Notiser

 

 

Umeå rättsakademi
Umeå rättsakademi avhöll sitt årliga seminarium i Umeå den 3 februari 2016 i närvaro av ca 100 jurister från i första hand Norr- och Västerbotten. Årets ämne var Rättsprinciper i dömande och rättsbildning. Malin Brännström, doktorand vid juridiska institutionen vid Umeå Universitet, talade under rubriken Fastighetsrätten och egendomsskyddet — när rättssystem utmanas av europarätten. Justitierådet Stefan Lindskogs föredrag hade titeln Rättsbildning genom prejudikat. Professor Ruth Mannelqvist, Umeå universitet, talade om Rättsprinciper i välfärd och socialförsäkring. Fredrik Wersäll, president i Svea hovrätt, talade om Domarrollen i en föränderlig omvärld. Den officiella delen av dagen avslutades med en paneldiskussion. Hases Per Sjöblom, föreningens ordförande

 

 

Ett amerikanskt original: Antonin Scalia (1936–2016)
Antonin Scalia, en av de nio domarna i den amerikanska högsta domstolen, avled hastigt den 13 februari 2016, 79 år gammal. Efter nästan trettio år i världens mäktigaste domstol kommer Scalia att gå till historien som en av de mest inflytelserika, men också mest polariserande och kontroversiella, juristerna i modern tid. Hans främsta bidrag till amerikansk rätt är hans formalistiska och konservativa lagtolkningsprinciper, textualism och originalism. Gemensamt för dessa principer, varav textualism avser vanlig lag och originalism den amerikanska konstitutionen, är att de betonar att författningstext ska tolkas strikt efter sin ordalydelse och logiska systematik. Enligt Scalia finns det nämligen en risk för att domare, som vid tolkningen av författningstext söker vägledning i förarbetsuttalanden, ändamålsöverväganden eller oskrivna rättsprinciper, avsiktligt eller oavsiktligt sammanblandar det objektiva juridiska stoffet med sina egna subjektiva värderingar.1 Enligt tolkningsprincipen originalism ska den amerikanska konstitutionen anses ha samma innebörd idag som den hade när den antogs för drygt två hundra år sedan. Konstitutionens tillämpningsområde kan således inte utvidgas genom rättspraxis, och några andra rättigheter än de som uttryckligen anges i rättighetskatalogen Bill of Rights (de första tio tilläggen till konstitutionen) eller de som är djupt rotade i den amerikanska sedvanerätten kan därför inte påräkna något konstitutionellt skydd. Originalism gör också anspråk på att uttömmande reglera när det är legitimt för domstolarna att utöva lagprövning i förhållande till den amerikanska konstitutionen. Det är således endast när konstitutionens ordalydelse eller historiska innebörd uttryckligen förbjuder eller påbjuder ett visst förfarande som det är legitimt för domstolarna att gripa in och underkänna federala eller delstatliga lagar eller beslut som är oförenliga med dessa.
    Originalism är, tvärtemot vad man kan tro, ett relativt nytt påfund. Teorin växte fram under 1980-talet i konservativa juridiska kretsar som

 

