Litteratur
ERIK GERLEMAN och HANS-ÅKE WÄNGBERG (redaktörer), Uppsatser om hyra och arrende — och om hyresnämnderna nu och i framtiden, Iustus, 2005, 141 sidor
Undertecknad undervisar på hyreslagen och på bostadsrättslagen. Det är ett viktigt rättsområde men — liksom många andra delar av fastighetsrätten — är det ett område där den rättsvetenskapliga forskningen är eftersatt. Därför var det en stor glädje för mig att stifta bekantskap med denna vänbok till avgående hyresrådet Bo L Nilsson. Samtliga författare utom Anders Victorin är eller har varit domare.
Som akademiker blir jag positivt överraskad av bidrag som Mauritz Bäärnhielms om saklega och allmänna principer i fastighetsrätten. Här knyts gamla rättsprinciper samman med dagens rättsutveckling på ett sätt som får mig att mer tänka på en professor i rättshistoria än ett f.d. hovrättsråd.
Vänböcker har en speciell karaktär där stort och smått blandas. I Håkan Julius bidrag om hyresnämnderna och framtiden finns flera intressanta problem som borde belysas med forskning. Många av dessa problem, t.ex. otillåten ersättning vid byten, återbetalning av överhyra vid andrahandsupplåtelser och ombildningar till bostadsrätt, är konsekvenser av hyresregleringen och borde behandlas som utgångspunkter för en reformering av den.
Jan Adèlls beskrivning av principerna för hur skäligt bostadsarrende bestäms är intressant. Bostadsarrendatorer har samma befogade krav på ett effektivt besittningsskydd som hyresgäster. Samtidigt kan en reglering inte långsiktigt avvika alltför mycket från marknadspriset utan att en mängd negativa följdverkningar uppstår. Baserat på Adèlls beskrivning drar jag slutsatsen att regleringen av bostadsarrenden verkar ge väsentligt mer utrymme för marknadskrafterna i jämförelse med bruksvärdessystemet. Har det skett på bekostad av arrendatorernas besittningsskydd? Om så inte är fallet finns det kanske ett användbart svenskt alternativ som kan utgöra ett mönster för en reformering av dagens bruksvärdessystem. Diskussionen mellan Hans Svahn som vill överväga om alla hyrestvister bör prövas av hyresnämnden och Håkan Julius mer försiktiga linje där han istället förespråkar en utökad kompetens för hyresnämnden för att åtgärda de värsta bristerna med dagens prövningssystem är angelägen. Även Hans-Åke Wängberg diskuterar problemet med att frågor som ligger nära varandra prövas i olika instanssystem. Andra bidrag på det processrättsliga temat är Gerhard Wikréns upphörandetalan vid hyresnämnd och förverkandetalan vid domstol, Bob Nilsson Hjorths samspel eller spänningar mellan lagen om skiljeförfarande och nämndlagen, samt Bo Rolfsons delgivning av uppsägning med juridiska personer. Gerleman och Synnergrens artikel om bostadsarrendatorns dolda rättigheter har närmast lä-