Notiser

 

 

Europadomstolen och de nationella domstolarna
Det är den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) och nationella domstolar som gemensamt bär ansvaret för att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) respekteras. Det primära ansvaret anses emellertid ligga på de nationella domstolarna i konventionsstaterna. Europadomstolens uppgifter är närmast övervakande och korrigerande. Detta var det centrala budskapet vid det seminarium med ämnet ”The interplay between the European Court of Human Rights and National Courts” som Utrikesdepartementet (UD) anordnade den 19 maj 2014 i Rosenbad med anledning av ett kontaktbesök i Stockholm av Europadomstolens president Dean Spielmann, som åtföljdes av domstolens tyska domare Angelika Nußberger och dess svenska domare Helena Jäderblom samt av domstolens kanslichef Erik Fribergh.
    I sitt välkomstanförande pekade UD:s rättschef Anders Rönquist på den fortskridande utvecklingen av konventionssystemet. Han erinrade om två nya protokoll till konventionen som båda antagits 2013 men som ännu inte trätt i kraft. I protokoll nr 15 hade genom ett tillägg i konventionens preambel markerats att konventionsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen har det primära ansvaret för att säkerställa att de rättigheter och friheter som behandlas i konventionen iakttas och att de därvid skall ha viss handlingsfrihet (”margin of appreciation”), som dock skall stå under övervakning av Europadomstolen. Genom protokoll nr 16 till konventionen kommer samspelet mellan Europadomstolen och de nationella domstolarna att få en ny dimension såtillvida som konventionsstaternas högsta domstolar skall ges möjlighet att hos Europadomstolen begära rådgivande yttranden i principfrågor rörande tolkningen eller tillämpningen av konventionsrättigheter i mål vid dessa domstolar. Anders Rönquist talade också om det långt framskridna arbetet på att göra det möjligt för Europeiska Unionen (EU) att ansluta sig till Europakonventionen, en viktig utvidgning av konventionsskyddet, grundad för EU:s vidkommande på Lissabonfördraget och även reflekterad i artikel 59:2 i konventionen.
    President Spielmann konstaterade med tillfredsställelse att Europadomstolens arbetssituation väsentligt förbättrats under de senaste åren. För några år sedan hade det rått ett krisläge med växande målbalanser och oacceptabelt långa handläggningstider. Som mest hade domstolen haft cirka 160 000 anhängiga mål, men antalet hade successivt reducerats och understeg nu 100 000. Denna positiva utveckling hade varit möjlig genom att arbetsformerna effektiviserats. Av särskild betydelse var att protokoll nr 14 till konventionen, som trätt i kraft 2010, hade gjort det möjligt för en ensamdomare att avvisa klagomål som inte uppfyller formella krav eller som är uppenbart ogrundade. Vidare hade domstolen genom att tillämpa systemet med s.k. pilotmål kunnat, när det inkommit en stor mängd likartade mål, begränsa sig till att pröva principfrågorna i ett mål och därefter överlämna åt nationella myndigheter och domstolar att avgöra övriga mål i enlighet med principavgörandet. När det gällde de i många konventionsstater vanliga problemen med alltför långsam

