Om aktieägares lojalitetsplikt

 

 

Av jur.dr JESSICA ÖSTBERG

Joint adventurers, like copartners, owe to one another, while the enterprise continues, the duty of the finest loyalty. /…/ Not honesty alone, but the punctilio of an honor the most sensitive, is then the standard of behavior. Benjamin N. Cardozo1

1 Inledning
1.1 Ämnesval och disposition
Det står alldeles klart att bolagsledningen har en omsorgsplikt och en lojalitetsplikt gentemot bolaget.2 Lojalitetsplikten innefattar en allmän plikt att främja bolagets intresse och att inte främja eget eller annans intresse på bolagets bekostnad.3 Vidare innefattar den ett antal särskilda lojalitetsförpliktelser, däribland en allmän skyldighet att undvika intressekonflikter, inklusive ett konkurrensförbud, ett förbud att otillbörligen motta eller utnyttja förmåner eller andra fördelar i anledning av uppdraget, ett förbud att utnyttja bolagets affärsmöjligheter och en tystnadsplikt.4 Den etablerade uppfattningen i doktrinen är däremot att aktieägare inte har någon lojalitetsplikt.5 Denna uppfattning är i vart fall delvis korrekt i fråga om aktiebolag med spritt ägande, där aktieägarna normalt inte samarbetar inom ramen för bolaget. I fåmansbolag, där ett nära samarbete mellan ägarna ofta förekommer i en eller annan form, finns det dock skäl som talar för att utgångspunkten snarare bör vara den motsatta.

 

1 Meinhard v. Salmon, 249 N.Y. 458, 463–464 (1928). 2 Se bl.a. Östberg, J., Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, ak.avh., Stockholm 2016, s. 151 med följdhänvisningar och s. 319 ff. 3 Se t.ex. Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 150 ff. 4 Se Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 145 f. samt s. 158 ff. 5 Se bl.a. Munukka, J., Kontraktuell lojalitetsplikt, ak.avh., Stockholm 2007, s. 312 f.; Holm, A., Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip, ak.avh., Linköping 2004, s. 151 ff.; Nial, H., Om aktiebolag, 2 u., Stockholm 1948, s. 96; Andersson m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, kommentaren till 29 kap. 3 § punkten 1, där det anges att aktieägare inte har samma vårdplikt som styrelseledamöter och verkställande direktören; Lindskog, S., Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, Internetutgåva uppdaterad per den 30 juni 2016, kap. 1:0, punkten 4.4.2 och Johansson, S., Aktiebolagslagens generalklausuler. Insjöar eller torra land?,
Festskrift till Lars Pehrson, s. 163 ff. på s. 175, där det uttalas: ”Å andra sidan har aktieägarna, när de utövar sin ägarmakt vid bolagsstämma, ingen skyldighet att se till något annat intresse än sitt eget…”.

Syftet med förevarande artikel är att belysa frågan om aktieägares lojalitetsplikt något närmare. Frågan är av stor betydelse för aktieägare, eftersom en lojalitetsplikt i praktiken begränsar aktieägarnas handlingsfrihet i viss utsträckning. I svensk rätt har frågan belysts endast i begränsad utsträckning i rättskällorna. I flera utländska rättsordningar har den dock varit föremål för en omfattande debatt och även domstolsprövning och det står där alldeles klart att den traditionella uppfattningen, att aktieägare kan rösta på det sätt ägaren finner lämpligt utan hänsyn till något annat intresse än sitt eget, har underkastats flera viktiga inskränkningar.6 Artikeln inleds med några korta anmärkningar rörande lojalitetsplikten i kontraktuella förhållanden (avsnitt 2). Under avsnitt 3 redogörs sedan för lojalitetsplikten i handelsbolag och enkla bolag. Avsnitt 4 innehåller en undersökning av förhållandena i utländsk rätt. De rättsordningar som undersöks är amerikansk, engelsk, tysk, norsk och dansk rätt. Under avsnitt 5 behandlas lojalitetsplikten för aktieägare enligt svensk rätt. Avsnittet är uppdelat på så sätt att under avsnitt 5.1 belyses de bestämmelser i aktiebolagslagen 2005:551 (ABL) som kan sägas ge uttryck för en viss lojalitetsplikt för aktieägare. Därefter analyseras under avsnitt 5.2 i vilken utsträckning och under vilka förutsättningar aktieägare, utöver vad som framgår av regleringen i ABL, har en lojalitetsplikt och vad den närmare innefattar. I avsnitt 6 behandlas kort lojalitetsplikten för de facto- respektive shadow directors. Artikeln avslutas med några sammanfattande anmärkningar inklusive en utvärdering av rättsläget med vissa synpunkter de lege ferenda (avsnitt 7).
    Av främst utrymmesskäl har jag valt att inte behandla institutet ansvarsgenombrott, även om det kan sägas ha viss, om än begränsad, koppling till lojalitetsplikten. Artikeln fokuserar på den bolagsrättsliga och kontraktuella lojalitetsplikten. Aktiemarknadsrättsliga plikter behandlas således inte.

 

1.2 Några centrala begrepp
Ett begrepp som används i artikeln är fåmansbolag. Med fåmansbolag7 avses aktiebolag som ägs av ett fåtal ägare.8 Typiskt sett är ägarna i fåmansbolagen engagerade i verksamheten i någon form.9 Storleken på och omfattningen av verksamheten är inte avgörande. Med begreppet bolag med spritt ägande avses dels bolag vars aktier är listade på en marknadsplats, antingen en reglerad marknad eller en handelsplattform (MTF), dels andra privata eller publika bolag som har ett

 

6 Se närmare avsnitt 4 nedan. Ett nyligen utgivet verk som behandlar aktieägares plikter i olika europeiska rättsordningar är Birkemose, H. S., (red.), Shareholders’
Duties, European Company Law Series, Vol 12, 2017. 7 I samband med redogörelsen för främst amerikansk rätt används ibland begreppet close corporation. 8 Samma definition Cheffins, B., Company Law: Theory, Structure and Operation,
Oxford 1997, s. 48. 9 Se t.ex. Cheffins, Company Law: Theory, Structure and Operation, s. 63.

spritt ägande.10 Med noterat bolag avses ett bolag som är listat på en reglerad marknad eller en handelsplattform. Med bolagsledningen avses i artikeln styrelseledamöter och verkställande direktören. Med majoriteten,11eller stämmomajoriteten avses den eller de som har majoriteten av rösterna på bolagsstämman. Det avgörande är alltså inte vem som äger mer än hälften av aktierna (eller rösterna) i bolaget. I många bolag med spritt ägande kan en ägare som äger långt mindre än hälften av rösterna i bolaget ändå, på grund av begränsat deltagarantal på bolagsstämman, vara den som har mer än hälften av rösterna på stämman.12 I artikeln används genomgående begreppet lojalitetsplikt. I såväl svensk som utländsk rätt brukar begreppet beskrivas som en plikt att iaktta motpartens intressen.13 Det är i det närmaste synonymt med begreppet trohetsplikt.14 2 Kort om lojalitetsplikten i kontraktuella förhållanden
En vedertagen uppfattning är att det i avtalsförhållanden i allmänhet råder en lojalitetsplikt mellan parterna.15 I allmänhet gäller således att en part bör vara skyldig att hålla sin motpart informerad om förhållanden av betydelse för avtalets föremål.16 Vidare har en avtalspart en vårdplikt i förhållande till egendom tillhörande motparten som vederbörande har hand om.17 Faktorer som ökar lojalitetskravet är i regel varaktighet i avtalsförhållandet, ett nära samarbete, beroende och förtroende parterna emellan samt motpartens skyddsbehov.18 Lindskog menar att lojalitetsplikten bör kunna ses som en allmän rättsnorm som kan ligga till grund för såväl dispositiva rättsregler för

 

10 Se Cheffins, Company Law: Theory, Structure and Operation, s. 48. 11 I samband med redogörelsen för främst amerikansk rätt används ibland begreppet controlling shareholder. 12 Enligt ALI Principles of Corporate Governance § 1.10 (b) föreligger det en presumtion för att en aktieägare som har mer än 25 procent av rösterna i ett bolag har kontroll, dvs. majoriteten av rösterna på bolagsstämma. Enligt de amerikanska, federala värdepappersrättsliga reglerna föreligger en sådan presumtion om röstinnehavet uppgår till minst tio procent (se Bainbridge, S., Corporate Law, 3 u. 2015, s. 185.) Bergström & Samuelsson konstaterar att ett innehav om 20 procent normalt utgör en kontrollpost (se Bergström, C. & Samuelsson, P., Aktiebolagets grundproblem, 5 u. 2015, s. 130). 13 Se t.ex. Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 12 och Björkdahl, E., Lojalitet och kontraktsliknande förhållanden. En civilrättslig studie av förutsättningarna för ansvar vid förhandlingar eller andra kontakter mellan avtalsmässigt obundna parter, ak.avh. 2007, s. 42. 14 Se Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 78. 15 Se om lojalitetspliktens framväxt bl.a. Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 17 ff. Se även Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip, s. 86 ff. och Nicander, H., Lojalitetsplikt före, under och efter avtalsförhållanden, JT 1995–96 s. 31 ff. samt Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap 1:0 punkt 4.4.1. För kommissionärer är lojalitetsplikten lagreglerad i 4 § kommissionslagen (2009:865) (”KommL”). I förarbetena till KommL betonas lojalitetspliktens stora betydelse och det framhålls särskilt att ”[k]ommissionären ska alltså alltid sätta kommittentens intresse före sitt eget.” (Se prop. 2008/09:88 s. 36.) 16 Se t.ex. Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0 punkten 4.4.1. 17 Se t.ex. Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 170 ff. 18 Se Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 490 ff.

vissa avtalstyper som utfyllande avtalstolkning in casu.19 Tre förhållanden är enligt Lindskog centrala, nämligen:

 

(i) Ett visst förhållningssätt är ägnat att ha en mer påtaglig positiv effekt på motpartens avtalsvärde. (ii) Förhållningssättet innebär ingen eller en begränsad uppoffring. (iii) Förhållningssättet skall framstå som närliggande och naturligt för en normalt kringsynt och omtänksam person.20 Den kontraktuella lojalitetsplikten kan tillskrivas flera viktiga funktioner, vilka rättfärdigar lojalitetspliktens existens, däribland en konkretiserings- och utfyllningsfunktion, en flexibilitetsfunktion, en sammanbindande funktion, en opportunismbegränsande funktion, en konfliktbegränsande funktion, en skadebegränsande funktion, en aktivitetsfrämjande funktion, en tillitsskapande funktion och en omsättningsfrämjande funktion.21 Ändamålet har ansetts vara att åstadkomma bytesrättvisa i avtalsförhållandet.22 3 Lojalitetsplikten för bolagsmän i handelsbolag och enkla bolag
Bolagsmän i handelsbolag och enkla bolag har en lojalitetsplikt gentemot bolaget.23 Lojalitetsplikten motiveras bl.a. av att bolagsmännen har ett nära samarbete och ett solidariskt ansvar för bolagets förpliktelser, något som förutsätter ett stort mått av förtroende.24 I allt väsentligt bör de principer som gäller för den kontraktuella lojalitetsplikten vara vägledande för den bolagsrättsliga lojalitetsplikten25, även om det särskilt förtroendefulla inslaget26 normalt motiverar en mer långtgående lojalitetsplikt.27 Lojalitetspliktens innebörd och omfattning är beroende av främst bolagsmannens ställning och på vilket sätt och i vilken omfattning ägarna bidrar och samarbetar inom ramen för bolaget.28

 

19 Ibidem. 20 Ibidem. 21 Se närmare om dessa Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 502 ff. Det ska noteras att några av funktionerna hänger nära samman, såsom t.ex. den opportunismbegränsande och den konfliktbegränsande funktionen. 22 Se Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 506 f. 23 Se t.ex. NJA 1962 s. 359; prop. 1979/80:143 s. 51; Johansson, S., Svensk associationsrätt i huvuddrag, 11 u., Stockholm 2014, s. 111; Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.2; Dotevall, R., Samarbete i bolag: om personbolag, 3 u., 2015, s. 48 f. och Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip, s. 151. Se även Svea hovrätts dom den 10 juni 2015 i mål T 6671-14 på s. 6. 24 Se Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 312. 25 Se Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.2 och Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 49. 26 Bolagsmannen har som utgångspunkt individuell förvaltningsrätt och samarbetar ofta inom ramen för en verksamhet som kan stå för deras försörjning och som ibland omfattar betydande värden. 27 Se t.ex. justitierådet Nilssons tillägg i NJA 1990 s. 673. 28 Se t.ex. Nial, H. & Hemström, C., Om handelsbolag och enkla bolag, 4 u., Stockholm 2008, s. 166 ff.

Utgångspunkten i handelsbolag är att varje bolagsman har en individuell förvaltningsrätt, om inte annat har avtalats (se 2 kap. 3 § lag om handelsbolag och enkla bolag (1980:1102) (HBL)). En bolagsman som har förvaltningsrätt har i regel en mer omfattande lojalitetsplikt än en bolagsman som helt saknar förvaltningsrätt.29 I det enskilda fallet får en intresseavvägning göras mellan å ena sidan bolaget och övriga bolagsmän och å den andra sidan den pliktskyldige bolagsmannen. 30 För samtliga bolagsmän, oavsett om de har förvaltningsrätt eller ej, gäller att åtgärder inom ramen för verksamheten inte får vidtas i den mån bolaget kan skadas därav (se 2 kap. 14 § HBL). Vidare gäller att bolagsmän har en tystnadsplikt i fråga om uppgifter som kan skada bolaget om de blir offentliga.31 Bolagsman med förvaltningsrätt är skyldig att inom ramen för förvaltningen aktivt främja bolagets intresse, dvs. samtliga bolagsmäns gemensamma intresse.32 Bolagsmannen får inte främja sitt eget intresse på bolagets bekostnad.33 I likhet med vad som gäller för styrelseledamöters i aktiebolag lojalitetsplikt bör därmed för sådan bolagsman gälla ett förbud att otillbörligen utnyttja eller motta förmåner eller andra fördelar i anledning av uppdraget att förvalta verksamheten.34 Vad gäller intressekonflikter saknas bestämmelser i HBL angående jäv. En bolagsman som har ett motstående intresse i en fråga bör dock normalt avstå från handläggningen, eller i vart fall vidta åtgärder som syftar till att säkerställa att frågan hanteras på ett sätt som ligger i bolagets intresse.35 Hur omfattande plikter bolagsmannen har i nu diskuterade avseenden får som nämnts bedömas mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet.
    I allmänhet är en bolagsman förhindrad att bedriva med bolaget konkurrerande verksamhet i den mån det kan vara till nackdel för handelsbolaget.36 Däremot har en bolagsman inte någon generell plikt att i alla lägen avhålla sig från deltagande i konkurrerande verksamhet.37 I enlighet med vad som anförts ovan får främst bolagsmannens ställning och uppgifter samt bolagens verksamheter betydelse

 

29 Ibidem. 30 Se Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.2. 31 Se Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 170. 32 Se Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 167 och Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 49. 33 Ibidem och Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, s. 111. 34 Se angående styrelseledamöter Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 229 ff. 35 Se Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 167; Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 49 och Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.3 och kap. 2:3, punkten 7.3. 36 Se Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, s. 111 och Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 168. 37 Se Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.2.

för konkurrensförbudets omfattning.38 För en bolagsman med förvaltningsrätt är utrymmet att bedriva konkurrerande verksamhet normalt betydligt mindre än för en bolagsman som saknar förvaltningsrätt.39 Skälet härtill är främst att en bolagsman med förvaltningsrätt har omfattande insyn i och kontroll över verksamheten samt ska ägna en större eller mindre del av sin tid åt bolagets förvaltning. Risken för skada ökar således om en bolagsman med förvaltningsrätt deltar i konkurrerande verksamhet.
    I likhet med vad som gäller för styrelseledamöter i aktiebolag bör i vart fall bolagsmän med förvaltningsrätt vara förhindrade att för egen eller annans räkning utnyttja affärsmöjligheter som tillkommer bolaget.40 I allt väsentligt bör samma principer vara vägledande som gäller för styrelseledamöter i aktiebolag.
    I övrigt bör gälla att en bolagsman har en upplysningsplikt avseende förhållanden som kan påverka bolagets verksamhet.41 Vidare gäller att åtgärder som förhindrar eller försvårar bolagets verksamhet normalt innefattar ett lojalitetsbrott, i den mån den agerande bolagsmannen inte har saklig grund för sitt handlande.42 Lindskog nämner som exempel ett omotiverat utnyttjande av vetorätten, ett vidtagande av rättsliga åtgärder utan föregående varning, eller ingivande av obefogad konkursansökan.43 Ytterligare ett exempel kan vara missbruk av kontrollrätten på ett sätt som är till nackdel för bolaget.44

 

38 Ibidem och Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 168. Se för bedömningen av konkurrerande verksamhet för styrelseledamöter i aktiebolag Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 210 ff. 39 Ibidem. Lindskog synes mena att enbart bolagsmän med förvaltningsrätt kan vara förhindrade att driva med bolaget konkurrerande verksamhet. 40 Se Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.2 och kap. 2:14, punkten 4.2.5. Förbudet att utnyttja bolagets affärsmöjligheter behandlas ingående av Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 329 ff. 41 Se Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 312 och Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 49. 42 Se Lindskog, Handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.5 och Nials utlåtande i NJA 1943 s. 627. 43 Ibidem. 44 Se Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 165.

