Litteratur

GÖRAN OHLSON, Vikten av vinst — en studie om syftets betydelse i bolagsstyrning, akademisk avhandling, Iustus förlag, 2012. 311 s.

1. Inledning
Den 14 maj 2012 disputerade Göran Ohlson för juris doktorsgraden vid juridiska fakulteten, Lunds universitet, på avhandlingen Vikten av vinst — en studie om syftets betydelse i bolagsstyrning.1 I följande anmälan är det min avsikt att presentera avhandlingen, diskutera dess angreppssätt, den metodologi med vilken den utförts, dess innehåll och nyhetsvärde.

2. Omfattning och innehåll
Avhandlingen omfattar drygt 300 sidor, varav texten utgör ungefär 260 sidor och resterade sidor utgör innehållsförteckning, förord, engelsk summary samt käll- och litteraturförteckning.
    Avhandlingen börjar med en introduktion, där bland annat dess motiv och syfte finns återgivet. Den innehåller sedan tre huvuddelar. Därefter faller den isär i tre sammanhängande delar där ämnet först problematiseras mot en teoretisk och historisk bakgrund, risker med oklar syftesbestämning diskuteras och avslutningsvis tillämpas på tre aktuella företeelser från det praktiska rättslivet.
    I del I, som omfattar kapitlen 3 till 6, diskuterar författaren först syftet så som det kommit till uttryck i lagstiftning och i bolagsrätts- och bolagsstyrningslitteraturen. Diskussionens tyngdpunkt är aktiebolaget, men författaren menar att motsvarande resonemang kan föras också be-

1 Anmälaren var fakultetsopponent.

träffande ekonomiska föreningar och handelsbolag. Vidare diskuterar författaren hur syftet konkret kan operationaliseras i rättstillämpningen eller som handlingsnorm i näringsverksamhet. Ett kapitel ägnas den (rätts-) ekonomiska diskussionen kring syftet med associationer, något som naturligt leder till en diskussion om hur syftet i lagstiftning och doktrin förhåller sig till den diskussion som förevarit kring samhällsansvarstagande i företag (corporate social responsibility, CSR). Del I avslutas med en rättshistorisk genomgång av uppfattningar i den svenska doktrinen. Del II omfattar legala risker med oklar syftesformulering. Tyngdpunkten ligger på oklarhet ur associationsrättsligt perspektiv, diskuterat i kapitel 8, vilket omfattar diskussion om bland annat syftet som handlingskorrektiv vid internt beslutsfattande, vinstutdelning och i ansvarshänseende. Utgångspunkten i kapitel 8 är verksamhet i aktiebolag, men också andra näringsdrivande associationer där syftet med verksamheten inte är klarlagt medför risker för inblandade intressenter. I de följande kapitlen, 9 till 12, utvecklar författaren på motsvarande sätt risker med oklar syftesformulering i förhållande till straffrätt, insolvensrätt, konkurrensrätt och, mer fragmentariskt, skatterätt och marknadsrätt.

Avhandlingens del III innehåller en tillämpning av riskresonemangen på tre företeelser, nämligen kommunal näringsverksamhet, statlig näringsverksamhet och privat näringsverksamhet utan renodlat syfte. Beträffande statlig näringsverksamhet fördjupar författaren diskussionen med två praktikexempel, AB Svenska Spel och Øresundsbro Konsortiet.2 Del III avslutas med rekommendationer för hur riskerna med oklar syftesbestämning skall hanteras, nämligen genom tydligare reglering i främst bolagsordningen.

3. Syfte och ansats
I en rättsvetenskaplig studie är, precis som beträffande associationers verksamhet, syftet med studien av central betydelse. Det är i första hand mot syftet som resultatet av forskningen bör utvärderas och ett välformulerat syfte kan fungera som ett verksamt handlingskorrektiv när forskningen skall utföras, även i de senare fallen i likhet med funktionen hos en associations syfte. Författaren har formulerat ett övergripande syfte med avhandlingen som

”/…/ att framhäva ändamålet (syftet) som en grundläggande faktor i bolagsstyrning. Studien avser visa hur adekvat syftesbestämning kan utgöra grunden för att tillvarata samtliga berörda intressenters rättigheter, reglera deras skyldigheter och styra deras förhållningssätt /…/”3 Formuleringen av syftet tyder enligt min uppfattning på en ”förförståelse” av ämnet för avhandlingen, nämligen att syftet är betydelsefullt. Ett alternativt sätt att angripa forskningen hade varit