rättskipning hade till följd av Europadomstolens avgöranden flera stater förmåtts att införa nationella rättsmedel som möjliggjorde interna lösningar på uppkommande problem och därmed begränsade måltillströmningen till Europadomstolen. President Spielmann erinrade också om den betydelsefulla roll som Europarådets ministerkommitté har att spela vid övervakningen av att Europadomstolens domar verkställs, och han förordade en effektivisering av denna verksamhet.
    Även Erik Fribergh uppehöll sig vid de reformer som lett till att Europadomstolens målbalans nedgått från över 150 000 mål till för närvarande cirka 93 000 mål. Han nämnde också att mer än hälften av dessa mål avsåg fyra konventionsstater (Ukraina, Italien, Ryssland och Turkiet) och att antalet anhängiga mål mot Sverige var endast 86. Han upplyste att den tidigare successiva ökningen av antalet inkommande mål nu föreföll ha avstannat.
    Efter de inledande anförandena hölls, med professor Iain Cameron som moderator, det egentliga seminariet, som illustrerade sambandet mellan den internationella och den nationella tillämpningen av Europakonventionen.
    Ordföranden i Högsta domstolen (HD) Marianne Lundius redogjorde för ett antal viktiga avgöranden i vilka HD tillämpat Europakonventionen. Bl.a. hade HD utan stöd i skadeståndslagen direkt på grundval av artikel 13 i Europakonventionen utdömt ideellt skadestånd som kompensation för långsam rättskipning (NJA 2005 s. 462) och i ett annat mål av samma skäl reducerat det fängelsestraff som normalt skulle följa på viss brottslighet (NJA 2012 s. 1038). I ett annat mål rörande tilllämpning av EU-rättsliga bestämmelser om handel med utsläppsrätter hade en part hävdat att de EU-rättsliga bestämmelserna, såsom de uttolkats av EU-domstolen, stred mot Europakonventionen. HD hade emellertid konstaterat att en svensk domstol kan frångå vad som följer av EUdomstolens tolkning av en EU-bestämmelse endast om tillämpningen i det enskilda fallet annars skulle utgöra en allvarlig och otvetydig kränkning av Europakonventionen och att utrymmet för en sådan avvikelse därför är ytterst begränsat (NJA 2014 s. 79).
    Ordföranden i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) Mats Melin erinrade först om att lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut går långt i sin trohet till Europakonventionen genom att det i lagen anges att dess tillämpningsområde omfattar regeringsbeslut ”som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i [Europakonventionen]”. Dessutom har HFD tillämpat bestämmelsen i artikel 6:1 generöst mot den enskilde genom att fastslå att ett beslut bör anses röra civila rättigheter eller skyldigheter om det inte finns klart stöd för en annan bedömning (HFD 2011 ref. 22). Mats Melin upplyste också att HFD i ett mål om återbetalning av felaktigt utbetald sjukpenning satt ned det belopp som skulle återbetalas som kompensation för att rätten till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6:1 i konventionen hade kränkts (beslut den 19 februari 2014 i mål nr 3004-12).
    I sitt inlägg framhöll justitiekansler Anna Skarhed att Europakonventionen fått stor betydelse i hennes verksamhet som statens skadereglerare. Hon upplyste att personer som framställer skadeståndskrav mot staten allt oftare åberopar inte bara skadeståndslagen utan också Europakonventionen, vilket har gjort det viktigt för henne att anpassa avgörandena till Europadomstolens praxis på detta område.

Angelika Nußberger uppehöll sig i sitt anförande vid skillnaderna mellan en progressiv och en konservativ tillämpning av Europakonventionen. Hon erinrade om att rättigheterna i konventionen är minimirättigheter och att ingenting därför hindrar en konventionsstat att ge den enskilde ett mera långtgående skydd. Eftersom staternas författningar ibland föreskriver en högre standard än konventionen, kan en progressiv tillämpning av konventionsrättigheter i vissa stater bli en nödvändighet. Hon framhöll att Europakonventionen skiljer sig från EU-rätten genom att inte kräva en enhetlig standard utan endast en minimistandard.
    Helena Jäderblom pekade på de motsättningar som i vissa lägen kan uppkomma mellan Europakonventionen och andra internationella överenskommelser. Som exempel nämnde hon Dublinförordningen som reglerar i vilket land inom EU en ansökan om asyl skall prövas och framhöll att dessa regler ibland kan komma i konflikt med Europakonventionen. Hon erinrade i detta sammanhang om att Europadomstolen i ett mål funnit att återförandet av en asylsökande till Grekland stått i strid med artikel 3 i konventionen (dom den 21 januari 2011 i M.S.S. mot Belgien och Grekland). Hon hänvisade vidare till mål i vilka frågor uppkommit om återförande av barn i enlighet med 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn stred mot barnets rätt enligt artikel 8 i Europakonventionen (t.ex. dom den 6 juli 2010 i Neulinger och Shuruk mot Schweiz och dom den 26 november 2013 i
X mot Lettland).
    Seminariet gav möjlighet för Europadomstolens företrädare att informera det svenska auditoriet om förbättringar i domstolens arbetsläge. Även om de siffror som visar en nedgång av målbalansen var imponerande, kvarstår ändå intrycket att de mål som snabbt försvunnit ur statistiken över anhängiga mål i stor utsträckning har varit enkla och tämligen ointressanta klagomål som kunnat avvisas utan problem av ensamdomare. Hur det går med de mera kvalificerade målen är inte lika tydligt. I vart fall kan man lätt konstatera att de domar som Europadomstolen finner skäl att referera i sina pressmeddelanden fortfarande ofta gäller mycket gamla mål. Det finns också skäl att ägna uppmärksamhet åt den tid som åtgår för att verkställa Europadomstolens domar. Övervakning sker här av Europarådets ministerkommitté, och det går i många mål lång tid innan ministerkommittén kan konstatera att den slutligen fullgjort denna uppgift.

