Rätten att bli förälder — en analys av reglerna om assisterad befruktning och adoption

Av jur. dr CAROLINE SÖRGJERD1

Makar, registrerade partner och ensamstående personer har rätt att prövas som adoptivföräldrar enligt svensk lag, men inte sambor. Makar, registrerade partner och sambor, av såväl samma kön som motsatt kön, har tillgång till assisterad befruktning inom ramen för svensk sjukvård, men inte ensamstående kvinnor. Dessa skillnader har av vissa kritiserats och lagändringar har föreslagits. Men kräver regelkoherensen och likabehandlingsprincipen att alla dessa grupper behandlas lika? Vilka krav bör lagen ställa på personer som begär samhällets hjälp att bli föräldrar genom assisterad befruktning eller adoption?


1. Inledning

1.1 Syfte och frågeställningar

Finns det en ”rätt” att bli förälder och i så fall för vem? Syftet med
denna uppsats är att undersöka vem som har tillgång till assisterad befruktning och adoption enligt svensk lag samt att analysera hur gränsdragningen görs etiskt och rättsligt i detta avseende.2 En övergripande frågeställning är hur det kommer sig att föräldraskap i den politiska och samhälleliga debatten tenderar att diskuteras i termer av en ”rätt” för vuxna, när föräldraskapsregleringen skall utgå från barnets intressen och tillgodose barnets bästa. Principen om barnets bästa slås fast i Barnkonventionens tredje artikel, där det stadgas att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.3 Ändå har familjerätten till viss del kritiserats för att präglas av ett vuxenperspektiv, där barnets bästa ibland hamnat i skymundan bakom incitamentet att stärka vuxnas rättigheter.4 Likabehandlingsargumentet kan med fördel nyanseras när det gäller frå-

1 Caroline Sörgjerd är jur. dr. vid Uppsala universitet och verksam som forskare inom det mångdisciplinära forskningsprogrammet Impact of Religion: Challenges for
Society, Law and Democracy, vilket utgör en excellenssatsning vid Uppsala universitet.
2 Ett stort tack till professor Anna Singer, Uppsala universitet, för värdefulla synpunkter på ett utkast till uppsatsen. 3 ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.” FNs konvention om barnets rättigheter, antagen av FNs generalförsamling den 20 november 1989. Se även föräldrabalken 6 kap. 2 a §. För en ingående analys av barnets bästa, se Singer, Anna, Föräldraskap i rättslig belysning, Iustus, 2000. 4 Se Singer, Anna, Barns rätt till två föräldrar — en överspelad grundregel? JT 2009–10, s. 411 ff.

676 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 gor om vem som bör få tillgång till assisterad befruktning eller adoption.
    Andra aktuella frågeställningar som behandlas är om ensam
stående personer bör få tillgång till assisterad befruktning inom svensk sjukvård och om sambor gemensamt bör få prövas som adoptivföräldrar. Vem kvalificerar sig för samhällets hjälp att bli förälder och på vilka grunder? Vem som får — och vem som inte får — samhällets hjälp med att bli förälder speglar värderingar avseende vem som anses vara lämplig som förälder. Det finns anledning att titta närmare på vilka värderingar som är knutna till föräldraskapsstatus och vad som ligger i begreppen mor, far och förälder. I sammanhanget diskuteras bland annat den lagtekniska lösningen att endast den ena kvinnan i ett lesbiskt parförhållande benämns ”moder”, nämligen kvinnan som föder barnet, medan hennes maka, sambo eller partner i lagen kallas ”förälder”.
    Framställningen är uppdelad i tre huvudavsnitt. Inledningsvis be
handlas likabehandlingsprincipens generella betydelse för den svenska rättsutvecklingen. Därefter utreds frågan vem som har eller bör ha tillgång till assisterad befruktning och adoption enligt svensk lag. Slutligen analyseras symbolvärden knutna till föräldraskapsstatus.5

1.2 Likabehandling som ledstjärna i den svenska rättsutvecklingen
Ett nyckelbegrepp i den svenska rättsutvecklingen när det gäller det
politiska arbetet med att stärka individers rättigheter är likabehandling.
Idén om att alla individer och par skall behandlas lika — män och
kvinnor, gifta och sambor, samkönade och olikkönade par — har varit en generell politisk drivkraft bakom rättsutvecklingen på familjerättens område under 1900- och 2000-talet.6 Denna målsättning kan emellertid ibland vara svår att förena med principen om barnets bästa som ett överordnat intresse i lagstiftningssammanhang.
    Tillgång till adoption och assisterad befruktning har alltmer kom
mit att diskuteras som en fråga om likabehandling av vuxna, bland politiker och i samhällsdebatten.7 Allt fler vill inkluderas i regleringen och att exkluderas från ”rätten” att bli förälder — det vill säga från att erbjudas samhällets hjälp att försöka bli förälder — kan i ett rättighetsorienterat samhälle uppfattas som en signal om att inte vara önskvärd eller godkänd.
    En kort historisk tillbakablick kan öka förståelsen för hur likabe
handlingsprincipen bidragit till att skapa ett debattklimat där föräldraskap nu diskuteras som en rättighet för vuxna. Strävan efter att behandla individer i samhället lika växte sig stark i Sverige under 1900-

5 Material tillgängligt till och med den 15 juni 2012 har beaktats. 6 Se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012. 7 Se t.ex. filosofen Torbjörn Tännsjö i DN, Låt även ensamstående få rätt att inseminera, 2007-07-06. Se även avsnitt 2.1.4.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 677 talet i takt med att den svenska välfärdsstaten byggdes upp.8 På 1920talet var likabehandlingens främsta fokus att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män.9 En milstolpe i detta arbete uppnåddes år 1921, när den nya giftermålsbalken trädde i kraft och den gifta kvinnan blev myndig och rättsligt likställd med sin make.10 Det politiska intresset för att skapa jämställdhet mellan könen fortsatte under de följande årtiondena men fick ordentligt genomslag i samhället först på 1970talet. Vid det laget hade välfärdsstaten etablerats och det hade blivit socialt accepterat och vanligt förekommande för kvinnor att arbeta utanför hemmet. Dessa samhällsförändringar skapade ett gynnsamt klimat för att fokusera på individens rättigheter i samband med reformer på familjerättens område.11 De familjerättsreformer som syftade till att stärka individens ställning och rättigheter i början av 1970-talet har i litteraturen kopplats till 1969 års direktiv till familjelagssakkunniga, där vikten av att sträva efter en värderingsfri — ”neutral” — familjerättslagstiftning betonades:

“En ny lagstiftning bör […] så långt som möjligt vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer och olika moraluppfattningar. Äktenskapet har och bör ha en central plats inom familjerätten, men man bör försöka se till att den familjerättsliga lagstiftningen inte innehåller några bestämmelser som skapar onödiga svårigheter eller olägenheter för dem som skaffar sig barn och bildar familj utan att gifta sig.”12

Förarbetsuttalandet har legat till grund för idén om en ”neutralitetsideologi” i svensk familjerätt. Det är omdebatterat i litteraturen vilken betydelse neutralitetsideologin haft för den svenska rättsutvecklingen.13 Under 1970-talet genomfördes i Sverige flera internationellt sett ”progressiva” lagändringar på familjerättens område, som genomsyrades av en vision om en mer värdeneutral familjerättslig lagstiftning.14 Neutralitetsideologin kan sägas ha öppnat upp för en form av

8 Se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 91–97. 9 Begreppen jämlikhet och jämställdhet är vanligt förekommande och närbesläktade. Enligt Nationalencyklopedin finns dock en nyansskillnad enligt vilken jämlikhet innebär ”alla individers lika värde”, medan jämställdhet betyder ”att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.” Det är Nationalencyklopedins definitioner som används i denna uppsats. 10 Lag (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken. Se NJA II 1921, Den nya giftermålsbalken I. 11 Se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 96–97. 12 Direktiv från departementschefen till familjelagssakkunniga, den 15 augusti, 1969, Riksdagsberättelsen 1970, Ju 52, s. 81. Se även SOU 1972:41, s. 58. 13 Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 97–99 och s. 139–144. 14 Termen ”progressiv” (i bemärkelsen liberal) används som motsats till termen ”konservativ” eller ”regressiv”, mot bakgrund av mänskliga rättighetsdiskursen i Europa och dess fokus på att stärka individens rättigheter. För jämförelser med spansk, nederländsk, tysk och fransk rättsutveckling, se Sörgjerd, Caroline, Recon-

678 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 ideologisk pluralism som i lagstiftningssammanhang prioriterade likabehandling, individuella rättigheter och partsautonomi. En utgångspunkt för ”pluralismen” var att individerna själva ansågs bäst lämpade att fatta rationella beslut angående sin samlevnad.15 I denna anda reducerades äktenskapshindren till ett minimum, eftersom det inte ansågs lämpligt att genom lag försöka styra vem som fick gifta sig med vem. Vidare blev äktenskapsskillnad en rättighet för varje enskild make, tillgänglig direkt eller efter en betänketid om sex månader.16 Mot bakgrund av 1969 års direktiv ansågs viss likabehandling av gifta och ogifta sammanboende par vara eftersträvansvärd och den första sambolagen antogs 1973 — lag (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.17 Sedan 1980-talet har likabehandlingsprincipen i Sverige dessutom tagit sikte på att förbättra samkönade pars rättsställning och ett flertal lagreformer har genomförts. Lagen om homosexuella sambor antogs 1987, samtidigt som en motsvarande lag introducerades för par av motsatt kön — lagen om sambors gemensamma hem.18 År 2003 ersattes de båda ”sambolagarna” med en och samma könsneutrala reglering — sambolag (2003:376).
    Ytterligare ett uttryck för pluralismen befästes genom lag om regi
strerat partnerskap. Genom lagen infördes en ny civilstatus för samkönade par, registrerade partner. Registrerade partner omfattades av samma rättsverkningar som makar, förutom avseende vissa i lagen uppräknade undantag.19 De undantag som ursprungligen ställdes upp avskaffades successivt. Regler om adoption för samkönade par infördes 2003 och 2005 fick lesbiska par tillgång till assisterad befruktning inom ramen för svensk sjukvård.20 År 2009 ersattes partnerskapslagen med en könsneutral äktenskapslagstiftning.
    Likabehandlingsprincipen har djupa rötter i Sverige, men det är
inte bara i Sverige som den fått ökad betydelse de senaste årtiondena. Den svenska rättsutvecklingen med likabehandling i fokus har tagit

structing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 125–134. 15 Se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 97 ff. 16 Betänketid är obligatorisk om endast en av makarna vill skiljas eller om det finns barn under 16 år i familjen. Efter sex månaders betänketid måste ena maken (eller båda) begära att äktenskapsskillnaden fullföljs för att domstolen skall döma till äktenskapsskillnad. Om begäran om fullföljd av äktenskapsskillnaden inte lämnats ett år från den ursprungliga ansökan så avskrivs målet. 17 Lagen utgjorde en skyddsreglering på miniminivå och medförde en rätt för den mest behövande sambon att ta över den gemensamma bostaden. 18 Lag (1987:232) om sambors gemensamma hem och lag (1987:813) om homosexuella sambor. Lagarna införde bland annat bodelningsregler för ogifta sammanboende par. För mer information om sambolagarna, se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — the Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 135–165. 19 Undantagen gällde föräldraskap, särskilda könsrelaterade bestämmelser (änkepension) och bestämmelserna i 1931 års nordiska konvention om äktenskap, adoption och förmynderskap (1931:429). 20 Se avsnitt 2.1.3 och 2.3.4.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 679 intryck av arbetet med att stärka individens mänskliga rättigheter i Europa och globalt.21 Här kan exempelvis nämnas den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),22 den europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna (EU-stadgan)23 och FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Rättsutvecklingen mot ett ökat erkännande av samkönade par har ägt rum på många håll i Europa och på vissa håll utanför Europas gränser.24 Varken Europakonventionen eller övriga internationella dokument medför en rättighet för vuxna att få barn genom assisterad befruktning eller adoption.25 Likväl kan de internationella dokumenten ha bidragit till att skapa en mer rättighetsfokuserad debatt och ett gynnsamt politiskt klimat för att driva frågor som gäller stärkandet av individens rättigheter i allmänhet, även vad gäller ”rätten” till medicinsk behandling mot ofrivillig barnlöshet och ”rätten” att prövas som adoptivförälder.
    Sammanfattningsvis har likabehandlingsprincipen fått starkt ge
nomslag i Sverige avseende arbetet med att skapa ökad jämställdhet mellan kvinnor och män samt vad gäller rättsligt erkännande och reglering av nya samlevnadsformer. Även om likabehandlingsprincipen ännu inte har fått någon avgörande betydelse för reglerna om assisterad befruktning och adoption så har rättighetsdiskursen generellt bidragit till att föräldraskap i media och i den politiska debatten kommit att diskuteras i termer av en rättighet för vuxna.

