Rättsreform, rättsdebatt och rättskultur — 100 år med Svensk Juristtidning

 

 

Av rådmannen, jur.dr MARTIN SUNNQVIST

Svensk Juristtidning har kommit ut i 100 år. Den svenska rättsordningen har under detta sekel genomgått genomgripande förändringar, men tydliga rättsliga grundstrukturer har bevarats. I denna uppsats görs ett försök att fånga vissa framträdande drag i juristtidningens innehåll och hur juristtidningen har förändrats, när det gäller både dess utformning och dess innehåll. Viktiga delar av innehållet (a) har handlat om lagreformer och även rättsliga reformer genom praxis och doktrin, (b) har utgjort debatter om konkreta rättsliga frågor och om de mer djupgående teoretiska frågorna om rätten, och (c) har bestått av redogörelser för historiska rättsliga förhållanden i stort och smått. Innehållet kan därmed sammanfattas i de tre ledorden rättsreform, rättsdebatt och rättskultur.

Artikelns innehåll
1 Inledning .................................................................................. 822
1.1 Disposition och forskningsläge ............................................ 822
1.2 De juridiska tidskrifterna fram till år 1916 ......................... 824
1.3 Svensk Juristtidnings syfte: 1916 års anmälan ................. 830
1.4 Grundare, ordförande och redaktörer ................................ 832
1.5 Logotyp, typografi, bilder och språk ................................... 836
1.6 Indelningen i ämnesområden .............................................. 837
2 Fyra nedslag: 1925 – 1955 – 1985 – 2015 ........................... 838
2.1 År 1925: Mellankrigstid ....................................................... 838
2.2 År 1955: Folkhem och kallt krig .......................................... 841
2.3 År 1985: Marknadsekonomi och början till politisk avspänning.................................................................................. 843
2.4 År 2015: Den senaste fullständiga årgången ..................... 845
2.5 Några kommentarer ............................................................. 848
3 Något om de olika ämnesområdena ....................................... 849
3.1 Processrätt ............................................................................. 849
3.2 Civilrätt .................................................................................. 853
3.3 Straffrätt ................................................................................ 857

3.4 Rättshistoria ..................................................................... .... 859
3.5 Konstitutionell rätt .......................................................... ..... 861
3.6 Nordisk rätt och Europarätt ................................................ 864
4 Iakttagelser inom några teman ............................................... 865
4.1 Politik och juridik i teori och praktik .................................... 865
4.2 Kris och krig .......................................................................... 868
4.3 Formerna för lagreform ........................................................ 870
4.4 Tidsbilder från juristernas yrkesliv ..................................... 871
4.5 Bilagor och anknytande skrifter .......................................... 875
4.6 Tekniska landvinningar ....................................................... 876
5 Sammanfattande slutsatser .................................................... 877
5.1 Rättsreform, rättsdebatt och rättskultur ............................. 877
5.2 Den historiska framtiden ..................................................... 879

 

1 Inledning
1.1 Disposition och forskningsläge
Svensk Juristtidning (SvJT)1 utkom med sitt första nummer år 1916 och firar således i år sitt hundraårsjubileum. Närmare bestämt inföll 100-årsdagen den 12 april 2016.2 Detta är ett försök att teckna en bild av hundraåringens tillkomst och utveckling. Som en utgångspunkt finns den anmälan,3 som redaktionen gjorde i det första häftet och som angav syftet med tidskriften. I anmälan förhöll sig redaktionen till det omgivande nordiska tidskriftslandskapet, och det temat får också inleda denna text tillsammans med en översikt över SvJT:s föregångare. Därefter kommer anmälan att granskas något närmare, och något kommer att sägas om de ledande personerna bakom tidskriften.
    Jag har valt ut några årgångar som diskuteras närmare, så att likheter och skillnader över tid blir tydliga. Jag kommer också att diskutera några av de förekommande ämnesområdena närmare. I den avslutande analysen kommer 1916 års anmälan att ställas mot nutida förhållanden. Jag har inte haft tillfälle att använda de delar av SvJT:s arkiv, omfattande Karl Schlyters redaktörstid, som finns i Strafflagbe-

 

1 Hänvisade artiklar kommer att betecknas med SvJT, årgång och första sidnummer. Motsvarande gäller Juridiskt arkiv (JA), den svenska Juridiska föreningens tidskrift (SvJFT), Naumanns tidskrift (NT), Nytt juridiskt arkiv avd. II (NJA II), Tidsskrift for Rettsvitenskap (TfR) och Förvaltningsrättslig tidskrift (FT). Om inte författarnamn nämns i texten nämns det i noten. 2 40-årsdagen ansågs nämligen infalla den 12 april 1956, eftersom det första häftet utkom den 12 april 1916. Se SvJT 1956 s. 380 (Bengt Lassen). 3 SvJT 1916 s. 1.

redningens arkiv på Riksarkivet.4 Framställningen är också översiktlig på så sätt att det är närmast ogörligt att inom ramen för en text av denna omfattning göra en djupgående analys av tidskriftens innehåll genom åren. I så fall hade det varit lämpligare att välja ut ett enskilt rättsområde. Det är inte heller möjligt att mer än i undantagsfall sätta in de diskussioner som förts i sina kontexter av annan utgiven litteratur och debatter i andra fora. Snarare är inriktningen att försöka ge en överblick över vilka frågor som har diskuterats och vilka meningsmotsättningar som har kommit till uttryck i själva tidskriften. Praktiskt har arbetet gått till så att jag har gått igenom SvJT årgång för årgång och kompletterat denna genomgång med sökningar i innehållet på hemsidan www.svjt.se.
    Vid SvJT:s olika jämna födelsedagar har olika återblickar publicerats. Inför tioårsjubileet publicerades en notis med bland annat Föreningens för utgivande av Svensk Juristtidning stadgar.5 Till 20årsjubileet publicerades en notis med uppgifter om bland annat styrelse och redaktörer6 och återgavs kort hur jubileet omtalats i Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Nya Dagligt Allehanda, Upsala Nya Tidning och Sydsvenska Dagbladet samt i Helsingforstidningen Svenska Pressen och danska Berlingske Tidende.7 Vid 30årsjubileet gjorde Karl Schlyter en kort återblick på den första årgången.8 Vid 40-årsjubileet skrev kommerserådet jur.dr Siegfried Matz en utförlig artikel om hur SvJT startade.9 Han fann att de ursprungliga riktlinjerna för SvJT:s redigering hade stått sig genom åren.10 Vid 50-årsjubileet fanns dels en kort notis med formella uppgifter,11 dels en betraktelse av professorn i Oslo Carl Jacob Arnholm över de första 50 årens innehåll.12 Vid 70-årsjubileet skrev Stig Strömholm en betraktelse över tidningens utveckling13 och till 75-årsjubileet skrev han en artikel om tidningens förändring.14 Någon mer omfattande historisk överblick har dock inte skrivits tidigare.
    Professor Kjell Å Modéer har i festskriften till Per Henrik Lindblom analyserat den omvärldssyn svenska jurister fick genom framför allt SvJT åren 1935–1955.15 I detta häfte bidrar han med en analys av SvJT under Karl Schlyters redaktörstid.16 I minnesskriften till Tore Almén

 

4 Jan-Olof Sundell, Karl Schlyter — en biografi, Stockholm: Norstedts Juridik, 1998, s. 225. 5 SvJT 1925 s. 491. 6 SvJT 1936 s. 64. 7 SvJT 1936 s. 283. 8 SvJT 1946 s. 281. 9 SvJT 1956 s. 340. 10 SvJT 1956 s. 340 på s. 343. 11 SvJT 1965 s. 719 (Sten Rudholm). 12 SvJT 1966 s. 1. 13 SvJT 1986 s. 1. 14 SvJT 1991 s. 81. 15 Kjell Å Modéer, ”’Den kulan visste var den tog!’ Om svenska juristers omvärldssyn 1935–1955” i Festskrift till Per Henrik Lindblom, Uppsala: Iustus, 2004, s. 443. 16 SvJT 2016 s. 881.

har Anders Knutsson skrivit om Tore Almén, och Stig Strömholm har skrivit om Alméns insatser för SvJT.17 Den 17 mars 2016 presenterades volymen Svensk Juristtidning 100 år. Dess syfte är framåtblickande, men flera av författarna har i sina bidrag återknutit till tidningens historia.18 Under år 2016 har några bidrag med historiska återblickar publicerats; Johan Danelius uppsats om SvJT och det nordiska juridiska samarbetet,19 Charlotta Falkmans uppsats om påståendedoktrinen20 och Hans Danelius uppsats om SvJT och de finska krigsbarnen.21 Mikael Mellqvist ansluter till dessa artiklar med betraktelser av vad som tilldrog sig under SvJT:s 100-årsjubileumsdag: ”Etthundra år — tolv spikar inslagna mellan evigheten och mikrosekunden”.22 Vidare är detta, jubileumsårets sista, häfte vikt för texter om tidningens historia.

 

1.2 De juridiska tidskrifterna fram till år 1916
Under 1800-talet påbörjades fyra juridiska tidskrifter i Sverige. Innehållet utgjordes av rättspraxis och juridiska artiklar, varvid rättsfallsreferaten oftast tog överhanden.23 Den första av dessa tidskrifter var Juridiskt arkiv (Juridiskt arkif med dåtida stavning), som utgavs åren 1830–1862 av hovrättsassessorn i Skånska hovrätten, sedermera justitierådet Carl Schmidt. En allt större del av artikelmaterialet utgjordes av artiklar av Carl Joseph Anton Mittermaier, professor i Bonn och sedan Heidelberg åren 18191867. Mittermaier var en av utgivarna av Kritische Zeitschrift für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft des Auslandes, som utgavs i 28 band åren 1829–1856. Han engagerade sig för den liberala rättsstaten och ägnade sig främst åt straffrättsliga och straffprocessuella reformer, och i dessa avseenden finns en tydlig länk mellan honom och Carl Schmidt.24 En stor del av artiklarna i Juridiskt arkiv handlade om påföljdssystemet och om formerna för straffverkställighet. En klassisk processuell fråga — ackusatoriskt eller inkvisitoriskt förfarande i tvistemål — togs upp till diskussion i form av en översatt tysk text.25 Det uppmärk-

 

17 Anders Knutsson, ”Tore Almén. Rättsvetenskapsman, lagstiftare, domare — och mer därtill” och Stig Strömholm, ”Tore Almén och Svensk Juristtidning” i Rättsvetenskapliga studier till minnet av Tore Almén, Stockholm: Iustus, 1999, s. 7 respektive 329. 18 Särskilt Charlotte Kugelberg, ”Svensk Juristtidning 100 år” i Svensk Juristtidning
100 år, Uppsala: Iustus, 2016, s. 9. 19 SvJT 2016 s. 1. 20 SvJT 2016 s. 257. 21 SvJT 2016 s. 349. 22 SvJT 2016 s. 561. 23 Se Lars Björne, Den nordiska rättsvetenskapens historia. Del II. 1815–1870. Brytningstiden, Stockholm: Institutet för Rättshistorisk Forskning, 1998, s. 194–197; Del III.
1871–1910. Den konstruktiva riktningen, Stockholm: Institutet för Rättshistorisk Forskning, 2002, s. 166–167; Del IV. 1911–1950. Realism och skandinavisk realism,
Stockholm: Institutet för Rättshistorisk Forskning, 2007, s. 218–220. 24 Se Kjell Å Modéer, ”Mittermaier och bröderna Schmidt — ett bidrag till 1800talets interkulturella juristkommunikation” i Festskrift till Hans Ragnemalm, Lund: Juristförlaget, 2005, s. 233. 25 JA band 3 (1832–33) s. 321 (J. F. E. Lotz).

sammades att yngre domare hade börjat tillämpa en allt mer ackusatorisk processordning.26 Ur skriften Über das Wesen und die Bedeutung des Strafrichter-Amtes &c., Marburg 1832, publicerades artikeln ”Om brottmålsdomarens moraliska egenskaper”,27 som handlar om domaretik och — med nu aktuell terminologi — bemötandefrågor. I vissa avseenden behandlar artikeln de etiska krav som ställdes på rannsakningsdomaren, och i de delarna är den mer intressant för dagens åklagare. Men själva de moraliska egenskaperna saknar inte aktualitet. Domaren skulle iaktta:

 

1. ett orubbligt sinne för sanning och rätt, samt ovillkorlig aktning för lagen 2. självständighet, mod och karaktärsstyrka 3. välde över sig själv, saktmod, lugn och tålamod 4. skarpsinnighet, klokhet, själsnärvaro 5. drift, oförtrutenhet, ihärdighet 6. humanitet och människokärlek

 

Juridiska föreningens tidskrift28 utkom i 23 häften åren 1850–1861, och samme Carl Schmidt var en av föreningens grundare och tidskriftens redaktör. Det svenska artikelmaterialet i Juridiskt arkiv kom att föras över till föreningstidskriften, varvid Juridiskt arkiv allt mer dominerades av rättsfallsreferat. Detta hindrade dock inte att det fanns rättsfallsreferat i Juridiska föreningens tidskrift också. Innehållet i Juridiska föreningens tidskrift dominerades dock av överläggningar i aktuella frågor. De olika lokala avdelningarna och centralavdelningen hade diskussionsmöten, som refererades i tidskriften. T.ex. diskuterades år 1850 om ogift kvinna borde få rätt att vid viss ålder själv råda över sig och sitt gods.29 Strävan efter lagreform i Sverige blev föremål för en artikel i två delar,30 och den (som det numera kan uppfattas) eviga frågan om förhållandet mellan teori och praktik i juristutbildningen analyserades i en översatt artikel av kanslirådet Jäger i Tübingen under rubriken ”Om domares och advokaters bildning”.31 En annan fråga som skulle komma att bli föremål för mycken fortsatt diskussion var frågan om lagprövningen, som lyftes in genom en översatt artikel av dr A. Vollert i Weimar: ”Må domaren tillämpa en lag, som blivit utfärdad utan ständernas enligt statsförfattningen erforderliga samtycke?”32 Senare i samma årgång finns referat av diskussionerna vid föreningens årsmöte år 1855, som uppenbarligen hållits innan Vollerts artikel publicerats — dessa diskussioner handlade om frågan om en förordning kunde ha företräde framför lag. Centralavdelning-

 

26 JA band 4 (1833–34) s. 1. 27 JA band 4 (1833–34) s. 161. 28 Här förkortad SvJFT. Den ska inte förväxlas med den sedan 1865 och alltjämt utkommande Juridiska Föreningens i Finland tidskrift. 29 SvJFT häfte 1 (1850) s. 23. 30 SvJFT häfte 4 (1852) s. 13 och häfte 6 (1853) s. 1. 31 SvJFT häfte 9 (1854) s. 154. 32 SvJFT häfte 11 (1855) s. 1.

en stannade för att en förmedlande tolkning mellan de motstridiga föreskrifterna kunde lösa problemet.33 Också frågan om vad som krävs för övergång av äganderätt till köparen diskuterades vid föreningens möten,34 och frågan föranledde även artiklar av dåvarande adjunkten G. Broomé, som hävdade att tradition var nödvändig,35 och signaturen ”—s—n”, som diskuterade äganderättsövergången vid köp av fast egendom.36 Professorn i Lund, sedermera justitierådet Christian Naumann utgav åren 1864–1888 Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, vanligen kallad Naumanns tidskrift. När den första årgången utkommit skrev Christian Naumann ett förord. Han uttryckte sin beundran för Carl Schmidts engagemang för ämbetsmannabildningen och vetenskapen i Sverige. Han förklarade att han ville fylla den lucka som Juridiskt arkiv efterlämnat och publicera prejudikat och uppsatser.37 Bland innehållet kan nämnas en diskussion om prejudikaträtt. Denna diskussion hade påbörjats i en artikel av signaturen —t— i Juridiska föreningens tidskrift om att lag inte kunde åsidosättas genom prejudikat även om lagen var föråldrad.38 Diskussionen återkom i olika årgångar av Naumanns tidskrift genom signaturerna —oo— ”Om prejudikater”,39 och —t— ”Om enhet i domslut och om s.k. prejudikater”40 samt genom återgivandet41 av en notis i norska Retstidende42 som ursprungligen hade publicerats i Ugeskrift for Lovkyndighet.43 Att diskussionen togs upp vid den tidpunkten har sin särskilda betydelse eftersom Högsta domstolens rättsfall på vice häradshövdingen G. B. A. Holms initiativ började publiceras på ett mer systematiskt sätt år 1874 i NJA I och då det vid samma tid vidtogs lagstiftningsåtgärder för att uppnå enhet i rättskipningen. Dessa lagstiftningsåtgärder medförde att Högsta domstolen kunde döma i plenum44 och att avgöranden där en rättsgrundsats antagits skulle antecknas i Högsta domstolens minnesbok.45 Wilhelm Uppström tog i en lång följetong upp frågan om muntlig rättegång i tvistemål.46 Signaturen —oo— bidrog med en genomgång av ett antal olika rättssymboler.47 Frågan inställer sig förstås vilka —oo— och —t— var. Gustaf Broomé, professor i stats- och processrätt i Lund, använde signaturen

 

33 SvJFT häfte 11 (1855) s. 106. 34 SvJFT häfte 13 (1856) s. 157. 35 SvJFT häfte 16 (1858) s. 151. 36 SvJFT häfte 22 (1861) s. 1. 37 NT 1864 s. III–VI (Christian Naumann). 38 SvJFT häfte 8 (1854) s. 14. 39 NT 1873 s. 597. 40 NT 1873 s. 607. 41 NT 1876 s. 196. 42 Rt. 1875 s. 833. 43 UfL VIII s. 100. 44 Se NJA II 1876 nr 3. 45 Se NJA II 1876 nr 6. — För den första anteckningen i minnesboken, se NJA 1876 s. 278. För den senaste, se NJA 2015 s. 374. 46 Med början i NT 1878 s. 116 och fortsättning i NT 1879, 1880, 1881 och 1882. 47 NT 1871 s. 415.

—oo—.48 Signaturen —t— har i Juridiska Föreningens tidskrift inte ansetts kunna tydas.49 I Naumanns tidskrift syftade den på Pehr Gistrén,50 och det är rimligt att anta att den syftade på honom även i Juridiska föreningens tidskrift. Gistrén var född år 1813 och utnämndes år 1858 till kanslist i Justitierevisionsexpeditionen.51 År 1874 påbörjade som redan nämnts G. B. A. Holm utgivningen av Nytt juridiskt arkiv, vars avdelning I redan från början ägnades helt åt Högsta domstolens samtliga avgöranden. Schmidt och Naumann hade endast publicerat rättsfall i urval.52 Avdelning II, som påbörjades år 1876, innehöll rättsvetenskapliga artiklar och redogörelser för ny lagstiftning. De rättsvetenskapliga artiklarnas andel av innehållet minskade efterhand, och de förekom sedan SvJT grundats inte alls i NJA II. Det finns dock intresse att nämna något om artikelinnehållet i NJA II. Fokus låg på processrätt, civilrätt och straffrätt. År 1884 publicerades i sammandrag Nya Lagberedningens förslag till ny rättegångsbalk,53 och utöver processrättsliga frågor i svensk rätt54 publicerades uppsatser om tysk och österrikisk civilprocessrätt;55 de sistnämnda visar reformsträvandenas inspirationskällor. Bland övriga länder kan nämnas unionsbrodern Norge, ett land åt vilket flera artiklar ägnades,56 och — kanske mer förvånande — Egypten, vars internationella, s.k. blandade domstolar väckte intresse.57 Den tidens tekniska och sociala utveckling antyds av artiklar om realkredit åt enskilda järnvägars byggnadslån58 och om ”Föreningen för gift qvinnas eganderätt”, som syftade till förändring av lagstiftningen om makars egendomsförhållanden.59 Frågan om äganderättens övergång vid köp hade som sagt diskuterats i Juridiska föreningens tidskrift, och den diskuterades även i Naumanns tidskrift60 och NJA II.61 Den immateriella äganderätten — immaterialrätten — togs upp till diskussion.62 Apropå 100-årsjubileer finns i NJA II 1889 nr 1 en redogörelse för Högsta domstolens sådana firande, då Oscar II själv var med i Högsta

 

48 Register till NT 1864–1886 utgivet av Theodor Naumann, Stockholm 1887, s. 7. 49 Björne 1998 s. 196. 50 Register till NT 1864–1886 utgivet av Theodor Naumann, Stockholm 1887, s. 5. 51 Matrikel öfver civile embets- och tjenstemän i riket år 1859, Stockholm: Norstedts, 1859, s. 5. 52 Jfr SvJT 1956 s. 340 på s. 341 (Siegfried Matz). 53 NJA II 1884 nr 2 (C. O. Montan). 54 T.ex. om res judicata-invändningen (NJA II 1876 nr 9, G. Broomé) och Vad bör ett vittne få förtiga? (NJA II 1877 nr 1, G. Broomé). 55 NJA II 1903 nr 5 (Axel Olivecrona) och nr 6 (John Hammarberg) samt 1912 nr 1 (Algot Bagge). 56 T.ex. om rättsprocessen i Høyesterett (NJA II 1876 nr 1, Axel Bruun) och om den kungliga sanktionsrätten enligt Norges grundlag (NJA II 1883 nr 3, Frederik Stang). 57 NJA II 1878 nr 5 (G. Gram). Se också TfR 1908 s. 1 (C. O. Montan) samt SvJT 1917 s. 229 (Michael Hansson) och 1922 s. 60 (A. E. Rodhe). 58 NJA II 1876 nr 5 (O. W. Staël von Holstein). 59 NJA II 1876 nr 7. 60 NT 1872 s. 66 (—t—). 61 NJA II 1880 nr 1 (A. O. Winroth). 62 NJA II 1882 nr 4 och 1883 nr 5 (Sigfrid Wieselgren).

domstolen och dömde konungsdom. Själva rättsfallet finns i NJA 1889 s. 220. Det framgår att konungen med sina två röster förenade sig med tre justitieråd, varvid fyra justitieråd röstades ned.
    Redogörelsen visar att SvJT har en förhistoria. På ett sätt grundades något nytt år 1916, Sveriges ”första moderna juridiska tidskrift”.63 Men på ett annat sätt fortsattes något redan påbörjat. Artiklar inom främst process-, civil- och straffrätt hade delvis parallellt och delvis med korta avbrott publicerats i Juridiskt arkiv, Juridiska föreningens tidskrift, Naumanns tidskrift och NJA II, och år 1916 skedde den sista överlämningen av stafettpinnen till SvJT.
    Sedan år 1897 fanns (och finns) Statsvetenskaplig tidskrift för den svenska statsvetenskapliga och statsrättsliga debatten, och sedan år 1888 fanns (och finns) Tidsskrift for Rettsvitenskap (tidigare stavning Tidsskrift for Retsvidenskab) som främsta organ för den nordiska juridiska debatten.64 Tidsskrift for Rettsvitenskap kan, måhända ännu tydligare än NJA II, uppfattas som en länk mellan Naumanns tidskrift och SvJT. Nämnas kan att Karl Schlyter engagerade sig i tidskriften med notiser och en uppsats.65 När SvJT grundades år 1916 framhölls särskilt att frågor som föll inom statsvetenskapens eller nationalekonomins områden inte skulle behandlas i SvJT, eftersom det fanns andra publikationer för de ämnesområdena.66 Att Tidsskrift for Rettsvitenskap fanns hindrade emellertid inte SvJT från att i stor omfattning publicera material från och om de andra nordiska länderna. Skatterätten och förvaltningsrätten togs inte upp i särskilt stor utsträckning i SvJT, brister som kompenserades år 1934 respektive 1938 när Svensk Skattetidning och Förvaltningsrättslig tidskrift började ges ut. I den senare tidskriftens anmälan framhölls bland annat att den hade en funktion att fylla vid sidan om SvJT.67 Här ska också nämnas att ytterligare juridiska tidskrifter har börjat publiceras på senare tid. De som ligger närmst SvJT:s inriktning är Juridisk
Tidskrift vid Stockholms universitet och Europarättslig tidskrift, som började ges ut år 1989 respektive 1998.
    Att det fanns en lucka som behövde fyllas när SvJT började ges ut bekräftas av att en annan tidskrift för juridiska uppsatser — Juridisk tidskrift — år 1916 började ges ut av häradshövdingen, f.d. hovrättsrådet Einar Bergelmer.68 Bergelmer fick emellertid snabbt anledning att överväga om det fanns utrymme för två parallella tidskrifter, och efter att ha övervägt att inrikta sin tidskrift till att bli ett organ för underdomstolarna beslutade han att lägga ned projektet, delvis på grund av

