Om han eller hon eller den

 

 

Av professor emeritus OLE LANDO1

Ska den som skriver en juridisk text ta hänsyn till att det finns alltfler kvinnliga läsare som tar illa vid sig att så många — och däribland även kvinnor — skriver "han" när de också avser "hon"? Ska man i framtiden gå över till att skriva texter som tar hänsyn till detta genom att t.ex. skriva "hon" eller "han och/eller hon"? Eller ska man använda könsneutrala uttryck som "den" eller "hen"? I artikeln redogör jag för vad EU-lagstiftaren och lagstiftarna i Norden, England, Tyskland och Frankrike har gjort och vad en rad juridiska författare i dessa länder anser om saken.

 

1. Han, hon eller den?
Ska man fortsättningsvis skriva han och andra hankönsord om personer i juridisk text som också gäller för henne? Ska man skriva hon eller ska man använda könsneutrala begrepp? Ska språkbruket ändras för att understryka att könen är jämställda? Könsneutrala begrepp för personer kan ersätta det maskulina ordet med ”neutrala” uttryck, t.ex. genom att skriva ”den” istället för ”han” eller ”tredjeperson” istället för ”tredjeman”. Det kan göras genom att tillägga ett feminint begrepp till det maskulina och skriva ”han och hon” istället för endast ”han”. Vissa författare växlar i sina texter mellan maskulina och feminina pronomen. Några författare låter t.ex. konsumenten vara femininum och näringsidkaren maskulinum. Jämställdhet kan uppnås också genom att använda kvinnliga begrepp för funktioner som utövas av kvinnor t.ex. förkvinna (istället för förman).
    Först kommer jag att omtala lagstiftningen i Danmark, i några grannländer och i EU samt vissa soft laws och andra föreskrifter avsedda för internationellt bruk. Därefter kommer jag att återge de svar jag har fått på frågor till en rad juridiska författare i Danmark och andra länder.
    Denna framställning gör inte anspråk på att vara en uttömmande redogörelse för problemet. Jag kunde ha skickat mina frågor till en stor krets och ordnat svaren systematiskt och statistiskt. Istället har jag vänt mig till kolleger som jag känner och som jag anser kan ge goda svar. Jag har återgett utdrag av de flesta av de 30 svar jag har fått. Det tror jag ger en mer levande och nyanserade bild än statistisk bearbetning av ett stort antal svar.

 

 

1 Ole Lando är professor emeritus vid Copenhagen Business School. Artikeln har ursprungligen publicerats på danska i Tfr nr 3/4 2014. Översättningen till svenska har gjorts av Christina Ramberg.

2. Lagstiftning och andra föreskrifter
I the United Kingdom Interpretation Act 1978 (c. 30) var det i section 6 om Gender föreskrivet att om inte annat är bestämt, så ska i en lag ord som är hankön också omfatta honkön och ord som är honkön omfatta hankön.2 Detta medförde under många år användning av maskulina ord.
    Senare har det skett en ändring.3 Efter några sporadiska försök att införa ”könsneutralitet” i lagstiftningen tillkännagav den dåvarande ledaren of the House of Commons Jack Straw, den 8 mars 2007, att från och med början av den nästa samlingen skulle regeringens lagförslag innehålla könsneutrala begrepp och, för så vitt möjligt, inte ställa mer än rimliga krav till omfattning och begriplighet.4 Numera är engelsk lagstiftning könsneutral. Detta gäller således Children and Families Act 2014, som tillämpar ”he or she” och Consumer Rights Bill, som i mars 2014 är förelagd Underhuset. Här är parterna betecknade som ”the consumer” och ”the trader”. Orden he/his finns endast när de är tagna från ett EU-direktiv men i de engelska lagarna, som förslaget hänvisar till har man ersatt ”his” med ”that person’s”.
    I fransk lagstiftning har man sedan gammalt använt il och andra maskulina pronomen för personer i texter som också omfattar kvinnor. Neutrum finns som bekant inte på franska. Man skriver t.ex. le débiteur och le créancier men vissa ord, t.ex. partie, är feminina. Det berättas emellertid5 att medlemmar av Assemblée Nationale har genomdrivit att uttrycket le bon père de famille6 har tagits bort i en lag eftersom det är ett uttryck för mandsdominans. I den tyska Bürgerliches Gesetzbuch (BGB) och i Handelsgesetzbuch (HGB), som båda är från 1897, användes hankön. De talade t.ex. om der Kaufmann, der Schuldner, der Vertreter. Det gällde också de tillägg som infördes i BGB 2001 och 2002. BGB § 308 från 2001 skrev t.ex. der Verwender om hyrestagaren, och § 825 från 2002 om sexuella missbruk använde hankön om den kränkande. Vissa personer, t.ex. Partei, är dock honkön.
    I senare lagstiftning har man en text som omfattar båda könen. En lag från 2012 heter Gesetz zum besseren Schutz der Verbraucherinnen und Verbrauchervor Kostenfallen im elektronischen Geschäftsverkehr.

