Aktuella frågor

 

 

 

 

Motalafallet
Motalafallet ställer många frågor på sin spets. En stark opinion har upprörts över den osedvanligt stora skillnad som föreligger mellan tingsrättens och hovrättens domar i målet. Det har insamlats ett ansenligt belopp för att göra det möjligt för målsäganden, flickan, att få målet prövat i Högsta domstolen (HD). Jag tänker inte upprätthålla mig vid den straffrättsliga bedömningen. Jag har inte tagit del av de analyser av bevisfrågorna som utslagen kan tänkas innehålla, än mindre övervarit huvudförhandlingarna i målet. Fastmer är det processrättsliga frågor som fångat mitt intresse. Efter att flickan ansökt om prövningstillstånd i HD har HD onsdagen den 9 februari 2005 meddelat beslutet att HD ej finner skäl att pröva målet. Vad HD grundat detta beslut på förblir förborgat eftersom HD ej anger några skäl i sådana beslut. I Sveriges Radios P1 kommenterades beslutet av bl.a. professorn i processrätt Christian Diesen och en av Sveriges mera framstående brottmålsadvokater, Thomas Olsson. Båda två gav uttryck för uppfattningen att HD:s beslut var väntat eftersom ny sexualbrottslagstiftning avses att träda i kraft inom kort, den 1 april. Herrarnas kommentarer kunde inte rimligen tolkas på annat sätt än att de fann det möjligt att HD vägt in detta förhållande som ett skäl för sitt beslut. Redan dagen innan uppehöll sig huvudledaren i SvD vid frågan. Det framhölls där att HD förmodligen skulle avslå ansökan med hänvisning till att målet saknar prejudikatsvärde. ”Detta särskilt som vice RÅ offentligt har menat att det inte finns något intresse av att målet överprövas eftersom en ny sexbrottslag snart träder i kraft”. Även professorn i straffrätt, Madeleine Leijonhufvud, har gett uttryck för samma uppfattning. I en kommentar i SvD tre dagar före beslutet anför hon: ”Men det är också viktigt att förbereda allmänheten på att prövningstillstånd mycket väl kan komma att nekas med hänvisning till att tolkningsfrågan blir irrelevant i och med den lagändring som nu bereds i riksdagen.” Dagen efter beslutet upprepas Diesens uppfattning i frågan i DN: ”Hade vi inte fått en ny lag så hade ärendet kommit upp igen, det kan man vara ganska säker på. Men nu får hon inte den här saken prövad i en instans till, därför att det är ny lag på gång. För att HD skall göra en prövning krävs att det gäller mer än ett enstaka fall.” Sålunda har en professor i processrätt, en professor i straffrätt, en advokat och företrädare för Riksåklarämbetet offentligt uttalat sig i en processrättslig fråga på ett sätt som enligt min uppfattning varit ägnat att vilseleda den allmänna opinionen. Denna desinformation har spritts av Sveriges Radio och våra två största morgontidningar. HD får jämlikt 54 kap. 10 § första stycket första punkten rättegångsbalken meddela prövningstillstånd om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas av HD. Härmed menas att målet måste innehålla en fråga som har intresse ur prejudikatsynvinkel, varmed förstås att svaret på frågan måste ha

betydelse för kommande rättsliga avgöranden. Av detta dras nu slutsatsen att HD skulle få snegla in i framtiden, hur nu detta skulle gå till. Tanken måste troligen vara den att HD gjort bedömningen att HD:s avgörande i sak omöjligt kan hinnas med innan den nya lagstiftningen träder i kraft och därmed skulle svaret på frågan sakna betydelse för kommande rättsliga avgöranden. Först och främst är det ju så att även om vi människor tror oss veta det mesta så är en sak säker — vi vet inte med säkerhet något om framtiden. Så även om riksdagen förmodades antaga lagändringen och den var tänkt att träda i kraft den 1 april, kunde vi inte vara säkra på att så skulle ske och även om sannolikheten för att den nya lagstiftningen skulle träda i kraft var betydande visste vi inte när detta skulle ske. Ikraftträdandet kunde mycket väl komma att uppskjutas. Under de senaste decennierna har detta skett hundratals gånger i olika lagstiftningsärenden. Viktigare än vad som nu sagts är emellertid följande. I svensk rätt gäller den s.k. legalitetsprincipen, en rättssäkerhetsgaranti, som redan domarna fann viktig. Maximerna nullum crimen, nulla poena sine lege — på svenska inget brott, inget straff utan lag — innebär att ingen riskerar att straffas för annan gärning än sådan som enligt i förväg given lag betecknats som brottslig och ingen får straffas i andra fall eller med strängare straff än uttrycklig före brottet stiftad lag stadgar. Sålunda skall en gärning bedömas enligt vid tiden för gärningen gällande lag såväl när det gäller ansvar som i påföljdsfrågan. Alla gärningar av aktuellt slag som begås före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen skall alltså även efter ikraftträdandet bedömas enligt den äldre lydelsen. Till de fall som kan komma att avgöras före ett ikraftträdande av ny lag skall alltså läggas även fall som avgörs efter ikraftträdandet enligt äldre lydelse. För alla dessa fall skulle ett prejudikat från HD kunna tänkas få betydelse. Att ha någon som helst uppfattning om hur många gärningar det skulle komma att röra sig om är naturligtvis inte möjligt. Det är också ointressant. Om HD skulle finna att en fråga har intresse ur prejudikatsynvinkel räcker det att svaret på frågan kan komma få betydelse i ett (1) enda kommande rättsligt avgörande. Att besluta om prövningstillstånd, grundat på en osäker prognos om antalet avgöranden i framtiden, som prejudikatet kan få betydelse för, kan knappast komma i fråga. — Det skulle kunna vara intressant att diskutera med de fyra rättslärda angående tidpunkten då, enligt deras uppfattning, HD kan tänkas få börja snegla in i framtiden. Är det när en sakkunnig på departementet börjar prata med justitieministern om hur en lagändring borde utformas eller när propositionen föreligger färdig och eventuellt skickas till lagrådet eller när den som i detta fall redan antagits av riksdagen? I själva verket är det ju så att HD inte kunde ta hänsyn till lagändringen ens om den trätt i kraft vid HD:s avgörande i fråga om prövningstillstånd, vilket jag hoppas framgår av vad som ovan sagts om verkan av legalitetsprincipen. Det inte bra om felaktiga uttalanden från framstående jurister sprids till allmänheten via massmedia. Än värre vore det om HD, som dessa jurister förmodat, verkligen skulle ha lagt ovidkommande skäl till grund för sitt beslut.
Lars Rubenson