 

63 Lars Björne, Del IV, 2007, s. 218. 64 Se Lars Björne, Del III, 2002, s. 30-32; Del IV, 2007, s. 23-28. 65 TfR 1912 s. 107 (”Bestämmelser af straffrättslig natur i reglementeringskommitténs betänkande.”) 66 SvJT 1916 s. 2. 67 FT 1938 s. 1. 68 JT 1916 s. 1.

personliga skäl.69 Det har sagts att SvJT var en mer motståndskraftig typ av tidskrift eftersom den, till skillnad från Schmidts arkiv, Naumanns tidskrift och Bergelmers tidskrift, inte var lika starkt knuten till en viss person.70 Det ligger något i detta, men det ska noteras att Juridiska föreningens tidskrift hade en förening i ryggen som i den bästa av världar hade kunnat fortleva trots Carl Schmidts död. Att SvJT gjorde just detta — överlevde trots Tore Alméns död71 genom att vara organiserad som en förening — beror uppenbarligen på att det fanns fler ledande personer i redaktionen och föreningen, såsom Karl Schlyter. Därtill kom att SvJT:s förening hade försetts med betydande ekonomiska bidrag från olika intresserade personer.72 Det var inledningsvis en känslig fråga hur initiativtagarna till SvJT skulle agera i förhållande till den äldre svenska och nordiska juristgenerationen.73 Presidenten i Svea hovrätt Ivar Afzelius var mycket engagerad i Tidsskrift for Rettsvitenskap, som den nya tidningen kunde uppfattas som en konkurrent till. Han medverkade dock i första årgången av SvJT.74 Något om förhållandet till tre betydande jurister i denna den äldre generationen kan sägas genom de minnesord som togs in i SvJT. År 1921 avled Francis Hagerup och Ivar Afzelius. Ivar Afzelius skrev först minnesorden över Francis Hagerup, betydande norsk författare inom inte bara civilrätt utan även straffrätt och processrätt.75 År 1887 hade Hagerup grundat Tidsskrift for Retsvidenskab. Han var inte bara rättsvetenskapsman utan även justitieminister, statsminister, stortingsman och diplomat. Senare år 1921 blev det professorn, justitierådet, ordföranden i lagberedningen Wilhelm Sjögrens tur att skriva minnesorden över Ivar Afzelius, processrättsvetenskapsman, justitieråd, president i Svea hovrätt, som ”sökt hävda tolkningens frihet, rättens humanitet och domens konkreta rättvisa”.76 Och år 1929 skrev justitierådet Birger Ekeberg (se om honom nedan i avsnitt 1.4.1.) minnesorden över Wilhelm Sjögren — ”en av de rikaste begåvningar, svensk rättsvetenskap haft att uppvisa” men samtidigt blygsam och tillbakadragen.77 Wilhelm Sjögren hade diskuterat domstolarnas rättsskapande makt i ”Domaremakt och rättsutveckling”,78 lagtolkningsfrågor i ”Fiduciariska lösöreköp”79 (dvs. säkerhetsöverlåtelser) och lagstiftningens uppgifter i ”Arvslagstiftning”.80

 

69 JT 1916 s. 115. 70 SvJT 1956 s. 340 (Siegfried Matz). 71 Se härtill SvJT 1919 s. 70 (Birger Ekeberg). 72 SvJT 1956 s. 340 på s. 344 (Siegfried Matz). 73 SvJT 1956 s. 340 på s. 342 (Siegfried Matz). 74 SvJT 1916 s. 145. 75 SvJT 1921 s. 57. 76 SvJT 1921 s. 321 på s. 322. 77 SvJT 1929 s. 193. 78 TfR 1916 s. 325. 79 TfR 1914 s. 281. 80 SvJT 1926 s. 1.

1.3 Svensk Juristtidnings syfte: 1916 års anmälan
Det första häftet i den första årgången av SvJT började med en anmälan. Det konstaterades att det i grannländerna Danmark, Norge och Finland sedan länge funnits juridiska tidskrifter ”med det dubbla ändamålet att giva referat av intressanta rättsfall och lämna plats åt uppsatser och meddelanden i juridiska ämnen”.81 NJA hade begränsats till rättsfall från Högsta domstolen (NJA I) och artiklar om nya lagar (NJA II). Det innebar att det saknades en publikationsform för avgöranden från lägre domstolar och för juridiska uppsatser. Det var denna lucka SvJT skulle fylla.

 

1.3.1 Hovrättstidning Enligt anmälan hade redan tjugo år tidigare, alltså vid 1890-talets mitt, tanken väckts att en ”hovrättstidning” skulle utges ”under medverkan av ett antal bisittare i överrätterna”.82 Behovet hade ökat; en överklagandereform skulle innebära att ”ett stort antal, kanske hälften av alla till hovrätterna fullföljda tvistemål och brottmål komma att där avdömas i sista instans”.83 Denna reform, införande av summa revisibilis, dvs. ett krav på att en tvist skulle handla om ett visst lägsta belopp för att målet skulle få föras till Högsta domstolen utan prövningstillstånd, hade Karl Schlyter arbetat med. NJA I skulle alltså inte längre ge en fullständig överblick över svensk rättspraxis. Därför var SvJT:s ena huvudsakliga uppgift att meddela referat av alla juridiskt intressanta hovrättsavgöranden. Denna uppgift kom att omprövas när Högsta domstolen år 1971 blev en renodlad prejudikatinstans med ett generellt krav på prövningstillstånd.84 Frågan var hur hovrättspraxis skulle redovisas i tiden därefter, bland annat med tanke på urvalet av fall.85 Resultatet blev att från och med 1980 publiceras hovrättsfallen av Domstolsverket i en separat publikation, Rättsfall från hovrätterna.86 Vad som emellertid finns kvar i SvJT är de synnerligen användbara rättsfallssammanställningarna — analyser av rättsfall, där de sätts in i sina sammanhang och diskuteras.87

1.3.2 Vetenskaplig förankring Det andra huvudsyftet med SvJT var att ”tillgodose behovet av en facktidskrift, där teoretiska och praktiska jurister kunna framlägga sina tankar i juridiska spörsmål, vare sig dessa angå tolkning av gällande rätt eller aktuella ämnen på lagstiftningens område”.88 I varje häfte skulle det, hoppades redaktionen, finnas ”en eller flera uppsatser, be-

 

81 SvJT 1916 s. 1. 82 SvJT 1916 s. 1. 83 SvJT 1916 s. 1. Se också SvJT 1956 s. 340 på s. 342–343. 84 SvJT 1971 s. 587 (Gerhard Wikrén). 85 SvJT 1972 s. 56 (Gillis Erenius). 86 SvJT 1980 s. 727 (Anders Knutsson). 87 Se det årliga registret, där samtliga rättsfallssammanställningar i varje ämne förtecknas. 88 SvJT 1916 s. 2.

handlande civilrättsliga, processrättsliga eller straffrättsliga ämnen”.89 Den tonvikt vid processrättsliga frågor som kommer att diskuteras närmare i det följande kan säkert också delvis knytas till etiketten ”hovrättstidning”, liksom även civilrätten och straffrätten. Som kommer att framgå i det följande blev just dessa rättsområden de väsentliga.
    I anmälan angavs vidare att ”av den speciella privaträttens grenar komma handels- och försäkringsrätten att särskilt uppmärksammas”.90 Om behovet av en tidskrift som behandlar civilrättsliga, processrättsliga och straffrättsliga ämnen är mera tidlöst, ser man här en mer tidsanknuten inriktning. Både handelsrätten och försäkringsrätten ökade i betydelse och väckte ett större intresse under det tidiga 1900talet.

 

1.3.3 Aktuella spörsmål och notiser Under rubriken ”Aktuella spörsmål” publicerades kortare artiklar, ofta med praktisk anknytning. Där kunde rättsliga frågor kort diskuteras, men även artiklar om bland annat förhållandena i andra nordiska länder kunde tas upp. Denna avdelning vidareutvecklades sedan med vinjetter som ”Från gången tid” och ”Från det praktiska rättslivet”. Lagförslag och kommittébetänkanden skulle anmälas i tidskriften. Även notiser om verksamheten i olika juristföreningar och om lagstiftningsarbetet och den judiciella förvaltningen skulle publiceras. Redan från början skulle recensioner publiceras av ny litteratur inom civilrätt, processrätt eller straffrätt. Tidvis upptar recensionerna en mycket stor del av innehållsförteckningarna.
    Notiser om utnämningar till domarämbeten med mera har hela tiden förekommit. Från början angavs även vilka som avlagt juris kandidatexamen vid universiteten,91 en rapportering som pågick till och med år 1968 avlagda examina och därefter upphörde ”på grund av platsbrist”.92 Antagna ledamöter i Sveriges advokatsamfund angavs från och med de som antagits år 1950.93

1.3.4 Nordisk förankring I anmälan angavs att meddelanden från ”utlandet, särskilt våra närmaste grannländer, rörande lagstiftning, litteratur och rättskipning, som kan vara av större intresse för svenska jurister”94 skulle publiceras. Det fanns korrespondenter i de andra nordiska länderna som skulle förse redaktionen med material.95 Redan från början fanns vinjetten

 

89 SvJT 1916 s. 2. 90 SvJT 1916 s. 2. 91 SvJT 1916 s. 348–350. 92 SvJT 1969 s. 745. 93 SvJT 1951 s. 75. 94 SvJT 1916 s. 2. 95 SvJT 1916 s. 3.

”Ur grannländernas tidskrifter”,96 där nyheter från de andra nordiska länderna sammanfattades kort.

 

1.3.5 Svensk Juristtidning och Deutsche Juristen-Zeitung Tidigt publicerades referat av vad som diskuterats i juridiska tidskrifter utanför Norden. I den första årgången nämndes bland annat Deutsche Juristen-Zeitung och dess huvudsakliga innehåll.97 Denna notis åberopades av Karl Schlyter 30 år senare för att påvisa SvJT:s utländska förebild.98 På motsvarande sätt hade som redan nämnts Carl Schmidt inspirerats av Mittermaiers Kritische Zeitschrift für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft des Auslandes. År 1923 publicerades ett slags recension av Deutsche Juristen-Zeitung — recensionen inleddes med en redogörelse för den förödande verkan Första världskriget haft för de tyska juridiska tidskrifterna. På grund av stegrade framställningskostnader och ämbets- och tjänstemäns reducerade köpkraft kunde tidskrifterna inte fortsätta sin utgivning.99 Birger Ekeberg framhöll att Deutsche Juristen-Zeitung, som under senare år torde ha varit ”den viktigaste förmedlaren mellan tyskt och svenskt rättsliv”, var hotad. Det framgår även av denna recension att Deutsche Juristen-Zeitung och SvJT till innehåll och upplägg påminde om varandra. Ekeberg uppmanade SvJT:s läsare att prenumerera — den som gjorde det bidrog ”även att moraliskt och ekonomiskt stödja ett företag, som i sanning förtjänar att räddas från undergång”. Även en insamling startades i Sverige.100 År 1934 rapporterades att Otto Liebmann, som grundat och utgivit Deutsche Juristen-Zeitung, drog sig tillbaka. Han lämnade även sitt förlag. Deutsche Juristen-Zeitung togs över av Adolf Baumbach och sedan av Carl Schmitt, och förlaget togs över av C. H. Beck.101 Vad som inte utsades var vad det egentligen handlade om, nämligen att Otto Liebmann, eftersom han var jude, blev fråntagen förlaget och inflytandet över tidskriften.102

1.4 Grundare, ordförande och redaktörer
1.4.1 Från 1916 till 1960-talet I 1916 års SvJT bestod redaktionen av justitierådet Tore Almén, hovrättsrådet Gustaf Appelberg, professor Birger Ekeberg, advokaten och vice häradshövdingen Gösta Huselius samt hovrättsrådet Karl Schlyter. Professor N. Alexanderson, professor A. Kôersner och advokaten C. Ljungholm var suppleanter.103 Fyra verksamhetstyper var alltså re-

 

96 SvJT 1916 s. 69. 97 SvJT 1916 s. 71. 98 SvJT 1946 s. 281 på s. 282. Se också SvJT 1934 s. 198 (Ivar Strahl). 99 SvJT 1923 s. 113. 100 SvJT 1923 s. 143. jfr även SvJT 1923 s. 208, 276, 415; 1924 s. 158. 101 SvJT 1934 s. 198. 102 Se t.ex. Michael Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland, 3 bd, 1914–35, München: C. H. Beck, 1999, s. 299–301. 103 SvJT 1916 s. 2.

presenterade — Högsta domstolen, hovrätterna, vetenskapen och advokatväsendet. Detta återspeglar en erfarenhet initiativtagarna hade gjort av föregångarna: SvJT lades ”på en mycket bred basis”104 och stöddes av intresserade kretsar inom domar- och advokatvärlden samt hade anknytning till åklagarväsendet och bank- och försäkringsväsendena. Redaktionsmedlemmarna bodde alla i Stockholm, eftersom ”redaktionsarbetet ansetts kräva”105 detta, men det fanns representanter — borgmästare, häradshövdingar, professorer och advokater med flera — för olika utanför Stockholm bosatta juristgrupper som hade lovat medverka.106 För insamlingen av hovrättsfall var en ledamot i var och en av de då tre hovrätterna ansvarig.
    Tore Almén och Karl Schlyter räknas som SvJT:s grundare, och Tore Almén har angetts på titelbladet såsom grundare från häfte 2 för år 1919.107 Tore Almén (1871–1919), som var jur. dr i civilrätt i Uppsala, författare till den berömda kommentaren till köplagen108 samt under åren 1915–1918 justitieråd, ”åtnjöt [---] en sådan auktoritet inom de ledande juristkretsarna, att han framstod som den självskrivne ledaren för ett sådant företag som juristtidningen”.109 När Tore Almén avled år 1919 i lunginflammation efter spanska sjukan var han bara 47 år gammal. ”Då Tore Alméns varma hjärta upphörde att slå, då brusto ock många ljusa förhoppningar om nya rika inslag i svensk rättsutveckling”;110 så inledde Birger Ekeberg minnesorden. Ekeberg skrev om SvJT att huruvida tidskriften ”hunnit växa sig nog stark att kunna med heder bestå hans stöd förutan får framtiden utvisa”.111 Den andre grundaren var Karl Schlyter, låt vara att han angetts som grundare på titelbladet först år 1952, då han trätt ut ur redaktionen.112 Karl Schlyter (1879–1959) var hovrättsråd, häradshövding, konsultativt statsråd och justitieminister samt president i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Han var huvudredaktör och ansvarig utgivare för SvJT 1916–1951, dock var Birger Ekeberg ansvarig utgivare medan Schlyter var statsråd 1921–1923.113 År 1920 trädde Birger Wedberg in i redaktionen. När Schlyter åter blev statsråd 1932 blev Ivar Strahl ansvarig utgivare.114 Genom Karl Schlyter finns en koppling till de tidigare tidskrifterna, inte minst till Juridiskt Arkiv. Kopplingen består i att båda tidskrifterna på sin respektive tid engagerade sig för lagreform särskilt inom straffrätten, och båda redaktörerna hade en anknytning till den skånska hovrättens engagemang för den liberala rättsstaten som kan

 

104 SvJT 1956 s. 340 på s. 341 (Siegfried Matz). 105 SvJT 1916 s. 3. 106 SvJT 1916 s. 3. 107 SvJT 1952 s. 80. 108 Den översattes även till tyska av F. K. Neubecker, se SvJT 1923 s. 293 (E. Marks von Würtemberg). 109 SvJT 1956 s. 340 på s. 342. 110 SvJT 1919 s. 65. 111 SvJT 1919 s. 70. 112 SvJT 1952 s. 80. 113 SvJT 1925 s. 491, 114 SvJT 1936 s. 64.

spåras tillbaka till Casper Ehrenborghs tid. 115 Vid Karl Schlyters död höll Ragnar Bergendal ett anförande vid jordfästningen som togs in i SvJT116 tillsammans med minnesord av Birger Ekeberg, Stephan Hurwitz, Brynolf Honkasalo, Thordur Eyjólfsson och Ole F. Harbek.117 Karl Schlyters biografi har skrivits av Jan-Olof Sundell.118 Sundell har hävdat att det redan under Schlyters tid i Skånska hovrätten 1906– 1910 hade ”blivit hans önskedröm att skapa en svensk juridisk tidskrift”.119 Sundell har också kunnat konstatera att Schlyter såg som sin uppgift som redaktör att inte bara redigera insända bidrag utan också uppmanade vissa personer att skriva om vissa ämnen.120 Enligt den senare redaktören Bengt Lassen var till och med den övervägande delen av materialet under Schlyters tid beställt av redaktionen.121 När SvJT firade sitt 50-årsjubileum uttalade redaktören Sten Rudholm, att redaktionen trodde att ”läsarnas önskemål om en god juridisk facktidskrift bäst tillgodoses, om SvJT fortsätter på den väg som under tidskriftens första halvsekel stakats av — för att här nämna de främsta — Almén, Schlyter, Wedberg och Ekeberg”.122 Almén och Schlyter har redan presenterats närmare. Almén var ordförande i föreningen för utgivande av SvJT 1916–1919, och sedan följde Birger Wedberg 1920–1940, Birger Ekeberg 1940–1960 och Harry Guldberg 1961–1967.123 Birger Wedberg (1870–1945) var justitieråd och en av de aderton i Svenska Akademien; han efterträdde där på stol nr 1 juristen, diplomaten och historikern Carl Bildt och efterträddes av Birger Ekeberg. Minnesorden skrevs av Nils Alexanderson.124 Han framhöll att Wedbergs liv var ”rikare på innehåll än de allra flestas, bräddat ej blott av nitiskt och skickligt fyllda ämbetsplikter, utan ock av fritt påtagna lärda mödor, allt sammanhållet av en helgjuten, nobel och originell personlighet”. Han hade inte bara ägnat sig åt lagstiftningsverksamhet och dömande verksamhet utan också omfattande rättshistorisk och kulturhistorisk forskning, bland annat om Högsta domstolens historia perioderna 1789–1809 och 1809–1844. Hur hann han allt detta? Det kan synas ofattbart, skriver Alexanderson, eftersom mycken arkivforskning krävdes. ”Men den som otaliga gånger sett honom i samma ögonblick som högsta domstolens session var ändad skynda ut i tamburen, gripa sin rock och kränga den på sig i trappan — för att icke förlora en dyrbar sekund av de korta timmar Riksarkivet ännu stod

 

115 Se härtill Kjell Å Modéer, ”Carl Jonas Love Almqvist och juridiken. Ett law & literature-perspektiv” i Festskrift till Johan Hirschfeldt, Uppsala: Iustus, 2008, s. 248. 116 SvJT 1959 s. 1. 117 SvJT 1959 s. 6. 118 Jan-Olof Sundell, Karl Schlyter — en biografi, Stockholm; Norstedts, 1998. 119 Sundell 1998 s. 225. 120 Sundell 1998 s. 226. 121 SvJT 1954 s. 625 (Bengt Lassen). 122 SvJT 1966 s. 77. 123 SvJT 1965 s. 719 och 1967 s. 781. 124 SvJT 1945 s. 833.

öppet — förstår det något bättre. Nulla dies sine linea!”125 Nulla dies sine linea — ingen dag utan en rad.
    Birger Ekeberg (1880–1968) var professor, justitieminister, justitieråd, president i Svea hovrätt, riksmarskalk och en av de aderton i Svenska Akademien. I akademien efterträdde han Birger Wedberg och efterträddes av Sture Petrén. Vid hans död uttalade Sten Rudholm att Ekebergs ”insatser i svenskt och nordiskt rättsliv har en bredd och ett djup som saknar motstycke”.126 Minnesord skrevs också av O. A. Borum, Olavi Honka, Árni Tryggvason och Carl Jacob Arnholm. Ekeberg var riddare av Serafimerorden och förde ett talande vapen — i fält av guld en från ett treberg uppväxande ek, allt grönt.127 Vapnet återger alltså efternamnet i bildform, men en kulle med en ek ger också tydliga associationer till en tingsplats. Valspråket, som finns både på serafimerskölden och under presidentporträttet i Svea hovrätt, var Ex lege libertas (Ur lagen friheten). ”I all sin knapphet ger dessa ord mycket av Birger Ekeberg. De innehåller också ett budskap och en maning”, skrev Sten Rudholm.
    År 1952 hade Karl Schlyter efterträtts som redaktör av Bengt Lassen, som stannade på posten till år 1962. Hovrättsrådet, lagbyråchefen och verkställande direktören Bengt Lassen (1908–1974) började sin juristbana i skånska hovrätten men följde Karl Schlyter till Stockholm och justitiedepartementet, där han slutade som lagbyråchef. Han tillträdde år 1953 befattningen som chef för Norstedts förlag, ”en syssla som alltsedan G. B. A. Holm ansetts förbehållen särskilt framstående jurister och ämbetsmän”.128 Bengt Lassen var emellertid den sjätte och sista i den raden. Hans ”ibland litet underfundiga sätt att dela med sig av kunskaper och synpunkter”129 kan kanske förklara uttalandet i samband med Karl Schlyters 75-årsdag att det ”blivit lugnare på SvJT sedan”130 Karl Schlyter lämnat det aktiva arbetet inom redaktionen — för sina underlydande var Schlyter enligt Lassen ”en krävande men stimulerande och lärorik husbonde”.131

1.4.2 Från 1960-talet till 1980-talet Harry Guldberg var ordförande 1961–1967, och Sten Rudholm var redaktör 1962–1967, då han efterträdde Harry Guldberg som ordförande. Rudholm var ordförande till utgången av år 1983, då han efterträddes av Stig Strömholm.132 Anders Knutsson var redaktör 1967– 1972,133 och därefter följde Hans Danelius 1972–1984.134

 

125 SvJT 1945 s. 833 på s. 835. 126 SvJT 1968 s. 690. 127 Per Nordenvall, Kungliga Serafimerorden 1748–1998, Stockholm: Kungl. Maj:ts Orden, 1998, s. 480–481. 128 SvJT 1974 s. 247 (Sten Rudholm). 129 SvJT 1974 s. 247 på s. 248 (Sten Rudholm). 130 SvJT 1954 s. 625 på s. 626. 131 SvJT 1954 s. 625 på s. 626. 132 SvJT 1983 s. 400. 133 SvJT 1967 s. 781 och 1972 s. 813.