4 Aktieägares lojalitetsplikt enligt några utländska rättsordningar45
4.1 Amerikansk rätt46
Utgångspunkten enligt amerikansk rätt är att en aktieägare har rätt att iaktta sina egna intressen i samband med att rösträtt utövas på bolagsstämman.47 I flera amerikanska rättsfall har domstolen dock fastslagit att majoritetsägare, controlling shareholders48, har en lojalitetsplikt.49 I det amerikanska rättsfallet Jones v. H.F. Ahmanson & Co. uttalade domstolen sålunda följande:

 

Majority shareholders may not use their power to control corporate activities to benefit themselves alone or in a manner detrimental to the minority. Any use to which they put the corporation or their power to control the corporation must benefit all shareholders proportionately...50 Lojalitetsplikten motiveras med att majoritetsägaren utser styrelsen — som har en omfattande lojalitetsplikt — och kan utfärda bindande instruktioner till styrelsen. Mot bakgrund av (och under förutsättning) att styrelsen står i ett beroendeförhållande till majoritetsägaren har domstolarna i vissa fall utsträckt lojalitetsplikten till att omfatta även den kontrollerande majoritetsägaren.51 Det ska dock framhållas att

45 För en intressant, allmän undersökning som rör aktieägares plikt att inte missbruka sin rätt i ett flertal europeiska rättsordningar se Conac, P-H., The Shareholders Duty Not to Abuse Rights i Birkemose, (red.), Shareholders’ Duties, European Company Law Series, Vol 12, 2017, s. 363 ff. I de fall aktieägaren agerar som en de facto director eller shadow director kan ansvar i vissa fall åläggas aktieägare enligt grunderna för styrelseledamöters lojalitetsplikt (se vidare avsnitt 6 nedan). 46 Bolagsrätten är en delstatlig angelägenhet. Viss skillnad kan därför råda mellan delstaternas rättsliga reglering. I de avseenden som diskuteras i artikeln synes rättsläget i huvudsak vara detsamma eller liknande i de flesta av de viktigare delstaterna. För enkelhetens skull talas därför i artikeln om amerikansk rätt, trots att det alltså egentligen är fråga om rättsläget i bl.a. Delaware, Kalifornien och New York. 47 Se t.ex. Bainbridge, Corporate Law, s. 184. 48 Enligt ALI Principles of Corporate Governance § 1.10 (b) föreligger det en presumtion för att en aktieägare som innehar mer än 25 procent av rösterna i ett bolag har kontroll, dvs. majoriteten av rösterna på bolagsstämma. Enligt de federala värdepappersrättsliga reglerna föreligger en sådan presumtion om röstinnehavet uppgår till minst tio procent (se Bainbridge, Corporate Law, s. 185.) I bl.a. Delaware är det tillräckligt med s.k. de facto control, dvs. att en ägare rent faktiskt utövar kontroll över styrelsen och dess beslutsfattande oavsett storleken på röstinnehavet (se bl.a. Solomon v. Armstrong, 747 A.2d 1098, 1116 n. 53 (Del.Ch. 1999) och Emerald Partners v. Berlin, 726 A.2d 1215, 1221 n. 8 (Del. 1999)). 49 Se bl.a. Jones v. H.F. Ahmanson & Co., 460 P.2d 464, 471 f. (Cal. 1969); Kahn v. Lynch Communication System, Inc., 638 A.2d 1110, 1115 (Del. 1994); Sinclair Oil Corp. v. Levien, 280 A.2d 717, 720 (Del. 1971); G & N Aircraft, Inc. v. Boehm, 743 N.E.2d 227 (Ind 2001). Se även Anabtawi, I. & Stout, L. A., Fiduciary Duties for
Activist Shareholders, (2008), Cornell Law Faculty Publications. Paper 718, s. 1255 ff. på s. 1265 ff. och Bainbridge, Corporate Law, s. 184. 50 Jones v. H. F. Ahmanson & Co., 460 P.2d 464, 471. 51 Se t.ex. Pepper v. Litton, 308 U.S. 295, 306 (1939), där domstolen uttalade ”A director is a fiduciary. So is a dominant or controlling stockholder or group of stockholders.” Se även Bainbridge, Corporate Law, s. 184 och Perlman v. Feldmann 219 F.2d 173 (2d Cir. 1995), där domstolen uttalade: ”In Indiana, then, as elsewhere, the responsibility of the fiduciary is not limited to a proper regard for the tangible balance sheet assets of the corporation, but includes the dedication of

 

majoritetsägaren alltjämt har relativt stor frihet att efter eget omdöme fatta beslut om t.ex. vinstutdelning, entledigande av ledamöter eller fusion. Den fråga som kan ställas är om det fanns ett legitimate business purpose för åtgärden.52 Vidare anses aktieägare i fåmansbolag, close corporations, ha en lojalitetsplikt.53 Ett tidigt amerikanskt rättsfall, där lojalitetsplikten för delägare i ett joint venture bekräftades är Meinhard v. Salmon.54 Cardozo uttalade i det fallet:

 

Joint adventurers, like copartners, owe to one another, while the enterprise continues, the duty of the finest loyalty. Many forms of conduct permissible in a workaday world for those acting at arm’s length, are forbidden to those bound by fiduciary duties... Not honesty alone, but the punctilio of an honor the most sensitive, is then the standard of behavior.55 Lojalitetsplikten för ägare i fåmansbolag har ansetts innefatta bl.a. en upplysningsplikt och i ett fall även ett förbud att för egen räkning utnyttja affärsmöjligheter.56 Aktieägare i fåmansbolag kan även ha ett konkurrensförbud.57 I rättsfallet Donahue v. Rodd Electrotype Co.58, där en minoritetsägare inte beretts möjlighet att delta i ett förmånligt återköpsprogram av aktier, uttalades följande angående aktieägares lojalitetsplikt:

 

Because of the fundamental resemblance of the close corporation to the partnership, the trust and confidence which are essential to this scale and manner of enterprise, and the inherent danger to minority interests in the close corporation, we hold that stockholders in the close corporation owe

 

his uncorrupted business judgment for the sole benefit of the corporation, in any dealings which may adversely affect it. Although the Indiana case is particularly relevant to Feldmann as a director the same rule should apply to his fiduciary duties as majority stockholder, for in that capacity he chooses and controls the directors, and thus is held to have assumed their liability.” 52 Se t.ex. Palmiter, A. R., & Partnoy, F., Corporations – A Contemporary Approach, 2 u., 2014, s. 970. 53 Se bl.a. Medtronic, Inc. v. ConvaCare, Inc., 17 F.3d 252 (CA8 1994); Rexford Rand Corp. v. Ancel, 58 F.3d 1215 (CA7 1995); Slattery v. Bower, 924 F.2d 6 (CA1 1991); Regan v. Natural Resources Group, Inc., 345 F Supp 2d 1000 (D Minn 2004); Morton v. Bank America, Inc., 812 F Supp 1062 (CD Cal 1993); Cafcas v. DeHaan & Richter, P.C., 699 F Supp 679 (ND Ill 1988) och Smith v. Atlantic Properties, Inc., 422 N.E.2d 798 (Mass. App 1981). Se även Klein, W. A. m.fl., Business Associations, Cases and Materials on Agency, Partnerships, LLCs and Corporations, 9 u., 2015 s. 594; Fletcher Cyclopedia of the Law of Corporations, § 5713; Palmiter, A. R., & Partnoy, F., Corporations — A Contemporary Approach, s. 946 ff. och Anabtawi & Stout, Fiduciary Duties for Activist Shareholders, (2008), Cornell Law Faculty Publications. Paper 718, s. 1255 ff. på s. 1271 ff. Jfr. Miles, Inc. v. Scripps Clinic & Research Foundation, 810 F Supp 1091 (SD Cal 1993). 54 Meinhard v. Salmon, 249 N. Y. 458, (1928). 55 Meinhard v. Salmon, 249 N. Y. 458, 463-464 (1928). 56 Se Perlman v. Feldmann 219 F.2d 173 (2d Cir. 1995). Jfr Mitchell, L. E., The
Death of Fiduciary Duty in Close Corporations, University of Pennsylvania Law Review, Vol. 138:1675 på s. 1680. 57 Se t.ex. Fletcher Cyclopedia of the Law of Corporations, § 5725 med följdhänvisning. 58 367 Mass 578, 586-597, 328, N.E.2d 505 (1975).

one another substantially the same fiduciary duty in the operation of the enterprise that partners owe to one another.59 Lojalitetspliktens standard ansågs motsvara ”outmost good faith and loyalty”. Det konstaterades också att plikten är ännu strängare än den som gäller för styrelseledamöter och att sådana aktieägare ”may not act out of avarice, expediency or self-interest in derogation of their duty of loyalty to the other stockholders and to the corporation.”60 Ett intressant rättsfall som rör en minoritetsägares pliktbrott är Smith v. Atlantic Properties, Inc.61 I det fallet hade en minoritetsägare utnyttjat en vetorätt mot vinstutdelning som skrivits in i bolagsordningen (articles of association and by-laws). Enligt bolagsordningen krävdes en majoritet om 80 procent för beslut om vinstutdelning. Det förhållandet att minoritetsägaren, som hade tillräckligt många röster för att kunna blockera beslut om vinstutdelning, vid upprepade tillfällen utnyttjade sitt veto och nekade utdelning medförde skada för övriga aktieägare i form av bl.a. negativa skatteeffekter. Domstolen ansåg att minoritetsägaren brutit mot sin lojalitetsplikt mot övriga ägare och ålade honom ersättningsskyldighet i förhållande till dem. Domstolen konstaterade i det fallet att en avvägning måste göras mellan de affärsmässiga syften som kan motivera ett agerande från majoritetens respektive minoritetens sida och motpartens behov av skydd. Domstolen uttalade vidare följande angående minoritetsägarens agerande:

 

Whatever may have been the reason for Dr. Wolfson’s refusal to declare dividends (and even if in any particular year he may have gained slight, if any, tax advantage from withholding dividends) we think that he recklessly ran serious and unjustified risks of precisely the penalty taxes eventually assessed, risks which were inconsistent with any reasonable interpretation of a duty of ’utmost good faith and loyalty’.62 I den s.k. Model Business Corporation Act (MBCA) § 14.30 finns det en bestämmelse som möjliggör för domstol att förordna om likvidation av ett bolag under vissa förutsättningar. Vidare följer av § 14.34 MBCA att bolaget eller ägare, i syfte att undvika likvidation enligt § 14.30, kan välja att köpa aktierna från käranden till ett fair value. Bestämmelsen i § 14.30 lyder i relevanta delar:

 

The [name or describe court or courts] may dissolve a corporation:

 

(2) in a proceeding by a shareholder if it is established that:

 

59 Se domen s. 592 f. 60 Se domen s. 593. 61 12 Mass.App.Ct. 201, 422 N.E.2d 798 (1981). 62 Se domen s. 209. Lojalitetsplikten för minoritetsägare behandlas i bl.a. Anabtawi & Stout, Fiduciary Duties for Activist Shareholders, (2008), Cornell Law Faculty Publications. Paper 718, s. 1255 ff. och i Hetherington, J.A.C., The Minority’s Duty of Loyalty in Close Corporations, Duke Law Journal, Vol. 1972:921, s. 921 ff.

(i) the directors are deadlocked in the management of the corporate affairs, the shareholders are unable to break the deadlock, and irreparable injury to the corporation is threatened or being suffered, or the business and affairs of the corporation can no longer be conducted to the advantage of the shareholders generally, because of the deadlock; (ii) the directors or those in control of the corporation have acted, are acting, or will act in a manner that is illegal, oppressive, or fraudulent; (iii) the shareholders are deadlocked in voting power and have failed, for a period that includes at least two consecutive annual meeting dates, to elect successors to directors whose terms have expired; or (iv) the corporate assets are being misapplied or wasted.63 Bestämmelsen möjliggör således likvidation eller inlösen av en ägares aktier bl.a. (i) vid dead-lock som kan leda till väsentlig skada för bolaget, eller (ii) om styrelsen, eller den som kontrollerar bolaget agerar på ett olagligt, bedrägligt eller förtryckande sätt.

 

4.2 Engelsk rätt
Aktieägare anses, till skillnad från styrelseledamöter, inte vara fiduciaries enligt engelsk rätt.64 De har därmed inte någon lojalitetsplikt på den grunden.65 Däremot har det antagits, och bekräftats i praxis66, att majoriteten inte får missbruka sin makt till nackdel för bolaget och minoriteten.67 I rättsfallet Scottish Co-operative Wholesale Society v. Meyer68 fastslogs att majoriteten inte hade rätt att för egen räkning utnyttja en affärsmöjlighet som tillkom bolaget.69 Av praxis följer även att en majoritetsägare måste agera i good faith gentemot bolaget i dess helhet när bolagsstämman beslutar om bolagsordningsändringar.70

 

63 Se rättsfallet Matter of Kemp & Beatley, Inc. 473 N.E.2d 1173 (N.Y. 1984), där motsvarande bestämmelse i New York Business Corporation Law tillämpades (§ 1104-a). Se även Palmiter & Partnoy, Corporations — A Contemporary Approach, s. 981 ff. 64 Se t.ex. Davies, P. L., and Worthington, S., Gower & Davies Principles of Modern
Company Law, 9 u., 2012 s. 692. 65 Se t.ex. Flanningan, R., Shareholder Fiduciary Accountability, J.B.L., 2014, tillgänglig via http://ssrn.com/abstract=2147519, s. 1 ff. på s. 2. 66 Menier v. Hooper’s Telegraph Works (1874) L.R. 9 Ch. App. 350. 67 Se t.ex. Flanningan, Shareholder Fiduciary Accountability, J.B.L., 2014, s. 1 ff. på s. 2. Flanningan tolkar aktieägarnas frihet att rösta efter eget huvud enligt följande: ”Shareholders need not vote in a specific way to conform to what others believe is the best decision for the corporation, even where that decision is ostensibly superior on some objective economic or other basis. They must, however, refrain from exploiting the corporate apparatus to produce selective personal benefit, whether individually or as part of a subgroup of shareholders” (se a.a. s. 17). Se även Hannigan, B., Limitations on a shareholder's right to vote — effective ratification revisited, J.B.L. 2000, Nov, s. 493 ff. och Lower, M., Good faith and the partlyowned subsidiary, J.B.L. 2000, May, s. 232 ff. 68 Scottish Co-operative Wholesale Society v. Meyer [1959] AC 324. 69 Se även Lower, Good faith and the partly-owned subsidiary, J.B.L. 2000, May, s. 232 ff., på s. 253. 70 Allen v. Gold Reefs of West Africa Ltd, [1900] 1 Ch 656, CA. Se även angående stämmobeslut generellt Clemens v. Clemens Bros Ltd, [1976] 2 All ER 268.

I engelsk rätt kan institutet unfair prejudice användas för att lösa tvister mellan ägare.71 Bestämmelser om unfair prejudice finns i Section 994 (1) Companies Act 2006 (CA 2006). Bestämmelsen lyder:

 

A member of a company may apply to the court by petition for an order under this Part on the ground— (a) that the company’s affairs are being or have been conducted in a manner that is unfairly prejudicial to the interests of members generally or of some part of its members (including at least himself), or (b) that an actual or proposed act or omission of the company (including an act or omission on its behalf) is or would be so prejudicial.