     Hans Danelius

UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts anteckningar från 20-årsjubileet i Rom 9–10 maj 2014
UNIDROIT Principles lanserades 1994 och har fått betydelse som inspiration till nationella lagstiftare, akademiska analyser, att fylla luckor i nationell avtalsrätt samt som ett alternativ till tillämplig lag i skiljeförfaranden. Många intressanta talare medverkade i den konferens som hölls i samband med principernas 20-årsjubileum i Rom i maj 2014. Deras inlägg kommer att publiceras i Uniform Law Review. Här följer en sammanfattning av vad som sades.1

UNIDROIT Principles roll i internationell kontraktspraxis
Klaus Peter Berger, Fabio Bortolotti och Hans van Houtte talade på temat UNIDROIT Principles roll i internationell kontraktspraxis. Berger anser att UNIDROIT Principles framgång ligger i dess hybridkaraktär. Berger förklarade att principerna fungerar som ett supplement till nationell rätt. Han redogjorde för ett skiljeförfarande där skiljenämnden vid tolkningen av den nederländska civilkodens regler om ändrade förhållanden tog hjälp av UNIDROIT Principles Chapter 6 Section 2 (hardship). Berger uttryckte att reformen av modellklausulerna för hur man kan göra UNIDROIT Principles till en del av parternas avtal var bra eftersom den tydliggör hur principerna kan komma in på olika nivåer; t.ex. överordnade eller underordnade CISG.2 Bortolotti framhöll att UNIDROIT Principles styrka ligger i att de är lättförståeliga och balanserade. Han beklagade att jurister i allmänhet är benägna att komplicera saker i onödan och han trodde att det är förklaringen till varför nationell rätt är så (negativt) tyngd av den historiska utvecklingen.
    Bortolotti önskar att UNIDROIT Principles Art. 3.2.7(1)(a) (gross disparity) ändras så att referensen till att den ena partens bristande erfarenhet vid affärsförhandlingar inte är relevant vid bedömningen av oskälighet. Han är också kritisk till bestämmelsen i artikel 6.2.3(4)(b) som gör det möjligt för domaren att jämka ett avtal som blivit oskäligt på grund av ändrade förhållanden (hardship). Han anser att det är lämpligare att den enda rättsföljden är att avtalet kan förklaras ogiltigt.3 Bortolotti redogjorde för ICC:s nya modell-klausuler om tillämplig lag (vilket inte är samma sak som UNIDROIT:s modellklausuler) som i flera varianter hänvisar till UNIDROIT Principles. Bortolotti anser att UNIDROIT Principles ger tillräcklig förutsebarhet och i vart fall inte ger mindre förutsebarhet än nationell rätt.
    Van Houtte talade om ansvaret i samband med avtalsförhandlingarna (culpa in contrahendo, precontractual liability). Han redogjorde för ett beslut i ett ICSID-skiljeförfarande (International Center for Settlement of Investment Disputes) där skiljemännen refererade till UNIDROIT Principles. Det rörde en tvist mellan en investerare och Turkiet om ett turkiskt kraftverk. Parterna hade förhandlat i fyra år och enats om ett

 

1 Denna artikel baseras på mina anteckningar under konferensen och jag kan självklart ha missuppfattat något. 2 Se http://www.unidroit.org/instruments/commercial-contracts/upicc- model-clauses. 3 Till detta vill jag kommentera att för en svensk är inte lösningen i UNIDROIT Principles om hardship särskilt kontroversiell eftersom den motsvarar vad som gäller enligt 36 § avtalslagen.

”skeleton agreement” som behövde fyllas ut med detaljer. Därefter inträffade politiska förändringar i Turkiet. Parterna förhandlade i ytterligare tre år. Därefter avbröt investeraren förhandlingarna och stämde Turkiet med hänvisning till att Turkiet agerat illojalt under förhandlingarna. Skiljenämnden beviljade investeraren skadestånd med stöd av UNIDROIT Principles Art. 2.1.15 (precontractual liability). Turkiet borde ha informerat investeraren om de politiska problemen så att investeraren hade kunnat undvika onödiga förhandlingskostnader under tre år.
    Van Houtte berättade om ett problem som är vanligt förekommande i samband med privata och offentliga upphandlingar, när en leverantör behöver avtala med en underleverantör om leverantören vinner upphandlingen. Van Houtte menade att leverantören inte kan träffa ett villkorat avtal med underleverantören innan han säkert vet om han kommer att vinna upphandlingen. För dessa situationer är van Houtte osäker på vad skyldigheten att förhandla lojalt (in good faith) enligt UNIDROIT Principles Art. 2.1.15 egentligen innebär.4 Därutöver kritiserade van Houtte UNIDROIT Principles Art. 4.6 (the contra proferentem rule) — närmast motsvarande oklarhetsregeln i svensk rätt. Han sa att han inte förstår vad den betyder.5

