Litteratur

 

 

ERLAND STRÖMBÄCK, Skadestånd i skola och privatliv, Norstedts Juridik 2013, 167 s.

 

Litteratur i ämnet skadeståndsrätt lär det knappast bli för mycket av i vårt land. Det är trots allt förhållandevis få personer som, med kunskap och kontinuitet, skriver om svensk skadeståndsrätt. Det är, enligt min uppfattning, önskvärt att det förekommer en författarpluralism, vilket kan leda till fler nyanser och perspektiv i den skadeståndsrättsliga diskursen. Det senare borde i förlängningen vara till gagn för såväl praktiker som teoretiker.
    På läroboksmarknaden torde Marcus Radetzkis uppdatering av Jan Hellners lärobok med titeln Skadeståndsrätt inta en kvantitativ särställning. Vid sidan av lärobokskategorin existerar tidskrifter samt flera digitala alternativ där ämnessakkunniga kommenterar såväl lagstiftning som nytillkomna rättsfall. I exempelvis Norstedts tryckta kommentar till skadeståndslagen skriver, den i förevarande anmälan aktuelle, Erland Strömbäck tillsammans med nestorn Bertil Bengtsson. Den nyss nämnde, Erland Strömbäck, är tillika en av skribenterna till lagkommentarer avseende trafikskadelagen samt numera upphävda konsumentförsäkringslagen. Erland Strömbäck är därutöver ensamförfattare till boken Skadestånd i skola och privatliv.1 Denna 167sidiga bok kom under 2013 ut i en andra upplaga och är föremålet för den här aktuella anmälan.
    För att kunna recensera en skrift är det normalt av vikt att veta syftet med densamma. Vem är den aktuella skriften ämnad för? Vem är den förväntade typiske läsaren? Vid en genomläsning av baksidestexten på den anmälda boken, framgår det inte explicit vem den är skriven för. Av bokens titel Skadestånd i skola och privatliv ges förstås tydliga associationer till skolvärlden, vilket även förstärks av den i boken förekommande exempelsamlingen som hämtats från en informationstjänst för främst skolledare. I denna exempelsamling redovisas en rad praktiska fall som uppges ha en ”nära anknytning till den vardagliga verkligheten i skolvärlden.”2 Det finns således skäl att anta att boken är skriven för personer vilka arbetar i det svenska skolväsendet, sannolikt i (eller under utbildning mot) en ledningsfunktion. Skadestånd i skola och privatliv är därmed inte att betrakta såsom ett rättsvetenskapligt arbete utan snarare en bok för praktiker.3

 

1 Strömbäck Erland, Skadestånd i skola och privatliv, 2 uppl., Norstedts Juridik 2013. Den första upplagan utkom 2007. 2 Strömbäck, s. 11. 3 Praktikerbegreppet är inte sällan tämligen inexakt. Vilka kategorier av yrkesverksamma bör kategoriseras såsom praktiker? En möjlig tolkning (som används här)

 

SvJT 2014 Anm. av Strömbäck. Skadestånd i skola och privatliv 425 Struktur och innehåll
Boken består av fyra olika kapitel, det första har rubriken Skadestånd och andra ersättningar. I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av de svenska ersättningssystemen vid inträffad skada, men med en tonvikt på skadeståndsrätt. Det är förstås en grannlaga uppgift att försöka få med så mycket grundläggande skadeståndsrätt som möjligt i ett enda kapitel. Detta medför att det krävs ett antal sidor, vilka behandlar skadeståndets funktion och historia, skadetyper, förutsättningar för ansvar, gällande normer, m.m. Avslutningsvis, i det första kapitlet, tar författaren upp ett antal alternativa, i förhållande till skadeståndslagen, ersättningsreglerande normer. Med det senare åsyftas bl.a. regelverken för trafikskadeersättning och läkemedelsersättning, vilka i vissa avseenden är mer gynnsamma — i jämförelse med skadestånd — för den skadelidande.
    I kapitlet ges således en slags kortfattad ersättningsrättslig introduktion. Det är nödvändigt för den icke insatte att få en grundläggande förståelse för skadeståndets funktion i nuvarande samhälle. En genomläsning av kapitel ett kan även vara givande såsom repetition för de som varit i kontakt med ämnet tidigare. I sammanhanget kan det dock påpekas, vilket Strömbäck också gör, att vårt lands ersättningssystem är välutbyggt, men likväl komplicerat att överblicka. Det senare framkommer särskilt vid mer omfattande skador där flera ersättningsreglerande normer — mer eller mindre väl — samspelar.4 I kapitel två behandlas den för boken särskilt relevanta frågan om skadestånd i skolan. I detta kapitel konkretiserar författaren de generella ansvarsgrundande skadeståndsprinciperna. Kortfattat handlar det om hur dessa ansvarsgrunder kommer till uttryck i den konkreta skolmiljön. Ett exempel på det senare är frågeställningar avseende tilllämpningen av skadeståndslagens principalansvar i skolverksamhet. Utöver konkretiseringar av allmänna skadeståndsprinciper presenteras även andra — från skadeståndslagen — fristående normer. I kapitel två behandlas exempelvis särskilda normer mot mobbning och annan kränkning i vilka skolornas huvudmän tilldelats ett omfattande ansvar.5 De existerande kapitlen i boken kan läsas i olika sammanhang. Det första kapitlet är som ovan framgår att betrakta såsom en introduktion till skadeståndsrätten. Det andra kapitlet kan, tillsammans med den avslutande exempelsamlingen, även mer eller mindre yrkesetablerade jurister med fördel läsa för att skaffa sig mer kunskap om typiska skador som förekommer i skolvärlden, samt därtill hörande ersättningsresonemang.

