Hot mot domare — hot mot rättssystemet?

 

 

Av generaldirektören BARBRO THORBLAD

Hot mot domare förekommer förhållandevis sällan men Domstolsverket och domstolarna måste kontinuerligt arbeta med att förebygga hot i domstolarna. Men det är också viktigt att ta ställning till hur man kan och bör agera i de fall hot ändå har framförts.

 

Inledning
Det har under 2010 varit mycket skriverier om hot mot domare. Jag vill redan inledningsvis understryka att hot mot personer, oavsett vem det är, alltid är allvarligt. Det leder till oro som ofta fortsätter även efter det att själva incidenten är förbi. I det avseendet är hot mot domare inte annorlunda än hot mot vilken person som helst. När hotet riktar sig mot domaren för något som denne har gjort eller förväntas göra på grund av sitt arbete är det emellertid en särskild dimension. Då är hoten samtidigt ett försök att påverka rättsskipningen eller att på annat sätt ingripa mot den. Vare sig det är fråga om hot för att ”bestraffa” domaren eller ett hot för att få en viss framtida effekt är det ett angrepp på rättssystemet. Att minska risken för att domarna utsätts för hot och ha ett bra system för att ta hand om de domare som ändå hotas är därför en viktig uppgift för samhället, där särskilt de brottsbekämpande myndigheterna och arbetsgivaren har ett ansvar. Det krävs både förebyggande åtgärder och åtgärder när hot har framförts eller en hotfullsituation annars föreligger.
    En särskild aspekt är vilka konsekvenser hot kan få för handläggningen av ett pågående mål. Det finns också anledning att beröra hur arbetsgivaren i förhållande till allmänheten kan och bör hantera en hotsituation.

 

Hur ser hotsituationen ut?
Hot mot domare är inte en ny företeelse. Redan för 20 år sedan förekom det att domare i pågående brottmål hade poliser placerade i bostaden dygnet runt. Något samordnat system för rapportering av hot har emellertid inte funnits tidigare och det är därför inte helt lätt att se om hoten har ökat under åren. Sedan hösten 2007 finns emellertid ett särskilt s.k. incidentrapporteringssystem i Sveriges Domstolar, i vilka domstolarna rapporterar in en kort beskrivning av de hot som förekommit. 2009 rapporterades 15 fall av hot mot domare, 2010 rapporterades 33 fall. Den markanta ökningen kan till viss del förklaras av att systemet med incidentrapportering blivit alltmer känt och

att olika incidenter därför rapporteras i betydligt större utsträckning än tidigare. De flesta hot framförs per telefon och det är mycket ovanligt med hot utanför arbetsplatsen. Det är emellertid svårt att enbart av incidentrapporterna dra säkra slutsatser beträffande hotbilden. Dessa rapporter är mycket summariska, eftersom avsikten med systemet är att få en snabb och lättöverskådlig bild av läget. Uppgifter som i sig kan öka hotbilden eller störa en pågående utredning lämnas inte heller i rapporterna.
    De hotelser som framförts är av mycket varierande art. Det kan vara allmänna ord som ”passa Dig” eller mycket konkreta dödshot. Det förekommer också beteenden som inte är att se som hot utan som trakasserier, t.ex. okvädingsord, hemskickade artiklar med handskrivna kommentarer/teckningar eller kommentarer om domare på internet. Även trakasserier kan upplevas som mycket påfrestande för den som utsätts för dem. Det finns också beteenden som knappast kan bedömas rättsligt som hot eller ens utgör trakasserier i vanlig bemärkelse men som tar sikte på att skrämma den som utsätts för det. Ett exempel på detta är att följa efter en person men utan att med vare sig ord eller gester söka kontakt. Det är viktigt att ge stöd åt dem som utsätts även för denna typ av hotliknande beteenden och att ingripa för att hindra varje typ av åtgärd som är avsedd att påverka domaren i dennes tjänsteutövning.
    Det kan i det här sammanhanget också framhållas att det är viktigt att varje hot polisanmäls. Det är inte ovanligt att en hotad domare känner sig övertygad om att det inte finns allvar i hotet eller att en hotbild kan bli värre om anmälan görs. Det förekommer också att man är väl medveten om vem det är som hotar och att man känner obehag inför att polisanmäla den personen, ibland på grund av medlidande. Om vi ska få kontroll över hotbilden mot domare är det emellertid viktigt att brott mot domare anmäls. Det är också endast genom en polisutredning som man kan få en någorlunda säker bild av hur allvarligt ett hot är. Därför är det en klar arbetsgivarpolicy inom Sveriges Domstolar att verka för att varje enskilt hot polisanmäls.

