Hur ett generellt förbud mot diskriminering i grundlagen kan utformas
Av juristen ALEXANDER OTTOSSON1
År 1971 åtog sig Sverige att införa ett generellt förbud mot diskriminering genom att ratificera FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Sverige lever fortfarande inte upp till detta åtagande, vilket har lett till kritik från FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. I den här artikeln föreslås att ett generellt diskrimineringsförbud införs i grundlagen som uppställer likabehandling som huvudregel, men som under vissa förutsättningar tillåter missgynnanden som bör anses berättigade i ett demokratiskt välfärdssamhälle.
1 Inledning
För mer än fyrtio år sedan åtog sig Sverige att införa ett generellt förbud mot diskriminering genom att ratificera FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).2 Detta åtagande är särskilt viktigt eftersom likabehandling och icke-diskriminering är grundläggande värden inte bara inom folkrätten utan även för det svenska statsskicket.3 Artikel 26 i ICCPR kräver att diskriminering oavsett grund ska vara förbjudet inom alla samhällsområden och såväl genom normgivning som genom faktiskt handlande.4 Något generellt förbud mot diskriminering har emellertid aldrig införts i svensk rätt. Senast i april 2016 riktade FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (HRC) kritik mot Sverige för att Sveriges rättsliga ramverk mot diskriminering fortfarande inte är heltäckande på det sätt som krävs enligt ICCPR.5
1 Artikeln är ett resultat av den forskning som författaren bedrivit som forskningsstipendiat på Centrum för rättvisa finansierad med stöd av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål. Författaren vill rikta ett varmt tack till sina kollegor på Centrum för rättvisa samt till Simon Sjöström Grönkvist, Oskar Söderlund, Jacob Gustafsson och Gunilla Troedsson för värdefulla synpunkter på tidigare versioner av denna text. Ett särskilt tack tillägnas Centrum för rättvisas chef Fredrik Bergman som bidragit med konstruktiva synpunkter, insikter och råd genom hela arbetets gång.2 FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, SÖ 1971:42. 3 Se 1 kap. 2 och 9 §§ regeringsformen. Se även t.ex. Holmberg m.fl., Grundlagarna: regeringsformen, successionsordningen, riksdagsordningen, 2012, s. 50 och Joseph och Castan, The International Covenant on Civil and Political Rights: Cases, Materials, and Commentary, 2013, s. 760. 4 Joseph och Castan, a.a. s. 767. 5 Se FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, Sammanfattande kommentarer om Sveriges sjunde periodiska rapport, CCPR/C/SWE/CO/7, 2016. Liknande kritik har framförts i Europakommissionen mot rasism och intolerans, ECRI-rapport om Sverige