Notiser
Juridik och politik i Frankrike
Resning i brottmål, korruption på hög politisk nivå, höger- och vänsterblocken överens om inställningen till högerextrema partier, stränga påföljder för missbruk av yttrandefriheten, inställningen till jihadister hårdnar, är det lagligt att propagera för otrohet i äktenskapet och etableringsfrihet för juridiska tjänster.
Resning i brottmål är betydligt mera sällsynt i Frankrike än i Sverige
I ett par tidigare artiklar (SvJT 2012 s. 470 och 2014 s. 482) har berättats om svårigheterna att få resning i Frankrike. En borgmästare i en kommun på Rivieran hade häktats 2000 och efter två rättegångar slutligen dömts 2011, mot sitt nekande, till nio års fängelse för sexuella övergrepp mot sin sonson när denne var barn. Sedan borgmästaren börjat avtjäna straffet återtog sonsonen i maj 2011 sina beskyllningar vilka hade utgjort den huvudsakliga bevisningen mot farfadern. Denne sökte då resning — révision — och nära tre år senare — i februari 2014 — upphävde Högsta domstolen (la Cour de cassation) den fällande domen och återförvisade målet till lägre rätt för en ny rättegång som ägde rum i mars 2015. Trots att åklagaren fortfarande bestred ändring frikändes den nu 80-årige exborgmästaren.
Säga vad man vill om de svenska resningsreglerna, handläggningstiderna i svenska domstolar och svenska åklagares flexibilitet men de står sig i allmänhet väl vid en internationell jämförelse.
Korruption på hög politisk nivå är däremot betydligt vanligare i Frankrike än i
Sverige
Ett annat hänseende där svenska och franska erfarenheter skiljer sig åt är korruption på hög politisk nivå. Medan det är ytterst sällan som en svensk politiker, i synnerhet partiledare eller statsråd, ens blir misstänkt för att ha tagit emot mutor, så är åtal och fällande dom mot borgmästare, parlamentsledamöter, ministrar och t.o.m. statschefen ingalunda något ovanligt i Frankrike. Utgången av nästa presidentval om två år — 2017 — är mera oviss än någonsin. Den sittande presidenten — socialisten Francois Hollande — uppfattas visserligen som en personligen oförvitlig man men han har varit tvungen att sparka två av sina ministrar för skattebrott och han har både vänsterflygeln i sitt parti och övriga vänsterpartier mot sig till den grad att det är osäkert om han ens kommer att kunna kvalificera sig som partiets kandidat vid det interna primärvalet. Hans popularitet är — enligt opinionsundersökningarna — lägre än någon tidigare fransk presidents under den femte republiken (alltså fr.o.m. de Gaulle 1958).
På den borgerliga sidan är splittringen minst lika stor. Sedan den tidigare ordföranden för det ledande partiet UMP (Union pour un Movement Populaire) Jean-Francois Copé avsatts efter att ha delgetts misstanke för trolöshetsbrott (utnyttjande av partiets tillgångar till att betala de böter som förre presidenten Nicolas Sarkozy ålagts för att ha överskridit gränsen för tillåtna kampanjkostnader under föregående presi-