1 Se t.ex. Antonin Scalia, A Matter of Interpretation: Federal Courts and the Law, Princeton University Press, 1998.

var öppet kritiska mot den liberala rättighetsrevolution som ägde rum i högsta domstolen åren 1953–1969 under ledning av den legendariske chefsdomaren Earl Warren. Det var under den så kallade Warrendomstolen som domstolen, under hänvisning till att konstitutionen är ett levande dokument som ska tolkas dynamiskt och i ljuset av rådande samhällsförhållanden, gjorde upp med den rasdiskriminering som genomsyrade den amerikanska södern,2 otillbörliga polismetoder,3 det skeva valsystemet4 och lade grunden för en oskriven rätt till skydd för den enskildes privatliv.5 Många av de mest kontroversiella avgörandena från den här tiden hade svagt eller inget stöd i befintliga rättskällor och möjliggjordes av att domstolen kontrollerades av en liberal majoritet.6 Teorin om originalism växte alltså fram som en konservativ antites till, och en kritik av, den liberala teorin om den levande konstitutionen, och fick fäste både inom akademin och i domstolarna. President Ronald Reagans justitieminister, Edwin Meese III, var en av teorins främsta förespråkare och såg till att de domare som Reagan nominerade delade den konservativa rörelsens kritik mot Warren-domstolens liberala teori om den levande konstitutionen.7 Antonin Scalia, som tidigare hade arbetat som professor i juridik och innehaft flera framträdande positioner i den federala statsapparaten, hade under ett antal år i den prestigefyllda federala appellationsdomstolen för Washington DC etablerat sig som en självskriven ledare för den konservativa rörelsen och var en hängiven originalist. Scalia hade alltså inte själv uppfunnit teorin om originalism, men han utvecklade den och bidrog till dess växande popularitet. Det var mot den här bakgrunden som president Reagan år 1986 nominerade Scalia till landets högsta domstol, vilket medförde att principen om originalism etablerade sig på allvar. Det här är också grunden till den ideologiska polarisering som präglar den moderna högsta domstolen.
    Scalia brukade skämtsamt hänvisa till originalism som teorin om den ”döda konstitutionen”: ”[The] Constitution that I interpret and apply is not living but dead — or, as I prefer to put it, enduring. It means today not what current society (much less the Court) thinks it ought to mean, but what it meant when it was adopted.”8 Med utgångspunkten att den kortfattade amerikanska konstitutionen ska tolkas bokstavligt och i ljuset av dess historiska innebörd får många konstitutionella frågor ett enkelt svar: Konstitutionen säger ingenting om det — frågan är därför politisk. Scalia återkom ofta till exemplet att han tyckte att frågan om huruvida dödsstraffet var förenligt med det åttonde tilläggets förbud mot ”cruel and unusual punishment” var enkel: ”For me […] the constitutionality of the death penalty is not a difficult, soul-wrenching question. It was clearly permitted when the Eighth Amendment was adopted […]. And so it is clearly permitted today.”9 Enligt samma historiska utgångspunkter

 

2 Se t.ex. Brown v. Board of Education of Topeka, 347 U.S. 483 (1954). 3 Se t.ex. Miranda v. Arizona, 384 U.S. 436 (1966). 4 Se t.ex. Reynolds v. Sims, 377 U.S. 533 (1964). 5 Se t.ex. Griswold v. Connecticut, 381 U.S. 479 (1965). 6 Se t.ex. Jim Newton, Justice for All: Earl Warren and the Nation He Made, Riverhead Books, 2007. 7 Edwin Meese III, The Supreme Court of the United States: Bulwark of a Limited Constitution, 27 South Texas Law Journal 455 (1986). 8 Antonin Scalia, God’s Justice And Ours, tal hållet i maj 2002, tillgängligt på http://www.firstthings.com/article/2002/05/gods-justice-and-ours. 9 Antonin Scalia, God’s Justice And Ours, tal hållet i maj 2002, tillgängligt på http://www.firstthings.com/article/2002/05/gods-justice-and-ours.

