Emissionsgarantidomen — processrätten och civilrätten

 

 

Av docenten och hovrättsrådet PATRIK SCHÖLDSTRÖM

Författaren har tidigare diskuterat HD:s dom i emissionsgarantimålet, NJA 2016 s. 107. Därefter har även Göran Lambertz kommenterat domen i en egen artikel, vilken ger anledning att fortsätta diskussionen.1 I denna replik hävdar författaren att det av HD bifallna yrkandet saknar täckning i kärandens grund och att HD därför har dömt över icke åberopade omständigheter. Författaren diskuterar också civil- och processrättsliga problem med den rättssats som HD enligt Göran Lambertz slog fast. Författaren spekulerar även över varför kärandens talan såg ut som den gjorde, med oförenlighet mellan yrkande och grund.

 


1 Inledning — Trygghetsbolagets grund och yrkande
Lambertz går inte in på det som enligt min mening är roten till det onda i HD:s dom: att Trygghetsbolagets grund och yrkande inte går ihop. Trygghetsbolagets grund — alltså de av Trygghetsbolaget till stöd för sitt yrkande åberopade sakomständigheterna — avser endast en förpliktelse för Garanterna att teckna och betala för aktier i Labs2, dvs. fullgörelse av en avtalad prestation. Trygghetsbolagets yrkande avser i stället en förpliktelse för Garanterna att betala ett belopp i utbyte mot aktier i Labs2 som redan är tecknade, betalade och utgivna, dvs. fullgörelse av en annan prestation än den avtalade.
    Enligt Lambertz (s. 335) har HD inte dömt över en icke åberopad grund: Trygghetsbolaget förde ”en talan om fullföljd av garantiavtalen, närmare bestämt att garanterna fullföljde sina åtaganden enligt dessa avtal genom att lösa ut kärandebolaget när detta hade tecknat sig för aktuellt antal aktier och betalat teckningslikviden i garanternas ställe.” Märk att Lambertz talar om ”fullföljd” av garanternas åtaganden enligt garantiavtalen, inte om ”fullgörelse” av dessa. Skillnaden är viktig. Åtagandena kunde fullgöras endast på ett sätt: genom att teckna och betala för aktier i Labs2. Med ”fullföljd” av åtagandena menar Lambertz tydligen fullgörelse av en annan prestation än den avtalade, nämligen förvärv av och betalning för befintliga aktier i Labs2.2

 

1 Detta är en fortsättning på en tidigare diskussion i tidningen angående emissionsgarantimålet; se Schöldström, Patrik, ”Helgar ändamålet medlen?”, SvJT 2017 s. 142, och Lambertz, Göran, ”Processrätten i emissionsgarantimålet”, SvJT 2017 s. 334. 2 I sin grund talar även Trygghetsbolaget om ”fullföljd” av garantiavtalen, men preciserar det sedan till fullgörelse av den avtalade prestationen.

SvJT 2017 Emissionsgarantidomen — processrätten och civilrätten 831 2 Frånvaro och närvaro i Trygghetsbolagets grund
Det finns en starkt lysande frånvaro i Trygghetsbolagets grund jämförd med Trygghetsbolagets yrkande, nämligen ett påstående att Trygghetsbolaget innehar de aktier som omfattas av yrkandet och att de är betalda. — Frånvaron är med all säkerhet avsiktlig; jag återkommer till detta avsnitt 4.
    Trots avsaknaden i Trygghetsbolagets grund av ett påstående om innehav av aktierna, har HD till grund för sin dom uppenbarligen lagt den omständigheten att de aktuella ”aktierna är utgivna och innehas av Trygghetsbolaget” (p. 12 i HD:s dom, se även p. 68). Man kan inte gärna dra någon annan slutsats än att HD härigenom har dömt över en icke åberopad grund.
    Nu hade visserligen Garanterna åberopat att emissionen hade blivit fulltecknad av Trygghetsbolaget. Garanternas grund för bestridande inleddes med just detta. Man skulle kunna slås av tanken att detta åberopande innefattade även att Trygghetsbolaget innehade aktierna och att HD till grund för sin dom därför fått lägga Trygghetsbolagets innehav av de aktuella aktierna. Men det vore feltänkt. Trygghetsbolagets innehav av aktierna skulle nämligen i så fall vara åberopat som motfaktum. Och enligt 17:3 RB får en domstol bara grunda sin dom på en åberopad omständighet om det görs till förmån för den åberopande parten. Slutsatsen blir ändå att HD har dömt över en icke åberopad grund. Motsvarande gäller det saknade påståendets andra led, dvs. att aktierna är betalda. Den omständigheten har tydligen också legat till grund för HD:s dom.3 Det finns ju också en starkt lysande närvaro i Trygghetsbolagets grund, i sista meningen: ”Det inte är fråga om någon skadeståndstalan.” Lambertz har rätt i att terminologin är principiellt irrelevant, att ”skadeståndsskyldighet […] i grunden är en rättslig etikett” och att det ”saknar betydelse för frågan om rättegångsfel att [HD] förde sitt resonemang i skadeståndsrättsliga termer” (s. 336). Men det är ju inte terminologin som är problemet, utan att HD har förpliktat Garanterna till en fullgörelse som dels inte täcks av Trygghetsbolagets grund, dels Trygghetsbolaget i sin grund uttryckligen sagt sig inte begära — trots att det var just det som Trygghetsbolaget yrkade.
    Allt utom sista meningen i Trygghetsbolagets grund handlar om att Garanterna är skyldiga att fullgöra avtalad prestation. I den sista meningen förklarar Trygghetsbolaget — terminologin är som sagt irrelevant — att det inte är fråga om ersättning för avtalad prestation. I sin grund anger således Trygghetsbolaget först positivt vad bolaget är berättigat till och vill ha (avtalad prestation), vilket sedan förtydligas genom att ”negativt” ange vad bolaget inte vill ha, dvs. ersättning för av-

