Juristrollen i framtiden

Av hovrättspresidenten FREDRIK WERSÄLL

Redaktionen har bett två framträdande jurister att fundera över hur juristrollen kommer att utvecklas framöver. I detta bidrag lämnar presidenten i Svea hovrätt sin syn på saken.

Kärnan i juristrollen
Tidigt i min karriär var jag ett år jurist på ett livbolag. När säljare skulle teckna, ofta långsiktiga, avtal med kunder behövde de inte sällan konsultera juristen. Denna konsultation bestod ofta i att säljaren försökte få med juristen på olika innovativa lösningar. Juristrollen var därför lite defensiv och återhållande. Säljarens främsta önskemål var inte sällan att kunna kryssa för att juristen konsulterats — helst ville de inte ha någon saklig inblandning.
    Denna bild av juristen, som den formelle, något bakåtsträvande, ordningsmannen, är nog inte alldeles ovanlig. Ett långt yrkesliv har dock lärt mig att juristrollen är avsevärt mer rik och differentierad än så. Jurister återfinns inom alla samhällsområden, domstolar och andra myndigheter, organisationer och företag. Uppgifterna kan variera i allra högsta grad, allt från formalgranskning till deltagande i affärsupplägg. Juristen har visat sig vara en särdeles användbar figur i många olika sammanhang. Många utbildade jurister, inte minst inom näringslivet, lämnar juridiken och får andra arbetsuppgifter.
    Frågan är då om det finns något som förenar jurister med så olika arbetsområden. Jag tror det.
    I juristutbildningen får man en gedigen kunskapsbas att stå på, oavsett vilken gren av juridiken man ska ägna sig åt. Det är en stor mängd vetande som man som juriststuderande slår i sig på några år. Olika ämnen behandlas i och för sig olika ingående, men totalt sett får nog de allra flesta en gedigen plattform för framtida arbeten. Många bygger dessutom på den med tingsmeritering, som ytterligare fördjupar kunskaperna och förståelsen för juridikens väsen.
    Men min tes är att det inte är kunskaperna i sig som utgör den främsta konkurrensfördelen som juristerna har. Jag tror istället att det är arbetssättet, sättet att tänka och förhållningssättet till källorna som är den riktiga kärnan i juristrollen.

Vad kan då jurister användas till?
I ett samhälle som vårt är mängden information i det närmaste obegränsad. Mycket av arbetslivet går ut på att sortera och paketera informationen så att den blir användbar för sitt ändamål. Kärnan i juristrollen är tillämpningen av olika normsystem. Med detta avser jag

olika regler för samvaron i samhället, oavsett om de tillkommit genom lagstiftning eller frivilliga överenskommelser eller på annat sätt. Juristens roll är inte sällan att applicera olika normer på en samhällsföreteelse.
    Man kan lite förenklat säga att juristrollen ofta innebär att man tar en osorterad mängd information, lägger ett raster av normer över denna information och därefter sorterar och analyserar informationen utifrån denna norm. Man kan således säga att juristen bringar ordning och reda i ett osorterat grundmaterial och därefter förklarar materialet och vad det får för effekter.
    Jag tror att denna beskrivning är någorlunda giltig, oavsett om man arbetar som åklagare, domare, kronofogde, bankjurist eller advokat på en affärsjuridisk byrå. Den stora konkurrensfördelen bedömer jag således vara att man som jurist är van vid att skapa strukturer på komplicerade sammanhang och därigenom kunna göra adekvata analyser och driva frågor framåt på ett förutsebart sätt.
    Det är därför ingen slump att jurister så ofta blir valda till ordförande i olika sammanhang, som kanske inte alls har med arbetet att göra, som båtklubbar eller bostadsrättsföreningar. Juristen kan bringa reda och klarhet i en grupp med olika bakgrund, disparata intressen och olika förutsättningar att föra sin talan.

Juridifieringen av samhället
Frågan är då vad denna, lite ytliga, analys, leder till för slutsatser om juristrollen i samhället? Det finns en företeelse som kallas för juridifieringen av samhället. Med detta brukar man avse att samhällslivet och umgänget mellan människor blir allt mer insnärjt i regler och normer. Som yttersta uttryck för detta brukar anges EG-rätten, med sin förmenta ambition att reglera gurkors utseende och förekomsten av snus. Beskrivning är ofta överdriven, men det finns helt klart en tendens i denna riktning.
    Jämfört med många andra länder har samhällsklimatet i Sverige varit sådant att särskilt domare spelat en relativt undanskymd roll. Sverige har aldrig helt bekänt sig till den grundläggande maktdelningsläran, med en lagstiftande, en verkställande och en dömande makt. I Sverige är det pressen och inte domstolarna som sagts vara den tredje statsmakten.
    Men här är en förändring på väg, särskilt i hägnet av internationaliseringen. Även om EG-rättens roll ibland överdrivs, är det ingen tvekan om att dess roll är påtaglig och att den påverkar vårt sätt att styra landet. EG kan med visst fog beskrivas som en jättelik lagstiftningsapparat som genom normer och regler skapar enhetlighet och likartade förutsättningar i alla medlemsländer. Det gäller inte minst inom affärslivet. För varje år som går väver EG-systemet ett allt mer finmaskigt nät av lagstiftning över Europa.