ansåg Scalia att högsta domstolens avgörande i Roe v. Wade, som bygger på den praxisskapade rätten till skydd för den enskildes privatliv, saknade konstitutionell förankring och borde upphävas: ”The States may, if they wish, permit abortion on demand, but the Constitution does not require them to do so. The permissibility of abortion, and the limitations upon it, are to be resolved like most important questions in our democracy: by citizens trying to persuade one another and then voting.”10 Scalias historiska tolkningsmetod fick sitt stora genombrott i målet District of Columbia v. Heller år 2008.11 Högsta domstolen slog då fast, med röstsiffrorna fem (konservativa) domare mot fyra (liberala), att rätten att inneha vapen för självförsvarsändamål är en grundläggande rättighet som skyddas av det andra tillägget till konstitutionen. Det andra tillägget har följande kryptiska formulering: ”A well regulated militia being necessary to the security of a free state, the right of the people to keep and bear arms shall not be infringed.” Såväl Scalias majoritetvotum som minoritetens skiljaktiga mening kom att handla om en språklig och historisk analys av det andra tilläggets innebörd. När högsta domstolen senast hade prövat frågan om det andra tilläggets tillämpningsområde, vilket var i fallet United States v. Miller år 1939, kom domstolen fram till att hänvisningen i bestämmelsens preambel (prefatory clause) till ”a well regulated militia” innebar att rätten att bära vapen endast avsåg att skydda medlemmar av delstatsmiliser från att bli fråntagna sina vapen av den federala statsmakten.12 Efter en språklig analys kom högsta domstolen fram till att detta var felaktigt och att rätten att bära vapen var mer vidsträckt än så. Enligt domstolen har bestämmelsen två led, en preambel (”a well regulated militia …”) och en operativ del (”the right of the people to keep and bear arms …”). Enligt domstolen syftar preambeln inte till att begränsa den operativa delen, utan exemplifierar endast ett av dess skyddsändamål. Efter en historisk analys kom domstolen fram till att syftet med det andra tillägget var att kodifiera en vid den tidpunkten gällande sedvanerättslig rätt att bära vapen för självförsvarsändamål. Skälet till att självförsvarsändamålet inte uttryckligen angavs i preambeln var enligt domstolen att en sådan rätt vid tidpunkten för antagandet av det andra tillägget togs för given: ”It is therefore entirely sensible that the Second Amendment’s prefatory clause announces the purpose for which the right was codified: to prevent elimination of the militia. The prefatory clause does not suggest that preserving the militia was the only reason Americans valued the ancient right; most undoubtedly thought it even more important for selfdefense and hunting. But the threat that the new Federal Government would destroy the citizens’ militia by taking away their arms was the reason that right — unlike some other English rights — was codified in a written Constitution.” Också de fyra skiljaktiga ledamöterna gav sig in på en språklig och historisk analys av det andra tillägget. Till skillnad från majoriteten ansåg de emellertid inte att de historiska källor som majoriteten hänvisade till gav stöd för slutsatsen att rätten att bära vapen för självförsvarsändamål var en grundläggande rättighet: ”The Second Amendment was adopted to protect the right of the people of each of the several States to maintain a well-regulated militia. It was a response to concerns raised during

 

10 Planned Parenthood v. Casey, 505 U.S. 833 (1992) (Scalia, J, dissenting). 11 District of Columbia v. Heller, 554 U.S. 570 (2008). 12 United States v. Miller, 307 U.S. 174 (1939).

the ratification of the Constitution that the power of Congress to disarm the state militias and create a national standing army posed an intolerable threat to the sovereignty of the several States. Neither the text of the Amendment nor the arguments advanced by its proponents evidenced the slightest interest in limiting any legislature’s authority to regulate private civilian uses of firearms. Specifically, there is no indication that the Framers of the Amendment intended to enshrine the common-law right of self-defense in the Constitution.”13 Scalia var under sina trettio år i domstolen en förutsebar konservativ röst. Han ställde sig regelmässigt på näringslivets sida i tvister mot konsumenter och på arbetsgivarnas sida i tvister mot arbetstagare.14 Han betonade delstaternas självständighet i förhållande till den federala statsapparaten.15 Han ställde sig bakom högsta domstolens kontroversiella avgörande i målet Citizens United v. FEC, som underkände en federal antikorruptionslag som begränsade företags möjligheter att skänka pengar till politiska kampanjer under åberopande av att sådana kampanjbidrag utgjorde ett utövande av företagens grundlagsskyddade yttrandefrihet.16 Han hjälpte den republikanske presidentkandidaten George W. Bush att vinna 2000 års presidentval genom att stoppa den omtvistade omräkningen av de avgörande rösterna i Florida i det kontroversiella rättsfallet Bush v. Gore.17 Han försvarade ett starkt skydd för religionsfriheten och var motståndare till en strikt separation mellan stat och religion.18 Han var motståndare till positiv särbehandling på grund av ras.19 Han försökte även vid flera tillfällen att fälla president Barack Obamas sjukvårdsreform som han ansåg inkräktade på delstaternas suveränitet.20 Trots Scalias konservativa utgångspunkter ledde hans historiska tolkningar av konstitutionen ibland till liberala resultat. Scalia anslöt sig till exempel till domstolens liberala majoritet i det klassiska rättsfallet Texas v. Johnson, som slog fast att en demonstrant som hade deltagit i en protest mot president Reagan, och som ett led i detta hade eldat upp den amerikanska flaggan, inte kunde straffas för detta eftersom handlingen fick anses omfattasd av den grundlagsskyddade yttrandefriheten.21 Med glimten i ögat, och som ett svar till hans många kritiker, tog Scalia själv upp detta fall som ett bevis på att han inte lät sina personliga åsikter styra hans dömande: ”If it were up to me, I would put in jail every sandalwearing, scruffy-bearded weirdo who burns the American flag. But I am not king.”22 Scalias historiska analys av konstitutionen fick också stort genomslag bland annat vid tolkningen av konstitutionens fjärde och sjätte tillägg som innehåller rättssäkerhetsgarantier för brottsmisstänkta. Även på detta område ledde Scalias historiska tolkningsmetod till liberala resul-