 

2 Section 6: Gender and number: In any Act, unless the contrary intention appears, — (a)words importing the masculine gender include the feminine; (b)words importing the feminine gender include the masculine; 3 Tack till professor Hugh Beale från universitetet i Warwick för upplysningar om den senaste utvecklingen i England. 4 Se Christopher Williams: The End of the ‘Masculine Rule’? Gender-Neutral Legislative Drafting in the United Kingdom and Ireland, Statute Law Review 29(3), 139–153, r 2008. Published by Oxford University Press. 5 Av professor Denis Mazeaud. 6 Den ansvariga ”familiefar”. I dansk rätt talade man tidigare om en bonus pater familias.

Vare sig i Danmark, Norge eller Sverige finns bindande föreskrifter för lagstiftaren om användning av könsneutrala begrepp för personer. Men i Danmark har statsministeriet 1980 utsänt ett cirkulär7, som uppmanar lagstiftare att använda könsneutrala uttryck. Där hänvisas till att ligestillingsrådet i en skrivelse till ministeriet har uttalat:8

”att man finner av väsentlig betydelse att den gällande lagstiftningen i beteckningar av personer i lagstiftningen i sitt språkbruk speglar de aktuella jämställdhetssträvandena i samhället. Man rekommenderar därför användning av könsneutrala begrepp för personer i lagstiftningen. Statsministeriet är enigt med ligestillingsrådet om det önskvärda i detta och rekommenderar därför att det i framtida formuleringar av lagförslag, inklusive förslag till ändring i lagar, samt av tillkännagivanden, cirkulär och andra administrativa bestämmelser tillråds att använda könsneutrala beteckningar för personer, i den mån detta är möjligt på ett språkligt lämpligt sätt.”

 

Justitsministeriets lovkvalitetskontor upplyser att om man uppmärksammar maskulina uttryck i ett lagförslag från ett annat ministerium, uppmanar man det aktuella ministeriet att ändra språkbruket, vilket ministeriet i regel gör.9 Äldre danska lagar använde ”han” och andra maskulina begrepp. Det gjorde t.ex. köplagen från 1906. I köplagens avsnitt om konsumentköp från 1979 och 2002 används också ”han” om både säljare och köpare. I äktenskapslagarna från 1922 och 1925, som fortfarande gäller, står det fortfarande ”han”. I senare tillägg och ändringar används, såvitt jag kan se, könsneutrala ord. Detsamma gäller försäkringsavtalslagen från 1930 och de senare ändringarna däri. I flera nya lagar från tiden efter 1980 använder lagstiftarna ofta de könsneutrala substantiven handelsagenten, konsumenten, hyrestagaren osv. samt pronomen som denne eller den aktuella. I § 16 handelsagentlagen från 1990 har man emellertid, sannolikt av språkliga skäl, infört ett litet ”han”. I vissa nya lagar, t.ex. bostadsrättslagen (ejerlejlighedsloven) från 2006 används han. Detta gäller också den danska översättningen av den internationella köplagen CISG, som trädde i kraft 1988.10 Den internationella transportavtalslagen (fragtaftalelov) från 1986, som bygger på en internationell konvention, använder också ”han”.

 

7 Statsministeriets cirkulæreskrivelse nr. 9000 af 5. december 1980 om anvendelse af kønsneutrale betegnelser i lovgivningen:https://www.retsinformation.dk/Forms/R0710.aspx?id=1307Justitsministeriets vejledning nr. 153 af 22. september 1987 om udarbejdelse af administrative forskrifter: pkt 51: https://www.retsinformation.dk/Forms/R0710.aspx?id=60787 samt om udarbejdelsen af lovforslag generelt i Justitsministeriets vejledning nr. 9801 af 3. juni 2005 om lovkvalitet: https://www. retsinformation.dk/Forms/R0710.aspx?id=2272. 8 Översatt av Christina Ramberg. 9 Tack till fuldmægtig Steffen Dysted Mattson, Justitsministeriet. 10 Endast de sex officiella versionerna av CISG är autentiska, dvs. den arabiska, engelska, franska, kinesiska ryska och spanska.

