Litteratur

CLEMENS JABLONER, THOMAS OLECHOWSKI och KLAUS ZELENY (red.), Hans Kelsen in seiner Zeit [Hans Kelsen och hans tid]. Schriftenreihe des Hans Kelsen-Instituts Band 40, MANZ’sche Verlags- und Universitätsbuchhandlung (Wien 2019), 385 s.

Band 40 innehåller sjutton bidrag som belyser dels den historiska kontext i vilken Hans Kelsens verk har tillkommit, dels internationaliteten av detta verk. Den första perioden av Kelsens liv (1881–1930) behandlas i sammanlagt åtta bidrag som tydliggör sambandet mellan Kelsens judiska bakgrund och hans karriär (och motgångar) vid den Juridiska fakulteten vid Wiens universitet. I detta sammanhang redovisas även vissa hittills okända personhistoriska fakta om Kelsen och hans familj. Författarna undersöker också Kelsens tid som praktiskt verksam jurist och hans insatser vid k.u.k. Exportakademie1 under åren 1908–1918. Kelsens praktiska erfarenheter under första världskriget (som referent i k.u.k. Kriegsministerium) och under Republiken Österrikes första år (som Karl Renners juridiska rådgivare i Staatskanzlei2) har påverkat såväl hans rättsteori (”läran om rättsordningens hierarkiska struktur”) som hans syn på en författningsdomstols funktion.3 Under den aktuella perioden tillkom också två av hans huvudverk, nämligen Hauptprobleme der
Staatsrechtslehre, entwickelt aus der Lehre vom Rechtssatze (1911) och Allgeme
ine Staatslehre (1925).
    Mot slutet av 1920-talet började orosmolnen hopa sig vid den politiska
horisonten. Detta framgår av uppsatsen om Kelsens tvist med Alexander von Hold-Ferneck, en tvist som genomsyrades av en ny, ideologisktpolitisk dimension som inte bådade gott: den vetenskapliga kontroversen skulle bli en förevändning för att oskadliggöra en ideologiskt obekväm kollega. Den andra perioden (1930–1940) skulle bli den mest omvälvande i Kelsens liv: hans beslut 1930 att lämna Wien för gott4var upptakten till en resa som skulle föra honom — över Köln, Genève och Prag — till slutstationen Berkeley, USA. Band 40 innehåller två studier som belyser Kelsens tid i Genève (1933–1936) respektive Prag (1936–1938).
    Efter nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933 fördriven från
Köln, antog Kelsen ett erbjudande från Institut Universitaire des Hautes Études Internationales i Genève att undervisa i folkrätt. Hans treåriga vis-

1 Idag Wirtschaftsuniversität Wien. 2 Idag Bundeskanzleramt. Kelsens huvuduppgift i Staatskanzlei var att utarbeta ett förslag till en författning för Republiken Österrike. Han var samtidigt anställd (sedan juli 1919) som ”ordentlicher Professor der Rechts- und Staatswissenschaften an der Universität Wien.” 3 Den österrikiska författningsdomstolen [Verfassungsgerichtshof, inrättad 1919] var till stor del Kelsens verk. 4 Vid 1920-talets slut hade Kelsens situation i Wien blivit ohållbar, dels på grund av de inrikespolitiska händelserna kring ”avpolitiseringen” av författningsdomstolen, dels på grund av de antisemitiska hatbrotten som Kelsen och hans familj utsattes för.