I det sammanhanget måste också europakonventionen och dess roll nämnas. Att göra konventionen till en del av svensk lag har inneburit större konsekvenser än vad man i förstone kan föreställa sig. Här underkastar sig den svenska lagstiftaren ett regelsystem som uttolkas av en internationell domstol som blir direkt tillämpligt i hela dess vidd, utan möjligheter för exempelvis riksdagen att påverka. Detta genombrott har också lett till att synen på andra internationella avtal förändras. Det är nu vedertaget att den svenska lagstiftningen så långt möjligt ska tolkas i belysning av våra internationella åtaganden på olika områden. Som exempel kan nämnas barnkonventionens betydelse för olika bestämmelser som har med barns rätt att göra.
    Vad har då detta för relevans när framtidens juristroll ska beskrivas? Jo, det är nog just detta som är juridifieringen. Den svenska lagstiftaren har inte längre monopol på att styra samhället med lagstiftning. Normgivning kommer från en rad olika håll, från EU, Europadomstolen, internationella avtal mm. Detta leder till en ”normkonkurrens”. För samma företeelse kan gälla olika konkurrerande regelsystem. Till skillnad från vad som gällt historiskt finns numera inte sällan inga traditionella förarbeten till de normer som ska tillämpas. Hela EGrätten är ett exempel på detta.
    Även om det inte märks så mycket i vardagen leder det till en maktförskjutning i samhället. Det som tidigare var ett fält fritt för styrande från politiska församlingar är numera och kanske än mer i framtiden insnärjt i olika regler som tillkommit utifrån.
    I den nyligen framlagda Grundlagsutredningen märks detta synsätt rätt väl, allra tydligast när det gäller domstolarnas roll. I betänkandet, som tillkommit i full politisk enighet, erkänns domstolarnas starkare ställning. Den länge hett diskuterade frågan om domstolarnas rätt att lagpröva, alltså att underkänna normer för att de står i strid med någon annan norm på en högre nivå, erkänns fullt ut genom att det hittills gällande uppenbarhetsrekvisitet i regeringsformen tas bort. Detta är säkert smärtsamt för vissa politiker, men det är enligt min mening en helt oundviklig utveckling. Med den normkonkurrens som jag nyss beskrivit är det uppenbart att man måste lägga i domstolarnas hand att avgöra vilken norm som ska tillämpas när de strider mot varandra, vilket förmodligen kommer att bli vanligare. Ett mycket tydligt exempel på detta är när Högsta domstolen i det s.k. Åke Green-målet i princip gick ifrån straffbestämmelsens om hets mot folkgrupp ordalydelse, eftersom den angavs strida mot europakonventionen, som också fullt ut gäller som svensk rätt.
    Denna utveckling kommer att leda till att domstolarnas roll i samhället blir starkare, delvis på bekostnad av den politiska makten. Vi kommer att närma oss en mer kontinental syn på maktdelningen. Parat med den starkt ökande lagstiftningstakten och att det blivit allt mer komplicerat att tillägna sig vad som gäller på olika områden påverkar det också juristrollen generellt.

Utvidgad marknad för jurister
Även om utvecklingen går långsamt och kanske inte allt för mycket märks i vardagen kommer behovet av den kompetens som juristen har att hantera frågor med tillämpning av olika normsystem, att öka. Allt fler människor, företag, organisationer och myndigheter kommer att märka att det är svårt att klara vardagen utan att det finns tillgång till juridisk kompetens och analysförmåga.
    På landet där jag tillbringar fritiden har jag en god vän som driver ett litet skärgårdsjordbruk, med ålderdomliga metoder. Det är helt fascinerande vilken mängd regler som numera kringgärdar denna verksamhet, oavsett om det gäller märkning av kor, EG-stöd till stängning av gärdesgård eller odling av marken. Det är obegripligt att denne självlärde man klarar sig utan daglig juristkonsultation. Och så är det nog på många av samhällets områden.
    En annan iakttagelse är att juristutbildningen och juristrollen blir allt mer internationell. Även om det nog ännu inte fått fullt genomslag i utbildningen är normsystemen, som angetts tidigare, alltmer av internationell karaktär. En tydlig utvecklingslinje är därför att svenska jurister i allt större utsträckning får arbete på en internationell marknad, på företag, i internationella organisationer och liknande. På lagstiftningsnivå, i departementen, har detta inslag i arbetet ökat lavinartat. Min bedömning är att flertalet jurister i regeringskansliet numera på ett eller annat sätt är involverade i internationellt förhandlingsarbete.
    En slutsats av allt detta är att marknaden för jurister ökar och kommer att öka. Jurister kommer att finnas i större omfattning och på fler områden än idag. Utrymmet för att välja olika yrkesbanor, med juristutbildningen som bas, kommer att breddas än mer. Vi ser nu att intaget på juristutbildningen ökar. Detta möter säkert ett behov av ökat antal jurister. Det finns all anledning att vara optimistisk inför framtiden, i vart fall i det begränsade perspektivet att efterfrågan på våra tjänster kommer att öka.