Lagtexter i Sverige och Norge utvisar i stort sett samma mönster. De äldre lagarna använder ”han”, och detsamma gör de nya nordiska köplagarna.
    I Norge har justitsdepartementets lovavdeling 2000 utsänt rekommendationer avseende ”Lovteknikk og lovforberedelse”.11 De är vägledande för lag- och föreskriftsförfattare. Såvitt jag vet, finns det inget formellt beslut om att ”regelverk” ska utformas könsneutralt. I rekommendationerna står bl.a.:12

”Vid nya lagar bör man lägga arbete på att använda könsneutrala ord och uttryck. När en existerande lag ska ändras, bör det samtidigt övervägas om det finns behov att ändra ord och uttryck som inte är könsneutrala. Som ett exempel kan nämnas att i samband med ändringar i pantlagen och konkurslagen enligt lag 3 september 1999 nr. 72 blev ordet ”tredjeman” konsekvent ändrat till ”tredjeperson”… Tidigare har ordet ”han” i lagtext och övrigt ofta använts så att det omfattar både kvinnor och män. Det finns flera tekniker som kan användas för att uppnå ett mer könsneutralt språkbruk… Ordet ”han” kan i och för sig ersättas med tvillingpronomenet ”han eller hon” (däremot ska ”han/hon” med snedstreck inte användas). Uttryckssätten kan emellertid förefalla konstlat och de gör texten tung att läsa. I särskilda fall är det möjligt att upprepa det substantiv som man syftar till, till exempel ”sökanden”, ”vittnet”, eller ”ombudet”. En annan möjlighet är att skriva i plural (till exempel kan formuleringen ”envar har rätt till att få veta vad som är registrerat om honom själv” omskrivas till ”alla har rätt att få veta vad som är registrerat om dem själva”). Att ersätta ”han” med ”denne” eller ”vederbörande” är ofta olyckligt rent språkligt men används ändå i vissa fall. Undantagsvis kan det vara en lösning att skriva om meningen i passiv form.”

 

Dessa rekommendationer visar att det inte alltid är enkelt att skriva könsneutralt och samtidigt använda acceptabelt språkbruk. I Norge tillämpar de nya lagtexterna könsneutrala begrepp för personer13 och de skriver ”han eller hon”.14 Det gäller således den norska lagen från 26 mars 2010 nr. 9 om förmyndarskap.
    Såvitt jag känner till finns inte i Sverige någon vägledning som motsvarar den danska statsministeriums och den norska justitsdepartements, men som professor Boel Flodgren från Lunds Universitet påpekar är det:

 

”intressant att notera att den svenska lagstiftaren skriver ”han och hon”, ”hans eller hennes” i ny lagstiftning, se t ex den nya svenska lagstiftningen om mutbrott från 2012 i brottsbalkens 10 kap, bl.a. 5 a § som handlar om brottet ”tagande av muta” (”…och det är fråga om en otillbörlig förmån för hans eller hennes fullgörande av uppgiften…”) samt 5 d § 2. (”lämnar, utlovar eller erbjuder någon en otillbörlig förmån för att han eller hon ska påverka annans beslut…”). Hela kap 10 har inte gjorts om 2012 (bara kor-

 

11 Tack till Herman Bruserud. Se häftet «Lovteknikk og lovforberdelse», Lovavdelingen 2000, side 91; för hela häftet sehttp://www.regjeringen. no/upload/kilde/jd/bro/2000/0003/ddd/pdfv/108138-lovteknikkboka.pdf. 12 Översättning Christina Ramberg. 13 T.ex. svensk äktenskapsbalk 1987:230. 14 T.ex. norsk ekteskapslov af 7/4 1991 nr 47 § 7 (e), (f), (g) og (h).

ruptionsbrotten), varför resten av kapitlets paragrafer fortfarande innehåller bara ”han.”

