inte i min recension och jag har för avsikt att undvika det i denna replik. Med det syftet skall här endast framhållas ett par saker.
    För det första rörde min kritik av Norbergs metod inte den s.k. normametoden mer allmänt, utan just Norbergs version av denna, vilket också anges i min recension. För att det skall föreligga en metod i gängse mening torde krävas ett planmässigt tillvägagångssätt, dvs. att det finns någon form av regelbundenhet i urvalet och användningen av källor. Som jag utförligt redovisade i min recension saknas en sådan planmässighet i Norbergs metod. Det saknas anledning att här upprepa denna kritik — den intresserade kan ju läsa recensionen och de avsnitt i avhandlingen som det hänvisas till. För det andra krävs i varje diskussion att varje deltagare är uppmärksam på vad hon och övriga deltagare faktisk säger. I en vetenskaplig diskussion skärps kraven på stringens i egna uttalanden och tolkningar av andras uttalanden. Avsaknad av stringens kan inte kompenseras med högt tonläge — i vart fall inte utanför bekantskapskretsen. Norbergs avhandling, och för den delen hans replik, visar tydliga prov på bristande stringens. Återigen finns det skäl att hänvisa till min recension och relevanta delar i avhandlingen. Avslutningsvis kan framhållas att syftet med en recension är att den skall tjäna som vägledning för andra som ännu inte läst verket ifråga, vilket också innefattar ett moment av värdering. Som framgick av min recension är det min uppfattning att Norbergs avhandling förtjänar allvarlig kritik. Jag överlåter till andra som läser Norbergs avhandling att avgöra om de delar min uppfattning.
Nils Wahl