Som framgår av bestämmelsen tar den sikte på två olika händelser: (a) att bolagets verksamhet har bedrivits eller bedrivs på ett sätt som är unfairly prejudicial med avseende på ägarnas, eller vissa ägares, intresse överlag, eller (b) att en faktisk eller föreslagen handling eller underlåtenhet är eller skulle bli skadlig, prejudicial. Bestämmelsen har givits en förhållandevis vidsträckt tolkning72, men omfattar inte privata konflikter ägarna emellan73 eller fall där det enbart är fråga om att förtroendet mellan parterna har skadats eller att det föreligger en dead-lock.74 I bolag som utgör vad som brukar kallas quasipartnerships kan dock även sistnämnda förhållanden föranleda en tilllämpning av bestämmelsen.75 Ett quasi-partnership kan föreligga om (i) samarbetet bygger på personliga relationer och ett förtroendefullt samarbete, (ii) det föreligger ett avtal eller en överenskommelse av innebörd att alla aktieägare ska delta i verksamheten eller (iii) det föreligger en överlåtelsebegränsning avseende aktierna.76 När det gäller de åtgärder en domstol kan förordna om framgår av Section 996 CA 2006 att domstolen har stor frihet att förordna om de åtgärder domstolen finner lämpliga för att komma till rätta med förfarandet. Åtgärder som kan komma ifråga är förordnande om inlösen av aktieägarens aktier, förordnande rörande hur bolagets verksamhet ska bedrivas framöver eller krav på att bolaget ska upphöra med den aktuella handlingen.

4.3 Tysk rätt
I tysk rätt har aktieägare i Aktiengesellschaft (AG) en lojalitetsplikt såväl mot bolaget som mot varandra.77 Motsvarande gäller för Gesell-

 

71 Se Davies and Worthington, Gower & Davies Principles of Modern Company Law, s. 720 ff. 72 Se bl.a. Hannigan, B., Company Law, 4 u., Oxford 2016, s. 488 ff. 73 Se t.ex. Re Unisoft Group Ltd (No 3) [1994] 1 BCLC 609 och Re Estate Acqusition and Development Ltd [1995] BCC 338. 74 Se t.ex. O’Neill v Phillips [1999] 2 BCLC 1. 75 Se t.ex. Hannigan, Company Law, s. 495 f. 76 Ibidem. 77 Se t.ex. Cahn, A., The Shareholders’ Fiduciary Duty in German Company Law i Birkemose, (red.), Shareholders’ Duties, European Company Law Series, Vol 12, 2017 s. 347 ff.; Cahn/v. Spannenberg, Spindler/Stiltz, Aktiengesetz, 3 u., 2015, § 53 a, Rn 37; Lange, Henssler/Strohn, Gesellschaftsrecht, 3 u., 2016, § 53 a, Rn 7–

 

schafter (ung. delägare) i ett Gesellschaft mit beschränkter Haftung (GmbH).78 Lojalitetsplikten i ett AG innefattar en plikt att avhålla sig från åtgärder som kan skada bolaget och under vissa förutsättningar en positiv ”Förderpflicht”, dvs. en plikt att utöva rösträtten på ett sätt som främjar bolagets syfte.79 Inte enbart majoriteten utan även minoriteten har en viss lojalitetsplikt i samband med utövande av rättigheter.80 Lojalitetsplikten härleds ur det avtalsförhållande som föreligger i förhållande till bolaget och som tar sig uttryck i Satzung, dvs. bolagsordningen.81 Lojalitetsplikten för majoritetsägare motiveras med att aktieägarna är partners med ett gemensamt bolagssyfte och att majoritetsägaren, genom sin möjlighet att utöva inflytande på bolagsstämma samt över bolagsledningen, kan påverka minoritetens rättsställning och förmögenhet.82 Syftet med lojalitetsplikten är att förhindra att aktieägarna missbrukar sina rättigheter i strid med det gemensamma bolagssyftet.83 På motsvarande sätt motiveras minoritetsägares lojalitetsplikt av det inflytande dessa kan utöva på andras förmögenhet, trots det relativt ringa innehavet och det ibland begränsade ekonomiska intresset.84 Lojalitetsplikten är således inte beroende av något djupare samarbete mellan parterna, även om ett sådant samarbete kan påverka pliktens innehåll och omfattning.85 I ett GmbH är lojalitetsplikten mer omfattande.86 Den närmare innebörden är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.87 Generellt gäller att personligt engagemang och samarbete mellan delägarna i ett GmbH ger en mer omfattande lojalitetsplikt.88 Om en aktieägare har utövat rösträtt i strid mot lojalitetsplikten är rösten ogiltig.89 Beslut av bolagsstämman som strider mot lojalitetsplikten

8; Maul, Müller/Rödder, Beck’sches Handbuch der AG, 2 u., 2009, § 4 Rn 6 och BGHZ 103, 183, 193 f. 78 Se Baumbach/Hueck, GmbH-Gesetz, 21 u., 2017, § 13, Rn 20 och Cahn/v. Spannenberg, Spindler/Stiltz Aktiengesetz, § 53 a, Rn 37 79 Ibidem. Se även Cahn/v. Spannenberg, Spindler/Stiltz Aktiengesetz, § 53 a, Rn 38; Cahn, The Shareholders’ Fiduciary Duty in German Company Law i Birkemose, (red.), Shareholders’ Duties, European Company Law Series, Vol 12, 2017 s. 347 ff. på s. 350 och Maul, Müller/Rödder, Beck’sches Handbuch der AG, § 4 Rn 81 f. 80 Se BGHZ 129, 136, 143 ff.; Lange, Henssler/Strohn, Gesellschaftsrecht, § 53 a, Rn 10; Cahn/v. Spannenberg, Spindler/Stiltz Aktiengesetz, § 53 a, Rn 44; Cahn, The
Shareholders’ Fiduciary Duty in German Company Law i Birkemose, (red.), Shareholders’Duties, European Company Law Series, Vol 12, 2017 s. 347 ff. på s. 354 och Baumbach/Hueck, GmbH-Gesetz, § 13, Rn 22. 81 Se Koch, Hüffer/Koch Aktiengesetz, 12 u., 2016, § 53 a Rn 15. 82 Se Maul, Müller/Rödder, Beck’sches Handbuch der AG, § 4 Rn 81 och Koch, Hüffer/Koch Aktiengesetz, § 53 a Rn 14. 83 Se Cahn, The Shareholders’ Fiduciary Duty in German Company Law i Birkemose, (red.), Shareholders’ Duties, European Company Law Series, Vol 12, 2017, s. 347 ff. på s. 348. 84 Cahn/v. Spannenberg, Spindler/Stiltz Aktiengesetz, § 53 a, Rn 44. 85 Cahn/v. Spannenberg, Spindler/Stiltz Aktiengesetz, § 53 a, Rn 45. 86 Se t.ex. Baumbach/Hueck, GmbH-Gesetz, § 13, Rn 20. 87 Se Baumbach/Hueck, GmbH-Gesetz, § 13, Rn 22 och Würthwein, Spindler/Stiltz
Aktiengesetz, § 243, Rn 164. 88 Se Baumbach/Hueck, GmbH-Gesetz, § 13, Rn 22. 89 Koch, Hüffer/Koch Aktiengesetz, § 243 Rn 19 och Maul, Müller/Rödder, Beck’sches Handbuch der AG, § 4 Rn 85.

kan upphävas efter klander.90 Vidare kan skadeståndsansvar aktualiseras för aktieägare som agerat i strid mot lojalitetsplikten.91 4.4 Dansk rätt
I dansk rätt är främst Werlauff en förespråkare för att bl.a. majoritetsaktieägare har en lojalitetsplikt mot bolaget.92 Han anför i fråga om lojalitetsplikten följande:

 

De, der omfattes af loyalitetspligten, kan afgrænses som hvert enkelt bestyrelsesmedlem, hver enkelt direktør (hvad enten vedkommende er registreret eller ej) samt den eller de aktionærer eller andre, der retligt eller faktisk har den afgørende indflydelse i selskabet. Dette sidstnævnte må defineres ud fra et organisk-funktionelt kriterium. Afgørende er, om den eller de pågældende har det i deres magt at ansætte og afskedige et flertal af kontrolorganet (bestyrelsen)/…./ Kravene til dem, der er omfattet af loyalitetspligten, har både et positivt og et negativt aspekt. Ikke blot skal de (negativt) afholde sig fra at skade det beherskede selskab. De skal også (positivt) virke for at fremme selskabets interesse. Dette krav er materielt.93 I övrigt förefaller synen på aktieägares lojalitetsplikt i stora delar likna den som råder i svensk rätt.94 Missbruk från majoritetens sida fångas till viss del upp av generalklausulen i § 108 lov om aktie- og anpartsselskaber (selskabsloven). Aktieägare som agerat grovt oaktsamt eller uppsåtligt kan bli skadeståndsansvarig gentemot bolaget, aktieägare eller annan enligt § 362 selskabsloven.

 

4.5 Norsk rätt
Norsk rätt har två olika lagar för aktiebolag, en som är tillämplig på privata bolag, lov om aksjeselskaper (aksjeloven), och en annan som är tillämplig på publika bolag, lov om allmennaksjeselskaper (allmennaksjeloven).
    När det gäller privata aktiebolag ger lagen uttryck för synsättet att ägarna är viktiga för bolagets verksamhet, i likhet med vad som gäller för de bolag som traditionellt har betraktats som personanknutna bolag.95 Utgångspunkten för privata bolag är därför att vissa föryttringsbegränsningar gäller (se § 4–15 aksjeloven). Vidare finns det be-

 

90 Lange, Henssler/Strohn, Gesellschaftsrecht, § 53 a, Rn 9 och Baumbach/Hueck, GmbH-Gesetz, § 13, Rn 30. 91 Maul, Müller/Rödder, Beck’sches Handbuch der AG, § 4 Rn 85. 92 Se bl.a. Werlauff, E., Selskabsmasken, Köpenhamn 1991 och Selskabsretlig loyalitetspligt - udvikling gennem EF-retten, U.1990B.427. Se även Krüger Andersen, P., Aktie- og anpartsselskabsret, 12 u., Köpenhamn 2013, s. 440, som synes vara kritisk mot den traditionella danska hållningen med hänvisning till rättsläget i tysk och amerikansk rätt. Jfr Schans Christensen, J., Kapitalselskaber, Aktie- og anpartsselskabsret, 4 u., 2014, s. 167. 93 Se Selskabsretlig loyalitetspligt - udvikling gennem EF-retten, U.1990B.427 p. 6 och 7. 94 Se Krüger Andersen, Aktie- og anpartsselskabsret s. 440 not 23. Ett rättsfall som kan anses tala för att i vart fall ägare av ett joint venture har en viss lojalitetsplikt är U 1999.1080 V. Rättsfallet kommenteras kort av Sørensen, K. E., Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?, Nordic and European Company Law, LSN Research Paper Series, Nr 10-01, s. 127 ff. på s. 132 ff. 95 Se Bråthen, T., Styremedlem og aksjonaer, 2 u., Bergen 2009, s. 83 f.

stämmelser om inlösen av aktieägares aktier under vissa förutsättningar (se vidare nedan).
    I norsk rätt är, i linje med vad som anförts ovan, synen på aktieägares lojalitetsplikt mer nyanserad än i dansk rätt och den ligger mer i linje med synen enligt amerikansk och tysk rätt.96 I fråga om majoritetsägares plikter uttalar sålunda Augdahl följande:

 

For det annet er å merke at når den enkelte i den felles interesse har undergitt sig majoritetens vilje, så er forutsetningen at majoriteten også bruker sin myndighet på en med almindelig hederlighet stemmende måte. Herav følger selvsagt ikke i sin almindelighet at den enkelte kan motsette sig en selskapsbeslutning, fordi om den må ansees som uheldig for selskapet eller en del av dets aksjonærer. En sådan ordning ville lamme selskapet. Men så langt må dog den nevnte forutsetning føre at den enkelte ikke behøver å finde sig i beslutninger som inneholder et mot tro og love stridende overgrep fra majoritetens side. Om man for eks. tenker sig at aksjemajoriteten i et selskap som driver en blomstrende kolonialhandel i en liten by, erhverves av selskapets konkurrent på stedet, og at denne for å bli eneste hane i kurven misbruker sin aksjemajoritet til å beslutte aksjeselskapet opløst, synes det ikke tvilsomt at den enkelte aksjonær må kunne få denne beslutning underkjent ved domstolene.97 Majoritetsmissbruk fångas till stor del upp av generalklausulen i § 5– 21 aksjeloven och allmennaksjeloven, men vid sidan av de bestämmelserna kan allmänna principer om majoritetsmissbruk tillämpas, såsom t.ex. då en aktieägarmajoritet utnyttjar sin ställning på ett sätt som klart skadar minoriteten, utan att en fördel för majoriteten uppnås.98 I aksjeloven finns vidare bestämmelser om upplösning av bolag respektive inlösen av aktier i §§ 4-24 och 4-25 samt 16-19. Bestämmelserna i §§ 4-24 och 4-25 saknar helt motsvarighet i ABL.
    Enligt bestämmelsen i § 4-24 ska domstolen på ansökan av en ägare inlösa ägarens aktier när tungt vägande skäl talar för att ägaren ska få träda ur bolaget till följd av att (i) ett bolagsorgan eller andra som representerar bolaget har handlat i strid mot §§ 5-21 och 6-28 (generalklausulen), (ii) en annan aktieägare har missbrukat sitt inflytande i bolaget, eller (iii) det har uppstått en allvarlig och varaktig motsättning mellan ägare och andra aktieägare i bolaget rörande driften av bolagets verksamhet.99 Enligt § 4-24 (4) ska inlösen dock inte ske om det skulle medföra väsentlig skada för bolagets verksamhet eller på annat sätt vara orimligt för bolaget. Generellt gäller att

 

96 Se t.ex. Aarbakke, M., m.fl., Aksjeloven og allmennaksjeloven, 3 u., Oslo 2012, s. 396 f. och Truyen, F., Aksjonaerenes myndighetsmisbruk — en studie av asl./asal. § 5–
21 og uskrevne misbruksprinsipper, Bergen 2004, s. 19 f. 97 Se Augdahl, P., Aksjeselskapet efter norsk rett, 3 u., Oslo 1959, s. 357 f. Se vidare Andenaes, M. H., Aksjeselskaper & Allmennaksjeselskaper, Oslo 2006, s. 320 och Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk — en studie av asl./asal. § 5–21 og uskrevne misbruksprinsipper, s. 19 f. Jfr utgången i det svenska rättsfallet NJA 2013 s. 1250. 98 Se t.ex. Aarbakke m.fl., Aksjeloven og allmennaksjeloven, s. 396. 99 Se härtill bl.a. Bråthen, Styremedlem og aksjonaer, s. 81 ff. och RG-2004-1346.

aktieägarens intresse av att få sina aktier inlösta enligt § 4-24 aksjeloven ska vägas mot bolagets intresse av att undgå inlösen.100 Bestämmelsen i § 4-25 tar sikte på fall där bolaget begär inlösen av en aktieägares aktier och kan tillämpas om: (i) aktieägaren har kränkt bolagsförhållandet väsentligt eller (ii) det har uppstått en allvarlig och varaktig motsättning mellan aktieägaren och andra aktieägare rörande driften av bolaget, eller det föreligger andra tungt vägande skäl som talar för att aktieägarens aktier ska lösas in. Det är fråga om en säkerhetsventil som kan tillämpas i de fall då bolaget kan skadas väsentligt om en aktieägare får förbli aktieägare i bolaget.101 När det gäller skälet angivet under (i) ovan nämner Bråthen som exempel på fall som möjligen kan omfattas att aktieägaren har avslöjat affärshemligheter till skada för bolaget, att aktieägaren har brutit mot ett konkurrensförbud, eller att aktieägaren har brutit mot t.ex. ett leveransavtal med bolaget.102 Skälet under (ii) behandlades i rättsfallet RG-2004-790, där domstolen fann att det fanns tungt vägande skäl att lösa in en aktieägares aktier på grund av varaktig motsättning. Aktieägarna i bolaget var medlemmar av en elektronikkedja och samarbetet byggde på att aktieägarna deltog bl.a. i gemensamma kampanjer och inköp av varor. Den aktieägare, vars aktier löstes in, hade under en längre tid inte deltagit i verksamheten på det sätt som förutsattes, vilket hade lett till en varaktig motsättning mellan honom och övriga ägare.
    Vid sidan av ovan angivna regler kan enligt Truyen allmänna principer om rättsmissbruk tillämpas för att fånga upp bl.a. minoritetsmissbruk.103 Bestämmelsen i § 16-19 aksjeloven och allmennaksjeloven har vissa likheter med bestämmelsen i 25 kap. 21 § ABL och träffar fall där ett bolagsorgan eller andra som företräder bolaget (det är således inte fråga om majoritetsmissbruk) har handlat i strid mot generalklausulerna och särskilt tungt vägande skäl talar för en upplösning av bolaget till följd härav. Av rättsfallet HR-2016-1439-A framgår att bestämmelsen i § 16-19, som enligt ordalydelsen täcker överträdelse av generalklausulerna, kan omfatta även s.k. utsvältning. I det fallet ansågs inte särskilt tungt vägande skäl för upplösning enligt § 16-19 föreligga. Däremot fann domstolen att det förelåg grund för att inlösa aktier enligt bestämmelserna i § 4-24 aksjeloven. När det gäller frågan om det förelåg tungt vägande skäl att lösa in ägarens aktier uttalade domstolen följande:

 

 

100 Se Bråthen, Styremedlem og aksjonaer, s. 82. 101 Se Bråthen, Styremedlem og aksjonaer, s. 86. 102 Se Bråthen, Styremedlem og aksjonaer, s. 87. 103 Se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk — en studie av asl./asal. § 5–21 og uskrevne misbruksprinsipper, s. 338. Truyen talar även uttryckligen om en lojalitetsplikt för aktieägare (se a.a. s. 338 f.).