2 Till saken hör att författaren varit chefsjurist på Øresundsbro Konsortiet. 3 Avhandlingen, s. 23.

att ställa frågan om syftet kan vara betydelsefullt och i så fall om det tjänar en sådan funktion. I praktiken torde de flesta rättsvetenskapliga studier utgå från en förförståelse av ämnet för studien — det är inte ens säkert att sådan förförståelse är något negativt. Om förförståelsen blir tydlig kan det emellertid vara värdefullt att detta problematiseras. I den här avhandlingen ligger det nära tillhands att anta att författarens långa erfarenhet i ledande positioner i näringsverksamhet med oklart formulerade syften såsom i kvasioffentliga infrastrukturprojekt påverkat saken. För rättsvetenskaplig forskning är inte praktisk verksamhet något negativt — som författaren påpekar i förordet till avhandlingen finns det nog emellanåt anledning för det rättsvetenskapliga samfundet att öppna sig mer mot praktiken. Kanske kunde till och med författarens praktiska erfarenhet ha fått ett större utrymme som källa för exempel i avhandlingen. Emellertid kan det vara nödvändigt att förhålla sig till vilken påverkan som kommer från erfarenhet från annan verksamhet vid genomförande av rättsvetenskaplig forskning. Det tämligen övergripande syftet bryts (i avsnitten 1.3.2–4) ner i tre teser eller påståenden som bildar en mer konkret bestämning av det resultat som författaren söker i forskningen. Författaren konstaterar först att den associationsrättsliga och näringsrättsliga regleringen i stor utsträckning är uppbyggd kring vinstsyftet (”/…/ det monistiska syftet /…/”), men att lagstiftaren samtidigt både öppnat för och ibland rekommenderat ett mer pluralistiskt syfte. Vidare vill författaren påvisa hur riskerna konkret kommer till uttryck i

kommunal, statlig och privat näringsverksamhet med ett oklart syfte. Avslutningsvis vill författaren visa hur de problem som har identifieras skulle kunna lösas genom förtydliganden i lagstiftningen eller ökade krav på intressenter att förtydliga syftet i verksamheten (främst aktieägarna i bolagsordningen). Som en del häri ligger att ta ställning till vilket utrymme det finns för CSR-åtaganden i gällande rätt. Sammantaget, och omformulerat, alltså

1. att framhäva syftets betydelse i bolagsstyrningen, 2. att visa på bristande koherens i lagstiftning, lagstiftarintentioner och rättstillämpning avseende syftet med näringsverksamhet, 3. att påvisa hur med oklart syfte sammanhängande risker kommer till uttryck, samt 4. att påvisa hur problemen med oklart syfte skulle kunna hanteras, bland annat med avseende på CSR-åtaganden.

För egen del är jag — som framkommit ovan — mer bekväm med ansatserna i punkterna 2 till 4. En av avhandlingens förtjänster är emellertid att författarens ansats verkligen påverkar valet av diskussionsobjekt och blir de genomgående temata i framställningen.

4. Problem- och materialurval
Författandet av en vetenskaplig avhandling fordrar val av författaren under arbetsprocessen. Valen rör sådant som forskningsfrågor, konkreta problem som skall belysas, angreppssätt, materialurval och andra avgränsningar. Författaren är suverän att göra valen, men det kan naturligtvis diskuteras om de är rationella eller inte rationella.
    Som framgått i det föregående har författaren valt att be-

handla syftet, främst det oklart uttryckta syftet, och dess betydelse för bolagsstyrningen. Det övergripande problemet för forskningen är välvalt, dels eftersom det inte blivit föremål för någon djupare rättsvetenskaplig analys, dels eftersom det kan uppfattas som viktigt. Det senare stöds både av rättsekonomisk forskning och, som i författarens fall, av praktiska erfarenheter. Det bör betonas att författaren valt att inte behandla frågan om oavsiktliga avvikelser från vinstsyftet, det vill säga vad som skulle kunna betecknas dåliga affärer, utan enbart diskuterar avsiktlig avvikelse från syftet så som det kommer till uttryck i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen (vinstsyfte in dubio). Denna avgränsning är välvald — diskussion om dåliga affärer är ett annat problem som närmar sig den amerikanska doktrinen om business judgement rule och dess europeiska motsvarigheter.4 Författaren diskuterar inte heller om det är lämpligt med pluralistiska5 syften eller om vinstsyftet eller något annat syfte borde eftersträvas. Frågan kan uppfattas rent rättspolitisk, men har viktiga implikationer för rättstillämpningen såtillvida att