13 District of Columbia v. Heller, 554 U.S. 570 (2008) (Stevens, J, dissenting). 14 Se t.ex. Wal-Mart Stores, Inc. v. Dukes, 131 S. Ct. 2541 (2011) och AT&T Mobility LLC v. Concepcion, 563 U.S. 333 (2011). 15 NFIB v. Sebelius, 531 U.S. 98 (2012) (Scalia, J, dissenting). 16 Citizens United v. FEC, 558 U.S. 310 (2010). 17 Bush v. Gore, 531 U.S. 98 (2000). 18 Town of Greece v. Galloway, 134 S. Ct. 1811 (2014). 19 Grutter v. Bollinger, 539 U.S. 306 (2003) (Scalia, J, dissenting). 20 Se NFIB v. Sebelius, 531 U.S. 98 (2012) (Scalia, J, dissenting) och King v. Burwell, 135 S. Ct. 2480 (2015). 21 Texas v. Johnson, 491 U.S. 397 (1989). 22 Jeffrey Rosen, What Made Antonin Scalia Great, The Atlantic, 15 februari 2016, http://www.theatlantic.com/politics/archive/2016/02/what-made-antonin-sc...great/462837/.

tat. Frågan i målet Kyllo v. United States var om polisens användning av en värmekamera som avslöjade en misstänkt cannabisodlare kunde jämställas med en husrannsakan för vilket krävdes tillstånd av domstol.23 Domstolens konservativa minoritet ansåg inte att Kyllo hade någon ”reasonable expectation of privacy” som skyddade den avslöjande värmestrålning som hans cannabisodling gav ifrån sig, och tillät att bevisningen åberopades mot honom. Högsta domstolens majoritet, med Scalia vid pennan, ansåg dock att det fjärde tilläggets förbud mot husrannsakan, såsom det uppfattades vid tidpunkten när det antogs, skulle kringgås om polisen utan tillstånd kunde använda sig av modern teknik för att få tillgång till information om vad som utspelade sig mellan hemmets fyra väggar: ”The Fourth Amendment is to be construed in the light of what was deemed an unreasonable search and seizure when it was adopted […]. Where, as here, the Government uses a device that is not in general public use, to explore details of the home that would previously have been unknowable without physical intrusion, the surveillance is a ’search’ and is presumptively unreasonable without a warrant.” Scalias språkliga och historiska tolkning av det sjätte tilläggets konfrontationsklausul, som anger att en brottsanklagad har rätt att ”be confronted with the witnesses against him”, har också medfört att åklagares möjligheter att lägga fram förhörsuppgifter från förundersökningen eller skriftliga vittnesattester kraftigt har begränsats under Scalias tid i domstolen. Enligt högsta domstolens tidigare praxis, som byggde på en intresseavvägning mellan brottsutredningens effektivitet och rättssäkerhet, fick sådana uppgifter åberopas mot den tilltalade trots att han eller hon inte hade fått tillfälle att korsförhöra vittnet om utsagan ändå kunde betraktas som tillförlitlig. Högsta domstolen, med Scalia som referent, anförde i sin dom i målet Crawford v. Washington att domstolens tidigare praxis hade undergrävt konfrontationsklausulens ursprungliga syfte och kom därför fram till att dessa avgöranden inte längre skulle gälla. Förhörsuppgifter från ett vittne får därför inte längre åberopas mot den tilltalade om han eller hon inte fått möjlighet att korsförhöra vederbörande: ”[We] do not think the Framers [of the Constitution] meant to leave the Sixth Amendment’s protection to the vagaries of the rules of evidence, much less to amorphous notions of ’reliability’. […] Where testimonial statements are at issue, the only indicium of reliability sufficient to satisfy constitutional demands is the one the Constitution actually prescribes: confrontation.”24 Scalia blev dock aldrig den enande konservativa kraft i domstolen som president Reagan hade hoppats på. Tvärtom tvingades Scalia ofta att utveckla sina teorier i dissens, och en av hans levnadstecknare har träffande beskrivit honom som ”a court of one”.25 En av de största besvikelserna under Scalias karriär var att han inte lyckades att övertyga sina konservativa kollegor i frågan om homosexuellas rättigheter enligt konstitutionen. Även den frågan var enligt Scalia av enkel beskaffenhet: När konstitutionen antogs var homosexualitet varken accepterat eller tillåtet och något konstitutionellt skydd kunde därför inte påräknas. I den mån rättsordningen behövde uppdateras för att spegla samhällets förändrade syn på homosexualitet skulle så ske på demokratisk väg och inte via domstolarna. Men också i den här frågan fick Scalias teori om den ”döda

 