Ved vurderingen av om «tungtveiende grunner» taler for rett til uttreden, legger jeg vekt på at den samlede krenkelse av vinningsformålet gjennom de handlinger jeg har beskrevet, er betydelig, måten utbyttet for 2009 ble finansiert på, og at Herman Bergshaven ikke har en reell mulighet til å tre ut av selskapet ved å selge aksjene for et vederlag som på en rimelig måte reflekterer aksjenes andel av de underliggende verdier. Etter mitt syn passer i det hele tatt Aksjelovutvalgets beskrivelse av tilfeller hvor det er behov for adgang til uttreden, godt på vår sak. Jeg er på denne bakgrunn kommet til at tungtveiende grunner taler for at Herman Bergshaven har rett til uttreden.104 En aktieägare kan bli skadeståndsansvarig gentemot bolaget, aktieägare eller annan förutsatt att ägaren agerat oaktsamt (se § 17-1 aksjeloven och allmennaksjeloven).105 Culparekvisitet är således mindre strängt än vad som gäller enligt svensk rätt.106 4.6 Sammanfattande kommentarer
Av de undersökta utländska rättsordningarna framgår att synsättet att en aktieägare kan agera och rösta på det sätt ägaren finner lämpligt är underkastat flera viktiga begränsningar. De undersökta rättsordningarna ger alla ett visst skydd åt minoriteten mot illojala åtgärder och maktmissbruk från majoritetens sida, om än med något olika angreppssätt. Enligt amerikansk och tysk rätt har majoriteten (controlling shareholder), en väl etablerad skadeståndsgrundad lojalitetsplikt mot bolaget och minoriteten. Majoriteten får därmed inte missbruka sin makt på ett sätt som gynnar dem själva till nackdel för minoriteten. Lojalitetsplikten motiveras i amerikansk rätt med att majoritetsägaren utser styrelsen, som har en omfattande lojalitetsplikt, och kan utfärda bindande instruktioner till styrelsen.
    Förutom skadestånd finns det enligt § 14.30 MBCA en möjlighet för en domstol att på talan av en aktieägare förordna om likvidation av bolaget bl.a. om det föreligger en dead-lock och bolagets affärer på grund därav kan inte kan bedrivas till fördel för aktieägarkollektivet, eller bolaget kan drabbas av en irreparabel skada, eller om styrelsen, eller de som kontrollerar bolaget, har agerat på ett sätt som strider mot lag, är förtryckande eller bedrägligt eller om bolagets tillgångar har förslösats (eng. wasted).
    I tysk rätt härleds lojalitetsplikten ur det avtalsförhållande som föreligger mellan ägarna och bolaget och som tar sig uttryck i Satzung, dvs. bolagsordningen. Lojalitetsplikten för majoritetsägare motiveras med att aktieägarna är partners med ett gemensamt bolagssyfte och att majoritetsägaren, genom sin möjlighet att utöva inflytande på bolagsstämma samt över bolagsledningen, kan påverka minoritetens rättsställning och förmögenhet.

 

104 Se domen punkten 133. 105 Se vidare Aarbakke m.fl., Aksjeloven og allmennaksjeloven, s. 911 ff. 106 Se vidare avsnitt 5.1.5 nedan.

Engelsk rätt innehåller en mycket flexibel lagreglering i syfte att komma till rätta med bl.a. majoritetsmissbruk i form av regleringen rörande unfair prejudice. Bestämmelsen i Section 996 CA 2006 tar sikte på två olika händelser: (a) att bolagets verksamhet har bedrivits eller bedrivs på ett sätt som är unfairly prejudicial med avseende på ägarnas, eller vissa ägares, intresse överlag, eller (b) att en faktisk eller föreslagen handling eller underlåtenhet är eller skulle bli skadlig, prejudicial. När det gäller de åtgärder en domstol kan förordna om framgår av Section 996 CA 2006 att domstolen bl.a. kan förordna om inlösen av aktieägarens aktier, ställa krav på hur bolagets verksamhet ska bedrivas framöver eller förordna att bolaget ska upphöra med den aktuella handlingen.
    I norsk rätt fångas majoritetsmissbruk främst upp av generalklausulen i § 5-21 aksjeloven och allmennaksjeloven. Vid sidan av generalklausulen kan allmänna principer om majoritetsmissbruk tillämpas. Härutöver finns det lagbestämmelser i aksjeloven som ger en ägare möjlighet att komma ur sitt ägande bl.a. om ett bolagsorgan handlat i strid mot generalklausulen, annan aktieägare har missbrukat sitt inflytande i bolaget, eller vid allvarliga och varaktiga motsättningar ägarna emellan rörande driften av bolaget, förutsatt att tungt vägande skäl talar för inlösen.
    I dansk rätt är bilden inte lika enhetlig. Vissa författare, främst Werlauff, talar om en lojalitetsplikt för majoriteten, men den ståndpunkten synes inte vedertagen. I övrigt fångas majoritetsmissbruk upp av bl.a. generalklausulerna.
    Ett särskilt drag i främst tysk rätt är att även minoriteten anses ha en lojalitetsplikt gentemot majoriteten. Även i norsk rätt finns det synsättet företrätt. Det ska särskilt framhållas att detta inte enbart gäller i fåmansföretag, utan även i bolag med spritt ägande.
    När det gäller fåmansbolag råder i allt väsentligt en samstämmig syn i flera av de undersökta rättsordningarna. I fåmansbolagen anses aktieägare ofta ha en mer omfattande lojalitetsplikt mot varandra och bolaget, i likhet med vad som gäller i partnerships. I amerikansk rätt har lojalitetsplikten i ett rättsfall till och med ansetts vara ännu strängare än vad som gäller för styrelseledamöter och har sammanfattats som ”utmost good faith and loyalty”.107 5 Aktieägares lojalitetsplikt enligt svensk rätt
5.1 Bestämmelser i ABL som kan sägas ge uttryck för en viss lojalitetsplikt
5.1.1 Allmänt om lagbestämmelserna och om den bakomliggande intressekonflikten Det finns ett antal bestämmelser i ABL som kan sägas ge uttryck för en viss lojalitetsplikt för aktieägare, främst i så måtto att de sätter vissa gränser för hur långt aktieägare kan driva sin rätt på bekostnad

 

107 Se utförligt i Donahue v. Rodd Electrotype Co. 367 Mass 578, 593–597, 328, N.E.2d 505 (1975).

av bolaget eller enskilda aktieägare.108 De bestämmelser som åsyftas är likhetsprincipen i 4 kap. 1 § ABL, generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL, vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL, bestämmelserna om aktieägarjäv i 7 kap. 46 § ABL, skadeståndsbestämmelsen i 29 kap. 3 § ABL och bestämmelserna i 25 kap. 21–23 §§ ABL om tvångsinlösen vid majoritetsmissbruk. Med undantag för likhetsprincipen samt bestämmelserna om aktieägarjäv och skadestånd kan konstateras att bestämmelserna främst syftar till att fånga upp maktmissbruk eller illojala åtgärder från majoritetens sida.109 Ytterst är syftet med reglerna att värna ett väl fungerande näringsliv och därmed i förlängningen samhällsekonomin i stort.110 Flera av bestämmelserna har sin grund i den intressekonflikt som kan uppstå mellan majoriteten och minoriteten i ett bolag.111 Denna intressekonflikt uppkommer till följd av att majoriteten dels utser och entledigar styrelsen112, vilken har full kontroll över och insyn i förvaltningen av bolaget, dels har bestämmanderätt i en rad för ägarna viktiga frågor. Möjligheten att utöva inflytande medför en risk att majoriteten vidtar åtgärder som gynnar majoriteten till nackdel för bolaget eller en enskild ägare. Med rättsekonomisk terminologi kan majoriteten ses som en agent som utövar inflytande över bolaget och övriga ägare, principalen. Den s.k. principal-agent-teorin kan därför appliceras på intressekonflikten.113

 

108 Truyen menar att maktmissbruk, myndighetsmisbruk, kan betecknas som ett brott mot lojalitetsplikten (se Aksjonaerenes myndighetsmisbruk — en studie av asl./asal. § 5–21 og uskrevne misbruksprinsipper, s. 19). Även i finsk rätt anses t.ex. generalklausulen ge uttryck för en viss lojalitetsplikt för aktieägarna gentemot bolaget och minoriteten (se Mähönen, J. & Villa, S., Aktiebolag I: Allmänna läror, 3 u., 2016, s. 390). En lojalitetsplikt innebär en skyldighet att iaktta motpartens intresse, något som de lagbestämmelser som behandlas under avsnitt 5.1 till viss del ger uttryck för. Det förhållandet att det formellt är bolagsstämman, dvs. ett av bolagsorganen, som är bundet av bl.a. generalklausulen och vinstsyftet förändrar inte det angivna synsättet. Bolagsstämman är ett organ som ”består” av aktieägare. Det är också en sammankomst för aktieägarna. Förpliktelser som träffar bolagsstämman träffar således i realiteten aktieägare. 109 I Ds 2015:25 ”Ett ändamålsenligt minoritetsskydd” framhålls t.ex. följande: ”För att aktiebolaget ska fungera som samarbetsform för flera aktieägare krävs emellertid vissa garantier för att en ägare eller samverkande grupp av ägare vars aktieinnehav är så stort att ägaren eller ägargruppen har majoritet på stämman inte kan fatta vilka beslut som helst utan hänsyn till övriga aktieägare. I lagen finns en rad bestämmelser med det gemensamma syftet att skapa sådana garantier. /…/ Till dessa regler hör bl.a. regeln att bolagets verksamhetsföremål ska framgå av bolagsordningen och att verksamheten, om inte annat anges i bolagsordningen, ska bedrivas i vinstsyfte.” (Se s. 38.) Se angående majoritetsaktieägares lojalitetsplikt i finsk rätt Mähönen & Villa, Aktiebolag I: Allmänna läror, s. 444 ff. 110 Se t.ex. Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 142. 111 Se vidare t.ex. Cheffins, Company Law: Theory, Structure and Operation, s. 64 f. och Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 133 ff. De intressekonflikter som kan uppstå i aktiebolag behandlas av bl.a. Östberg i Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, avsnitt 1.4.1.2.3. 112 Det ska noteras att vid val tillämpas relativ majoritet, vilket innebär att den som får flest röster blir vald (se 7 kap. 41 § ABL). 113 Ett tidigt, viktigt verk som behandlar principal-agent-problemet är The Modern
Corporation and Private Property av Berle, A. A., & Means, G., 1932. Ett annat betydelsefullt bidrag är artikeln ”The Theory of the Firm: Managerial Behaviour, Agen-

 

Principal-agent-teorin behandlar det s.k. principal-agent-problemet. I en vidare bemärkelse uppkommer principal-agent-problemet så snart någons, principalens, välstånd är beroende av åtgärder vidtagna av en annan part, agenten.114 Principal-agent-problemet innebär att agenten kan gynna sina egna intressen på bekostnad av principalens. Den kostnad som därigenom uppkommer för principalen kallas agentkostnad. Kärnan i principal-agent-problemet är att agenten har ett informationsövertag och därtill kontroll över bolagets verksamhet.

 

5.1.2 Likhetsprincipen och generalklausulen Likhetsprincipen i 4 kap. 1 § ABL och generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL är bestämmelser som kan sägas ge uttryck för en viss, begränsad lojalitetsplikt.115 Likhetsprincipen innebär i korthet att alla aktier har lika rätt i bolaget. Undantag kan dock gälla enligt vad som framgår av 4 kap. 2–4 §§ ABL. Bolagsordningen får sålunda innehålla en reglering av innebörd att aktierna ska ha olika rätt till andel i vinst m.m., eller att de ska ha olika röstvärde. Det är dock noga reglerat i de angivna paragraferna hur dessa skillnader får utformas och vilka begränsningar som gäller. Utöver de i lag angivna begränsningarna följer av praxis och viss doktrin att undantag i vissa fall även kan göras om det föreligger sakliga, eller företagsekonomiskt försvarbara skäl.116

 

cy costs and Ownership” av Jensen, M. C., & Meckling, W. H, Journal of Financial Economics, 1976. För en utförlig beskrivning av principal-agent-problemet i bolagsrättsliga förhållanden hänvisas även till bl.a. Easterbrook, F. & Fischel, D., The
Economic Structure of Corporate Law, Harvard University Press 1991; Kraakman, R. m.fl., The Anatomy of Corporate Law, 2 u., 2009, s. 35 ff. och Posner, R. A., Economic
Analysis of Law, 9 u., 2014, s. 561 ff. Se även Kershaw, D., Company Law in Context, 2 u., 2012, s. 646 f. 114 Se Kraakman m.fl., The Anatomy of Corporate Law, s. 35 ff. 115 Se t.ex. Pönkä, V., The Principle of equality of shares and shareholders, NTS 2016:1 s. 38 ff. med vidare hänvisningar. Pönkä framhåller att det kan ifrågasättas om likhetsprincipen kan sägas härledas ur en lojalitetsplikt för aktieägare, i vart fall avseende bolag med spritt ägande (se a.a. s. 43). Uttalandet har fog för sig, eftersom utgångspunkten är att aktieägandet i sig inte grundar någon lojalitetsplikt. En annan sak är att likhetsprincipen och vissa andra lagregler kan sägas ge uttryck för eller skapa en viss lojalitetsplikt. 116 Se t.ex. Andersson J. & Pehrson, L., Likhetsprincipen och generalklausulerna i Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law, skriftserie nr 7, s. 109 ff. på s. 133 ff. samt bl.a. rättsfallen NJA 1977 s. 393; NJA 1989 s. 751; NJA 2009 s. 550 och Svea hovrätts dom den 23 maj 2015 i mål T 6909-14. I sistnämnda mål, som rörde klander av ett stämmobeslut, förde tingsrätten ett relativt utförligt resonemang angående innebörden av likhetsprincipen och begreppet sakliga skäl. Domstolen konstaterade också att om käranden lyckas visa att ett beslut strider mot likhetsprincipen övergår bevisbördan för att det förelegat sakliga skäl till svaranden, dvs. bolaget/föreningen (se s. 17). Tingsrättens dom fastställdes av Svea hovrätt. Annan uppfattning Nerep, E., Om generalklausulerna och likhetsprincipen i aktiebolagslagen, Festskrift till Lars Pehrson, Stockholm 2016, s. 287 ff. på s. 291. Se också för norsk rätt Aarbakke m.fl., Aksjeloven og allmennaksjeloven, s. 227 med följdhänvisningar. Jfr dock Nerep, E., Aktiebolagsrättslig analys — Ett tvärsnitt av nyckelfrågor, Stockholm 2003, s. 290 ff.