 

Förebyggande åtgärder
En viktig förutsättning för att både minska förekomsten av hot och lindra effekterna av framförda hot är att domstolslokalerna är säkra. För tio år sedan var det fortfarande vanligt att vem som helst kunde gå rakt in till personalutrymmena i en domstolsbyggnad. Det är inte längre möjligt. Särskilda personalingångar är en självklarhet i alla nybyggnationer och äldre lokaler har byggts om. De besökande som ska träffa domare eller andra företrädare för personalen måste anmäla sig och varje möte sker i det rum som är lämpligast i det enskilda fallet. I de allmänna utrymmena har vi inte kommit lika långt. I en del domstolslokaler finns särskilda ingångar till förhandlingssalarna från per-

sonalutrymmen men detta är inte möjligt att ordna i flertalet äldre byggnader. Domstolens personal riskerar därför, i likhet med parter och andra besökare i domstolen, att möta hotfulla personer på väg till och från förhandlingssalarna. Eftersom det endast undantagsvis förekommer kontroll av vad besökare till domstolarna har med sig in finns risk för att ett hot kan förstärkas av att vapen finns med. Detta är givetvis oacceptabelt. I grunden måste var och en som kommer till en domstol kunna vara förvissad om att det inte finns vapen i lokalen. För närvarande bereds emellertid ny lagstiftning avseende utökade möjligheter till säkerhetskontroll som förhoppningsvis kommer att förbättra den nu berörda situationen avsevärt.
    Genom byggnation och kontrollåtgärder kan man minska hot och våld i domstolarna och öka den viktiga känslan av trygghet. Vid den medarbetarundersökning som under hösten 2010 genomfördes i samtliga domstolar framgick att en överväldigande majoritet av de anställda kände sig trygga på arbetsplatsen. Det var också mycket få personer som uppgav att de själva känt sig utsatta för hot. Men som angavs inledningsvis är det inte acceptabelt att det alls förekommer hot i domstolarna. Vi måste ha nolltolerans mot hot, våld och trakasserier.
    Det är självklart extra svårt att hindra någon från att framför hot på tjänstetelefonen. Det är ju viktigt att domare är tillgängliga också för allmänheten och även om det ibland kan finnas fog för att ha telefonen mer eller mindre konstant kopplad till annan går det inte att hindra att hot framförs den vägen. Som regel upplevs emellertid denna typ av hot som mindre skrämmande än de som framförs vid direktkontakt eller på en privattelefon.
    Hot utanför arbetsplatsen upplevs som särskilt skrämmande. I de fallen har ju den som hotar tagit reda på sådant som bostad, telefonnummer eller resväg till arbetet. Den som känner oro för att utsättas för hot t.ex. i bostaden kan emellertid få råd och hjälp om hur faran kan minimeras, se vidare nedan.
    Åtgärder av helt annat slag än de nu angivna som också är viktiga i det förebyggande arbetet är kvalitetsarbete i domstolarna, särskilt då utbildning i bemötandefrågor. Det är inte ovanligt att hot har sin upprinnelse i att en person med rätt eller orätt anser sig ha blivit otrevligt bemött. Det sägs att en av de få personer som faktiskt har utövat allvarligt våld i en domstol berättade att han planerat ett allvarligt våldsdåd vid en annan domstolsförhandling. Han upplevde emellertid att domarna vid det tillfället bemötte honom med sådan respekt att han avstod från att fullfölja sin plan. En genomtänkt bemötandepolicy och bra utbildning kan leda till färre hot.

 

Åtgärder vid hot
Att skydda hotade medborgare är en polisiär åtgärd. Det finns också mycket god beredskap inom polisen när det inträffar hot mot do-

mare. Av förordningen (2006:519) om särskilt personsäkerhetsarbete framgår att anställda inom rättsväsendet omfattas av s.k. särskilt personsäkerhetsarbete. Detta innebär att man får hjälp med de säkerhetsåtgärder som polisen bedömer vara nödvändiga och möjliga att genomföra.1 Även anställningsdomstolen och Domstolsverket har beredskap för olika stödinsatser. En hotad domare ska alltid kunna få den hjälp som behövs.

