Organiserad brottslighet — hur det ser ut i stora drag

Av rikskriminalchefen THERESE MATTSSON

Det föregående årets händelser bl.a. i Göteborg med sprängning av fordon är en bra illustration till hur den grova kriminaliteten med internationella kopplingar tydligt gör sig påmind.
    Kokain från Colombia på Stockholms innekrogar, kvinnor från Östeuropa som tvingas till prostitution är andra tydliga företeelser. På samma sätt som den legala affärsverksamheten blir mer och mer internationell blir även brottsligheten och dess ”affärskontakter” internationell och nationsgränserna spelar ingen större roll så länge det rör sig om att maximera sina vinster.
    Huvuddragen i den organiserade brottsligheten ter sig ofta lika nationellt som från ett europeiskt perspektiv. Hur ser då den nationella organiserade brottsligheten ut? En tydlig trend de senaste åren är att allt fler grupperingar/nätverk är att betrakta som multikriminella. Nätverken har ofta någon huvudverksamhet, men bedriver vid sidan om detta kriminell verksamhet inom flera andra områden. Narkotikabrott är vanligt förekommande inom de flesta grupperingar, utöver detta är de involverade i bl.a. olaglig indrivning, beskyddarverksamhet, rån, människohandel, utpressning, vapenbrott och penningtvätt. Nämnas bör att ekonomisk brottslighet av det mer avancerade slaget inte längre är förbehållet en viss typ av sofistikerade manschettbrottslingar. Inom exempelvis MCmiljön blandas idag gatuvåld med ekonomisk brottslighet.
    Det är ofta svårt att tydligt avgöra var en gruppering börjar och en annan slutar eller om grupperingarna i själva verket är olika delar av ett och samma nätverk. Svårigheten i denna bedömning beror inte minst på ett utökat samarbete mellan olika kriminella grupperingar. I Sverige är kontakter och samarbete mellan olika nätverk inom den organiserade brottsligheten tydliga över hela landet. En vanligt förekommande anledning till samarbete är behov av särskild kompetens, där sammansättningen av kriminella för att begå ett specifikt brott avgörs av behov av specialkunskap.
    Vad som gör det än svårare att urskilja specifika nätverk och försöka kartlägga vilka som hänger samman, är att grupperingar som tidigare varit i konflikt med varandra i vissa fall kan samarbeta vid ett specifikt brott med hög vinstpotential. Även vissa etniska grupper som historiskt sett inte vill ha något samröre med varandra kan i specifika

fall ingå i samma brottsliga verksamhet. Detta sker så länge alla parter tjänar pengar och inga konflikter uppstår.
     Inom nätverken/grupperingarna går det att urskilja olika grader av organisationsnivåer. Grupperna inom den kriminella MC-miljön tillhör den kategori med den tydligaste strukturen. De har tydligt definierade roller, såsom president, sergeant at arms och kassör. De har också ett inträdessystem för medlemmar och det finns ett samarbete över tid. Organisationerna inom den kriminella MC-miljön är inte uppbyggda för det primära syftet att begå brott. De liknar snarare ett samhälle i miniatyr med egna lagar samt ett eget ekonomiskt och socialt skyddsnät. Brottslig verksamhet är dock den främsta inkomstkällan för de enskilda medlemmarna och för klubbarnas gemensamma kassor. Kriminaliteten bedrivs främst i konstellationer bestående av en eller ett fåtal medlemmar som arbetar tillsammans med personer utanför gruppen.
    Inom den kriminella MC-miljön finns en internationell dimension som är tydlig och den är på väg att bli en global struktur. Deras maktsfär bygger fortfarande på det våldskapital de byggt upp och som gör det möjligt att använda hot om våld för att uppnå sina syften. De brott som medlemmar av dessa grupper tidigare begått har haft ett tydligt inslag av hot och våld. Idag kan en utveckling mot en mer sofistikerad kriminalitet innefattande ekonomisk brottslighet skönjas inom vissa klubbar. De kriminella MC-gängen fortsätter att expandera i Sverige. I dagsläget återstår endast norrlandskusten att exploatera. Nämnas bör att svenska MC-gäng även har etablerat ett samarbete med MC-gäng i ett flertal länder i öst.
    De flesta nätverk/grupperingar som är aktiva i Sverige har en medelhög organisationsnivå. Individer i dessa nätverk känner alla till varandra, däremot varierar det från brott till brott, vilka inom nätverket som agerar tillsammans. Vissa individer är mer aktiva än andra och vissa konstellationer av personer återkommer oftare än andra. Ledare/auktoriteter inom nätverken har varit desamma under många år. Denna typ av nätverk är dock inte toppstyrda, utan kan liknas mer vid hjul med ett nav i mitten. Ledargestalter får inte en viss procent på de kriminellt förvärvade pengarna och de behöver inte heller ge sitt godkännande till vilken brottslig verksamhet de enskilda individerna i nätverket skall bedriva. Personerna i nätverket kan vid sidan om ha egna kriminella grupperingar som de samverkar med.
    De s.k. förortsgängen är, med vissa undantag, den typ av gäng som har den lägsta graden av organisation. Gängens uppbyggnad liknar varandra. Det rör sig om löst sammansatta nätverk, ofta knutna kring ett centralt ledarskap. Olika konstellationer inom nätverken begår brott tillsammans. Skillnaden mellan dessa och nätverken som beskrivs ovan ligger på individnivå. Personerna i dessa gäng är förhållandevis unga och gängen växer fram genom att man bor i samma område och vistas på samma ställen. Vissa personer i dessa gäng växer