Harry Guldberg (1890–1981) var justitieråd och sedan president i Svea hovrätt 1950–1957. Han har skrivit sin självbiografi,135 och Sten Rudholms minnesord beskriver hur Guldberg ännu på sin 90-årsdag hellre ville höra nyheter från domstolarna än tala om sig själv.136 Harry Guldberg var riddare av Serafimerorden och förde ett vapen som både var talande och innehöll symboler för rättskipningen. Nederst finns ett treberg av guld, och däröver rättvisans svärd och balansvåg. Som hjälmprydnad finns en lyra, vilken erinrar om att Guldberg var ledamot av Musikaliska akademien.137Sten Rudholm (1918–2008) var justitiekansler, president i Svea hovrätt 1967–1983 och riksmarskalk. Han var en av de aderton i Svenska akademien. Där efterträdde han Sture Petrén och efterträddes av författaren, kulturskribenten och litteraturforskaren Lotta Lotass; härigenom bröts traditionen att en jurist innehade stol nr 1. När Sten Rudholm dog år 2008 var han den siste138 svenske icke-kunglige serafimerriddaren. I serafimerskölden, målad av den framstående kyrkokonstnären och heraldiska konstnären Bengt Olof Kälde, finns en sparre, åtföljd ovan av två grankvistar och nedan av rättvisans svärd och balansvåg. Valspråket är Vis et verba (Styrka och ord).139 Både Anders Knutsson (1931–) och Hans Danelius (1934–) blev efter tiden som redaktörer justitieråd.

 

1.4.3 Från 1980-talet Professor Stig Strömholm blev ordförande år 1983140 och sedermera rikskriminalchefen Jörgen Almblad (1943–2014) blev redaktör år 1984.141 Departementsrådet, sedermera expeditionschefen, generaldirektören, rikspolischefen och lagmannen Stefan Strömberg (1950–) tillträdde som redaktör år 1990. År 2002 slogs funktionerna som styrelseordförande och redaktör samman till en, och till det uppdraget utsågs Stefan Strömberg.142 Samtidigt lämnade Stig Strömholm redaktionen. År 2013 delades dessa uppdrag åter upp. Stefan Strömberg fortsätter som ordförande, medan departementsrådet Charlotte Kugelberg är redaktör.143

1.5 Logotyp, typografi, bilder och språk
Under de första 50 åren höll sig SvJT till en logotyp och en typografi, som försiktigt modifierades år 1966. År 1989 gjordes en mindre justering. År 1990 datoriserades tryckprocessen, vilket förkortade produk-

 

134 SvJT 1984 s. 1018. 135 Harry Guldberg, En domare ser tillbaka, Stockholm: Norstedt, 1966. 136 SvJT 1981 s. 498. 137 Nordenvall 1998 s. 506–507. 138 Eller senaste, beroende på vad man tror om det svenska ordensväsendets framtida utformning. 139 Nordenvall 1998 s. 534–535. 140 SvJT 1983 s. 400. 141 SvJT 1990 s. 746. 142 SvJT 2002 s. 101. 143 SvJT 2013 s. 540.

tionstiden.144 En viktig ändring som både är av typografisk och innehållsmässig karaktär gjordes år 1997, då artiklarna försågs med sammanfattande och intresseväckande ingresser. År 2016 infördes åter en ny logotyp.
    I de tidiga årgångarna fanns bilder med främst i form av porträtt när ett häfte utgjorde en festskrift. Sedan kom notiser om nya justitieråd, regeringsråd, presidenter och professorer att från halvårsskiftet 1946 förses med porträtt och mer utförlig biografisk information. De första porträtterade var Karl Schlyters efterträdare som president i Skånska hovrätten Ivar Wieslander och justitierådet Hjalmar Karlgren.145 Några exempel på andra bilder kan nämnas. År 1958 fanns bilder med på de nya tingshusen i Lund och Eslöv.146 År 1964 fanns i anslutning till Svea hovrätts 350-årsjubileum en bild på sigillet på hovrättens lottningsask.147 År 1971 fanns i anslutning till skånska hovrättens 150årsjubileum en bild på hovrättsbyggnaden.148 Sedan denna period med ökat antal bilder har bildantalet minskat igen.
    Så gott som alla artiklar i SvJT har varit på svenska, med undantag för en del på danska och norska och några enstaka artiklar på engelska, tyska och franska. I fråga om artiklarna på engelska, tyska och franska har det från början varit fråga om artiklar av utländska författare som tillåtits skriva på sitt modersmål,149 men på senare tid har allt oftare svenska forskare skrivit artiklar på engelska, sannolikt ofta för att de tillkommit i kontexten av ett internationellt projekt eller en internationell konferens.150 År 2013 har SvJT börjat twittra (@juristtidningen)151 och på en ny hemsida (www.svjt.se) har alla uppsatser, artiklar och notiser lagom till 100-årsjubileet publicerats i fulltext.

 

1.6 Indelningen i ämnesområden
I årgångarna 1916–1935 var innehållsförteckningen indelad i Uppsatser, Rättsfall, Litteratur, Aktuella spörsmål, Från det praktiska rättslivet, Notiser och Översikter. År 1918 tillkom Från främmande rätt. Nekrologer kunde också förekomma som rubrik, och emellanåt fördes inlägg från sammankomster samman till en särskild rubrik i innehållsförteckningarna. Rättsfall från hovrätterna fick en särskild paginering år 1918. År 1924 påbörjades avdelningen Svensk juristtidnings

 

144 SvJT 1990 s. 746. 145 SvJT 1946 s. 634 resp. 635. 146 SvJT 1958 s. 262. 147 SvJT 1964 s. 673 (Sture Petrén). 148 SvJT 1971 s. 689 (Björn Kjellin). 149 T.ex. SvJT 1954 s. 627 (Viscount Templewood, ”Criminal Justice”), 1969 s. 557 (Frank Milton, ”The English Magistracy”), 1970 s. 177 (Heinrich Nagel, ”Das Revolutionäre im sowjetischen Zivilprozeß”), 1969 s. 90 (Marc Angel, ”Privation de liberté et traitement de la délinquance”). 150 Se t.ex. SvJT 1980 s. 103 (Nils Mangård: ”Arbitration and the Judiciary”). 151 SvJT 2013 s. 540.

lagsamling, också med separat paginering, vilken innehöll en översikt över ny lagstiftning.152 År 1936 infördes ämnesindelade förteckningar. Ämnena var 1. Rättshistoria 2. Privaträtt (först indelad i Förmögenhetsrätt och Familjerätt) 3. Straffrätt 4. Processrätt 5. Statsrätt, förvaltningsrätt och finansrätt (år 1983 ändrad till Offentlig rätt) 6. Främmande rätt (snart ersatt med Internationell rätt samt Nordisk och främmande rätt) 7. Blandad juridik (eller Allmän och blandad juridik) 8. Biografi 9. Bibliografi

 

Därefter följde Anmäld litteratur samt Notiser.
    Rubriken Juristutbildning och arbetsförhållanden tillkom år 1945 men försvann igen år 1959.

 

2 Fyra nedslag: 1925 — 1955 — 1985 — 2015
När man går igenom hundra årgångar av SvJT från början till slut är det lätt att man missar de successiva förändringar som har skett. Om man i stället gör nedslag i årgångar med visst tidsmässigt mellanrum, framträder vissa skillnader desto tydligare. Jag har valt att göra nedslag år 1925, 1955, 1985 och 2015. Det är trettio år — vilket kanske kan sägas motsvara en juristgeneration — mellan varje årtal. År 1925 hade SvJT kommit igång ordentligt och årgången är representativ för mellankrigstiden. Årgången 1955 är representativ för folkhemstiden och det kalla krigets tid. Årgången 1985 är representativ för marknadsekonomins begynnande dominans och början till en politisk avspänning mellan öst och väst. År 2015 är den senaste fullständiga årgången av SvJT när detta skrivs — om den är representativ för en tidsperiod får framtiden utvisa.

 

2.1 År 1925: Mellankrigstid
År 1925 leddes Sverige av en socialdemokratisk minoritetsregering, först till den 24 januari 1925 ledd av Hjalmar Branting och därefter av Rickard Sandler. Civilrättsprofessorn Östen Undén var utrikesminister i båda regeringarna. Hovrättsrådet Torsten Nothin var justitieminister, sedan blev han generaldirektör för Kungl. Lantmäteristyrelsen. Karl Schlyter var konsultativt statsråd i Sandlerministären. Hjalmar Branting avled senare under året och efterträddes som partiledare av Per Albin Hansson. AB Radiotjänst började med regelbundna sändningar. Ett stort ekumeniskt kyrkomöte hölls i Stockholm, lett av ärkebiskop Nathan Söderblom. Hitler publicerade ”Mein Kampf”.

 

152 Se SvJT 1923 s. 208, 341, 422.

År 1925 trädde också 1923 års lag om kvinnors behörighet att inneha statstjänst och annat allmänt uppdrag i kraft (den s.k. behörighetslagen). Kvinnor blev härmed likställda med män, utom när det gällde prästtjänster samt militära och civilmilitära tjänster. Beträffande domartjänsterna gjordes ett särskilt undantag, genom att regeringen bemyndigades meddela särskilda bestämmelser.153 I en ny domsagostadga154 infördes i 24 § en bestämmelse om vissa krav på erfarenhet för den notarie som skulle förordnas att hålla allmänt tingssammanträde. En del av den erfarenheten kunde för manliga notarier utgöras av ett halvt års tjänstgöring i hovrätt eller såsom ledamot i större rådhusrätt, men för kvinnor var den meriten ett obligatoriskt krav för förordnande.155 SvJT omfattade detta år 504 sidor. Rättsfall från hovrätterna omfattade inklusive ordregister 96 sidor. SvJT:s lagsamling omfattade 69 sidor. Kvinnliga författare hade förekommit tidigare i SvJT,156 men år 1925 fanns ingen kvinnlig författare med.
    Bland de mest framträdande uppsatserna kan nämnas Birger Wedberg: ”Om testamentsvittnen. En rättsfallsstudie”,157 Martin Fehr: ”Mäklarens rättsliga ställning”,158 E. Marks von Würtemberg: ”Om arbetet på folkrättens utbyggande”,159 Axel Hägerström: ”Kriminalpsykologiska reflexioner”160 och Birger Ekeberg: ”Förtida arvs inverkan på arvsskattens beräkning”.161 Wedbergs uppsats om testamentsvittnen innehöll utförliga historiska redogörelser. Ett häfte delades ut till deltagarna vid det trettonde nordiska juristmötet i Helsingfors och innehöll artiklar som anknöt till överläggningsämnena:162 Lauri Cederberg: ”Om gäldenärs skadeståndsskyldighet vid försummad penningbetalning, med särskild hänsyn till valutaförändring”,163 Martin Fehr: ”En eventuell nordisk lagstiftning angående skuldebrev”,164 B. Wieselgren: ”Ifrågasatt ändring av bestämmelserna om skadestånd vid förlust av försörjare”,165 Thore Engströmer: ”Några ord om opportunitetsprincipen i fråga om åtals anställande”,166 C. Bærentsen: ”Om Forberedelse i borgerlige Sager før Domsforhandlingen ifølge den danske Retsplejelov”,167 E. Alten: ”Saksforberedelsen i Norge”168 och Gösta Eberstein:

 

153 SvJT 1923 s. 311 och 1925 s. 291. 154 Stadga med vissa föreskrifter ang. domsagornas förvaltning, SFS 1925:166. 155 SvJT 1925 s. 319, se även s. 75. 156 SvJT 1917 s. 164 (Eva Andén), 1921 s. 70 (Märta Björnbom Romson). 157 SvJT 1925 s. 1. 158 SvJT 1925 s. 89. 159 SvJT 1925 s. 161. 160 SvJT 1925 s. 329. 161 SvJT 1925 s. 425. 162 SvJT 1925 s. 318. 163 SvJT 1925 s. 258. 164 SvJT 1925 s. 271. 165 SvJT 1925 s. 275. 166 SvJT 1925 s. 264. 167 SvJT 1925 s. 307. 168 SvJT 1925 s. 311.

”Om den s.k. vetenskapliga äganderätten”.169 Redogörelser för diskussionerna meddelades också, då det kunde förväntas dröja innan förhandlingarna trycktes.170 Bland andra artiklar och notiser märks följande. Den framstående advokaten Otto Mannheimer avled.171 Svensk författningssamling firade 100-årsjubileum.172 Ny dansk173 litteratur samt dansk174 och norsk175 lagstiftning presenterades. Innehållet i grannländernas tidskrifter sammanfattades.176 Juristutbildningen debatterades.177 En svensk litteraturförteckning omfattande juridisk litteratur utkommen under 1924 och första hälften av 1925 publicerades.178 Justitieombudsmannen hade inspekterat Askims domsaga, där Karl Schlyter som häradshövding hade försökt att så långt möjligt föregripa rättegångsreformen.179 JO uttalade: ”Det slog mig genast med vilket levande intresse förhandlingarna från ordförandestolen leddes, ett intresse som hade förmåga att sprida sig ej blott till envar av nämndens ledamöter utan jämväl till parter och ombud.”180 Processreformer utan lagändring var ett återkommande tema under året.181 Det finns en stor mängd små notiser om t.ex. olika juridiska föreningar,182 utnämningar,183 avlagda juridiska examina,184 hovrätternas divisionsindelningar185 och SvJT:s tioårsjubileum.186 Man kan på så sätt få reda på bland annat att man i Östersunds juristklubb hade fått höra auditören Ernst Fontell berätta om ”Några intryck och minnen från en tjänstgöring vid Scotland Yard”,187 att man i Juridiska föreningen i Uppsala hade fått höra professor Paul Vinogradoff tala om ”Revival of Natural Law” och extra ordinarie hovrättsnotarien Karl Olivecrona om ”David Nehrman-Ehrenstråle: En storman i svensk juridik”,188 att Juristföreningen för Skåne och Blekinge sammanträdde på Hotel Savoy i Malmö för att diskutera sin upplösning men beslutade att föreningen skulle bestå,189 att ny president utsetts i Åbo hovrätt,190 att Karl

 

169 SvJT 1925 s. 241. Se härtill även SvJT 1925 s. 297 (B. Ekeberg). 170 SvJT 1925 s. 354, 361, 366, 372, 375, 384; se även s. 404 171 SvJT 1925 s. 24. 172 SvJT 1925 s. 42. 173 SvJT 1925 s. 55. 174 SvJT 1925 s. 68. 175 SvJT 1925 s. 71. 176 SvJT 1925 s. 61. 177 SvJT 1925 s. 72. 178 SvJT 1925 s. 462. 179 SvJT 1925 s. 27. 180 SvJT 1925 s. 77. 181 SvJT 1925 s. 76, 147, 218, 320, 470, 496. 182 SvJT 1925 s. 82-85. 183 SvJT 1925 s. 86-87. 184 SvJT 1925 s. 87. 185 SvJT 1925 s. 157. 186 SvJT 1925 s. 491. 187 SvJT 1925 s. 84. 188 SvJT 1925 s. 84. 189 SvJT 1925 s. 152. 190 SvJT 1925 s. 154.

Schlyter utnämndes till konsultativt statsråd i ministären Sandler191 och att det fanns en ledig plats som förste notarie i Östra härad i Blekinge län (fri bostad med eldning och lyse i tingshuset).192 Bland materialet som rör omvärlden utanför Sverige märks, som redan nämnts, material från det trettonde nordiska juristmötet. I övrigt finns artiklar och notiser om förhållanden i de nordiska länderna. I fråga om länder utanför Norden begränsar sig bidragen till ett om engelsk lagstiftning om minderårigas rättsförhållanden,193 ett om Deutsche Juristen-Zeitung194 och ett om en svensktalande affärsjurist i Wien.195

2.2 År 1955: Folkhem och kallt krig
År 1955 styrdes Sverige av en koalitionsregering bestående av socialdemokraterna och bondeförbundet. Tage Erlander var statsminister och Östen Undén åter utrikesminister. Justitieminister var Herman Zetterberg, senare president i Svea hovrätt. Sverige folkomröstade om en högertrafiksomläggning; 83 procent röstade nej. En obligatorisk sjukförsäkring trädde i kraft. Det s.k. Brattsystemet med krav på motbok vid alkoholinköp avskaffades. Radion utvidgades med en andra kanal. Året före hade regelbundna TV-sändningar startat.
    SvJT omfattade detta år 672 sidor. Rättsfall från hovrätterna omfattade inklusive ordregister 88 sidor. I listan över författare var en överväldigande majoritet män. Inkeri Anttila,196 Gerd Bodman197 och Sara Falk198 — den sistnämnda med flera bokanmälningar och en notis — utgör undantagen.
    Bland de mest framträdande uppsatserna kan nämnas Halvar Lech: ”Till debatten om orsaksproblemen”,199 Håkan Nial och Sigurd Dennemark: ”Förslag till internationell köprättskonvention”,200 Hilding Eek: ”Några tryckfrihetsrättsliga principspörsmål”,201 Maths Heuman: ”Om användningen av narkoanalys inom straffprocessen”,202 Ivar Strahl: ”En allmän rättslära”,203 Svante Bergström: ”Sakrättsliga spörsmål rörande byggnad å annans grund”,204 Kurt Grönfors: ”Ogiltighetspåföljden enligt jordförvärvslagen”205 och Stig Jägerskiöld: ”Medborgarskapet som anknytningsfaktum i internationell privaträtt”.206 Två av

 

191 SvJT 1925 s. 236. 192 SvJT 1925 s. 237. 193 SvJT 1925 s. 489 (Hugo Wistrand). 194 SvJT 1925 s, 153. 195 SvJT 1925 s. 154. 196 SvJT 1955 s. 347 (Veli Verkko död). 197 SvJT 1955 s. 323 (Förteckning över professor Torsten Gihls skrifter 1910–1954). 198 SvJT 1955 s. 184, 339, 442, 489, 497, 641 199 SvJT 1955 s. 1. 200 SvJT 1955 s. 81. 201 SvJT 1955 s. 145. 202 SvJT 1955 s. 225. 203 SvJT 1955 s. 289. 204 SvJT 1955 s. 369. 205 SvJT 1955 s. 449. 206 SvJT 1955 s. 529.

rubrikerna kanske kan verka kryptiska. Med ”orsaksproblemen” åsyftades kausalitetsfrågan i skadeståndsrätten. ”Narkoanalys” är inte analys av narkotika, utan en förhörsmetod där förhör hålls vid avbruten narkos, så att förhörspersonen är dåsig och ”får benägenhet att lämna upplysningar om sig själv och han känner ingen motvilja mot att ge förtroliga uppgifter om omständigheter, som han eljest är benägen att hålla hemliga”.207 Maths Heuman diskuterade både metodens värde och dess tillåtlighet.
    Bland andra artiklar och notiser märks följande. Gustaf Petrén anmälde aktuell litteratur under rubriken ”Administrativa rättssäkerhetsproblem”208 och inledde med hjälp av en skarpt formulerad fotnot en betydelsefull debatt om lagprövningsrätten209 (se vidare nedan i avsnitt 3.5.); han rapporterade också att den individuella klagorätten till Europarådets kommission hade trätt i kraft för Sveriges del.210 Domarnas befordringsgång211 och juristutbildningens utformning diskuterades.212 Historiskt mest framträdande detta år är kanske Erik Anners anmälan av Paul Koschakers Europa und das römische Recht, som hade kommit ut år 1953.213 Verket är en samlad komparativ översikt över den romerska rättens utveckling och verkningar i Europa — komparativ rättshistoria långt innan begreppet som sådant uppfunnits. Anners framhöll att Koschaker inte bara ville framträda som historiker utan också ”undersöka de historiska förutsättningarna för den romerska rättens användbarhet som element i en kommande övernationell rättsordning”. Gustav Olin — tillsammans med sin hustru Carin Olin grundare av Institutet för Rättshistorisk Forskning — avled år 1955.214 På den allmänna rättslärans område — dock i SvJT:s indelning förd till ”Allmän och blandad juridik” — ska nämnas Ivar Strahls anmälan av och diskussion om Alf Ross Om ret og retfærdighed. En indførelse i den analytiske retsfilosofi, som i likhet med Koschakers verk hade utkommit år 1953. Vilhelm Lundstedt dog år 1955.215 Notiser om nordiska förhållanden finns fortfarande, men nu omtalas fler länder, utöver de tyskspråkiga. Bland annat omtalas sovjetmedborgarens befogenhet att förvärva egendom216 och målbalansen vid amerikanska domstolar.217 Sakkunnigutlåtandena vid professorstillsättningar refererades; år 1955 var det fråga om professuren i rättshistoria i Lund, i internationell rätt vid Stockholms högskola samt i statsrätt och förvaltningsrätt vid nämnda högskola.218 Även i denna år-

 

207 SvJT 1955 s. 225, citatet från samma sida. 208 SvJT 1955 s. 618. 209 Se nedan avsnitt 3.5. 210 SvJT 1955 s. 657. 211 SvJT 1955 s. 189 (Knut Elliot) och 275 (Sten Rudholm). 212 SvJT 1955 s. 279 (Nils-Otto Witting) och 642 (Gustaf Åkerman). 213 SvJT 1955 s. 47. 214 SvJT 1955 s. 141 (Sture Petrén). 215 SvJT 1955 s. 590. 216 SvJT 1955 s. 76 (Mintauts Čakste). 217 SvJT 1955 s. 359 (Bengt Lassen). 218 SvJT 1955 s. 360, 362 resp. 363.

gång finns dessutom notiser om olika juridiska föreningar och deras verksamhet,219 utnämningar,220 avlagda juridiska examina221 och hovrätternas avdelningsindelningar.222 Av föreningsmeddelandena kan återges att man t.ex. i Göteborgs juristklubb hade hört föredrag i vitt skilda ämnen — från ”Mordet på Tsan Shih Lung — en kriminalhistoria från Korea och dess bakgrund” (assessorn Gustaf Ericson) till ”Domstolarnas förlikningsverksamhet” (advokaten Gunnar Bomgren).223 Bland utnämningar kan noteras att Sara Falk, en av de tidiga kvinnorna på domarbanan, utnämnts till revisionssekreterare.224 Utnämningar av t.ex. justitieråd och professorer föranledde notiser med porträtt. I den åtföljande texten angavs vederbörandes födelsetid och -ort, avlagda examina och innehavda tjänster och uppdrag samt publicerade viktigare verk. I 1955 års SvJT presenteras t.ex. justitierådet Torkel Nordström samt professorerna Ole Westerberg och Gerhard Hafström på detta sätt.225

2.3 År 1985: Marknadsekonomi och början till politisk avspänning
År 1985 var det valår i Sverige. Den socialdemokratiska regeringen, sedan 1982 med Olof Palme som statsminister, satt kvar. Sten Wickbom, med en bakgrund i Svea hovrätt och som generaldirektör för Lantmäteriverket, var justitieminister. Bokförlaget Bra Böcker fick regeringens uppdrag att ge ut Nationalencyklopedin. Mellan EGländerna slutförhandlades den europeiska enhetsakten, så att den inre marknaden kunde bli verklighet den 1 januari 1993. I Sovjetunionen valdes Michail Gorbatjov till generalsekreterare i kommunistpartiet.
    SvJT omfattade detta år 794 sidor. Rättsfall från hovrätterna fanns från och med år 1981 inte längre med, sedan Domstolsverket år 1980 hade börjat utge dessa i en egen publikation.226 I listan över författare var knappt tio procent kvinnor.
    Bland de mest framträdande uppsatserna kan nämnas Olle Hoflund: ”BrB 23:2 första stycket”227 (om medhjälp till brott), Göran Skogh: ”Äganderätten och lagstiftningen om markresurserna”,228 Lena Dalman: ”Några problem rörande first demand-garantier”,229 Torgny Håstad och Göran Lambertz: ”Förbättring av företagsintecknad egendom under konkurs. Några följdfrågor i anslutning till det s.k. Minitube-målet”230 (NJA 1982 s. 900), Bertil Bengtsson: ”Allemansrättsliga

