Domstolsprövning vid tvångsmedelsanvändning
En analys av rättighetsskyddet vid frihetsberövande och reell husrannsakan*
Av jur.dr MATTIAS HJERTSTEDT och jur.dr LENA LANDSTRÖM1
Tvångsmedel innebär vanligtvis ett intrång i sådana grundläggande rättigheter som skyddas av Europakonventionen, där en viktig del av rättighetsskyddet är att sådana intrång kan prövas av domstol. Ett sådant krav ligger inte i linje med den svenska ordningen, enligt vilken det i hög grad är åklagare och förundersökningsledare som beslutar om tvångsmedel. I denna artikel undersöks frågan om domstolsprövning vid tvångsmedelsanvändning genom en analys av förhållandet mellan å ena sidan intern svensk rätt rörande frihetsberövande tvångsmedel och reell husrannsakan och å andra sidan
Europakonventionens skydd för rätten till frihet och till privatliv enligt artiklarna 5 och 8. Avslutningsvis diskuteras i vad mån det svenska systemet ger ett tillfredsställande rättighetsskydd.
1 Inledning
1.1 Effektiv brottsbekämpning och rättighetsskydd
För att brott ska kunna bekämpas effektivt behöver brottsutredande myndigheter tillgång till straffprocessuella tvångsmedel, som häktning och husrannsakan.2 Samtidigt innebär tvångsmedelsanvändning vanligtvis ett ingrepp i enskildas skyddade intressen.3 Såväl lagstiftaren som
* Denna artikel har genomgått kvalitetsgranskning genom s.k. peer review (granskning av jämlike). 1 Författarna är universitetslektorer vid Juridiska institutionen, Umeå universitet. Denna artikel har delvis tillkommit inom ramen för projektet ”Polisarbetet — mellan effektivitet och rättsstatlighet”, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond. Vi tackar våra kolleger Gabriella Hilberts, Fanny Holm, Kajsa Henning Mäki och Markus Naarttijärvi för värdefulla kommentarer på ett artikelutkast. 2 Effektivitet används i olika sammanhang med olika innebörd, se t.ex. Landström, Lena, ”Brottsutredning och effektivitet. En analys av effektivitetsbegreppets användning vid lagstiftning”, i Edström, Örjan, Lindholm, Johan & Mannelqvist, Ruth (red.), Jubileumsskrift till Juridiska institutionen 40 år (Umeå: Juridiska institutionen, Umeå universitet, 2017), s. 193−206. Här avses främst möjligheten att kunna utreda och i förlängningen lagföra fler brott, dvs. resultatet, men det kan också handla om att procedurer utformas och beslutsbefogenheter fördelas så att förfarandet blir snabbt och enkelt med minsta möjliga resursåtgång. 3 Enligt en uppfattning kan (straffprocessuella) tvångsmedel definieras som sådana åtgärder som det allmänna vidtar mot enskilda och som innebär intrång i enskildas skyddade intressen, t.ex. sådana mänskliga rättigheter som åtnjuter skydd i grundlagar och konventioner. Jfr den definition som återfinns i Helminen, Klaus, Lehtola, Kari & Virolainen, Pertti, Förundersökning och tvångsmedel (Helsingfors: Juridiska fakulteten, Helsingfors universitet, 2004), s. 345. Se vidare Hjertstedt, Mattias, Till-