 

Konsekvenser av hot mot domare
Hur den domare som utsätts för hot reagerar är givetvis beroende av flera faktorer, bl.a. hotets art, omständigheterna kring det och den hotades egen situation. Det stöd som kan ges måste utgå från den enskilde individens behov och det finns inte någon standardmodell. Detta gäller också hur domaren bör agera om ett hot framförs under en pågående rättegång. De diskussioner som har varit bland domare under senare tid visar att det är en genomgående uppfattning att en domare bör fortsätta med ett mål även om han eller hon under den tid rättegången pågår utsätts för hot. Det är också mycket ovanligt att hotelser av olika slag får en domare att lämna en pågående rättegång. Den yttersta målsättningen är att polisen ska kunna garantera den hotades säkerhet så att denne kan fortsätta att arbeta obehindrat. Det är emellertid alltid den enskilde domaren som måste avgöra om ett hot är sådant att det finns befogad anledning att lämna över målet till någon annan. Hotets art och kopplingen till just den hotade domaren, möjligheten till skydd i det enskilda fallet och den personliga livssituationen är några av de faktorer som måste få inverka. Någon gång kan kanske ett uttalat hot i sig medföra att en domare blir jävig att handlägga ett visst mål. Ribban för att ett hot ska anses medföra jäv måste emellertid läggas högt. Det är av central vikt för rättssamhället att en enskild part inte kan påverka vem som ska döma i det mål han eller hon är involverad i. Lika lite som det ska gå att muta sig till en viss fördel lika lite ska det vara möjligt att genom hot få en viss effekt. En annan aspekt är att man ofta inte med säkerhet kan säga vem som har hotat eller om hotet har anknytning till ett pågående mål. För en tid sedan framfördes ett konkret och allvarligt hot till en domare, som då skulle döma i ett uppmärksammat mål. Det kunde inte anses uteslutet att personer med koppling till det målet hade både vilja och möjlighet att genomföra också ett grovt våldsbrott. När ärendet utretts kunde man emellertid fastställa att hotet saknade allt samband med det aktuella målet.
    Men inte ens om det är helt klart att ett hot kommer från en part i ett pågående mål, om t.ex. en tilltalad uttalar ett hot mot domaren i förhandlingssalen, är det självklart att det föreligger en jävssituation. Det måste alltid göras en bedömning i det enskilda fallet av om det

 

1 Se beträffande denna typ av åtgärder betänkandet Ett nationellt program om personsäkerhet — SOU 2004:1.

finns en beaktansvärd risk för att hotet kan påverka domarens möjlighet att vara objektiv.

 

Offentlighet
Sveriges Domstolar har som allmän policy att vara öppna i förhållande till allmänheten och visa god service mot media. En hotad domare avgör själv om han eller hon vill uttala sig men det kan framhållas att Säkerhetspolisen i informationsskriften Personlig säkerhet avråder hotade personer från att uttala sig om eller kommentera sin egen säkerhet eller olika skyddsåtgärder som rör dem eller deras familjer. Vad gäller arbetsgivaren är det i allmänhet direkt olämpligt för denne att kommentera aktuella händelser. Arbetsgivaren måste alltid i första hand tänka på den enskildes säkerhet och också hur offentlighet kan påverka en pågående polisutredning. Publicitet kan öka riskerna för den hotade. Ett exempel på detta var när en tidning under en pågående rättegång publicerade ett foto på en hotad domare, trots att den person som hotat och eventuella medbrottslingar var på fri fot. Jag vill dock framhålla att detta är ett klart undantag, som regel förefaller media försöka undvika att i onödan publicera sådant som kan stärka en hotbild. Jag vill också betona att jag har förståelse för att det ibland kan föreligga ett starkt allmänintresse av att veta om hot förekommer i ett pågående mål. Allmänheten har också rent generellt ett berättigat intresse av att få veta om det förekommer hot mot domare. Men domstolen och Domstolsverket måste alltid sätta den enskilde arbetstagarens säkerhet främst.