UNIDROIT Principles i internationella investeringstvister
Piero Bernardini, Guiditta Cordero-Moss, Jan Kleinheisterkamp och August Reinisch talade på temat UNIDROIT Principles i internationella investeringstvister.
    Bernardini ansåg att UNIDROIT Principles är relevanta för internationella investeringstvister som en källa till kunskap om allmänna internationella offentligrättsliga principer — men inte som supplement till nationell offentlig rätt. Flera kommentatorer, däribland Alberto Mazzoni, ansåg att UNIDROIT Principles inte är relevanta över huvud taget för offentlig rätt.
    Cordero-Moss tog upp frågan hur UNIDROIT Principles interagerar med offentlig rätt, som ju är ett viktigt inslag i internationella investeringstvister. Hon varnade för att tillämpa UNIDROIT Principles utanför sitt tillämpningsområde. Hon betonade att UNIDROIT Principles inte är överordnade internationell offentlig rätt (international public law).
    Kleinheisterkamp påtalade bristen på legitimitet i internationella investeringstvister och behovet av förutsebarhet. Han förklarade att ICSIDsystemet är ett försök att tillfredsställa detta behov men att det inte ger tillräcklig säkerhet för investerare. Han menar att det skulle vara idé att försöka utforma en internationell public law régime som skulle ta sin utgångspunkt i komparativa studier om expropriation etc. för att finna en balans eller kärna (common core) mellan offentliga och privata intressen. Ett sådant projekt skulle kunna leda fram till ett internationellt instrument tillämpligt i ICSID-tvister.
    Reinisch påtalade att det finns få referenser till UNIDROIT Principles i ICSID-skiljeförfaranden. Förklaringen ligger i att tvisterna endast sällan handlar om avtalsrättsliga problem, utan om konventioner och överenskommelser rörande äganderätt. En deltagare påpekade i detta samman-

 

4 Jag skulle i ett sådant här fall rekommendera leverantören att sluta ett bindande avtal med underleverantören som är villkorat av att leverantören vinner upphandlingen. 5 Jag är själv lika oförstående. Se Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2014, kap. 9.9.

hang att en skiljenämnd i en afrikansk investeringstvist refererade till UNIDROIT Principles Art. 7.4.3(2) (loss of chance) i samband med beräkningen av skadestånd.

 

UNIDROIT Principles tillämpning i internationella skiljeförfaranden
Bland andra Francesca Mazza, Horacio Grigera Naon, Herbert Kronke och Yves Derains talade på temat UNIDROIT Principles tillämpning i internationella skiljeförfaranden.
    Mazza presenterade en undersökning hon gjort av ICCskiljeförfaranden och förklarade att under de undersökta fem åren hade ICC-skiljenämnder uttryckligen refererat till UNIDROIT Principles i 119 förfaranden. I fem av förfarandena hade parterna uttryckligen hänvisat till principerna i sitt avtal. Därutöver fanns fall då skiljenämnden tillämpat UNIDROIT Principles när parterna i avtalet hänvisat till allmänna internationella principer eller liknande. Skiljenämnder hade också tillämpat UNIDROIT Principles när parternas avtal helt saknade referens till tillämplig lag. I flera skiljedomar fungerade UNIDROIT Principles som komplement till CISG eller andra internationella instrument. Skiljenämnder hade också tillämpat UNIDROIT Principles som uttryck för internationellt handelsbruk. Skiljenämnderna hade särskilt ofta refererat till UNIDROIT Principles kapitel 1 (allmänna bestämmelser), kapitel 4 (avtalstolkning) och kapitel 7 (påföljder vid avtalsbrott). Referenserna skedde i relation till många olika avtalstyper, bl.a. köp, entreprenad, återförsäljaravtal och rådgivning.
    Mazza påpekade att avtalsskrivare och skiljemän sällan är experter på internationell privaträtt och frågan om tillämplig lag. Hon anser därför att det skulle vara lämpligt att skiljemän aktivt introducerade frågan om tillämpligheten av UNIDROIT Principles i början av skiljeförfarandet. Vidare rekommenderar hon företag som agerar i många länder att referera till UNIDROIT Principles i sina standardavtal. Hon anser att principerna fungerar utmärkt för t.ex. entreprenadavtal.
    Grigera påpekade att försiktiga skiljemän tillämpar UNIDROIT Principles utan att uttryckligen hänvisa till dem i syfte att minska risken för att skiljedomen klandras. Kronke redogjorde för ett skiljeförfarande där skiljenämnden i en preliminär skiljedom skulle fastställa tillämplig lag och parterna hänvisade till olika jurisdiktioner. Skiljenämnden informerade då parterna om att den eventuellt skulle komma till slutsatsen att UNIDROIT Principles var tillämpliga och gav parterna tillfälle att kommentera detta. Båda parterna vidhöll sin respektive förstahandsinställning, att deras egna nationella rätt var tillämplig, men båda parterna gjorde i andra hand gällande att UNIDROIT Principles skulle tillämpas. Skiljenämnden beslutade att tillämpa UNIDROIT Principles. Detta var enligt Kronke en praktisk lösning i en svår situation där det inte av avtalet framgick vilken lag som var tillämplig.
    Därefter redogjorde Kronke för ett annat skiljeförfarande där parterna kommit överens om en komplicerad modell för att bestämma priset på metalleveranser. Resultatet av modellen blev att säljaren var tvungen att betala köparen för leveranserna. Skiljenämnden justerade prisklausulen med referens till UNIDROIT Principles Chapter 6 Section 2 om hardship.

