Notiser

 

 

Juridik och politik i Frankrike
Resning i brottmål, korruption på hög politisk nivå, höger- och vänsterblocken överens om inställningen till högerextrema partier, stränga påföljder för missbruk av yttrandefriheten, inställningen till jihadister hårdnar, är det lagligt att propagera för otrohet i äktenskapet och etableringsfrihet för juridiska tjänster.

 

Resning i brottmål är betydligt mera sällsynt i Frankrike än i Sverige
I ett par tidigare artiklar (SvJT 2012 s. 470 och 2014 s. 482) har berättats om svårigheterna att få resning i Frankrike. En borgmästare i en kommun på Rivieran hade häktats 2000 och efter två rättegångar slutligen dömts 2011, mot sitt nekande, till nio års fängelse för sexuella övergrepp mot sin sonson när denne var barn. Sedan borgmästaren börjat avtjäna straffet återtog sonsonen i maj 2011 sina beskyllningar vilka hade utgjort den huvudsakliga bevisningen mot farfadern. Denne sökte då resning — révision — och nära tre år senare — i februari 2014 — upphävde Högsta domstolen (la Cour de cassation) den fällande domen och återförvisade målet till lägre rätt för en ny rättegång som ägde rum i mars 2015. Trots att åklagaren fortfarande bestred ändring frikändes den nu 80-årige exborgmästaren.
    Säga vad man vill om de svenska resningsreglerna, handläggningstiderna i svenska domstolar och svenska åklagares flexibilitet men de står sig i allmänhet väl vid en internationell jämförelse.

 

Korruption på hög politisk nivå är däremot betydligt vanligare i Frankrike än i
Sverige
Ett annat hänseende där svenska och franska erfarenheter skiljer sig åt är korruption på hög politisk nivå. Medan det är ytterst sällan som en svensk politiker, i synnerhet partiledare eller statsråd, ens blir misstänkt för att ha tagit emot mutor, så är åtal och fällande dom mot borgmästare, parlamentsledamöter, ministrar och t.o.m. statschefen ingalunda något ovanligt i Frankrike. Utgången av nästa presidentval om två år — 2017 — är mera oviss än någonsin. Den sittande presidenten — socialisten Francois Hollande — uppfattas visserligen som en personligen oförvitlig man men han har varit tvungen att sparka två av sina ministrar för skattebrott och han har både vänsterflygeln i sitt parti och övriga vänsterpartier mot sig till den grad att det är osäkert om han ens kommer att kunna kvalificera sig som partiets kandidat vid det interna primärvalet. Hans popularitet är — enligt opinionsundersökningarna — lägre än någon tidigare fransk presidents under den femte republiken (alltså fr.o.m. de Gaulle 1958).
    På den borgerliga sidan är splittringen minst lika stor. Sedan den tidigare ordföranden för det ledande partiet UMP (Union pour un Movement Populaire) Jean-Francois Copé avsatts efter att ha delgetts misstanke för trolöshetsbrott (utnyttjande av partiets tillgångar till att betala de böter som förre presidenten Nicolas Sarkozy ålagts för att ha överskridit gränsen för tillåtna kampanjkostnader under föregående presi-

458 Notiser SvJT 2015 dentval) valdes samme Sarkozy till partiordförande med den klart uttalade avsikten att ställa upp på nytt i nästa presidentval.
    Sarkozys konkurrenter inom partiet är hans förre premiärminister Francois Fillon (såvitt känt varken dömd eller misstänkt för brottslig gärning) och Alain Juppé som var premiärminister under förre presidenten Jacques Chirac och fick bära hundhuvudet för att denne under sin tid som borgmästare i Paris låtit ett tjugotal partikamrater tjäna sammanlagt cirka tio miljoner kronor på fiktiva kommunala tjänster medan de arbetade heltid i hans presidentvalskampanj. Chirac hade åtalsimmunitet under sina bägge presidentperioder och kunde dömas först efter sin avgång. Under tiden dömdes Juppé, som varit Chiracs "finansborgarråd" i stadshuset i Paris och känt till förfarandet, till villkorlig dom och ett års förlust av valbarhet till offentliga uppdrag som gjorde att han måste avgå som borgmästare i Bordeaux (han har senare blivit återvald).
    Sarkozys återkomst i politiken — liksom den omständigheten att han leder i opinionsundersökningarna — kan för svenska ögon framstå som något märklig inte minst mot bakgrund av att han förekommer i ett antal pågående brottsutredningar (se SvJT 2014 s. 482 ff.).
    Utöver den förut omnämnda affären rörande utnyttjande av partiets tillgångar för att betala böter som ålagts Sarkozy har ett äldre ärende nyligen aktualiserats, Kadhafi-affären. Den tidigare inrikesministern Claude Guéant, som ledde Sarkozys presidentvalskampanj 2007, fick sålunda tillbringa ett par dygn i häkte (garde-à-vue) för att därefter delges misstanke om att ha medverkat till att den libyska regeringen deltog i finansieringen av den valkampanjen.