2. Vem får hjälp att bli förälder och vilka medicinska metoder är tillåtna enligt svensk rätt?
Vem som helst har inte möjlighet att bli förälder genom assisterad be
fruktning eller adoption. När det finns regler som ger vissa individer tillgång till behandling mot barnlöshet medan andra utestängs från den möjligheten sänder lagen ut en signal om vem som anses som önskvärd eller lämplig som förälder ur samhällets perspektiv. I den

21 Även rättsutvecklingen i det övriga nordiska länderna har påverkat den svenska rättsutvecklingen vad gäller rättsligt erkännande av samkönade par och jämställdhet mellan kvinnor och män. Se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 268– 272. 22 Europakonventionen har en särställning i den svenska rättsordningen, vilket innebär att ingen lag eller föreskrift får meddelas i strid med konventionen. Regeringsformen 2:19. 23 2010/83/C 83/02. 24 Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 275–311. 25 Av EKMR art. 12 framgår att: ”Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet.” Medlemsstaterna förefaller ha en vid tolkningsmarginal när det gäller att avgöra vem som har rätten att bilda familj. Varje form av olikbehandling utgör inte diskriminering, vilket utvecklas av Anders Agell i The Legal Status of Same-Sex Couples in Europe — A Critical Analysis, Legal Recognition of Same-Sex Couples in Europe, European Family Law Series 1, Intersentia, 2003, s. 123 f.

680 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 bemärkelsen är lagen selektiv. Hur görs urvalet? På vilka bedömningsgrunder kvalificerar sig vissa som föräldrar medan andra inte gör det?

2.1 Föräldraskap genom assisterad befruktning
2.1.1 Terminologi och historik
Par som av olika skäl inte lyckas åstadkomma en graviditet på egen hand kan vända sig till sjukvården och be om tillgång till assisterad befruktning. Assisterad befruktning är ett samlingsbegrepp för olika medicinska behandlingsmetoder för att avhjälpa ofrivillig barnlöshet.26 Behandlingsmetoder mot ofrivillig barnlöshet som tillåts enligt svensk rätt är insemination (som kan ske antingen med makes spermier — så kallad makeinsemination — eller med spermier från en anonym donator — så kallad givarinsemination) och befruktning utanför kroppen (in-vitro-fertilisering, IVF, som även kallas provrörsbefruktning). Sedan 2002 tillåts äggdonation vid IVF enligt svensk rätt men spermierna måste då komma från mannen i paret.27 Befruktning utanför kroppen med såväl donerade spermier som ägg får inte ske.
    Vid IVF-behandling tas ett eller flera ägg ur kvinnans äggstockar,
befruktas utanför kroppen (i provrör) för att återföras i hennes livmoder någon dag senare.28 Reglerna om assisterad befruktning återfinns sedan år 2006 i lagen om genetisk integritet (LGI), kap. 6 (insemination) och kap. 7 (IVF).
    Regler om insemination introducerades i svensk rätt år 1983, ge
nom lag (1984:1140) om insemination (inseminationslagen).29 Dessförinnan hade verksamhet med givar- och makeinsemination bedrivits utan specialregler vid ett flertal kvinnokliniker och privatpraktiserande gynekologmottagningar i landet.30 Det fanns ett påtagligt behov av regler, dels om fastställande av faderskap för barn som tillkommit genom insemination, dels rörande verksamheten som sådan.31 När inseminationslagen antogs infördes en särskild bestämmelse i föräldrabalken 1 kap. 6 §, med innebörden att den man som samtyckt till behandlingen kunde fastställas som barnets far. Samma regler tillämpades på make- och donatorinsemination. Övriga regler om verksamheten infördes i 1984 års inseminationslag.
    År 1988 antogs lag (1988:711) om befruktning utanför kroppen.
32 Liksom beträffande inseminationsverksamheten tillämpades IVFtekniken innan speciallagstiftningen fanns och behovet av lagregler var stort. Äggdonation omfattades inte av 1988 års lag. I propositionen motiverades förbudet mot äggdonation med att ”[…] befruktning

26 Ds 2004:19 s. 39. 27 Lag (2002:251) om ändring i föräldrabalken. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2003. 28 Prop. 1987/88:160, s. 5. 29 Se SOU 1983:42 och prop. 1984/85:2. 30 Prop. 1984/85:2, s. 7. 31 Prop. 1984/85:2, s. 7. 32 Prop. 1987/88:160.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 681 utanför kroppen med en utomstående kvinnas ägg strider mot den mänskliga livsprocessen och [har] i så hög grad […] karaktären av teknisk konstruktion att den är ägnad att skada människosynen.”33 Vid IVF-behandling fick alltså enbart parets egna celler användas, medan det vid insemination var möjligt att ta hjälp av en spermadonator. När lagen utarbetades invände vissa remissinstanser att de hade svårt att finna rationella skäl till varför det skulle vara etiskt oacceptabelt att använda donerade könsceller från en kvinna men inte från en man.34 Ur ett medicinskt tekniskt perspektiv är det förståeligt att det tog längre tid att reglera äggdonation än spermadonation. Det tog även något längre tid att lagreglera IVF än insemination. Som behandlingsform mot ofrivillig barnlöshet är IVF tekniskt sett mer avancerad än insemination och kan därmed rent medicinskt anses utgöra ett större ingrepp i ”den mänskliga livsprocessen”. Vid insemination sker befruktningen inuti kvinnans kropp, till skillnad från vid IVF då befruktning sker utanför kroppen varefter ett embryo återförs i livmodern. Jämfört med spermadonation är äggdonation mer tekniskt komplicerat och kan betraktas som ytterligare ett led i ”mixtrandet” med naturen, i bemärkelsen att det är ett för kvinnans kropp ”främmande” ägg som återförs i hennes livmoder.
    Ur ett jämställdhetsperspektiv uppstår dock frågan varför äggdona
tion skulle ”skada människosynen” mer än spermadonation. (Jämför ovan citerat propositionsuttalande från 1988.) Man kan spekulera i huruvida motståndet mot att tillåta äggdonation, när donation av spermier var lagligt, hängde samman med en föreställning om att det var viktigare att barnet hade en genetisk koppling till sin mor än till sin far. Historiskt har moderns roll varit att vårda och fostra barn medan fadern ansvarat för att försörja familjen. Det är möjligt att en traditionell rollfördelning i familjen, utöver de medicinska skälen som redovisats ovan, i viss mån bidrog till att skapa föreställningar om moderns speciella relation till barnet. Dessa föreställningar kan ha bidragit till vissa initiala etiska betänkligheter mot att laborera med moderns genetiska band till barnet genom att tillåta äggdonation.35 Den svenska inställningen till äggdonation har sedermera omprövats. Som nämnts ovan är äggdonation lagligt i Sverige sedan 2002. En kvarvarande begränsning enligt gällande rätt är dock att antingen ägg eller spermier måste vara parets genetiska för att IVF-behandling skall medges; så kallad embryodonation, där såväl ägg som spermier kommer från en donator, är alltså inte tillåtet i Sverige. Lagen signalerar således att det är viktigt att ett barn som blir till genom assisterad befruktning har en genetisk koppling till en av sina två föräldrar.

33 Prop. 1987/88:160, s. 12. 34 Prop. 1987/88:160, s. 11. 35 Se vidare avsnitt 3.1.

682 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 2.1.2 Tvåsamhetskriteriet — endast par har tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården Det är endast individer som lever tillsammans i en parrelation, äkta makar eller sambor, som har tillgång till reproduktionstekniken inom ramen för svensk sjukvård. Regleringen bygger alltså på principen att det är bäst för barnet att i möjligaste mån tillförsäkras två rättsliga föräldrar. I LGI 6 kap. 1 § stadgas följaktligen att ”Insemination får utföras endast om kvinnan är gift eller sambo. För insemination krävs skriftligt samtycke av maken eller sambon.” Av samma lagrum stycke 2 framgår att registrerade partner omfattas av bestämmelsen.36 Det faktum att lagen uttryckligen kräver skriftligt samtycke av make, sambo eller partner för att behandling skall medges understryker principen att det är viktigt att ett barn som blir till genom behandlingen får två rättsliga föräldrar. Det skriftliga samtycket ligger till grund för fastställande av faderskap — eller föräldraskap om det är fråga om samkönade par — enligt föräldrabalkens regler.37 Det är inte bara i samband med reglerna om assisterad befruktning som barnets rätt till två föräldrar betonas i lagen.38 Denna princip kan sägas genomsyra stora delar av familjerättsregleringen och framgå särskilt tydligt av reglerna om fastställande av faderskap. Om modern är gift presumeras hennes make vara far till barnet men om hon är ogift skall faderskapet fastställas, antingen genom bekräftelse eller domstols dom.39 Om modern är ogift är socialnämnden skyldig att utreda och försöka fastställa vem som är barnets far.40 En kvinna som inte samarbetar med socialnämnden i dess utredning riskerar att gå miste om det underhållstöd som alla ensamstående föräldrar är berättigade till.41 Utgångspunkten för svensk familjerätt har alltså hittills varit att det är bäst för barnet att ha två rättsliga föräldrar, ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv. Tvåsamhetskravet kan emellertid vara på väg att överges om lagen ändras så att ensamstående personer får tillgång till assisterad befruktning. Detta diskuteras i avsnitt 2.1.4 nedan, men först behandlas lagändringen som gav lesbiska par tillgång till assisterad befruktning inom svensk sjukvård.

36 Lagen om registrerat partnerskap har upphävts men fortsätter att ge upphov till rättsverkningar beträffande de par som valt att inte omvandla sitt partnerskap till ett äktenskap genom vigsel eller anmälan till Skatteverket. 37 Föräldrabalken 1 kap. 6–9 §§. För en analys av begreppet ”förälder”, se avsnitt 3.2 nedan. 38 Som professor Anna Singer påpekat går svensk rätt mycket långt när det gäller att se till att faderskapet till ett barn fastställs. Se Singer, Anna, Barns rätt till två föräldrar — en överspelad grundregel?, JT 2009–10, s. 424. 39 Se föräldrabalken 1 kap. 1–5 §§ och SOU 2007:3 s. 76. Beträffande samkönade par återfinns motsvarande regel i föräldrabalken 2 kap. 8 §. 40 Föräldrabalken 2 kap. 1 §. 41 Socialförsäkringsbalken 18 kap. 2 och 20 §§.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 683 2.1.3 Två kvinnor i en parrelation får tillgång till assisterad befruktning I propositionen till 1984 års inseminationslag diskuterades frågan om två kvinnor som levde tillsammans i en parrelation borde få tillgång till insemination på svenska sjukhus. Lesbiska par uteslöts dock med motiveringen att det ansågs vara bäst för ett barn att växa upp med två föräldrar av motsatt kön.42 Samma syn tillämpades när regler om IVF infördes genom 1988 års lag.43 När lagen om registrerat partnerskap antogs 1994 undantogs regler om föräldraskap.44 Ett år senare tillsattes en parlamentarisk kommitté som fick i uppdrag att analysera villkoren för barn i homosexuella familjer45 och år 2003 infördes en möjlighet för registrerade partner att prövas som adoptivföräldrar.46 År 2005 fick lesbiska par tillgång till assisterad befruktning inom ramen för svensk sjukvård.47 I förarbetena till 2005 års reform var lagtekniska frågor i fokus, främst frågan hur föräldraskapsstatus skulle fastställas för den kvinna som inte bar barnet och hur hon skulle benämnas i lagen — som mor, medmor eller förälder.48 Principfrågan om det var förenligt med barnets bästa att få två föräldrar av samma kön hade redan utretts grundligt av den parlamentariska kommittén i samband med att registrerade partner fick möjlighet att prövas som adoptivföräldrar gemensamt.49 Sammanfattningsvis innebar det faktum att samkönade par fick tillgång till assisterad befruktning och adoption att föräldrarnas kön numera saknar betydelse; lagen signalerar fortfarande att barnets bästa är att få två rättsliga föräldrar, men de två behöver inte längre vara av motsatt kön.