 

Professor Maarit Janterä Jareborg från universitetet i Uppsala, som deltar i lagstiftningsarbetet i Sverige, upplyser att hon ser fördelarna med de könsneutrala substantiven och att hon skriver sina lagtextförslag i denna form.
    Det förefaller ha varit överlåtet till EU:s medlemsstater om de vill göra texten i Lissabonfördraget från 2007 könsneutral. I den danska utgåvan förekommer ”han” men i de danska versionerna av de direktiv och förordningar som EU:s Råd och Parlament nu utfärdar, används övervägande könsneutrala begrepp för personer. De engelska och tyska versionerna använder emellertid maskulina begrepp i några rättsakter, t.ex. i förordning nr. 593/2008 om lagvalsregler.15 När vi förhandlade the Principles of European Contract Law (PECL), ville professor Reinhard Zimmermann använda ”he” i den engelska texten. Detta engagerade honom mycket och han hänvisade till att CISG använder ”he”. Han menade att ”it” och andra könsneutrala uttryck på engelska skulle göra texten opersonlig men han blev nedröstad och i den engelska versionen av PECL är personen och parten omtalade som ”den” (it). Också Unidroit Principles of International Commercial Contracts (PICC) använder ”it”. I de franska versionerna av PECL och PICC används ”il”.

    The Draft Common Frame of Reference från 2009 som utarbetades av the Study Group on a European Civil Code använder i hög grad könsneutrala substantiv. När det av språkliga skäl är lämpligast, används ”he and she”. När det är fråga om ett företag används ”it”. I EUkommissionens förslag från 2011 till en europeisk köplag (CESL) använder den engelska versionen könsneutrala uttryck.16 Den danska versionen använder dock utan vidare ”han” både om konsumenten och näringsidkaren.17

3. Författarna
Flera författare i Danmark18, Norge19 och Sverige20 använder ”han”, när de också menar hon. Michael Bogdan skriver i förordet till Svensk In-

 

15 Förordningen gäller inte i Danmark. 16 Brussels, 11.10.2011 COM(2011)635 final 2011/0284 (COD) Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on a Common European Sales Law. 17 Bruxelles, den 11.10.2011 KOM(2011) 635 endelig 2011/0284 (COD) Förslag till Europa-Parlamentets och Rådets Förordning om en gemensam EU-köplag {SEK(2011) 1165 endelig. 18 T.ex. Mads Bryde Andersen, Grundlæggende Aftaleret, 4. udg. 2002, Lando, Kort indføring i komparativ ret, 3. udg. 2008, Lennart Lynge Andersen & Palle Bo Madsen, Aftaler og Mellemmænd, 6. udg. 2012, Gomard, Godsk Petersen og Ørgaard, Almindelig kontraktsret, 4. udg. 2012, og Camilla Hørby Jensen (red.), Dansk Privatret, 17. udg. 2012. 19 T.ex. Viggo Hagstrøm, Obligasjonsrett, 2. utgave 2011, Kai Krüger, Norsk Kjøpsrett, 4. utgave 1999.

ternationell Privat- och Processrätt21 att han i texten använder den maskulina formen också när det gäller för båda könen. Det sker uteslutande för att inte göra den redan tidigare komplicerade texten ännu svårare att läsa.
    Reinhard Zimmerman har nyligen behandlat problemet i en notis på engelska i Zeitschrift für Europäisches Privatrecht.22 Han berättar att han i en artikel i en amerikansk tidskrift har följande passage.

 

A testator wants to leave his property to his three children. He draws up his will determining their share. Subsequently he is killed by one of the children. The murderer is excluded from succeeding, for he is not allowed to benefit from a death he has brought about himself.

 

Zimmermann visar att försöken att ersätta ”he” och de andra maskulina orden med könsneutrala ord, antingen genom att skriva ”he or she” eller ”it” eller genom att endast skriva ”the person”, blir så klumpigt att var och en förstår att det enda förnuftiga är att falla tillbaka på ”he”.
    Samma synpunkt har domaren i den federala amerikanska appeal court Richard Posner, som är rättsekonom. Han skrev 1998: “The term "rational man" is not intended to connote gender. Economic analysis of law, like economic analysis generally, assumes that women are rational to the same degree as men”.23 Jag har frågat juristkolleger i Danmark, Sverige, Norge, Finland, Tyskland, Frankrike och England om deras hållning i frågan. Professor Eva Smith från Köpenhamns Universitet skriver:24

”Jag anser att ”han” omfattar båda könen och att diskussionen är ganska löjlig. Jag skulle skriva ”hon” om en pedagog eftersom det är en stor övervikt av kvinnor och ”han” om en advokat. Jag har hittills skrivit ”han” om både domare och åklagare men kanske är könsbalansen numera så förändrad att jag bör ändra till ”hon”. Jag är förlikningsman (mæglingsmand) i 3F … och betecknas sådan — jag skulle aldrig drömma om att be dem ändra min titel till ”förlikningskvinna” (mæglingskvinde) eller ”förlikningsperson” (mæglingsperson)”.