 

Höger- och vänsterblocken är i både Frankrike och Sverige överens i sin hållning mot ytterlighetspartier på högerkanten
Till allt det här kommer att partiet på yttersta högerkanten — Front National — under sin nya ledare Marine Le Pen seglat upp som det näst största partiet under de senaste valen. Det bedöms alltmera som en realistisk möjlighet eller risk — beroende på bedömaren — att hon vid nästa presidentval kan komma till den andra röstomgången. Om ingen kandidat får 50 procent eller mera vid den första omgången, står valet vid den andra omgången mellan de två kandidater som fått flest röster. Har hon då Zarkozy som motståndare, antar (hoppas) "man" att hela vänsterblocket — inklusive kommunister och yttersta vänstern i övrigt — kommer att rösta på Zarkozy i likhet med vad som skedde vid presidentvalet 2002.Då kom socialistpartiets ledare LionelJospin först på tredje plats, varför andra omgången kom att stå mellan Front Nationals ledare Jean Marie Le Pen och den borgerliga kandidaten Jaques Chirac, vilken senare vann med den största majoritet som någon fransk president någonsin uppnått. På motsvarande sätt antar (hoppas) "man" att borgerliga och centerpartister ska ställa upp mangrant för den socialistiska presidentkandidaten — vem det än är — om han/hon blir Marine Le Pens motkandidat i den andra omgången. Både höger- och vänsterblocket i Frankrike — liksom i Sverige — ser sålunda partiet på yttersta högerkanten som sin huvudmotståndare i kommande val Även Front National har emellertid sina problem med fru Justitia. Partiledarens egen brorsdotter, Marion Maréchal-Le Pen, valdes häromåret in i Europaparlamentet och fick tillsammans med partiets övriga EU-parlamentariker 20 assistenter med uppgift att medverka vid EUparlamentarikernas utförande av sitt uppdrag. Nu har det visat sig att ett

SvJT 2015 Notiser 459 antal av dessa assistenter, som avlönas av EU, inte alls arbetar för sina respektive EU-parlamentariker utan i stället förekommer i partiets organisationsschema med politiska uppgifter inom partiet. Det beräknas att skadan för EU av det här bedrägeriet med fiktiva tjänster uppgår till 7,5 miljoner euro (cirka 69 miljoner kr). Marion Maréchal-Le Pen menar emellertid att assistenternas arbetsuppgifter inom partiet inte är oförenliga med deras EU-uppdrag och att det bara är fråga om politisk smutskastning mot partiet.

 

