Är hovrätters bevisprövning konsekvent?
Av professor FRANK LINDBLAD1
Vi har analyserat samtliga nio domar av nedanstående slag från 1989–2004 avseende lagförda misstankar om sexuella övergrepp mot barn:
- Fällande dom i hovrätten
- Ny information tillkommer efter domen
- HD beviljar resningsansökan
- Friande dom i hovrätten
Vi identifierade i dessa domar 20 exempel där bägge domstolarna i samma ärende diskuterade samma bevisomständigheter utifrån samma bakgrundsinformation. Endast i ett fall gjorde man samma bedömning i bägge förhandlingarna.
Introduktion
JK:s utredning ”Felaktigt dömda” har initierat en livaktig debatt om bland annat rättssäkerhets- och rättstrygghetsfrågor när det gäller mål rörande sexuella övergrepp mot barn. Parallellt med — men oberoende av — denna utredning har vi arbetat med ett liknande och med utredningen delvis överlappande urval av ärenden men utifrån en annan utgångspunkt. Vårt syfte har varit att undersöka om hovrätter är konsekventa i sin tillämpning av beviskriterier. Resultaten har publicerats i tidskriften Journal of Investigative Psychology and Offender Profiling (Lindblad, Lainpelto, 2008). Redan artikelns titel avslöjar resultaten: “When superior courts reach different conclusions in the same child sexual abuse cases — is there a lesson to be learned?”. Jag kommer i det följande att kort sammanfatta studiens uppläggning och dess resultat. Jag tar också artikeln som utgångspunkt för att diskutera begreppen objektivitet och övertygelse, bland annat utifrån en text som synes ha varit av central betydelse för domstolars bedömning i sexualbrottsmål med barn som målsäganden: “Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering i mål om sexuella övergrepp mot barn” av Torkel Gregow (1996).
1 Frank Lindblad är barnpsykiater och innehar en FAS-finansierad forskartjänst vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Han är också affilierad som professor vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.