ur gängmiljön när de blir äldre, medan andra fortsätter med sin kriminalitet i delvis nya konstellationer.
    Vissa förortsgäng har förändrats strukturellt, så att de idag mer kan betraktas som företagsstrukturer där man tar anställning och sedan kan fortsätta att utveckla sin kriminella bana. I detta fall rör det sig om kriminella miljöer med geografisk knytning När det gäller den systemhotande brottsligheten i form av utpressning, korruption samt hot och våld mot tjänstemän, vittnen och målsäganden är situationen allvarlig över hela landet. Det är idag svårt att få vittnen att vittna i domstol när det gäller ärenden där kriminella gäng är inblandade. Problemet med systemhotande brottslighet finns i stort sett i hela landet med koncentration till de större städerna. Skåne är det län som drabbats värst av allvarliga incidenter under de senaste två åren. Trots detta är den systemhotande brottsligheten än mer utvecklad i ett europeiskt perspektiv.
    Det är även vanligt förekommande att grupperingar använder sig av utpressning mot privata näringsidkare. Dessa tvingas betala för påhittade beskyddarbehov, betala påhittade eller riktiga skulder (olaglig inkassoverksamhet), även indrivning av skulder åt småföretag är en lukrativ bransch för grupperna som ägnar sig åt denna verksamhet.
    De grupper som är mest aktiva när det gäller systemhotande brottslighet är fängelsegängen Brödraskapet Wolfpack och Original Gangsters. Hells Angels och Bandidos är de grupperingar som utmärker sig mest när det gäller att utsätta polismän för hot och attentat, och försöker systematiskt påverka utgången av polisutredningar.
    Hur skall vi då möta dessa utmaningar? Först kan konstateras att flertalet länder i Europa sedan länge har använt sig av särskilda tvångsmedel och metoder. Buggning, under-cover verksamhet, brotts- och bevisprovokationer är några exempel som har utvecklats och förfinats. Sverige har legat efter länge, och det är glädjande att vi nu har och kommer att få en lagstiftning som ger oss stora möjligheter att än mer aktivt bedriva brottsbekämpning. Det gäller att vi tar till oss en helhetssyn på hur vi skall bedriva kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Integritetsfrågorna har sedan länge varit i fokus, särskilt i vårt land. Detta är en mycket viktig fråga som måste beaktas och tas på allvar. Det finns flera utredningsförslag på hur samhället kan beredas kunskap och insyn i Polisens arbete, framför allt med sikte på användningen av tvångsmedel. Det internationella polissamarbetet inom ramen för Interpol och Europol har utvecklats och stärkts men även det bilaterala samarbetet utökas och stärks alltmer. De kriminella nätverken samverkar över landgränserna och detta måste även de brottsbekämpande myndigheterna göra i allt högre grad.

En tydlig internationell trend är stärkandet av centrala organ (nationella/federala) för bekämpning av grov organiserad kriminalitet. Här måste jag bli partisk, Rikskriminalpolisen har här en given roll. Samverkan/samordning mellan myndigheter som på olika områden bedriver underrättelseverksamhet eller brottsbekämpning måste utvecklas och bli starkare.