Stränga påföljder för missbruk av tryckfriheten
Även om yttrandefriheten i detta de mänskliga rättigheternas ursprungsland som sig bör är stor så är också påföljderna för missbruk av denna frihet stränga.
    En av Front Nationals kommunpolitiker dömdes nyligen till nio månaders fängelse ovillkorligt, 50.000 euros (cirka 460.000 kr) i böter och fem års förlust av valbarhet till offentliga uppdrag för att ha liknat den socialistiska justitieministern Christiane Taubira (som representerar Franska Guayana i nordöstra hörnet av Sydamerika) vid en apa. Vid rasistiska påhopp på franska politiker lägger man inte fingrarna emellan.
    Jean-Luc Mélenchon — ledaren för partiet längst ut på vänsterkanten — publicerade 2012 på sin blogg en appell av den grekiske kompositören Mikis Theodorakis om stöd mot EU:s planer på åtstramningspolitik för Grekland. Denne hade några år tidigare anklagat judarna för att vara "roten till allt ont". Efter publiceringen av Theodorakis appell anklagade tre av de ledande UMP-politikerna Melanchon i olika medier för att ha "antisemitiska förbindelser", varpå denne anmälde de borgerliga politikerna för förtal. Åklagaren ansåg att uttalandena föll inom ramen för yttrandefriheten men domstolen dömde var och en av de tilltalade att betala 1 000 euros (cirka 9 300 kr) i böter och 1 000 euros i skadestånd.
    Man ser också allvarligt på förnekande av begångna brott mot mänskligheten (contestation de l’existence d’un ou plusieurs crimes contre l’humanité) – t.ex. förintelsen – vilket enligt pressfrihetslagen (la loi sur la liberté de la presse) kan föranleda fängelse i ett år och böter om 45.000 euros. Jean-Marie Le Pen – grundaren av Front National – har flera gånger dömts för detta brott. I ett fall hade han förklarat att ”gaskamrarna utgjorde en detalj i historien om det andra världskriget” och i ett annat fall hade han sagt att ”den tyska ockupationen av Frankrike inte var särskilt inhuman även om det förekom övergrepp, vilket var oundvikligt i ett land på 500.000 kvkm”.
    Ännu allvarligare är att direkt framkalla eller offentligt lovorda (faire apologie de) sådana dåd. Påföljderna kan uppgå till fem års fängelse och 75.000 euros i böter eller — om brottet begåtts genom användande av offentligt kommunikationsmedel ”online” — sju års fängelse och 100.000 euros i böter. Efter de tragiska attentaten mot tidskriften Charlie Hebdos redaktion och den judiska matbutiken i Paris i januari 2015 har flera sådana fall beivrats ovanligt snabbt. Tre muslimska demonstranter dömdes sålunda till ett års ovillkorligt och ett års villkorligt fängelse för att på offentlig plats ha ropat ”Allahou Akbar” (Allah är stor). I ett annat fall hade en man lagt ut en video på Facebook med ”ett färskt avhugget huvud” och påskriften ”det här är vad som väntar er otrogna korsfarare”, vilket redan några veckor senare föranledde en dom på ett års ovillkorligt fängelse.

 

460 Notiser SvJT 2015 Inställningen till jihadister hårdnar i Frankrike
Efter attentaten i Paris har myndigheternas inställning hårdnat även i andra hänseenden.
    Eftersom fängelserna visat sig vara en effektiv grogrund för radikalisering av unga muslimska lagöverträdare och bas för rekrytering av djihadister, har olika åtgärder vidtagits för att söka komma tillrätta med problemen. I vissa fångvårdsanstalter har det inrättats särskilda enheter eller "quartiers" med 20–25 platser vardera där radikala interner kan inkvarteras avskilda från övriga interner och alltså utan möjlighet att påverka dessa. Vidare har ett antal nya, i Frankrike utbildade muslimska "fängelsepräster" anställts. Naturaliserade franska medborgare, dvs. personer som inte fötts som franska medborgare utan erhållit medborgarskapet genom ett administrativt beslut, kan fråntas medborgarskapet efter att ha dömts för terroristbrott. Den åtgärden, som saknar svensk motsvarighet, har bara använts åtta gånger sedan 1973 men kan komma att tillgripas i större utsträckning i den hårdnande kampen mot alla former av terrorism.
    Åklagarmyndigheten i Nice beslöt nyligen att ställa in en borgerlig vigsel mellan ett muslimskt par på grund av parets starka radikalisering under den senaste tiden. Man misstänkte att paret inte menade allvar med äktenskapet och avsåg att ge sig i väg på jihad.

 

Är det lagligt att propagera för otrohet i äktenskapet?
En annan aspekt på de mänskliga rättigheterna yttrande- och mötesfrihet är föremål för prövning i ett mål som anhängiggjorts vid en domstol i Paris. De katolska familjeföreningarna har stämt ett amerikanskt företag som lanserar stora annonskampanjer — med provokativa rubriker — för en fransk web-site om utomäktenskapliga rendezvouser. Under hänvisning till lagen om reklametik (Code de déontologie publicitaire), enligt vilken kommersiella meddelanden inte får utformas så att de kan uppfattas understödja eller uppmuntra våldsamt, olovligt eller samhällsfientligt beteende, gör käranden gällande att företagets reklam är olovlig eftersom den inbjuder till att bryta de förpliktelser som äkta makar åtagit sig vid äktenskapets ingående, nämligen — enligt artikel 212 i civillagen (Code civil) — att visa varandra respekt, trohet och hjälpsamhet. Målets utgång avvaktas med stort intresse på många håll.

