Aktuella frågor En fråga om mellannamn för adoptivbarn
I min tryckta kommentar till namnlagen (1982:670) har jag behandlat bl.a. frågan om mellannamn för adoptivbarn (Olle Höglund, Namnlagen — En kommentar, 2 uppl. 1998 s. 171 ff.). I 27 § namnlagen regleras det fallet att en person ensam, till skillnad från makar, är adoptant. Paragrafen innebär att adoptivbarnet får, om det förvärvat adoptivförälderns efternamn, bära sitt namn från tiden före adoptionen som mellannamn eller att adoptivbarnet, om det behållit sitt tidigare efternamn, får bära adoptivförälderns efternamn som mellannamn. I anslutning till dessa bestämmelser har jag i kommentaren anfört, att i det fallet då någon adopterar sin makes barn det av 4 kap. 8 § första stycket föräldrabalken (FB) torde följa att 25 § namnlagen och inte den nu berörda 27 § blir tillämplig på barnets rätt att bära mellannamn (s. 173). Enligt nämnda lagrum i FB skall nämligen i det angivna fallet barnet anses som makarnas gemensamma och för makars gemensamma barn regleras rätten till mellannamn i 25 § namnlagen.
    Uttalandet i kommentaren är gjort med tanke på det vanliga fallet att det är ett litet barn som adopterats. Helt nyligen har jag emellertid konfronterats med ett fall där en vuxen och därtill gift kvinna adopterats av sin mors make. Den adopterade (det är svårt att här tala om ”adoptivbarnet”) hade genom äktenskapet förvärvat sin makes efternamn och bar sin biologiska faders efternamn som mellannamn. Adoptionsbeslutet innebar tydligen att hon fick behålla sitt efternamn från tiden före adoptionen (jfr 4 § namnlagen). Nu ville hon som mellannamn bära sin styvfaders efternamn i stället för sin biologiske faders. Namnmyndigheten avslog hennes anmälan om byte av mellannamn. Myndigheten har sedermera i yttrande till länsrätten, dit ärendet överklagats, vidhållit sin mening bl.a. med hänvisning till mitt uttalande i kommentaren. När jag tagit del av det nu föreliggande ärendet har jag blivit tveksam om riktigheten av mitt uttalande i kommentaren till den del det utesluter tillämpning av 27 § namnlagen. Det förefaller mig nu vara en alltför långtgående slutsats av den nämnda bestämmelsen i 4 kap. 8 § första stycket FB. Den omständigheten att den adopterade genom adoptionen anses som makarnas gemensamma barn behöver inte nödvändigtvis medföra att den adopterade i namnhänseende förlorar sin egenskap av adoptivbarn. Att 25 § namnlagen blir tillämplig enligt den nämnda bestämmelsen i FB behöver med andra ord inte utesluta tillämpning av 27 § namnlagen. Den närmast till hands liggande tolkningen synes därför vara att både 25 och 27 §§ är tillämpliga, oavsett om det är fråga om ett litet barn eller en vuxen person.
Olle Höglund