 

Eva Smiths kollega professor Ulla Neergaard skriver bl.a. att hon ofta — mer eller mindre medvetet — eftersträvar en könsneutral form i sina arbeten (t.ex. ”ifrågavarande” eller ”han eller hon” — oftast på engelska, där några visst skriver ”(s)he”). I övrigt är hon av uppfattningen att ordet ”han” formellt sett omfattar ordet ”hon” och att det möjligen finns en tendens att avvika därifrån.

 

20 T.ex. Jan Hellner, Speciell avtalsrätt, 5 upplagan, 2 häftet 1996, Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I, 13 upplagan 2013. 21 7 upplagan 2008. 22 Zeitschrift für Europäisches Privatrecht, 1/2014, s. 229 f. 23 Tack till Jan Trzaskowski 24 Översättning av Christina Ramberg.

Professor Peter Arnt Nielsen från Copenhagen Business School (CBS) använder numera såvitt möjligt könsneutrala uttryck. Han anser att den lösning som den engelska Interpretation Act från 1978 anvisar är bra. Hans kollega professor Jane Bolander bemödar sig också om att använda neutrala begrepp men om hon inte kan det, använder hon han-formen utan att det generar henne. Professor Henrik Lando från CBS anser att det kan bli stötande om man inte anstränger sig att skriva både han och hon. I artiklar skriver han t.ex. ofta i en fotnot att köparen är hon och säljaren är han.
    En ung kollega, Marie-Louise Holle från CBS, skriver att det skulle vara praktiskt att få problemet avklarat. Hon anser inte att det är problematiskt att läsa texter som uteslutande använder ”han” men det skulle harmoniera med modern dansk kultur att använda könsneutrala uttryck och hon anser inte att det skulle behövas svåra språkliga krumsprång eller nymodiga begrepp. Hon undviker själv att använda ”han” och ”hon” om det inte handlar om en konkret man eller kvinna. Hon använder ”vederbörande” eller ”denne” och anser inte att det är svårt. Hennes kollega Katja Joo Dyppel, som är skattejurist, skriver att hon när det är möjligt använder den könsneutrala versionen — såsom den skattskyldiga eller liknande — men hon anser inte att det är något problem att använda han.
    Professor Boel Flodgren från Lunds universitet skriver:

 

”det oftast räcker med att skriva han (och då mena att hon är inkluderad), men jag har lagt märke till i mina egna texter, att jag ibland skriver han/hon. I en ansökan om tryckningsbidrag nyligen skrev jag t.ex. (utan att tänka närmare på det) ”rättsvetenskapsmän och -kvinnor…” när jag skulle beskriva ett projekt, och det tror jag inte jag skulle ha gjort för några år sedan; då hade det räckt med ”rättsvetenskapsmän”. Så någonting är på gång i språket.”

 

Detsamma anser flera av dem som jag har tillfrågat, bl.a. dr. Marie Linton från universitetet i Uppsala. Hon använde konsekvent ”hon” i sin doktorsavhandling om konsumentskyddet i den internationella privaträtten.
    Professor Maarit Janterä Jareborg anser att frågan är viktig. Som lärare och skribent talar och skriver hon alltid om ”han eller hon”, eller ”hon” när hon talar om kvinnor och ”han” när hon talar om män. Särskilt viktigt är detta när man som Maarit håller på med internationell och komparativ familjerätt.
    Hennes man, straffrättsprofessorn Nils Jareborg, har skrivit att författare mest använder han när de också avser hon. Detta, skriver han, är uttryck för mansdominans. Det är dock värt en tanke att denna dominans också manifesterar sig statistiskt på så sätt att långt flera män än kvinnor begår brott. I Sverige är av de som döms 15 procent kvinnor och av de som döms till fängelse 5 procent kvinnor.
    Professor Michael Hellner från Stockholms universitet skriver bl.a.:

”Frågan om hon och han, och som du kanske känner till har det könsneutrala "hen" lanserats i svenskan, är svår! 1. För mig personligen är det inte särskilt viktigt, men om det är det för andra, blir det ju viktigt även för mig. Eftersom jag stör mig på de få fall där "hon" används som könsneutralt pronomen, har jag full förståelse om kvinnor stör sig på bruket av "han". 2. Egentligen tycker jag att "hen" är bra! Många har börjat använda det men tiden är nog inte riktigt mogen för att använda det i lagtext. Jag har sett det i tidningstext. Tills dess stör jag mig mer på "han eller hon" i alla dess former än på "han". "Han eller hon" är för långt och problemet försvinner ju inte av att man istället börjar skriva "hon" som könsneutralt pronomen. 3. Efter viss tvekan skriver jag "han" och använder det som könsneutralt pronomen. Jag ursäktar mig dock inte i förordet som Michael Bogdan gör.”

 

Hellners kollega från samma universitet professor Christina Ramberg skriver:

 

”Jag skriver "han" i mina böcker. Jag motiverar det med att jag själv är kvinna. I en bok försöker jag skriva varannan gång "han" och varannan gång "hon". Jag skriver aldrig "hon eller han" eftersom det är så klumpigt. Jag skulle vilja skriva "hen" men vågar inte eftersom det blivit en politiskt het fråga i Sverige. Jag anser inte att frågan är viktig. I den mån det går, bör man använda könsneutrala uttryck (köparen, uppdragsgivaren, anbudsgivaren…). Det viktigaste anser jag är att man i illustrationer använder sig av personer av båda könen och med namn som förknippas med personer från olika geografiska regioner och religioner (t.ex: Per, Jamal och Yasmine). Om man ska vara konsekvent här, måste man också fundera på slutändelserna (i alla fall på svenska). Jag skriver den "enskilda" och inte den "enskilde". Jag skriver den "enda" och inte den "ende". ”

 

Professor Kåre Lilleholt från universitet i Oslo skriver bl.a.:25

”Jag anser att frågan… är viktig för lagtext och motsvarande formella texter. Jag har själv haft ansvaret för många lagförslag genom åren och dessutom för "black letter rules" i hyresdelen i Study Group26, och alla texterna är könsneutrala. Men i andra texter har jag inte genomfört samma princip. Språket blir lite stelt och omständligt på det sättet (se till exempel CESL art. 16027). I Knoph28 har bidragsgivarna fått bestämma själva men det är först på senare tid som somliga av dem har valt den könsneutrala varianten. För nynorska, som för tyska, franska osv. är det ett ytterligare problem att vi an-

 

25 Översättning av Christina Ramberg. 26 Se ovan om The Draft Common Frame of Reference från 2009, som Kåre Lilleholt har bidragit till. 27 CESL art 160 General measure of damages: The general measure of damages for loss caused by non-performance of an obligation is such sum as will put the creditor into the position in which the creditor would have been if the obligation had been duly performed, or, where that is not possible, as nearly as possible into that position. Such damages cover loss, which the creditor has suffered and gain of which the creditor has been deprived. 28 Knophs Oversikt over Norges rett, 14. utgave ,er redigeret af Kåre Lilleholt.

vänder ”han” och ”hon” också om annat än personer (där danskan ofta har ”den”). Det blir alltid några ”han” även om man skriver könsneutralt. I de nordiska länderna är det helt onödigt att uttala explicit att ”han” också betyder ”hon”

 

Professor Guiditta Cordero Moss från universitet i Oslo skriver att man i Norge:29

”… försöker vara så könsneutral som möjligt — till exempel säger vi inte förman, utan ledare. Vi har inte riktigt börjat säga ombudsperson istället för ombudsman, men det kommer nog! Måste vi använda pronomen säger vi väl ”han eller hon” eller ofta bara ”hon”. På italienska har man den samma gammaldags inställningen som i den engelska Interpretation Act, och samma inställning ser man vanligtvis i internationella kontrakt där man har ett långt avsnitt om "interpretation". Då jag skrev min avhandling på engelska 1999 skrev jag "he", och min copy-editor bytte det konsekvent till "he or she". Det är nog "he or she" jag använder numera, även om det är lite tungt. När det passar använder jag "it" (till exempel för "a party").”