 

219 T.ex. SvJT 1955 s. 215–220. 220 T.ex. SvJT 1955 s. 80. 221 SvJT 1955 s. 222 och 525. 222 SvJT 1955 s. 286. 223 SvJT 1955 s. 218. 224 SvJT 1955 s. 80 225 SvJT 1955 s. 446, 447. 226 SvJT 1980 s. 727. 227 SvJT 1985 s. 1. 228 SvJT 1985 s. 89. 229 SvJT 1985 s. 177. 230 SvJT 1985 s. 257.

komplikationer”,231 Mats Börjesson: ”Rättskipningens organisation”,232 Catarina Holtz: ”Den långa vägen till dom i Strasbourg — något om förfarandet inför Europarådets organ för de mänskliga rättigheterna”233 och Henry Montgomery; ”Rättskipningens organisation”.234 Äganderätt och allemansrätt var alltså ett tema som ägnades särskild uppmärksamhet detta år, medan ett annat var kredit- och säkerhetsfrågor. Det kan noteras att Lena Dalmans uppsats byggde på ett examensarbete vid Uppsala universitet. Ett annat tema var hur domstolarna skulle organiseras och hur handläggningen av mål vid Europadomstolen gick till.
    Bland andra artiklar märks ”Jämställdhetssyftet inom den sociala familjerätten — förr — nu — i framtiden” av Lotta WesterhällGisselsson,235 en anmälan av Britt-Louise Gunnarsson: ”Lagtexters begriplighet. En språkfunktionell studie av medbestämmandelagen”,236 ”Vittnespsykologiska aspekter på bevisvärderingsmetodik” av Astrid Holgerson,237 samt diskussioner om dels folkrättsliga aspekter på affären med ubåten U-137 som hade gått på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona,238 dels bevisupptagning utomlands som gått till så att en hovrätts ledamöter varit närvarande under bevisupptagning i USA.239 Sveriges rikes lag fyllde 250 år,240 Göta hovrätt fyllde 350 år,241 och en biografi över dess president åren 1836–1856 Lars Herman Gyllenhaal recenserades.242 Aleksander Peczenik och Åke Frändberg recenserade korsvis varandras arbeten på den allmänna rättslärans område.243 Man kunde också få reda på något om betydelsen av det gamla straffet ”40 par spö”244 och om juridikens återupprättande i Kina.245 Utrymmet för notiser hade minskat. Man fick således inte längre veta vilka juristföreningar som hade haft möten och vad dessa hade handlat om; detta material hade tunnats ut vid 1980-talets början. Förklaringen till detta var att det ”i en ofantligt mycket större och mer specialiserad juristvärld än den av 1916”246 hade blivit omöjligt att få

 

231 SvJT 1985 s. 425. 232 SvJT 1985 s. 521. 233 SvJT 1985 s. 621. 234 SvJT 1985 s. 709. 235 SvJT 1985 s. 53. 236 SvJT 1985 s. 145. 237 SvJT 1985 s. 679. 238 SvJT 1984 s. 321 (Rolf H. Lindholm), SvJT 1985 s. 68 (Ove Bring), SvJT 1985 s. 72 (Anders Axlund), SvJT 1985 s. 162 (Ingrid Detter Delupis), SvJT 1985 s. 333 (Rolf H. Lindholm), SvJT 1985 s. 504 (Johan Munck), SvJT 1985 s. 683 (Ingrid Detter Delupis). Se även SvJT 1986 s. 384 (Dag Victor). 239 SvJT 1985 s. 230 (Carl M. Elwing) och 752 (Trygve Hellners). Se även SvJT 1986 s. 382 (Rune Lindgren). 240 SvJT 1985 s. 84. 241 SvJT 1985 s. 516 (Nils Karlberg). 242 SvJT 1985 s. 599 (förf. Claes Göran Palmgren, rec. av Kurt Holmgren). 243 SvJT 1985 s. 316 (Frändbergs recension av Peczenik) och SvJT 1985 s. 395 (Peczeniks recension av Frändberg). 244 SvJT 1985 s. 419 (Bo Ruthström). 245 SvJT 1985 s. 454 (Michael Bogdan). 246 SvJT 1986 s. 1 på s. 3 (Stig Strömholm).

tag i materialet på ett fullständigt sätt. ”En ofullständig avdelning av detta slag väcker mer irritation än glädje.”247 Personalnotiserna fanns kvar, så man kunde se bl.a. att Michael Bogdan blivit professor i civilrätt vid Lunds universitet248 och att Torgny Håstad och Göran Lambertz förordnats att vara ordförande respektive sekreterare i kommissionslagskommittén.249 En professor och ett justitieråd — se t.ex. utnämningen av Inger Nyström250 — presenterades på väsentligen samma sätt som år 1955. Information om rättsutvecklingen i Norden fanns också, t.ex. norsk lagstiftning år 1984.251

2.4 År 2015: Den senaste fullständiga årgången
År 2015 minns vi kanske bäst för flyktingkrisen; de stora flyktingströmmarna från framför allt Syrien som ledde till beslut om tillfälliga gränskontroller vid inre gräns från och med den 12 november 2015.
    SvJT omfattade detta år 878 sidor. I listan över författare var knappt 16 procent kvinnor. Denna siffra är givetvis högre än motsvarade siffror år 1925, 1955 och 1985, men det kanske mest förvånande är att den inte är högre än den är.
    En betydelsefull förändring som skett under de senaste 30 åren, närmare bestämt år 1997, är att artiklarna har sammanfattande ingresser. Det finns också en annan förändring gentemot de tidigare nu närmare studerade årgångarna. I de tidigare inleddes varje häfte oftast med en längre uppsats, medan kortare artiklar och debattinlägg följde därefter. Nu kan ett häfte inledas med ett debattinlägg och mer omfattande artiklar komma längre fram. I första häftet finns således artiklar av Fredrik Wersäll: ”Extern adjunktion i överrätt”252 (ett svar på en artikel av Claes Sandgren253 och ett led i diskussionen om NJA 2014 s. 482), och Olle Abrahamsson och Henrik Jermsten: ”Myter och missförstånd om TF och YGL i ett EU-perspektiv — replik”254 (en debatt som samma författare hade inlett föregående år255 utifrån yttrandefrihetskommitténs slutbetänkande256 och som hade föranlett synpunkter av Göran Lambertz257 och Magnus Schmauch;258 Schmauch återkom i ämnet senare under året259). Längre in i häftet finns två längre uppsatser, Anders Ingvarson och Marcus Utterström: ”Tolkning av entreprenadavtal — det köprättsliga kontrollansvaret möter

 

247 SvJT 1986 s. 1 på s. 3 (Stig Strömholm). 248 SvJT 1985 s. 86. 249 SvJT 1985 s. 86. 250 SvJT 1985 s. 793. 251 SvJT 1985 s. 604. 252 SvJT 2015 s. 1. 253 SvJT 2014 s. 864. 254 SvJT 2015 s. 8. 255 SvJT 2014 s. 201 (”Om behovet av en ny tryck- och yttrandefrihetsrättslig regleringsmodell”). 256 SOU 2012:55. 257 SvJT 2014 s. 440 (”Grundbultarna kan behållas”). 258 SvJT 2014 s. 520 (”Tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna och EU-rätten — en kommentar till en kommentar”). 259 SvJT 2015 s. 199.

hindersbestämmelserna i AB 04”260 (som de senare under året följer upp med ”Högsta domstolens intåg i entreprenadrättens slutna rum261) och Carl Josefsson: ”Domstolarna och demokratin. Något om syftet med grundläggande rättigheter, europeiseringens konsekvenser och aktivismens baksida”.262 Den artikeln kommenteras redan i nästa nummer av Joakim Nergelius under rubriken ”Domare på vift?”263 (varpå Josefsson svarar i häftet därefter264) och nästa artikel är en kommentar av Claes Sandgren till Fredrik Wersälls nyss nämnda artikel.265 Bland uppsatser i det häftet kan nämnas Thomas Larue: ”Riksdagens tillkännagivanden till regeringen”.266 Christina Ramberg anmäler i artikelform Eric M. Runessons bok om licensavtal267 och Gustaf Almkvist Lars Holmgårds bok Notarietvistemål.268 Det tredje häftet inleds med ett diskussionsinlägg av Dag Victor under rubriken ”’Straffmätningsvärde’ och påföljdsval”269 och något senare följer Sara Hovstadius: ”Innehållskontroll av kommersiella meddelanden i bloggar”.270 I det fjärde häftet inleder Martin Borgeke med en replik på Dag Victors artikel om det s.k. straffmätningsvärdet,271 varpå följer en kommentar av Petter Asp till samma artikel.272 Därefter följer en uppsats av Lena Olsen om ”Näthat i form av hot. Några reflektioner kring elektroniska tjänsteleverantörers ansvar”273 och två uppsatser i anledning av betänkandet Lösöreköp och registerpant (SOU 2015:18), Patrik Lindskoug: ”Säkerhetsöverlåtelse — pant eller omsättningsköp”274 samt Dag Mattsson och Henrik Matz: ”Lösöreköp och registerpant”.275 Exemplen visar att nya tekniska fenomen kräver juridiska bedömningar liksom gamla juridiska frågor kräver nya bedömningar — frågan om traditionsprincipen återkommer senare under året i en artikel av fem författare.276 De nya tekniska fenomenen återkommer i en annan artikel: Jan Rosén och Claes Granmar: ”Länkning på internet — EU-domstolen i konflikt med internationell rätt”.277 Häfte 5–6 utgör ett temahäfte i anledning av Dag Victors 70-årsdag och fokuserar föga förvånande på straffrättsliga frågor.278 Följande häfte inleds med Mår-

 

260 SvJT 2015 s. 20. 261 SvJT 2015 s. 258. 262 SvJT 2015 s. 40. 263 SvJT 2015 s. 85. 264 SvJT 2015 s. 218. 265 SvJT 2015 s. 92. 266 SvJT 2015 s. 95. 267 SvJT 2015 s. 125. 268 SvJT 2015 s. 164. 269 SvJT 2015 s. 173. 270 SvJT 2015 s. 202. 271 SvJT 2015 s. 281. 272 SvJT 2015 s. 292. 273 SvJT 2015 s. 297. 274 SvJT 2015 s. 313. 275 SvJT 2015 s. 335. 276 SvJT 2015 s. 709 (Jens Andreasson, Wolfgang Faber, Shubhashis Gangopadhyay, Claes Martinsson och Stefan Sjögren). 277 SvJT 2015 s. 347. 278 SvJT 2015 s. 369.

ten Schultz: ”Sambandsbedömningar och expertkunskap”,279 en artikel vars tema anknyter till de ”orsaksproblem” som Halvar Lech diskuterade år 1955, och därefter följer Mosa Sayed: ”Tvångsäktenskap och barnäktenskap — en analys av det svenska rättsläget”.280 Magnus Schmauch tar under rubriken ”Demokratiskt förankrad normkontroll efter grundlagsreformen? — Koherens, gällande rätt och skapande dömande”281 utifrån en läsning av Jürgen Habermas: Faktizität und Geltung upp den debatt om domstolarnas förändrade roll som Carl Josefsson hade inlett, varpå Carl Josefsson i samma häfte återkommer med en slutreplik.282 Det nordiska perspektivet finns med inte bara i Patrik Lindskougs analys av svensk och dansk sakrätt utan också i Björn Sandvik: ”Ren förmögenhetsskada eller allmän förmögenhetsskada? En jämförelse mellan finsk och svensk rätt”.283 En internationellrättslig och historisk fråga tas upp av Ove Bring: ”Recognition of the Armenian Holocaust and Its Legal Implications — 100 years later”,284 och Fredrik Bergman presenterar en banbrytande amerikansk dom: ”Obergefell v. Hodges. Domen som legaliserade samkönade äktenskap i USA”.285 Slutligen ska några domstolsanknutna uppsatser nämnas: Erik Sinander och Gustav Lindkvist: ”Ska svensk domstol utreda innehållet i utländsk rätt?”,286 Sebastian Scheiman: ”Prejudikats tidsmässiga tillämplighet”287 och Lars Heuman: ”Är avtalstolkning endast en rättslig verksamhet eller kräver den också bevisbedömningar?”.288 I de tidigare här diskuterade årgångarna har funnits en tydlig uppdelning mellan egentliga uppsatser å ena sidan och kortare artiklar och diskussionsinlägg å den andra. Den skillnaden har blivit mindre tydlig, och uppsatser och artiklar har fått samma utformning. Mängden notiser har blivit betydligt mindre, men man kan läsa om ”Juridik och politik i Frankrike”,289 ”Avtalslagen 100 år”290 och ”Juridiska biblioteket i Stockholm — obemärkt men utmärkt”.291 Rättsfallsöversikterna publiceras i särskilda bilagor till vissa häften men utan separat paginering.292 Presentationen av nyutnämnda justitieråd är väsentligt torftigare än år 1955 och 1985. Man får beträffande t.ex. Mari Andersson och Leif Gäverth, som utnämnts till justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen,

 

279 SvJT 2015 s. 465. 280 SvJT 2015 s. 479. 281 SvJT 2015 s. 521. 282 SvJT 2015 s. 539. 283 SvJT 2015 s. 625. 284 SvJT 2015 s. 658. 285 SvJT 2015 s. 685. 286 SvJT 2015 s. 749. 287 SvJT 2015 s. 759. 288 SvJT 2015 s. 793. 289 SvJT 2015 s. 457 (Thorsten Cars). 290 SvJT 2015 s. 561. 291 SvJT 2015 s. 875 (Göran Lambertz). 292 SvJT 2013 s. 540.

inte reda på många detaljer om deras bakgrund.293 De får dock fortfarande vara med på bild, till skillnad från nyutnämnda professorer. Att Hans-Gunnar Axberger anställts som och Torbjörn Ingvarsson befordrats till professor i Uppsala omnämns bara helt kort.294

2.5 Några kommentarer
När det gäller tidskriftens ämnesmässiga innehåll kan konstateras att tyngdpunkten i de undersökta årgångarna har legat på civilrätt, straffrätt och processrätt. Många av artiklarna i de äldre årgångarna rör ämnen som fortfarande aktualiseras. Tydligt är att vissa frågor har tillkommit, ökat i betydelse eller blivit föremål för fördjupat intresse, såsom på 1980-talet frågor om skyddet för äganderätten till mark och på 2010-talet frågor om de juridiska aspekterna av vad som försiggår på internet. Det kan också konstateras att internationell och konstitutionell rätt har ökat i betydelse. Om svensk lagstiftning kunde vara en lösning på många frågor år 1925 och 1955, framgår år 1985 antydningsvis och år 2015 mycket tydligt att internationell och konstitutionell rätt sätter gränser för vad som kan göras eller ställer krav på vad som ska göras. Jag har redan nämnt att en skillnad mellan å ena sidan 1925, 1955 och 1985 och å andra sidan 2015 är att det i de tidigare årgångarna har funnits en tydlig uppdelning mellan egentliga uppsatser å ena sidan och kortare artiklar och diskussionsinlägg å den andra. Den skillnaden är i årgången 2015 mindre tydlig, och uppsatser och artiklar har fått samma utformning. Dessutom märks att meningsutbytena sker mycket fortare — i ett häfte finns det ofta kommentarer till inlägg i föregående häfte. Datateknikens utveckling både när det gäller sättet att skriva och skicka in artiklar och när det gäller sättning och tryckning förklarar detta. Det har också blivit fler artiklar med mer än en författare — detta har säkert också med teknikutvecklingen att göra, men det kan troligen även förklaras med att forskning blivit mindre av ett ensamarbete för att i stället mer och mer bedrivas i projektform med flera deltagande forskare.
    När det gäller personalnotiserna var dessa mer kortfattade år 1925 men utvecklades sedan beträffande t.ex. justitieråd och professorer till små biografier med porträtt. År 2015 finns porträtten kvar för justitieråd men biografierna är åter mer kortfattade. Nyutnämnda professorer omnämns synnerligen kortfattat, vilket möjligen har att göra med att professorer numera inte utnämns med fullmakt utan kan utnämnas genom befordring. Å andra sidan omnämns sedan år 1950 namnen på alla nya advokater.295

 

293 SvJT 2015 s. 366. 294 SvJT 2015 s. 572. 295 SvJT 1951 s. 75.

3 Något om de olika ämnesområdena
3.1 Processrätt
Den första artikeln i det första numret handlade om processrättsreformen.296 F.d. justitierådet Johannes Hellner återgav de tankar som varit ledande vid utredningsarbetet angående rättegångsreformen. En del känns igen från nu gällande processrätt, såsom muntlighet, omedelbarhet, koncentration och den kontradiktoriska förfarandeprincipen samt behovet av materiell processledning. Även om annat — såsom lagmansrätt som en mer kvalificerad första instans i tvistemål av mer speciell karaktär — inte blev verklighet kan konstateras att nya rättegångsbalken när den trädde ikraft år 1948 byggde på principer som hade diskuterats i flera decennier. Vill man få en levande bild av hur rättskipningen fungerade under gamla rättegångsbalkens tid rekommenderas Eliel Löfgrens Klockorna i Östervåla.297 Och mot den bakgrunden kan man läsa t.ex. argumenten för ackusations- och muntlighetsprinciperna som ledande grundsatser för den svenska straffprocessen.298 Till bevisvärderingen i den nya processordningen hör att vittnespsykologiska insikter blev relevanta.299 Även parts utsaga som bevismedel diskuterades, med utförlig historisk och komparativ analys.300 En idé som inte kom att genomföras var att föredragningarna inom hovrättsprocessen, som var skriftlig, skulle vara offentliga.301 Däremot kom förundersökning i brottmål att införas.302 Häradsrätter och rådhusrätter bibehölls, men häradsrätterna förändrades på så sätt att de blev permanenta i sin verksamhet och inte längre koncentrerade till tingen.303 Processrättsreformen avvaktades inte passivt, utan ett stående inslag är ”Processreformer utan lagändring” — mycket kunde av engagerade domare förbättras inom ramen för gällande ordning.304 Häktningsdomare305 och handelsdomstolar306 togs upp till diskussion. Tyska och österrikiska jurister bidrog med ingående upplysningar om hur

 

296 SvJT 1916 s. 5–23. 297 Eliel Löfgren, Klockorna i Östervåla, Stockholm: Bonniers, 1934. Anmälan i SvJT 1934 s. 264 (Pehr Cederschiöld). Se även SvJT 1952 s. 306 (Nils Beckman). 298 SvJT 1922 s. 225. 299 SvJT 1917 s. 433 (Arvid Wachtmeister). 300 SvJT 1918 s. 65 (Thore Engströmer). 301 SvJT 1918 s. 148 (Johan Bååth). 302 SvJT 1920 s. 65 (Algot Bagge) och s. 307 (Karl Schlyter). 303 SvJT 1938 s. 554 (Per Santesson; diskussion SvJT 1938 s. 691). 304 SvJT 1925 s. 218, 1925 s. 470 (Tom Forssner), 1925 s. 496 305 SvJT 1923 s. 345 (Åke Hassler). 306 SvJT 1923 s. 380 (Henrik Almstrand).

processrätten gestaltade sig i respektive länder.307 Svenska jurister som reste utomlands delade med sig av sina intryck av processrätten där.308 I avsnitt 3.2. omtalas en debatt mellan Vilhelm Lundstedt och C. G. Björling, i vilken den förres rättsrealistiska synsätt utmanade den äldre teoribildningen. Den debatten hade just hunnit avslutas när Karl Olivecrona inledde motsvarande (sett till innehållet men inte till framställningssättet) utmaning mot den äldre teoribildningen inom processrätten, representerad av Ernst Kallenbergs skrifter.309 Olivecrona diskuterade sambandet mellan talerätt och materiell rätt som en relikt från naturrätten — staten hade en skyldighet att skydda den enskildes materiella rätt. Bland annat eftersom det kunde tänkas att ena parten inte hade någon rätt men trots detta vann målet, ställdes sambandet enligt Olivecrona på ända — antagandet av rättsskyddsanspråket upphävde sig självt. I stället för rättigheter fanns blott regler om hur domstolarna fungerade.
    År 1926 lades processkommissionens betänkande fram. Det föranledde ingående diskussioner i 1927 års SvJT. Karl Schlyter beskrev hur kommissionens arbetssätt hade varit och om hur domstolsorganisationen skulle gestalta sig enligt förslaget.310 Betänkandet kommenterades av bland andra Ernst Kallenberg samt även från norsk311 och finsk312 horisont. Utlåtandena över betänkandet gav upphov till ytterligare diskussion om muntligheten och den fria bevisprövningen.313 Statsrådet Natanael Gärde anlade år 1931 några synpunkter på rättegångsreformen.314 Nu var inte den moderna österrikiska civilprocessens betydelse längre lika framträdande, utan den svenska processens historiska egenskaper lyftes fram. Den norska domaren O. Augdahl tog upp Karl Olivecronas teorier om bevisbördans förhållande till den materiella rätten till diskussion.315 Eliel Löfgren skrev år 1937 om processledningen vid muntlig rättegång och diskuterade sambandet mellan den kontradiktoriska processen där parterna och inte domaren sköter förhören och behovet av advokater som ombud.316 Processlagberedningen lade år 1938 fram sitt förslag till ny rättegångsbalk, vilket inte minskade lusten till diskussion i SvJT. År 1939 presenterade revisionssekreteraren Per Santesson den nya domstols-

 

307 T.ex. SvJT 1919 s. 335 (Carl Coulon, Wien: ”Den fria rättegången (Armenrecht) i civilmål enligt österrikisk processlagstiftning”), SvJT 1921 s. 121 (J. Goldschmidt, Berlin: ”Appell i brottmål. Muntlighet och omedelbarhet i överrättsprocessen”), SvJT 1922 s. 339 (Carl Coulon, Wien: ”Förenklingar i den österrikiska civilprocessen”), SvJT 1924 s. 169 (Friedrich Engel, Wien: Har Österrikes civilprocessordning hållit vad den lovat?) 308 SvJT 1923 s. 153 (Nils Edling). 309 SvJT 1925 s. 177. Jfr att Olivecrona hänvisar till Lundstedt i TfR 1923 s. 66. 310 SvJT 1927 s. 1. 311 SvJT 1927 s. 279 (E. Alten). 312 SvJT 1927 s. 292 (R. A. Wrede). 313 SvJT 1928 s. 19 (Thore Engströmer). 314 SvJT 1931 s. 1. 315 SvJT 1931 s. 401. 316 SvJT 1937 s. 759.

organisationen.317 Häradsrätter och rådhusrätter skulle tills vidare bibehållas, men häradsrätterna skulle hålla ting och förberedelsesammanträden kontinuerligt. År 1939 tog revisionssekreteraren Tore Strandberg upp själva underrättsförfarandet till diskussion, bland annat beträffande de olika stegen i målens handläggning.318 Ernst Kallenberg granskade kritiskt lagförslaget, bland annat när det gällde bevisrätten.319 Borgmästare320 och häradshövdingar321 hade kritiska synpunkter, men det fanns advokater som tog förslaget i försvar.322 Det fanns också domare som, när nya rättegångsbalken hade antagits år 1942 men ännu inte trätt i kraft, tillämpade de nya principerna och reglerna i förskott, så långt det lät sig göra inom ramen för den gamla rättegångsbalkens regler.323 Praktiska frågor inför ikraftträdandet, såsom hur protokollföringen skulle skötas, diskuterades också, och en rättegång enligt den nya ordningen spelades upp som pjäs.324 I samband med rättegångsbalkens införande — ”en verklig milstolpe på den svenska rättsutvecklingens väg”325 — diskuterade professorerna Kallenberg och Olivecrona innebörden av olika typer av tvistemålsdomar. Kallenberg kommenterade Olivecronas Domen i tvistemål och menade att kärandens rättskyddsbehov vid fullgörelsedom tillgodosågs genom att svarandens privaträttsliga prestationsplikt bekräftades; en konstitutiv dom å andra sidan ändrade rättsläget, t.ex. en äktenskapsskillnadsdom.326 Mot denna indelning hävdade Olivecrona att alla domar ändrade rättsläget, såtillvida som en fullgörelsedom ersatte det rättsläge som dittills gällt mellan parterna.327 Vad kunde då domare och advokater kräva av varandra under den nya rättegångsbalken? Det diskuterades också.328 Advokaten Yngve Schartau framhöll bland annat ett ökat krav på neutralitet och opartiskhet från domarnas sida samt advokaternas ökade betydelse när det gällde att förhöra vittnen. Lagmannen Gustaf Lindstedt framhöll bland annat ett ökat krav på att advokater inte ändrade åberopade omständigheter eller bevis i ett sent skede.