Slutligen nämnde Kronke i förbifarten att han ansåg att bevisbördereglerna i ALI (UNIDROIT Principles of Transnational Civil Procedure) är ett bra ämne för en doktorsavhandling.
    Derains varnade skiljemän för att tillämpa UNIDROIT Principles utan stöd eftersom det utgör en klandergrund i vissa länder. Han berättade att det i Schweiz finns lagstadgade speciella regler om tillämplig lag i skiljeförfaranden. Derains framhöll vikten av att skiljenämnden informerar parterna om den har för avsikt att tillämpa UNIDROIT Principles. Det är viktigt att inte överraska parterna i detta avseende. Derains anser att det allra bästa är om skiljenämnden inhämtar parternas uttryckliga godkännande att tillämpa UNIDROIT Principles. Under den efterföljande diskussionen tog Joachim Bonell upp frågan om UNIDROIT Principles ställning som handelsbruk och konstaterade att alla artiklarna inte motsvarar handelsbruk. Han riktade uppmärksamhet mot Kina, där UNIDROIT Principles kan åberopas i nationell domstol endast i den utsträckning de utgör handelsbruk.
    José Angelo Estrella Faria påpekade att internationella organisationer ofta inte vill att nationell rätt ska vara tillämplig. Han kan se en tendens att sådana organisationer i sina avtal ersätter referensen till ”general international law” med referenser till UNIDROIT Principles. En allmän diskussion mellan van Houtte, Bortolotti, Bonell, Mazza och Kronke följde rörande i vad mån UNIDROIT Principles ger tillräcklig vägledning. Alla var eniga om att UNIDROIT Principles ger minst lika hög grad av förutsebarhet och tydlighet som nationell rätt. Mazza sa att ”we must make those unknown unknowns known” vilket alla höll med om. Med detta avsåg hon antagligen att det är viktigt att jurister lär sig identifiera osäkra rättslägen i nationell rätt och vågar konstatera öppet att det föreligger osäkerhet.

 

UNIDROIT Principles som källa till att fastställa innehållet i nationell rätt
De inledande talarna på konferensens sista ämne om UNIDROIT Principles som källa till att fastställa innehållet i nationell rätt var Michael Bridge, Maria Chiara Malaguti, Ralf Michaels och jag själv.
    Bridge behandlade relationen mellan CISG och UNIDROIT Principles. Han tog upp problemet med att CISG saknar en kontext (”Hinterland”), dvs. en omgivande miljö och att det därför är svårt att tillämpa CISG isolerat. Han menar att det föreligger ett stort behov av komplement till CISG, t.ex. rörande ogiltighetsfrågor, betalningsvaluta, platsen för betalning och när betalning sker. Han kritiserade CISG Art. 78 om dröjsmålsränta för att bestämmelsen döljer en medveten otydlighet. Han anser att dröjsmålsränta är ett sorts skadestånd, vilket enligt hans analys inte verkar vara hur CISG eller UNIDROIT Principles ser på saken. Bridge uttryckte allmän kritik mot både CISG och UNIDROIT Principles och menade att de är av mycket lägre kvalitet än engelsk rätt. Han är särskilt kritisk mot CISG Art. 25 om väsentligt avtalsbrott, CISG Art. 79 om force majeure och UNIDROIT Principles Chapter 6 Section 2 om hardship. Slutligen förklarade han att han är en stark anhängare av principen om pacta sunt servanda.
    Malaguti redogjorde för tre fall där den italienska högsta domstolen använt UNIDROIT Principles som en sorts restatement. Hon betonade, i likhet med Cordero-Moss och Mazzoni, att UNIDROIT Principles inte är lämpliga att tillämpa utanför avtalsrättens område.

Michaels konstaterade att UNIDROIT Principles förefaller minska i betydelse jämfört med för fem år sedan. Michaels förklarade att han inte ville se en global commercial contract convention. Han anser att UNIDROIT Principles är bra som en vag och flexibel bakgrund till nationell rätt.
    Slutligen talade jag om UNIDROIT Principles betydelse för svensk avtalsrätt och om hur UNIDROIT Principles struktur och många enskilda bestämmelser inspirerat arbetet med www.avtalslagen2010.se. Jag beskrev hur UNIDROIT Principles indirekt påverkar presentationen (the interface) av svensk avtalsrätt eftersom många praktiskt verksamma jurister ofta hittar stöd i sitt vardagliga arbete på webbsidan. (Under februari — april 2014 hade websidan 6 400 besök av ungefär 1 500 unika användare varje månad.) Jag citerade Kurt Grönfors, som i maj 1994 stegade fram i korridoren på Göteborgs universitet och höll upp en illande röd bok som han hämtat i sitt postfack och utropade: ”Detta är historia! Detta är historia!” Avslutningsvis konstaterade jag att vi nu efter 20 år kan konstatera att Kurt Grönfors hade rätt.