 

Professor Berte-Elen Konow från universitetet i Bergen upplever också att könsneutraliteten smyger sig in i hennes språk. Hon skriver:30

”I mina texter skriver jag i stort sett ”han". Men jag hoppas att jag använder uttryck som köpare, säljare, uppdragsgivare, uthyrare osv på sådant sätt att det lika gärna kan syfta på en kvinna som på en man. I exempel försöker jag att variera. Och när jag gör tentamensfrågor tycker jag att det ger en fin twist att använda en kvinna i rollen som skeppsredare, entreprenör osv. Jag anser att framställningar där man skriver hon/han blir tunga att läsa, men det händer ändå att jag skriver så.”

 

Herman Bruseud från universitetet i Oslo anser att frågan är viktig. Han föredrar könsneutrala uttryck och anser att lösningen som den engelska Interpretation Act 1978 anvisade är ”ganska uppstyltad”. Om det är språkligt omöjligt, kan läsaren ändå se om texten omfattar båda könen. Själv bemödar han sig om att skriva könsneutralt med faller ”nog alltför ofta för frestelsen att använda ”han” eller ”honom”.31 Svenska språknämnden och flera andra svenska kolleger avvisar hen. Det är, som det finska hän könsneutralt, och det används av vissa svenska juriststudenter i deras uppsatser och av professor Mårten Schultz från universitetet i Stockholm. Han hånar svenska Högsta domstolen för att den i en dom från 2013 använder det arkaiska han, när den i abstrakta former beskriver en skadelidande person. Den borde, liksom Svea hovrätt, använda hen.
    Professor Lena Sisula-Tulokas från universitetet i Helsingfors skriver bl.a.:

 

 

29 Översättning av Christina Ramberg. 30 Översättning av Christina Ramberg. 31 Citaten översatta av Christina Ramberg.

”Själv vacklar jag, ser det inte som världens viktigaste fråga. Ibland försöker jag skriva med risk att det blir tungt, ett konsekvent han/hon och hen, OK, ibland slinker nog ett han in i mina texter, det är kort och orsakar i ärlighetens namn inte missförstånd. Min inställning kan bero på att finskans ”hän” avser både han och hon.”

 

Professor Ulrich Magnus från universitetet i Hamburg ger inte frågan stor betydelse. Ändå erkänner han att det betyder något för kvinnor som kan känna sig åsidosatta av ett maskulint språk. På hans universitet ska alla föreskrifter skrivas på könsneutralt språk. Detsamma gäller för den lagstiftning som kommer från delstaten Hamburg. Det leder emellanåt till ”förskräckliga meningar” som t.ex.: Der Dekan/die Dekanin ist der Vorsitzende/die Vorsitzende des Gremiums, dem ein Professor/eineProfessorin als Vertreter/Vertreterin der Professoren angehört.
    Magnus känner inte till författare som konsekvent använder ett könsneutralt språk men flera försöker att undvika ett riktigt ”mansspråk” som Magnus, som själv har tre döttrar, inte heller tycker om. Ett klart könsneutralt språk är emellertid inte alltid möjligt. Han kan leva med den maskulina formen när det är nödvändigt och föredrar den framför ”förskräckliga meningar”. När han skriver på engelska använder han ofta s/he istället för he or she, men de flesta redaktörer och förläggare kräver att han ändrar det.
    Professor Denis Mazeaud från Université de Paris/Assas (Paris II), beklagar att det han kallar genussjukdomen också har drabbat Frankrike. Det kan inte uteslutas att man i framtiden kommer att överge de manliga uttrycken mer och mer i lagar och doktrin och det anser han är bedrövligt. Det verkliga problemet, skriver han, är ett annat.
    Professor Marie Goré från université de Paris 1 Sorbonne skriver att ”även om vi har många feminister här i Frankrike använder vi alltid ”il” och ”le” som också omfattar kvinnor”. Det har inte skett någon förändring, även om man har försökt göra vissa ord feminina, t.ex. förväntas det att man säger la professeure, la ministre, l'écrivaine, l'auteure. Hon själv använder inte dessa ord och kommer aldrig att göra det. I lagarna och i den juridiska doktrinen använder alla de maskulina begreppen ”le” och ”il”, någon gång ”on”.
    Professor Bénédicte Fauvarque-Cosson från Paris II, som är president för det franska Société de Législation Comparée skriver att hon har blivit mer feministisk med åren men att hon, intill dess jag frågade henne, inte gett frågan någon större vikt. Hon skriver sig emellertid som présidente istället för président, vilket har chockerat hennes kolleger, och hon leker med tanken att ändra ”il” till ”elle” i den juridik som hon kommer att skriva framdeles. Engelsmannen Hugh Beale, som är professor vid universitetet i Warwick och som i många år var Law Commissioner,32 ser en tendens