 

317 SvJT 1938 s. 554, diskussion s. 691. 318 SvJT 1939 s. 113. 319 SvJT 1940 s. 1, 497, 593. 320 SvJT 1940 s. 51 (Nils Berlin). 321 SvJT 1940 s. 85 (Nils Edling). 322 SvJT 1940 s. 125 (Tom Forssner), 323 SvJT 1944 s. 1 (Gustaf Lindstedt) och SvJT 1944 s. 452 (Erik Hedfeldt). 324 SvJT 1945 s. 104, SvJT 1945 s. 194 (K. J. Schlyter), SvJT 1945 s. 220 (Nils Berlin), SvJT 1945 s. 566 (K. J. Schlyter), SvJT 1945 s. 570 (Gustaf Bång), SvJT 1945 s. 577 (Nils Berlin), SvJT 1945 s. 579 (A. Hemming-Sjöberg), SvJT 1945 s. 718 (Sven Lampers), SvJT 1945 s. 753 (Joël Laurin), SvJT 1945 s. 798 (Bengt Lassen); SvJT 1946 s. 207 (Joël Laurin), SvJT 1946 s. 450 (Arvid Rudling), SvJT 1946 s. 451 (Gustaf Bång), SvJT 1946 s. 509 (Erik Berggren), SvJT 1946 s. 516 (Bengt Lassen), SvJT 1946 s. 709 (Gustaf Bång), SvJT 1946 s. 789(Bengt Lassen). 325 SvJT 1948 s. 1 (Nils Alexanderson). 326 SvJT 1944 s. 353. 327 SvJT 1944 s. 721. Debatten fortsatte i SvJT 1945 s. 259 (Kallenberg) och 1945 s. 804 (Olivecrona). 328 SvJT 1948 s. 41.

Vittnespsykologin hade tagits upp redan i den andra årgången.329 År 1959 skrev Arne Trankell en längre uppsats om ”Psykologisk bedömning av vittnesutsagor”.330 Han diskuterade hur psykologernas sakkunskap bäst skulle komma rättskipningen tillgodo.
    Nya processrättsliga begrepp har lanserats i SvJT. Robert Boman konstaterade att det i dispositiva mål beror på parternas åberopanden, i vilken mån rättsfakta kan läggas till grund för domen. I tysk doktrin kallades detta Behauptungslast, vilket Boman översatte till åberopsbörda.331 Thorsten Cars ansåg att det saknades behov av begreppet och att det var vilseledande.332 Robert Boman kom emellertid att ingående diskutera åberopande och åberopsbörda i sin avhandling, som anmäldes av Sven Larsson.333 Det torde numera utan vidare kunna sägas att begreppet fyller en viktig processrättslig funktion. Detsamma gäller påståendedoktrinen, som lanserades av Lars Welamson år 1964.334 Påståendedoktrinens utveckling har i årets SvJT behandlats av Charlotta Falkman.335 Thorsten Cars skrev år 1964 en fortfarande användbar uppsats om undanröjande av strafföreläggande.336 Tore Strömberg analyserade i en postumt publicerad uppsats år 1994 grundligt de fyra begreppen erkänna, förneka, medgiva och bestrida.337 Grupprättegång var ett initiativ vid 1990-talets mitt som syftade till att möjliggöra viktiga processer som annars inte skulle bli av.338 Rättegångsbalkens 50-årsjubileum år 1998 uppmärksammades året därpå med några uppsatser,339 som härrörde från ett jubileumssymposium.340 Föredömligt tydliga och klargörande beträffande invecklade processuella frågor är Roberth Nordhs två uppsatser om vad som utgör samma sak, den senare med rubriken ”Är det sak samma om saken är densamma eller inte?”.341 Per Henrik Lindblom gav perspektiv åt domstolsprocessen och dess koppling till verkligheten utanför rättssalen.342 Slutligen har under parollen ”En modernare rättegång” (EMR) modifikationer gjorts i den enligt rättegångsbalken gällande omedelbarhetsprincipen i hovrättsprocessen. Reformen mötte kritiska syn-

 

329 SvJT 1917 s. 433 (Arvid Wachtmeister). 330 SvJT 1959 s. 641. 331 SvJT 1960 s. 387. 332 SvJT 1960 s. 697. 333 SvJT 1967 s. 11. 334 SvJT 1964 s. 276. 335 SvJT 2016 s. 257. 336 SvJT 1964 s. 321. 337 SvJT 1994 s. 879. 338 SvJT 1995 s. 269 (Per Henrik Lindblom). 339 Bl.a. SvJT 1999 s. 400 (Kjell Å Modéer), SvJT 1999 s. 428 (Ingvar Gullnäs) och SvJT 1999 s. 436 (Göran Luterkort), SvJT 1999 s. 440 (Eric Östberg). 340 SvJT 1999 s. 397. 341 SvJT 2000 s. 655 och SvJT 2001 s. 12. 342 SvJT 2001 s. 1.

punkter av Eric Bylander,343 medan andra tog den i försvar344 eller ville ta ytterligare steg.345 Sammanfattningsvis kan sägas att reformen av rättegångsbalken har fungerat som en röd tråd genom SvJT:s första 100 år. Från en processordning där man på landet höll ting tre gånger om året och där man hade ett skriftligt hovrättsförfarande, via process präglad av muntlighet, omedelbarhet och koncentration i både tingsrätt och hovrätt, till ett bibehållande av dessa grundprinciper i tingsrätt men med förebringande av förhör genom videouppspelning i hovrätt. Och möjligen är ytterligare förändringar att vänta för bevisupptagning i tingsrättsprocessen, som ett led i förenklandet av hanteringen av stora mål och förkortande av häktningstiderna. Kan man i det som skrivits i SvJT spåra något grundläggande processuellt värde som är oförhandlingsbart vid fortsatta reformarbeten? Det skulle möjligen vara JO:s uttalande om Schlyter som domare i Askim — ”det slog mig”, uttalade JO, ”genast med vilket levande intresse förhandlingarna från ordförandestolen leddes”346 — ett sådant levande intresse hänger nära samman med det verkliga mötet mellan domare, parter och förhörspersoner i rättssalen.

 

3.2 Civilrätt
På civilrättens område inledde Vilhelm Lundstedt en debatt år 1921 med en artikel under rubriken ”Kan härskande tolkning av 24 § köplagen anses riktig?”.347 Enligt den bestämmelsen kunde vid leveransavtal säljaren bli ersättningsskyldig för skada på grund av dröjsmål på hans sida, oavsett om säljaren inte varit försumlig. Lundstedt angrep föreställningen att skadeståndsskyldighet principiellt förutsatte culpöst handlande, och att det culpösa i handlandet rättfärdigade skadeståndspåföljden. I stället för att uppfatta skadeståndsskyldighet utan krav på culpöst handlande som ett undantag från principen, var det ”rättsreglernas syftemål ur samhällsnyttans synpunkt”348 som var avgörande. Samhällsnyttan, den allmänna rättssäkerhetens och omsättningens intressen, hade företräde såväl framför en avvägning av parternas intressen som framför rättsreglernas och rättsprincipernas systematik.
    Lundstedts artikel väckte debatt. Justitierådet Gustaf Carlson godtog samhällsnyttan som grundprincip men menade att de historiskt framvuxna reglerna inte utan vidare kunde ändras utifrån överväganden om samhällsnyttan, så länge avtalsparter agerade utifrån det re-

 

343 SvJT 2008 s. 657. Se också SvJT 2012 s. 197 (Sara Landström, Rebecca Willén och Eric Bylander). 344 SvJT 2008 s. 914 (Mikael Mellqvist), SvJT 2011 s. 18 (Staffan Levén och Fredrik Wersäll). 345 SvJT 2013 s. 169 (K-G Ekeberg). 346 SvJT 1925 s. 77. 347 SvJT 1921 s. 325. 348 SvJT 1921 s. 328.

gelverk som fanns.349 Professor C. G. Björling menade att en del naturrättslärare hade ansett att skadeståndsskyldighet principiellt förutsatte culpöst handlande, vilket också hade fått viss betydelse i tysk doktrin. Han menade emellertid att det principiella synsättet inte hade dominerat i svensk rätt, där skadestånd utan culpa hade historisk hävd. Och han menade att samhällsnyttan visserligen var en god princip, men inte tillräckligt fast för att bygga rättsprinciper på, även om samhällsnyttan preciserades till att avse den allmänna rättssäkerhetens och omsättningens intresse.350 Lundstedt bemötte Björling under rubriken ”Fiktion eller sanning i juridiken”.351 Han menade att begrepp som skuld, rättsstridighet, rättsenlighet, rättigheter och rättsplikter etc. var vidskepligheter, fantomer, och att samhällsnyttan var en ”allmän beteckning för en mängd sinsemellan olika värden av betydelse för det allmänna”.352 Björling svarade med artikeln ”Rättsvetenskaplig forskning — eller enbart sanningsförkunnelse?”353 Han påpekade åter att samhällsnyttan inte gav tillräcklig ledning för ett antal svåra rättsliga frågeställningar — det rådde oenighet om vad som var samhällsnyttigt och om hur man skulle nå dithän. Härefter förklarade SvJT:s redaktion debatten avslutad.
    Lars Björne har konstaterat att Lundstedts samhällsnyttobegrepp mötte mycket kritik och inte gav ledning vid lösandet av konkreta frågor; kritiken mot andra riktningar tog överhanden över uppbyggandet och konkretiserandet av en egen teori.354 Viss förvirring i diskussionen både då och senare hör samman med att begreppet realism kan ges olika innebörd — å ena sidan praktisk inriktad juridik i motsats till begreppskonstruktioner, å andra sidan en filosofisk riktning som sysslade med juridikens vetenskaplighet och ville rensa ut icke iakttagbara, metafysiska inslag.355 Trots att debatten hade förklarats avslutad återuppstod den år 1929, nu mellan Östen Undén356 och Vilhelm Lundstedt.357 F.d. justitierådet Algot Bagge återknöt till diskussionen år 1944, men han satte in den i ett komparativt perspektiv och jämförde svensk rätt med engelsk och amerikansk rätt.358 Beträffande svensk rätt ansåg han att Lundstedt hade fokuserat på samhällsintresset och Björling och Carlson på den skäliga avvägningen mellan de enskilda intressena. Bagge ansåg att beaktandet av samhällsintresset respektive de enskilda intressena oftast ledde till ungefär samma resultat. I det fåtal

 

349 SvJT 1922 s. 361. 350 SvJT 1923 s. 281. 351 SvJT 1924 s. 241. 352 SvJT 1924 s. 241 på s. 258. 353 SvJT 1924 s. 425. 354 Björne 2007 s. 318-321. 355 Björne 2007 s. 2-3. 356 SvJT 1929 s. 342 och 540. 357 SvJT 1929 s. 423. 358 SvJT 1944 s. 853.

fall där det kunde vara oklart om en stränghet mot den avtalsbrytande parten krävdes ur ett allmänt eller ett enskilt intresse, skulle det allmänna intresset, samhällsintresset, enligt Bagge vara utslagsgivande. En utveckling av skadeståndsskyldighet utöver vid culpöst handlande hängde för övrigt samman med ökade möjligheter att försäkra sig mot risk för skadeståndsskyldighet.359 Ett fristående inlägg på detta tema bidrog Ivar Strahl med år 1947.360 Lundstedt återkom med reflektioner över Hägerströms ”Der römische Obligationsbegriff” under rubriken ”Grundläggning av en ny rättsvetenskap”.361 Denna artikel avslutar han med att uppmana forskarna i romersk rätt att ta till sig Hägerströms tankar: ”Sedan de hämtat sig från den första häpnaden över vad de genom hans arbete fått erfara, skola de förvisso icke kunna tillbakahålla sin beundran för den odödliga bragd, han utfört.”362 Immaterialrätten, som på 1870- och 1880-talen hade diskuterats i NJA II, togs upp även i SvJT. Professor Gösta Eberstein diskuterade den rättsliga grunden för patentskyddet,363 den vetenskapliga äganderätten,364 rätten till namn365 samt skådespelares, recitatörers, sångares och musikers ensamrätt till sina prestationer.366 Den sistnämnda artikeln behandlade skyddet för inspelningar, och Eberstein förutskickade att föreställningar i framtiden skulle kunna överföras genom ”bildradio — det s.k. ögonblickliga seendet”. Den internationella privaträtten blev också föremål för en del bidrag.367 Sjörätten har diskuterats bland annat av dispachören368 Kaj Pineus.369 Professor Håkan Nial tog år 1940 upp en diskussion om gränsdragningen mellan obligationsrätt och sakrätt, närmare bestämt om nyttjanderätt kunde ha sakrättsligt skydd mot ägarens borgenärer.370 Diskussionen fortsattes av Gösta Walin.371 Sakrättsliga problem har genomgående fått ett stort utrymme i SvJT. T.ex. diskuterades säkerhetsöverlåtelse år 1959; av preceptor Svante Bergström beskrevs rättsfiguren som ”impopulär” och ”en ovälkommen gäst”.372 Han menade att det var en fråga om hur snabbt säkerhetsöverlåtelsen skulle försvinna ur det svenska rättssystemet, vilket var en fråga om hur snabbt lagstiftaren skulle komma att revidera 1845 års lösöresköpsförordning

 

359 SvJT 1944 s. 165 (Trygve Lovén). 360 SvJT 1947 s. 81. 361 SvJT 1928 s. 460. 362 SvJT 1928 s. 460 på s. 479. 363 SvJT 1922 s. 1, 364 SvJT 1925 s. 241 365 SvJT 1929 s. 319. 366 SvJT 1928 s. 1 367 T.ex. SvJT 1927 s. 33 (Folke Malmar) och SvJT 1927 s. 97 (Algot Bagge). 368 Artikeln innefattar även ett ställningstagande till stavningarna dispache/ dispasch och dispachör/dispaschör. 369 SvJT 1972 s. 693. 370 SvJT 1940 s. 673. 371 SvJT 1941 s. 428. 372 SvJT 1960 s. 339.

(sedermera namnändrad till lösöresköpslag). Säkerhetsöverlåtelsen togs till försvar av Rolf Dillén,373 vars inlägg Hjalmar Karlgren kommenterade.374 Som bekant finns lösöresköpslagen och säkerhetsöverlåtelserna kvar, men diskussionen om fördelarna och nackdelarna med avtalsprincipen och traditionsprincipen har som framgår i avsnitt 2.4. tagits upp igen under år 2015. Stefan Lindskogs tolkning av skuldebrevslagen när det gäller legitimation och sakrättsligt skydd vid överlåtelse av enkla fordringar föranledde debatt vid 1990-talets mitt.375 Bulvanköp av fast egendom, ett sätt att kringgå jordförvärvslagen, var ett problem som togs upp till diskussion376 liksom regleringen av tvesala av fast egendom.377 Apropå den nya jordabalken tog Anders Agell upp frågan om säljarens ansvar för faktiska fel enligt jordabalken och köplagen.378 Arbetsrätten togs upp av utrikesrådet Sture Petrén apropå en avhandling av Svante Bergström.379 Petrén var kritisk både till Bergströms slutsatser i vissa delar och till den av honom använda terminologin. Bergström svarade med att omnämna Petrén — som hade forskat bland annat om Svea hovrätts historia — som ”bl.a. specialist på 1600-talsjuridik”.380 Konsumentombudsmannens verksamhet presenterades av honom själv, Sven Heurgren, år 1974,381 och samma år analyserade Anna Christensen säljföretagets ansvar för försäljarens culpa in contrahendo vid hemförsäljning och andra konsumentköp.382 Inslagen återspeglar den då aktuella förstärkningen av konsumentskyddet. 36 § avtalslagen hör också hit, och dess tolkning togs upp till diskussion.383 Några omdiskuterade civilrättsliga fenomen är förutsättningsläran384 och obehörig vinst. Axel Adlercreutz provföreläsning för en preceptur (biträdande professur) i civilrätt handlade om ”Verkan av felaktiga förutsättningar vid testamente”,385 och Bert Lehrberg tog upp förutsättningslärans förhållande till 36 § avtalslagen.386 Han återkom till förutsättningsläran år 1990.387 Fenomenet obehörig vinst hade avfärdats av Vilhelm Lundstedt och Jan Hellner, och att rättighetsargument hade avfärdats av bland annat Lundstedt har framgått tidigare i detta avsnitt. För några år sedan har Mårten Schultz ifrågasatt dessa

 

373 SvJT 1960 s. 616. 374 SvJT 1960 s. 700. 375 SvJT 1994 s. 113 (Stefan Lindskog), SvJT 1994 s. 423 (Göran Lambertz), SvJT 1994 s. 426 (Ingemar Persson) SvJT 1994 s. 715 (Stefan Lindskog) 376 SvJT 1956 s. 225 (Kurt Grönfors). 377 SvJT 1963 s. 91. 378 SvJT 1972 s. 721. 379 SvJT 1949 s. 241. 380 SvJT 1949 s. 494. Se även SvJT 1951 s. 65 (Erland Conradi). 381 SvJT 1974 s. 561. 382 SvJT 1974 s. 737. 383 SvJT 1986 s. 526 (Mathias André). 384 SvJT 1953 s. 1 (Harry Guldberg). 385 SvJT 1959 s. 65. 386 SvJT 1986 s. 249. 387 SvJT 1990 s. 187.

avfärdanden och lyft fram både obehörig vinst och rättighetsargumenten som användbara fenomen.388 Standardavtalsrätten har diskuterats i några uppsatser av Ulf Bernitz, först på 1970-talet och sedan utifrån förhållandet mellan svensk standardavtalsrätt och EG-direktivet om avtalsvillkor.389 AB 72, standardavtalet för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader, diskuterades i ett antal inlägg.390 Sedan Högsta domstolen har börjat tolka efterföljaren AB 04, har under år 2015 inlägg om detta gjorts (se avsnitt 2.4.).
    En fråga som blir allt mer aktuell är hur nya familjeformer påverkar rättsordningen. Ett exempel är ett barnperspektiv på successionsrätten som diskuterades år 2004 av Johanna Schiratzki.391 Någon civilrättskodifikation har inte blivit verklighet i Sverige. Äktenskapsbalken, föräldrabalken, ärvdabalken och jordabalken har förnyats under 1900-talet, medan handelsbalken har lappats och lagats med separata lagar i olika frågor — allt från gemensamma nordiska lagar på avtals- och skuldebrevsrättens område till små speciallagar för detaljfrågor. Vissa områden saknar väsentligen lagreglering, såsom entreprenadrätten och delar av sakrätten. Detta ger på delar av civilrättens område ett stort utrymme för rättsbildning genom praxis och doktrin. På civilrättens område har också grundläggande teorifrågor, som rör rättens djupare skikt, kunnat diskuteras. Om man ska identifiera några utvecklingslinjer kan konstateras att de hätska teoridebatterna på civilrättens område cirkulerade mycket kring Lundstedt. Vidare är vissa frågor i det närmaste eviga och kan spåras tillbaka till 1800-talets tidskrifter, såsom valet mellan avtals- och traditionsprincipen. Vissa frågor har efter hand utifrån förändrade samhällsförhållanden dykt upp i diskussionen, såsom konsumentskyddslagstiftning, standardavtalsrätt och nu familjerättsliga situationer som lagstiftningen inte är tänkt för.

 

3.3 Straffrätt
Vilhelm Lundstedt skrev år 1920 ”Principinledning. Kritik av straffrättens grundåskådningar”, där han ville få bort sådana straffrättsliga teorier som byggde på fiktioner. Denna skrift, som var ett angrepp på Johan C. W. Thyrén fick en mycket kritisk recension av honom,392 vilken i sin tur bemöttes av Lundstedt; denne framhöll att Thyrén inte hade nämnt att kritiken riktades just mot de thyrénska lärorna.393 Axel

 

388 SvJT 2009 s. 946, SvJT 2011 s. 989 och SvJT 2012 s. 372. 389 SvJT 1972 s. 401, SvJT 1974 s. 81 och SvJT 1995 s. 625. 390 SvJT 1975 s. 109 (Inger Ridderstrand-Linderoth), SvJT 1975 s. 489 (Alve Anderberg), SvJT 1975 s. 663 (Torbjörn Arve) och SvJT 1975 s. 664 (Alve Anderberg). 391 SvJT 2004 s. 779. 392 SvJT 1920 s. 219. 393 SvJT 1920 s. 275.