23 Kyllo v. United States, 533 U.S. 27 (2001). 24 Crawford v. Washington, 541 U.S. 36 (2004). 25 Bruce Allen Murphy, Scalia: A Court of One, Simon & Schuster (2014).

konstitutionen” se sig besegrad av teorin om den ”levande konstitutionen”. Högsta domstolen kom i ett antal avgöranden från 1990-talets slut och framåt successivt att erkänna homosexuellas rätt till likabehandling och skydd för privatliv enligt konstitutionen.26 Scalia var således skiljaktig när domstolen i målet Lawrence v. Texas år 2003 slog fast att lagar som kriminaliserade homosexuella handlingar var oförenliga med den oskrivna rätten till skydd för den enskildes privatliv: ”Let me be clear that I have nothing against homosexuals, or any other group, promoting their agenda through normal democratic means. Social perceptions of sexual and other morality change over time, and every group has the right to persuade its fellow citizens that its view of such matters is the best. […] But it is the premise of our system that those judgments are to be made by the people, and not imposed by a governing caste that knows best.”27 Han förvånade inte heller när han förra året var skiljaktig från domstolens uppmärksammade avgörande i målet Obergefell v.
Hodges, som slog fast att den grundläggande rätten att ingå äktenskap även omfattar samkönade äktenskap: ”When the Fourteenth Amendment was ratified in 1868, every State limited marriage to one man and one woman, and no one doubted the constitutionality of doing so. That resolves these cases.”28 Scalias skiljaktiga meningar var dock alltid välskrivna och underhållande att läsa. Detta bidrog till att de fick ett oproportionerligt stort genomslag och uppmärksamhet. Scalia hade en unik förmåga att formulera sig på ett sätt som bröt igenom mediebruset och stal uppmärksamheten från domstolens majoritetsvotum. Eller vad sägs om Scalias avfärdande av majoritetens argument för att inte underkänna president Obamas sjukvårdsreform som ”interpretive jiggery-pokery”,29 eller hans beskrivning av majoritetens argument för att slå fast att den federala lagen Defense of Marriage Act (DOMA) stred mot samkönade pars rättigheter som ”legalistic argle-bargle”?30 Scalia orsakade också rubriker när han i sin skiljaktiga mening i målet Obergefell v. Hodges levererade följande förödande recension av kollegan Anthony Kennedys, i och för sig rätt högtravande, domskäl: ”If, even as the price to be paid for a fifth vote, I ever joined an opinion for the Court that began: ‘The Constitution promises liberty to all within its reach, a liberty that includes certain specific rights that allow persons, within a lawful realm, to define and express their identity,’ I would hide my head in a bag. The Supreme Court of the United States has descended from the disciplined legal reasoning of John Marshall and Joseph Story to the mystical aphorisms of the fortune cookie.”31 Scalia drog sig inte heller från att offentligt vädra sina konservativa åsikter offentligt. Under huvudförhandlingen i målet Lawrence v. Texas påstod ombudet för John Lawrence att det vid en dynamisk tolkning av konstitutionen hade betydelse att majoriteten av delstaterna — men inte Texas — hade avskaffat sina förbud mot homosexuella handlingar. Scalia kontrade då med följande hypotetiska fråga: ”I mean, suppose all the

