Notiser

 

 

Carl Lidbom död
Carl Lidbom dog i somras. Det var en i många hänseenden märklig man som lämnade oss. Hans begåvning, kunskaper och engagemang ledde honom till viktiga insatser på många områden. Han var politiker och framstående diplomat. Som politiker bars han av krav på rättvisa och jämlikhet och, som han någon gång vittnade om, avsky för fysiskt våld. Han hade dock sina begränsningar som politiker, rollen som riksdagsman i opposition var något han hade svårt att vänja sig vid. Hans framgångar som ambassadör i Paris hängde samman med hans stora intresse för internationell politik, hans utomordentliga språkkunskaper i franska — en sällsynt förmåga bland våra politiker — och hans kärlek till fransk kultur.
    Om Carl Lidboms arbete på dessa områden har andra vittnat. I denna tidskrift finns anledning att minnas att han — även om han nog inte själv ville se det så — först och främst var jurist. Som sådan kunde han snabbt tillgodogöra sig ett omfattande material och sätta fingret på den punkt i en frågeställning som behövde knäckas för att därefter komma fram till en elegant lösning. Detta i förening med en förmåga att snabbt och precist formulera sin mening skulle ha gjort honom till en utmärkt domare.
    Det var emellertid nästan helt som lagstiftare han utövade sin verksamhet inom juridiken. Hans engagemang som politiker och hans skicklighet som jurist ledde honom fram till lösningar som andra hade förbisett, ofta genom att ställa invanda meningar på huvudet. Han kunde som få utforma en kort och stringent lagtext.
    Efter verksamhet som tjänsteman i utredningar och departement — i det sammanhanget bör erinras om att han var medarbetare till Tage Erlander i författningsfrågan — blev han år 1969 konsultativt statsråd. Av sitt uppdrag skapade han något helt annat än vad konsulterna dittills sysslat med. Deras arbete hade bestått i att ta ansvar för den rättsliga hållbarheten av regeringsbesluten från såväl konstitutionella som lagtekniskt-språkliga synpunkter. Carl Lidbom tog själv över det politiska ansvaret för i stort sett all civilrättslig lagstiftning i Justitiedepartementet. Hans erfarenheter från Arbetsdomstolen togs till vara när han intensivt medverkade till de stora reformerna på arbetsrättens område som kröntes med 1976 års medbestämmandelag. Dessutom var han regeringens trouble-shooter när lagstiftningen hakade upp sig i andra departement. Detta sågs väl inte alltid med så blida ögon av berörda ministrar och än mindre av deras tjänstemän, men Carl Lidbom hade ett starkt stöd av statsministern och kunde därför i regel få sin vilja fram. Carl Lidbom har fått sitt namn knutet till ett rättsligt begrepp. Under hans tid som minister talades det mycket om det s.k. lidbomeriet. Upphovet till kritiken torde kunna sökas i skilda motiv. För det första var det de som av politiska skäl tyckte illa om den lagstiftning som den socialdemokratiska regeringen föreslog och i allmänhet lyckades genomdriva i riksdagen. Det politiska ansvaret för lagstiftningen bar emellertid regeringen kollektivt. De politiska målen var regeringens och Carl Lidbom var den som hade till uppgift att omsätta dessa mål till lagförslag som sedan skulle behandlas av riksdagen. För det andra lades det Carl Lidbom särskilt till last att han ansåg lagstiftningen vara ett lämpligt medel för att driva politik. Denna ståndpunkt kan förvåna. Lagar antas av riksdagen, riksdagen består av riksdagsmän och riksdagsmän är politiker. Vad är naturligare än att des-

sa använder sig av lagstiftningen för att nå sina politiska mål. Men det skall inte förnekas att Carl Lidbom ibland drev sin tes på ett något utrerat sätt. Tydligast kom detta till uttryck i direktiven till familjelagssakkunniga för arbetet på en ny äktenskapslagstiftning. I direktiven framhölls, formellt av Herman Kling men i sak av Carl Lidbom, att det inte fanns anledning att avstå från att använda lagstiftningen om äktenskap och familj som ett av flera instrument i reformsträvandena mot ett samhälle där varje vuxen individ kunde ta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt beroende av anhöriga och där jämställdhet mellan män och kvinnor var en realitet. Även om tanken var god var det nog starkare krafter än lagstiftning, främst ekonomi, arbetsmarknad och den sexuella frigörelsen, som bestämde människors val av familjerelationer.
    För det tredje förekom kritik mot ramlagstiftning, som onekligen var något av Carl Lidboms signatur även om den naturligtvis alltid har förekommit. Denna typ av lagstiftning kunde dock många gånger vara en elegant lösning av en annars besvärlig lagstiftningsuppgift. Det första