2.1.4 Ensamståendes rättsställning Endast personer som lever i ett parförhållande har i dagsläget tillgång till assisterad befruktning enligt svensk lag — sambor, registrerade partner och äkta makar — inte ensamstående kvinnor. Ensamstående kvinnors anspråk på att omfattas av reglerna om assisterad befruktning har avvisats vid flera tillfällen, senast av riksdagens socialutskott 2009.50 Kristdemokraterna (KD) var då det enda regeringsparti som motsatte sig att ge ensamstående tillgång till assisterad befruktning.

42 Prop. 1984/85:2, s. 10. 43 Lag (1988:711) om befruktning utanför kroppen. 44 Lag (1994:1117) 3 kap. 2 §.45 Dir. 1995:5. Resultatet presenterades i SOU 2001:10, del A och B, Barn i homosexuella familjer. 46 Adoption diskuteras vidare i avsnitt 2.3. 47 Ds 2004:19, Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella och prop. 2004/05:137, Assisterad befruktning och föräldraskap. 48 Ds 2004:19. Begreppen diskuteras vidare i avsnitt 3.2. 49 Samkönade pars lämplighet som föräldrar analyserades särskilt i SOU 2001:10, Del B. Se även Jänterä-Jareborg, Maarit, Parenthood for Same-Sex Couples, Liber Memorialis Petar Sarcevic, Universalism, Tradition and the Individual, Sellier, European Law Publishers, 2006, s. 75–91. 50 Ensamståendes tillgång till assisterad befruktning behandlades av riksdagens socialutskott 2009: Bet. 2008/09:SoU13.

684 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 Den 28 februari 2012 meddelade företrädare för de övriga regeringspartierna att de avser försöka genomföra en lagändring i denna fråga utan stöd från KD.51 Socialutskottet behandlade frågan den 29 mars 2012 och gav regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag som ger ensamstående rätt till assisterad befruktning.52 Lagens krav på att man måste vara ett par för att komma ifråga för assisterad befruktning förefaller alltså vara på väg att överges. Det har inte alltid varit omöjligt för ensamstående kvinnor att få fertilitetsbehandling i Sverige. Innan den första regleringen infördes i 1984 års inseminationslag så förekom det, som nämnts ovan, att privatpraktiserande gynekologer behandlade kvinnor som inte levde tillsammans med en man.53 Inseminationslagen satte stopp för sådana behandlingar i Sverige, men det hindrar inte ensamstående kvinnor att resa utomlands och genomgå fertilitetsbehandling där. ”Fertilitetsturister”, som dessa kvinnor har kallats i media,54 behöver inte resa långt för att få behandling, utan det räcker att de reser till Danmark, där ensamstående har tillgång till assisterad befruktning.55 Varje år reser uppskattningsvis ett tusental ensamstående kvinnor från Sverige till Danmark för att försöka bli gravida genom assisterad befruktning.56 Även den finska lagen tillåter behandling av ensamstående kvinnor.57 Den norska lagstiftningen däremot överensstämmer med den svenska i bemärkelsen att endast rättsligt erkända par har tillgång till assisterad befruktning inom ramen för landets sjukvård.58 Ett flertal argument för respektive emot att låta ensamstående kvinnor få tillgång till assisterad befruktning i Sverige har lyfts fram i media och i den juridiska litteraturen. Dessa argument återges inte uttömmande här.59 Av intresse att nämna är dock att likabehandling är ett återkommande tema bland förespråkare för ensamståendes ”rätt” till assisterad befruktning, det vill säga att ensamstående har rätt till samma behandling som människor som lever tillsammans som ett par. I en motion från 2011 uttryckte miljöpartiet vikten av att uppnå likabehandling med följande ord:

51 SvD den 28 februari 2012, “Singlar ska få insemineras”. 52 Socialutskottets betänkande, 2011/12 SU26, Assisterad befruktning. 53 Prop. 1984/85:2, s. 10. 54 Se exempelvis http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/europeisk-fertilitetsturismkartlaggs. Sidan besöktes 2012-02-27. 55 Danmark: lov nr. 460, 10 juni 1997, ändrad genom nr. 535, 8 juni 2006. 56 Uppgiften är hämtad från SVTs programserie Barn till varje pris, avsnitt 1, som sändes den 26 september 2011. 57 Finland: Lag om assisterad befruktning 22.12.2006/1237. Det kan nämnas att även den isländska lagen och assisterad befruktning sedan 2008 omfattar ensamstående personer, lag nr. 55/1996. 58 Norge: LOV-2003-12-05-100 om humanmedisinsk bruk av bioteknologi m.m. (bioteknologiloven). Ot.prp. nr. 33 (2007–2008). Det kan nämnas att ensamstående har tillgång till assisterad befruktning i flera länder utanför Norden, exempelvis Nederländerna och Spanien. 59 För ingående analys, se Singer, Anna, Barns rätt till två föräldrar — en överspelad grundregel? JT 2009–2010, s. 411–429.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 685 ”Miljöpartiet anser att ensamstående kvinnor snarast bör få tillgång till assisterad befruktning enligt samma villkor som kvinnor som lever i en parrelation. Vi menar att barnlösa ensamstående kvinnor diskrimineras i Sverige idag. Som ensamstående kvinna finns det möjlighet att adoptera lagligt, men inte att inseminera.”60

I motionen hävdas alltså att ensamstående kvinnor diskrimineras genom att de saknar tillgång till assisterad befruktning inom den allmänna sjukvården i Sverige. Hänvisningen till diskriminering utgör ett exempel på hur rättighetsdiskursen ställts på sin spets; all olikbehandling blir potentiell diskriminering och en signal om att inte vara önskvärd.61 Även argumentet att ensamstående får adoptera och att de därför borde få tillgång till assisterad befruktning speglar likabehandling som en självklar ”metamålsättning” inom familjerätten.
    Det lär dock inte utgöra diskriminering i rättslig mening att be
handla ensamstående och parrelationer olika när det gäller tillgång till assisterad befruktning. Diskrimineringsbegreppet, som det används i olika EU-direktiv och i svensk rätt, innebär dels att olika regler tillämpas i jämförbara situationer (direkt diskriminering), dels att samma regel tillämpas i olika situationer (indirekt diskriminering).62 Enligt min mening är inte ensamstående och parrelationer jämförbara när det gäller tillgång till assisterad befruktning, eftersom det måste anses utgöra en väsentlig skillnad från barnets perspektiv att få en istället för två rättsliga föräldrar. Därtill kommer att det inte finns någon generell ”rätt” till assisterad befruktning som kränks i och med att ensamstående är uteslutna ur regleringen. Det är barnets bästa som skall vara styrande. Som framgår i avsnitt 2.2 nedan måste alla par som vill ha tillgång till assisterad befruktning uppfylla vissa grundläggande kriterier för att fertilitetsbehandling skall medges. När donerade celler behövs blir prövningen mer ingående och behandling får endast erbjudas om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.63 Rättighetsdiskursen som genomsyrar föräldraskapsdebatten när det gäller tillgång till assisterad befruktning och som illustrerades med motionsuttalandet ovan — ”Vi menar att barnlösa ensamstående kvinnor diskrimineras i Sverige idag” förefaller grunda sig på allmänna moraliska och etiska uppfattningar om rättvisa och inte på diskrimineringsbegreppet i rättslig mening.
    Ett annat argument för att ge ensamstående kvinnor tillgång till as
sisterad befruktning som användes i motionen var att ”Vi lever i ett

60 Motion 2011/12:So242, Ensamståendes rätt till insemination. 61 En av de ensamstående svenska ”fertilitetsturisterna”, som rest till Danmark och sedan fött dottern Signe, uttryckte sin glädje inför en potentiell lagreform som gör det möjligt för ensamstående att insemineras i Sverige: ”Det blir ett erkännande för Signe och alla andra barn som kommit till på samma sätt.” SvD den 28 februari 2012, Viktigaste är att barn har vuxna som älskar dem. 62 Prop. 2007/08:95 s. 96. 63 Se Lag om genetisk integritet 6 kap. 3 § och 7 kap. 5 §.

686 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 modernt samhälle och våra lagar behöver vara anpassade därefter.”64 Det är inte bara i samband med assisterad befruktning som modernitet lyfts fram som ett argument för att genomföra reformer. Strävan efter att vara ”modern” eller ”progressiv” kan skönjas som en generell drivkraft bakom reformer på familjerättens område — särskilt beträffande rättsligt erkännande av samkönade par — i Sverige liksom i Europa. Att stärka individens rättigheter är eftersträvansvärt i en demokratisk stat, och vem vill mot denna bakgrund framstå som regressiv, omodern eller rentav ”odemokratisk”?65 Det finns en risk när värdeladdade ord används i den politiska retoriken i syfte att förorda eller genomföra en viss lagändring.66 Risken är att barnperspektivet blir otydligt och hamnar i skymundan bakom stora ord om modernitet och demokratiska värden.
    Frågan om ensamstående skall få tillgång till assisterad befruktning
inom svensk sjukvård bör avgöras utifrån ett tydligt barnperspektiv. Då blir en avgörande fråga enligt min mening om det kan anses vara förenligt med ett barns bästa att från start få en istället för två rättsliga föräldrar. Å ena sidan kan det antas att en ensamstående person noga övervägt sitt beslut att bli förälder på egen hand och att barnet därför är synnerligen efterlängtat och älskat. Å andra sidan behöver ett barn mer än bara kärlek. Det är mer osäkert — socialt, rättsligt och ekonomiskt — att ha en förälder jämfört med att ha två och det har uppmärksammats att ensamstående föräldrar med barn blir allt fattigare i Sverige.67 Enligt min mening är en förutsättning, om ensamstående får tillgång till assisterad befruktning inom svensk sjukvård, att stor vikt fästs vid den individuella lämplighetsprövning som behandlande läkare är skyldig att genomföra innan assisterad befruktning med donerade celler beviljas.

2.2 Barnlöshetsutredning och lämplighetsbedömning — teori och praktik
Det finns inte någon ovillkorlig ”rätt” att få samhällets hjälp att bli
förälder. Även rättsligt erkända par, sambor, registrerade partner eller makar, som vill bli föräldrar genom assisterad befruktning måste uppfylla vissa krav och genomgå viss utredning för att kvalificera sig för tillgång till assisterad befruktning. Reglerna skiljer sig åt beroende på om parets egna könsceller används eller om donerade spermier eller ägg används.

64 Motion 2011/12:So242 Ensamståendes rätt till insemination. 65 För ett ingående resonemang på detta tema, se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 197–199. 66 Se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 197–199. 67 Dagens Nyheter, 2010-04-11, Ensamstående med barn blir allt fattigare. Se http://www.dn.se/ekonomi/ensamstaende-med-barn-blir-fattigare. Sidan besöktes 2012-02-08.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 687 2.2.1 Assisterad befruktning med parets egna könsceller I de allra flesta fall blir ett barn till utan att samhället lägger sig i med synpunkter på huruvida de vuxna individerna i fråga är att betrakta som lämpliga som föräldrar. Det krävs inte något särskilt tillstånd motsvarande ett körkort för att på egen hand sätta barn till världen.68 En sådan kontroll skulle vara svår att genomföra i praktiken och högst sannolikt anses utgöra en allvarlig kränkning av individens rätt till skydd för sitt privatliv. Det förekommer att direkt olämpliga föräldrar sätter barn till världen. Om föräldrar allvarligt missköter sig så att barnet riskerar att fara illa kan sociala skyddsåtgärder vidtas för att skydda barnet och tillvarata dess intressen, men samhället lägger sig inte i beslutet att på egen hand sätta ett barn till världen.
    När ett barn blir till genom assisterad befruktning gäller raka mot
satsen, eller som det uttrycktes i propositionen från 2004: ”när samhället medverkar till att skapa liv ställs alldeles särskilt stora krav på reflektion och eftertanke.”69 När ett par ansöker om tillgång till assisterad befruktning finns alltså en möjlighet — och en skyldighet — för samhället att påverka vem som blir förälder. Detta synsätt har gjort det motiverat att uppställa särskilda kriterier i lagen. Kompletterande föreskrifter och allmänna råd lämnas av Socialstyrelsen.70 Alla par som ansöker om tillgång till assisterad befruktning skall genomgå en barnlöshetsutredning. Denna går ut på att läkaren utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet skall bedöma om assisterad befruktning ur ett medicinskt perspektiv bör erbjudas paret.71 Genom den medicinska utredningen testas paret för vissa sjukdomar, såsom HIV, hepatit och syfilis. Fertilitetsbehandling får medges endast om det bedöms som osannolikt att en viss sjukdom eller ett visst smittämne överförs till kvinnan eller barnet genom befruktningen.72 Det saknas riktlinjer i lagen avseende åldersgränser för tillgång till assisterad befruktning när det är parets egna könsceller som används. Här får medicinska förutsättningar beaktas och sjukhusen uppställer