 

3 Jfr Lambertz s. 335: HD:s skadeståndsresonemang var bara ”ett sätt att rättsligt motivera vad som gällde i fråga om [Trygghetsbolagets] rätt till ersättning svarande mot teckningslikviden för aktierna.”

832 Patrik Schöldström SvJT 2017 talad prestation. HD har ändå förpliktat Garanterna att ersätta den avtalade prestationen.
    I fråga om HD i strid med 17:3 RB har dömt över icke åberopade omständigheter säger Lambertz (s. 336) att det ”viktiga är att parterna vet vad tvisten gäller och att de argumenterar kring samma omständigheter och frågor.” Det kan man hålla med om. Men hur ska domstolen göra om tvisten — som i emissionsgarantimålet — enligt kärandens yrkande gäller en sak, men enligt kärandens grund en helt annan sak — och käranden dessutom i sin grund förtydligat att tvisten inte gäller det som anges i yrkandet? Ja, det finns ju bara en sak att göra om man inte genom materiell processledning har fått bort dissonansen: ogilla käromålet. Alternativet är att döma över icke åberopade omständigheter.

 

3 Civilrätt — och dithörande processrätt
Lambertz anför att det civilrättsligt kan sägas att HD slog fast en specifik rättssats för det typfall som målet aktualiserade (s. 337):

 

Om den som åtagit sig att teckna aktier kommer i dröjsmål och en tredje man då gör den aktieteckning som åligger garanten, utan avsikt att befria garanten från åtagandet, har den tredje mannen med emittentens samtycke rätt att bli utlöst av garanten om inte denne vid tidpunkten för den tredje mannens infriande hade fog för att tro att något sådant krav inte skulle ställas (se p. 71 i domen).

 

De två subjektiva rekvisiten i den angivna rättssatsen är problematiska i sak, dvs. civilrättsligt. Det första rekvisitet är den tredje mannens icke-avsikt ”att befria garanten från åtagandet” att teckna. Det andra rekvisitet är garantens eventuella ”fog för att tro” att den tredje mannen inte kommer att kräva fullgörande av teckningsåtagandet.
    Beträffande det första rekvisitet kan man fråga sig hur välbetänkt det är. Det avser ju att den tredje mannen inte med sitt aktietecknande ska ha velat befria garanten från dennes teckningsåtagande. Men när den tredje mannen har tecknat så kan garanten inte ens i teorin fullgöra sitt åtagande att just teckna; de aktierna har ju den tredje mannen tecknat. Med andra ord: oavsett vad den tredje mannen då avsett har denne med sitt aktietecknande rent faktiskt befriat garanten från själva teckningsåtagandet.
    För det andra rekvisitet gäller motsvarande. Oavsett garantens eventuella fog för att tro att den tredje mannen inte kommer att kräva fullgörande av teckningsåtagandet så kan garanten inte ens i teorin fullgöra detta. Eller också kan man se det så att en garant alltid har fog för att tro att den tredje mannen inte kommer att kräva fullgörande av teckningsåtagandet, just därför att det inte ens i teorin kan fullgöras. Men i så fall är ju rekvisitet överflödigt.
    De två subjektiva rekvisiten är problematiska även processrättsligt om HD har slagit fast den av Lambertz formulerade rättssatsen. I så

SvJT 2017 Emissionsgarantidomen — processrätten och civilrätten 833 fall har HD dömt över icke åberopade omständigheter genom att lägga dem till grund för sin dom. De båda rekvisiten måste utgöra rättsfakta för den i rättssatsen angivna rättsföljden. Som sådana måste de åberopas av den part som vill stödja sig på dem. Annars får domstolen enligt 17:3 RB inte grunda sin dom på dem.
    Ingetdera subjektivt rekvisit hade Trygghetsbolaget åberopat, eller för att vara mera precis: Trygghetsbolaget hade inte åberopat någon sakomständighet som skulle konstituera något av dem. Ingen av parterna hade åberopat eller ens anfört något vare sig om vad Trygghetsbolaget må ha avsett att bolagets aktietecknande skulle få för konsekvenser för Garanternas teckningsåtagande eller om vilket fog Garanterna må ha haft för att tro något om Trygghetsbolagets avsikt.