 

Slutdiskussion
Konferensen avslutades med en ganska lång allmän diskussion. Faria sa att UNIDROIT Principles inte har fått så stor betydelse som lex contractus genom parternas hänvisningar i avtal. UNIDROIT Principles betydelse ligger främst i att de utgör en auktoritativ rättskälla av god kvalitet jämställd med juridisk doktrin. Han klargjorde vidare att UNIDROIT Principles inte är ett restatement eftersom syftet med principerna varit att fånga den mest lämpliga regeln. Det är alltså inte ett de-lege-latainstrument utan — i vart fall delvis — ett de-lege-ferenda-instrument. Mazza höll med om detta och tillade att UNIDROIT Principles inspirerar på en piece-by-piece basis och ger viktig vägledning i enskilda fall. Christine Chappius sa att UNIDROIT Principles är ett mycket bra verktyg för att överbrygga missförstånd mellan jurister från olika länder (t.ex. med avseende på det franska institutet cause och det engelska institutet consideration).
    Alexander Komarov påpekade att UNIDROIT Principles betydelse varierar beroende på olika länders kultur. Den ryska högsta domstolen refererar ofta till UNIDROIT Principles. Principerna är accepterade i Ryssland som en beskrivning av internationellt handelsbruk. Han ser varje år skiljedomar med referenser till UNIDROIT Principles. Berger anser att UNIDROIT Principles fungerar som en barriär mot att den lavin av konsumentlagstiftning som via EU kryper in i den kommersiella avtalsrätten. Han berättade att det i Tyskland finns ett förslag att inte tillämpa tysk rättspraxis beträffande frågan om inkludering av standardavtal (som uppställt väldigt stränga krav för att standardavtal ska vara inkluderade) och istället tillämpa UNIDROIT Principles regler — som är mer i harmoni med kommersiella realiteter.
    Den som vill ta del av referenser och mer av innehållet i konferensen, rekommenderas att läsa kommande nummer av Uniform Law Review.

Christina Ramberg

Personalnotiser

 

 

Justitiedepartementet
Regeringen har anställt Alexandra Wilton Wahren att vara departementsråd (2014-05-22), Anneli Skoglund att vara departementsråd i Regeringskansliet (2014-0619), Susanne Södersten att vara departementsråd i Regeringskansliet (201406-19).

 

Hovrätterna
Regeringen har utnämnt hovrättsrådet tillika vice ordförande på avdelning Susanne Hård att vara hovrättslagman i Hovrätten för Nedre Norrland (2014-06-12). hovrättsrådet Olof Hellström att vara hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning i Hovrätten för Övre Norrland (2014-06-26). länsarkitekten Inger Holmqvist att vara tekniskt råd i Svea hovrätt (2014-06-26), kanslirådet Magnus Forsberg att vara hovrättsråd i Hovrätten för Övre Norrland (2014-06-26). Svea hovrätt har förordnat hovrättsfiskalen Lisa Anestål till hovrättsassessor (2014-05-13), hovrättsfiskalen Helen Blomberg till hovrättsassessor (2014-05-16), hovrättsfiskalen Johan Albihn till hovrättsassessor (2014-05-20), hovrättsfiskalen Karin Lundqvist till hovrättsassessor (2014-05-23), hovrättsfiskalen Martin Prosell till hovrättsassessor (2014-05-28), hovrättsfiskalen Katarina Monfils Gustafsson till hovrättsassessor (201406-28), hovrättsfiskalen Ida Salomonsson till hovrättsassessor (2014-07-02), hovrättsfiskalen Josefina Yalo till hovrättsassessor (2014-07-30), hovrättsfiskalen Camilla Ulvenfalk Berg till hovrättsassessor (2014-0802). Hovrätten för Övre Norrland har förordnat hovrättsfiskalen Petra Lundberg till hovrättsassessor (2014-05-21). Hovrätten för Nedre Norrland har förordnat hovrättsfiskalen Anders Lundmark till hovrättsassessor (2014-07-01).

 

Kammarrätterna
Regeringen har utnämnt chefsjuristen tillika avdelningschefen Thomas Norling att vara kammarrättslagman i Kammarrätten i Stockholm (2014-06-12), kammarrättsrådet Catharina Abrahamsson att vara kammarrättsråd tilllika vice ordförande på avdelning i Kammarrätten i Stockholm (2014-0612), rådmannen Lars Dahlström, chefsjuristen Roger Petersson och rådmannen Sonja Huldén att vara kammarrättsråd i Kammarrätten i Göteborg (2014-06-12). Kammarrätten i Jönköping har förordnat kammarrättsfiskalen Mattias Håkansson till kammarrättsassessor (201407-01).