68 Som kuriosa kan nämnas att viss diskussion om att kräva någon slags ”licens” för att bli förälder faktiskt har förekommit nyligen i tysk media. Se t.ex. forskare i pedagogik, Klaus Hurrelmann och rektor Adolf Timm, Warum ein Elternführerschein her muss, Sächsische Zeitung on line, 20 september 2011. http://www.szonline.de/nachrichten/artikel.asp?id=2865482. Även inom politiken har spridda röster höjts för införandet av ett ”körkort” för föräldraskap, eller krav på en särskild föräldrautbildning. Se exempelvis det regionala gröna partiet i Munchen: München — Grüne fordern Eltern-Führerschein, Viele Eltern sind überfordert mit ihren Kindern — Kommt jetzt der Eltern-TÜV? SamstagsBlatt, 19 oktober 2006. http://www.wochenanzeiger.de/article/63383.html. Uttalandet gjordes i samband med ett mord på en pojke, där föräldrarna var förövarna. 69 Prop. 2004/05:137 s. 38. 70 Socialstyrelsens föreskrifter är bindande regler medan de allmänna råden utgör rekommendationer. 71 2 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Se även Socialstyrelsens meddelandeblad till fertilitetskliniker och huvudmän för biobanker, Information om särskild prövning vid assisterad befruktning, 2008. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8820/ 2008-126-79_200812679.pdf. Sidan besöktes 2012-02-09. 72 SOSFS 2006:10, 4 kap. 1 och 2 §§.

688 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 egna kriterier. En generell målsättning är att paret bör beredas möjlighet till samtal med kurator eller liknande och i ett tidigt skede få information via socialförvaltningen om adoption som en alternativ lösning på deras barnlöshet.73

2.2.2 Assisterad befruktning med donerade könsceller För att få tillgång till assisterad befruktning med donerade spermier eller ägg räcker det inte att personerna genomgår en barnlöshetsutredning, är friska och lever tillsammans i en ”godkänd” parrelation, det vill säga som makar, registrerade partner eller sambor. När donerade könsceller används måste de två dessutom bedömas vara lämpliga som föräldrar. Enligt LGI 6 kap. 3 § 1 st. och 7 kap. 5 § 1 st. skall läkaren vid assisterad befruktning med donerade ägg eller spermier göra en särskild prövning och bedöma ”om det med hänsyn till makarnas eller sambornas medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att inseminationen äger rum”.74 Vidare stadgas i lagrummet att ”insemination får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden”.
    När donerade könsceller används krävs, utöver de rent medicinska
kriterierna i barnlöshetsutredningen, att psykosociala faktorer vägs in i bedömningen. Faktorer som tas i beaktande är bland annat om paret uppriktigt längtar efter ett barn, om deras relation är stabil och om föräldrarna förväntas kunna ta väl hand om och uppfostra barnet.75 Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör läkaren vid lämplighetsbedömningen dessutom företa en mer omfattande medicinsk undersökning än vid assisterad befruktning i allmänhet och även ta i beaktande somatiska och psykiska sjukdomar samt funktionshinder, i syfte att säkerställa föräldrarnas förmåga att fungera som föräldrar under barnets hela uppväxt.76 Lagen uppställer inte några rekommenderade åldersgränser för att komma ifråga för behandling, vilket medför att regionala skillnader kan förekomma. Som exempel kan nämnas att Akademiska sjukhuset i Uppsala på sin hemsida uppger att par erbjuds behandling om kvinnan är under 40 år.77 På Curakliniken i Umeås hemsida anges en förutsättning för behandling vara att kvinnan inte fyllt 39 år.78 När det gäller mannens ålder finns dock inga specifika riktlinjer angivna på sjukhusens hemsidor. I den informella studie som presenteras i av-

73 SOSFS 2006:10, 3 kap. 74 Det är behandlande läkare som är ansvarig för att utföra lämplighetsbedömningen, inte Socialstyrelsen, psykolog eller kurator. I 1984 års proposition till den första inseminationsregleringen avvisades idén att Socialstyrelsen skulle ansvara för den psykologiska och sociala delen av lämplighetsbedömningen, eftersom det ansågs underlätta att medicinsk- och psykosocialbedömning ägde rum på samma ställe, det vill säga på sjukhuset. Se prop. 1984/85:2 s. 11 f. 75 SOSFS 2006:10, 4 kap. 76 SOSFS 2006:10 4 kap. 1 § 2 st. 77 http://www.akademiska.se/sv/Verksamheter/Reproduktionscentrum/ Patientinformation/. Sidan besöktes 2012-06-18. 78 http://www.curakliniken.se/node/1. Sidan besöktes 2012-06-18.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 689 snitt 2.2.3 nedan framgår dock att ”för hög ålder” hos mannen i förhållandet har lett till avslag på begäran om tillgång till assisterad befruktning med donerade celler. Exakt var gränsen går i detta avseende framgår dock inte.
    När det handlar om donerade celler ställs alltså högre krav på de
blivande föräldrarna än när det är parets egna celler som används. Det är principiellt intressant att par som ansöker om tillgång till assisterad befruktning bedöms olika ”strängt” beroende på om en donator anlitas eller inte. Det kan, något tillspetsat, hävdas att det bara är barn som blir till med hjälp av donator som är tillförsäkrade lämpliga föräldrar. Borde inte alla barn som blir till genom assisterad befruktning ha rätt till så ”lämpliga” föräldrar som möjligt, oavsett genetiska omständigheter? Innan denna fråga undersöks närmare skall lämplighetsbedömningens praktiska relevans utredas. Ett par som vägrats tillgång till assisterad befruktning med donerade celler på grund av bristande lämplighet kan begära Socialstyrelsens prövning av läkarens nekande beslut. Vikten av den särskilda lämplighetsprövningen betonas i förarbeten men hur fungerar prövningen i praktiken? Hur effektiv är prövningen som en garant för föräldrars lämplighet?


2.2.3 Socialstyrelsens prövningsärenden — en informell undersök
ning 2.2.3.1 Metod Hösten 2011 kontaktade jag Socialstyrelsen och bad att få ut kopior på samtliga prövningsärenden enligt LGI 6 kap. 3 § och 7 kap. 5 § sedan 1984 års inseminationslag infördes.79 Mitt syfte var att undersöka hur vanligt det är Socialstyrelsen prövar en läkares beslut att neka ett par tillgång till assisterad befruktning med donerade celler och på vilka grunder personer bedömts som ”olämpliga”.
    Eftersom sekretess råder på hälso- och sjukvårdsområdet så gjordes
en sekretessprövning innan handlingarna lämnades till mig. Känsliga uppgifter i ärendena maskerades. Då jag inte fått ta del av Socialstyrelsens beslut i deras helhet, så skall mina slutsatser tolkas med viss försiktighet. Dessutom kan tilläggas att Socialstyrelsen endast kopplas in när ett par försöker få till stånd en ändring av en läkares avslag på begäran om behandling. Det finns ingen statistik tillgänglig om de fall som stannar vid läkarens avslag och alltså inte blir föremål för Socialstyrelsens prövning.
    Oaktat vissa metodologiska svårigheter, så säger antalet prövningar
som Socialstyrelsen faktiskt har gjort, och skälen som angivits i dem, något om den praktiska betydelsen av lämplighetsprövningen. Resultatet redovisas nedan.

79 Uppgifter insamlades och utlämnades till mig av Jeanette Svensson på Socialstyrelsen, Rättsliga Rådet, i oktober 2011.Sekretessprövning utfördes av Linda Hindberg på avdelningen för regler och tillstånd.

690 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 2.2.3.2 Resultat Det visade sig vara synnerligen ovanligt att Socialstyrelsen prövar avslag på ansökningar om tillgång till assisterad befruktning. Under tidsperioden den 1 mars 1985, när den första inseminationslagen trädde i kraft, till den 1 november 2011, när jag begärde att få tillgång till Socialstyrelsens ärenden, hade endast fem prövningsärenden inkommit. I samtliga fem fall avslog Socialstyrelsen parens begäran.
    Två av dessa fem ärenden, inkomna 1998 respektive 2003, rörde av
slag på ansökan om tillgång till donatorinsemination på grund av för hög ålder hos mannen. I det första fallet fyllde mannen 62 år det år som paret nekades behandling och i det andra fallet fyllde mannen 56 år.80 Som riktlinje nämndes i 1998 års prövningsärende att en man inte bör vara äldre än 55 när behandling blir aktuell. I 2003 års fall citerades ovan nämnt förarbetsuttalande, där det framgår att man inte får vara äldre än att man bedöms fullt ut kunna ta sitt föräldraansvar under hela barnets uppväxt.81 I ytterligare ett fall från 1998 hade ett par nekats tillgång till donatorinsemination på grund av medicinska skäl. En förutsättning för att insemination med donerade spermier skulle medges var, enligt Socialstyrelsens då gällande allmänna råd, att orsaken till barnlösheten fanns hos mannen.82 Eftersom utförd spermaanalys inte påvisade något som talade för att parets barnlöshet berodde på mannen, avslog Socialstyrelsen begäran om tillgång till donatorinsemination.
    Det fjärde fallet, från 2011, omfattas av sträng sekretess vilket gör
det svårt att analysera. Det framgår att ärendet gällde ansökan om IVF med äggdonation. Grunden för läkarens nekande beslut var parets olämplighet på grund av psykosociala skäl. Exakt vari dessa skäl bestod omfattas av sekretess. Det förefaller emellertid som att den ena parten hade eller hade haft någon form av psykisk ohälsa. Psykiatern som yttrade sig i ärendet fann sammantaget, med viss tveksamhet, att något definitivt hinder mot äggdonationsbehandling inte förelåg. Socialstyrelsen instämde dock med läkarens slutsats att behandling inte kunde medges, på grund av den påfrestning som IVF-behandling och vården av ett barn skulle innebära för paret i fråga, utifrån deras situation.
    Det sista ärendet, även det från 2011, gällde avslag på begäran om
tillgång till donatorinsemination på grund av psykosociala skäl. Även i det ärendet inhämtades ett psykiaterutlåtande. Ett starkt vägande skäl som angavs emot att tillåta inseminationen var att den ena föräldern befarades få ta ”mer än ett normalt stort ansvar för barnet”. Därtill kom att enskilda samtal med respektive part inte kunnat genomföras,

80 Männens ålder och personnummer har maskerats i fallen. Uppgifterna om männens ålder lämnades på min förfrågan av Linda Hindberg på Socialstyrelsen, den 31 oktober 2011. 81 Se avsnitt 2.2.2. 82 SOSFS 1987:6. Kravet på att barnlösheten skulle bero på mannen avskaffades när äggdonation lagreglerades.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 691 på grund av att ena parten av psykiska skäl fann läkarbesök obehagliga. Socialstyrelsen avslog begäran om tillgång till donatorinsemination, bland annat med hänvisning till att sådan behandling förutsätter en rad läkarbesök.
    En övergripande slutsats är att det är ovanligt att Socialstyrelsen
prövar ärenden då ett par vägrats tillgång till assisterad befruktning på grund av bristande lämplighet. Socialstyrelsen har endast fått in totalt fem sådana prövningsärenden sedan den första regleringen trädde ikraft 1985, trots att behandling med donerade celler är vanligt förekommande på landets fem offentligt finansierade sjukhus.83 Det kan noteras att Socialstyrelsens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol sedan en lagändring 2002. Innan dess kunde besvär inte föras mot Socialstyrelsens beslut avseende assisterad befruktning.84 Endast det sista fallet från 2011 överklagades men domstolen avslog överklagandet.
    Vad säger egentligen det låga antalet prövningsärenden om lämp
lighetsbedömningen som sådan? Är det ovanligt att en läkare vägrar ett par tillgång till assisterad befruktning på grund av bristande lämplighet? Här kan inga säkra slutsatser dras utifrån min undersökning, vilken enbart behandlat Socialstyrelsens prövningsärenden — inte de individuella specialistläkarnas nekande beslut. Utifrån det faktum att endast fem prövningsärenden inkommit till Socialstyrelsen under 26 års tid kan man ändå spekulera i om det kan vara så att läkare tar relativt ”lätt” på skyldigheten att genomföra en lämplighetsbedömning och att det skall mycket till för att ett par skall bedömas som olämpligt i LGIs bemärkelse. Det är tänkbart att läkaren i första hand har fokus inställt på att ge människor medicinsk hjälp och att lämplighetsbedömningen därför kommer något i skymundan för denna drivkraft. För att en läkare skall vägra behandling på grund av en sökandes bristande lämplighet som framtida förälder kan det antas krävas speciella omständigheter.