 

Bör det råda etableringsfrihet för fria yrkesutövare?
Många slag av yrkesverksamhet — t.ex. som advokat, notarie, apotekare och taxiförare — är hårt reglerade i Frankrike och kräver någon form av auktorisation eller tillstånd. Offentliga myndigheter har beräknat hur många utövare av respektive yrke som behövs inom exempelvis en kommun och utfärdat ett motsvarande antal tillstånd. När en yrkesutövare slutar sin verksamhet och säljer sin rörelse utgör tillståndet i många fall den viktigaste och dyrbaraste tillgången. För taxiägaren exempelvis är det grunden för hans pension, vilket måhända är en av förklaringarna till att det är så dyrt att åka taxi i Frankrike.
    Sådana här regleringar innebär inte sällan besvärliga hinder för både näringsliv och allmänhet. Olika juridiska transaktioner som överlåtelse av fast egendom och upprättande av testamente m.m. kräver medverkan av en notarie och på många håll finns det så få notarier att ta det kan ta åtskilliga månader att få någon att åta sig ett nytt uppdrag. Konkurrens

SvJT 2015 Notiser 461 från nyetablerade notarier är inte möjlig, eftersom antalet tillstånd är begränsat (numerus clausus).
    En fransk advokat måste tillhöra det lokala advokatsamfundet (barreau) som är knutet till tingsrätten (le tribunal de grande instance) i den ort där advokaten utövar sin verksamhet. Om en av advokatens klienter är part i ett mål som är anhängigt vid en annan domstol än hemortens, kan advokaten inte uppträda vid den domstolen annat än genom en advokatkollega som tillhör advokatsamfundet på den platsen. Det medför givetvis ökade kostnader och längre handläggningstider.
    För att råda bot på bl.a. sådana olägenheter lade den socialistiska regeringen fram ett lagförslag — kallat "loi Macron" efter den ansvarige ministern — om en lång rad förenklingar i näringslivet (bl.a. utökade tider för söndagsöppna butiker) för att öka tillväxten, sysselsättningen och den ekonomiska jämlikheten. Förslaget väckte kritik på många håll både inom de politiska lägren — som ansåg att det antingen var för radikalt eller inte tillräckligt långtgående — och bland berörda yrkesgrupper. Advokaterna strejkade så att åtskilliga domstolssessioner måste ställas in och stora skaror advokater och notarier demonstrerade i de större städerna.
    Notarierna menade att en fri etableringsrätt skulle medföra att alla notarier sökte sig till de mest rentabla områdena medan andra mindre lukrativa trakter skulle bli helt utan notarier. Följden skulle alltså bli att notarierna efter att ha verkat under justitieministeriets beskydd hamnade under det finansiella systemets regler. Advokaterna för sin del ansåg att reformen skulle leda till de små advokatbyråernas försvinnande och bildandet av "advokatföretag" med anställda jurister som alltså inte var självständiga utan underordnade, något som strider mot advokatyrkets principer.
    När lagförslaget behandlades i Nationalförsamlingen beslutade regeringen, som befarade att förslaget inte skulle vinna majoritet, att tillämpa artikel 49 i Konstitutionen. Enligt den artikeln kan premiärministern i ett ärende som gäller ekonomin eller finansieringen av den sociala säkerheten "engagera regeringens ansvar" och få lagförslaget antaget utan omröstning under förutsättning att ett yrkande om misstroendevotum, som väckts inom 24 timmar, inte vinner majoritet. En ohelig allians av borgerliga, centerpartister, miljöpartister, oppositionella socialister och några deputerade från yttersta högern och yttersta vänstern motionerade mycket riktigt om misstroendevotum mot regeringen men uppnådde inte majoritet, varför lagförslaget antogs. Nu återstår bara att se vad som händer med tillväxten, sysselsättningen och liberaliseringen av de fria yrkesutövarnas verksamhet, inte minst inom det juridiska området.

Thorsten Cars

 

 

 

 

 

 

 

 

Personalnotiser

 

 

 

Hovrätterna
Regeringen har utnämnt chefsrådmannen Henrik Winman att vara hovrättslagman i Hovrätten för Västra Sverige (2015-04-23), hovrättsrådet Marie Norberg att vara hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning i Hovrätten för Nedre Norrland (2015-04-23), rådmannen Petra Sjölén Kruse att vara hovrättsråd i Hovrätten för Nedre Norrland (2015-04-23). Svea hovrätt har förordnat hovrättsfiskalen Lina Nestor till hovrättsassessor (2015-04-14), hovrättsfiskalen Maria Östling till hovrättsassessor (2015-04-18), hovrättsfiskalen Agneta Staff till hovrättsassessor (2015-05-05), hovrättsfiskalen Alicia von Mangoldt till hovrättsassessor (2015-05-06).

 

Kammarrätterna
Kammarrätten i Göteborg har förordnat kammarrättsfiskalen Jenny Björstrand till kammarrättsassessor (2015-0411), kammarrättsfiskalen Marianne Bergqvist till kammarrättsassessor (201504-18).