och bästa exemplet var 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring. Den innehöll en generalklausul som hänvisade till god affärssed. Därmed markerades att det dittillsvarande utomrättsliga normsystemet, som skapats av bl.a. Näringslivets opinionsnämnd, skulle utgöra en plattform för den fortsatta rättsutvecklingen på marknadsföringsområdet. Lagen blev också ett startskott för en omfattande såväl civilrättslig som näringsrättslig lagstiftning till enskilda konsumenters fromma. Över huvud taget var Carl Lidboms tid i regeringen fram till 1976 års valnederlag en tid av intensiv och omfattande lagstiftning. Det var också en tid då lagarna skrevs här hemma och inte till stor del bestämdes inom EU. De lagar som Carl Lidbom stod bakom har naturligtvis vidareutvecklats, också på grund av olika EU-direktiv, men grundvalen består fortfarande i förvånande utsträckning. Och intet skulle vara Carl Lidbom mera främmande än att hålla fast vid förlegad lagstiftning. Han var tvärtom en man som gärna tog fasta på vunna erfarenheter för att förbättra äldre lagar, även om de var skrivna av honom själv.
Staffan Vängby

 

Personalnotiser

 

 

Ny justitieombudsman
Riksdagen har den 8 december 2004 utnämnt kanslichefen vid riksdagens justitieutskott Cecilia Nordenfelt till ny justitieombudsman. 1986 blev Cecilia Nordenfelt assessor vid Svea hovrätt. Hon började i riksdagen som föredragande vid justitieutskottet 1987 och är sedan 1992 kanslichef i utskottet. Sedan 1997 är hon avdelningsordförande i Allmänna reklamationsnämnden.

 

 

Ny generaldirektör för Domstolsverket
Regeringen har utnämnt expeditionschefen i Justitiedepartementet Thomas Rolén till generaldirektör och chef för Domstolsverket. Thomas Rolén förordnades till kammarrättsassessor i Kammarrätten i Stockholm 1993. Han var även sekreterare i Privatiseringskommissionen 1992–1994. Thomas Rolén har varit anställd vid Justitiedepartementet sedan 1993. Han utnämndes till departementsråd och t.f. chef för grundlagsenheten 1997 och var under åren 1998–2000 chef för enheten för processrätt och domstolsfrågor. Sedan 2001 är Thomas Rolén expeditionschef i Justitiedepartementet.

 

Nytt regeringsråd
Regeringen har den 22 december 2004 utnämnt rättschefen i Justitiedepartementet Annika Brickman till regeringsråd.
    Annika Brickman förordnades till kammarrättsassessor i Kammarrätten i Stockholm 1982. Under åren 1986–1988 arbetade hon som utredningssekreterare i utredningar om fastighetstaxering och reklamskatt. Hon var under perioden 1988–1991 chef för Riksskatteverkets rättsenhet och under åren 1991–1995 chef för Riksskatteverkets internationella enhet. År 1988 blev hon biträdande skattedirektör och år 1990 skattedirektör. Annika Brickman anställdes som departementsråd och chef för Polis- och kriminalvårdsenheten i Justitiedepartementet 1996. Hon utnämndes till chefsrådman i Länsrätten i Stockholms län 2001. Sedan 2003 är hon rättschef i Justitiedepartementet.

 

Ny generaldirektör för Brottsoffermyndigheten
Regeringen har den 4 november 2004 utsett Margareta Bergström till ny generaldirektör för Brottsoffermyndigheten.
    Margareta Bergström arbetar vid Umeå tingsrätt som t.f. lagman, där hon har arbetat sedan 1999 som både rådman och chefsrådman. Hon har även varit högskoleadjunkt i rättsvetenskap vid Umeå universitet och revisionssekreterare vid Högsta domstolen.

 

 

 

I detta häfte (s. 1–128) har medverkat bl.a.

 

 

Magnus Ulväng, doktorand vid Uppsala universitet
Carl Hemström, professor emeritus
Hans Danelius, f.d. justitieråd
Lars Haglind, kanslichef i Riksdagens lagutskott
Anders Norin, föredragande i Riksdagens lagutskott