Generalklausulen stadgar att bolagsstämman inte får ”fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare”. Som framgår av lagtexten räcker det att beslutet är ägnat att ge en otillbörlig fördel. Det behöver således inte visas att beslutet faktiskt också ger eller gett någon en sådan fördel. Däremot ska det vara fråga om just en otillbörlig fördel. Otillbörlighetskravet markerar att bestämmelsen ska tillämpas med viss försiktighet.117 Enligt lagkommentaren tar den främst sikte på beslut som bär drag av maktmissbruk.118 Fördelen kan enligt lagtexten beredas inte enbart en aktieägare, utan även tredje man. Vidare kan nackdelen drabba antingen enskilda aktieägare eller bolaget.119 I rättskällorna görs ibland ingen åtskillnad mellan likhetsprincipen och generalklausulen och det anges stundom att generalklausulen ger uttryck för likhetsprincipen.120 Denna uppfattning är endast delvis korrekt.121 Likhetsprincipen innebär att med varje aktie ska följa exakt samma rättigheter och skyldigheter gentemot bolaget, såvida inte olikheter mellan aktierna har föreskrivits i bolagsordningen. Det är således fråga om matematisk rättvisa. Generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL tar däremot inte sikte på matematisk rättvisa, utan avser att förhindra otillbörliga stämmobeslut.

 

117 Se Andersson S., m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, Internetutgåva publicerad i Zeteo, uppdaterad per den 12 juni 2017, kommentaren till 7 kap. 47 § punkten 3. 118 Ibidem. 119 Se vidare angående generalklausulerna bl.a. Johansson, S., Aktiebolagslagens generalklausuler. Insjöar eller torra land? Festskrift till Lars Pehrson, s. 163 ff. och Nerep, Om generalklausulerna och likhetsprincipen i aktiebolagslagen, Festskrift till Lars Pehrson, s. 287 ff. Se även de verk som anges i nästföljande fotnot. 120 Se t.ex. SOU 1941:9 s. 303; prop. 1973:93 s. 84, RH 2013:63 och Dotevall, R.,
Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör — En aktiebolagsrättslig studie i komparativ belysning, Stockholm 1989, s. 282 och 284. Jfr dock Dotevall, Aktiebolagsrätt: fördjupning och komparativ belysning, Stockholm 2015, s. 298 ff., där synen på förhållandet mellan likhetsprincipen och generalklausulen är en annan. För en intressant analys av den historiska utvecklingen samt förhållandet mellan likhetsprincipen och generalklausulen hänvisas till Andersson & Pehrson, Likhetsprincipen och generalklausulerna i Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law skriftserie nr 7, s. 109 ff. på s. 110 ff. och till Nerep, Om generalklausulerna och likhetsprincipen i aktiebolagslagen, Festskrift till Lars Pehrson, s. 287 ff. Se också för likhetsprincipen utifrån ett nordiskt perspektiv Pönkä, The Principle of equality of shares and shareholders, NTS 2016:1 s. 38 ff. Pönkä menar att likhetsprincipen mellan aktieägare följer av generalklausulen, under det att den lagstadgade likhetsprincipen enbart tar sikte på likhet mellan aktierna. 121 Se härtill t.ex. NJA 2013 s. 1250; Svea hovrätts dom den 23 juni 2015 i mål T 6909-14 på s. 12; Pehrson, L., Generalklausuler i aktiebolagslagen, Festskrift till Sveriges Advokatsamfund, s. 499 f. och Arvidsson, N., Associationsrättens likhets- och likabehandlingsprinciper: en analys i ljuset av NJA 2013 s. 1250, JT 2014/15 s. 263 ff. på s. 264 ff. Arvidsson argumenterar för övrigt för att det finns två olika principer: likhetsprincipen, som endast tar sikte på den interna strukturen hos medlemmarnas rättigheter och inte medlemsrättens innehåll, samt likabehandlingsprincipen som grundlägger ett villkorat förbud mot positiv särbehandling och ger upphov till rättigheter (se a.a. s. 269 ff.).

I doktrinen råder delade meningar angående huruvida likhetsprincipen tar sikte på rättsförhållandet mellan aktierna eller aktieägarna. En företrädd uppfattning är att likhetsprincipen endast tar sikte på förhållandet mellan aktierna, eftersom aktiebolaget, till skillnad från övriga associationsformer, är en kapitalassociation.122 Enligt denna uppfattning innebär likhetsprincipen sålunda att varje bolagsåtgärd som inbegriper en förändring av aktierätten strider mot likhetsprincipen. Däremot tar bestämmelsen enligt detta synsätt inte sikte på förhållandet mellan aktieägarna.123 Mot detta synsätt står uppfattningen att likhetsprincipen tar sikte på förhållandet mellan aktieägarna eller såväl aktierna som aktieägarna.124 Dansk och norsk rätt innehåller en reglering som är i stort sett identisk med den svenska (se § 45 selskabsloven och § 4-1 aksjeloven). Enligt norsk rätt innebär likhetsprincipen att såväl aktierna som aktieägarna har lika rätt.125 En sådan tolkning synes förenlig med artikel 85 i det konsoliderade bolagsdirektivet126, där det stadgas:

 

För att detta direktiv skall kunna genomföras måste medlemsstaternas lagstiftning behandla de aktieägare lika som befinner sig i samma ställning. [Min kursivering.] Oavsett om det sker genom en extensiv tolkning av 4 kap. 1 § ABL i ljuset av bolagsdirektivet, eller om det härleds ur den allmänna asso-

 

122 Se t.ex. Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 40 f. Se även NJA 1963 s. 431. 123 Ibidem. 124 Se Skog, R., Rodhes Aktiebolagsrätt, 24 u., Stockholm 2014 s. 246; Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, s. 282 och Aktiebolagsrätt, s. 299; Pehrson, Generalklausuler i aktiebolagslagen, Festskrift till Sveriges Advokatsamfund, s. 500 och Andersson & Pehrson, Likhetsprincipen och generalklausulerna, i Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law skriftserie nr 7, s. 109 ff. på s. 117. Eklund & Stattin konstaterar att likhetsprincipen är en allmän associationsrättslig princip och att bestämmelsen i 4 kap. 1 § ABL inte utgör en uttömmande reglering. Principen innebär enligt dessa att alla associationsmedlemmar ska behandlas lika. För aktiebolagens del tillkommer emellertid kravet att även aktierna ska behandlas lika. Principen gäller dock för aktieägare och aktier i denna deras egenskap, vilket innebär att aktieägare inte behöver behandlas lika i egenskap av kunder till bolaget eller leverantörer av olika nyttigheter (Se Eklund, K. & Stattin, D., Aktiebolagsrätt och aktiemarknadsrätt, 2 u., Uppsala 2016, s. 186 f.) Även Andersson & Pehrson är av motsvarande uppfattning, dvs. att såväl aktierna som aktieägare i samma rättsställning ska behandlas lika (se Likhetsprincipen och generalklausulerna i Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law skriftserie nr 7, s. 109 ff. på s. 117). 125 Andenaes, Aksjeselskaper & Allmenaksjeselskaper, s. 132 och Aarbakke m.fl., Aksjeloven og allmennaksjeloven, s. 227. 126 Europaparlamentets och Rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering). Samma uppfattning Andersson & Pehrson, Likhetsprincipen och generalklausulerna i Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law skriftserie nr 7, s. 109 ff. på s. 117.

ciationsrättsliga principen kan konstateras att likhetsprincipen bör ta sikte på såväl aktieägares som aktiernas rätt i bolaget.127 5.1.3 Vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL 5.1.3.1 Allmänt Av 3 kap. 3 § ABL följer att syftet med bolagets verksamhet är att ge vinst till fördelning bland ägarna, om inte annat framgår av bolagsordningen. Det är mycket ovanligt att aktiebolag drivs med andra syften än att ge vinst.128 Bolagsorganen är sålunda bundna att agera i enlighet med vinstsyftet inom ramen för förvaltningen och beslutsfattandet i bolaget.129 Detta innebär bl.a. att de normalt inte får fatta beslut som innebär att bolaget medvetet avhänder sig egendom mot en ersättning som inte är marknadsmässig, eller åtar sig förpliktelser som inte är förenliga med vinstsyftet. För att en åtgärd ska anses strida mot vinstsyftet måste det dock vara fråga om åtgärder som uppenbart strider mot detta; allmänt okloka affärsmässiga beslut kan inte angripas med stöd av denna bestämmelse. Den är dock handlingsdirigerande och innebär en viss begränsning i främst bolagsstämmans och bolagsledningens handlingsfrihet.130 Rodhe anför, i linje med det ovan anförda, följande i anslutning till en analys av förhållandet mellan lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och ABL:

 

Aktiebolagslagen förutsätter att syftet med ett aktiebolags verksamhet är att tillföra aktieägarna vinst. Varje aktieägare har enligt lagen ett anspråk på att bolagsstämman skall respektera denna grundläggande regel och bolaget såsom helhet har ett anspråk mot styrelsen av samma innebörd.131

5.1.3.2 Något om vinstsyftet och minoriteten Det förekommer i inte obetydlig utsträckning att en minoritet missbrukar minoritetsskyddet på olika sätt.132 Det kan exempelvis vara fråga om att en minoritet önskar bli utköpt av majoriteten och vidtar åtgärder i syfte att pressa fram ett bud på aktierna. Stundom synes

127 Se även NJA 2013 s. 1250 där domstolen uttalade följande: ”Generalklausulerna ska ses tillsammans med likhetsprincipen, som är en grundläggande princip inom aktiebolagsrätten och som kommer till uttryck i 4 kap. 1 § aktiebolagslagen. Den innebär att alla aktieägare är likställda och att alla aktier har lika rätt i bolaget.” Se även Nerep, Om generalklausulerna och likhetsprincipen i aktiebolagslagen, Festskrift till Lars Pehrson, s. 287 ff. på s. 293. 128 Se t.ex. Skog, Rodhes Aktiebolagsrätt, s. 244. 129 För en ingående studie av vinstsyftet i ABL se Ohlson, G., Vikten av vinst: en studie om syftets betydelse i bolagsstyrning, Uppsala 2012. Se vidare Samuelsson, P., En essä om vinst som värde. Festskrift till Boel Flodgren s. 361 ff. och Skog, R., Om betydelsen av vinstsyftet i aktiebolagslagen, SvJT 2015 s. 11 ff. För norsk rätt se bl.a. Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmisbruk — en studie av asl./asal. § 5–21 og uskrevne misbruksprinsipper, s. 78 ff. 130 Se t.ex. Skog, Om betydelsen av vinstsyftet i aktiebolagslagen, SvJT 2015 s. 11 ff. på s. 11 och Ds 2015:25 s. 38. 131 Se Rodhe, K., Medbestämmandelagen och aktiebolagslagen, SvJT 1977 s. 295 ff. på s. 297 f. 132 Se härtill bl.a. Beyer, C. och Båvestam, U., Är minoritetsskyddet befogat — finns det risk för minoritetsmissbruk?, Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law skriftserie nr 7 s. 11 ff.

också åtgärder vidtas av en missnöjd minoritet i syfte att försöka förmå majoriteten att gå med på något önskemål från minoritetens sida. Åtgärder som kan komma ifråga i sådana fall kan exempelvis vara sammankallande av extra bolagsstämma upprepade gånger eller utnyttjande av reglerna om rätt till utseende av minoritetsrevisor eller särskild granskare.133 I den mån åtgärder av det slaget medför ökade kostnader och minskad vinst för bolaget bör åtgärderna rimligen kunna anses strida mot vinstsyftet i ABL.134 En fråga är därför om vinstsyftet är något som behöver beaktas även av en minoritet.
    Utgångspunkten torde vara att det främst är bolagsorganen, dvs. bolagsstämman, styrelsen och eventuell verkställande direktör, som ska beakta vinstsyftet inom ramen för beslutsfattandet respektive förvaltningen av verksamheten.135 I fråga om minoritetens eventuella förpliktelser härvidlag är rättsläget mera svårbedömt.
    Något som står alldeles klart är förstås att vinstsyftet inte hindrar en minoritet från att i vederbörlig ordning utnyttja de rättigheter eller det skydd lagen ger, även om det leder till ökade kostnader för bolaget. När det däremot gäller ett otillbörligt missbruk av minoritetsrättigheterna till skada för bolaget är läget ett annat. Ändamålet med minoritetsskyddsreglerna är att skydda minoriteten från missbruk från majoritetens sida. Ytterst är ändamålet, i likhet med vad som gäller för vinstsyftet, att bidra till att göra aktiebolaget till ett intressant investeringsobjekt.136 På det sättet föreligger en viss koppling mellan vinstsyftet och minoritetsskyddet. Detta talar i viss mån för att minoritetsskyddet inte bör kunna missbrukas av en minoritet i syfte att gynna minoritetens egna intressen till skada för bolaget — en ståndpunkt som också är förenlig med det allmänna förbudet mot rättsmissbruk.137 Denna ståndpunkt kan även sägas vara förenlig med splittringsförbudet. Ett viktigt motiv bakom det förbudet är just att förvaltningsrättigheterna inte ska hamna hos någon person som inte har ett ekonomiskt intresse i bolaget. Ett syfte är alltså att skydda bo-

 

133 Se bl.a. Beyer & Båvestam, Är minoritetsskyddet befogat — finns det risk för minoritetsmissbruk?, Svernlöv, C. (red.), Aktiebolagslagens minoritetsskydd, Stockholm Centre for Commercial Law skriftserie nr 7 s. 11 ff. s. 26 f. 134 Samma uppfattning Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmissbruk — en studie av asl./asal. § 5–21 og uskrevne misbruksprinsipper, s. 338 f. 135 Se avsnitt 5.1.3.1 ovan. 136 Se t.ex. Bergström & Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, s. 170 f. Enligt Bergström & Samuelsson har forskningen visat att det föreligger ett empiriskt samband mellan finansiärers villighet att investera i företag och ett väl avvägt minoritetsskydd (se a.a. s. 171). 137 Samma uppfattning Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmissbruk — en studie av asl./asal. § 5–21 og uskrevne misbruksprinsipper, s. 338 f. Om rättsmissbruk se bl.a. Munukka, Rättsmissbruk: En rättsfigur under framväxt, Stockholm Centre for Commercial Law, årsbok 2008 s. 135 ff.) Frågan om tillämpningen av denna princip i aktiebolagsrätten dryftas även av Pönkä, The Principle of equality of shares and shareholders, NTS 2016:1 s. 38 ff. på s. 41 ff. och av Schans Christensen, Kapitalselskaber,
Aktie- og anpartsselskabsret, s. 168 f. Se även Conac, The Shareholders Duty Not to Abuse
Rights i Birkemose, (red.), Shareholders’ Duties, European Company Law Series, Vol 12, 2017, s. 363 ff. på s. 369 ff.

laget och aktieägarna mot att rösträtt utövas som inte ligger i bolagets intresse.138 Det kan härtill noteras att minoriteten anses ha en viss lojalitetsplikt mot majoriteten i tysk och amerikansk rätt och att bestämmelsen om unfair prejudice i engelsk rätt träffar såväl majoriteten som en minoritet (se avsnitt 4.2 ovan). I norsk rätt finns den uppfattningen företrädd att minoriteten är skyldig att iaktta vinstsyftet.139 Vidare finns där bestämmelser om inlösen av aktieägares aktier, vilka kan tillämpas i vissa fall av minoritetsmissbruk (se vidare avsnitt 4.5 ovan). Det kan således på goda grunder argumenteras för att det bör finnas vissa gränser för hur långt minoritetsskyddet kan missbrukas utan risk för främst skadeståndsansvar enligt 29 kap. 3 § ABL. Rättsläget i svensk rätt får dock betraktas som något oklart på denna punkt.