83 Karolinska sjukhuset i Stockholm, Östra sjukhuset i Göteborg, Universitetssjukhuset i Linköping, Akademiska sjukhuset i Uppsala och Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Se Ds 2004:19 s. 40. Under åren 1989–1994 uppgick antalet genomförda givarinseminationer till mellan 700 och 1000 per år. Sedan dess har behandlingarna minskat årligen och under år 2000 uppgick antalet behandlingar till knappt 400. Minskningen anses vara kopplad dels till en brist på givare, dels till den ökade användningen av IVF. Ds 2004:19 s. 40 f. De flesta IVF-behandlingarna inom svensk sjukvård sker med parets egna celler, men donation förekommer. År 2008 återfördes 135 färska ägg, befruktade med donerade spermier. IVFbehandling resulterar ofta i att fler än ett ägg mognar, genom hormonstimulering. Vanligtvis återförs endast ett embryo och resterande nedfryses och bevaras för framtida försök. År 2008 återfördes 85 ”upptinade” embryon. Motsvarande siffra för äggdonation samma år uppgick till 128 återföranden av ”färska” embryon och 95 embryon som varit nedfrusna. Statistiken publicerades av Socialstyrelsen 2011, Graviditeter, förlossningar och nyfödda barn, Medicinska födelseregistret 1973– 2009, Assisterad befruktning, 1991–2008, s. 25 f. 84 Se LGI 8 kap. 1 §. Möjligheten att överklaga Socialstyrelsens beslut avseende läkares nekande till assisterad befruktning infördes genom lag 2002:253, se prop. 2001/02:89.

692 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 Det kan vara så att Socialstyrelsens benägenhet att göra samma bedömning som läkaren gjort, det vill säga avslå parets begäran, medför att det uppfattas som lönlöst att driva ärendet vidare. Det är möjligt att ett par i en sådan situation istället väljer att söka vård utomlands där helt andra bedömningskriterier tillämpas. Tidsaspekten är också relevant i sammanhanget. Att söka vård utomlands istället för att driva frågan vidare i Sverige har i allmänhet fördelen att det går snabbt att få behandling.

2.2.4 Endast lämpliga personer bör få samhällets hjälp att bli föräldrar I november 2008 skickade Socialstyrelsen ut information om assisterad befruktning till fertilitetsklinikerna i landet.85 Anledningen till att informationen skickades ut var att det förekommit att läkare på grund av mannens bristande hälsotillstånd eller för höga ålder vägrat par behandling med egna spermier och ägg. I informationen underströk Socialstyrelsen därför att det endast är vid assisterad befruktning med donerade celler som en särskild prövning av parets lämplighet som föräldrar får göras. Det kan diskuteras på en principiell nivå om det är motiverat att särbehandla donationsfallen jämfört med när parets egna spermier eller ägg används, mot bakgrund av de signaler detta sänder ut till samhället, paren och barnen. I 1984 års proposition till inseminationslagen betonades att ”en medverkan från samhällets sida till att ett barn kommer till genom givarinsemination bör […] lämnas endast om det kan antas att barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.”86 Beträffande makeinsemination anfördes dock att det inte ansågs nödvändigt att ställa upp några särskilda kompetenskrav.
    Fråga uppstår om inte samhället vid all ”medverkan”, oberoende av
om det rör sig om användning av donerade celler eller om det är parets egna celler som används, borde ta ansvar för att ett barn som blir till genom assisterad befruktning kan väntas få goda uppväxtförhållanden i lämpliga föräldrars omsorg. Även när parets egna celler används hjälper medicinen så att säga naturen på traven och ett barn blir till som i de flesta fall annars inte hade kommit till världen. Genom att behandla de vuxna paren olika — de som använder donerade könsceller och de som använder sina egna könsceller — så behandlas även, indirekt, de barn som blir till genom behandling olika. Något tillspetsat blir resultatet — i vart fall på ett teoretiskt plan — att barn som blir till med hjälp av en donator i högre utsträckning tillförsäkras ”lämpliga” föräldrar än de andra barnen.
    Sammanfattningsvis anser jag att endast ”lämpliga” föräldrar bör få
samhällets hjälp med att sätta barn till världen, oberoende av gene-

85 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8820/2008126-79_200812679.pdf. Sidan besöktes 2012-02-09. 86 Prop. 1984/85:2, s. 11. Se även LGI 6 kap. 3 §.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 693 tiska släktband. För att uppnå detta kan den medicinska bedömningen med fördel göras mer ingående så att barnlöshetsutredningen inte enbart tar hänsyn till medicinska faktorer. Även psykosociala faktorer bör beaktas, exempelvis hur stabilt parets inbördes förhållande är.87 I samband med att frågan om ensamstående bör få tillgång till assisterad befruktning nu utreds bör även lämplighetsbedömningens effektivitet och ändamålsenlighet granskas. En förutsättning för att ge ensamstående kvinnor tillgång till assisterad befruktning i Sverige är enligt min mening att en utförlig lämplighetsbedömning görs i det individuella fallet, som utöver den medicinska utredningen även tar hänsyn till sociala och ekonomiska frågor, som om sökanden har ett tillräckligt socialt nätverk av människor i sin omgivning som kan avlasta henne som förälder och om hon har ekonomiska förutsättningar att ta hand om ett barn. Fler personer än behandlande läkare bör involveras i utredningen, inte bara i teorin utan även i praktiken. Här kan en parallell dras till den omfattande utredning som en ensamstående person som önskar adoptera ett barn måste genomgå.

2.3 Föräldraskap genom adoption
2.3.1 Historisk utgångspunkt
Adoptionsinstitutet infördes i svensk rätt genom lag (1917:378) om adoption. Enligt 1917 års adoptionslag skapades ett rättsförhållande mellan adoptant och adoptivbarn som i flera avseenden överensstämde med det som gällde beträffande föräldraskap grundat på biologiska band. Innan dess saknades regler om adoption men det fanns bestämmelser om ett slags ”fosterföräldraskap” som innebar att ”fosterföräldrarna” ansvarade för barnet till dess att det blev myndigt. Därefter upphörde rättsverkningarna av fosterföräldraskapet.88 En väsentlig skillnad jämfört med dagens reglering var att adoptivbarnet enligt 1917 års reglering behöll vissa rättsliga band till sina biologiska föräldrar. Adoptivföräldrarna bar det sociala ansvaret för barnet liksom det rättsliga ansvaret när det gällde vårdnad och underhåll men ett adoptivförhållande ansågs inte helt kunna ersätta ett släktskap grundat på biologiska band.89 Adoptivbarnet hade således arvsrätt i förhållande till de biologiska föräldrarna. Dessutom kunde en adoption hävas under vissa förutsättningar enligt 1917 års lagstiftning.90 Begränsningarna vad gäller rättsverkningar av adoption gör att adoptionerna som genomfördes enligt 1917 års reglering brukar kallas ”svaga”, i motsats till dagens ”starka” adoptioner som rättsligt likställer föräldraskap genom adoption med föräldraskap grundat på biologiska band. Sedan 1971 är det inte längre möjligt att häva en genomförd adoption och alla redan genomförda ”svaga” adoptioner har om-

87 Se även Singer, Anna, Föräldraskap i rättslig belysning, Iustus, 2000, s. 325. 88 SOU 2009:61, s. 65. 89 Singer, Anna, Föräldraskap i rättslig belysning, Iustus, 2000, s. 239. 90 SOU 2009:61, s. 65 f.

694 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 vandlats till starka.91 Adoption innebär sedan dess att barnet rättsligt i alla avseenden betraktas som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar.92

2.3.2 Vem får adoptera enligt svensk rätt? Enligt svensk rätt får makar adoptera gemensamt, liksom registrerade partner, förutsatt att sökandena fyllt 25 år.93 Sambor däremot får inte adoptera gemensamt, men en ensamstående person kan kvalificera sig som adoptivförälder.94 Möjligheten för en ensamstående person att prövas som adoptivförälder infördes genom 1917 års adoptionslag. Att ensamstående omfattades av lagen berodde dock inte på en liberal eller progressiv inställning till ensamstående föräldrar, utan hängde samman med att adoptionsinstitutet ursprungligen syftade till att åstadkomma drägliga levnadsvillkor för barn.95 Med andra ord ansågs det bättre för ett barn att få en förälder än ingen alls, i synnerhet när alternativet var att växa upp på en institution. Syftet med adoption är inte längre begränsat till att förbättra barns levnadsvillkor, utan är också att skapa ett rättsligt och personligt förhållande mellan adoptant och adoptivbarn som på alla sätt motsvarar förhållandet mellan ett barn och en biologisk förälder.96 I nationalencyklopedin definieras adoption följaktligen som ”att uppta en person som sitt eget barn”.97 Möjligheten för ensamstående att adoptera ett barn förefaller svår att förena med den generella principen i svensk rätt att det är till barnets bästa att växa upp med två rättsliga föräldrar. I samband med medgivandeutredningen ställs dock särskilda krav på den ensamståendes sociala skyddsnät och hälsotillstånd.98 Vidare kan noteras att det i praktiken kan vara svårt för en ensamstående person som fått rättens tillstånd att adoptera att faktiskt ta emot ett barn för adoption. I Socialstyrelsens handbok för socialtjänsten understryks vikten av att sökanden på ett tidigt stadium informeras om detta.99 Svårigheterna för ensamstående att adoptera hänger i praktiken samman med att antalet godkända adoptivföräldrar som väntar på att få ta emot ett barn för adoption kraftigt överstiger antalet barn som

91 Lag (1970:841) om ändring i lagen (1958:640) om ändring i föräldrabalken. Prop. 1970:186. 92 För en redogörelse av IP-rättsliga aspekter på internationella adoptioner, se Jänterä-Jareborg, Maarit, The Recognition and Legal Effects of Foreign Adoptions in Sweden, Scandinavian Studies in Law, 1992, s. 93–212. 93 Om adoptionen gäller eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn, eller om synnerliga skäl föreligger så får även person som fyllt 18 år adoptera, föräldrabalken 4 kap. 1 §. 94 Föräldrabalken 4 kap. 1 och 3 §§. 95 LU 1908:19 s. 7. 96 Prop. 2001/02:123, s. 12. 97 www.ne.se. Sidan besöktes 2012-02-29. 98 Adoption — Handbok för socialtjänsten, 2008, s. 90-93. 99Adoption Handbok för socialtjänsten, 2008, s. 41. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-101-5/sidor/default.... Sidan besöktes 2012-02-29.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 695 finns tillgängliga för internationell adoption.100 Adoptionscentrum, Sveriges största förmedlare av internationella adoptioner, förklarar det med att många ursprungsländer arbetar aktivt med att minska de internationella adoptionerna för att istället försöka hitta lösningar för barnen inom landet. Detta arbete har enligt Adoptionscentrum bidragit till en minskning av antalet barn som behöver placeras hos adoptivföräldrar utomlands.101 Det är ursprungsländerna som ”väljer ut” lämpliga adoptivföräldrar i det individuella fallet och i ”konkurrensen” om adoptivbarnen prioriteras makar framför ensamstående. Antalet barn tillgängliga för adoption inom Sverige är litet.102 I praktiken kan det alltså vara svårt för en ensamstående person att adoptera ett barn eftersom ursprungsländerna generellt sett anser att det är bäst för ett barn att växa upp med två föräldrar.