Tingsrätterna
Regeringen har utnämnt advokaten Margaretha Lewenhagen att vara rådman i Blekinge tingsrätt (2014-05-15), hovrättslagmannen Göran Lundahl att vara lagman i Lunds tingsrätt (2014-06-12), rådmannen Dan Sjåstad att vara chefsrådman i Växjö tingsrätt (201406-12), rådmannen Mats Åhrling att vara rådman i Nacka tingsrätt (2014-0612), kronofogden Maria Ångman Wiesel att vara rådman i Hudiksvalls tingsrätt (2014-06-12), tf. enhetschefen Patrik Skogh och föredragande Caroline Hedvall att vara rådmän i Solna tingsrätt (2014-06-26), kanslirådet Karin Walberg, utredningssekreteraren Anna Liljenberg Gullesjö och rättssakkunnige Carl Rosenmüller att vara rådmän i Stockholms tingsrätt (2014-06-26), advokaten Lars Engell att vara rådman i Västmanlands tingsrätt (201406-26), kammaråklagaren Niclas Eltenius att vara rådman i Falu tingsrätt (2014-06-26), tf. rådmannen Johan Ahlberg att vara rådman i Ångermanlands tingsrätt (2014-06-26), tf. rådmannen Ida Damgaard på en tidsbegränsad anställning som rådman i Alingsås tingsrätt (2014-06-26), tf. rådmannen Martin Sunnqvist, rådmannen Fredrik Landgren och utredningssekreteraren Lars Olsson att vara rådmän i Malmö tingsrätt (2014-06-26).

 

Förvaltningsrätterna
Regeringen har utnämnt rådmannen Anna Önell, chefsjuristen Lars-Åke Johansson samt justitiesekreteraren Anneli Berglund Creutz att vara rådmän i Förvaltningsrätten i Stockholm (2014-05-15). tf. rådmannen Anders Poulsen att vara rådman i Förvaltningsrätten i Växjö (2014-06-12), biträdande myndighetschefen Robert Dalman att vara rådman i Förvaltningsrätten i Härnösand (2014-06-26), tf. rådmannen Mattias Nordell att vara rådman i Förvaltningsrätten i Luleå (2014-06-26).

 

Sveriges Advokatsamfund
Till nya ledamöter har antagits Lars Andén, Advokatfirman Wilensky & Partners HB, Malmö, Lina Andersson, Moll Wendén Advokatbyrå AB, Malmö, Elham Arshamfar, Innerstans Advokatbyrå Kommanditbolag, Stockholm, Karin Bennarsten, Allmänna Advokatbyrån i Göteborg KB, Göteborg, Inger Boman, Zenit Advokatbyrå HJ AB, Stockholm, Christopher Büller, Advokatfirma DLA Nordic KB, Stockholm, Pernilla Dahlberg, Moll Wendén Advokatbyrå AB, Malmö, Elin Delerud, Linklaters Advokatbyrå AB, Stockholm, Per Edenhammar, Andersson Gustafsson Advokatbyrå KB, Stockholm, Corinne Ekman, Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB, Stockholm, Martina Engström Ete-

