Notiser
Till minne av Hans Danelius
En av vårt lands främsta jurister Hans Danelius avled i sitt hem i Stockholm den 20 september 2019.
Hans Danelius var född i Stockholm 1934. Han tog studenten där och läste juridik vid Stockholms universitet. Efter tingstjänstgöring i Haga tingshus började han i Svea hovrätt där han blev fiskal 1961. Under åren 1964–67 arbetade han, därtill uppmuntrad av hovrättens president Sture Petrén, vid Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Det rättsområde han där blev förtrogen med skulle få en central plats i hans fortsatta yrkesliv.
Efter avslutad tjänstgöring i Strasbourg återvände Hans Danelius till hovrätten där han blev assessor 1968. Han tjänstgjorde några år med lagstiftningsuppgifter i Justitiedepartementet och övergick därefter till Utrikesdepartementet. Han blev rättschef där år 1975 och fick år 1977 ambassadörs ställning. Han företrädde Sverige i många mål rörande mänskliga rättigheter och medverkade vid tillkomsten av flera internationella överenskommelser, bl.a. FN:s konvention mot tortyr. Han hade också ett stort antal internationella uppdrag rörande havsrätts- och fiskerifrågor.
År 1984 lämnade Hans Stockholm efter att ha utsetts till Sveriges sändebud i hans hustrus hemland Nederländerna. Under de följande åren hade han alltså sitt säte i det vackra residenset i Haag. Vid ett tillfälle tog han sig tillsammans med en av sina söner från Haag till Stockholm på cykel, en bedrift för vilken han senare komplimenterades av den holländska drottningen. Händelsen sägs emellertid ha skapat visst huvudbry för UD när det gällde reseräkningen.
År 1988 utnämndes Hans Danelius till justitieråd i Högsta domstolen. Detta innebar en klar förstärkning av domstolen. Internationella frågor hade ökat i betydelse. Inte minst frågor rörande tillämpning av Europakonventionen om mänskliga rättigheter uppkommer ofta i domstolens verksamhet. På det området var Hans obestritt landets främste expert.
Även efter inträdet i HD behöll Hans många internationella uppdrag. Han var ledamot av Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna fram till år 1999. Hans insats där har beskrivits som enastående och han satte sin prägel på mycket av kommissionens arbete. Under åren 1997–2002 var han en av Europadomstolens ordförande utsedd ledamot av författningsdomstolen för Bosnien och Hercegovina. Båda dessa uppdrag innebar resor och sammanträden på inte helt lättillgängliga orter. För Hans kolleger i HD var det en gåta hur han hann med sina omfattande uppdrag. Han verkade aldrig jäktad och avböjde bestämt tanken på lättnader i tjänstgöringen.
Hans Danelius stannade i HD till sin pensionering år 2001. Han tjänstgjorde därefter en period i Lagrådet. I övrigt ägnade han sig i stor omfattning åt uppdrag som skiljeman, både i svenska och, framför allt, internationella förfaranden, bl.a. rörande investeringstvister. Han arbetade med obruten kraft till dess han drabbades av sjukdom kort före sin bortgång.