Notiser
Lagboken 150 år
Lagboken — Norstedts Juridiks lagedition — fyller med årets utgåva 150 år. 2011 års lagbok är emellertid inte den etthundrafemtionde utan endast den etthundratrettioandra upplagan. Detta förklaras av att lagboken först fr.o.m. år 1892 började utges årligen.
Man kan vidare ifrågasätta själva utgångspunkten för jubileet, eftersom Norstedts redan år 1841 utgav en lagedition som följdes av flera under tiden fram till år 1858. Utgivaren av 1861 års lagbok, rådmannen Hugo Ivar Arwidsson, betecknade inte desto mindre det årets lagbok som första upplagan, med motiveringen att ”en ny, förändrad stilsort blifwit vid tryckningen deraf begagnad”1. Därefter har man valt att betrakta den lagboken som den första både i jubileumssammanhang och på titelsidan till senare utkomna lagböcker.
Naturligtvis har lagboken successivt vuxit i omfång. 1861 års lagbok innehöll 611 sidor och årets upplaga innehåller 4 467. När lagboken i början av 1950-talet innehöll strax under 3 000 sidor var läget kritiskt — lagboken skulle inte gå in i bokbinderimaskinerna om den blev några millimeter tjockare. Därefter har både bokbinderikonsten och — framför allt — konsten att producera tunnpapper utvecklats. Någonstans finns dock en gräns som knappast kan överskridas om lagboken även i fortsättningen skall få rum i en volym, något som självfallet är önskvärt. Att årets lagbok kommit att innehålla
1 Stilen var dock fortfarande fraktur. Antikva infördes inte förrän i 1867 års upplaga och då att döma av förordet efter betydande tvekan.
227 sidor mer än förra årets kan inte undgå att väcka viss oro. Under närmare ett sekel torde den svenska lagboken ha varit unik så till vida att det såvitt känt inte i något annat land förekom årlig utgivning av en lagbok. Numera utkommer i vart fall Norges Lover och Finlands finskspråkiga lagbok Suomen Laki varje år, men i de flesta länder synes det inte finnas någon årligen utkommande lagbok, utan man löser saken med supplement eller dylikt. De svenska juristerna har emellertid vant sig vid att en ny lagbok kommer ut varje år, och skulle man ändra på det skulle det säkerligen betraktas som en allvarlig standardförsämring och leda till en skur av protester — långt allvarligare än när förlaget år 1982 dristade sig till att ändra omslagets färg från brun till blå. Trots tillkomsten av allehanda digitala tjänster — som även de till stor del härrör från Norstedts Juridik — betraktas väl fortfarande lagboken som ett omistligt hjälpmedel av de allra flesta jurister. Man vill ha sin egen lagbok och den skall vara så aktuell som möjligt. Jurister är kända för viss konservatism inte minst när det gäller deras arbetsredskap. Med detta sammanhänger också att redigeringsprinciperna för lagboken endast försiktigt har förändrats under decennierna. Redigeringen sker till stora delar fortfarande manuellt (även med avseende på det alfabetiska sakregistret!). Principen att till ett Bihang förvisa sådana författningar som ansetts inte böra införas i anslutning till själva lagen tillämpades redan i 1841 års lagbok. Ett Tillägg enligt nuvarande principer av författningar som kommit ut av trycket så sent att de inte hunnit redi-