 

26 Se Fredrik Bergman, Obergefell v. Hodges — domen som legaliserade samkönade äktenskap i USA, SvJT 2015 s. 685. 27 Lawrence v. Texas, 539 U.S. 558 (2003) (Scalia, J, dissenting). 28 Obergefell v. Hodges, 135 S. Ct. 2584 (2015) (Scalia, J, dissenting). 29 King v. Burwell, 135 S. Ct. 2480 (2015) (Scalia, J, dissenting). 30 United States v. Windsor, 133 S.Ct. 2675 (2013) (Scalia, J, dissenting). 31 Obergefell v. Hodges, 135 S. Ct. 2584 (2015) (Scalia, J, dissenting).

States had laws against flagpole sitting at one time, you know, there was a time when it was a popular thing and probably annoyed a lot of communities, and then almost all of them repealed those laws. Does that make flagpole sitting a fundamental right?”32 Scalia orsakade även rubriker och anklagades för att vara rasist när han i december förra året under huvudförhandlingen i ett mål som gäller tillåtligheten av positiv särbehandling på grund av ras vid antagning till högre utbildning antydde att positiv särbehandling är skadligt för afroamerikanska studenter eftersom det innebär att de antas till utbildningar som de inte är klarar av.33   Scalias plötsliga bortgång, mitt under pågående presidentvalskampanj, illustrerar på ett dramatiskt sätt hur högsta domstolen ständigt befinner sig i spänningsfältet mellan juridik och politik. Scalia lämnar efter sig en domstol i perfekt ideologisk terrorbalans. Utan Scalia består domstolen av fyra konservativa domare (chefsdomaren John Roberts, Anthony Kennedy, Clarence Thomas och Samuel Alito) och fyra liberala domare (Ruth Ginsburg, Stephen Breyer, Sonia Sotomayor och Elena Kagan).
    Det betyder att president Obama har fått en historisk möjlighet att ersätta en av domstolens mest konservativa domare med en liberal domare, och därmed tippa domstolens ideologiska balans. Den 16 mars 2016 nominerade Obama den federale appelationsdomaren Merrick Garland att efterträda Scalia.34 Om Obama lyckas att få Garland godkänd av senaten kan domstolens mer än fyrtio år långa konservativa dominans vara bruten. USA skulle då få sin första liberala högsta domstol sedan Warren-domstolen.
    Det är dock långt ifrån säkert att Obama lyckas med detta. Senaten kontrolleras för närvarande av det republikanska partiet, och flera tongivande republikaner har förklarat att de avser att blockera varje kandidat som Obama för fram.35 Enligt dessa republikaner vore det odemokratiskt att låta en avgående president få avgöra högsta domstolens öde. Det är i skrivande stund osäkert hur detta politiska spel kommer att falla ut.
    Säkert är dock att den domare som efterträder Scalia kommer att få avge den avgörande rösten i ideologiskt präglade frågor som gäller dödsstraffets förenlighet med konstitutionen, aborträtten, rätten att bära vapen, utrymmet för positiv särbehandling på grund av ras, maktförhållandet mellan den federala statsapparaten och delstaterna, förhållandet mellan stat och religion, och så vidare.