 

5.1.4 Jävsbestämmelsen i 7 kap. 46 § ABL Bestämmelserna om jäv för aktieägare är mindre stränga än de som gäller för styrelseledamöter (jfr 7 kap. 46 § och 8 kap. 23 § ABL). Av bestämmelserna i 7 kap. 46 § ABL följer att en aktieägare inte själv eller genom ombud får rösta i fråga om (i) talan mot honom eller henne, (ii) hans eller hennes befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse mot bolaget, eller (iii) talan eller befrielse som avses i (i) och (ii) och som gäller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets. Även om jävsbestämmelsen som nämnts är betydligt snävare än den som gäller för styrelseledamöter och verkställande direktören innebär den en skyldighet att undvika intressekonflikter ifråga om talan mot aktieägaren eller dennes befrielse från skadeståndsansvar, något som kan sägas ge uttryck för en viss, om än begränsad, lojalitetsplikt.
    I fråga om bestämmelsen under punkten (iii) torde framförallt avses ett ekonomiskt intresse eller ett intresse som grundas på nära släktskap.140 Jävsregeln träffar som framgår av ordalydelsen såväl aktieägaren själv som ombud eller ställföreträdare för aktieägaren. Av 7 kap. 46 § andra stycket ABL följer att jävsregeln för ombud gäller på samma sätt som för aktieägare. Det anförda innebär att ett ombud inte får rösta för fullmaktsgivarens aktier i frågor där ombudet på grund av jäv skulle vara förhindrad att rösta för egna aktier.
    Jävsbestämmelserna hindrar endast aktieägare att delta i omröstning på bolagsstämman. Det finns därmed inget som hindrar en aktieägare från att delta i debatt eller diskussion på bolagsstämman.141

 

138 Se t.ex. Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag s. 285 och Hetherington, The Minority’s Duty of Loyalty in Close Corporations, Duke Law Journal, Vol 1972:921, s. 921 ff. på s. 934. 139 Se Truyen, Aksjonaerenes myndighetsmissbruk — en studie av asl./asal. § 5–21 og uskrevne misbruksprinsipper, s. 338 f. 140 Se Andersson, m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, kommentaren till 7 kap. 46 § punkten 1 och SOU 1995:44 s. 176. 141 Se Andersson m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, kommentaren till 7 kap. 46 § punkten 1.

Förutom frågor om talan vid domstol omfattas även frågor om befrielse från skadeståndsansvar och förpliktelser av jävsbestämmelsen. Med detta avses beviljande av ansvarsfrihet enligt 29 kap. 7 § och andra frågor som rör utkrävande av skadestånd enligt 29 kap. ABL, men även befrielse från förpliktelser på grund av ett köpeavtal eller på grund av skadegörelse på bolagets egendom omfattas av jävsbestämmelsen.142 Vidare är den jävige förhindrad att delta i omröstning om beslut som avser att tillförsäkra den jävige förmåner som kompensation för ålagda förpliktelser.143 Jävsbestämmelserna ska inte tillämpas i enmansbolag eller i andra fall där samtliga aktieägare är jäviga, eftersom det är fråga om en regel till skydd för aktieägarna.144 5.1.5 Skadestånd enligt 29 kap. 3 § ABL Utöver angivna bestämmelser följer en viss begränsning i aktieägarens handlingsfrihet av bestämmelserna i 29 kap. 3 och 4 §§ ABL. En aktieägare kan sålunda ådra sig skadeståndsansvar om vederbörande, genom att medverka till en överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, aktieägare eller annan skada. Skadeståndsskyldighet kan bl.a. uppkomma för aktieägare som deltar i beslut om fastställande av en oriktig balansräkning och utdelning av vinstmedel som inte är utdelningsbara.145 Skadeståndsansvar enligt ABL kan vidare uppkomma om beslutet är främmande för bolagets verksamhet eller syfte eller är ägnat att bereda otillbörlig fördel för aktieägare eller annan till nackdel för bolaget.146 Detsamma gäller om en aktieägare medverkat till ett förbjudet lån enligt 21 kap. ABL och därigenom genom uppsåt eller grov oaktsamhet skadat bolaget.147 Däremot blir en aktieägare normalt inte skadeståndsansvarig om denne medverkat till ett beslut om en affärsmässigt olämplig transaktion, såvida inte en överträdelse av nämnda regelverk föreligger.148 Skulle beslutet emellertid vara av sådan art att det utgör gäldenärsbrott enligt 11 kap. brottsbalken (1962:700) kan skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen (1972:207) aktualiseras under vissa förutsättningar.
    Som framgår av lagtexten används uttrycket ”medverka till överträdelse” av de angivna regelverken. Därigenom betonas att regeln också täcker fall då aktieägare använder sitt inflytande över exempelvis styrelseledamot eller verkställande direktör och på så sätt med-

 

142 Ibidem. 143 Ibidem och prop. 1975:103 s. 392. 144 Se Andersson m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, kommentaren till 7 kap. 46 § punkten 1. 145 Se Andersson m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, kommentaren till 29 kap. 3 § punkten 1. Se även Nerep och Samuelsson, Aktiebolagslag (2005:551) 29 kap.
3 §, Lexino 2013-02-01, punkten 2. 146 Ibidem. 147 Se Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, s. 372. 148 Ibidem.

verkar till att beslut fattas eller åtgärder vidtas av dessa som t.ex. bereder aktieägare eller annan en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.149 5.1.6 Tvångslikvidation enligt 25 kap. 21–23 §§ ABL Ytterligare bestämmelser som sätter en viss gräns för hur långt en aktieägare kan missbruka sin rätt i bolaget är reglerna om likvidation och tvångsinlösen vid majoritetsmissbruk i 25 kap. 21–23 §§ ABL. Enligt 25 kap. 21 § ABL gäller sålunda att om en aktieägare uppsåtligen, genom att missbruka sitt inflytande i bolaget, medverkat till överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, kan allmän domstol, på talan av ägare till en tiondel av aktierna i bolaget, besluta att bolaget ska träda i likvidation.150 Det står inte uttryckligen i lagtexten (jfr dock rubriken) att det ska vara fråga om missbruk av en majoritetsägare, men för att utöva det inflytande som krävs enligt bestämmelsen torde normalt krävas att aktieägaren har majoriteten av rösterna på stämman.151 Bestämmelsen kan tillämpas förutsatt att tre rekvisit är uppfyllda: (i) en aktieägare ska ha missbrukat sitt inflytande och (ii) uppsåtligen medverkat till en överträdelse av någon av de angivna lagreglerna. Vidare ska det (iii) föreligga särskilda skäl till följd av missbrukets långvarighet eller av annan anledning. En sådan anledning kan enligt förarbeten och lagkommentar vara att det har varit fråga om ett grovt missbruk och att det föreligger fara för att det upprepas.152 Missbruket kan, men behöver inte nödvändigtvis, utövas genom bolagsstämmobeslut. Det kan t.ex. även utövas genom att aktieägaren påverkar bolagsledningen och därigenom medverkar till att ledningen vidtar sådana åtgärder som innebär missbruk.153 I det fall som avses i 21 § kan domstolen enligt bestämmelserna i 25 kap. 22 § på yrkande av bolaget i stället för att besluta om likvidation ålägga bolaget att inom viss tid lösa in kärandens aktier.

 

5.1.7 Sammanfattande kommentarer Sammanfattningsvis framgår av ovanstående redogörelse att det finns ett antal bestämmelser i ABL som kan sägas ge uttryck för en viss, om än begränsad, lojalitetsplikt för aktieägare och då främst för majoritetsägare. Sålunda kan konstateras bl.a. att bolagsstämman (och därmed indirekt aktieägarna) är skyldig att iaktta vinstsyftet i

 

149 Se Andersson m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, kommentaren till 29 kap. 3 § punkten 2 och Nerep och Samuelsson, Aktiebolagslag (2005:551) 29 kap. 3 §,
Lexino 2013-02-01, punkten 2. 150 I stället för likvidation kan inlösen av kärandens aktier ske under vissa förutsättningar enligt 25 kap. 22 § ABL. 151 Se Nerep och Samuelsson, Aktiebolagslag (2005:551) 25 kap. 21 §, Lexino 2013-07-01, punkten 2.2. 152 Se t.ex. prop. 1975:103 s. 503 och Andersson m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, kommentaren till 29 kap. 21 § punkten 1. 153 Se prop. 1975:103 s. 503.

samband med beslutsfattande, att åtgärder som beslutas av bolagsstämman och som kan ge en ägare eller annan en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller annan ägare träffas av generalklausulen, att det finns bestämmelser om upplösning respektive utlösen vid grovt majoritetsmissbruk och att aktieägare kan ådra sig skadeståndsansvar vid överträdelse av ABL (t.ex. vinstsyftet, likhetsprincipen eller generalklausulen), bolagsordningen eller årsredovisningslagen, förutsatt att grov oaktsamhet eller uppsåt kan läggas aktieägaren till last. Dessa bestämmelser, vilka alltså i viss mån begränsar aktieägares handlingsfrihet, gäller alla aktiebolag oavsett bolagsform (privat eller publikt) och samarbetets art. Det finns däremot inget stöd i rättskällorna för att aktieägare har en lojalitetsplikt som går längre än den som framgår av ABL.
    En fråga som kan ställas är om en rättsprincip om en lojalitetsplikt för främst majoritetsägare kan uppställas enligt svensk rätt, i likhet med vad som gäller enligt amerikansk, norsk och tysk rätt. En närmare analys av den frågan ryms dessvärre inte inom ramen för en artikel av ifrågavarande slag. Jag nöjer mig endast med att konstatera att så inte förefaller uteslutet. En sådan lojalitetsplikt skulle kunna grundas på främst två förhållanden, nämligen dels det avtalsförhållande som råder mellan bolaget och aktieägarna och som tar sig uttryck i bolagsordningen, dels det förhållandet att majoriteten har stor makt att påverka minoritetens ägarandel och förmögenhet; en rätt som inte bör få missbrukas till skada för bolaget eller minoriteten. En sådan lojalitetsplikt för majoritetsägare skulle ligga i linje med förbudet mot rättsmissbruk. Det ska noteras att lojalitetsplikten inte skulle innefatta en positiv förpliktelse att främja bolagets intressen, utan främst en negativ förpliktelse av innebörd att majoritetsägare inte får missbruka sin makt och därigenom fatta beslut eller vidta andra åtgärder som skadar minoriteten.
    I det följande ska undersökas i vilken utsträckning aktieägare i fåmansbolag, utöver vad som framgår av ABL, kan anses ha en lojalitetsplikt mot bolaget och/eller andra aktieägare i likhet med vad som gäller enligt flera av de utländska rättsordningarna.

 

5.2 Lojalitetsplikten för aktieägare i fåmansbolag
5.2.1 Allmänt om samarbete i fåmansbolag En avgörande skillnad mellan fåmansbolaget och ett noterat bolag är att det inte finns någon marknad för försäljning av fåmansbolagets aktier. Aktieägare i ett noterat bolag kan, om de är missnöjda med förvaltningen av verksamheten, ofta enkelt sälja sina aktier.154 Detsamma gäller inte aktieägare i ett fåmansbolag. Där är utgångspunkten tvärtom den motsatta, nämligen att det är mycket svårt (ofta

 

154 Ett undantag kan vara majoritetsägare i noterade bolag. De har ofta svårt att sälja en större andel utan ett ordentligt börsfall, något som motiverar ett närmare engagemang i verksamheten.

omöjligt) att sälja aktierna vid missnöje med förvaltningen eller annan aktieägares agerande. I de allra flesta fåmansbolagen finns det dessutom överlåtelsebegränsningar i form av hembudsklausul, förköpsklausul eller samtyckesklausul. Det förhållandet att det inte finns någon marknad för försäljningen av aktierna medför dels att det blir desto viktigare för delägarna att utöva inflytande över och ha insyn i verksamheten, dels att konflikter mellan ägarna kan bli mycket kännbara.155 Det begränsade antalet ägare i fåmansbolag medför att argumentet för en separation av ägande och kontroll156 bortfaller. Tvärtom förhåller det sig ofta så att fåmansbolaget har startats av ett fåtal personer som förväntas tillföra viss kompetens och utöva inflytande över verksamheten. Vanligen är också en eller flera ägare styrelseledamöter och/eller anställda eller konsulter i bolaget. Personernas kompetens och förmåga att samarbeta är således av stor betydelse i fåmansbolagen, i likhet med vad som gäller i handelsbolag. Vidare gäller att verksamheten i bolaget utgör en viktig, i många fall den enda, inkomstkällan för ägarna. I fråga om personernas betydelse och samarbetets art är det sålunda ofta ingen skillnad mellan ett handelsbolag och ett fåmansbolag. Enda skälet till att aktiebolagsformen har valts är normalt att ägarna vill begränsa ansvaret för bolagets förpliktelser.
    Nu nämnda aspekter på fåmansbolaget reflekteras inte i ABL.157 I ABL är utgångspunkten sålunda att aktierna är fritt överlåtbara (se 4 kap. 7 § ABL).158 Mot bakgrund av att det normalt inte är önskvärt att aktierna i ett fåmansbolag ska kunna överlåtas utan vidare har den alldeles övervägande delen av de privata aktiebolagen en överlåtelsebegränsning i bolagsordningen.159 Regleringen om fri överlåtbarhet motsvarar således för fåmansbolagens del inte det s.k. standardkontraktet, eller om man så vill metakontraktet.160 Vidare saknas en reglering i ABL som ger möjlighet till exit i de fall där aktieägarna inte längre förmår samarbeta inom ramen för bolaget av en eller annan anledning.161

 

155 Se vidare Cheffins, Company Law: Theory, Structure and Operation, s. 50 f. och s. 469 f. 156 I ett bolag med spritt ägande är det förstås inte praktiskt möjligt eller ändamålsenligt att alla ägare, eller en större del av ägarna, deltar i förvaltningen. 157 Se för en intressant artikel som berör ämnet Almlöf, H., Mot en djupare förståelse av aktiebolagsrättens utformning, NTS 2016 nr 2/3 s. 107 ff. 158 Som framgår av avsnitt 4.5 ovan är utgångspunkten den motsatta i aksjeloven. 159 Se t.ex. Almlöf, H., som argumenterar för att överlåtelsebegränsning bör vara utgångspunkten för de privata bolagen i artikeln När dispositiva lagregler blir tvingande. Om behov av kreativitet i det aktiebolagsrättsliga lagstiftningsarbetet, SvJT 2017 s. 9 ff. på s. 22. 160 Se vidare t.ex. Cheffins, Company Law: Theory, Structure and Operation, s. 264 ff. och Almlöf, Mot en djupare förståelse av aktiebolagsrättens utformning, NTS 2016 nr 2/3 s. 107 ff. på s. 110. 161 Jfr t.ex. regleringen i norsk rätt (se avsnitt 4.5) och bestämmelsen om likvidation vid viktig grund enligt 2 kap. 25 § HBL. Exiträtt i privata bolag behandlas av Andersson, J. i den nyligen publicerade artikeln Exit in Private Companies: An
Overview i Birkemose, (red.), Shareholders’ Duties, European Company Law Series,

 

I det följande undersöks lojalitetsplikten för aktieägare i fåmansbolag närmare. Det ska noteras att i många fåmansbolag där ägarna samarbetar inom ramen för bolaget är ägarna också anställda och/eller styrelseledamöter. Anställningen respektive uppdraget som styrelseledamot medför en omfattande lojalitetsplikt mot bolaget. Den följande framställningen tar därför främst sikte på aktieägare som inte är anställda av eller styrelseledamöter i bolaget.

 

5.2.2 Den rättsliga grunden för en lojalitetsplikt för aktieägare i fåmansbolag Den allmänna uppfattningen i svensk rätt synes som nämnts vara att aktieägare inte har någon lojalitetsplikt.162 Denna uppfattning är, med undantag för vad som anförts under avsnitt 5.1 ovan, som utgångspunkt korrekt. Aktieägare som enbart äger en mindre andel aktier i bolaget, vilket i regel är fallet i bolag med spritt ägande, och som inte arbetar i detta eller på annat sätt främjar dess verksamhet, saknar i allt väsentligt inflytande över bolagets verksamhet och har en begränsad insyn i bolaget. Det finns ingen rättslig grund och inte heller några ändamålsenliga skäl för att ålägga sådana aktieägare en lojalitetsplikt utöver vad som framgår av de ovan angivna lagreglerna.163 I synnerhet i fåmansbolag är förhållandena som framgår av föregående avsnitt många gånger annorlunda. Vidare gäller att aktieägare i fåmansbolag ofta har ingått ett aktieägaravtal. Aktieägaravtalet är vanligen skriftligt, vilket naturligtvis är att föredra ur bevissynpunkt. Inget hindrar dock att avtalet ingås muntligen eller genom konkludent handlande.164 Det torde i själva verket vara mer regel än undantag att parter, även om de inte ingår något skriftligt avtal, muntligen kommer överens om i vart fall vissa grundläggande frågor i samband med att de bildar ett bolag. Det kan t.ex. röra sådana frågor som att eventuell vinst inte ska delas ut under de närmaste åren, att parterna ska arbeta i bolaget i viss utsträckning och att parterna ska verka för att en exit kan ske inom ett visst antal år. En sådan överenskommelse utgör ett aktieägaravtal, om än ett muntligt sådant.