2.3.3 Medgivandeutredningen När det gäller adoption krävs, utöver att man lever som ensamstående, registrerad partner eller äkta makar, socialnämndens medgivande. Socialnämnden uppdrar åt socialförvaltningens tjänstemän att företa själva medgivandeutredningen, som när den är färdig föredras i socialnämnden. Slutligen krävs rättens tillstånd att adoptera ett visst barn.103 Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum och får endast medge adoptionen om den är till fördel för barnet i det individuella fallet.104 Om adoptionsansökan gäller internationell adoption måste sökanden i de allra flesta fall vända sig till en auktoriserad adoptionsförmedling efter det att socialnämndens generella medgivande till adoption erhållits.105 För att få socialnämndens medgivande till att adoptera ett barn med hemvist i ett annat land än Sverige krävs i allmänhet att sökanden deltagit i en av kommunen anvisad utbildning för blivande adoptivföräldrar. I medgivandeutredningen skall hänsyn tas bland annat till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov. Dessutom skall faktorer som sökandens ålder, hälsotill-

100 Det uppskattas finnas tre gånger fler adoptivföräldrar än barn tillgängliga för adoption. Adoption — Handbok för socialtjänsten, 2008, s. 16. 101 http://www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Adoptionsmojligheter/. Sidan besöktes 2012-02-28. 102 Enligt Socialstyrelsen har siffran legat på omkring 200 adoptioner årligen. År 2007 utgjorde 15 adoption av ett spädbarn. Det finns inte någon särskild kö till nationell adoption. Adoption — Handbok för socialtjänsten, 2008, s. 136. 103 Föräldrabalken 4 kap. 1 §. De närmare föreskrifterna för utredningens genomförande återfinns i socialtjänstlag (2001:453), 6 kap. 12 § och 11 kap., samt i socialtjänstens föreskrifter (SOSFS). Det finns även bestämmelser om adoption i internationella dokument såsom FNs konvention om barnets rättigheter, antagen av FNs generalförsamling den 20 november 1989 och den i Haag den 29 maj 1993 dagtecknade konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. 104 Föräldrabalken 4 kap. 6 §. 105 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) ger förmedlingar auktorisation. Myndigheten lyder under Socialdepartementet och dess uppgift är att skapa en hög kvalitet i den internationella adoptionsverksamheten i Sverige. http://www.mia.eu/.

696 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 stånd, sociala umgänge och personliga egenskaper, liksom inställningen i religions- och livsåskådningsfrågor beaktas.106 Som riktlinje gäller att sökanden inte vid ansökningstillfället bör vara äldre än 42 år, vilket i praktiken innebär att sökanden efter utrednings- och väntetid kan vara i 45 års ålder när ett barn väl tas emot.107 Socialstyrelsen granskat och funnit att de flesta kommuner följer rekommendationerna avseende övre åldersgränser för adoption.108 Vid nationell adoption är föräldrautbildning inte nödvändig men medgivandeutredningen är densamma som vid internationell adoption. Det saknas enhetliga regler för hur själva medgivandeutredningen skall gå till och vilka faktorer som skall tillmätas störst betydelse. Det kan därför förekomma skillnader mellan olika kommuner.109 Utredningen brukar innebära att sökanden återger sin livsberättelse i intervjuform. Andra moment i medgivandeutredningen kan vara att iaktta samspelet mellan olika familjemedlemmar.110 En allmän iakttagelse är att medgivandeutredningen i samband med adoption är betydligt mer omfattande än den lämplighetsbedömning som skall föregå assisterad befruktning med donerade celler. Vid assisterad befruktning krävs i normalfallet enbart läkarens bedömning medan adoptionsansökan involverar såväl rätten som socialtjänsten och socialnämnden. Skillnaden kan motiveras utifrån att föräldraskap genom adoption och assisterad befruktning är två olika saker. Adoption avser ett barn som redan finns och som kan ha särskilda behov på grund av tidigare upplevelser och svårigheter i livet. Vid assisterad befruktning sätts ett nytt barn till världen utan särskilda behov på grund av tidigare upplevelser i livet. Trots denna grundläggande skillnad kan det enligt min mening finnas anledning att se över lämplighetsbedömningens praktiska betydelse och funktion, inte minst om det skall anses förenligt med barnets bästa att ensamstående får tillgång till assisterad befruktning.

2.3.4 Samkönade par får prövas som adoptivföräldrar När lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap antogs undantogs regler om föräldraskap uttryckligen från lagens tillämpningsområde. År 2003 infördes emellertid regler om adoption för samkönade par.111 Reformen omfattade internationell adoption (adoption av barn med hemvist utomlands) och nationell adoption (adoption av barn inom landet). Nationell adoption kan i sin tur avse antingen adoption av en

106 Adoption — Handbok för socialtjänsten, 2008. 107 Förslag på att införa åldersgränserna i lagen har avvisats. Se prop. 2003/2004:131 s. 61. 108 Internationella adoptioner, Nya krav på blivande adoptivföräldrar, publicerad av Socialstyrelsen, 2010-12-19. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/ 18206/2010-12-19.pdf. Sidan besöktes 2012-02-29. 109 Adoption — Handbok för socialtjänsten, 2008. 110 Adoption — Handbok för socialtjänsten, 2008. 111 SOU 2001:10, Del A och B. Prop. 2001/02:123.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 697 makes barn (närståendeadoption) eller gemensam adoption av ett barn inom landets gränser.
    I samband med 2003 års lagändring betonades i propositionen
barnets rätt att få sin sociala familj rättsligt erkänd: ”[a]tt erkänna en sådan homosexuell familjebildning ger en viktig signal till de barn som lever hos homosexuella vuxna.”112 I praktiken har reformen i första hand fått betydelse när det gäller närståendeadoption — inte när det gäller internationell adoption. Det beror på att de ursprungsländer som svenska auktoriserade adoptionsförmedlingar samarbetar med inte godtar samkönade adoptivföräldrar.113 Regeringen var medveten om detta men ansåg det ändå motiverat att officiellt markera den svenska inställningen genom att inkludera samkönade par i adoptionsregleringen.
    I en debattartikel år 2008 i tidningen QX betonade en anställd vid
Adoptionscentrum vikten av att Sverige föregår med ”gott exempel” genom att aktivt gå in för att placera barn hos samkönade adoptivföräldrar på nationell nivå: ”för hur tror vi att andra länder, där synen på homosexuella är en helt annan än den i Sverige, ska välja samkönade par till sina barn om vi i Sverige inte gör det själva?”114 I mars 2012 rapporterade samma tidning att ett manligt homosexuellt par för första gången fått adoptera ett barn gemensamt, genom nationell adoption. Adoptionen ägde rum 2011 men den var inte ett resultat av positiv särbehandling av samkönade par. Paret utsågs som adoptivföräldrar eftersom den biologiska mamman uttalat särskilda önskemål om att barnet skulle placeras hos ett manligt par.115 Idén att positivt särbehandla samkönade par och därigenom statuera ett exempel internationellt skulle kunna få positiva konsekvenser för samkönade par som önskar adoptera gemensamt. Det skulle kunna uppfattas som mer av ett officiellt ställningstagande från Sveriges sida, om Sverige aktivt gick in för att placera barn hos samkönade adoptivföräldrar och därigenom signalerade till ursprungsländerna att vi i Sverige tror på samkönade adoptivföräldrars förmåga att ta hand om ett adoptivbarn. Det skulle med andra ord visa att den svenska adoptionsreformen, som gjorde det möjligt för samkönade par att prövas som adoptivföräldrar, var allvarligt menad och inte bara ett teoretiskt debattinlägg eller försök att marknadsföra sig som ett ”progressivt” och ”modernt” land.
    Samtidigt riskerar en sådan positiv särbehandling av samkönade
par att öka fördomarna mot homosexuella i det svenska samhället.

112 Prop. 2001/02:123, s. 30. 113 http://www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Adoptionsmojligheter/. Sidan besöktes 2012-02-28. 114 QX debatt, Börja med de nationella adoptionerna, 2010-08-11. http://www.qx.se/samhalle/debatt/15032/borja-med-de-nationella-adoptionerna. Sidan besöktes 2012-02-28. 115 http://www.qx.se/Xtra/liv/20532/de-forsta-samkonade-att-fa-adoptera. Sidan besöktes 2012-04-12.

698 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 Det kan tänkas att ett system som ger samkönade par företräde framför par av motsatt kön i den redan långa adoptionskön skulle uppfatttas som orättvist av andra sökande och därigenom riskera att leda till ökad intolerans gentemot samkönade par.Det förefaller kontraproduktivt att bryta utvecklingen mot ett ökat stöd bland allmänheten för samkönade par som adoptivföräldrar, vilket redovisats i en undersökning genomförd av Demoskop 2010. Enligt undersökningen har andelen svenskar som är positiva till adoption av samkönade par ökat från 17 till 50 procent på åtta år.116 Sammantaget finns inte någon ”rätt” att adoptera enligt svensk lag utan endast en möjlighet att prövas som adoptivförälder. I slutänden är det ursprungslandet som avgör vem som är lämpligast i det individuella fallet. I praktiken kan rättsläget uppfattas som en besvikelse för samkönade par som trots att de fått socialnämndens medgivande att adoptera inte får ta emot ett barn, eftersom ursprungsländerna som Sverige samarbetar med inte godtar samkönade adoptivföräldrar och det finns få barn tillgängliga för adoption inom Sverige. Här kan man knappast tala om att det finns en ”rätt” för samkönade par att bli föräldrar genom adoption. Reformen avseende närståendeadoption har emellertid fått praktisk betydelse i Sverige.117

2.3.5 Bör sambor få adoptera gemensamt? Sambor får inte adoptera gemensamt enligt svensk lag men idén har övervägts vid några tillfällen.118 Många vuxna människor med barn lever tillsammans i samboförhållanden i Sverige idag och samboende utom äktenskap är en socialt accepterad och en rättsligt reglerad samlevnadsform. Varför har då inte sambor tillgång till adoptionsinstitutet? I 2009 års betänkande ”modernare adoptionsregler” föreslogs att sambor skulle få möjlighet att prövas som adoptivföräldrar tillsammans.119 Förslaget motiverades bland annat med hänvisning till neutralitetsprincipen.120 Att likställa sambor med makar i adoptionshänseende skulle göra lagen mer neutral till samlevnadsformer. I 2009 års betänkande anfördes dessutom att systemet skulle bli mer konsekvent om sambor fick adoptera gemensamt, eftersom sambor har tillgång till assisterad befruktning.121

116 SvD den 25 juli 2010, Allt fler positiva till homoadoption. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allt-fler-positiva-till-homoadoption _5037261.svd. Sidan besöktes 2012-02-29. 117 Enligt Statistiska centralbyråns enhet för befolkningsstatistik saknas det emellertid statistik som visar hur många närståendeadoptioner som beviljats i samkönade parrelationer. 118 Se Ju 1970:5, SOU 1989:100, SOU 2009:61. 119 SOU 2009:61. 120 SOU 2009:61, s. 115. Angående neutralitetsprincipen, se direktiv från departementschefen till familjelagssakkunniga, den 15 augusti, 1969, Riksdagsberättelsen 1970, Ju 52, s. 81. Se även avsnitt 1.2. 121 SOU 2009:61, s. 116.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 699 Professor Maarit Jänterä-Jareborg, expert i 2009 års adoptionsutredning, inkom med ett särskilt yttrande med anledning av utredningens förslag att sambor skulle tillåtas adoptera gemensamt.122 Jänterä-Jareborg delade inte utredningens bedömning att sambor borde få adoptera gemensamt på samma villkor som makar, förutom såvitt avsåg närståendeadoption. Enligt henne präglades utredningens förslag av ett vuxenperspektiv. Hon pekade på att äktenskapet i förarbeten kallats ”överlägs[et] andra samlevnadsformer i fråga om personlig trygghet och juridisk stabilitet”.123 Mot bakgrund av denna inställning har lagstiftaren varit restriktiv med att införa nya samboregler som skulle riskera att samboende utom äktenskap närmade sig äktenskapet.124 Det har alltså ansetts motiverat att dra en gräns för likabehandlingen av samlevnadsformer, i syfte att bevara äktenskapet som en särskild form för samlevnad. I mars 2012 har ännu inte någon proposition utifrån 2009 års betänkande presenterats. Ovan har påståtts att likabehandlingsprincipens starka fokus i den svenska rättsutvecklingen på föräldraskapsområdet riskerar att medföra att varje form av olikbehandling uppfattas som potentiell diskriminering och som ett underkännande av de individer eller parkonstellationer som inte omfattas av regleringarna. Att ge sambor möjlighet att prövas som adoptivföräldrar tillsammans skulle utifrån denna synvinkel kunna bli en signal om officiellt godkännande och ett bekräftande av att de redan existerande ogifta samborna med barn är önskvärda. Att sända en sådan signal förefaller ha varit en effekt av att samkönade par inkluderades i adoptionsregleringen. Men finns det verkligen ett motsvarande behov av att signalera officiellt godkännande av sambor, nationellt och i förhållande till ursprungsländerna? Sambor kan gifta sig och på så vis få tillgång till adoptionsinstitutet. Det kunde inte registrerade partner när de inkluderas i adoptionslagstiftningen 2003. Vidare tillhör inte sambor — till skillnad från samkönade par — en grupp i samhället som utsätts för människors fördomar på grund av sin relation och därför är i behov av rättsligt erkännande.125 Mot denna bakgrund framstår likabehandling som argument för att tillåta sambor att adoptera gemensamt som långsökt. Det saknas behov av att signalera till mottagarländer och samhälle att samboende utom äktenskap är en rättsligt och socialt erkänd familjeform i Sverige. Det faktum att sambor har tillgång till assisterad befruktning betyder inte att de måste få tillgång till adoption. I fråga om närståendeadoption kan det dock finnas ett praktiskt behov av att ändra lagen så att en sambo kan adoptera den andra sambons barn. I övriga situa-

122 SOU 2009:61, s. 311–313. 123 Citerat i SOU 2009:61, s. 312. Det citerade avsnittet återfinns i prop. 2002/03:80 s. 25. Partnerskapet likställs med äktenskapet i detta avseende. 124 SOU 2009:61, s. 312. 125 Se Sörgjerd, Caroline, Reconstructing Marriage — The Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, s. 168–184.