 

 

 

 

 

Fredrik Bergman

 

 

32 http://www.supremecourt.gov/oral_arguments/argument_transcripts/02102.pdf. 33 Adam Liptak, Supreme Court Justices’ Comments Don’t Bode Well for Affirmative Action, New York Times, 9 december 2015, http://www.nytimes.com/ 2015/12/10/us/politics/supreme-court-to-revisit-case-that-may-alter-affirmativeaction.html. 34 Michael D. Shear, Obama Chooses Merrick Garland for Supreme Court, New York Times, 16 mars 2016, http://www.nytimes.com/2016/03/17/us/politics/obamasupreme-court-nominee.html. 35 Michael D. Shear, More Republicans Say They’ll Block Supreme Court Nominee, New York Times, 15 februari 2016, http://www.nytimes.com/2016/02/16/us/politics/more-republicans-say-theyllblock-supreme-court-nomination.html.

Personalnotiser

 

 

 

Regeringskansliet
Regeringen har anställt Johan Danelius att vara expeditionschef i Regeringskansliet (2016-03-10).

 

Foto: Bill Nilsson/Regeringskansliet

 

 

Hovrätterna
Regeringen har utnämnt hovrättsrådet Kenneth Nordlander att vara hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning i Svea hovrätt (2016-02-18), rådmannen Johan Svensson, förbundsjuristen Ulf Wickström och justitiesekreteraren Li Brismo att vara hovrättsråd i Svea hovrätt (2016-02-18). Svea hovrätt har förordnat hovrättsfiskalen Sigrid Malmström till hovrättsassessor (2016-02-11), hovrättsfiskalen Solmaz Fadai Vikström till hovrättsassessor (2016-03-12), hovrättsfiskalen Fredrik Bergman till hovrättsassessor (2016-03-03), hovrättsfiskalen Christin Brohmé till hovrättsassessor (2016-03-12). Hovrätten för Övre Norrland har förordnat hovrättsfiskalen Per Fabricius till hovrättsassessor (2016-03-14).

 

Kammarrätterna
Regeringen har utnämnt chefsrådmannen Peder Liljeqvist att vara kammarrättslagman i Kammarrätten i Jönköping (2016-02-18). Kammarrätten i Jönköping har förordnat kammarrättsfiskalen Jenny Forslund till kammarrättsassessor (2016-0301). Kammarrätten i Göteborg har förordnat kammarrättsfiskalen Monika Knutsson till kammarrättsassessor (201603-01), kammarrättsfiskalen Nina Stierna till kammarrättsassessor (2016-0301).

 

Tingsrätterna
Regeringen har utnämnt utredningssekreteraren Anna Tengberg att vara rådman i Helsingborgs tingsrätt (2016-02-11), utredningssekreteraren Petter Anefur att vara rådman i Kristianstads tingsrätt (2016-02-11), rådmannen Klas Lohmander att vara rådman i Lunds tingsrätt (201602-11).

 

Sveriges Advokatsamfund
Till nya ledamöter har antagits Rebecka Abeditary, Juristhuset-Lawhouse Advokatfirman Sjöström AB, Stockholm, Annika Andersson, Advokatfirman Lindahl KB, Malmö, Therese
Andersson, Setterwalls Advokatbyrå AB, Göteborg, Johan Bengtsson, Advokatfirman Southlaw HB, Malmö, Martina Bergh, Advokatbyrån Elisabeth