 

4 Labs2:s perspektiv
Varför såg Trygghetsbolagets talan ut som den gjorde? Några spekulationer över denna fråga kan ytterligare belysa det ovan anförda.
    Troligen reglerade garantiavtalen inte vad som skulle hända om Garanterna inte fyllnadstecknade. Vi antar att det var så. De rättsliga konsekvenserna av Garanternas kontraktsbrott bestämdes därför av dispositiv rätt: fullgörelse och skadestånd. Trygghetsbolaget måste då ha insett att fullgörelse av den avtalade prestationen var utesluten som påföljd eftersom inga aktier fanns kvar att teckna. Det som återstod var då skadestånd.
    Men skadestånd ville Trygghetsbolaget tydligen inte göra gällande. Kanske var det svårt eller omöjligt att styrka skada för Labs2 — vilket helt enkelt kan ha berott på att Labs2 inte hade orsakats någon (nämnvärd) skada av Garanternas kontraktsbrott. Kanske fanns andra eller tillkommande skäl att inte göra gällande skadestånd mot Garanterna.
    Trygghetsbolagets slutsats borde ha blivit att inga påföljder kunde eller skulle göras gällande mot Garanterna med anledning av deras kontraktsbrott. Men i stället tog Trygghetsbolaget en chansning — en chansning som gick hem i HD. Chansningen bestod i en talan där det framställda och sedermera av HD bifallna fullgörelseyrkandet (betalning mot aktier) inte vare sig täcktes av den åberopade grunden för yrkandet (innehållet i garantiavtalen och Labs2:s överlåtelse till Trygghetsbolaget av sina krav på Garanterna) eller överensstämde med den i samma grund angivna rättsföljden enligt garantiavtalen (skyldighet att teckna och betala).
    En skärskådan av Trygghetsbolagets grund ger intrycket att bolaget nogsamt undvikit att ange att emissionen hade blivit fulltecknad och att bolaget innehade de aktuella aktierna. I grunden anges att nyemissionen inte blev ”fulltecknad av de befintliga aktieägarna”, vilket ju inte utesluter att den blev — som ju också var fallet — fulltecknad av någon annan (nämligen Trygghetsbolaget självt). I Trygghetsbolagets utveckling av talan anges att Labs2 kom ”överens med Trygghetsbola-

834 Patrik Schöldström SvJT 2017 get om att [bolaget] skulle teckna” resterande aktier; det anges inte att bolaget också hade gjort det.
    Men varför nogsamt undvika dessa två saker? Gissningsvis hade det att göra med den i grunden hävdade skyldigheten för garanterna att teckna resterande aktier. Om Trygghetsbolaget uttryckligen hade angett att nyemissionen var fulltecknad, dvs. att inga resterande aktier fanns att teckna, skulle det ha legat i öppen dag att den skyldigheten inte ens i teorin skulle kunna fullgöras, oavsett att nyemissionen inte hade blivit fulltecknad av just aktieägarna i Labs2 — vilket var det som enligt parternas avtal utlöste garanternas skyldighet fyllnadsteckna. Trygghetsbolaget hade då riskerat att dess käromål skulle ha ogillats som uppenbart ogrundat utan utfärdande av stämning enligt 42:5 RB.4 Undvikande av denna risk kan således ha varit skälet för den starkt lysande frånvaron i Trygghetsbolagets grund av att emissionen hade blivit fulltecknad och att bolaget innehade de aktuella aktierna.
    Tingsrätten och hovrätten ogillade också Trygghetsbolagets talan på grund av den av garanterna som motfaktum åberopade omständigheten att emissionen hade blivit fulltecknad. Enligt tingsrätten och hovrätten hade den omständigheten hindrat — eller medfört upphörande av — den av garanterna påtagna skyldigheten att fyllnadsteckna, vilken skyldighet var det centrala rättsfaktum som Trygghetsbolaget hade åberopat till grund för sin talan.
    I HD:s dom anges visserligen (p. 14, kursiverat här) att tingsrättens och hovrättens ”ställningstaganden byggde på att garantiavtalen hade blivit infriade genom Trygghetsbolagets fyllnadsteckning och därför inte kunde grunda någon rätt för Trygghetsbolaget mot garanterna.” Men det är inte korrekt. Tvärtom fann både tingsrätten och hovrätten att garantiåtagandena inte kunde infrias just därför att emissionen hade blivit fulltecknad.

 

5 Ordets makt över tanken
Man kan fråga sig hur mycket själva ordet ”garanti” styrde tänkandet i HD. ”Garanti” verkar mycket mera orubbligt och villkorslöst än det åtagande som garanterna faktiskt hade gjort och som kallades ”garantiåtagande”, nämligen ett åtagande att — för det fall nyemissionen inte blev fulltecknad av aktieägarna i Labs2 — teckna och betala för de aktier som saknades. Man kan fundera på om utgången i HD hade blivit en annan med en bedömning av innehållet i garantiavtalen utan den rättsliga etiketten ”garanti”.

 

4 I stämningsansökningarna angavs inte att emissionen inte blev fulltecknad av de befintliga aktieägarna, utan bara att emissionen ”inte blev fulltecknad”.