4 Saken nämns emellertid och författaren konstaterar, sannolikt riktigt, att business judgement rule inte fått genomslag i Sverige, men att motsvarande resonemang torde kunna aktualiseras. Se avhandlingen, s. 107 ff. 5 Med pluralistiska syften avses både hos författaren och i det följande ett syftespanorama som inte enbart betonar vinstsyftet utan också, till exempel, företagets samhällsåtaganden. Ett likartat begrepp är enlightened shareholder value som förekommer i särskilt de engelska ”förarbetena” till Company Law Reform, se Stattin, Company Law Reform och Aktiebolagskommittén — bolagsrättsliga reformer i
Storbritannien och Sverige, SvJT 2002 s. 116 på s. 118.

olika syften kan vara olika lätta att mäta och därmed olika lätta att åberopa i en rättslig kontext. Saken berörs på flera ställen av författaren utan att diskussionen förs i botten. För egen del tycker jag att en sådan diskussion hade varit intressant, men den hade i så fall behövt bli relativt omfattande för att tillföra något.
    Jag är mer kritisk till några val som författaren gjort i andra avseenden. För det första tycker jag att det kunde ha tillfört mer till diskussionen om syftesregleringens teoretiska bakgrund om författaren i högre utsträckning använt ekonomisk teori. Det förekommer ett antal referenser till flera av de viktiga ekonomiskteoretiska arbetena om företaget som företeelse, men dessa hänvisningar avser mer att påvisa att diskussionen förts, än att verkligen diskutera om forskningsresultaten kunde användas som argument i en rättsvetenskaplig kontext. Eftersom diskussionen i avhandlingen kretsar kring företagets funktion, finner jag det inte uteslutet att mer stöd kunde ha hämtats härifrån.
    En annan punkt på vilken jag är kritisk är den bristande användningen av utländskt material. I avhandlingen finns det hänvisningar till fyra nordiska och ett amerikanskt rättsfall och 29 böcker och artiklar som i huvudsak omfattar amerikansk ekonomisk teoribildning (på en i övrigt ganska omfattande käll- och litteraturförteckning). För att bara göra ett axplock innebär det att intressanta diskussioner i Company Law Reform och förarbetena till den senaste finska aktiebolagslagen såväl som nordisk och tysk doktrin helt förbisetts. På disputationen motiverade författaren detta med att det skulle ha inneburit ett alltför

omfattande arbete att beakta utländsk rätt eftersom avhandlingen spänner över att ganska stort rättsområde (associationsrätt, konkurrensrätt, insolvensrätt, straffrätt och till del skatterätt och marknadsrätt). Det är förvisso riktigt, men ett alternativ hade varit att göra den ämnesmässiga avgränsningen hårdare och i stället skapa utrymme för komparation. En variant hade kunnat vara att göra en utförligare komparation i avhandlingens första del och sedan mer inrikta framställningen på nationell rätt i de följande delarna.

5. Utförande
Som redan framhållits betraktar jag det som en av avhandlingens starka sidor att författaren inledningsvis slår fast vad han skall göra och sedan gör just detta. Det rör sig således om en konsekvent framställning som till sin uppbyggnad och retorik är lätt att följa. Det förtjänar att framhållas att tydlighet i val och avgränsning av problem och konsekvens i arbetet är ett självändamål i rättsvetenskapliga framställningar eftersom det underlättar det rättsvetenskapliga samfundets värdering av forskningsprestationen. Närmare bestämt arbetar författaren med ett ganska stort antal riskparametrar för att hålla ordning på problemen i framställningen. Parametrarna är ändamålsintresse, ägarintresse, borgenärsskyddsintresse, funktionärsintresse, marknadsintresse, kontrahentintresse, omsättningsintresse och samhällsintresse.6 Dessa intressen är inte intressen i den klassiska meningen, det vill säga normativa uttryck för skyddsvärda intressenter, utan får ses mer som en identifikation av olika intressegrupper som har