700 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 tioner kan sambor enkelt ingå äktenskap med varandra och därigenom kvalificera sig för adoption i ursprungsländernas ögon.

3. Symbolvärden knutna till föräldraskapsterminologin
Vem som får samhällets hjälp med att bli förälder speglar värderingar
om vem som anses vara lämplig eller önskvärd som mor eller far ur samhällets perspektiv. Det finns därför anledning att titta närmare på vilka värderingar som är knutna till föräldraskapsstatus och vad som ligger i begreppen mor (moder), far (fader) och förälder.

3.1 Den vårdande modern och den beskyddande fadern: två tongivande stereotyper
Vad något kallas kan spela roll för hur det uppfattas, genom att olika
värderingar kopplas till olika begrepp. Om man slår upp ordet ”mor” eller ”moder” i nationalencyklopedin återfinns definitionen: ”kvinna som fött (och vårdar) barn med tonvikt antingen på den vårdande el. den födande funktionen”.126 Begreppet moder kan också — enligt uppslagsverket — användas i en mer nyanserad bemärkelse: ”som titel för kvinna i ansvarsfylld (vårdande) ställning”. Om man istället slår upp ordet ”far” eller ”fader” anger huvuddefinitionen: ”man som avlat barn och är uppfostrare; äv. om manlig fosterförälder”. Enligt uppslagsverket kan ordet ”fader” dessutom användas i en utvidgad betydelse för att beskriva en person med beskyddande uppgifter (särskilt beträffande en katolsk eller ortodox präst).
    Naturligtvis behöver man inte fästa alltför stor vikt vid formulering
ar i ett uppslagsverk. Ordval där kan utgöra språkliga kvarlevor från förr som inte nödvändigtvis speglar dagens samhällsförhållanden och värderingar. Samtidigt kan det vara så att språkbruket i definitionerna säger något om vilka föreställningar om manligt och kvinnligt och om mor och far som fortfarande finns i människors medvetande, som ett resultat av djupt rotade seder och familjemönster.
    Definitionerna ovan av en mor och en far illustrerar olika roller i
förhållande till barnet. Själva definitionen av en mor förefaller vara nära sammankopplad med hennes vårdande egenskaper, medan definitionen av en far istället betonar hans beskyddande och uppfostrande roll. Dessa roller kan i sin tur kopplas till de gamla arketyperna inom Jungs analytiska psykologi, närmare bestämt till den stora modern som kvinnlig arketyp, i kontrast till den gamle vise mannen som motsvarande manlig arketyp.127 Föreställningar utifrån dessa arketyper finns inbyggda i människor oberoende av kultur som ett slags universellt arv och kan förklara synen på modern som den vårdande och fadern som den beskyddande och fostrande i familjen.
    Associationer till dikotomier med å ena sidan bilden av en vår
dande (och därmed känslomässigt ”mjukare”) moder som står barnet

126 Definitionerna i detta stycke återfinns på www.ne.se. 127 Om arketyperna, se t.ex. Almqvist, Kurt, Att läsa Jung, om arketyper, kultur, individuation, religion och politik, Natur och kultur, 1997.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 701 närmast och å andra sidan en beskyddande och fostrande (”hårdare”) fader kan uppfattas som föråldrad och till och med stötande i dagens samhälle, där jämställdhet mellan könen är en politisk målsättning och drivkraft bakom lagreformer. Det kan vara så att begreppen ”mor/moder” och ”far/fader” fortfarande speglar värderingar från tidigare samhällsförhållanden och fått en särskild symbolisk laddning. Att särskilda värderingar är knutna till begreppet ”mor” blev tydligt när lesbiska par fick tillgång till assisterad befruktning i Sverige och fråga uppstod hur den kvinna som inte föder barnet skulle benämnas i lagen.

3.2 Mor, medmor eller förälder?
3.2.1 Terminologiska överväganden i förarbetena
När två kvinnor får barn tillsammans genom assisterad befruktning betecknas enligt föräldrabalken 1 kap. 9 § den födande kvinnan som barnets rättsliga ”moder”, medan hennes sambo, partner eller maka (som samtyckt till behandlingen) benämns ”förälder”. En förutsättning för att regeln skall bli tillämplig är att behandling ägt rum i enlighet med lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., det vill säga inom ramen för den svenska sjukvården. Valet av terminologi — ”förälder” — var inte självklart när lagen blev till. Olika benämningar förespråkades i propositionen och departementspromemorian.128 I 2004 års promemoria (Ds 2004:19) föreslogs att båda kvinnorna skulle benämnas barnets ”mor”, med följande motivering:

”[…] [Det är] rimligt att också den födande kvinnans partner eller sambo betecknas som mor. Alternativet skulle vara att kalla henne t.ex. medförälder eller medmor. Detta framstår dock som olämpligt. Tanken är ju att hon skall vara en helt likvärdig förälder: rättsligt, ekonomiskt och socialt. Att hon också i lagens mening benämns som mor ger en viktig signal, inte minst till barnet men även till familjens närmaste omgivning och samhället i övrigt.”129

Med andra ord ansågs alltså termen mor ha ett särskilt högt symbolvärde. Tillämpning av ett annat begrepp — medmor eller medförälder — riskerade enligt betänkandet att uppfattas som en signal till omgivningen och samhället om att de två föräldrarna trots en likvärdig rättslig ställning i relation till barnet ändå inte var likvärdiga på ett symbolplan. Vidare ansågs det olämpligt av lagtekniska och praktiska skäl att införa ett nytt familjerättsligt begrepp.130 Dessa resonemang vann dock inte helt gehör i den följande propositionen.131 I propositionen anfördes — tvärtemot resonemanget i betänkandet — att till-

128 Ds 2004:19, Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella och prop. 2004/05:137, Assisterad befruktning och föräldraskap. 129 Ds 2004:19, Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella, s. 52. Det kan noteras att begreppet moder primärt används i föräldrabalken, medan kortformen mor används i förarbeten. Här används begreppen som synonymer. 130 Ds 2004:19, Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella, s. 52. 131 Prop. 2004/05:137, Assisterad befruktning och föräldraskap.

702 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 lämpning av ordet ”mor” beträffande båda kvinnorna riskerade att ge upphov till lagtekniska och andra svårigheter och därför borde undvikas. Istället förespråkades termen ”förälder” för den av kvinnorna som inte föder barnet:

”För att undvika missförstånd bör […] partnern eller sambon till modern i lagtexten lämpligen benämnas förälder, inte mor. Alternativet skulle vara att kalla henne t.ex. medförälder eller medmor. Detta framstår dock som olämpligt. Tanken är ju att hon ska vara en helt likvärdig förälder. En ny föräldrarättslig beteckning skulle vidare skapa både praktiska och vissa lagtekniska svårigheter.”132

Kommittén och regeringen var eniga om att det var olämpligt att införa en helt ny familjerättslig term som ”medmor” eller ”medförälder”. Varken i propositionen eller i departementspromemorian diskuterades emellertid huruvida ”förälder” kunde utgöra en ny term av lägre dignitet än ”mor”.
    Ordet ”mor” verkar alltså ha ett särskilt högt symbolvärde. Om så är
fallet finns en risk att vilken annan term som helst, även termen ”förälder”, skulle kunna uppfattas som en signal om att de båda kvinnorna på ett symbolplan inte är likvärdiga i sin relation till barnet. Resultatet blir enligt min mening att den nya termen ”förälder” riskerar att till viss del uppfattas som en signal om skillnad istället för likhet, tvärtemot lagstiftarens intentioner.133 I propositionen avvisades, som ovan nämnts, förslaget att benämna båda kvinnorna ”mor” med hänvisning till att en sådan lösning skulle skapa vissa lagtekniska svårigheter. Det finns anledning att närmare granska dessa påstådda lagtekniska svårigheter. Var det verkligen nödvändigt av lagtekniska skäl att terminologiskt särskilja de båda kvinnorna som ”mor” och ”förälder”?

3.2.2 Lagtekniska problem — vilka och hur stora var de i praktiken? I 2004 års proposition om assisterad befruktning för samkönade par angavs som ett argument emot att kalla båda kvinnorna i en lesbisk relation för ”mor” att det i föräldrabalken, liksom i flera andra författningar, finns bestämmelser som särskilt tar sikte på den kvinna som föder ett barn.134 I propositionen gavs tre exempel på bestämmel-

132 Prop. 2004/05:137, Assisterad befruktning och föräldraskap, s. 43 f. Det kan nämnas att uttalandet gjordes innan samkönade par kunde ingå ett formellt äktenskap i Sverige. Detta är anledningen till att enbart partner och sambo nämns, inte fru/maka. 133 I min avhandling har jag understrukit vikten av att kalla saker vid samma namn, om målet är att skapa samma symbolik och värde. Ett av exemplen som jag använde mig av för att visa denna poäng var partnerskapslagen, som trots likheterna vad gäller rättsverkningar jämfört med äktenskapet, ändå inte uppnådde samma symbolvärde som det äkta civilståndet, äktenskapet. Se Reconstructing Marriage — the Legal Status of Relationships in a Changing Society, Intersentia, 2012, särskilt s. 209–212. 134 Prop. 2004/05:137, Assisterad befruktning och föräldraskap, s. 43 f.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 703 ser som skulle kunna leda till oklarheter om båda kvinnorna benämndes mor. För det första nämns stadgandet i föräldrabalken 6 kap. 3 §, av vilket det framgår att ett barn från födseln står under vårdnad av båda föräldrarna om dessa är gifta med varandra och i annat fall av modern ensam.135 Om barnet hade två rättsliga ”mödrar” skulle denna regel inte bli klargörande. Oklarheten skulle dock lätt kunna avhjälpas genom att i bestämmelsen tillägga: ”om barnet har två föräldrar av samma kön står barnet under vårdnad av den kvinna som föder barnet”, om det är den lagtekniska lösning man vill uppnå. För det andra nämns folkbokföringslagen som problematisk i sammanhanget, närmare bestämt 2 och 6 §§. Hänvisningen till ”folkbokföringslagen (1995:584)” förefaller vara en felskrivning, av det angivna sfs-numret att döma. Sannolikt avses i själva verket föräldraledighetslagen (1995:584).136 Hänvisningen till 2 och 6 §§ verkar också vara en felskrivning. Sannolikt avses 4 § samma lag, som handlar om ”mammaledighet”. Lagrummet innebär en rätt till ledighet före och efter förlossningen, liksom en rätt att vara ledig från arbetet för att amma sitt barn. Även här kan önskat resultat uppnås genom ett förtydligande i lagtexten som klargör vilken av ”mödrarna” som avses. Det kan tilläggas att den valda terminologin ”förälder” inte löser alla praktiska problem i relation till föräldraledighetslagen 4 §. Fråga uppstår hur denna regel förhåller sig till samkönade par, där det i praktiken kan vara möjligt för båda kvinnorna att amma barnet. Enligt min mening bör regeln i sådana situationer kunna tillämpas beträffande båda kvinnorna. För det tredje utpekas namnlagen (1982:670), 1 och 4 §§ som exempel på lagtekniska hinder mot att i lagen kalla båda kvinnorna mor. Hänvisningen till 4 § är också felaktig. I namnlagen 4 § stadgas att domstol i ett adoptionsärende kan besluta att den som adopteras skall behålla det efternamn som han eller hon hade innan adoptionen. Hänvisningen till 1 § förefaller dock vara korrekt. Enligt namnlagen 1 § förvärvar barn från födseln föräldrarnas gemensamma efternamn, eller — om de har olika efternamn — det namn som eventuella syskon i familjen bär. I annat fall, om föräldrarna har olika efternamn, gäller att de gemensamt kan anmäla till Skatteverket vilket efternamn de vill att barnet skall bära. Om så inte sker tilldelas i sista hand barnet det efternamn som modern bär.137 Om båda kvinnorna benämns ”moder” i lagen skulle det inte framgå vems namn barnet får vid födseln, när de båda kvinnorna bär olika efternamn.