Hägerström skrev samma år en uppsats om naturrätt i straffrättsvetenskapen; rubriken var försedd med frågetecken.394 Den av Thyrén förberedda strafflagsrevisionen var också, vid sidan av processrättsreformen, ett ofta återkommande ämne.395 År 1924 publicerade Gustav Olin396 en uppsats i tre delar om strafflagsrevisionen.397 Dagsbotssystemet togs upp till debatt år 1933. Gustav Olin inledde med att presentera dagsbotssystemets huvudprinciper, men han lanserade också ett eget system för uträknandet av dagsboten. Han ville finna en bötessumma som motsvarade en månads fängelse i strafflidande för gärningsmannen. Utifrån den summan kunde sedan dagsboten räknas ut.398 Gunnar Bendz ansåg att Olins system var intressant de lege ferenda men inte stämde med lagförarbetena.399 Även Natanael Gärde deltog i diskussionen.400 Brottbalksreformen genomfördes genom stegvisa ändringar av strafflagen, varefter brottsbalken som sådan kunde börja tillämpas år 1965. Stegen på vägen sammanfattas bland annat i en artikel år 1953, då Straffrättskommittén lade fram förslag om de särskilda brotten,401 och år 1957 presenterades Strafflagberedningens slutbetänkande, som behandlade påföljdssystemet.402 Det sistnämnda betänkandet kommenterades av Harry Guldberg med viss kritik mot att begreppet straff var tänkt att avskaffas.403 År 1962 antog riksdagen förslaget till brottsbalk, och justitieminister Herman Kling återknöt när han presenterade lagförslaget i SvJT till det uppdrag Johan Thyrén hade fått år 1909 att reformera strafflagen.404 Uppsåtsformerna är ett ämne inom straffrätten som lett till omfattande diskussioner. Ivar Strahl och Nils Alexanderson diskuterade år 1945 dolus eventualis.405 Diskussionen återupptogs på 1960-talet406 till följd av rättsfallet NJA 1959 s. 63, som var ledande på området fram till dess att likgiltighetsuppsåtet infördes genom NJA 2002 s. 449. Detta har i sin tur diskuterats i stor utsträckning.407 En annan uppsåtsfråga som diskuterats under lång tid har att göra med straffansvaret vid rus. År 1965 bidrog Stig Jägerskiöld med en rättshistorisk studie i

 

394 SvJT 1920 s. 321. 395 SvJT 1916 s. 284 (Georg Stjernstedt). 396 Tillsammans med hustrun Carin grundare av Institutet för Rättshistorisk Forskning. 397 SvJT 1924 s. 5, 73 och 321. 398 SvJT 1933 s. 201. 399 SvJT 1933 s. 419. 400 SvJT 1933 s. 497. 401 SvJT 1953 s. 282 (Sten Rudholm). 402 SvJT 1957 s. 136 (Bengt Hult). 403 SvJT 1958 s. 1. Se också Ivar Strahl: ”Skyddslagsförslaget inför utländska bedömare” i SvJT 1958 s. 322. 404 SvJT 1963 s. 1. 405 SvJT 1945 s. 32 på s. 33 och SvJT 1945 s. 295. 406 SvJT 1960 s. 598 (Tomas Huldén), SvJT 1960 s. 702 (Hjalmar Karlgren), SvJT 1960 s. 241 (Gunnar Bomgren). 407 T.ex. SvJT 2005 s. 1 (Magnus Ulväng) och SvJT 2015 s. 383 (Martin Borgeke).

ämnet408 och samma år diskuterade Ivar Strahl frågan i historiskt och komparativt perspektiv.409 I NJA 2011 s. 563 fann Högsta domstolen, som bland annat hänvisade till Strahls uppsats, att vanliga krav på uppsåt skulle gälla vid rus, ett avgörande som kom att diskuteras av Madeleine Leijonhufvud, Petter Asp och Magnus Ulväng.410 ”Billån” — det som numera rubriceras som tillgrepp av fortskaffningsmedel — föranledde omfattande diskussioner innan det nämnda brottet hade införts. Den som tog en bil för att färdas med den men inte tänkte behålla den hade inte tillägnelseuppsåt, vilket fordras för stöld.411 Den alltmer utbyggda välfärdsstaten föranledde en ny typ av brottslighet — sjukkassebedrägerier.412 Gäldenärsbrotten diskuterades vid 1980-talets början,413 och år 1983 kom förslag till nya bestämmelser om förmögenhetsbrott.414 Brottsofferperspektivet kom för första gången till uttryck i en artikel av Inkeri Anttila år 1969 under rubriken ”Har vi glömt målsäganden?”.415 Fängelsestraffkommitténs betänkande om bland annat införande av straffvärdebegreppet kommenterades av Andrew von Hirsch.416 Det svårfångade begreppet artbrott anlyserades av Eva Stenborre år 1998,417 och följande år diskuterade Martin Borgeke olika tillämpningsproblem som artbrotten för med sig; han argumenterade för mer nyanserade bedömningar och för en restriktiv tillämpning av brottslighetens art som skäl för fängelse. Uppsatsen ingick i ett temanummer om påföljdsbestämning till hundraårsminnet av Ivar Strahls födelse.418 På straffrättens område har stora delar av diskussionen i SvJT cirkulerat kring den stegvisa reformen av strafflagen fram till införandet av brottsbalken och därefter modifieringen av grundprinciperna för påföljdsbestämning till den straffvärdecentrerade metod som nu tillämpas. Även om straffrätten måste vara väl definierad i lag finns frågor om uppsåtsläran och påföljdsbestämningen som i stora delar kan definieras genom praxis och doktrin.

 

3.4 Rättshistoria
Särskilt i de tidiga årgångarna av SvJT är de artiklar som kan kategoriseras under Rättshistoria fåtaliga. Det innebär inte att det saknades rättshistoriskt material i SvJT, tvärtom. Visserligen ansågs rättshisto-

 

408 SvJT 1965 s. 305. 409 SvJT 1965 s. 369. 410 SvJT 2012 s. 337. 411 SvJT 1950 s. 982 (Ivar Strahl), SvJT 1951 s. 508 (C. G. Hellquist). 412 SvJT 1963 s. 321 (Per-Edwin Wallén). 413 SvJT 1981 s. 81 (Madeleine Löfmarck), SvJT 1981 s. 286 (Madeleine Löfmarck), SvJT 1981 s. 321 (Madeleine Löfmarck) och SvJT 1981 s. 635 (Rolf Nöteberg). 414 SvJT 1984 s. 492 (Suzanne Wennberg). 415 SvJT 1969 s. 131. 416 SvJT 1987 s. 1. 417 SvJT 1998 s. 742. 418 SvJT 1999 s. 107.

rieämnet som sådant ”sluta” vid någon tidpunkt före nutiden, där gällande rätt tog vid. Många artiklar på civilrättens, straffrättens och processrättens område innehöll ändå gedigna rättshistoriska och komparativa utredningar även när en aktuell fråga skulle besvaras.419 Med 1936 års ämnesindelning av artiklarna fick rättshistorien en mer framträdande plats. Ämnet placerades först i innehållsförteckningen. Det infördes också notiser under rubriken ”Från gången tid”;420 det första bidraget i den avdelningen handlade om ett svenskt studiebesök i Norges Høyesterett år 1825.421 De rättshistoriska bidragen handlade ofta om vad som skulle kunna kallas rättens kulturhistoria, som t.ex. lysandet av tingsfrid.422 Inte minst Birger Wedberg lyfte fram många värdefulla detaljer ur svensk rättshistoria, såsom domsavslutningen ”sådant allt med rätta”.423 När Jan Eric Almquist blev professor i rättshistoria i Lund och sedan vid Stockholms högskola började han publicera en rad artiklar om olika rättshistoriska ämnen rörande främst 1600- och 1700-talen, såsom svensk rätts införande i de införlivade danska och norska provinserna,424 David Nehrman och den juridiska undervisningen,425 Svea hovrätts uppkomst426 och Kungl. Maj:t som revisionsrätt.427 I anslutning till processrättsreformen behandlades många rättshistoriska frågor, bland annat 1600talets advokater.428 Listan över rättshistoriska bidrag blir tydligt längre än vanligt årgångarna 1941–1942 — kanske ett tecken på att det oroliga läget i omvärlden fick juristerna att blicka bakåt.
    Några decennier längre fram, på 1960-talet, anas en viss kritik mot rättshistorieämnet och en viss uppgivenhet hos några som värdesatte de historiska perspektiven. Bo Palmgren inledde år 1969 en uppsats om David Nehrman Ehrenstråle med att konstatera: ”Nutidens ungdom vill leva och tänka i nutiden. Framtiden är i våra dagar alltför oviss och oberäknelig. Det förgångna skjuts allt snabbare undan och får över sig ett lager av damm eller mossa. Historia och rättshistoria kan fånga ett fåtal. Men för de flesta blir rättshistorien någonting främmande och förlegat — gamla gubbar, döda årtal och torra papper.”429 Palmgren fortsatte med att framhålla Nehrman som en ännu aktuell förebild som universitetslärare.
    Gerhard Hafström ägnade sin avskedsföreläsning bland annat åt att legitimera rättshistorien som ett ämne vid juridisk fakultet: ”Att söka

 

419 Se t.ex. SvJT 1917 s. 1 (Hjalmar Westring) och SvJT 1917 s. 189 (C. G. Bergman). 420 SvJT 1936 s. 64 på s. 66. 421 SvJT 1936 s. 61 (Birger Wedberg). 422 SvJT 1937 s. 635 (J. E. Almquist), SvJT 1938 s. 248 (K.-F. Pfeiffer), SvJT 1938 s. 428 (B. Wedberg), SvJT 1942 s. 41 (J. E. Almquist). 423 SvJT 1938 s. 689. 424 SvJT 1937 s. 3. 425 SvJT 1938 s. 55 och SvJT 1938 s. 298. 426 SvJT 1940 s. 468. Se härtill SvJT 1945 s. 171 (Sture Petrén). 427 SvJT 1941 s. 49. 428 SvJT 1947 s. 1 (Sture Petrén). 429 SvJT 1969 s. 909.

utforska gällande rätt utan att beakta dess ursprung och framväxt vore som att studera nätverket i ett träds krona men glömma dess stam och rottrådar.”430 Elsa Sjöholm angrep emellertid år 1979 rättshistorieämnet och förklarade att det var en disciplin i kris.431 Erik Anners och Kjell Å Modéer delade inte Sjöholms uppfattning.432 Sjöholm återkom i ämnet,433 men sedan tystnade debatten fram till år 1996, då Kjell Å Modéer återkom med ett program för rättshistorieämnets uppgifter.434 Komparativ rättshistoria, rättsvetenskapens historia, de juridiska yrkesrollernas historia och rättsstatens historiska grundvalar är några ledord, aktuella då och fortfarande. Ett exempel på rättshistoriska studier som ger perspektiv på hur rättsregler rör sig mellan rättsordningar är Rolf Nygrens fråga ”Vad är egentligen ’riktigt svenskt’ i den svenska rätten?”.435

3.5 Konstitutionell rätt
Den offentliga rätten behandlades i Statsvetenskaplig tidskrift och Förvaltningsrättslig tidskrift. Det hindrade dock inte att konstitutionella frågor togs upp i SvJT, även om omfånget inte kan mäta sig med processrätten eller civilrätten. År 1922 gjorde Otto Varenius ett antal ”randanmärkningar” till Robert Malmgrens grundlagsedition.436 År 1930 presenterade den norske professorn Ragnar Knoph den norska Høyesteretts funktion och ställning, bland annat dess konstitutionella funktion.437 År 1934 uppmärksammades — vid sidan av tvåhundraårsjubileet av 1734 års lag — trehundraårsminnet av 1634 års regeringsform. Professor Nils Ahnlund framhöll att regeringsformens mest varaktiga betydelse var att den gav en fasthet och fullständighet åt den centrala och lokala, civila och militära ämbetsorganisationen.438 År 1949 uppmärksammades att en ny tryckfrihetsförordning hade antagits439 och år 1963 diskuterade Erik Holmberg erfarenheterna av juryrättegången enligt förordningen.440 År 1935 publicerades Halvar G. F. Sundbergs installationsföreläsning Förvaltningen och rättssäkerheten.441 Detta var ett ämne som Sundberg skulle återkomma till vid fler tillfällen, bland annat i SvJT, då han blev mer och mer kritisk till hur rättssäkerhetsgarantierna fungerade.442 Nils Herlitz ägnade sig åt samma ämnesområde och

 

430 SvJT 1971 s. 88 på s. 101. 431 SvJT 1979 s. 57. 432 SvJT 1979 s. 568 och SvJT 1979 s. 570. 433 SvJT 1980 s. 75. 434 SvJT 1996 s. 524. 435 SvJT 1997 s. 103. 436 SvJT 1922 s. 309, SvJT 1922 s. 372. 437 SvJT 1930 s. 331. 438 SvJT 1934 s. 437. 439 SvJT 1949 s. 321 (N. Gärde), se även SvJT 1948 s. 61 och SvJT 1948 s. 535 (Björn Kjellin). 440 SvJT 1963 s. 662. 441 SvJT 1935 s. 321. 442 SvJT 1945 s. 387.

skrev uppsatsen ”Allmän domstol och administrativ myndighet”.443 Den är visserligen i SvJT med full rätt inordnad under processrättsämnet, men eftersom den behandlar vad vi idag skulle benämna rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut tar jag upp den här. Vad Herlitz uttalade — att gränsen mellan allmän domstols kompetens och förfarandet för administrativa besvär drogs genom ”en ofta förbryllande mångfald av specialföreskrifter”444 — gällde långt fram i tiden. Ole Westerbergs avhandling om administrativ besvärsrätt hör till detta ämnesområde, som var i stort behov av forskning.445 Dessa bidrag kom i en tid då den gamla administrationen med några få centrala ämbetsverk och lokala befattningshavare med avgränsade uppgifter och befogenheter byggdes ut till en alltmer svåröverskådlig flora av myndigheter men då det ännu skulle dröja länge innan den enskilde kunde kräva domstolsprövning av myndighetsbesluten. Stig Strömholm tog år 1962 upp ämnet under rubriken ”Domstolsprövning av administrativa beslut”446 med en utförlig genomgång av doktrin och praxis. År 1965 diskuterade Kurt Holmgren reformfrågor inom förvaltningsrättskipningen mot bakgrund av att förvaltningsdomstolarnas struktur inte helt motsvarade behoven;447 han återkom till frågeställningen år 1972 under rubriken ”Förvaltningsdomstolsreformen”.448 Att EKMR ställde krav på domstolsprövning av förvaltningsbeslut uppmärksammades av Erik Fribergh år 1986.449 År 1955 anmälde Gustaf Petrén aktuell litteratur under rubriken ”Administrativa rättssäkerhetsproblem”.450 Genom en skarpt formulerad fotnot, som anknöt till en riksdagsdebatt, inledde han en betydelsefull diskussion om lagprövningsrätten:

 

Exc. UNDÉNS påstående att man i vårt land icke satt i fråga att underkasta riksdagsbeslut domstolskontroll (se FK 5/5 1954 nr 17 s. 113) är alltså oriktigt och hör väl till de friheter också en jurist får tillåta sig, då han uppträder som politiker. I den mån grundlagsenligheten av ett riksdagsbeslut ifrågasättes vid domstol, är det dennas sak att pröva en sådan invändning. I sitt anförande framhöll Undén omöjligheten av att få ett riksdagsbeslut om en skattelag domstolsprövat. Exemplet var särdeles olyckligt valt, då som bekant HD just prövat kvarlåtenskapsskattelagstiftningens grundlagsenlighet (se NJA 1951 s. 39).451

Undén replikerade utförligt och ansåg att domstolarna inte hade någon rätt att bedöma lagars grundlagsenlighet.452 På detta svarade Pe-

 

443 SvJT 1941 s. 162. 444 SvJT 1941 s. 162 på s. 167. 445 Anmäld i SvJT 1946 s. 122 (Hans Cavalli). 446 SvJT 1962 s. 529. Se även SvJT 1963 s. 458 (Stig Strömholm). 447 SvJT 1965 s. 569. 448 SvJT 1972 s. 241. 449 SvJT 1986 s. 325. Se även SvJT 1986 s. 12 (Rolf H. Lindholm). 450 SvJT 1955 s. 618. 451 SvJT 1955 s. 618 på s. 624. 452 SvJT 1956 s. 260.

trén att författningsutvecklingen rimligen hade inneburit att domstolarna hade lagprövningsrätt, och han kunde påvisa visst stöd för denna uppfattning i rättspraxis. Han menade att statsmakternas inbördes förhållande inte var detsamma som år 1809. Parlamentarismen hade införts vid sidan av grundlagen, och så även lagprövningsrätten.453 Den första debattomgången behandlade, som Uta Bindreiter sammanfattat debatten, frågan om lagprövningens existens; en andra debattomgång skulle handla om dess omfattning.454 I det skedet fördes emellertid debatten bara delvis i SvJT; en stor del av den fördes i Statsvetenskaplig tidskrift. Gustaf Petrén gjorde emellertid ett avslutande inlägg i SvJT.455 År 1959 fyllde 1809 års regeringsform 150 år, vilket uppmärksammades av Nils Herlitz.456 Ett förslag till ny regeringsform publicerades år 1963.457 Det diskuterades till innehållet av Nils Herlitz458 och till den språkliga utformningen av Erik Wellander459 och Sven Benson.460 Författningsreformen kom emellertid att genomföras stegvis,461 och 1972 kunde Nils Herlitz kommentera grundlagberedningens förslag under rubriken ”1974 års regeringsform?”.462 En översikt över den nya regeringsformen presenterades av Fredrik Sterzel, då grundlagsförslaget hade antagits som vilande.463 Alla frågor hade emellertid inte lösts — redan samma år konstaterade Nils Herlitz att frågorna om skyddet för fri- och rättigheter och om lagprövningen återstod att lösa.464 Gustaf Petrén kunde konstatera att domstolarna var något styvmoderligt behandlade i regeringsformen.465 Något senare uppkom den på senare tid alltmer aktuella frågan om skadestånd för lidande på grund av statens handlande.466 År 1987 finns tre uppsatser som tillsammans antyder att kombinationen grundlagsskyddade rättigheter och rätten till domstolsprövning skulle komma att få stor betydelse. Bertil Bengtsson skrev ”Om domstolarnas lagprövning”,467 Kjell Å Modéer skrev ”En god domare är bättre än en god lag. Om juridiska yrkesroller i ett historiskt perspektiv”468 och Erik Holmberg skrev ”På spaning efter rättigheterna”.469

 

453 SvJT 1956 s. 500. 454 Uta Bindreiter, Lagprövningsdebatten 1955–1966. I skärningsfältet mellan juridik och politik, Lund: Juristförlaget, 2009, s. 10. 455 SvJT 1966 s. 432. 456 SvJT 1959 s. 305. 457 SvJT 1963 s. 290. 458 SvJT 1963 s. 385. 459 SvJT 1963 s. 411. 460 SvJT 1963 s. 498. 461 SvJT 1969 s. 1 (Nils Herlitz). 462 SvJT 1972 s. 513. 463 SvJT 1973 s. 597. 464 SvJT 1973 s. 753. 465 SvJT 1975 s. 1. 466 SvJT 1977 s. 141 (Bertil Bengtsson) och SvJT 1977 s. 301 (Bertil Bengtsson). 467 SvJT 1987 s. 229. 468 SvJT 1987 s. 248.

Joakim Nergelius gjorde år 1996 en grundlig analys av förhållandet mellan grundlag och lag i uppsatsen ”Om grundlagstolkning, grundlagsvänlig lagtolkning och åsidosättande av grundlagsstridig lag”.470 Han återkom följande år till frågan hur de överordnade regelverken skulle få genomslag i praktiken.471 Som har framgått i avsnitt 2.4. är detta frågor som fortfarande är föremål för livlig debatt och där inte bara rättsvetenskapsmän utan också domare har känt sig manade att ta ställning.

 

3.6 Nordisk rätt och Europarätt
År 1939 publicerades en översikt av Birger Ekeberg av det nordiska lagstiftningssamarbetet.472 Uppsatsen innehåller en mycket informativ tabell över de lagar som tillkommit i de nordiska länderna efter nordiskt samarbete. Även i de fall det inte var fråga om nordiskt lagstiftningssamarbete fanns ett intresse för de andra nordiska ländernas rättsordningar, t.ex. när det gällde rättegångsreformer.473 Det nordiska lagstiftningssamarbetet hade länge en stark ställning, inte minst i SvJT:s spalter. Men detta samarbete kom i en annan position när Danmark skulle bli EG-medlem och den svenska regeringen ville göra reformer i snabbare takt. Statsrådet Carl Lidbom uttalade år 1973 i SvJT: ”Om alla nordiska länder i varje fråga skulle vänta på det land där frågan sist får aktualitet, skulle detta uppenbarligen innebära en mycket effektiv spärr för fortsatt utveckling.”474 Detta innebar ett angrepp på det nordiska lagstiftningssamarbetet, och i stället kom så småningom det europeiska samarbetet att bli betydelsefullt även för Sverige.
    År 1951 bildades Kol- och stålunionen. Det uppmärksammades att det inte var fråga om mellanstatlig internationell rätt utan om ”supranationell rätt”: ”Detta är ett betydelsefullt ögonblick i den europeiska rättsutvecklingen”. Fördraget skulle gälla i 50 år, men det torde — ansåg författaren, Gerhard Simson475 — inte finnas många som trodde att fördraget skulle vara så länge.476 År 1960 recenserade Hilding Eek en bok om EEC477 och år 1964 presenterade Åke Åhström EECdomstolen.478 Hilding Eek diskuterade år 1971 under rubriken ”Neutralitet, neutralitetspolitik och EEC” förutsättningarna för ett svenskt EEC-medlemskap.479 Hans Henrik Lidgard tog i två uppsatser upp frå-

 

469 SvJT 1987 s. 653. Se även SvJT 1987 s. 645 (Hans Danelius) och SvJT 1987 s. 677 (Göran Regner). 470 SvJT 1996 s. 835. 471 SvJT 1997 s. 426. 472 SvJT 1939 s. 5. 473 SvJT 1920 s. 257 (av Thore Engströmer). 474 SvJT 1973 s. 273 på s. 276. 475 Se om honom avsnitt 4.2. 476 SvJT 1952 s. 478, citaten från s. 479–480. 477 SvJT 1960 s. 30. 478 SvJT 1964 s. 175. 479 SvJT 1971 s. 1.

gan om frihandelssamarbetet mellan Sverige och EEC.480 Skapandet av EES togs upp på tidigt 1990-tal,481 men eftersom Sverige ansökte om EG-medlemskap (nu hade man slutat tala om EEC) år 1991 blev EGrätten en betydelsefull fråga.482 En viktig fråga var hur domstolarna skulle hantera EG-rätten.483 Senare har, successivt, EG-rätten och därefter EU-rätten kommit att behandlas både som sådan och som en del av respektive rättsområde i den materiella rätten.
    År 1952 ratificerade Sverige EKMR,484 men Sverige godtog inte Europadomstolens jurisdiktion. År 1961 kunde L. Kellberg rapportera att Europadomstolens två första fall hade anhängiggjorts,485 men Östen Undén var fortsatt skeptisk till behovet av domstolen.486 SvJT publicerade år 1969 de internationella konventionerna om mänskliga fri- och rättigheter i fulltext, med en inledning av Hans Danelius.487 Bland dessa fanns EKMR, och Hans Danelius skulle sedan återkommande referera Europadomstolens praxis. Den första uppsatsen i serien utgör en systematisk översikt över rättsfall åren 1961–1990.488 Därefter inledde han en lång serie sammanställningar av nya fall som tillkommit.489 Iain Cameron gav praktiska råd om att finna rättskällor.490 De internationella inslagen i SvJT speglar — givetvis — de kontaktytor som svensk rätt har haft med andra rättsordningar. När det gäller information om rättsutvecklingen i enskilda länder utanför Norden hade notiser och artiklar behövt räknas för att säkra slutsatser skulle kunna dras. Det är emellertid mitt samlade intryck att intresset inledningsvis var riktat främst mot Norden och Tyskland. Detta intresse har bibehållits, men särskilt Storbritannien, Frankrike och USA har tillkommit. När det gäller faktorer som kan påverka svensk rättsutveckling har fokus kommit att förskjutas från Norden till de gemensamma europeiska institutionerna.