SvJT 2020 201

telse i Genève var både produktiv5 och viktig för honom personligen.6 Han inspirerades av institutets allmänna folkrättsliga inriktning (Genève var säte för Nationernas förbund), och hans forskning skulle i fortsättningen vara inriktad på en ny tyngdpunkt: folkrätten.7 Medan Kelsen trivdes i Genève med sin undervisnings- och forskningsverksamhet, artade sig hans tid som professor vid Deutsche Universität Prag däremot till ett sorgligt (och inte ofarligt) gästspel. Hans kallelse till anställning som professor i Prag blev en politisk angelägenhet:8de sudettyska studenterna protesterade mot att universitetet genom Kelsens utnämning degraderades till ”en frizon [Tummelplatz] för riksfientliga emigranter och judar”,9 och även inom fakultetskollegiet fanns ett massivt motstånd mot honom, med hans före detta ”mönsterelev” Fritz Sander i spetsen.10 Kelsen tillbringade sin sommarsemester 1938 i Genève och hade tänkt återvända till Prag, men den politiska utvecklingen satte stopp för dessa planer: den 1 oktober 1938 marscherade tyska trupper in i Sudetlandet. Kelsen var tvungen att stanna kvar i Genève, men inte ens där kunde han känna sig helt trygg. 1940 lämnade han Europa och gick i exil i USA.
Den tredje perioden av Kelsens liv (1940–1973) omfattar hans år i exil.
Ett flertal uppsatser som avser dessa år belyser mindre kända aspekter av Kelsens vistelse i USA, såsom hans kontakter med US regeringskretsar under andra världskriget och hans insatser som expert och rådgivare (t.ex. för Foreign Economic Administration och för Judge Advocate General). Inom ramen av denna verksamhet avgav han yttranden över ett antal rättsliga frågor (bl.a. i samband med Nürnbergprocessen).11 Förutom rättshistoriska och rättsteoretiska betraktelser rörande staternas kontinuitet och Kelsens ökända tes om debellatio, innehåller denna del av Band 40 också två uppsatser om Kelsens ”latinamerikanska krets”. Kelsen hade ett omfattande kontaktnät som inkluderade latinamerikanska jurister. Till skillnad från förhållandena i USA mottogs hans lära i Latinamerika med entusiasm: redan 1933 förelåg en delöversättning av den Rena rättsläran till spanska, och en fullständig översättning, försedd med ett förord av den argentinske juristen Carlos Cossio,12 utkom 1941. Sedan dess har Kelsens lära i Latinamerika inte minskat i popularitet, och vid flera universitet är den Rena rättsläran en fast beståndsdel av juristprogrammet.

***

5 Reine Rechtslehre [Den rena rättsläran] utkom 1934 i sin första upplaga. 6 Institutet hade täta förbindelser med Rockefeller Foundation. 7 Kelsens studier i folkrätt kulminerade i boken Peace Through Law (1944). 8 Kelsens föreläsningar bojkottades av nationalsocialistiska studenter, fakulteten stängdes för fyra veckor på grund av våldsamheter, och efter återöppnandet var Kelsen tvungen att föreläsa under polisbevakning. 9 Citerat i uppsatsen av Thomas Olechowski/Jürgen Busch, Hans Kelsen als Professor an der Deutschen Universität Prag, s. 202 (anm:s övers.). 10 Sander stod en sudettysk nationalistisk studentgruppering nära. — De personlige och fakultetspolitiska aspekterna av kontroversen Kelsen-Sander har hittills negligerats i litteraturen. 11 Kelsen hade inget större inflytande på bildandet av Förenta Nationerna 1945, men han skrev den (mycket uppskattade) första kommentaren till The Charta of the United Nations (Kelsen, The Law of the United Nations, 1950).12 Cossios interpretation av den Rena rättsläran, den s.k. Egologiska rättsläran, förkastades visserligen av Kelsen men torde ändå ha bidragit till att den Rena rättsläran blev känd och uppskattad i Latinamerika.

202 Litteratur SvJT 2020

Band 40 av Schriftenreihe innehåller åtskilligt nytt och utgör således ett välkommet tillskott till den förefintliga Kelsen-litteraturen. Bokens titel är väl vald: uppsatserna (som håller hög nivå) presenteras kronologiskt efter sitt innehåll, och läsaren får på så vis en utmärkt överblick över Kelsen ”in seiner Zeit”. Inför en samling Kelseniana som den föreliggande finns det all anledning att se fram emot den sedan länge efterlängtade Kelsen-biografin.

Uta Bindreiter