6 Avhandlingen, s. 27 f.

ett intresse i förhållande till näringsverksamheten oavsett om de i normativ mening borde vara skyddsvärda. Valet av intressen är erfarenhetsbaserat, det vill säga ett uttryck för författarens uppfattning om vilka problem ett företag eller en företagsledning i praktiken skulle kunna ställas inför. Eftersom intressena inte är normativa, utan uttryck för faktiskt förekommande problem, slipper författaren beakta den omfattande diskussion om intressentperspektiv som förts i internationell, nordisk och svensk doktrin under lång tid.7 Man kan fråga sig om resultatet av avhandlingen hade blivit annorlunda om normativa intressen valts i stället. Jag tror inte att det blivit fallet beträffande problembeskrivningen och den materiella diskussionen, men kanske beträffande rekommendationerna.
    Oavsett vad som kan sägas om valet och definitionen av intresseparametrarna har de haft det goda med sig att de bildat ett relativt heltäckande raster som skapar enhetlighet och tillgänglighet i framställningen. Eftersom de är många innebär de att en relativt heltäckande diskussion om risker förs i avhandlingen, men kanske just därför att det känns som att diskussionen inte alltid blir uttömd.
    I diskussionen om avgränsningar har jag beklagat att utländskt material valts bort. När det gäller nationellt material förekommer i stort sett all viktig

7 De senaste exemplen i nordisk doktrin torde vara Sjåfjell, Towards a Sustainable European Company Law — A Normative Analysis of the Objectives of EU Law, with the Takeover Directive as a Test Case, Alphen aan den Rijn, 2009 och Stattin, Takeover. Offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden enligt svensk rätt, Stockholm, 2009.

litteratur och andra källor i avhandlingen. De källhänvisningar som görs är emellertid långt ifrån fullständiga. Författaren hade enligt min uppfattning kunnat få starkare stöd för sina påståenden, beträffande både innehållet i gällande rätt och tendenser i den doktrinära diskussionen, genom att sträva efter större fullständighet. I enstaka fall har källanvändningen lett till slutsatser om gällande rätt som kan diskuteras — jag skall ge ett exempel: Författaren talar på s. 129 om

”[b]eslut fattade av styrelsen eller verkställande direktören i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen är otillåtna och kan också vara ogiltiga”.

Påståendet är relativt svepande i sig, men det blir inte bättre av att det stöds av en hänvisning till NJA 1928 s. 433 som rör en annan sak, nämligen verkan av ”beslut” som tillkommit utan att beslutsförhetsregler iakttagits. Frågan bör då ställas om det överhuvudtaget rör sig om ett beslut i den mening författaren använder termen. Detta kan tyckas vara petitessartat, men på några ställen förekommer likartade tveksamheter. Lyckligtvis inte på något ställe som egentligen påverkar avhandlingens huvudsakliga slutsatser.

6. Resultat
Avhandlingens styrka ligger i dess resultat, det vill säga den diskussion som förs och de slutsatser som dras i de frågor som utgör framställningens syfte. Det avgörande bidraget är enligt min uppfattning att författaren lyckas visa på risker med syften som avviker från vinstsyftet så som det kommit till uttryck in dubio i den associationsrättsliga regleringen.

Diskussionen om bristande koherens mellan lagstiftningens utformning och i många fall de facto använda annorlunda eller pluralistiska syften innebär en djupare förståelse för de problem som kan uppkomma. Här är det min uppfattning att författarens diskussion inte minst är till hjälp för dem som är satta att hantera företagsverksamhet i stat, kommuner, Svenska kyrkan eller i andra institutioner där vinstintresset inte enbart, eller inte alls, är det avgörande.
    Författaren rekommenderar förtydliganden i lagstiftningen och att intressenter sätter upp tydliga mål. Särskilt i det senare fallet är jag helt enig. Det bör ske i bolagsordningar och ägardirektiv — huruvida lagändringar tillför så mycket är jag däremot inte säker på. Om, som författaren påpekar, det blir tydligare vilka syften som skall iakttas när inte vinstsyfte gäller blir det lättare för intressenter i företaget att förhålla sig till detta, enklare för bolagsledningen att prioritera i verksamheten och enklare för de kontrollorgan som revisorer och lekmannarevisorer att kontrollera om syftet med verksamheten uppfyllts.

7. Slutord
Sammanfattningsvis har författaren åstadkommit en intressant avhandling. Den är inte utan brister, men tillför också mycket till den rättsvetenskapliga diskussionen om, i första hand, syftets funktion och bestämning i aktiebolag som inte verkar med ett renodlat vinstsyfte. Jag sammanfattade mitt intryck under författarens disputation med orden:

”Trots viss kritik — en intressant avhandling som tar upp viktiga frågor, visar på problem med gällande rätt och föreslår lösningar utifrån ett konsekvent bearbetat material.”

Den stora fördelen med avhandlingen är att den riktar ljuset mot ett problemkomplex som hittills endast föranlett ett förstrött intresse hos lagstiftare och rättsvetenskapsmän. Daniel Stattin