 

4 Iakttagelser inom några teman
4.1 Politik och juridik i teori och praktik
Inledningsvis ska undersökas hur vissa frågor, som är känsliga ur ett perspektiv av grundläggande mänskliga rättigheter, behandlades i SvJT.
    En av de tidiga känsliga frågorna i SvJT:s spalter är steriliseringsfrågan. Professor Ragnar Bergendal presenterade år 1930 ett förslag till

 

480 SvJT 1974 s. 18 och SvJT 1976 s. 689. 481 SvJT 1990 s. 111 (Sven Norberg), SvJT 1992 s. 337 (Sven Norberg). 482 Se t.ex. SvJT 1992 s. 188 (Ola Wiklund), SvJT 1993 s. 85 (Lotta Westerhäll) 483 SvJT 1995 s. 401 (Sven Norberg) 484 Europeiska konventionen av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 485 SvJT 1961 s. 503. 486 SvJT 1963 s. 657. 487 SvJT 1969 s. 384. 488 SvJT 1991 s. 257. 489 SvJT 1994 s. 337, SvJT 1995 s. 532 etc., senast SvJT 2013 s. 176 avseende fjärde kvartalet 2012. 490 SvJT 1995 s. 241.

steriliseringslag.491 Dagens läsare reagerar vid omnämnandet av att sterilisering skulle kunna ske enligt betänkandet av ”sjukdomsprofylaktiska (ev. rashygieniska)”492 skäl. Advokaten Georg Stjernstedt fann i en recension av Olof Kinbergs ”Aktuella kriminalitetsproblem i psykologisk belysning” anledning att citera ett stycke om behovet av ”sterilisering av de eugeniskt, dvs. ur rashygienisk synpunkt” icke önskvärda — tillflödet av dem som var predisponerade för brott skulle stoppas.493 Generellt kan sägas att SvJT:s skribenter förhöll sig neutrala till denna typ av nyheter, liksom till de rättsliga förändringarna i Tyskland åren 1933–1945. Under rubriken ”Tysk lagstiftning under kabinettet Hitler” noterades bland annat att befattningshavare som inte var av arisk härstamning skulle ”försättas ur tjänstgöring”.494 År 1934 finns en redogörelse för ett ”nationalsocialistiskt strafflagsförslag” om bland annat ”rasförräderi”,495 och det finns också en detaljerad redogörelse för ny lagstiftning mot djurplågeri i Tyskland. Bland annat förbjöds onödigt plågande av djur, såsom ”att tvångsmata fjäderfä med deg eller att rycka loss benen på levande grodor”.496 På nästa sida beskrivs den tyska Volksgerichtshof, som skulle döma i mål om ”hög- och landsförräderi”.497 I efterhand kan man bara sorgset konstatera att om lagen mot djurplågeri även hade skyddat människor, hade mycket varit vunnet.
    Kanske är det tydligaste uttrycket för neutraliteten en artikel av Per Olof Ekelöf år 1941 under rubriken ”Samhällsåskådning och civilprocess”.498 Han inleder med ett längre citat ur en år 1934 publicerad uppsats av E. Volkmar om omgestaltningen av civilprocessrätten enligt nationalsocialistisk rättsuppfattning, utgiven av den dåvarande tyska justitieministern Hans Frank. Några sidor längre fram lyfter han fram ett annat citat ur samma text, vari uttalas att processrätten måste styras av den nationalsocialistiska gemenskapstanken (”Gemeinschaftsgedanke”) och av en ”Führergrundsatz, der für das Gebiet des Prozessrechts den Richter zum autoritären Führer des Prozessverfahrens erhebt.”499 Det intressanta här är Ekelöfs kommentar till uttalandet. Han säger att den som är nationalsocialist säkert ansluter sig till uttalandet medan den som inte är det ställer sig kritisk och prövar varje konkret förslag för sig. ”Man må emellertid akta sig för att utan vidare förkasta ett reformförslag endast därför att ingen annan motivering anförts än att detsamma står i överensstämmelse med den nya samhällsuppfattningens grundtankar. Förslaget kan vara ändamålsenligt även om den anförda motiveringen ej tager fasta därpå utan har

 

491 SvJT 1930 s. 113. 492 SvJT 1930 s. 113 på s. 115. 493 SvJT 1931 s. 41; citatet från s. 45. 494 SvJT 1933 s. 370 (Ernst Leche). 495 SvJT 1934 s. 80 (Kurt Holmgren). 496 SvJT 1934 s. 506 (Ernst Leche). 497 SvJT 1934 s. 507 (Per Santesson). 498 SvJT 1941 s. 106. 499 SvJT 1941 s. 106 på s. 113.

rent ideologisk karaktär och sålunda vänder sig endast till de troendes skara.”500 Därefter diskuterar Ekelöf fördelarna och nackdelarna med olika principer för förhållandet mellan domarens och parternas aktivitet i processen. Och slutligen konstaterar han att de tyska reformförslagen egentligen endast bestod i att domaren i högre grad än tidigare skulle övervaka att utredningen blev så fullständig som möjligt, vilket inte var något revolutionerande och inte hade något nödvändigt samband med ”Gemeinschaftsgedanke” och ”Führergrundsatz”. Den metod som Ekelöf använde var således att helt rensa förslagen från den ideologiska kontexten och bedöma dem ur ett renodlat juridiskt perspektiv — utifrån rättsprinciper och praktisk funktion. Året därpå diskuterade Ekelöf förutsebarhet och rättighetsskydd under rubriken ”Rättssamhälle och rättssäkerhet”.501 År 1941 tog Ivar Strahl upp en diskussion om idealism eller realism i rättsvetenskapen.502 Diskussionen fortsattes år 1945 av Frede Castberg under rubriken ”Rett og metafysikk”.503 Han ställde frågan om rätten måste utgå från vissa metafysiska förutsättningar. Han kunde acceptera Strahls indelning i realism och idealism och att han själv hörde till idealismen. Han menade att begrepp som rättighet, rättsstridighet och rättens giltighet och förbindelsen mellan rätt och metafysik var historiska fakta och socialpsykologiska fenomen. Carl Jacob Arnholm bidrog med metodologiska betraktelser i det häfte som tillägnades Lundstedt.504 Alf Ross argumenterade för att rättighetsbegreppet skulle begränsas till att beskriva realiteter.505 År 1956 gjorde Jan Hellner ”några anteckningar om juridik och filosofi”,506 där han hyllade Hägerström, Lundstedt och Olivecrona för att ha fört in juridiken på nya banor och undersökt om juridiska begrepp motsvarar något som existerar i verkligheten.
    En teoretisk diskussion av annan karaktär handlar om lagtolkning och prejudikattolkning — hur det juridiska källmaterialet ska uppfatttas och användas. År 1960 diskuterade Kurt Grönfors ”Ändamålsförskjutning och rättssäkerhet”.507 Med ändamålsförskjutning menade han fall där lagstiftaren hade haft en typ av fall i åtanke men där samhällsförhållandena ändrats så att samma lag kunde tänkas fylla en ny funktion. Var det ändamålen vid lagens tillkomst som skulle vara avgörande, eller det ändamålsenliga vid tillämpningstidpunkten? År 1970 publicerade Stig Strömholm en längre uppsats om sociologins betydelse för juridiken.508 Han fann att juridiken är en normativ verksamhet medan sociologin är en empirisk vetenskap, och han

 

500 SvJT 1941 s. 106 på s. 113. 501 SvJT 1942 s. 7. 502 SvJT 1941 s. 302. 503 SvJT 1944 s. 19. 504 SvJT 1952 s. 505. 505 SvJT 1953 s. 529. 506 SvJT 1956 s. 1. 507 SvJT 1960 s. 12. 508 SvJT 1970 s. 97.

övergick sedan till att undersöka vilken betydelse sociologin kunde ha för lagstiftning, rättstillämpning och rättsvetenskap. Detta ledde sedan till debatt.509 Rättssociologi hade nämnts första gången i SvJT år 1953 i anslutning till ett reformförslag angående den juridiska utbildningen,510 och rättsekonomi nämndes första gången i SvJT i anslutning till ett symposium år 1977.511 Detta är exempel på de olika perspektiv på rätten som kom att utvecklas efter andra världskriget, ofta med ursprung i amerikansk juridisk teori.
    Per Eklund var kammarrättslagman och hade disputerat på avhandlingen Rätten i klasskampen, som byggde på den materialistiska historieuppfattningen. Han hade alltså använt marxistisk teori, och den hade mötts med oförståelse och aggressivitet av företrädare med antimarxistisk inställning.512 Han ville därför utveckla ämnet för SvJT:s läsare, inte minst då Stig Jägerskiöld hade skrivit en kritisk recension.513 Folke Schmidt uttalade i annat sammanhang att ”ingen politisk tänkare torde ha utövat ett sådant inflytande på samhällsutvecklingen i vårt land som Karl Marx”,514 nämligen när det gällde tanken att löntagarna kunde vinna makt genom inbördes sammanhållning och att arbetet är den enda värdeskapande faktorn. År 1977 publicerade Jacob W. F. Sundberg texten Legum leges, (lagarnas lagar, dvs. rättskälleläran). Han inledde med att konstatera att marxisterna hade utopiska funderingar om ett samhälle utan rättsordning och konstaterade att alla samhällsordningar inte är rättsordningar,515 medan Per Eklund i en ny artikel fann att ”rätten är och måste förbli det rådande samhällssystemets fånge”.516 Sundberg återkom år 1984 med kritik mot marxismen, bristen på rättigheter och högskattesamhället.517 Rätten betraktades alltså inte bara ur olika teoretiska perspektiv utan också ur politiska perspektiv. Den metod som hade använts generellt under perioden 1933–1945 — att rensa rättsliga frågor från ideologisk kontext och bedöma dem ur ett renodlat juridiskt perspektiv — var under 1970- och 1980-talen inte lika självklar.

 

4.2 Kris och krig
De första årgångarna av SvJT gavs ut under första världskriget. Det är därför inte förvånande att det finns artiklar om frågan huruvida av krig vållad prisstegring kan utgöra giltigt skäl för dröjsmål med fullgörande av leveransavtal.518

 

509 SvJT 1970 s, 484 (Staffan Rylander) och SvJT 1970 s. 488 (Stig Strömholm). 510 SvJT 1953 s. 737 (Ragnar Bergendal). 511 SvJT 1976 s. 763. 512 SvJT 1975 s. 689. 513 SvJT 1975 s. 211, se också SvJT 1976 s. 556. 514 SvJT 1976 s. 513. 515 SvJT 1977 s. 116. 516 SvJT 1977 s. 577 på s. 599. 517 SvJT 1984 s. 97. 518 SvJT 1917 s. 177 och SvJT 1917 s. 272.

Den neutralitet som har diskuterats i föregående avsnitt avseende perioden 1933–1945 kunde någon gång brytas igenom. Östen Undén, då universitetskansler, tog tydlig ställning när han under rubriken ”Norges strid för rätten” kommenterade den tyska ockupationsmaktens försök att kuva den norska Høyesterett och övriga domstolar. Undén hänvisade till J. L. Runebergs ”Landshövdingen” i Fänrik Ståls sägner, där ämbetsmannen Wibelius vägrade följa den ryska ockupationsmaktens lagstridiga befallningar — en ikon även för Finlands domare under ofärdsåren vid 1900-talets början.519 Bengt Lassen lyfte år 1944 fram att sentensen inter arma silent leges, i krig tiger lagarna, syftar på nödvärnsrätten, inte på att lagarna sätts ur spel i krig.520 Samma år tog docenten Torsten Gihl i en mycket utförlig artikel (96 sidor) upp frågan om staters immunitet vid främmande domstolar till diskussion.521 Frågan hörde samman med fallet om kvarstadsbåtarna, som är känt för eftervärlden genom att regeringen försökte påverka domstolarna att döma på ett sätt som skulle stämma med neutralitetspolitiken.522 År 1944 finns också inslag i SvJT som antyder händelseutvecklingen efter andra världskriget. Den finske professorn och domaren R. Erich skrev en uppsats under rubriken ”Den internationella rättskipningen efter kriget. Några reflexioner”.523 Han uttalade sig för att Cour Permanente de Justice Internationale borde ha en funktion att fylla, snarare än en av segrarmakterna upprättad domstol. En sådan kom dock, som bekant, att upprättas.524 Den danska straffrättsprofessorn Stephan Hurwitz, som hade flytt till Sverige, skrev en uppsats ”Om Strafforfølgning i Danmark efter Okkupationen”.525 Han anknöt där till de planer de allierade hade redan under kriget att ställa krigsförbrytare inför rätta och diskuterade den speciella situationen att det kunde behövas retroaktiva regler, samtidigt som det var just rättsstaten med den typ av rättssäkerhetsgarantier som innebar förbud mot retroaktiv lagstiftning som rättsuppgörelsen skulle återupprätta. Rättsuppgörelsen i framför allt Norge blev sedan successivt föremål för rapporter i SvJT, t.ex. ”Retsoppgjøret i Norge”526 och ”Domen över Quisling”.527 Krigsslutet uppmärksammades genom ett häfte år 1945 tillägnat ”med varm sympati och beundran för deras land de danska och norska jurister som genom sin fosterlandskärlek och ståndaktighet

 

519 SvJT 1941 s. 889. Se också SvJT 1960 s. 35 (Sara Falk) och SvJT 1960 s. 255 (Tomas Cramér). 520 SvJT 1944 s. 449. 521 SvJT 1944 s. 193. 522 NJA 1942 s. 65, se Janne Flyghed, Rättsstat i kris. Spioneri och sabotage i Sverige under andra världskriget, Stockholm: Federativ 1992, s. 138–150 och 451–500. 523 SvJT 1944 s. 101. 524 Se härtill SvJT 1945 s. 813 (Ivar Strahl), SvJT 1946 s. 211 (Per-Erik Fürst), SvJT 1946 s. 692 (Torgny T:son Segerstedt), SvJT 1946 s. 694 (Karl Schlyter). 525 SvJT 1944 s. 833. 526 SvJT 1946 s. 10 (Johs. Andenæs). 527 SvJT 1946 s. 214 (Bengt Lassen).

under tunga år hemma och i landsflykt givit ett lysande föredöme”.528 Häftet inleddes med de danska och norska nationalsångerna och en text av Birger Ekeberg innefattande ett utdrag ur Runebergs ”Landshövdingen”.529 Efter hand presenterades utdrag ur händelseförloppen, t.ex. ”Norges kamp för rätten” av Birger Ekeberg530 och en anmälan av Nils Beckman av Jørgen Trolles ”Syv Maaneder uden Politi”.531 En person som blev betydelsefull för SvJT under efterkrigstiden var Gerhard Simson, som hade fått lämna sitt domarämbete i Tyskland; han kom till Sverige och blev kansliråd och förmedlade efter kriget kunskaper i utländsk rätt i Sverige och i svensk rätt i Tyskland.532 När det gäller kriser efter andra världskriget kan nämnas att flygplanskapningen på Bulltofta år 1972 och Norrmalmstorgsdramat år 1973 föranledde inlägg om den statliga nödrätten.533 Det som har diskuterats i detta avsnitt är beroende på läget i omvärlden koncenterat till vissa tidsperioder. Vad som är särskilt intressant är att den politiska neutraliteten som har diskuterats i föregående avsnitt bröts vid angreppet på norska Høyesteretts oavhängighet. Att en ockupationsmakt försökte sätta sig över ett lands domstolars bundenhet till grundlag och lag väckte till liv tydliga ställningstaganden som hade gjorts tidigare och där rättsstatens krav var djupt förankrade i rättskulturen.

 

4.3 Formerna för lagreform
Den kanske mest tydliga inriktningen i de tidiga årgångarna är engagemanget för lagreform. Hjalmar Westring skrev år 1919 en uppsats under rubriken ”Om revisionen av vår allmänna lag”.534 Där stödde han planen att reformera den allmänna lagen balk för balk. Han diskuterade reformbehovet på de olika balkarnas områden, och det var egentligen bara på utsökningsområdet som reformbehov inte förelåg. Här finns en koppling till en av uppsatserna i NJA II, närmare bestämt en artikel av C. A. Reuterskiöld om det systematiska värdet av balkindelningen i 1734 års lag.535 Åke Holmbäck tog år 1941 under rubriken ”Lag och balk” åter upp frågan till principiell diskussion.536 Han konstaterade att en balk är en huvuddel av en lag, även om faktiskt C. J. Schlyter — landskapslagarnas utgivare537 — hade ansett att en balk kunde stå för sig själv och inte behövde vara en del av en lag. Att en lag kan vara balkindelad är inget unikt för Sveriges rikes lag utan har också förekommit bland

 

528 SvJT 1945 s. 417. 529 SvJT 1945 s. 419, 420, 421. 530 SvJT 1946 s. 561. 531 SvJT 1946 s. 213. 532 SvJT 1977 s. 229 (Ivar Strahl). 533 SvJT 1974 s. 579 (Erik Sjöholm). 534 SvJT 1919 s. 77. Se också SvJT 1950 s. 1 (N. Gärde). 535 NJA II 1900 nr 7. 536 SvJT 1941 s. 191. 537 Se om honom SvJT 1945 s. 1 (J. E. Almquist).

annat i den medeltida lagstiftningen och i 1667 års sjölag, som gällde till år 1864. Holmbäck noterade att 1909 års förslag till jordabalk avsågs ersätta jordabalken i 1734 års lag. Motsvarande skedde verkligen år 1920, när 1734 års giftermålsbalk ersattes med en ny. Riksdagen föreskrev uttryckligen att giftermålsbalken i Sveriges rikes lag skulle ha ny lydelse. Det var första gången en ny balk infördes i 1734 års lag, denna gång som en ersättning för en gammal balk med samma namn.538 Därefter har flera gånger gamla balkar ersatts och nya tillkommit — rättegångsbalken,539 föräldrabalken,540 ärvdabalken,541 brottsbalken,542 jordabalken,543 utsökningsbalken,544 äktenskapsbalken;545 den senaste är miljöbalken,546 som år 1998 enligt riksdagsbeslut fördes in efter jordabalken i Sveriges rikes lag.
    Besynnerligt nog har C. J. Schlyters sätt att se på balkar som något som kan vara fristående från en lag kommit till heders beträffande socialförsäkringsbalken, som år 2010 utfärdats utan att enligt riksdagsbeslut tas in i Sveriges rikes lag. I lagbokseditionen har den trots detta placerats sist i Sveriges rikes lag i stället för i bihanget. Ett annat förslag, framlagt av Gösta Walin år 1948, var att samla lagar i balkar, ett slags formalisering av lagboksdispositionen; detta stannade vid en idé.547 Tvåhundraårsjubileet av 1734 års lag uppmärksammades år 1934 med en högtidssammankomst på Riddarhuset. Talen trycktes i SvJT.548 Men inte nog med det. Professorn i rättshistoria i Uppsala K. G. Westman hade lett en kommitté som hade redigerat Minnesskrift ägnad 1734 års lag, ett omfattande verk i fyra band som fortfarande är väl värt att konsultera. Ett band innehåller ett faksimiltryck av lagen, ett band är på finska och två band innehåller en rad uppsatser på svenska. ”Åtgärder i äldre tid för spridande av kännedom om lagarnas innehåll” är temat för en artikel, där det bland annat tas upp att uppläsningen av lagar i kyrkorna inte upphörde helt förrän år 1894.549

4.4 Tidsbilder från juristernas yrkesliv
Att domare och rättsvetenskapsmän hade ett forum i SvJT angavs redan i anmälan. I SvJT:s redaktion var också advokatväsendet redan

 

538 SvJT 1920 s. 193 (Nils Alexanderson). 539 Se avsnitt 3.1. ovan. 540 Se t.ex. SvJT 1949 s. 481. 541 Se t.ex. SvJT 1959 s. 369. 542 Se avsnitt 3.3. ovan. 543 Se t.ex. SvJT 1960 s. 481 (N. Gärde), SvJT 1961 s. 431 (P. Westerlind), SvJT 1969 s, 337 (Mauritz Bäärnhielm). 544 Se t.ex. SvJT 1983 s. 216 (Arne Wilhelmsson). 545 Se t.ex. SvJT 1986 s. 53 (Lotta Westerhäll-Gisselsson). 546 Se t.ex. SvJT 1998 s. 875 (Jan Darpö). 547 SvJT 1948 s. 241. Se även SvJT 1948 s. 673 (Åke Hassler). 548 SvJT 1934 s. 529 (K. J. Schlyter), SvJT 1934 s. 532 (K. G. Westman), SvJT 1934 s. 538 (J. O. Söderhjelm), SvJT 1934 s. 541 (E. Marks von Würtemberg), SvJT 1934 s. 547 (Nils Stjernberg), SvJT 1934 s. 551 (Thore Engströmer), SvJT 1934 s. 557 (Birger Ekeberg). 549 SvJT 1947 s. 340 (Georg Blomqvist).

från början representerat. På 1910-talet hade visserligen Sveriges advokatsamfund varit verksamt några decennier men hade ännu inte den ställning det fick med nya rättegångsbalken år 1948. I en recension av Fr. Stang Lunds Sakførergjerningen diskuterade advokaten Otto Mannheimer år 1917 ett antal frågor som fortfarande är av relevans — advokatens oavhängighet, kunskaper och lojalitet med klienten.
    Kvinnors möjlighet att iklä sig juridiska yrkesroller infördes sent; först ut var emellertid advokatväsendet. En av Sveriges första kvinnliga advokater Eva Andén höll år 1917 ett anförande i andra kammarens plenisal om förslaget till lag om barn utom äktenskap. Anförandet publicerades i SvJT.550 Jur.kand. Märta Björnbom Romson publicerade år 1921 en artikel om gift kvinnas släktnamn.551 När kvinnliga domare sedan kommer på tal är drottning Kristina ett exempel som anförs — hon hade ju på sin tid domsrätt i högsta instans. Jan Eric Almquist undvek inte att försöka analysera vilka skillnader det kunde tänkas bli mellan kvinnors och mäns dömande.552 En av de tidiga kvinnliga domarna som medverkade i SvJT är Sara Falk, som bidrog med många bokanmälningar och notiser. År 1973 var hon revisionssekreterare och skrev en artikel om Nedre justitierevisionens upphörande och ombildning till Högsta domstolens kansli.553 Årtalet 1968 ger vissa associationer, vilket bekräftas i SvJT: Harry Guldberg skrev då en artikel under rubriken ”Ungdomens revolt, våldet och rättsordningen”.554 Han menade att tidens människor ”upplever en samhällsutveckling av snabbare förlopp än som förekommit under någon tidigare generation”.555 Året efter inleddes första häftet av SvJT med en artikel av Gustaf Petrén om demonstrationsrätten.556 Några tidsbilder om förhållandena i rättssalen kan man också få. År 1918 framgår i korthet att Föreningen Sveriges Stadsdomare hade engagerat sig i att ta fram en domardräkt.557 Detta var vid den tid då domaruniformerna allt mer kom ur bruk. Ledamöterna i Rådhusrätten i Stockholm hade den 28 april 1916 fastställt en modell för en domardräkt ”att användas av de rådhusrättens ledamöter, som därtill vore villiga”. Dräkten utgjordes ”av en toga utav svart tyg med bräm av svart vattrat siden”. Det förväntades att dräkten skulle spridas inom Stockholms rådhusrätt och sedan till övriga stadsdomstolar i landet. Så blev uppenbarligen inte fallet. Frågan om domardräkter och deras utformning togs emellertid upp återkommande då och då.558 Håkan

 

550 SvJT 1917 s. 164. 551 SvJT 1921 s. 70. Jfr SvJT 1921 s. 162 (Einar Stenbeck). 552 SvJT 1941 s. 818. 553 SvJT 1973 s. 1. 554 SvJT 1968 s. 609. 555 SvJT 1968 s. 609. 556 SvJT 1969 s. 1. 557 SvJT 1918 s. 55. 558 SvJT 1947 s. 674, SvJT 1948 s. 54 (Arthur Lindhagen, Nils von Steyern, Joël Laurin, Knut Elliot och P. G. Lindström), SvJT 1948 s. 120 (Henrik Sachs, Kaj Mundt, Ole F. Harbek, Harald Sund, Maths Heuman, Hugo Lindberg), SvJT 1948 127 (Nils Berlin).