135 Min kursivering. 136 I departementspromemorian anges dock folkbokföringslagen med korrekt nummer med hänvisning till bestämmelser om förutsättningar att folkbokföra ett barn i landet. Samma resonemang som beträffande namnlagen nedan torde kunna tillämpas här för att lösa problem relaterade till begreppen mor och far. Se Ds 2004:19 s. 62. 137 Min kursivering.

704 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 Möjligheten att välja mellan föräldrarnas efternamn infördes 1981 som ett led i strävan efter att jämställa kvinnor och män. Innan dess gällde som huvudregel att barnet skulle ta sin fars efternamn vid födseln. I namnlagen 23 a § stadgas att det som sägs om far och faderskap också är tillämpligt i fråga om förälder och föräldraskap enligt föräldrabalken 1 kap. 9 §. En enkel lösning på det problem som lagstiftaren ansåg att namnlagen 1 § utgjorde i förhållande till samkönade par är att förtydliga i lagtexten vilken av kvinnorna som avses i bestämmelsen, antingen direkt i anslutning till namnlagen 1 § eller i samma lag 23 a §. Enligt min mening bör namnlagen ses över principiellt. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att barnet tilldelas moderns efternamn eller om en helt annan sista hands lösning borde tillgås. Som exempel på en mer flexibel, könsneutral lösning kan nämnas att i namnlagen 2 § sista p., beträffande adoptivbarns namn, föreskrivs att ”Görs inte någon anmälan […] förvärvar adoptivbarnet […] om adoptivföräldrarna är av samma kön, det efternamn som den äldre av dem bär.” Sammantaget är mitt intryck att svårigheterna med att rättsligt benämna två kvinnor som får barn tillsammans genom assisterad befruktning inom svensk sjukvård som ”mor” (eller ”moder”) förefaller möjliga att lösa lagtekniskt. I vart fall har den i lagen valda terminologin vissa brister. Införandet av det nygamla begreppet ”förälder” har bidragit till otydligheter, exempelvis i föräldraledighetslagen. I föräldraledighetslagen används termen ”förälder” som ett samlingsbegrepp för mor och far och inte enbart för att benämna en kvinna i en lesbisk parrelation vars fru, sambo eller partner föder barn. Således kan förvirring uppstå då det framstår som oklart vem som avses med ”förälder”.
    Enligt min mening är begreppet ”förälder” inte helt likvärdigt med
begreppet ”mor”. En mor är också en förälder men en förälder behöver inte vara en mor. Som anförts i avsnitt 3.1 ovan kan det vara så att moderskapsbegreppet för vissa associerar till en speciellt nära relation till barnet. När en kvinnlig partner kallas något annat än mor — förälder, medmor eller medförälder — så kan det ge associationer till att hon inte är en ”riktig” mor av samma dignitet som den kvinna som föder barnet. Särskilt ordet ”medmor” ger associationer till en roll som ”biträdande” mor, snarare än en i alla avseenden likställd mor. Enligt min mening är termen ”förälder” att föredra framför ”medmor”, men i första hand bör termen ”mor” (eller moder) användas som benämning på båda kvinnorna och kombineras med förklaring i lagtext och förarbeten där så krävs. Likabehandling är inget självändamål men om eventuella fördomar eller negativa associationer kan motarbetas genom en enhetlig terminologi så kan likabehandling tjäna ett legitimt syfte.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 705 3.2.3 En komparativ utblick — den norska lösningen Av de nordiska länderna är det bara Norge som antagit en reglering som motsvarar den svenska när det gäller fastställande av föräldraskap i lesbiska parförhållanden.138 År 2008 infördes ett könsneutralt äktenskapsbegrepp i norsk rätt och sedan dess är det även möjligt att fastställa föräldraskap för en kvinnlig partner eller äkta maka utan en adoptionsprocess.139 Den födande kvinnans fru, partner eller sambo, som samtyckt till behandlingen, benämns i den norska lagen som ”medmor”.140 Ordvalet ”medmor” kritiserades av ett par remissinstanser när lagen utarbetades. Norsk psykologforening uttryckte stark skepsis: ”Om man er ”medmor” er man ikke likestilt med den som bare har status som ”mor” og kan derfor virke forskjellsbehandlende. […]”141 Psykologforeningen förespråkade att begreppet ”forelder” (förälder) skulle tillämpas istället — ett könsneutralt alternativ precis som ”ektefeller” (äkta makar).142 Remissinstansen samfunnsviternes fagforening143 ansåg att begreppet medmor var problematiskt ur ett likabehandlingsperspektiv, eftersom någon motsvarande term för män i en homosexuell parrelation — ”medfar” — inte föreslogs. De allra flesta remissinstanser hade dock inte någon invändning mot det nya begreppet.
    Sammanfattningsvis kan noteras att Norge och Sverige har valt att
använda olika begrepp — medmor och förälder. Liksom i Sverige ifrågasattes begreppet medmor när den norska lagen utarbetades, men i slutänden antogs ändå terminologin. Enligt min mening är som

138 Den kan nämnas att ett könsneutralt äktenskap introducerades i dansk rätt den 15 juni 2012. Enligt dansk rätt krävs fortfarande en närståendeadoption för att skapa rättsliga band mellan barnet och den födande kvinnans partner eller fru. Lösningen som valts i Danmark är att samkönade par som använt en anonym donator, till skillnad från par av motsatt kön, inte måste vänta tre månader innan adoption kan ske. Se http://www.folketingstidende.dk/RIpdf/samling/20111/lovforslag/L138/ 20111_L138_som_fremsat.pdf. Sidan besöktes 2012-06-19. Utanför Norden kan Nederländerna nämnas. I Nederländerna förväntas nya regler om fastställande av föräldraskap för ett barns ”duomoeder” träda i kraft den 1 juli 2012, se http://www.coc.nl/dopage.pl?thema=any&pagina=viewartikel&artikel_id=4358. Sidan besöktes 2012-03-02. Liknande lagstiftning finns även i Kanada och i Spanien. Det nederländska ”duomoeder” betyder en mor som agerar tillsammans med modern. ”Medmor” förefaller vara den närmaste översättningen till svenska. 139 Se Ot.prop. nr. 33 (2007–2008) om lov om endringer i ekteskapsloven, barnelova, adopsjonsloven, bioteknologiloven mv. 140 I Lov om barn og foreldre (Barnelova) 2 kap. 3 § definieras medmor: ”Som medmor til barnet skal reknast den kvinna som mora er gift med ved fødselen når barnet er avla ved assistert befruktning innafor godkjent helsestell og med kvinna sitt samtykke til befruktninga.” Även i dansk rätt används termen medmor, se http://www.folketingstidende.dk/RIpdf/samling/20111/lovforslag/L138/ 20111_L138_som_fremsat.pdf. Sidan besöktes 2012-08-29. 141 Ot.prop. nr. 33 (2007–2008) om lov om endringer i ekteskapsloven, barnelova, adopsjonsloven, bioteknologiloven mv., avsnitt 9.5. 142 Ot.prop. nr. 33 (2007–2008) om lov om endringer i ekteskapsloven, barnelova, adopsjonsloven, bioteknologiloven mv., avsnitt 9.5. 143 Föreningen heter sedan 2007 Samfunnsviterne och verkar för medlemmarnas förbättrade löne- och arbetsvilkor, se https://www.samfunnsviterne.no/. Sidan besöktes 2012-04-12.

706 Caroline Sörgjerd SvJT 2012 tidigare anförts termen ”förälder” att föredra framför att konstruera en helt ny term som ”medmor”. En ännu bättre lagteknisk lösning vore dock att använda begreppet mor beträffande båda kvinnorna.

4. Avslutande reflektioner
Barnets bästa skall vara utgångspunkten för bedömningen vem som
kvalificerar sig för samhällets hjälp att bli förälder — inte likabehandling av vuxna. Barnets bästa är ett komplext och dynamiskt begrepp. Det är inte statiskt utan dess rättsliga innebörd har ändrats i takt med förändringar i samhället och reglerna speglar därigenom den rådande synen på familjebildning och föräldraskap. Vem som medges tillgång till assisterad befruktning och adoption är i grunden en värderingsfråga.
    En utgångspunkt i svensk rätt har hittills varit att det är barnets
bästa att tillförsäkras två rättsliga föräldrar. Det är inte bara i reglerna om assisterad befruktning som detta synsätt återspeglas, utan även i vårdnadsreglerna och i reglerna om fastställande av faderskap. Adoptionsregleringen utgör dock ett undantag från ”tvåsamhetskravet” i och med att en ensamstående person får prövas som adoptivförälder enligt svensk rätt. Kravet på två rättsliga föräldrar för att tillgodose barnets bästa förefaller dock vara på väg att överges när det gäller assisterad befruktning. Regeringen har tillkännagivit att den avser föreslå en lagändring som gör det möjligt för ensamstående personer att bli föräldrar genom assisterad befruktning.
    Enligt min mening bör en reform som gör det möjligt för en en
samstående person att få barn genom assisterad befruktning inom svensk sjukvård i första hand motiveras utifrån barnets bästa — inte utifrån en strävan efter att stärka vuxnas rättigheter genom likabehandling. Ett sätt att tydliggöra barnperspektivet är att effektivisera den lämplighetsprövning som är obligatorisk vid assisterad befruktning med donerade celler.144 För att det skall anses förenligt med barnets bästa att från start få en istället för två rättsliga föräldrar bör den ensamstående personen bedömas vara särskilt väl lämpad för uppgiften, på samma sätt som att särskilda krav ställs på en ensamstående adoptivförälders sociala kontaktnät och ekonomiska förmåga. Likabehandling är generellt sett en positiv drivkraft i ett demokratiskt samhälle men det bör inte vara ett självändamål när det gäller föräldraskapsfrågor. Frågan vem som skall få samhällets hjälp att bli förälder bör avgöras utifrån en noggrann och nyanserad bedömning. Sambor måste inte tillerkännas en ”rätt” att adoptera gemensamt bara för att makar får adoptera gemensamt och likabehandlingsprincipen bör inte vara huvudargumentet för att tillmötesgå ensamstående kvinnors önskemål om att få tillgång till assisterad befruktning inom ramen för svensk sjukvård.

144 Se avsnitt 2.2.2.

SvJT 2012 Rätten att bli förälder 707 Slutligen kan nämnas att nya utmatningar väntar på barnrättens område. Förändrade samhällsvärderingar aktualiserar nya gränsdragnings- och lagtekniska problem. Exempelvis förekommer det i praktiken att ett barn växer upp med tre eller flera vuxna som tillsammans utgör den familj som barnet uppfattar som sin. Endast två av dem erkänns dock rättsligt. Så kan exempelvis vara fallet i ”ombildade familjer” när barnets föräldrar separerar och därefter bildar familj med nya personer som kommer att fungera som föräldrar tillsammans med de biologiska föräldrarna. Det förekommer även att två samkönade par får barn tillsammans och att barnet därigenom har fyra föräldrar — två sociala och två rättsliga. På samma sätt kan en ensamstående person få barn tillsammans med ett samkönat par så att ett barn får en social och två rättsliga föräldrar. Om tvåsamhetskriteriet överges och ensamstående personer får tillgång till assisterad befruktning kan det finnas skäl att också titta närmare på behovet av rättslig reglering avseende ovan nämnda sociala familjeband.