Notiser
Liten roddjuridik
Inledning
Upphovet till denna korta framställning är en presentation för Akademiska Roddföreningen våren 2018. Diskussion och ställda frågor gav anledning att publicera materialet i åtkomlig form. Föredraget hölls på engelska, men för en större publik här i landet förefaller det att lämpligen publiceras på svenska. De anförda rättsfallen finns refererade, mestadels på engelska, i en parallellversion åtkomlig på Stockholms sjörättsinstituts hemsida http://www. sjorattsbiblioteket.se.
Framställningen är närmast inriktad på tävlingsrodd, särskilt utriggade singlar, dubblar, fyror och åttor, liksom paddlade drakbåtar för 10 eller 20 man, och juridiken är i stor utsträckning likartad för kanoter och andra roddbåtar. Likartade problem möter också vid forspaddling liksom i en del fiskefall, varför några rättsfall från sådana områden också upptagits som stöd.
Tillämpliga regler
Det är främst den svenska sjölagen med anslutande detaljregler som kan bli aktuell för roddare, men vissa internationella principer i havsrättskonventionen (UNCLOS) från 1982 bör noteras, och sjövägsreglerna (COLREG) kan få direkt tillämpning. Tävlingsroddare bör också känna till de regler som införts av det internationella roddförbundet FISA (Féderation Internationale des Sociétés d’Aviron).
Sjölagen (1994:1009) tillämpas genomgående på fartyg, och som sådana anger lagens 1 kap. 3 § alla sjötransportmedel med skrov som flyter på innestängd luft och utesluter därmed bl.a. timmerflottar och flytbryggor liksom s.k. jet-ski, vilka beror av fart för att flyta upp ordentligt.
Dessutom förutsätter samma lagrum att ett fartyg måste ha styrförmåga, som kan utövas med roder eller med åror men ska finnas på den egna enheten, vilket utesluter t.ex. pråmar utan eget roder inkl. sådana som styrs och bogseras genom en påskjutningsanordning med pollare i aktern.1 Det är tydligt att de farkoster som behandlas här uppfyller sjölagens kriterier för fartyg. Därmed är de enligt svensk praxis underkastade sjölagens reglering med undantag endast för regler som ter sig uppenbart otillämpliga. Hovrätten för Övre Norrland har i det s.k. Råneåfallet2 klargjort att reglerna om befälhavares ansvar för fartygs sjövärdighet var uppenbart tillämpliga på en 4,5 m gummibåt vid forspaddling. Vi kan alltså utgå från att regler som anger sig handla om fartyg är tillämpliga på vårt sakområde när inte motsatsen är uppenbar.
Fartygen indelas enligt sjölagen 1 kap. 2 § i skepp, med en längd av mer än 24 m, och båtar, av kortare längd. Det finns några vikingaskepp för rodd med skeppsmått, och sökning har visat en drygt fyrtiometers utriggare i Austin Texas, men det finns i övrigt knappast några ”roddskepp” här i landet av intresse för denna framställning, som därmed inskränker sig till det rättsliga området för båtar.
1 Så dispaschen ND 1999, 38 Para Bravo och Svea HovR i ND 2014, 55 pråm R 10. 2 HovR Ö Norrl. Dom 25 sept. 1997 i mål B 10/97.