Fritz AB, Stockholm, Matilda Bergström, Advokatfirman Bastling & Partners AB, Stockholm, Olov Mattsson Dismats, Advokatfirman Carl Axel Thomas Martinsson AB, Stockholm, Henrik Dock, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Ingrid Elovsson, advocat.se ADVOKATSKEPPET AB, Stockholm, Madeleine Ericson, Advokatfirman NOVA AB, Stockholm, Henrik Eriksson, Wallin Advokatbyrå AB, Uppsala, Per Gruvberger, Rosholm Dell Advokatbyrå AB, Växjö, Sofia Grönvall, Grönvall & Partners Advokatbyrå KB, Helsingborg, Viktor Gustafsson, MAQS Advokatbyrå Malmö KB, Malmö, Karin Hammarlund, Lindhés Advokatbyrå AB, Stockholm, Maria Harr, Advokaterna B Schultz & Partners AB, Örebro, Magnus Hertler, Öresund Advokat AB, Malmö, Maria Holme, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Louise Hult, Fria Advokater KB, Stockholm, Katarina Häggqvist, Wistrand Advokatbyrå, Stockholm, Nafsika Karavida, Setterwalls Advokatbyrå AB, Göteborg, Sara
Karlsson, Gärde Wesslau Advokatbyrå AB, Göteborg, Fatima Brobeck Khan,
Advokatbyrån Elisabeth Fritz AB, Stockholm, Helena Lindbäck, Advokatfirman Lindahl KB, Uppsala, Rasmus Lovén, Advokatfirman Bergmyr & Partners HB, Malmö, Angelica Lundqvist, Bird & Bird Advokat KB, Stockholm, Annie Marcusson, Kanter Advokatbyrå KB, Stockholm, Anna
Massarsch, Sju Advokater KB, Stockholm, Marc Molenda, Advokatbyrå C. Molenda AB, Stockholm, Lovisa Nelson, Setterwalls Advokatbyrå AB, Malmö, Lina Neuwirth, Bird & Bird Advokat KB, Stockholm, Emilie Parland, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Caroline Perlström, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Göteborg, Gustav Persson, Advokatfirman Vinge KB, Göteborg, Andréa Pyrell, Advokat Jan Pyrell AB, Växjö, Anders Ramäng, ErlingAdvokater AB, Malmö, Andrea Rosengren, Foyen Advokatfirma AB, Stockholm, Anna Salmén, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Charlotte Sjöholm, Charlotte Sjöholm Juristbyrå AB, Göteborg, Wibeke Sorling, MAQS Advokatbyrå Göteborg AB, Göteborg, Magnus Staaf, Advokatfirman Cederquist KB, Stockholm, Silvana
Stoeva, Engström & Hellman Advokatbyrå AB, Göteborg, Carl Engström
Storckenfeldt, Nordenson Advokatbyrå AB, Stockholm, Christopher Strid,
Eversheds Advokatbyrå AB, Stockholm, Marielle Strömbäck, Kanter Advokatbyrå KB, Stockholm, Kristoffer Ståhl, Setterwalls Advokatbyrå AB, Malmö, Kristina Swahn, ADN Law Advokatfirma AB, Stockholm, Mikael
Söderman, Advokatfirman Bastling & Partners AB, Stockholm, Anders Unnebäck, Advance Advokatbyrå Stefan Flemström AB, Täby, Johan Utternäs,
Gärde Wesslau Advokatbyrå AB, Göteborg, Jan Wieselgren, Wieselgren Konsulting AB, Hovås, Emma Wikström, Adacta Advokatbyrå AB, Malmö, Saga Wolters, ADN Law Advokatfirma KB, Stockholm, Victoria Wulff, Advokat Birgitta Hållenius AB, Stockholm, Gabriel Yusuf, Bergquist & Partners Advokatbyrå AB, Stockholm, Per Åberg, Ramberg Advokater Helsingborg HB, Helsingborg, Magdalena Åhlberg, G Grönberg Advokatbyrå AB, Stockholm, Jonathan Bryce (reg. EU-advokat), Roschier Advokatbyrå AB, Stockholm (2016-02-05).

 

Hyres- och arrendenämnderna
Regeringen har utnämnt rådmannen Susanna Berntsson att vara hyresråd i Hyres- och arrendenämnden i Göteborg (2016-02-18).

 

I detta häfte (s. 173–255) har medverkat bl.a.
Erik Sinander, doktorand
Tormod Otter Johansen, doktorand
Sebastian Wejedal, doktorand
Mikael Mellqvist, lagman
Vilhelm Persson, universitetslektor
Hases Per Sjöblom, ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen
Fredrik Bergman, chefsjurist