 

Vol 12, 2017 s. 363 ff. på s. 331 ff. Almlöf arbetar för närvarande med forskningsprojektet ”Minoritetsskydd i ägarledda aktiebolag — särskilt om insyn och exit”. 162 Se bl.a. Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 312 f.; Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip s. 151 ff., Nial, H., Om aktiebolag, 2 u., Stockholm 1948, s. 96 och Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.2. Lindskog framhåller att omständigheterna i ett enskilt fall visserligen kan vara sådana att en lojalitetsplikt ändå föreligger och nämner att det då bör röra sig om fåmansbolag (se a.a., kap 1:0 punkten 4.4.2 fotnot 10). 163 En lojalitetsplikt innebär vissa begränsningar för den part som omfattas av den, t.ex. i form av viss konkurrensbegränsning. I den mån en ägare saknar inflytande över och insyn i verksamheten är risken för skada på grund av intressekonflikter begränsad. Det är i sådana fall inte motiverat ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att tillerkänna övriga ägare ett ”skydd”, eftersom ett sådant skydd samtidigt skulle begränsa den pliktskyldiges förehavanden på olika sätt. 164 Se t.ex. NJA 1986 s. 402 och RH 2012:39.

Den härskande uppfattningen i doktrinen är att aktieägaravtal kan utgöra enkla bolag.165 Det finns mycket som talar för att denna uppfattning är riktig. Det enda som krävs för att ett enkelt bolag ska uppkomma är att två eller flera parter har kommit överens om att samverka för ett gemensamt ändamål.166 Om parter som avser att bilda ett aktiebolag kommer överens om att samverka på ett visst sätt för det gemensamma ändamålet att aktiebolaget ska exempelvis säljas med förtjänst inom en femårsperiod, eller långsiktigt ge löpande avkastning till ägarna, torde dessa rekvisit vara uppfyllda.
    Delägare i enkla bolag har utan tvekan en lojalitetsplikt.167 Aktieägare som, muntligen, konkludent eller skriftligen, har ingått ett aktieägaravtal kan alltså ha en lojalitetsplikt gentemot det enkla bolaget och därmed indirekt aktiebolaget. I den mån samarbetet utgör ett enkelt bolag blir bestämmelserna i HBL samt de allmänna rättsprinciper som gäller för enkla bolag tillämpliga på samarbetet, i den mån inte annat avtalats. (Vissa av bestämmelserna i HBL är dock tvingande.) Allmänna rättsprinciper som gäller för enkla bolag är bl.a., förutom lojalitetsplikten, den associationsrättsliga likhetsprincipen.168 Även om något enkelt bolag inte skulle anses föreligga kan dock en lojalitetsplikt mellan ägare i fåmansbolag grundas enbart på det förhållandet att ägarna i praktiken samarbetar eller samverkar inom ramen för bolaget och dess verksamhet och på olika sätt bidrar till verksamheten.169 I den mån de har ingått ett aktieägaravtal kan en lojalitetsplikt även grundas på det avtalsförhållandet. Det är i dessa fall fråga om en kontraktuell lojalitetsplikt.
    Lindskog framhåller att för handelsbolag och enkla bolag skiljer sig situationen från vad som gäller för t.ex. aktiebolag. Han framhål-

 

165 Se t.ex. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 3.3.2; Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 347 och Nial i rättsutlåtandet i NJA 1942 s. 627 och i Aktiebolagsrätt och avtalsrätt i Festskrift till Gunnar Karnell, s. 257 ff.; Kaansmark, J. & Roos, C. M., Aktieägaravtal. En kortfattad handbok, Lund 1985, s. 35; Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 126 och Stattin, D. & Svernlöv, C., Introduktion till aktieägaravtal, 2 u., Stockholm 2013, s. 24 ff. Ramberg är av en annan uppfattning (se Ramberg, C. (under medverkan av Ramberg, R.), Aktieägaravtal i praktiken, Stockholm 2011, s. 24). Se även Hovrättens för Nedre Norrland dom den 13 april 2007 i mål nr ÖÄ 245-07. 166 Se t.ex. Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 123. I Svea hovrätts dom den 10 juni 2015 i mål T 6671-14 konstaterade hovrätten att ett enkelt bolag kan ingås muntligen (se domen s. 3). 167 Se t.ex. Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 361; Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 137 och Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.2. 168 Se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.1.3; Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 137 och Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s. 312. 169 Samma uppfattning Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip, s. 153. Se även Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap 1:0, punkten 4.4.2, som anger att särskilda omständigheter kan föranleda en lojalitetsplikt för aktieägare och då normalt i fåmansbolag. Se även avsnitt 4 om utländsk rätt ovan.

ler att bolagsmännen har en bidragsplikt och att ett avtal är fundamentet för handelsbolaget. Av störst betydelse är dock enligt hans mening den förtroendeställning som en bolagsman har, då denne har särförvaltningsrätt.170 Huruvida lojalitetsplikten ska ses som ett utflöde av den allmänna avtalsrättsliga lojalitetsplikten eller som ett element i bidragsplikten låter han vara osagt.171 Uttalandena torde främst ta sikte på en jämförelse med aktiebolag med spritt ägande. I fåmansbolag är som tidigare framhållits förhållandena ofta sådana att det föreligger såväl ett avtalsförhållande (muntligt, skriftligt eller konkludent) som en avtalad bidragsplikt för ägarna.
    I den mån aktieägare har kommit överens om att samarbeta och därmed på olika sätt bidra, eller i praktiken samarbetar och bidrar inom ramen för aktiebolaget, kan sammanfattningsvis en lojalitetsplikt föreligga för ägarna, antingen på bolagsrättslig grund, nämligen om rekvisiten för ett enkelt bolag är uppfyllda, eller om så inte skulle vara fallet, på allmän kontraktsrättslig grund.172 5.2.3 Något om innebörden av aktieägares lojalitetsplikt i fåmansbolag När det gäller den närmare innebörden av aktieägares lojalitetsplikt får den avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, i likhet med vad som gäller för lojalitetsplikten i handelsbolag.173 I allmänhet gäller att ett närmare samarbete och mer omfattande deltagande i verksamheten leder till en mer långtgående lojalitetsplikt.174 Motsvarande gäller om ett enkelt bolag föreligger. Faktorer som bör tillmätas vikt är bl.a. hur nära aktieägarna samarbetar, på vilket sätt och i vilken omfattning ägarna deltar i verksamheten, vilken typ av verksamhet det är fråga om och hur stora värden som förvaltas.175 Det kan givetvis förhålla sig så att enbart vissa ägare har en lojalitetsplikt, nämligen om förhållandena är sådana att enbart vissa av ägarna är aktiva och deltar i verksamheten under det att andra enbart har investerat en viss mängd kapital.
    Lojalitetsplikten bör ofta innebära att aktieägaren inte får vidta åtgärder i syfte att gynna sig själv eller annan på bolagets eller övriga ägares bekostnad.176 Åtgärder som innefattar minoritetsmissbruk,

170 Se Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.2. 171 Ibidem. 172 Det ska noteras att på motsvarande sätt kan ägare i bolag med spritt ägande ha en lojalitetsplikt, nämligen om de har kommit överens om att samarbeta och samverka på visst sätt inom ramen för investeringen. 173 Se vidare avsnitt 3 ovan. Se även t.ex. Nial & Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, s. 167 f. Motsvarande gäller enligt bl.a. tysk och amerikansk rätt. 174 Samma uppfattning Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip, s. 153. 175 Se vidare avsnitt 3 ovan. 176 Innebörden av aktieägares lojalitetsplikt behandlas bl.a. av Sørensen, Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?, Nordic and European Company Law, LSN Research Paper Series, Nr 10-01, s. 127 ff. på s. 156 ff. Se vidare angående den allmänna lojalitetsplikten för styrelseledamöter Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 147 ff.

dvs. ett missbruk av minoritetsskyddet i syfte att gynna sina egna intressen på bekostnad av bolaget, bör i många fall kunna anses strida mot lojalitetsplikten. Ett exempel på sådant pliktbrott enligt amerikansk rätt utgör rättsfallet Smith v. Atlantic Properties, Inc.177, där domstolen konstaterade att minoritetens utnyttjande av i bolagsordningen stadgad vetorätt mot vinstutdelning på visst sätt utgjorde pliktbrott. Motsvarande gäller förstås olika former av majoritetsmissbruk. I amerikansk rätt har, för att nämna ett konkret exempel, entledigande av en styrelseledamot som var minoritetsägare ansetts utgöra ett pliktbrott. Domstolen uttalade att genom entledigandet ”the majority effectively frustrates the minority stockholder’s purposes in entering on the corporate venture and also deny him an equal return on his investment.”178 Även om det får anses tveksamt om svenska domstolar skulle komma till samma utgång utgör rättsfallet ett illustrerande exempel på det förhållandevis stränga synsätt som amerikanska domstolar har anlagt på lojalitetsplikten.
    Ett förbud att otillbörligen utnyttja förmåner eller andra fördelar torde aktualiseras främst för aktieägare med någon form av representationsrätt och innebär att aktieägare inte får utnyttja sitt inflytande till att skaffa sig förmåner eller andra fördelar till nackdel för bolaget. Det kan exempelvis handla om att låta bolagets anställda utföra arbeten för aktieägaren som sedan faktureras bolaget, eller om utnyttjande av bolagets egendom på ett otillbörligt sätt.179 Ett konkurrensförbud bör ofta kunna aktualiseras för aktieägare som arbetar i eller på annat sätt verkar för verksamheten, t.ex. genom ett konsultavtal.180 Ett konkurrensförbud bör normalt också föreligga i de fall där ägarnas samverkan utgör ett enkelt bolag. Det bör dock endast omfatta konkurrerande verksamhet som kan vara till nackdel för bolaget.181 Vid bedömningen av om visst engagemang i konkurrerande verksamhet strider mot lojalitetsplikten får en helhetsbedömning göras av sådana faktorer som ägarnas samarbete, engagemangets art och omfattning och verksamheternas art. Bolagets intresse och ägarnas intresse får sedan vägas mot aktieägarens intresse av att kunna utnyttja sin kunskap och erfarenhet till att skaffa sig inkomster.182 Ett förbud att utnyttja bolagets affärsmöjligheter bör normalt träffa i vart fall de aktieägare som är förhindrade att driva eller

 

177 12 Mass.App.Ct. 201, 422 N.E.2d 798 (1981). 178 Se Wilkes v. Springside Nursing Home, Inc. 370 Mass 84, s. 850. 179 Som framgår av avsnitt 5.1.2 ovan sätter generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL vissa gränser för beslutsfattande på bolagsstämman. 180 Se angående konkurrensförbud för aktieägare t.ex. Sørensen, Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in SMEs?, Nordic and European Company Law, LSN Research Paper Series, Nr 10-01, s. 127 ff. på s. 161 ff. 181 Se avsnitt 3 ovan samt Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 216 ff. 182 Se för handelsbolag Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.4.4.

främja konkurrerande verksamhet.183 Förbudet innebär exempelvis att en aktieägare som deltar i förhandlingen av köp av en verksamhet för bolagets räkning typiskt sett är förhindrad att för egen del köpa den aktuella verksamheten. Motsvarande gäller om bolaget har beslutat att förvärva viss verksamhet eller tillgång eller fått ett erbjudande från en annan part om viss affärsmöjlighet.184 I vissa fall av mer omfattande engagemang i verksamheten bör förbudet kunna omfatta alla affärsmöjligheter som omfattas av bolagets verksamhetsområde. Aktieägare som omfattas av förbudet får inte heller medverka till att det överträds genom beslut eller åtgärder av styrelsen eller verkställande direktören.
    En tystnadsplikt och en upplysningsplikt bör åvila aktieägare som i någon mån samarbetar inom ramen för verksamheten i bolaget och kan enligt min bedömning alltså föreligga även om förhållandena inte är sådana att ägarna har ett konkurrensförbud.185 Tystnadsplikten bör innebära ett förbud att för tredje man avslöja förhållanden som kan skada bolaget om de blir offentliga. Typiskt sett omfattas affärshemligheter och annan känslig information.186 Upplysningsplikten bör innebära en skyldighet att upplysa bolaget och övriga ägare om förhållanden som aktieägaren får kännedom om och som kan påverka verksamheten i negativ riktning.187 Det kan exempelvis röra sig om missförhållanden i bolaget eller om andra faktorer som kan skada bolaget.188 I det enskilda fallet får en intresseavvägning göras mellan bolagets och ägarnas intresse av att få informationen och den enskilda aktieägarens intresse av att hemlighålla den. Typiskt sett torde aktieägarens intresse väga något mindre tungt än vid frågor om konkurrensförbudet, eftersom intresset av att kunna utnyttja sin kunskap till att skaffa sig inkomster ofta torde väga tyngre än enbart intresset av att inte informera bolaget och ägarna om vissa för dem viktiga förhållanden.

 

183 Se för handelsbolag Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 2:14, punkten 4.2.5. Att partners i ett joint venture i amerikansk rätt kan omfattas av förbudet att utnyttja bolagets affärsmöjligheter framgår av bl.a. rättsfallet Meinhard v. Salmon, 164 N.E. 545 (N.Y. 1928). Se även Perlman v. Feldmann 219 F.2d 173 (2d Cir. 1995). 184 Se vidare Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 381 ff. 185 Se t.ex. Sørensen, Duty of loyalty for shareholders — a possible remedy for conflicts in
SMEs?, Nordic and European Company Law, LSN Research Paper Series, Nr 1001, s. 127 ff. på s. 164 f. Se för handelsbolag Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 2:14, punkten 4.2.5 not 13 [1199]. 186 Tystnadsplikten för styrelseledamöter behandlas i Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 274 ff. 187 Se t.ex. Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 137. Se även Svea hovrätts dom den 22 december 2016 i mål T 1157-15, som rörde en stiftelse, men där domstolen uttalade sig om upplysningsplikten i aktiebolag. Domen har överklagats. För amerikansk rätt se bl.a. Meinhard v. Salmon, 164 N.E. 545 (N.Y. 1928). 188 Se för styrelseledamöters del Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 257 ff.

När det gäller rättsföljder kan, i de fall samarbetet mellan delägarna utgör ett enkelt bolag, bestämmelsen i 2 kap. 14 § HBL angående skadestånd aktualiseras.189 Enligt den bestämmelsen gäller att en bolagsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget när vederbörande fullgör sina uppgifter ska ersätta skadan. Det ska noteras att skadeståndsskyldigheten för en bolagsman enligt HBL är betydligt mer vidsträckt än vad som gäller för aktieägare enligt ABL. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt (se 2 kap. 14 § första stycket HBL). Om flera är ersättningsskyldiga för samma skada är ansvaret solidariskt (se 2 kap. 14 § andra stycket HBL).
    I de fall HBL är tillämplig kan vidare bestämmelserna i 2 kap. 25 § och 30 § HBL om likvidation av bolagsförhållandet eller inlösen på grund av viktig grund aktualiseras vid brott mot lojalitetsplikten (se 4 kap. 7 § andra stycket HBL).190 För det fall förhållandena är sådana att ett bolagsförhållande inte föreligger ägarna emellan, men dessa ändå samarbetar inom ramen för bolaget, bör skadeståndsansvar kunna aktualiseras i enlighet med allmänna principer om skadestånd vid kontraktsbrott.

 

6 Lojalitetsplikten för de facto directors och shadow directors191 Det förekommer att personer, däribland aktieägare, i praktiken deltar i förvaltningen av ett bolag och utövar ett bestämmande inflytande över detta, utan att vara utsedda till styrelseledamöter. Sådana personer benämns, i den mån de agerar öppet, i engelsk och amerikansk rätt, de facto directors.192 Begreppet skiljs från shadow directors, som, till skillnad från de facto directors, ofta verkar i det fördolda. Shadow directors definieras i Section 251 CA 2006 som:

 

(1) …a person in accordance with whose directions or instructions the directors of the company are accustomed to act.

 

(2) A person is not to be regarded as a shadow director by reason only that the directors act on advice given by him in a professional capacity.