 

Tingsrätterna
Regeringen har utnämnt rådmannen Peter Andersson att vara rådman i Eskilstuna tingsrätt (2015-04-16), tf. rådmännen Leif Johansson och Anna Aspling att vara rådmän i Värmlands tingsrätt (2015-04-16), rektorn tillika avdelningschefen Lennart Johansson att vara lagman i Kristianstads tingsrätt (2015-04-23), chefsrådmannen Jörgen Nilsson att vara lagman i Alingsås tingsrätt (2015-04-23), bolagsjuristen David Arnljots att vara rådman i Värmlands tingsrätt (2015-04-30).

 

 

Förvaltningsrätterna
Regeringen har utnämnt kammaråklagaren Sara Larsson Nyberg samt tf. rådmännen Stefan Olsen
Siri och Jenny Sandell att vara rådmän i Förvaltningsrätten i Luleå (201504-23).

 

Sveriges Advokatsamfund
Till nya ledamöter har antagits Ann Andersson, Advokat Malin Wassén Kjellberg AB, Uddevalla, Patrik
Erblad, Hannes Snellman Advokatbyrå AB, Stockholm, Lisa Ericsson, Hamilton Advokatbyrå KB, Stockholm, Johan Eriksson, Advokatfirman Glimstedt Stockholm KB, Stockholm, Max Florenius, Advokatfirman Lyxell AB, Karlstad, Lena Rebane Greenfield, Juristbyrån Lena Rebane, Skoghall, Ma-

SvJT 2015 Personalnotiser 463 ria Grosskopf, Advokatbyrån Lundia Mats Håkansson Odd Johansson HB, Lund, Helena Hansson, Luterkort Advokatbyrå HB, Malmö, Svante Hjertén, Gärde Wesslau Advokatbyrå AB, Göteborg, Christian Härdgård, Advokatfirman Delphi i Malmö AB, Malmö, Anna-Karin Hörenius, Advokatfirman Åhlén & Lyreskog AB, Uppsala, Jennie Jarl, Wistrand Advokatbyrå, Stockholm, Kjell Jönsson, Juristbyrån JuristForum AB, Solna, Frida Larsson,
Advokatbyrån Kaiding Handelsbolag, Kalix, Karin Lidekrans, Delta Advokatbyrå AB, Stockholm, Gustaf Linderholm, Gotthards Advokatbyrå, Stockholm, Frida Masreliez, Andulf Advokat AB, Stockholm, Anton Olsson,
MAQS Advokatbyrå Göteborg AB, Göteborg, Carl-Owe Olsson, Advokatfirman Collin Foyen & Co KB, Malmö, Christiaan Riemslag, Advokatfirman Lagercrantz AB, Stockholm, Sogand Sajadian Sasanpour, Advokatfirman GUIDE AB, Stockholm, Linn Scholander, Crusner Advokatbyrå AB, Göteborg, Christian Senyk, Advokatfirman Gottholdson Wallin AB, Stockholm, Walter Sköldstam, Svensk Juristpartner Aktiebolag, Norrköping, Louise Strömberg, Advokatfirman Schumacher & Co KB, Helsingborg, Anna Sundquist, Hannes Snellman Advokatbyrå AB, Stockholm, Caroline Söderberg, Advokatfirman Glimstedt Stockholm KB, Stockholm, Erik Westerberg, Advokatfirman W&Ö HB, Stockholm, Josefin Westin, Advokatfirman Lindahl KB, Göteborg, Anders Ylönen, Advokathuset Actus AB, Västerås, Amanda Spaner Åkerman, Advokatfirman Cederquist KB, Stockholm, Gustaf Åkesson, Linklaters Advokatbyrå AB, Stockholm, Thomas Özbek, Birgitta Melanders Advokatbyrå AB, Stockholm, Hanna Grönborg (reg. EU-advokat), Grönborg, Hanna Elisabet, Malmö (2015-04-18).

 

Universiteten
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har beslutat anta jur. dr Mark Klamberg som docent i folkrätt (2015-03-25).

 

 

 

 

464 Notiser SvJT 2015 I detta häfte (s. 369–464) har medverkat bl.a.
Magnus Ulväng, professor
Petter Asp, professor
Martin Borgeke, justitieråd
Agneta Bäcklund, justitieråd
Lena Holmqvist, universitetslektor
Stefan Lindskog, justitieråd
Johan Munck, f.d. justitieråd
Per Ole Träskman, jur. dr
Johan Schelin, docent
Thorsten Cars, f.d. hovrättslagman