Strömberg diskuterade år 1997 argument för och emot en domardräkt och konstaterade att en sådan nog skulle te sig främmande i dagens samhälle.559 En annan tidsbild från år 1918 är ett i korthet omnämnt cirkulär om att parter och deras biträden skulle få möjlighet att sitta ned i rättssalen, ”då de ej äro i förhör eller utföra talan”.560 Motsatsvis ansågs de böra stå upp då de agerade inför rätten.561 Sessionssalarnas inredning togs upp vid fler tillfällen.562 År 1969 gjordes en återblick som visar att det fanns ett visst motstånd mot att låta parter och ombud ha stolar att sitta på, eller att låta de tilltalade sitta på ”de anklagades bänk”.563 Domaretiska frågor har tagits upp bland annat i anslutning till domareden564 och domarreglerna.565 Det torde vara unikt i världen att en uppsättning domarregler under så lång tid kunnat vägleda domare i deras etiska ställningstaganden. Det är därför inte konstigt att reglerna återkommande fått uppmärksamhet i SvJT. År 1941 hade en del av domarreglerna översatts till tyska, men Birger Wedbergs försök att inte få domarreglernas innehåll att stå i bjärt kontrast till den nationalsocialistiska rätten kräver mycket av sådan ”god vilja” han själv nämner.566 En del skribenter har sett tillbaka på äldre förhållanden. Som exempel kan nämnas Carl Em. Bengtssons minnen från tingsresor i Övre Norrland på 1890-talet,567 C. V. Spens minnen från sin tid som notarie i fyra domsagor under Göta hovrätt,568 Ejnar Hörstadius minnen från Svea hovrätt från sekelskiftet, Louis Améens postumt publicerade minnen från Svea hovrätt 1888–1898,569 Bengt Hjerns postumt publicerade minnen från notarietiden 1944–1946,570 och Gösta Walins minnen från sin tid i bland annat Svea hovrätt och Högsta domstolen.571 C. V. Spens redogjorde också för ett mål från 1850-talet, som visar på problemen med den legala bevisteorin.572 I ett mål från det tidiga 1800-talets Lund fungerade Esaias Tegnér som författare av en

 

559 SvJT 1997 s. 464. 560 SvJT 1918 s. 106. 561 SvJT 1958 s. 111 (Hugo Lindberg). 562 SvJT 1948 s. 316 (med bild från Helsingborgs rådhusrätt), SvJT 1948 s. 526 (Sven Turén), SvJT 1948 s. 674 (Joël Laurin och Bo Palmgren). 563 SvJT 1969 s. 702 (Eric Stapelberg). 564 SvJT 1943 s. 814 (Bengt Lassen), SvJT 1944 s. 44 (Jan Eric Almquist). 565 T.ex. SvJT 1936 s. 186 (Jan Eric Almquist), SvJT 1937 s. 510 (Birger Wedberg), SvJT 1939 s. 516 (Henrik Munktell), SvJT 1940 s. 813 (Jan Eric Almquist), SvJT 1941 s. 519 (Birger Wedberg), SvJT 1962 s. 354 på s. 361 (Jan Eric Almquist), SvJT 1967 s. 441 (Jan Eric Almquist). 566 SvJT 1941 s. 917. Domarreglerna översatta av Hellmut Dix. 567 SvJT 1944 s. 519. 568 SvJT 1962 s. 482, SvJT 1962 s. 576, SvJT 1962 s. 663 och SvJT 1962 s. 739. Reaktion på minnena i SvJT 1963 s. 35 (Nils Rosenquist af Åkershult) med replik av Spens i SvJT 1963 s. 36. 569 SvJT 1980 s. 66. 570 SvJT 1982 s. 635. 571 SvJT 2000 s. 727. 572 SvJT 1951 s. 448.

vedhuggares inlaga, och C. J. Schlyter fungerade som rättegångsombud i ett annat mål.573 Det första ”jättemålet” omtalades år 1953. Det var ett brottmål som skulle kräva huvudförhandling i flera månader, kanske ett halvår eller mera.574 År 1971 presenterades ett förslag till domstolsverk, som skulle syssla med domstolsadministration och ADB-system men också med att förordna hovrättsassessorer och anställa fiskalsaspiranter.575 Gustaf Petrén riktade skarp kritik mot förslaget och framhöll bland annat att riksdagen velat begränsa verkets befogenheter.576 Verket kom inte att fullt ut organiseras enligt det första förslaget. I samband med verkets införande upphörde den lokala självbestämmanderätten över tingshusbyggnaderna genom specialkommunen tingshusbyggnadsskyldige, något som uppmärksammades i ett flertal böcker.577 Domstolsadministrationens utformning kom åter upp till diskussion år 1992 apropå nya utredningsförslag.578 Så kallade apokryfiska balkar var ett ämne som togs upp då och då.579 Det är texter som skrivits med 1734 års lag som stilistisk förebild men i andra ämnen. T.ex. en gästabudsbalk från år 1759: ”1 kap. 1 §. Den där gästabud hålla vill, bjude i rätter tid vänner sina. Ej må någor senare bjuda, än då mat å bordet inburen är.”580 Apropå just den balken kan nämnas, att festtal och bordsvisor också har tryckts i SvJT, som t.ex. efter det sextonde nordiska juristmötet i Oslo i augusti 1934.581 Denna lite mer lättsamma typ av juridiska skrifter har efter 1930-talet kommit att försvinna. Kanske beror det på att Birger Wedberg hade ett särskilt sinne för att presentera denna typ av material, kanske beror det på att det inte passade stämningsläget under och efter andra världskriget.
    Gösta Walin582 torde vara den som publicerat sig i SvJT med längst tidsmässigt avstånd — 66 år — mellan första och sista inlägg. Han skrev först i SvJT 1935 om reform av trafikförsäkringen.583 De två följande åren skrev han inlägg om rätt att säga upp intecknad gäld,584 och han medverkade därefter då och då. Hans sista inlägg publicerades i SvJT år 2001 och handlade om överlåtelse av bostadsrätt.585 Till och med de konungar som regerat under SvJT:s hundra år har medverkat i tidningen genom att de har fått sina tal tryckta. Gustaf V

 

573 SvJT 1953 s. 510. 574 SvJT 1953 s. 430 (Bengt Lassen). 575 SvJT 1971 s. 495 (Christer af Winklerfelt). 576 SvJT 1975 s. 651. 577 Anmälan i SvJT 1974 s. 217 (Karl Sidenbladh). 578 SvJT 1992 s. 674 (Christer Rune) och SvJT 1992 s. 687 (Lars Åhlén). 579 SvJT 1934 s. 578, SvJT 1939 s. 585 (Birger Wedberg). 580 SvJT 1934 s. 579. 581 SvJT 1934 s. 510. 582 Se om honom SvJT 2003 s. 103. 583 SvJT 1935 s. 477. 584 SvJT 1936 s. 541, SvJT 1937 s. 255. 585 SvJT 2001 s. 89.

höll tal vid Göta hovrätts 300-årsjubileum586 och vid invigningen av Hovrätten för Övre Norrland.587 Kronprisen, dvs. sedermera Gustaf VI Adolf, har på motsvarande sätt fått sina tal vid invigningen av Hovrätten för Nedre Norrland588 och Hovrätten för Västra Sverige589 tryckta. Vid doktorspromotionen i Lund den 31 maj 1951 var Gustaf VI Adolf närvarande, och Karl Olivecrona höll en föreläsning på temat ”Straffets vara eller icke vara”.590 Även Carl XVI Gustafs tal vid Göta hovrätts 350-årsjubileum finns återgivet.591 Talen har, uttryckligen eller underförstått, kretsat kring temat ”Land skall med lag byggas”. Kungalängden kan utsträckas bakåt: Oscar II hade ju på sin tid dömt en gång i Högsta domstolen,592 och kronprins Oscar (I) hade år 1816 följt föredragningarna i Svea hovrätt, låt vara att han enligt sentida betraktare hade bort få följa något intressantare mål.593 Några fonder har sedan länge varit knutna till SvJT, och dessas tillgångar och medelsanvändning har återkommande rapporterats. Det handlar om Tore Alméns minnesfond,594 Harry Axelson Iohnsons fond för rättsvetenskaplig forskning,595 Birger Ekebergs fond.596 Vid 1980-talets mitt har emellertid rapporteringen om dessa fonders verksamhet upphört i SvJT.
    Det kan konstateras att det finns ett rikhaltigt material om ämnen som jag inte har berört närmare i denna uppsats. Om man vill studera 100 års diskussioner om juristutbildningens utformning, 100 års diskussioner om domarrekryteringen, eller hitta information om det juridiska föreningslivet i en viss stad eller region, finns ett rikhaltigt material i SvJT att ösa ur.

 

4.5 Bilagor och anknytande skrifter
Emellanåt har SvJT publicerat festskrifter eller samlingshäften avseende uppsatser presenterade vid symposier och konferenser. Tidningens tredje häfte år 1931 utgjorde en festskrift till professor Johan C. W. Thyrén på hans 70-årsdag. År 1931 publicerades också en separat festskrift tillägnad presidenten juris doktor herr friherre Erik Marks von Würtemberg. År 1934 utgavs under ledning av en särskild organisationskommitté597 Minnesskrift till 1734 års lag. År 1937 utgjorde sjunde häftet skrifter tillägnade Ernst Trygger. År 1941 tillägnades första häftet f.d. justitierådet jur.dr Birger Wedberg med varmt

 

586 SvJT 1935 s. 521. 587 SvJT 1937 s. 1. Se till jubileet SvJT 1937 s. 58. 588 SvJT 1948 s. 625. 589 SvJT 1948 s. 705. 590 SvJT 1951 s. 575. 591 SvJT 1985 s. 516. 592 Se ovan avsnitt 1.2. 593 SvJT 1940 s. 633. 594 SvJT 1919 s. 122. Se senast SvJT 1987 s. 73 595 Se till ändamålet SvJT 1919 s. 401. Se senast SvJT 1983 s. 583. 596 Se till ändamålet SvJT 1950 s. 926 och SvJT 1952 s. 494. Se senast SvJT 1984 s. 88. 597 SvJT 1936 s. 64 på s. 65.

tack för 21 års arbete inom redaktionen. År 1952 tillägnades ett häfte Vilhelm Lundstedt på 70-årsdagen, med en hyllande inledning av Karl Olivecrona.598 År 1969 tillägnades ett häfte av SvJT Ivar Strahl på 70årsdagen.599 Under senare år, från och med år 1999, har SvJT ordnat symposier på Häringe slott i aktuella ämnen. Inläggen från dessa har publicerats i SvJT, första gången år 2000 på temat ”Lagstiftaren i en internationaliserad värld”.600 År 1924 publicerade Birger Wedberg i en bilaga till SvJT texten ”Om föredragning”. Han anknöt till Louis De Geers skrift ”Om den juridiska stilen”601 och konstaterade att till skillnad från skrivandet inom domstolarna så saknade talandet inom domstolarna utförlig behandling i svenskt tryck. Konsten att föredra, och konsten att åhöra föredragning, är alltjämt aktuella ämnen. Under den intresseväckande rubriken ”Juridik och erotik” finns en bilaga till 1926 års SvJT. Birger Wedberg har där presenterat en berättelse ur verkliga livet som det tedde sig i södra Halland vid 1800-talets början, närmare bestämt i överstelöjtnanten Jacob von Voigtlenders hushåll. Frågan var om han skulle ge sitt samtycke till dotterns giftermål, och under rubriken ”Giftomans samtycke” har berättelsen också blivit roman, författad av Ingrid Hesslander.602

4.6 Tekniska landvinningar
Också de tekniska landvinningarnas relation till rättsordningen och de juridiska yrkesrollerna har diskuterats. År 1917 hade det efter viss tvekan klarlagts att karbonpapper var tillräckligt pålitligt för att användas vid framställandet av flera exemplar av småprotokoll vid domsagokanslierna.603 År 1938 rapporterades om ett försök med ”elektrisk ljudupptagning i rättegång”.604 En ”dubbel telediphon” hade anslutits till på dombordet placerade mikrofoner, som fångade upp ljud vilket registrerades på vaxcylindrar. Maskinskriverskor — som ”i mikrofonhjälmar avlyssnade de vid förhören upptagna cylindrarna” — skrev sedan ut förhören. Det normala pappersformatet ändrades år 1946 till A4 — tidigare användes det större folioformatet.605 Vad som nu kallas digitalisering kallades från början ADB, automatisk databehandling. Detta begrepp omnämndes först år 1966 apropå inskrivningsväsendets rationalisering.606 År 1969 publicerade Peter Seipel en uppsats i två delar om hur ADB-teknik kunde tänkas bli använd inom rättsordningen607 och om automatiserad informationssök-

 

598 SvJT 1952 s. 497. 599 SvJT 1969 s. 81. 600 SvJT 2000 s. 205. 601 Den utgör bilaga till SvJT 1953. 602 Ingrid Hesslander, Giftomans samtycke, Stockholm: Hökerberg, 1952. 603 SvJT 1917 s. 244. 604 SvJT 1938 s. 144 (Ernst Leche). 605 SvJT 1953 s. 281 (Joël Laurin). 606 SvJT 1966 s. 67 (Trygve Hellers). 607 SvJT 1970 s. 257.

ning.608 År 1973 rapporterades att amerikanska högsta domstolen hade avgjort frågan om programmering av datorer var patenterbar; svaret var nekande.609 Frågan om ”gränsöverskridande förtal i Cyberspace” togs upp av Michael Bogdan år 1997.610 Föga kunde man då ana hur omfattande diskussionen om näthat skulle komma att bli. Se t.ex. Lena Olsens uppsats år 2015 om ”Näthat i form av hot” med reflektioner kring elektroniska tjänsteleverantörers ansvar.611

5 Sammanfattande slutsatser
5.1 Rättsreform, rättsdebatt och rättskultur
De som startade SvJT hade anledning att vara osäkra på företagets framtid. Tidigare svenska juridiska tidskrifter hade inte överlevt sina grundare. Att SvJT har överlevt beror på att tidningen har drivits av en engagerad krets personer som har sett till att säkra successionen genom att hela tiden knyta till sig yngre redaktörer och redaktionsmedlemmar.
    SvJT skulle vara en hovrättstidning. Det har den också varit, dels genom att fram till år 1980 publicera rättsfall från hovrätterna, dels genom att ta upp frågor inom processrätt, civilrätt och straffrätt som hör till de allmänna domstolarnas och därmed hovrätternas jurisdiktion. Verksamma domare, åklagare och advokater har också bidragit till uppsatserna i SvJT. SvJT skulle ha en vetenskaplig förankring. Det har den också haft, inte bara genom forskares bidrag till tidskriften utan också genom den samverkan mellan teori och praktik som SvJT möjliggjort.
    Kopplingen mellan teori och praktik, vetenskaplig förankring och hovrättstidning, är särskilt tydlig på rättsreformernas område. Rättegångsreformen var inte bara en teoretisk lagstiftningsprodukt utan också något som skulle omsättas i praktiken, delvis innan lagstiftning hade genomförts. De successiva straffrättsreformerna har också utgjort ett växelspel mellan teorier om återanpassning och straffvärde och de praktiska erfarenheterna av de olika synsätten. Allt detta har kommit till uttryck i SvJT:s spalter. Det har inte bara varit fråga om lagreform utan också om rättsreform, som är mitt första sammanfattande ledord. Även rättsregler utöver lagbestämmelserna i strikt mening har reformerats i doktrin och praxis, och de grundläggande förändringarna har sedimenterat ned i rättens djupare skikt. Med hjälp av artikel 6 EKMR har slutligen processuella grundprinciper fått en konstitutionell ställning.
    Lundstedts och Olivecronas rättsrealistiska angrepp på den äldre konstruktiva teorin ger å ena sidan intrycket av att en ny tid var kommen; invecklade, ornamenterade fiktioner skulle rensas bort och nya tydliga konstruktioner byggas i stål och betong. Men om man åter-

 

608 SvJT 1970 s. 722. 609 SvJT 1973 s. 345 (Arne Helleryd). 610 SvJT 1997 s. 1. 611 SvJT 2015 s. 297.

vänder till den debatt mellan Lundstedt och Björling som diskuterats i avsnitt 3.2. skulle den nästan kunna iscensättas som en teaterpjäs, där Björling sitter tillbakalutad i en länstol trygg i sin mångåriga erfarenhet, medan Lundstedt står framför honom, uppjagad, vilt gestikulerande, frustrerad över att alla inte ser det ljus han skådat. Det är, som Björling med all rätt påpekar, så att ytterligare tydlighet skulle vara önskvärd beträffande vad i den gamla teorin som borde ändras. Nyligen har Mårten Schultz svurit i den rättsrealistiska kyrkan genom att börja diskutera rättighetsargument. En annan debatt, också den med en hög grad av intensitet, är den mellan Petrén och Undén om lagprövningen som har diskuterats i avsnitt 3.5. Och år 2015 har, som nämnts i avsnitt 2.4., en intensiv debatt pågått om domarrollen — en debatt som anknyter både till frågan om existensen av rättigheter och till frågan om lagprövningen och annan normkontroll. Exemplen är tillräckliga för att motivera rättsdebatt som det andra sammanfattande ledordet.
    Här och där, framför allt i avsnitt 4.4, har rättskulturella fenomen nämnts. Vissa frågor är mindre, andra större. Här ryms betydelsefulla förändringar men också viktiga fenomen som under lång tid varit bestående i rätten. I vissa avseenden kan vi känna igen oss i äldre tiders domare, åklagare, advokater och professorer; i andra avseenden framstår de som komna ur en helt annan värld. Detta gäller både de inslag i SvJT som redan från början rörde rättshistoria och sådana som med tiden har kunnat bli föremål för rättshistorisk forskning. Inte minst neutraliteten i förhållande till Tyskland åren 1933–1945 och reaktionerna på ockupationsmaktens angrepp på Høyesterett ger oss anledning att ställa frågan hur vi själva skulle ha agerat. Vilka rättsliga erfarenheter och värderingar, vilket rättskulturellt bagage hade de som då reagerade på ett visst sätt? Vilka rättsliga erfarenheter och värderingar, vilket rättskulturellt bagage har vi i en senare tid — vad styr vårt sätt att handla om en ny krissituation uppkommer? Det tredje ledordet är rättskultur.
    I ett tal den 6 oktober 2016 talade Lord Sumption, domare i Storbritanniens högsta domstol, över ämnet ”The Historian as Judge”.612 Han pläderade för att domare behöver historisk kunskap:

 

There is, I think, a broader sense in which history supports a judge’s role. It is a prodigious source of vicarious experience. We are all, I am sure, familiar with the tired journalistic cliché that judges are out of touch with real life because they are middle class and, by the standards of our society, quite comfortably off. The truth is that everybody is out of touch with real life. This is because real life is too vast and too varied for more than a small part of it to be experienced by any one man or woman. We need several lives, but we are granted only one. This is not just a problem peculiar to judges. It is as true of the noble lord who rules the state as it is of the noble lord who cleans his plate, or the aristocrat who banks at Coutts and the aristocrat who

 

612 https://www.supremecourt.uk/docs/speech-161006.pdf, 24 oktober 2016.

cleans his boots. In the nature of things most experience is vicarious, not personal. History enables us to understand many things about humankind, which we cannot hope to experience personally. Of course, its value would be very limited if we were all that different from our ancestors. But one of the things that one learns from our three millennia of recorded history is that humanity does not really change very much. What changes is not its basic instincts and desires but its capacity for giving effect to them. Indeed, one of the abiding tragedies of mankind is surely that its technical and organisational capacities have expanded so much faster than its moral sensibilities.

 

Lord Sumption — som i egenskap av historiker har skrivit fyra volymer om hundraårskriget — sade också att han ofta tillfrågas om hur han får tid till historiska studier vid sidan av sin dömande verksamhet. Det var samma fråga som ställdes i minnesorden till Birger Wedberg (se ovan avsnitt 1.4.1). Om svaret apropå Wedberg var av praktisk natur — nulla dies sine linea — är Lord Sumptions svar mer av en maning:

 

Every well-rounded professional should have room for at least one consuming interest other than the one that earns them their living.

 

5.2 Den historiska framtiden
Volymen Svensk Juristtidning 100 år hade ett framåtblickande syfte, men flera av författarna återknöt i sina bidrag till tidningens historia. Mårten Schultz kallade det ”dumdristigt”613 att sia om framtiden — av lätt insedda skäl, eftersom man genom att sia om framtiden blir ett lätt byte för de senare generationer som lever i sagda framtid och kan bedöma prognosernas korrekthet. Stig Strömholm ansåg vid SvJT:s 70-årsdag att det fanns underlag för en försiktig optimism och tillförsikt inför framtiden.614 Det kan konstateras att den prognosen var riktig. Och jag tror att den är riktig även om den skulle uttalas på nytt idag. Vad sedan den tekniska utvecklingen för med sig är svårare att säga. SvJT publiceras i fulltext på internet, vilket underlättar spridningen och sökbarheten. Grunden för SvJT har i 100 år varit de tryckta häftena som samlas till vackra inbundna volymer. Åtminstone jag föredrar att söka digitalt men att läsa på papper. Om 100 år kanske det anses lika märkligt som karbonpapper, vaxcylindrar och mikrofonhjälmar (jfr avsnitt 4.6).
    Om man avslutningsvis ska hitta ett enda citat ur SvJT, som på en gång sammanfattar tidningens fokus på lagstiftningsverksamhet och dömande verksamhet, på rättens historia och reform av rätten, på spänningen mellan realism och idealism, och på det nordiska samarbetet, väljer jag följande inledning till en uppsats av Ole Lando, först i tidningens 51 årgång:

 

613 Mårten Schultz, ”Skadeståndsrättens framtid” i Svensk Juristtidning 100 år, Uppsala: Iustus, 2016, s. 111. 614 SvJT 1986 s. 1 på s. 3.

Det er lovgiverens ideal at skabe regler, som kan anvendes mekanisk og som dog altid vil føre til retfærdige resultater. Dette ideal er det vanskeligt at virkeliggøre. Lovgiveren står da ofte over for spørgsmålet: Skal en lovbestemmelse blot være en vejledning, en standard, eller skal den være en stiv regel. Bliver den en standard, kan den regelmæssighed, som bestemmelsen skal sikre, kun manifestere sig ved visse tendenser, men der kan gives et stort spillerum til skønnet og til den konkrete billighed. Bliver den en stiv regel, vil man sikre regelmæssigheden, men på bekostning af skønnet og den konkrete retfærdighed. Dommeren står over for samme problem, når han skaber regler på områder, hvor ingen skreven lov findes. Hans problem er også det samme, når han fortolker lovene. En bunden fortolkning sikrer regelmæssighed, en fri fortolkning tillader en skønsudøvelse. Særlig svært har han det i tilfælde, hvor en skreven lov klart kræver sig anvendt, men hvor billighed kræver noget andet. Her har dommeren ikke altid fulgt loven. I nogle tilfælde har han taget sig en utilladt skønsbeføjelse, for at den konkrete retfærdighed kunne ske fyldest.615

 

615 SvJT 1967 s. 1.