 

32 Den engelska Law Commission beskriver sitt arbete således: “The Law Commission reviews areas of the law that have become unduly complicated, out-dated or

 

bland engelska författare att använda könsneutrala uttryck men att det ännu så länge inte har blivit allmänt. I den kommentar till CESL, som EU-kommissionen har bett honom skriva, använder han inte konsekvent könsneutrala begrepp men omtalar näringsidkaren som ”it” och köparen omväxlande som ”he” och ”she”. Det gör han speciellt i illustrationerna (Illustrations).
    Den engelska professorn, Sir Roy Goode från universitetet i Oxford, skriver att det är ett irriterande problem. Han håller fast vid ”he” för att undvika att det han skriver blir för långrandigt. En copy editor som redigerade en av hans böcker rättade — utan att fråga honom om lov — hans he, his och him till ”he or she”, ”his or her” och ”him or her”. Det, skriver han, gjorde boken längre utan att man uppnådde något annat än politisk korrekthet. Han avslutar emellertid med att skriva att problemet inte är utan betydelse. Att skriva ”he” kan ses som en särbehandling av kvinnor, som bl.a. kommer till uttryck i de svårigheter de har att nå de högsta positionerna i arbetslivet.

 

4. Avslutning
”Han” stammar från den tid då mannen var juridikens huvudperson. Detta gjorde språket maskulint; man har fortfarande inte kvinnliga eller neutrala begrepp för mellanman, ombudsman osv. Det könsneutrala språket kommer att medföra ändringar i många avseenden, ändringar som i dag låter konstiga. Det löser inte problemet att ersätta ”han” med ”hon” och andra feminina ord i texter som ska omfatta båda könen. Som min kollega på CBS, JanTrzaskowski, skriver:33

”Det stör läsningen om det endast står hon. Genom att skriva hon gör man något som tidigare inte har varit könspolitiskt till att bli könspolitiskt. Man skriver ju inte han för att man anser att det inte inkluderar kvinnor.”

 

Den som läser en juridisk text på danska, svenska norska, tyska, franska och engelska där maskulina begrepp används för personer, vet mycket väl att den inte endast gäller för män. Man frestas omedelbart att ansluta sig till dem som anser att problemet inte har stor betydelse och att man bör hålla fast vid ”han”.
    Min rundfråga visar dock att de flesta av de tillfrågade forskarna anser att frågan inte kan förbigås. Några anser att det har reell betydelse för jämställdheten. Detta och lagstiftningarna leder mig till slutsatsen att frågan är mer än symbolisk. Det finns därför anledning att tro att många skulle uppleva det som en lättnad om det vore möjligt att etablera ett könsneutralt språk. Det språk vi använder påverkar vår inställning. Att använda könsneutrala uttryck i juridiska texter avspeglar, som det har sagts, de aktuella jämställdhetssträvandena i sam-

 

unfair. Following a process of research and consultation, the Commission makes recommendations for reform of the law to Government.” 33 Översättning av Christina Ramberg.

hället. Det främjar jämställdhetens idé och det kan få följder för andra viktigare områden.
    Det är en smaksak hur långt man i var tid är beredd att gå för att använda ett könsneutralt språk. Vill man i dag på danska t.ex. skriva tredjeperson (istället för tredjeman)? Hen, som har avvisats av svenska språknämnden, kanske trots allt kan vinna fotfäste i Sverige med tiden. Nya könsneutrala och feminina ord kommer sannolikt att skapas och de som redan används av några — så som tredjeperson och förkvinna — kommer att bli vanliga.
    Mitt huvudintryck är att det är en utveckling på gång i och utanför Norden både i lagspråket och i det språk juridiska författare använder. De könsneutrala begreppen finns inte endast i juristspråket. Man finner det också i media. Fortsätter denna utveckling, kommer språket att ändra sig och anpassas till de nya förhållandena.