 

 

189 Se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.5.1. 190 Se vidare Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag: en kommentar, kap. 1:0, punkten 4.5.2 och Dotevall, Samarbete i bolag: om personbolag, s. 137 f. 191 I de fall som behandlas under förevarande avsnitt är det inte fråga om lojalitetsplikt för en person i dennes egenskap av aktieägare, utan om en lojalitetsplikt för en person (aktieägare eller ej) som agerar som en de facto- eller shadow director. Mot bakgrund av att det inte torde vara alltför sällsynt att just aktieägare agerar som en de facto- eller shadow director har jag valt att behandla denna fråga i artikeln, om än med viss avvikande systematik. (Utländsk rätt behandlas såvitt avser denna fråga inte under avsnitt 4, utan integrerat i det avsnitt som behandlar svensk rätt, dvs. avsnitt 6.) 192 Se härtill Section 250 CA 2006 och det engelska rättsfallet Re Hydrodam (Corby) Ltd [1994] 2 BCLC 180.

Av det relativt färska rättsfallet Re Paycheck Services 3 Ltd, Revenue and
Customs Commissioners v Holland193 framgår att det inte finns något krav på att personen ska ha verkat i det fördolda. I stället anges att ett typiskt exempel på en shadow director är en CEO i ett holdingbolag som öppet ger instruktioner till styrelsen i dotterbolaget. Även av rättsfallet Vivendi SA v Richard194 framgår att det inte finns något krav på att en shadow director har verkat i det fördolda. I det fallet hade en person öppet lämnat instruktioner rörande bolagets verksamhet till den enda styrelseledamoten, som sedan verkställde instruktionerna. Det framgår dock uttryckligen av lagen att ett bolag inte ska anses vara en shadow director i förhållande till ett dotterbolag enbart på den grunden att instruktioner utfärdas som dotterbolaget sedan följer (se Section 251 (3) CA 2006).
    Vad avser lojalitetspliktens tillämpning på de facto- respektive shadow directors framgår av engelsk rätt att de facto directors anses helt likställda med vanliga directors i detta avseende (se Section 170 (5) CA 2006).195 Enligt engelsk rätt gäller således att en aktieägare som verkar som en de facto- eller shadow director kan drabbas av samma ansvar som formellt utsedda directors. Även i svensk rätt har ansvar ådömts faktiska företrädare.196 Däremot har inte begreppen shadow director och de facto director hållits isär på samma sätt som enligt engelsk rätt. I NJA 1997 s. 418 uttalade Högsta domstolen följande angående ansvar för faktiska företrädare:

 

Till en början synes klart att den som framstår som den i själva verket bestämmande i bolaget utan att formellt ingå i ett sådant bolagsorgan som avses i 15 kap 1–3 §§ bör jämställas med en person med organställning.197

I doktrinen råder en i princip samstämmig uppfattning om att skadeståndsreglerna i 29 kap. ABL kan tillämpas analogt i förhållande till såväl de facto- som shadow directors.198 Däremot är det mer oklart

 

193 Re Paycheck Services 3 Ltd, Revenue and Customs Commissioners v Holland [2011] 1 BCLC 141. 194 Vivendi SA v Richard [2013] BCC 771. 195 Se t.ex. Davies & Worthington, Gower & Davies Principles of Modern Company
Law, s. 510 och Goodison, A., Directors and other Officers: Requirement and definitions i Mortimore (red.), Company directors: duties, liabilities and remedies, 2 u., Oxford 2013, s. 55 med följdhänvisningar. Det sagda följer även av definitionen av director i Section 250 CA 2006. Där definieras director som ”any person occupying the position of director, by whatever name called.” 196 NJA 1948 s. 651; NJA 1974 s. 297; NJA 1979 s. 555; NJA 1993 s. 740 och NJA 1997 s. 418 samt Svernlöv, C., Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget — En introduktion, 2 u. 2012, s. 43; Stattin, D., Företagsstyrning — En studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och koncernstyrning, 2 u., Uppsala 2008, s. 391 ff. och Andersson m.fl., Aktiebolagslagen: en kommentar, kommentaren till 8 kap. 4 § punkten 10. Jfr den s.k. HQdomen (Stockholms tingsrätts dom den 14 december 2017 i bl.a. mål T 9311-11) på s. 2 308 ff. 197 Se NJA 1997 s. 418 på s. 452. 198 Se Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 306; Svernlöv, Styrelse- och VD ansvar i aktiebolaget — En introduktion, s. 47; Stattin, Företagsstyrning — En studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och koncernstyr-

 

om lojalitetsplikten gäller i förhållande till såväl de facto directors som shadow directors.199 En de facto director kan ofta anses ha åtagit sig ett uppdrag som bolagets förtroendeman. I förhållande till de facto directors synes det därför naturligt att i tillämpliga delar tillämpa lojalitetsplikten på samma sätt som i förhållande till formellt utsedda styrelseledamöter. Vidare bör bestämmelserna i 29 kap. ABL utan vidare kunna tillämpas analogt i förhållande till de facto directors. Däremot är det mer tveksamt om shadow directors utan vidare kan anses generellt bundna av lojalitetsplikten och de särskilda lojalitetsförpliktelserna i samma utsträckning som de formellt utsedda styrelseledamöterna.
    Sammanfattningsvis följer av ovanstående redogörelse att i den mån en aktieägare utövar ett sådant inflytande att vederbörande kan anses vara en de facto director kan denne vara bunden av samma lojalitetsplikt som en styrelseledamot. Det skulle till exempel kunna vara fråga om en aktieägare som har utsetts till styrelseledamot och som deltar i styrelsemöten, men som inte har anmälts för registrering hos Bolagsverket, eller en aktieägare som utan att vara formellt utsedd till styrelseledamot alltid närvarar vid styrelsemöten och där i praktiken utövar ett stort inflytande över styrelsens beslut.200 Har en aktieägare i stället verkat som en shadow director, t.ex. genom att i stor utsträckning ge instruktioner som styrelsen också följer, och därigenom skadat bolaget bör vederbörande i vart fall kunna ådra sig skadeståndsansvar enligt en analog tillämpning av 29 kap. ABL.201 7 Avslutande anmärkningar
Av undersökningen framgår att den allmänna uppfattningen i svensk rätt — att aktieägare inte har någon lojalitetsplikt — är en sanning som kräver viss modifikation. Bolagsstämman, och därmed i praktiken aktieägarna, träffas sålunda av vissa bestämmelser i ABL, såsom t.ex. generalklausulen, likhetsprincipen och vinstsyftet, vilka kan sägas ge uttryck för en viss lojalitetsplikt. De beslut bolagsstämman fattar får inte strida mot dessa regler. De angivna bestämmelserna omfattar alla typer av aktiebolag. Härutöver gäller i främst fåmansbolag att aktieägare som samarbetar eller samverkar inom ramen för bolaget kan ha en mer omfattande lojalitetsplikt antingen på den grunden att samarbetet utgör ett enkelt bolag, eller på allmän kontraktu-

ning, s. 424 och Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar, s. 54 ff. och Aktiebolagsrätt, s. 351 ff. 199 Se t.ex. Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 305 f. 200 Jfr dock HQ-domen, där tingsrätten (enligt min mening felaktigt) konstaterar att skadestånd bara kan aktualiseras om skadeståndsansvar har förbehållits eller förutsatts (s. 2310). 201 Samma uppfattning t.ex. Stattin, D., Moderbolags skadeståndsrättsliga ansvar i koncernförhållanden, SvJT 1999 s. 873 på s. 900 f. och Krüger Andersen, Aktie- og anpartsselskabsret, s. 524. I rättsfallet Vivendi SA v Richard ansågs som nämnts en person vara shadow director då vederbörande öppet lämnat instruktioner till den enda styrelseledamoten, som också följde instruktionerna.

ell grund. I de fall en aktieägare agerar som en de facto director kan vederbörande vidare vara bunden av samma lojalitetsplikt som en styrelseledamot. Är det i stället fråga om en shadow director bör under alla förhållanden skadeståndsbestämmelserna i 29 kap. ABL kunna tillämpas analogt.
    När det gäller lojalitetsplikten för ägare i fåmansbolag får den närmare innebörden av lojalitetsplikten bestämmas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, i likhet med vad som gäller för delägare i handelsbolag. Typiskt sett gäller att ett mer omfattande engagemang och samarbete ställer högre krav på lojalitet. I många fall torde ägarna ha en allmän lojalitetsplikt, ett förbud att otillbörligen utnyttja fördelar och andra förmåner i anledning av samarbetet, en skyldighet att undvika intressekonflikter, en upplysningsplikt och en tystnadsplikt. I vart fall i de bolag där ägarna arbetar i verksamheten i någon form kan de vidare ha ett konkurrensförbud och ett förbud att för egen räkning utnyttja bolagets affärsmöjligheter.
    En fråga som kan ställas, och som särskilt uppkommer i anledning av undersökningen av de utländska rättsordningarna, är om det svenska rättsläget kan anses tillfredsställande.
    Vid en jämförelse med utländsk rätt framkommer att rättsläget i svensk rätt i stora delar överensstämmer med utländsk rätt vad avser lojalitetsplikten för ägare i fåmansbolag. I svensk rätt saknas visserligen lagreglering och till stor del praxis, vilket får ses som en nackdel, eftersom det i viss mån påverkar förutsebarheten. Frågan har dock berörts av ett flertal författare, vilka i allt väsentligt har en samstämmig syn på lojalitetsplikten. Det är fråga om en lojalitetsplikt som synes välmotiverad och ändamålsenlig mot bakgrund av ägarnas ofta nära samarbete, de värden som kan stå på spel för ägarna och det förhållandet att fåmansbolaget vanligen utgör en viktig och kanske den enda inkomstkällan för ägarna.
    När det gäller lojalitetsplikten för majoritetsägare kan konstateras att majoritetsägare har en lojalitetsplikt enligt såväl amerikansk som tysk och norsk rätt. Enligt amerikansk, tysk och norsk rätt får majoriteten således inte missbruka sin rätt på ett sätt som är till nackdel för bolaget eller minoriteten. Engelsk rätt innehåller en mycket flexibel lagreglering i syfte att komma till rätta med främst majoritetsmissbruk i form av regleringen rörande unfair prejudice. Enligt de reglerna kan under vissa förutsättningar inlösen av en aktieägares aktier ske vid exempelvis majoritetsmissbruk. Även norsk rätt innehåller en reglering som ger möjlighet till exit (och därmed ett skydd) för en minoritet under vissa i lagen angivna förutsättningar.
    Enligt svensk rätt sätter framförallt generalklausulen, likhetsprincipen och vinstsyftet gränser för majoriteten. En begränsning med generalklausulen är dock att den endast omfattar beslutsfattande på bolagsstämma och inte åtgärder som vidtas på annat sätt av en majoritetsägare, t.ex. genom att majoriteten utövar inflytande över bolags-

ledningen. Visserligen omfattar skadeståndsbestämmelsen i 29 kap. 3 § ABL även medverkan på annat sätt, men den bestämmelsen förutsätter att någon av de angivna lagarna har överträtts. Härutöver krävs minst grov oaktsamhet för att aktieägare ska bli skadeståndsskyldig.
    Lagstiftaren har uppenbarligen ansett att det finns ett behov av skydd för minoritetsägare mot majoritetsmissbruk och andra otillbörliga åtgärder. Denna uppfattning kan inte ifrågasättas. Den är också förenlig med det synsätt som råder i flera andra rättsordningar. Däremot kan det ifrågasättas varför enbart beslutsfattande på bolagsstämma omfattas av generalklausulen och inte annat agerande som företas av majoritetsägare och som kan betecknas som otillbörligt eller illojalt. En annan begränsning med generalklausulen är att den förutsätter att aktieägare eller annan har fått en otillbörlig fördel genom beslutet. Fall som inte ger en sådan fördel, men som skadar bolaget eller en ägare väsentligt faller utanför bestämmelsens område.
    Med undantag för bestämmelserna i 25 kap. 21–23 §§ och 29 kap. 4 § ABL, vilka kan tillämpas endast under vissa begränsade förutsättningar och förutsatt att någon bestämmelse i ABL, bolagsordningen eller årsredovisningslagen har överträtts, finns det vidare ingen möjlighet att få aktierna inlösta vid varaktiga motsättningar och liknande i svenska aktiebolag. En aktieägarminoritet i ett svenskt bolag har mot bakgrund av det anförda ett svagare skydd mot illojala åtgärder och andra ageranden som kan vara till nackdel för minoriteten än vad som gäller enligt utländsk rätt.
    Det förhållandet att skyddet för minoritetsägare får anses svagare i svenska bolag i ovan nämnda avseenden är i sig något som kan vara till nackdel för det svenska näringslivet, eftersom det kan påverka bl.a. utländska investerares vilja att investera i minoritetsandelar i svenska bolag.202 Förmågan att attrahera riskkapital kan således påverkas negativt. De lege ferenda synes en översyn över regelverket önskvärd vad avser dels möjligheterna för aktieägare i fåmansbolag att få sina aktier inlösta under vissa kvalificerade förutsättningar, dels möjligheterna att utkräva skadestånd vid otillbörliga eller illojala åtgärder från majoritetens sida. Vad avser den förstnämnda frågan synes inspiration kunna hämtas från främst lösningen i norsk och i viss mån även engelsk rätt.
    Även när det gäller frågan om minoritetsmissbruk är rättsläget mer utvecklat i flera av de utländska rättsordningarna. Enligt tysk rätt

 

202 Omkring 40 procent av börsvärdet ägdes av utländska investerare vid utgången av 2016. Det utländska ägandet har fördubblats sedan 2011 (se SCB:s Aktieägarstatistik, december 2016). Det förhållandet att det finns så stor andel utländska ägare kan i och för sig anses tala för att de inte ser något problem med den svenska regleringen. Emellertid säger statistiken ingenting om hur stora ägarandelar de utländska investerarna äger i svenska bolag. Vidare ska noteras att statistiken avseende det utländska ägandet avser börsnoterade bolag, vilket utgör endast en bråkdel av de bolag som finns i Sverige.

har minoriteten sålunda otvivelaktigt en lojalitetsplikt. Minoritetsskyddet får därmed enligt tysk rätt inte missbrukas till skada för majoriteten. Motsvarande synes enligt vissa rättskällor gälla även i amerikansk rätt. I engelsk rätt omfattar institutet unfair prejudice även åtgärder vidtagna av en minoritet.
    I svensk rätt får rättsläget anses osäkert när det gäller denna fråga. Minoritetsmissbruk förekommer i inte oväsentlig omfattning och den allmänna uppfattningen synes vara att det inte går att komma åt det på något sätt. Även om det enligt min mening finns skäl som talar för att även minoriteten bör anses bunden av vinstsyftet, alternativt av allmänna principer om rättsmissbruk, och att minoritetsskyddet därmed inte får missbrukas till skada för bolaget, får rättsläget som sagt betraktas som oklart. Även i denna del synes därför ett klargörande i lag eller praxis önskvärt, inte minst då möjligheterna för en minoritet att på olika sätt påverka beslut till sin egen fördel synes ha ökat under de senaste årtiondena.203 Vad avslutningsvis gäller de fall när en aktieägare agerar som en de facto- eller shadow director kan konstateras att rättsläget i Sverige i vissa delar får betraktas som oklart, även om det synes klart att skadeståndsansvar kan drabba personer som agerar som en de facto- eller shadow director. I engelsk rätt har en reglering rörande de facto- och shadow directors ansvar införts i CA 2006 och frågan om aktieägares ansvar i egenskap av de facto- eller shadow director har behandlats i flera rättsfall. Såväl undertecknad som Stattin har framfört att frågan borde ses över även av den svenska lagstiftaren, inte minst då enskilda enligt den härskande uppfattningen kan drabbas av ett synnerligen betungande skadeståndsansvar, i huvudsak enligt samma principer som gäller för formenligt utsedda styrelseledamöter.204

 

203 Olika innovativa sätt för en minoritet att tillskansa sig fördelar på övriga ägares bekostnad redovisas av Anabtawi & Stout, Fiduciary Duties for Activist Shareholders, (2008), Cornell Law Faculty Publications, Paper 718, s. 1255 ff. Att det kan uppstå intressekonflikter och motsättningar mellan majoritet och minoritet visar inte minst ett antal rättsfall som avgjorts under senare år, såsom exempelvis Svea hovrätts dom den 8 maj 2007 i mål 1438-07; Svea hovrätts dom den 23 juni 2009 i mål T 10335-09; Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 28 juli 2011 i mål T 2266-10; Svea hovrätts dom den 7 februari 2012 i mål T 10082-10; NJA 2013 s. 1250 och Svea hovrätts dom den 23 juni 2015 i mål T 6909-14. 204 Se bl.a. Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, s. 466 och Stattin, Företagsstyrning — En studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och koncernstyrning, s. 487.