mad, White & Case Advokataktiebolag, Stockholm, Peter Franke, Advokatfirman Abersten HB, Sundsvall, Patrik Gargolinski, Advokatfirman Vinge KB, Göteborg, Kristofer Hansson, Advokatbyrån Kaiding Handelsbolag, Luleå, Elisabeth Heide, Ashurst Advokatbyrå AB, Stockholm, James Hope, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Christofer Isaksson, Baker & McKenzie Advokatbyrå KB, Stockholm, Andrea Johansson, Advokatfirman Glimstedt Jönköping AB, Jönköping, Fredrik Jorstadius, Advokatfirman Delphi i Göteborg KB, Göteborg, David Karlsson, Advokatfirman Glimstedt Kalmar Växjö HB, Kalmar, Masoud Kinsdale, Advokatfirman Hammarskiöld & Co AB, Stockholm, Jakob Lamm, J.L. Shield Law AB, Stockholm, Johanna Lindholm, Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB, Stockholm, Siv
Marmstedt, Advokatbyrån Mark-Andersch AB, Nacka, Siri Mårtensson, Advokatfirman Delphi i Göteborg KB, Göteborg, Peter Olsson, Kungälvs Advokatbyrå, Kungälv, Inger-Ann Omma, Advokatteamet Stenman AB, Lycksele, Sofia Roth, Roschier Advokatbyrå AB, Stockholm, Björn Rothpfeffer, Advokatfirman Althin, Stockholm, Michael Runersten, Tre Advokater HB, Malmö, Jeanette Sandman, Legare Advokatbyrå AB, Umeå, Jimmy Schiöld, Ekenberg & Andersson Advokatbyrå AB, Stockholm, Linn Sundqvist, Roschier Advokatbyrå AB, Stockholm, Emelie Thor, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Göteborg, Selma Toskic, Advokatfirman Delphi KB, Stockholm, Victoria von Uexküll, Advokatfirman Fylgia KB, Stockholm, Cecilia Wallin, Advokatfirman Frenander AB, Örebro, Gabriel Westin, Advokatfirman Vinge KB, Göteborg, Karin Wisenius, Advokatfirman Vinge KB, Göteborg, Nina Wittholt, Soulice AB, Askim, Carl Johan Zimdahl, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm (2014-05-09). Peter Ahlström, Advokatfirman Hammarskiöld & Co AB, Stockholm, David Antonovic, Advokatfirman Cederquist KB, Stockholm, Jan Björenäs,
Eversheds Advokatbyrå AB, Stockholm, Felix Boman, Advokatfirman Lindahl KB, Stockholm, Emma Dyrén, C J Advokatbyrå AB, Stockholm, Karl
Eckberg, Wistrand Advokatbyrå, Stockholm, Johan Elowsson, White & Case Advokataktiebolag, Stockholm, Sara Fahmy, Advokatfirman Defens AB, Stockholm, Anna Johansson Grahn, G Grönberg Advokatbyrå AB, Stockholm, Rebecca Gulding, Andersson Gustafsson Advokatbyrå KB, Stockholm, John Gustafsson, White & Case Advokataktiebolag, Stockholm, Niklas Hagbard, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Rashad Ismail, Juristfirman Fidelity AB, Farsta, Charlotte Jonsson, Advokatbyrån Inger Rönnbäck, Skövde, Zanna Celayir Kanlic, Advokatfirman Lindahl KB, Malmö, Julia Wellander Kempff, Innerstans Advokatbyrå Kommanditbolag, Stockholm, Jennie Klingberg, Setterwalls Advokatbyrå AB, Stockholm, Sadaf Koshiar, Advokatfirman Allemansjuristen i Malmö, Malmö, Lisa Granbom Koski, Roschier Advokatbyrå AB, Stockholm, Stina
Larsson, Advokatfirman Abersten HB, Hudiksvall, Jenni Laukkanen,
MAQS Advokatbyrå Stockholm AB, Stockholm, Carl Levin, Baker & McKenzie Advokatbyrå KB, Stockholm, Ylva Lindahl, Ahlford Advokatbyrå AB, Uppsala, Jessica Lindgren, C J Advokatbyrå AB, Stockholm, Sanna
Lundkvist, G Grönberg Advokatbyrå AB, Stockholm, Carl Magnus Lundqvist, Eutropius AB, Stockholm, Alexandru-Constantin Miler, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Anna Mirsch, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, My Muratori, Advokatfirmaet Wiersholm AS, Oslo, Kawin Mårtensson, MAQS Advokatbyrå Stockholm AB, Stockholm, Diana Tomicic Nilsson, Fredersen Advokatbyrå AB, Malmö, Maria Nisell,
Magnusson Advokatbyrå, Stockholm, Sara Li Olovsson, Advokatfirman Delphi KB, Stockholm, Carl Persson, Roshier Advokatbyrå AB, Stockholm,

Maria Powers, Chouette advokatbyrå AB, Stockholm, Andrea Rogefors, Advokatfirman Bo Nilsson AB, Katrineholm, Shamim Sharifinassab, Advokatfirman Hammarskiöld & Co AB, Stockholm, Finn Stenström, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Malmö, Johan Stern, Ramberg Advokater AB, Stockholm, Sara Wahlgren, Wimert Lundgren Advokatbyrå AB, Stockholm, Amanda Wassén, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Felicia Winberg, Calissendorff & Co Advokatbyrå KB, Stockholm, Lena Wiström, Advokatbyrå Zeijersborger & Co AB, Göteborg, Jessica
Wretman, Brottmålsadvokaterna i Stockholm AB, Stockholm, Anna Zilkina, Setterwalls Advokatbyrå AB, Stockholm (2014-06-04).

 

Universiteten
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har beslutat anta jur. dr Rebecca Stern som docent i folkrätt (2014-06-12).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I detta häfte (s. 507–586) har medverkat bl.a.
Martin Mörk, enhetschef
Magnus Hermansson, kansliråd
Magnus Schmauch, universitetslektor
Bertil Bengtsson, f.d. justitieråd, professor
Jens Andreasson, jur. dr
Peter Danowsky, advokat
Hans Danelius, f.d. justitieråd
Christina Ramberg, professor