 

av uttrycket ”praktiker” är negativt bestämd. Det är någon som inte arbetar inom akademin. 4 Strömbäck, s. 23. 5 Se Strömbäck s. 88 där skollagen (2010:800) samt diskrimineringslagen (2008:567) omnämns.

426 Litteratur SvJT 2014 I kapitel tre lämnar Strömbäck skolvärlden och arbetslivet (med något undantag) för att istället ägna sig åt skadestånd i privatlivet. Han motiverar existensen av detta kapitel med att vi samhällsmedborgare trots allt tillbringar större delen av tiden ”i hemmen, på lekplatser, semester- och friluftsanläggningar, köpcentra, parkeringsplatser och andra ställen där människor vistas och utövar sina aktiviteter.”6 I dessa miljöer inträffar det oundvikligen en del skadehändelser. Människor snubblar, ramlar och skadar sig själva eller också skadar de varandra på olika sätt. Hela kapitel tre ägnas åt skadeståndsrelaterade skador samt tänkbara ansvariga. Det finns avsnitt om föräldrars, barns och grannars skadeståndsansvar vid en rad olika fritidsaktiviteter. I stort sett i varje avsnitt förekommer det exempel på konkreta skadesituationer. Dessa exempel utgörs av både verkliga händelseförlopp som kommit att prövats i domstolar samt mer eller mindre hypotetiska fall. De flesta av dessa presenterade exempel torde ge läsaren möjligheter att bättre förstå tillämpningen samt effekterna av de ersättningsrättsliga normerna.
    Kapitel fyra är ett mycket kort kapitel där det ges en del praktiska råd i samband med skadeståndsgrundande situationer. I detta kapitel är författaren uppenbarligen tillbaka i skolvärlden igen — de exempel som presenteras härrör endast från skolverksamhet.

 

Några avslutande synpunkter
Som helhet finner jag den anmälda boken läsvärd. Jag har dock en kommentar avseende språket, nämligen den förhållandevis frekventa användningen av uttrycket ”man”. Detta uttryck ger inte sällan en viss otydlighet och distansering, vilket exempelvis framkommer i följande citat: ”[r]en förmögenhetsskada är man bara skyldig att ersätta om den vållats genom brott…”.7 I några textavsnitt lägger författaren in en del egna värderingar som kan ge en viss nerv åt läsningen. Det är mestadels positivt enligt min uppfattning. I några fall kan det kanske t.o.m. provocera läsaren. Strömbäck skriver exempelvis att:

 

”[m]an får i stor utsträckning acceptera skadegörelse av olika slag på egendom i skolan, därför att utredningar om eventuellt ansvar skulle ta alldeles för stora resurser i anspråk.”8

Något som är värt att särskilt påpeka är att Strömbäck har lyckats integrera aktuella händelser i boken, bl.a. omnämns de mycket uppmärksammade s.k. maktlekarna som förekommit på internatskolor i vårt land.9

 

6 Strömbäck, s. 95. 7 Strömbäck, s. 35. Författaren väljer för övrigt att i detta sammanhang inte nämna de fall som finns där ren förmögenhetsskada (utan att brott förekommit) trots allt har ersatts i rättspraxis. 8 Strömbäck, s. 91. 9 Strömbäck, s. 112.

SvJT 2014 Anm. av Strömbäck. Skadestånd i skola och privatliv 427 Av ovan framgår att den tilltänkta läsaren inte nödvändigtvis är jurist utan snarare någon med anknytning till skolväsendet, förmodligen i någon ledande ställning. Även om författaren motiverar varför han valt att behandla såväl privatliv som skolliv i boken blir jag inte helt övertygad om huruvida detta är optimalt ur ett pedagogiskt perspektiv. Varför ska en skolledare som söker information om skadeståndsansvar i skolverksamhet även informeras om t.ex. skadeståndsansvar mellan grannar? Denna breddning riskerar möjligen att fokus förskjuts i för hög grad från ansvarsfrågor i skolmiljön, vilka trots allt synes vara huvudinriktningen. Det är dock till syvende och sist de presumtiva bokköparna som har att fälla avgörandet avseende den valda blandningen.
    Med hänsyn till att den här anmälda boken utgörs av ett förhållandevis begränsat antal sidor kan det konstateras, att författaren lyckas behandla en hel del skadeståndsrätt. Det vore, med hänsyn till såväl bokens omfattning som grundläggande inriktning, inte skäligt att kräva att författaren bort gå djupare avseende de berörda ämnena. Det samlade intrycket är att Skadestånd i skola och privatliv fyller en funktion för den som söker information avseende skadeståndsrättsliga spörsmål i skolans värld.

Anders Holm